 Dolomitenlauf 21k skate Last weekend I participated in the Dolomitenlauf 21 k skate in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. Always nice with competitions that you can get up in the morning at your regular time, eat breakfast, do the last preparations, and then get into the car and drive to the race. It was a very cold day, minus 17 degrees along the way to the start, and around 13 degrees minus when we came to the start. I was a bit worried about freezing a lot, but I did a long warm up with lots of clothes and thanks to that and my electrical feet warmers I was very warm during the race, even my hands were okay. Since I registered very late, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group, so the start went well. The track is a loop of 300 altitude meters, where the first appr. 6k goes downwards, the next 10k go upwards and the last appr. 5k goes downwards again. I know that my weak parts are the dowhillsm both because I am a bit cowardly and not so good tecnically, but also because I am almost always one of the skiers that weight the least. Because of that I of course lost positions downhill, and took some skiers uphill. I feel that I didn't have the best day, it felt that I wasn't able to give it all, my legs got tired a lot earlier than my heart and lungs. Still the latter part of the race, from around 12k to 21k felt better. Conditions: around - 11 degrees in the start, partly cloudy, a bit windy Skis: Madshus F3, grinding ...., ceramic base, powder, I was very satisfied with my skis   Förra helgen skidade jag Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Orten ligger cirka 40 minuter från Toblach så det går smidigt att ta sig dit. Alltid skönt med tävlingar när du stiga upp vanlig tid, äta frukost, göra de sista förberedelserna och sedan sätta dig in i bilen och köra till loppet. Det var väldigt kallt på tävlingsdagen, minus 17 grader längs vägen till start, och cirka 13 grader minus när vi kom fram. Jag var lite orolig för att jag skulle frysa ordentligt, men jag värmde upp ganska länge med massor av kläder på och tack vare det och mina elektriska forvärmare hade jag väldigt varm under loppet, och även mina händer var okej. Eftersom jag anmälde mig väldigt sent sattes jag automatiskt i den sista startgruppen men kunde direkt få en plats i den andra startgruppen när jag kom till nummerlappsutdelningen, strax efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra position i min grupp, så starten gick bra. Banan är en slinga med 300 höjdmeter, där de första cirka 6 km går utför, nästa 10 km går uppför och de sista cirka 5 km går utför igen. Jag vet att min svaghet är utförslöpor både för att jag är lite feg och inte så bra tekniskt, men också för att jag nästan alltid är en av de skidåkare som är lättast. Därför förlorade jag naturligtvis positioner i utförslöporna och tog några skidåkare när det gick uppför. Jag tyckte inte att jag hade den bästa dagen, det kändes som att jag inte kunde ge allt, och mina ben blev trötta mycket tidigare än hjärta och lungor. Tyckte att den senare delen av loppet, från cirka 12 km till 21 km i alla fall kändes lite bättre. Förhållanden: Cirka - 11 grader i starten, halvklart, en del vind Skidor: Madshus F3, slipning ...., keramisk bas, pulver, jag var mycket nöjd med mina skidor 
0 Comments
On August 27th I participated in Alliansloppet The race is counted as the world's largest roller ski race and consists of 3 laps on a track that is 16 km long. So a total of 48 km with about 400 altitude meters in total. Above all, there are two climbs on the track. The first one after 500 meters and the second after about half the track. The first is clearly longer and heavier. We were three participants from Åland in the race: Me, Patrik Lehtonen and Tommy Danielsson. There were three groups to start in. I, together with the other from Åland, started in the last group, in the other two groups there were really good skiers. We were a total of about 180 men in the Elite race, which I participated in. In the morning it was an exercise race with many more participants. We had skis from Swenor (resistance 3), these were at least as heavy as my Marwe 6-7 that I practice on. The weather was okay, but not the best with some rain and around 16-17 degrees and a little windy. The race was not a success for me. I started far ahead in my group and the start got well. Saved a bit energy on the first uphill but already after 1.5 km my pole got completely broken. Had only 70 cm left of it. Then it became a struggle to get a new one. Anna was standing in the first uphill on this lap so I couldn't get a new from her. Then skiers after skiers passed me and finally I was the last of all the men I think. I got a new pole at about 7.5 km. Then I started passing skiers, but I noticed after about half the race that I was tired. I had felt before the race that I was tired and Chiara had had 38.5 degree fever at the night before the race. I advanced a little all the time and at the last lap, the ladies, who had started 10 minutes after me, caught me. They had a sprint price when they caught me and I didn't have a chance to keep up with them. Finally, after the uphill, I got a group of ladies to ski with. Ida Dahl, Kati Roivas and another woman. But I just tried to hold their backs and hadn't the energy to help out. They probably went a little too fast for me. After about 3 km I had to drop them and then after a while Hedda Bångman caught me and then I went with her to the roundabout where the other uphill started. When she started double poling with a kick, I didn't have a chance to keep up. At the end of the race, I just was focusing on crossing the finish line. I finished 152nd of 165 men who completed the race. When it comes to the race I forgot a bit about the energy intake at the beginning of the race when I was so busy with trying to get a new pole. Maybe I had to suffer for that a bit at the end of the race. I have now been sick for almost two week after the race when I write this post, so it may also have affected the result. I think the event was really fun and it was very nice and felt pleasant. Much less hustle and bustle before the start than in other Swedish races I have participated in, in the winters.  