|
This post was supposed to be a race report of the Dobbiaco/Toblach-Cortina, but unfortunately instead is just a summary of a very messy weekend with cancelled races and disappointments. Last Saturday (2.2) the Visma Ski Classics classic race over 42 km should have taken place and on Sunday the 30 km skating race. It was a race that I, Anna, really had looking forward to. It is a race that suits me very well, it takes place on my home tracks, I have been unsatisfied with the two races that I have completed this year and this is a year that I have been able to train a lot better than the too last year. This was also the last planned classic race for me this season. The organisation and the skiers were really so unlucky this year with great weather both the week before and now the week after the race, but such a bad weather the two race days. Before the races the snow conditions were quite bad and they didn't take the decision to use the original track until Tuesday. The weather forecast had promised heavy snowfall/rain on the night between Friday and Saturday and then on both Saturday and Sunday. So then they changed the track along the way due to the weather conditions and the risk of avalanches. At Friday evening the track was going to be from Dobbiaco/Toblach back to Dobbiaco/Toblach, with also a change of the starting order. As you can see on the pictures the weather was a mix of snowfall and rain, but still quite okay (though real though grip waxing conditions). At eight o'clock in the evening they cancelled the whole competition, after the authorities had decided to stop the competition and to close the road between Dobbiaco/Toblach and Cortina, due to the danger of avalanches. A huge disappointment! At the same time they informed the skiers that the registration for the classic race would be transferred to the (possible) skating race at Sunday, and that the decision about the skating race would come before 12 o'clock on Saturday. So then it was just to get ready for skating instead of classic, at least it was a possibility for me to go my favourite race:) But on Saturday the decision came that also the skating race was cancelled:( It felt so bad, especially since the weather at Saturday was quite okay, no rain, snow or wind. But still the risk of avalanches was apparently too high. We spoke to the coordinator of the event Stephanie Santer, who also of course was very disappointed and had hoped for that the changed track would have made it possible for them to host the event, but unfortunately they got a no from the authorities. It really felt like an anti-climaxe, having looking forward to the race for so long, working the whole Friday with fixing and testing the skis and then race gets cancelled so close to the race. And then you try to prepare for the skating race instead and then it also gets cancelled. I feel very sorry for the skiers that had come to Dobbiaco/Toblach just for this race, probably paying quite a lot for the starting bib, accommodation, flights etc. But of course it is outdoor sports and then you never know what happens.  Checking the track at Thursday  Nordic Arena on Friday evening  Testing glide at Friday evening Detta inlägg skulle egentligen ha vara en tävlingssummering av loppet Dobbiaco/Toblach-Cortina, men tyvärr är det bara en sammanfattning av en väldigt rörig helg med inställda lopp och besvikelser. Förra lördagen (2.2) skulle det klassiska loppet över 42 km i Visma Ski Classics ha ägt rum och på söndagen 30 km skate, men båda tävlingarna fick ställas in p.g.a. värdet. Det var en tävling som jag, Anna, verkligen såg fram emot. Det är en tävling som passar mig väldigt bra, den är på hemmaplan, jag har varit besviken på resultatet i de två tidigare tävlingarna i år och till det här året har jag kunnat träna på mycket bättre än förra året. Detta var också den sista inplanerade klassiska tävlingen för mig denna säsong. Organisationen och skidåkarna hade verkligen sån otur i år med bra väder både veckan före och nu veckan efter loppet, men dåligt väder de två tävlingsdagarna. Före tävlingarna var snöförhållandena ganska dåliga och de fattade inte beslutet att använda den ursprungliga sträckningen förrän på tisdagen innan loppet. Väderprognosen hade lovat kraftigt snöfall/regn på natten mellan fredagen och lördagen och sedan under både lördagen och söndagen. Så därefter ändrade de banan längs med vägen på grund av väderförhållandena och risken för laviner. På fredagen kom de med information om att sträckningen skulle bli Dobbiaco/Toblach tillbaka till Dobbiaco/Toblach, med en förändring av startordningen. Som du kan se på bilderna var vädret en blandning av snöfall och regn, men ändå ganska okej (dock riktigt vallaföre!). Klockan åtta på kvällen kom beskedet att lördagens lopp var inställt, efter att myndigheterna hade bestämt sig för att stoppa tävlingen och stänga vägen mellan Dobbiaco/Toblach och Cortina på grund av lavinrisken. En riktigt stor besvikelse! Samtidigt informerade de skidåkarna om att registreringen för den klassiska tävlingen skulle överföras till skateloppet på söndag (ifall det skulle gå av stapeln), och att beslutet om skateloppet skulle komma före klockan 12 på lördagen. Så då var det bara att göra sig redo för skate istället för klassikt, då skulle jag åtminstone få köra mitt favoritlopp :) Men på lördagen kom beslutet att även skateloppet var inställt :( Det kändes riktigt jobbigt, särskilt eftersom vädret på lördagen var helt okej, inget regn, ingen snö och ingen vind. Men risken för laviner var tydligen för hög. Vi talade med eventkoordinatorn Stephanie Santer, som självklart också var mycket besviken och hade hoppats att den ändrade bansträckningen skulle ha gjort det möjligt för dem att ordna tävlingen, men tyvärr fick de ett nej från myndigheterna. Det kändes verkligen som ett antiklimax; jag hade sett fram emot loppet så länge, tillbringat hela fredagen med att fixa och testa skidorna och sedan blir loppet inställt så nära inpå. Och sen försöker du istället förbereda dig för skateloppet i stället och så ställs också det in. Jag tycker verkligen synd om de som hade kommit till Dobbiaco/Toblach enbart för den här tävlingen, förmodligen hade de betalat ganska mycket för startplats, boende, flyg etc. Men det är ju utomhussport det handlar om och då vet du aldrig vad som kan hända.  The track last Monday  An amazing day in the tracks two days ago