The start of the race  The finish  Some sponsor tents on the area Den 27 augusti deltog jag i Alliansloppet. Loppet räknas som världens största rullskidslopp och går 3 varv på en bana som är 16 km lång. Så totalt 48 km med cirka 400 höjdmeter i stigning totalt. Det är framför allt två stycken stigningar på banan. Den första efter 500 meter och den andra efter cirka halva banan. Den första är klart längre och tyngre. Vi var tre ålänningar med i loppet: jag, Patrik Lehtonen och Tommy Danielsson. De var tre led att starta i. Jag fick tillsammans med övriga ålänningar starta i sista led, i de två andra leden var det riktigt duktiga åkare. Vi var totalt cirka 180 startande herrar i elitloppet, som jag åkte. På morgonen var det ett motionslopp med många fler deltagare. Vi åkte på 3:or från Swenor, dessa var minst lika tunga som mina Marwe 6-7:or som jag tränar på. Vädret var okej, men inte det bästa med lite regn och 16-17 grader och lite blåst. Loppet blev ingen succé för mig. Jag startade långt fram i mitt led och kom i väg bra. Sparade lite på krutet uppför backen men redan efter 1,5 km gick min stav helt av. Hade bara 70 cm kvar av den. Sedan blev det en kamp att få en ny. Anna stod i första backen på detta varv så där kunde jag inte få någon stav. Sedan passerade åkare efter åkare mig och till sist var jag näst sist av alla herrar tror jag. Jag fick en ny stav vid cirka 7,5 km. Då börja jag ta åkare, men jag märkte efter cirka halva loppet att jag var trött. Hade känt innan loppet att jag var trött och Chiara hade haft 38,5 graders feber på natten. Jag avancerade lite hela tiden och vid sista varvning kom damerna fast som hade startat 10 min efter mig. De hade ett spurtpris när de kom fast och jag hade inte en chans att hänga med. Till slut efter backen fick jag en grupp damer att åka med. Ida Dahl, Kati Roivas och en till. Men jag hängde bara med och drog inget. De gick nog lite för fort för mig. Efter cirka 3 km släppte jag och sedan en stund senare kom Hedda Bångman fast mig och då åkte jag med henne fram till rondellen där den andra uppförsbacken började. När hon började med stakning med frånskjut hade jag inte en chans att hänga med. Under slutet av loppet tänkte jag bara att jag skulle ta mig i mål. Jag slutade 152:a i mål av totalt 165 herrar som fullföljde. De jag kan säga om loppet annars var att jag glömde lite energiintaget i början på loppet när jag var så upptagen med stavjagandet. Det kanske jag fick sota lite för i slutet av loppet. Jag har nu varit sjuk nästan två veckor efter loppet när jag skriver detta inlägg, så det kan också ha påverkat resultatet. Jag tycker att arrangemanget var riktigt skoj och var väldigt trevligt och kändes gemytligt. Mycket mindre hets än inför de svenska loppen jag åkt på vintern.  The first climb  Warm up  The three skiers from Åland  The men elite  The winner Calle Halvarsson, here 2nd  The women elite  Marcus crossing the finish line  After the race  Great race of Petter Northug, great to see him back  On July 5th Marcus and I competed in ÅM in classic technique on rollerskis in Lemland.  Marcus just before the finish line Anna’s race: I haven’t competed in a classic ski race since January 2019 and never in a rollerski competition on classic skis. This together with haven’t done any intervals on classic skis since January 2019 and only one tougher session on classic rollerskis this year meant that I was very well prepared for the race, or not. But I really felt that it would be so fun to race. Since January, when I got my stress fracture, I have done lots of double poling and I have found it very fun to be doing that again, and my body can cope with the calmer sessions. I also found it nice to maybe have the chance to really race against another woman (we were 2 women participating). I thought that she must be better than I am, because she is training for Vasaloppet, and has a body better suited for rollerskis than I, but I also know that I am quite well trained, and I also really wanted to get a though training session. Since the track is also close to my parents it was easier for us to get someone that could take care of Chiara during the race (thank you mum and dad:). I hadn’t done any specific preparations for the race since I wasn’t sure if I would compete or not and took the final decision the same day. The race itself was so fun, although I ended up in 2nd place, and last. It was the first time that I really had someone to really compete against. I started in a quite controlled way and decided to keep that until she would either pass me or let go. After maybe 1 km she passed me and I immediately felt that she was a better double poler than I am, but I manage to take her back. I stayed very close to her in the quite strong headwind and tried to save as much energy as possible. When she wanted me to be in front, I passed her but tried to not go so hard to not use too much energy. After appr. 9 km I was going to drink and unfortunately, I dropped my bottle. Since she had a drink belt with tube, I know that I had to plan how to take water from the liquid station so that she shouldn’t have a change to leave me behind then. After the first liquid station after appr. 10 k there is a slight uphill for some kilometers, and then I tried to push a bit harder in the tail wind. I felt that I