0 Kommentarer
 Ski testing at Canazei Weather conditions: articial snow, appr. -4 degrees at the start, a couple of plus degrees along the way, mostly cloudy, some sunshine along the way Glide: Base wax: HWK LF Silver -4 to -20, HWK Base HF, Powder Swix FCX 7, Roller straight 2 mm Grip wax (Anna): Klisterspray, Blue Vauhti klister ironed, 3 layers VR45 SWIX, 2 layers with v40, V45 3 layers corked, v30 corked Förhållanden: konstsnö (i princip bara), -4 grader vid start, ett par plus längs vägen, mulet, solen sprack igenom någon gång Glid: Bas: HKW LF silver -4 till -20, HKW Base HF, Pulver Swix FCX 7, Rak rill 2 mm Fäste (Anna): Klisterspray, Blå Vauhti klister invärmt, 3 lager VR45 SWIX, 2 lager v40, 3 lager VR45 korkade, V30 korkat  Ski testing Anna's race: The first 18 km uphill felt good. It felt comfortable to push quite tough because you know that there will unfortunately be quite a lot of stops in the steeper uphills where you get some rest. (Unfortunately, this happen when you start in the grid that I start). I tried not to get stressed even though the time passed when standing still, and instead think that I get some rest. Sometimes that was easier, and sometimes not😉 In Canazei, the track turns and get slightly downhill for about 45 km, unfortunately, then my tough period began, and it pretty much stopped in Molina when the track turn again and starts to go uphill (about 6 km from the finish). The gliding was unfortunately terrible, and when you’re not so good at double-poling at the moment, it was very though. The worst part was from about 25 km to about 40 km, then people just swooshed past me. I tried everything, tried to be just behind other skiers, changed tracks, tested to go between the tracks (here the glide was at least better) and double-poled everything I could, even though the speed was far too low. If the track had been in the other direction, I think I would have done a pretty good race😉, but now I can only be satisfied with the uphills. I was 129 in Canazei and 164 when the casacata (last uphill) began, and I finished 159. I was 40 positions better than last year, but I had really hoped for a much better result. Unfortunately, it was not either a really fun race this year, I struggled too much in downhills, realized early that the result would not be good, and it is not so fun to see people swooshing past you all the time. It was a bit tough to motivate yourself, when I realized early that I couldn’t for example manage the medal time (1,5 times the winning time) and that I had no idea what position I had. It wasn’t either that fun knowing that the result would still not be good even though I tried my best and also knowing that the next race (Dobbiaco-Cortina) is only 6 days away. However, I tried to be positive and tried to pass as many women as possible when I had the opportunity. Some things to take with me from the race: • I'm pretty good uphill • The “cascata” becomes shorter each year😊 • Gel works well as energy intake • I have to have better glide in my races • I have to become better at double-poling • I should try to find shorter races with smaller participants to get a better starting position in order to avoid a lot of queues along the way Anna: De första 18 km uppför kändes bra. Går bra att trycka på ganska tufft eftersom man vet att det tyvärr blir rätt många stopp i de lite brantare uppförsbackarna där man får vila. (Blir så i det startled jag startade). Jag försökte att inte stressa fastän klockan tickade iväg när man står still, utan försökte istället tänka att det blir lite gratis vila. Det tankesättet gick bättre ibland, och sämre ibland😉 I Canazei vänder banan och lätt åkning väntar i cirka 45 km, tyvärr började då min jobbiga period som höll i sig i princip till Molina och vändningen tillbaka då det igen börjar gå lätt uppför (ungefär 6 km från mål). Jag hade helt enkelt fruktansvärt dåligt glid, och när du inte är så stark i stakåkningen för tillfället så blir det riktigt tungt. Värst var det från omkring 25 km till omkring 40 km då folk bara svischade förbi mig. Jag försökte allt, lägga mig i rygg, byta spår, testa mellan spåren (gled i alla fall bättre där) och staka allt jag orkade, trots detta blev farten alldeles, alldeles för låg. Skulle banan ha varit lagd åt andra hållet tror jag att jag skulle ha gjort ett rätt bra lopp😉, men nu kan jag endast vara nöjd med allt som gick uppför. Var 129 i vändningen i Canazei och 164 när cascatan (sista backen) började. I mål var jag 159. Jag förbättrade mig 40 platser från ifjol, men hade verkligen hoppats på ett mycket bättre resultat. Tyvärr var det inget riktigt roligt lopp i år, jag slet alldeles för mycket i stakåkningen, förstod tidigt att resultatet inte skulle bli bra, och det är ju inte så kul att se folk svischa förbi dig hela tiden. Lite svårt att motivera sig också när man vet att det i princip blir omöjligt att t.ex. klara medaljtid, och man inte har någon aning om vad för placering man har. Kändes inte heller riktigt kul att slita som tusan, veta att resultatet ändå inte skulle bli bra och dessutom veta att nästa långlopp (Dobbiaco-Cortina) är bara 6 dagar bort. Försökte dock tänka positivt och satsade på att försöka ta så många damer som möjligt när jag hade möjligheten. Några sammanfattande punkter från loppet:
Marcus's race: Last weekend we did Marcialonga. This was one of my biggest goals for the season and I had trained well before the race. I started in grid 1 after those who started first. In Marcialonga you let skiers go step by step and not as in Vasaloppet where everyone starts at the same time. Two years ago, I started in grid 14 of 15. I got quite far behind in the grid and there were some queues the first 18 km that goes uphill. At this part I found some good skiers to use the drafting benefits from. After the turning when the track starts to go downhill, I noticed that my glide was not optimal, and many skiers passed me. Otherwise, double poling slightly downhill should be best for me. After about 40 km the skis began to glide a bit better when the snow was warmer, and it was a bit more ice in the track. I also found some skiers to stick close to. I also tried to find fastest track, and usually it was best for me to double pole beside the track. Before the last uphill, the “cascata”, I was unsure if I would put on grip wax or not. Toko has 2 “klistermachines”, where people help you to out on klister. But since there was such a long queue, I didn’t choose to put on any klister, and instead double poled the uphill. It was heavy and I lost some positions on the way. However, I don’t think I I would have become better overall if I had waited for klister. My position among the men was 492, 225 positions better than last year, so I have to be satisfied with that, even though I might have hoped for a little better feeling along the way. • Important with the right structure • Energy intake worked well (Enervit) • I have to drink more from the fluid belt or blow into it, preventing it from freezing. Marcus lopp: I helgen som var körde vi Marcialonga. Detta var ett av mina stora mål för säsongen och jag har tränat bra inför loppet. Jag startade i folla 1 efter de som fick starta först. I Marcialonga släpper man iväg åkare efter hand och inte som i Vasaloppet där alla startar samtidigt. För 2 år sedan startade jag i folla 14 av 15. Jag kom ganska långt bak i follan och hade en del köer de första 18 km som går uppför. Jag hittade på denna väg en del bra ryggar. Efter vändning där nedförsbackarna började så märkte jag att mitt glid inte var optimalt. Jag blev omåkt av ett flertal. Annars borde stakning i lätt terräng vara det bästa för mig. Efter cirka 40 km så började skidorna glida lite bättre när snön var varmare och det var lite mera is i spåret. Jag hittade en del ryggar också. Jag försökte också att hitta det spår som gick snabbast, och oftast var det bäst för mig att staka utanför spår. Inför sista backen var jag osäker på om jag skulle sätta på valla eller inte. Toco har 2 klistermaskiner där det står folk för att hjälpa en att få på klister. Men eftersom det var så lång kö så jag valde att inte sätta på klister, så de blev att staka uppför sista backen. De var tungt och jag tappade en del placeringar i backen. Däremot tror jag att jag inte skulle blivit bättre totalt om jag väntat vid klistermaskinen. Min placering bland herrarna blev 492. 225 placeringar bättre än ifjol, så det får ändå vara godkänt, fast jag kanske hade hoppats på lite bättre känsla under vägen.
 Preparing the track in Predazzo  Predazzo  Pasta party afterwards  The view from our hotel in Predazzo  At the start in the morning Conditions: -3 degrees and cloudy at start, natural snow, loose tracks Glide: HWK Ultra HFW Base (Anna: one layer, Marcus: two layers), Swix Pulver FC7X Grip wax (Anna): two layers with base wax VG30 (ironed), one layer with VR45 (ironed), three layers with VR40 → at start two layers with a mix of VR45 and VR55 Förhållanden: -3 grader och mulet vid start, natursnö, lösa spår Glid: HWK Ultra HFW Base (Anna: ett lager, Marcus: två lager), Swix Pulver FC7X Fäste (Anna): två lager med base wax VG30 (invärmt), ett lager med VR45 (invärmt), tre lager med VR40 → vid start två lager med en blandning av VR45 och VR55  Testing skis Marcus's race report: Last Saturday (12.1) we did the Kaiser Maximillian Lauf in Seefeld in Tirol. We had planned to go Pustertal Ski Marathon in our own valley, but due to the lack of snow (and little laziness from the organization) the race was cancelled. Because of this, we decided on Wednesday to go the race after some thinking. The race is actually 60 km long, but due to the risk of avalanches it was shortened to 40 km. They took away the 20 km which was a bit easier, the double poling part, which is flat and my best part. I decided early to double pole even though the track has a lot of uphills and downhills, but after having talked to Ski Team Mäenpääs Isac Holmström the day before and he said that he might have gone with grip wax if he had had such skis with him, I went out and put grip wax on one pair of skis, even though I hadn’t train at all with grip wax, except for a few trainings on skintec skis. After testing the skis at Seefeld in the morning I still chose to double pole because I did not have such a good grip on the skis with grip wax and because I had almost only double poled at training. The race went a little slower than I had hoped for, especially if I compare myself with the women elite. I got badly beaten by the winner Britta Johansson Norgen, which I beat on roller skis in UVK-rullen. I was also far behind other skiers, which I have been near on rollerskis. I have not been so good at double poling at uphills before, so that I managed to double pole and go with herringbone this race, I can be satisfied with. I would almost certainly have been able to perform better with grip wax, but now I have managed to double pole and it was a good test before Marcialonga (which suits me much better with double poling at a high speed). I can also bring with me that I passed many skiers in the flat terrain when I was double poling. However, the last uphill was really heavy and I went with heringbone a lot, and certainly around 30 skiers passed me, who I then couldn't get past again at the end in the steep descents. Should there have been really hard tracks like here in the valley, or as it usually is in Marcialonga, maybe I could have done a better result. It was also difficult to know how hard I should go in the uphills since I didn't know when they would end. This race is not a race I would recommend to anyone who is a complete amateur on skis as there are really tough uphills and steep downhills. Seefeld in Tirol, on the other hand, is a beautiful place, but the track itself is not as beautiful as Dobbiaco/Toblach-Cortina and Marcialonga. Marcus tävlingsrapport: I lördags (12.1) körde vi Kaiser Maximilian Lauf i Seefeld in Tirol. Vi hade planerat att köra Pustertal Ski Marathon i vår egen dal, men på grund av bristen på snö (och lite lathet hos organisationen) ställdes loppet in. På grund av detta bestämde vi att åka loppet först på onsdag efter lite funderingar. Loppet är egentligen 60 km långt, men p.g.a. lavinrisken i området så ändrades det till 40 km. De tog bort de 20 km som var lite lättare att åka, stakningspartiet, vilket är väldigt platt och min bästa del. Jag bestämde mig tidigt för att staka trots att banan är väldigt mycket upp och ner, men efter att pratat med Ski Team Mäenpääs Isac Holmström dagen innan och han sade att han kanske skulle ha kört med fäste om han haft sådana skidor med sig, så gick jag ut och vallade upp ett par skidor med fäste, trots att jag inte tränat överhuvudtaget med det, bortsett från några pass på skintec-skidor. Efter test av skidor i Seefeld på morgonen valde jag ändå att staka eftersom jag inte hade så bra fäste på mina vallade skidor och eftersom jag nästan bara har stakat. Loppet gick lite långsammare än jag hade hoppats på, framförallt om jag jämför mig med den kvinnliga eliten. Jag fick storstryk av damvinnaren Britta Johansson Norgen, som jag slog på rullskidor i UVK-rullen. Jag var också långt efter andra åkare, som jag varit nära på rullskidor. Jag har själv inte varit så bra på att staka uppför så att klara av att staka och saxa detta lopp får jag ändå vara nöjd med. Jag skulle säkert ha kunnat prestera bättre med fäste, men nu har jag testat att staka och det var en bra genomkörare inför Marcialonga (som passar mig mycket bättre med stakning i hög fart). Jag får också ta med mig att jag passerade många åkare på platten när det var stakning som gällde. Däremot var sista backen upp riktigt tung och jag saxade mycket, och säkert ett 30-tal åkare passerade mig, som jag sedan inte kunde ta mig förbi igen på slutet i de branta nedförsbackarna. Skulle det ha varit stenhårda spår som här i dalen eller som det brukar vara i Marcialonga kanske jag kunde gått bättre. De var också svårt att veta hur hårt jag skulle gå i backarna med tanke på att jag inte visste när de skulle ta slut. Loppet är inget jag skulle rekommendera till någon som är helt amatör på skidor eftersom det var riktigt tuffa uppförsbackar och branta nedförsbackar. Däremot är Seefeld som ort mycket vackert, men själva banan är nog inte lika vacker som Dobbiaco/Toblach-Cortina eller Marcialonga.  Women's start Anna’s race report: Kaiser Maximilian Lauf: a race completely different from anything else I have experienced. It isn’t a race that I am satisfied with, but it was a tough race that was hard to really know how to manage in the best way. I thought that the race could have suited me since there are not so many real double-poling parts, but unfortunately the uphills had no real tracks so it was very hard to use the diagonal stride and the downhills were really tough. They were steep and quite winding, and since you didn’t know where and when they ended it was hard to let go. As I wrote in the beginning I am not satisfied with the race, but still there are three things that were quite good: my skis, the double poling and the experience. I had good skis, my skis were gliding better than the skis on several skiers around me. The grip was good when testing the skis, and I think it would have been good the whole race if it should have been any tracks in the uphills😊 The thing that I thought would feel worst, was the thing that felt the best: my double poling in the flat terrain. Unfortunately, that wasn’t the best for the race, but hopefully it can help me more in the next races. It was a great experience, I really got to experience something new when it comes to long distance cross-country skiing. I also, once more, learnt that I need to improve my downhill-skiing. I think that one of my biggest problems when it comes to the races is to plan them well. I found it hard to know how hard I am able to go, when the races are longer. I hope that this is something I will manage in the two races here in the near: Dobbiaco/Toblach-Cortina and GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, where I know the tracks very well. Annas tävlingsrapport: Kaiser Maximilian Lauf: en tävling helt annorlunda än vad jag tidigare har upplevt. Det är inte en tävling jag är nöjd med, men det var en tuff tävling som det svårt att riktigt veta hur man skulle lägga upp. Jag trodde att loppet