was stronger than her in this part, but still, I couldn’t leave her behind. After the uphill she passed me and then I had to fight quite hard to keep up with her, but we went together until it was 7 k with strong headwind left. I knew that this would be the toughest part for me, since this part is quite flat, and she was stronger than me in double poling in that type of terrain. I managed to come a bit closer in the two quite short light uphills, but of course that wasn’t enough. I still fought what I had, and, in the end, I was 42 sec behind. I am happy with my performance. I did a good race when it comes to tactics, (except for the fact that I dropped my bottle and had to do the whole race without sport drinks) and I know that my weak side is my strength and of course my lack of tougher classic sessions and intervals. I also wasn’t as tired as I want to be after a race, but the problem wasn’t that I was too tired to push harder, but that I hadn’t the strength to follow her. Annas lopp: Jag har inte tävlat i ett klassiskt skidlopp sedan januari 2019 och aldrig i en rullskidtävling på klassiska skidor. Detta ihop med att jag inte heller kört några intervaller på klassiska skidor sedan januari 2019 och bara ett tuffare pass på klassiska rullskidor i år gjorde att jag var väldigt väl förberedd inför loppet, eller så inte :). Men jag var verkligen riktigt sugen på att tävla. Sen januari, när jag fick min stressfraktur, har jag stakat mycket och jag har tyckt att det är väldigt roligt att göra det igen, och min kropp klarar rätt bra av de lite lugnare passen. Jag tyckte också att det skulle vara kul att kanske få chansen att tävla mot en annan kvinna (vi var 2 kvinnor som deltog). Jag antog att hon måste vara bättre än jag är, för hon tränar för Vasaloppet, och har en kropp bättre lämpad för rullskidor än jag, men jag vet också att jag är rätt så vältränad, och jag ville också verkligen få ett riktigt tufft träningspass. Eftersom banan också ligger nära mina föräldrar var det lättare för oss att få någon som kunde ta hand om Chiara under loppet (tack mamma och pappa:). Jag hade inte gjort några specifika förberedelser inför loppet eftersom jag inte var säker på om jag skulle tävla eller inte och tog det slutgiltiga beslutet samma dag. Själva loppet var riktigt kul, även om jag kom på 2:a plats, och därmed också sist. Det var första gången som jag verkligen hade någon att tävla mot. Jag startade kontrollerat och bestämde mig för fortsätta så tills hon antingen skulle passera mig eller hamna effter. Efter kanske 1 km passerade hon mig och jag kände direkt att hon var en bättre stakåkare än jag, men jag lyckas hålla hennes rygg. Jag åkte riktigt nära henne i den ganska starka motvinden och försökte spara så mycket energi som möjligt. När hon ville att jag skulle dra gick jag upp men försökte att inte gå så hårt för att inte använda för mycket energi. Efter ca. 9 km skulle jag dricka och tyvärr tappade jag då min flaska. Eftersom hon hade ett vätskebälte med slang visste jag att jag var tvungen att planera hur jag skulle ta vatten från vätskestationerna så att hon inte skulle ha chansen att gå ifrån mig då. Efter den första vätskestationen efter ca. 10 k är det en liten uppförsbacke några kilometer, och då försökte jag trycka på lite hårdare i medvinden. Jag kände att jag var starkare än henne i den här delen, men ändå kunde jag inte gå ifrån. Efter uppförsbacken passerade hon mig och då fick jag kämpa ganska hårt för att hänga med henne, men vi åkte tillsammans tills det var 7 k med stark motvind kvar. Jag visste att detta skulle vara den tuffaste delen för mig, eftersom den här delen är ganska platt, och hon var starkare än mig i stakning i den typen av terräng. Jag lyckades komma lite närmare i de två uppförsbackarna som finns, men det räckte förstås inte. Jag kämpade dock fortfarande på det jag hade och i mål var jag 42 sekunder efter. Jag är nöjd med min prestation. Jag gjorde ett bra lopp taktiskt (bortsett från det faktum att jag tappade min flaska och var tvungen att köra hela loppet utan sportdryck) och jag vet att min svaga sida är min styrka och naturligtvis min brist på tuffare klassiska träningspass och intervaller. Jag var inte heller så trött som jag vill vara efter ett lopp, men problemet var inte att jag var för trött för att trycka på hårdare, utan att jag inte var tillräckligt stark för att kunna följa henne.    Marcus finished 2nd Track: H21 38 km, D21 26 km in Lemland, flat track
Weather conditions: wind from south west, 8 m/s, quite sunny, around 20 degrees Skis: Marwe 0 (equal with 2)  Almost unreal backdrop of the starting area GanghoferLauf 50 km klassiskt i Leutasch (Seefeld in Tirol) Efter att jag hade varit sjuk och inte kunnat göra ett riktigt bra lopp i Toblach/Cortina och ett ok lopp i GsiesertalLauf, så bestämde jag mig för att jag ville göra ett till lopp i klassisk stil där jag förhoppningsvis kunde få ett riktigt bra resultat. Så jag bestämde mig för GanghoferLauf 50 km i österrikiska Leutasch nära Seefeld in Tirol. Vi kom dit en dag innan så jag kunde provåka banan och banan börjar väldigt tufft, efter cirka 1 km så är det en brant stigning på cirka 1,5 km där man tar 100 höjdmeter. Banan har överlag mycket branta stigningar och snabba utförsbackar. Man åker också en del på ett platt parti, men de finns väldigt få stakvänliga motlut, utan det är antingen rejäla backar eller platt stakning. Branta backar är inte det som passar mig bäst. Banan är däremot väldigt vackert och går 2 varv på en 25 km lång slinga. Jag tänkte innan start att jag skulle försöka hänga med bästa damen som ställde upp, Franziska Müller. Jag fick en bra startposition eftersom mitt resultat i Pustertal Ski Marathon gjorde så jag fick starta i första grupp. Starten gick och det gick mycket snabbt, men