skulle ha passat mig rätt bra eftersom det inte finns så många riktiga stakpartier, men tyvärr hade uppförsbackarna inga spår så det var väldigt svårt att diagonala och utförsbackarna var riktigt tuffa. De var branta och ganska kurviga, och eftersom du inte visste var och när de slutade var det svårt att våga stå på. Som jag skrev i början är jag inte nöjd med tävlingen, men det finns ändå tre saker som var ganska bra: mina skidor, stakningen och erfarenheten. Jag hade bra skidor, mina skidor gled bättre än många av de som var runt mig. Jag hade bra fäste när jag testade skidorna, och jag tror nog att det skulle ha varit bra hela loppet om det hade varit några spår i uppförsbackarna😊 Det som jag trodde skulle kännas sämst var nästan det som kändes bäst: min stakning i den platta terrängen. Tyvärr var det inte det som var bäst för resultatet i tävlingen, men förhoppningsvis kan det hjälpa mig mer på nästa tävling. Det var en bra erfarenhet, jag fick verkligen uppleva något nytt när det gäller långlopp. Och jag lärde mig, än en gång, att jag måste förbättra min utförsåkning. Jag tror att ett av mina största problem när det gäller tävlingarna är att lägga upp dem på ett bra sätt. Jag har svårt att veta hur tufft jag kan gå, när distanserna är så pass långa. Jag hoppas att det här är något jag kommer att klara av bättre i de två tävlingarna som äger rum här i närheten: Dobbiaco/Toblach-Cortina och GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, där jag känner till banorna väldigt bra.  After the race  The three skiers from the Aland Islands Photo: Isac Holmström Some pictures from beautiful Seefeld in Tirol       Anna: 14.1 Pustertal Ski Marathon, 35 km classic technique (cancelled) 27.1 Marcialonga, 70 km classic technique 2.2 & 3.2 Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km classic technique (maybe 30 km skate) GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km/42 km classic and free technique Engadin Ski Marathon, 42 km free technique These are the competitions I am planning to go this winter. I am going to write some information about them, and then why I have planned to go this particular race. Anna: Pustertal Ski Marathon, 35 km klassisk stil (inställt) Marcialonga, 70 km klassisk stil Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km klassisk stil (kanske 30 km fristil) GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km/42 km klassisk eller fristil Engadin Ski Marathon, 42 km fristil Det här är de tävlingar jag planerar att köra i vinter. Jag tänkte först skriva lite kort om dem, och sen berätta om varför har jag planerat köra tävlingen. Marcus: Pustertal Ski Marathon, 60 km classic technique (cancellled) (Instead I go Kaiser Maximilian Lauf, 40 km classic technique in Seefeld*) Marcialonga, 70 km classic technique Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km classic or/and 30 km free technique GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km classic and/or free technique Engadin Ski Marathon, 42 km free technique *After Pustertal Ski Marathon was cancelled, because of lack of snow I have decided to go Kaiser Maximilian Lauf in Seefeld instead and there the race was shorted to 40 km instead of 60 km because of too much snowfall (ironically) Marcus: Pustertal Ski Marathon, 60 km klassisk stil (inställt) (Istället kör jag Kaiser Maximilian Lauf, 40 km klassisk teknik i Seefeld*) Marcialonga, 70 km klassisk stil Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km klassisk stil (kanske 30 km fristil) GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km klassisk och/eller fristil Engadin Ski Marathon, 42 km fristil *Efter att Pustertal Ski Marathon ställdes in, på grund av för lite snö har jag valt jag att gå Kaiser Maximilian Lauf i Seefeld istället, och där kortas sträckan till 40 km från 60 km på grund av för mycket snöande (ironiskt nog). Pustertal Ski Marathon, 35 km classic technique (unfortunately the race has been cancelled) Pustertal Ski Maration is from the beginning a 60 km long classic race in Pustertal, the valley we’re living in. But from this year they have decided to also have a shorter race. The 60 km race is a quite tough race with lots of altitude meters, see https://www.ski-marathon.com/en/the-race/track/ I could absolutely go the full distance, but since Marcialonga is coming up two weeks after and then Dobbiaco-Cortina juts one week later, I think it can be smart for me to do the 35 km race. It will be an interesting race since it will be the first competition for the winter, and it is also a race that shall be nice to ski since we’re familiar with the whole track and can even see our house from the track😊 Pustertal Ski Marathon, 35 km klassisk stil (tyvärr har tävlingen ställts in) Pustertal Ski Maration är från början en 60 km lång tävling i klassisk stil i Pustertal, dalen där vi bor. Men från och med i år har de bestämt sig för att även ha en kortare tävling. 60 kilometers tävlingen går på en ganska tuff bana med en hel del höjdmeter, se https://www.ski-marathon.com/en/the-race/track/ Jag kunde absolut välja den långa sträckan, men eftersom Marcialonga går av stapeln två veckor senare och Dobbiaco/Toblach-Cortina bara 6 dagar efter det tror jag att det kan vara smart för mig att välja 35 km. Det blir en intressant tävling eftersom det blir vinterns första tävling och det är också en tävling som ska bli kul att åka eftersom vi känner till hela banan och till och med kan se vårt hus från spåret😊   Marcialonga, 70 km classic technique If you are planning to just ski one race, choose Marcialonga. It is such an incredible experience. The race starts in Moena at 1150 m.a.s.l and the first 18 km up to Canazei are slightly upwards, then the track turns and the next 45 km are slightly downwards. The race finishes with the Cascada, tabout hree kilometers when you take 150 altitude meters. Along the way you pass small villages with lots of sharing people shouting “Forza, Forza”, and always with the mountains as a backdrop. The different places you are passing are also famous villages and places like Moena, Canazei, Predazzo and Val di Fiemme. Marcialonga is a race that is possible to double pole even for amateurs, but I will go with grip wax, unfortunately my douple poling is too bad for going the whole race without grip wax. The reason for choosing Marcialonga is simple, we live quite near and it is such a great experience that you don’t want to miss. Marcialonga, 70 km klassisk stil Om du planerar att bara köra en tävling, välj Marcialonga. Det är en otrolig upplevelse. Loppet startar i Moena på 1150 meters höjd och de första 18 km till Canazei går något uppför, sedan vänder banan och de följande 45 km går lätt nedför. Loppet avslutas med "Cascadan", en omkring tre kilometer lång stigning där du tar 150 höjdmeter. Längs vägen passerar du små byar med massor av folk som ropar "Forza, Forza" och i bakgrunden finns alltid de mäktiga bergen. De olika platserna du passerar är kända byar och platser som Moena, Canazei, Predazzo och Val di Fiemme. Marcialonga är en tävling som är möjlig att staka även för amatörer. Jag tänker dock gå med fäste, eftersom min dubbelstakning tyvärr är alltför dålig för att jag ska tjäna på att gå loppet utan fäste. Anledningen till att vi väljer Marcialonga är enkel, vi bor relativt nära och det är en så häftig upplevelse som man inte vill missa.  Testing skis in Marcialonga  The valley where Marcialonga takes place Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km classic technique Cortina-Toblach/Dobbiaco, 30 km free technique Dobbiaco/Toblach-Cortina is a 42 km long race that starts in Dobbiaco/Toblach and finishes in Cortina. A part of the track is well known from being a part of Tour de Ski a couple of years ago, the course with the tunnels. The race is quite flat in the beginning, then going smooth uphill for about 18 km and then finishing slightly downhill to Cortina. Last year the race was 50 km, but this year around 5 km on the World Cup track is not a part of the race anymore, which will make the race easier, but unfortunately to my disadvantage. I have been thinking a lot about instead choosing the race Cortina-Dobbiaco the day after in skate, but I have chosen to go the classic race. (maybe I go both, if I am feeling good:) For me the biggest disadvantage with this race is that it is only 6 days after Marcialonga, and I would prefer some more rest before. To this year I must have better glide than last year, since I then lost about 15 positions from the highest point down to Cortina. This is also a very beautiful track following the valley, and it is a bit special to cross the finish line in Cortina. Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km klassisk stil Cortina-Toblach/Dobbiaco, 30 km fristil Dobbiaco/Toblach-Cortina är ett 42 km lång lopp som börjar i Dobbiaco/Toblach och avslutas i Cortina. En del av banan är känd från att vara en deltävling i Tour de Ski för några år sedan, banan med tunnlarna. Loppet är ganska platt i början, sedan går det en del uppför i ca 18 km och avslutas sedan lätt nerför till Cortina. Förra året var tävlingen 50 km, men i år kommer cirka 5 km av banan, dvs. en del av världscup-banan inte längre att vara en del av loppet, vilket gör loppet lättare, dock tyvärr till min nackdel. Jag har tänkt mycket på att istället välja att köra skateloppet Cortina-Toblach/Dobbiaco dagen efter istället, men jag har valt det klassiska loppet (kanske jag kör båda om det känns bra:). För mig är den största nackdelen med den här tävlingen att den är bara är 6 dagar efter Marcialonga, och jag skulle gärna ha lite mer vila innan. Till det här året måste jag se till att ha bättre glid än förra året, eftersom jag då tappade cirka 15 placeringar från den högsta punkten ner till Cortina. Detta lopp är också mycket vackert och följder dalen, och det är lite speciellt att målet är i Cortina.   The highest point of the Dobbiaco/Toblach-Cortina race GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km and 42 km classic technique, and 30 km and 42 km free technique GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf consists of four different races in Val Casies/Gsiesertal valley. You can choose between 30 km/42 km in classic technique on Saturday and 30 km/42 km in free technique on Sunday. It is the same track on Saturday and Sunday. The 30 km race is a race that is mostly flat, while the 42 km has a real tough ascent from 30-36 km. These races are perfect for us since they are all taking part in the valley where we train a lot, only 15 minutes from our apartment. This is the valley that are among the first to produce snow, and it’s from this valley that many of the pictures from December are taken. This is a race that I am really looking forward to, and right now I am thinking about going 30 km skate (but that may change), as a preparation for the race after, i.e. Engadin Ski Marathon. GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km och 42 km klassisk teknik samt 30 km och 42 km fristil GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf består av fyra olika tävlingar i Gsiesertal/Val Casies. Du kan välja mellan 30 km/42 km i klassisk teknik på lördagen och 30 km/42 km i fri teknik på söndagen. Det är samma bana på lördagen som på söndagen. 