redan in i första backen kände jag att det gick för hårt för mig och då jag tappade även Müller. Jag gick in i backen och där tappade jag två platser till sådana som diagonalade och tappade mer mot gruppen framför. Efter jag kom upp för backen så åkte vi cirka 8 km uppe på en platå som går upp och ner. Jag åkte tillsammans med 2 stycken som hade fäste. Det kom också fast någon bakifrån. När vi skulle nerför platån tog jag det lite försiktigt och tappade gruppen. Jag åkte sedan fast en av dem som tappat gruppen framför och honom åkte jag med ganska mycket. Jag tappade lite på honom i de branta backarna men annars åkte jag med honom. När vi var på väg inför varvning kom den bästa damen i 25 km (man kan välja att åka 25 km också) fast oss och vid ett spårbyte så tappade jag balansen (helt mitt eget fel) och tappade återigen han jag åkt med och damen som kom fast. Efter det åkte jag ensam de första 15 km på andra varvet. Jag närmade mig honom jag åkt med på de platta partierna, men tappade uppför. Efter 15 km på andra varvet började jag bli riktigt trött och då kom en fast mig som åkte med fäste. Vi åkte tillsammans till slutet då jag spurtade ner honom. Jag slutade på 17:e plats bland herrarna. Nästan 25 minuter efter segraren Jakob Milz, vars största meriter är en 8:e plats i Junior VM för 2 år sedan, då han även slog William Poromaa. Jag förlorade också mot Franziska Müller med nästan 6 minuter. Så inget topplopp av mig. Jag fick också klart stryk av 2 åkare jag slog i Pustertal Ski Marathon. Mina tankar efter loppet:
Väder: Sol och minus -6 grader vid start och kanske -2 vid mål Skidor:
GanghoferLauf 50k classic in Leutasch (Seefeld in Tirol) After I had been ill and unable to make a good race in Toblach-Cortina and an okay race in GsiesertalLauf, I decided that I wanted to make a race in classic style, where I hopefully could get a really good result. So, I decided to compete in GanghoferLauf 50k in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We got there a day before, so I could test the course. The course is very tough in the beginning, after about 1 km it is a steep climb of about 1.5 km and 100 altitude meters. The track consists overall of very steep climbs and fast descents. The track also have some flat parts, but they are very few uphill perfect for double poling, but instead either very steep uphilld or flat parts for double poling. Steep slopes are not the one that suits me best. The track is however very beautiful, and the race is two laps on a 25l long track. I had planned before the start that I should try to keep up with the best woman on the start, Franziska Müller. I got a good starting position because my results in Pustertal Ski Marathon gave me a start position in the first group. The start was very fast, but already in the first hill, I felt it was too fast for me, and then I also lost Müller. In the uphill, I lost two places to two skiers who had kick wax and lost more time against the group in front of me. After the hill we went approximately 8 km on a plateau that goes up and down. I went together with two skiers that had kick wax. Some skiers also came up from behind. When we were going down the plateau, I took it a bit carefully and lost the group. Then I manage to catch one skier that had lost the group in front of him, and I then skied together quite a lot with him. I lost some time to him in the steep hills but otherwise we skied together. Just before the turning the best woman in the 25k caught us (you could choose to participate in 25k too), and at a change of track I lost my balance (entirely my own fault) and once more I lost the person I skied together with and the woman. After that I went alone for the first 15 km of the second lap. I approached the skier I had skied with on the flat parts, but lost time in the uphills. After 15 km on the second lap I started to get really tired and then a skier with kick wax caught me. We skied together to the finish where I won the sprint against him. I finished in 17th place among the men. Nearly 25 minutes after the winner Jakob Milz, whose greatest achievement is an 8th place in the Junior World Championships two years ago, when he also beat William Poromaa. I also lost almost 6 minutes to Franziska Müller. So not a top race of me. I also got clearly beaten by two skiers I beat in Pustertal Ski Marathon. Some thoughts after the race: - I think I trained a little too hard before the race and between the races after GsiesertalLauf - I need to go harder in the really steep slopes. (Although I did not go as fast as many others, my top speed was still 60 km/h) - It is a track that does not quite fit me with such steep hills, but maybe I should have trained more steep slopes at the end - I was very stressed in my technique, I need to find a rhythm. Weather: Sun and -6 degrees at the start and maybe -2 degrees at the finish Skis: - Had probably as good glide in the double poling parts that the ones with kick wax. Otherwise, it was difficult to compare because there were so many steep slopes where I took it a bit carefully. But I didn’t have the best glide - Rill: 1 mm straight back - Skiing: DP Madshus with grind: 1 medium grind.      