30 km loppen är mestadels platta, medan 42 kilometersbanan har en riktigt tuff stigning från 30-36 km. Dessa lopp är perfekta för oss eftersom de äger rum i dalen där vi tränar mycket, bara 15 minuter från vår lägenhet. Denna dal är bland de första som producerar snö här omkring, och det är från denna dal många av bilderna från december är tagna. Det här är en tävling som jag verkligen ser fram emot, och just nu lutar det mot att jag kör 30 km fristil (men har ännu inte bestämt mig till 100 %), som förberedelse för tävlingen som kommer efter, nämligen Engadin Ski Marathon.    Engadin Ski Marathon, 42 km free technique The world biggest race in free technique, and the second biggest ski race after Vasaloppet. As the name says, it is 42 km long and takes part in the Engadin Valley. (The biggest village there is St Moritz). It is a fast race since almost the whole track goes slightly downhill. This is also a race that takes your breath away if the weather is nice, the nature is amazing. We were thinking a lot about going “home” to go Vasaloppet or remain in the Alps and go Engadin. Vasaloppet takes part the week before, but we decided to take Engadin this year. For me it shall be very interesting to go a race in free technique, since I have been practicing that a lot, especially last summer. The main key here is to have the power in the legs to keep on pushing all the time, since you have to use the techniques, two skate (V2 alternate) and free skate, at many parts of the race. Engadin Ski Marathon, 42 km fristil Världens största tävlingslopp i fristil, och det näst största skidloppet efter Vasaloppet. Som namnet antyder är det 42 km långt och äger rum i Engadin-dalen. (Den största byn där är St Moritz). Det är en snabbt lopp eftersom en mycket stor del av hela banan går lätt utför. Det här är också en tävling som verkligen tar andan ur dig om vädret är fint, naturen är fantastisk. Vi funderade mycket över att åka "hem" för att skida Vasaloppet eller stanna kvar i Alperna och köra Engadin. Vasaloppet äger rum veckan innan, men vi bestämde oss för att skida Engadin i år. För mig ska det bli väldigt intressant att köra en tävling i fristil, då jag kört mycket fristil, särskilt i somras. Viktigast här är att ha styrkan och uthålligheten i benen att orka trycka på hela tiden, eftersom du måste gå på fyrans och femmans växel stora delar av loppet.  Picture from: https://www.engadin-skimarathon.ch/engadin-skimarathon.html Today Tour de Ski finished with the final climb up Alpe Cermis and last weekend the tour started here in Dobbiaco/Toblach with sprint in free technique on Saturday and 10 and 15 k on Sunday. We experienced great competitions with four different winners, Johannes Høsflot Klæbo and Stina Nilsson in the sprints, and Natalya Nepryaeva and Sergej Ustiugov in the distance races. The biggest disappointment was that Federico Pellegrino didn't reach the final, the biggest surprise was maybe that Sergej Ustiugov won 15 k and the coolest moment was the chat we had with Klæbos father and grandfather. Idag avslutades Tour de Ski med sista klättringen uppför Alpe Cermis, and förra helgen startade touren här i Dobbiaco/Toblach med sprint i fri teknik på lördagen och 10 och 15 km på söndagen. Vi fick se intressanta tävlingar med fyra olika vinnare, Johannes Høsflot Klæbo och Stina Nilsson i sprint, och Natalya Nepryaeva och Sergej Ustiugov i distansloppen. Den största besvikelsen var att Federico Pellegrino inte nådde finalen, den största överraskningen var kanske att Sergej Ustiugov vann 15 km och det coolaste ögonblicket var pratstunden vi fick med Klæbos pappa och morfar.  Klaebo in the qualification  One of the heats in the sprint  Quite a lot of people at the sprint  Federico Pellerino, such a great ambassador for the sport, so nice to everyone  On of the too uphills on the women's 10 k  One of the favourites in Tour de Ski, Jessica Diggins  Heidi Weng, her best performance in a while  Two of the favourites of winning Tour de Ski, Ingvild Flugstad Östberg and Krista Pärmäkoski  Sergei Ustiugov back in business! The winner of the men's 15 k  Emil Iversen and Denis Spitsov  Johannes Høsflot Klæbo and Martin Johnsrud Sundby  Sergej Ustiugov about to cross the finish line  Johannes Høsflot Klæbo after 15 k Three days ago the Åland Championship in free technique took place in Lemland/Lumparland. It is a very flat course of appr. 27 km and the race took place in perfect weather, around 20 degrees and almost no wind. This time both of us competed and here follow two race reports from last Tuesday. För tre dagar sedan ägde Ålandska mästerskapen i rullskidor i fri teknik rum i Lemland/Lumparland. Det är en mycket platt bana på cirka 27 km och loppet gick av stapeln i perfekt väder, cirka 20 grader och nästan ingen vind. Den här gången tävlade vi båda och här följer två tävlingsrapporter från i tisdags Marcus’ race It was my first skate rollerski race and before the race I had practiced a lot of skate. Skate has at least before been my better style compared to classic. However, I have become a lot better on classic roller skates. Before this race, the goal was a medal. During the day I was feeling a bit tired and felt early in the race that the tension was a little too high and the legs were a bit stiff. We became a group of 6 competitors early and I felt the pace was not too high. Isac Holmström (Top 100 skier in Vasaloppet from Åland) was in the lead most of the time while I tried to step up the pace sometimes the first 10 km. Until the turning point in Långnäs after half the race we were 5 in the main group and after that I felt quite tired and shortly after the turning point we were only 3 left. I felt that I did not have much to give and the other two who were in the group wanted me to be in the lead and doing the hard work, but