Two weekends ago we spent Friday and Saturday in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We went there because Marcus should participate in Ganghoferlauf 50k classic on Saturday. If I would not have been injured I would have competed in skate on Sunday. We found a hotel very well located just about 200 meters from the tracks and about 1 km from the start of the race. On Friday Marcus checked out the course on skis and I did some douple poling in Leutasch and the part that is called Unterleutasch, such a beuatiful surroundings. Leutasch and Seefeld in Tirol is very good for cross country skiing since you can really find all types of tracks here. After we both had finsihed the training we enjoyed a picnic in the sunshine, before heading to our hotel. The afternoon where spent with some work, collecting the starting bib and pizza. Saturday was mostly about the race, (check out next post for the race report) and for Chiara and me, who should give liquid to Marcus it was nice with sunshine and almost no wind, meaning very nice hours outside. Nowadays giving liquid and being ready with poles, also meaning some entertainment of a small partner. Nice then to find a bench by the start and a wooden horse just beside the track where the course passed four times:) Having Chiara with me at competitions is almost never any problem, though it can sometimes be a bit more stressful. After the race we stopped for a lunch in the sunshine: goulash soup and bread, before heading back home to Toblach. Checking out the tracks in Leutasch and Unterleutasch and parts of the track for Saturday's GanghoferLauf 50 k classic:    Unterleutasch  Someone has taken a red wooden house directly from Dalarna and put it up with another backdrop:)  Picnic time ...  ... with a view over the race track För två veckor sedan tillbringade vi fredagen och lördagen i Leutasch i Österrike, nära Seefeld i Tirol. Vi åkte dit eftersom Marcus skulle köra GanghoferLauf 50 km i klassisk stil på lördagen. Om jag inte skulle ha varit skadad skulle jag ha tävlat i skate på söndagen. Vi hittade ett hotell mycket bra beläget bara 200 meter från spåren och ca 1 km från starten av tävlingen. På fredagen checkade Marcus in banan på skidor och jag stakade lite i Leutasch och Unterleutasch, i en väldigt vacker omgivning. Leutasch och Seefeld i Tirol passar mycket bra för längdskidåkning eftersom du verkligen kan hitta alla typer av spår här. Efter att vi båda hade tränat hade vi picknick i solskenet, innan vi åkte till vårt hotell. Eftermiddagen spenderas med lite arbete, hämtande av nummerlapp och pizza. Lördagen handlade mestadels om loppet, (kolla in nästa inlägg för tävlingsrapporten) och för Chiara och mig som skulle langa vätska till Marcus det var trevligt med solsken och nästan ingen vind, vilket betydde trevliga timmar i solskenet. Numera innebär vätskelangning och att vara redo med extrastavar, också underhållning av en liten kompanjon. Bra då när man hittar en bänk vid starten och en trähäst precis bredvid spåret där banan passerade fyra gånger :) Att ha Chiara med på tävlingarna är i princip aldrig något problem, dock kan det ibland förstås bli lite mer stressigt. Efter loppet stannade vi till för en lunch i solskenet: gulaschsoppa och lite bröd, innan det bar av hem till Toblach igen. Found a hotel conveniently located just 200 meters from the track. It also offered a good breakfast and a nice view from the balcony:)   GanghoferLauf 2022 50k classic    Finished our stay in Leutasch after the race with some gulash soup with a beautiful view and very curious goats:)      GranFondoValCasies/GsiesertalLauf 30 km skate På söndagen var det dags för skateloppet, det var samma bana som på lördagen, men lite kallare vid start, -5 grader. Jag bestämde mig för att köra loppet eftersom Anna inte kunde köra. Jag har haft problem med en menisk så jag har inte kunnat träna så mycket skate, kanske 7–8 pass sen december. Jag kände mig överraskande pigg på söndag morgon och jag var uppe redan vid kl. 5 på morgonen för att se Finland ta OS-guld i hockey. Jag hamnade längre bak i startledet den här dagen. Kom till starten cirka 1 h innan loppet började och var kanske i 11:e led i grupp 1. Jag öppnade relativt lugnt och såg på klockan efter loppet att de första 6 km gick bara 30 sek snabbare än på lördagen och första 15 km cirka 1,5 minut. Men trots det var jag cirka 8 minuter snabbare totalt på söndagen. Jag öppnade kanske lite för lugnt, men gick också lite för hårt i backarna så efter cirka 15 km var jag relativt trött när vi kom in på det flata partiet av banan, och jag hade fullt upp med att hänga med min grupp och fick släppa den med cirka 4 km kvar. Då kom också 3 åkare bakifrån som passerade mig. Jag orka inte hänga på dem heller. Jag slutade på 60:e plats och 7:a i H40. Loppet anses att vara det största loppet i området, nästan större än Toblach-Cortina. Loppet sänds också på den italienska public service tv-kanalen RAI. ¨ Fakta: Temp: -5 i start och sol Före: Hårda och fina spår, lite mjuka mot slutet Struktur: L1 Rill: Rak 2 mm Skidor: Madshus F3 Deltagare: 438 på 30 km och 257 på 42 km GranFondoValCasies/GsiesertalLauf 30k skate On Sunday, it was time for the race in free technique, it was the same track as on Saturday, but a little colder at the start, -5 degrees. I decided to do the race because Anna couldn't. I have had problems with a meniscus so I have not been able to train so much skate, maybe 7–8 training sessions since December. I felt surprisingly alert on Sunday morning and I was up already at 5 o'clock in the morning to watch Finland taking the gold medal in icehockey in the Olympics. I ended up further back in the startgroup this day. We came to the start about 1 h before the start and I was maybe in the 11th line in group 1. I started the race relatively controlled. I looked at my watch after the race that the first 6k went just 30 sec faster than on Saturday and the first 15k about 1,5 minutes faster. But still I was about 8 minutes faster overall on Sunday. I started maybe a bit too controlled, but also pushed a bit too hard in the uphills so after about 15 k, when we came to the flat part of the track, I was quite tired and I had to fight very hard to hang on to my group and had to drop it when it was about 4k left. Then 3 skiers also came from behind and passed me. I didn't manage to stick with them either. I ended up in 60th place overall and 7th in M40. The race is considered to be the biggest race in the area, almost bigger than Toblach-Cortina. The race is also broadcasted on the Italian public service TV-channel Rai. Facts: Temp: -5 in start and sun Before: Hard and nice tracks, a little soft towards the end Structure: L1. Rill: straight 2 mm Skiing: Madshus F3 Participants: 438 at 30 km and 257 at 42 km  Photo from the TV from Rai's broadcasting   Time for pasta party:)   GranFondoValCasies/GsiesertalLauf 30 km klassiskt Lördagen den 19 februari var det dags för ytterligare ett lopp i vår granndal som ligger 30 minuter bort med bil, GranFondoValCasies/GsiesertalLauf. Du kan välja om du kör 30 eller 42 km. Jag har alltid kört 30 km i detta lopp. Det är ett relativt flackt lopp. Ska du däremot köra 42 km kommer du att få 300 extra höjdmeter. Jag har deltagit i loppet 2 gånger tidigare. Inför loppet hade jag varit sjuk tills 2 veckor innan och jag hade också sovit lite dåligt sista veckan, kanske p.g.a. OS. :) Jag var på plats cirka 1,5 timme innan start och fick mina skidor i fjärde led i grupp 1. De var många i elitledet, cirka 50 herrar och kanske 20 damer. Starten gick bra och loppet börjar med en av dess kraftigaste uppförsbackar efter cirka 1 km. Där körde jag på bra och loppet flöt på. Jag var kanske lite stressad i början och hade hög puls. De första 15 km går lite upp och ner med kortare uppförs- och nedförsbackar. Jag jagade på ganska hårt här och gick upp och drog och försökte ta placeringar. Där gick jag kanske på lite för hårt. De sista 15 km går lätt uppför och här var vi 3 stycken i min grupp när det partiet började. Jag tänkte att jag inte skulle dra, sedan kom det en grupp bakifrån som gick riktigt hårt. Den gruppen kom fast oss och då hängde vi tre andra på. En av åkarna i denna grupp var riktigt stark och splittrade gruppen. Jag hängde med honom. Men efter cirka 22 km hade vi tappat tempo, så stora delen av gruppen kom fast oss igen. Sista 3 km till mål var riktigt tungt och jag höll på att tappa gruppen flera gånger, men sista kilometern gick jag ifrån gruppen och lyckades också spurta ned killen som varit så dragvillig i gruppen. Loppet slutade med en 30:e placering och andra plats i H40. En helt okej insats. Jag är nöjd över de herrar jag slog, men som vanligt vill man utmana de bästa damerna och bland annat en tyska Franziska Müller som jag brukar ha jämna kamper med var snabbare än jag till 30 km trots att hon körde 42 km. Jag slog henne bland annat i Pustertal Ski Marathon med 2 minuter. I och för sig var jag bara 1 minut efter Nadine Herrman som åkt världscup för Tyskland i år. Kände nog att formen inte var riktigt på topp, däremot hade jag bästa skidorna av dem jag åkte med. Det får jag tacka min vallare Christian på Kraler Sport. Fakta: Temp: +1 i start och mulet Före: Hårda och snöiga spår första 15 km, sedan mer och mer sugföre Struktur: L1 Rill: Kryss bak Skidor: Madshus DP Deltagare: 351 stycken på 30 km och 199 på 42 km Att tänka på:
GranFondoValCasies/Gsiesertallauf 30 km classic On Saturday, February 19th, it was time for another race in our neighboring valley that is 30 minutes away by car, GranFondoValCasies/GsiesertalLauf. You can choose whether you go 30k or 42k. I have always run 30k in this race. It is a relatively flat race. However, if you choose to go 42k you will get 300 extra altitude meters. I have participated in the race 2 times before. Before the race I had been sick until 2 weeks before and I didn’t sleep very well last week, maybe due to the Olympic Games:) I was at the start about 1.5 hours before the start and got my skis in the fourth line of group 1. They were many skiers in the elitegroup, about 50 men and maybe 20 women. The start went well and the race begins with one of its toughest uphills after about 1 km. There I pushed well and had a good flow. I maybe was a bit stressed at the beginning and had high pulse. The first 15k goes a little up and down with shorter uphills and downhills. I pushed pretty hard here, took the lead in my group and tried to take positions. There I might have pushed a bit too hard. The last 15k goes slightly uphill and here we were three in my group when this part began. I thought I would not take the lead of the group here, then it came a group from behind that went really hard. The group caught us and then the three of us managed to keep their backs. One of the skiers in this group was really strong and split the group. I managed to go with him. But after about 22 km, the speed had decreased, so the large group caught us again. The last 3k were really heavy and I was about to having to let go of the group several times, but the last kilometer I managed to leave the group behind me and also managed to win the sprint against the guy who had been so active in the race. The race ended with a 30th place overall and a second place in H40. A perfectly okay performance. I am satisfied over the men I beat, but as usual, you want to try to beat the best ladies. For example, a German skier, Franziska Müller, who I usually have close struggles againt was faster on 30 k than I was, even though she went 42k. I beat her for instance in Pustertal Ski Marathon by 2 minutes. But on the other hand, I was only 1 minute after Nadine Herrman who have participated in the World Cup for Germany this year. I felt that the shape was not really on top, however, I had the best skis of those around me. I get to thank my waxer Christian on Kraler Sport. Information: Temp: +1 in the start and overcast Condition: Hard and snowy tracks first 15 km, then the tracks were getting more and more wet Structure: L1. Rill: Cross rear Skiing: Madshus DP Participants: 351 at 30k and 199 at 42k Things to remember: - Start hard - Sleep better before the race - Good time to be at the start before the race - Satisfied that I manage to stay in the group - Took a lot of liquid, maybe even a little too much. Anna gave liquid 3 times and then I took from the tables 2–3 times at a race of 1.5 hours  The leading group    As mentioned in the previous post I missed last weekend's Dobbiaco/Toblach-Cortina race, and I have now been sick for two and a half week. After one week with a "normal" cold I got sinusitis and after quite a lot of pain I went do the doctor and got a course of antibiotics. Since the race was my main goal for the season, and since I don't know how this period with sickness and no training will affect the rest of my races that will follow the next weeks, it has been quite tough days for me. When having worked hard the whole year for those races and missing my main goal and realizing that this may affect my results in all the races that are left is not so fun. When it comes to the race Dobbiaco/Toblach-Cortina it feels like it is a race that I should not register for. We have been here in Toblach the last 6 winters and I have had one good race here, in 2018 in the classic race over 50 k. In 2017 I couldn't do the race because of my back, in 2019 the race got cancelled the day before because of the risks of avalances, in 2020 my body wasn't quite ready after having a C-section in October the year before and in 2021 I should have done the skating race, but then the race track was changed a lot, it got postponed and the track was not groomed at all after the Visma Ski classic race that went just before our race. Now the plan is to get healthy and hopefully be able to go out in the tracks tomorrow, and maybe, maybe being able to be at the start at Gsiesertal Lauf in one and a half week. Wish me good luck! Even though the last couple of days haven't been the best, still life is quite good: the weather is great, I am not totally out, Marcus and Chiara are fine and hopefully I see the end of this period of illness:)  Would have loved to be skiing along this ...  ... and getting this Som nämnts i föregående inlägg missade jag förra helgens Dobbiaco/Toblach-Cortina-race, och jag har nu varit sjuk i två och en halv vecka. Efter en vecka med en "normal" förkylning fick jag bihåleinflammation och efter en hel del smärta gick jag till en läkare som skrev ut antibiotika. Eftersom loppet var mitt huvudmål för säsongen, och eftersom jag inte vet hur den här perioden med sjukdom och ingen träning kommer att påverka resten av mina tävlingar som kommer de närmaste veckorna, har det varit ganska jobbiga dagar för mig. När man har jobbat hårt hela året för dessa tävlingar och missar sitt huvudmål och inser att detta kan påverka mitt resultat i alla tävlingar som är kvar är det inte så roligt. När det gäller Dobbiaco/Toblach-Cortina känns det som om det är en tävling som jag inte ska anmäla mig till. Vi har varit här i Toblach de senaste 6 vintrarna och jag har kunnat köra en bra tävling här, 2018, 50 km klassiskt. 2017 kunde jag inte göra tävlingen på grund av mina ryggproblem, 2019 ställdes loppet in dagen innan på grund av risk för laviner, 2020 var min kropp inte riktigt redo efter att jag gått igenom ett kejsarsnitt i oktober året innan och år 2021, då åkte jag skate, ändrades tävlingsbanan helt och hållet, tävlingen sköts upp och banan var inte alls preparerad för skate efter att den klassiska Visma Ski Classic-tävlingen gick precis före. Nu är planen att bli frisk och förhoppningsvis kunna börja skida imorgon, och kanske, kanske kunna stå på startlinjen i Gsiesertal Lauf om en och en halv vecka. Önska mig lycka till! Även om de senaste dagarna inte har varit de bästa är livet ändå rätt bra: vädret är toppen, jag är inte helt utslagen, Marcus och Chiara är friska och förhoppningsvis ser jag slutet på den här sjukdomsperioden :)
Last weekend it was time for our home race Dobbiaco/Toblach-Cortina, but unfortunately it didn't go the way we planned. Marcus was going to do the classic race on Saturday and I should go skate on Sunday. But as mentioned in the previous post we have all been sick, and I am still sick. Marcus could do the race but with only one real training session before the race after having been without training nine days before. He still did a good race but didn't have the power to push with full power the whole way up to the highest point at Cima Banche, so there he lost quite a lot of time compared to if he wouldn't have been sick before. Thinking about the preparations the race went okay. Förra helgen var det dags för vårt hemmalopp Dobbiaco/Toblach-Cortina, men tyvärr gick det inte riktigt som planerat. Marcus skulle köra det klassiska loppet på lördagen och jag skulle åka skate på söndag. Men som jag skrev i föregående inlägg har vi alla varit sjuka, och jag är fortfarande sjuk. Marcus kunde göra loppet men med endast ett riktigt träningspass före loppet efter att ha varit utan att träna i nio dagar. Han gjorde ändå en bra tävling men hade inte kraften att gå på med full kraft hela vägen upp till den högsta punkten vid Cima Banche, så där förlorade han ganska mycket tid jämfört med om han inte hade varit sjuk innan. Med tanke på förberedelserna gick loppet ändå okej. Here follows some pictures from the course:         Pustertaler Skimarathon 42 k free technique Last Sunday I (Anna) went Pustertaler Skimarathon 42 k free technique. It is quite a spectacular race since almost the whole race is an "uphill" (from around 1150 to 2000 m.a.s.l.) and the last 12 k go from around 1400 to 2000 m.a.s.l. It was very hard to really imagine how the last part of the race would be. I know the absolute last kilometres since I have gone them several times (there are up at Prato Piazza/Plätzwiese), but the rest of the 12 k were new to me. My plan for the race was to split the race into three parts, the first 30 k, the 7 k uphill and the last 5 k up on Prato Piazza/Plätzwiese on 2000 m.a.s.l. Since I have been skiing a lot on the course (except for the 7 k) I set a goal on how hard I think that I could go the first 30 k, then take the last 7 k as fast as I could, and then I again had set a pace for the last 5 k. I found it though to set up a goal when it comes to a place, since either the athletes were a lot better than me, or I didn’t know that much about them. I think that my place was probably what I could have expected, at a very good day I maybe could have beaten one or two more participants. I was planning to go with Marcus’s fluid belt with tube but since it froze on Saturday’s race, and I know that there were only two official refreshment station I chose to take a “normal” liquid belt (that you must take off while drinking). I know that it would cost me some time, but still I found it more important to be sure that I would get liquid during the race. It went of course well to drink, but unfortunately, I lost positions in the few downhills where I chose to drink. I also knew that it was important to get something more than just sport drinks during the race, so I also taped gels and some chocolate on my trousers and liquid belt. Altogether it went okay, but of course it is better if you get energy directly in your hand by someone else (Marcus could not give me something because the road up to Prato Piazza/Plätzwiese closed at the same time as the race started.) In all I think that I did what I could. I could keep the pace that I was hoping for, if I would have a good day, for the first 30 k. The uphill didn’t go fast, but I really had no idea exactly what to expect, and I kept around the pace that I was thinking that I could keep. Unfortunately, I didn’t have the power to push as hard as I had hoped for the kilometres up at Prato Piazza/Plätzwiese. I know that the track there is tough, but I still thought that I would have had the power the push a bit harder, but my body was tired, and my legs also started to cramp. Although I think that I performed at for me at a quite high level, am I still unfortunately disappointed that I am not better than I am. Conditions: around - 8 degrees in the start and around -2 degrees at the finish, mostly cloudy, almost no wind Skis: Madshus F3, satisfied with my skis, in one of the few downhills where I had someone near me, I had good glide   Pustertaler Skimaraton 42 km fri teknik Förra söndagen åkte jag (Anna) Pustertaler Skimarathon 42 km fri teknik. Det är ett ganska spektakulärt lopp eftersom nästan hela loppet går uppför (från cirka 1 150 m.ö.h. till 2 000 m.ö.h.) och de sista 12 km går från cirka 1 400 till 2 000 m.ö.h. Det var svårt att föreställa sig hur den sista delen av banan skulle vara. De absolut sista kilometrarna känner jag bar till (uppe på Prato Piazza/Plätzwiese), men resten av de 12 km hade jag aldrig åkt tidigare. Min plan för loppet var att dela upp loppet i tre delar, de första 30 km, den 7 km långa tuffa uppförsbacken och de sista 5 km uppe på Prato Piazza/Plätzwiese på 2 000 m.ö.h. Då jag skidat en hel del på banan och känner till den utan och innan (förutom de 7 km) satte jag ett mål om vilken fart jag trodde att jag kunde hålla de första 30 km, sedan helt enkelt ta mig upp så fort som möjligt för den 7 km långa backen, och sedan satte jag ett mål om vilken fart jag trodde att jag kunde ha den sista delen. Jag tyckte att det var svårt att sätta ett riktigt mål när det kommer till placering, eftersom antingen var åkarna mycket bättre än jag, eller så visste inte så mycket om dem. Jag tror att min placering förmodligen var vad jag kunde ha förväntat mig, en mycket bra dag kunde jag kanske ha slagit en eller två åkare till. Jag hade tänkt åka med Marcus vätskebälte med slang, men eftersom det frös under lördagens lopp, och jag visste att det bara fanns två officiella vätskestationer längs banan valde att ta ett ”vanligt” vätskebälte (som du måste ta av när du dricker ur). Jag vet att det skulle kosta mig lite tid, men jag tyckte att det var viktigare att vara säker på att jag skulle få i mig vätska under loppet. Det gick såklart bra att dricka ur det, men tyvärr förlorade jag positioner i de få nedförslöpor där jag valde att dricka. Jag visste också att det var viktigt att få i sig något mer än bara sportdryck under loppet, så jag tejpade också geler och lite choklad på mina byxor och vätskebälte. Sammantaget gick det helt okej, men det är självklart bättre om du får vätska och energi direkt i din hand av någon annan (Marcus kunde inte ge mig något eftersom vägen upp till Prato Piazza/Plätzwiese stängdes samtidigt som loppet startade.) Sammantaget tycker jag att jag presterade det jag kunde. Jag kunde hålla den fart som jag hoppades på, under en bra dag, de första 30 km. Stigningen på 7 km gick inte fort, men jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle förvänta mig, och jag höll runt den fart som jag trodde att jag kanske kunde hålla. Tyvärr hade jag inte kraften att trycka på så hårt som jag hade hoppats på de sista kilometrarna uppe på Prato Piazza/Plätzwiese. Jag vet att banan där är tuff, men jag hade ändå hoppats på att kunna gå lite hårdare där, men kroppen var trött, och mina ben började också krampa. Även om jag tycker att jag presterade på en ganska hög nivå för mig är jag tyvärr ändå besviken över att jag inte är bättre än jag är. Förhållanden: Runt - 8 grader i start och runt -2 grader i mål, mestadels mulet, nästan ingen vind Skidor: Madshus F3, nöjd med mina skidor, i en av de få nedförslöpor där jag åkte tillsammans med någon annan hade jag bra glid  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
February 2023
Kategorier
All
|
RSS Feed