I felt I did not have much to give. When we had about 4 km left, when we came to the only bigger hill, Isac sped up and I did not have a change to hang on, he quickly got 100 meters. I got a gap to Lennart, but I felt I wasn’t fresh enough to go for myself, so I slowed down, so he managed to catch me. Then we stayed together for about 3 km before I started a long spurt appr. 700 meters before the finish and managed to come 5 seconds before Lennart. Isac was 30 seconds ahead of me. It was a though race for me and I had 185 in average heart rate and 197 in maximum heart rate, when I crossed the finish line. This is also my overall maximum heart rate. What I learned from the race: - Try to go at a quite steady pace. In this race the pace was quite uneven, because sometimes I tried to step up the pace and sometimes some other skiers tried to do it. In the end that took a lot of energy. - Try to not be that tensed. The tension was a bit high before the race. ENJOY THE RACE. - Absolutely a lot easier to not be in the lead when you’re going on skate rollerskis with fast wheels. It was very clear that as soon as you got in the lead you got affected by the wind resistance even though there was almost no wind at all. Marcus lopp Det var mitt första skaterullskidslopp och inför loppet hade jag tränat en hel del skate. Skate har åtminstone tidigare varit min bättre stil jämfört med klassiskt. Däremot har jag utvecklats mycket i klassiskt på rullskidor. Inför detta lopp var målet helt klart en medalj. Jag kände under dagen att jag var lite trött och märkte tidigt på loppet att anspänningsnivån var lite hög och att benen var lite sega. Vi blev tidigt en grupp på 6 åkare och jag kände att loppet gick ganska lugnt och Isac Holmström (Ålands egna topp 100 åkare i Vasaloppet) drog för det mesta, medan jag provade några ryck de första 10 km. Fram till vändningen i Långnäs efter halva loppet var vi 5 i huvudklungan och efter det började jag känna mig ganska trött och kort efter vändningen var vi 3 stycken kvar. Jag kände att jag inte hade så mycket att ge och de två andra som var med i klungan ville att jag skulle fram och dra, men jag kände att jag inte hade orkade. När vi hade cirka 4 km kvar var det den enda lite större backen på banan och då drog Isac iväg i ett ryck och jag hade inte en susning att hänga med och han fick snabbt 100 meter. Jag fick en lucka till den tredje åkaren, Lennart, men jag kände att jag inte orkade dra själv så jag tog det lite lugnt så han kunde komma fast. Vi låg tillsammans i cirka 3 km innan jag cirka 700 meter före mål lade in en längre spurt och tog mig i mål 5 sekunder för Lennart. Isac vann med 30 sekunder före mig. Det var ett tungt lopp för mig och jag hade 185 i medelpuls och 197 i maxpuls när jag gick i mål. Detta är min maxpuls också. Detta lärde jag mig av loppet:
 The medallists in H21: Marcus, Isac Holmström and Lennart Holmström Anna’s race: This was my first rollerski competition ever, and I learned a lot from it. I have been skating a lot this summer but almost always on rollerblades. For this race I got to borrow a pair off skating rollerskis from another skier since Marcus and I only have competition wheels to one pair of skate rollerskis. To sum it up: I should have needed to skate with them a lot more than just an hour to get comfortable on them. The skis didn’t go straight for me, probably since I am weighing less than the owner, and I had some trouble learning to ski on them and I had to compensate quite a lot. Now I lost too much speed, distance and places directly in the beginning of the race and it took appr. 8-9 kilometers before it started to feel quite okay, and I really felt that I could trust myself and the skis:) and then there was neither that much time nor kilometers left to really do that much. I tried to do my best and to push what I had to the finish. The positive thing is that I didn’t lose more time on the way home than to the turning point. Since we were only two girls competing and the other girl didn’t compete for Åland I became champion, which I have to say felt a bit funny. When it comes to the feeling and my body before and during the race I unfortunately didn’t had my greatest day. I had been feeling quite bad the day before and also in the morning I felt weak and dizzy. In the afternoon I felt better and decided to race after skating for 10 minutes in the afternoon. Of course this probably affected me during the race, but I still felt better than I thought I should. So what did I learn from the race.
Annas lopp: Detta var min första rullskidtävling någonsin, och jag lärde mig mycket under den. Jag har kört mycket skate i sommar men nästan alltid på rollerblades. Inför den här tävlingen fick jag låna ett par skate rullskidor från en annan åkare, eftersom Marcus och jag bara har tävlingshjul till ett par skate rullskidor. En kort sammanfattning: jag borde ha tränat mycket mer på dem än bara en timme för att känna mig bekväm på dem. Skidorna drog lite snett för mig, förmodligen eftersom jag väger mindre, och jag hade lite problem att lära mig att åka på dem och jag var tvungen att kompensera ganska mycket. Nu förlorade jag för mycket fart, metrar och placeringar direkt i början av tävlingen och det tog ca. 8-9 kilometer innan det började kännas okej, och jag kände att jag kunde lita både på mig själv och på skidorna:) och då var det inte så mycket tid eller kilometer kvar att verkligen göra något på. Jag gav det jag hade och försökte trycka på fram till mål. Det positiva är att jag inte tappade mer tid från vändpunkten till mål i förhållande vad jag tappat till vändpunkten. Eftersom vi bara var två tjejer som tävlade och den andra tjejen inte tävlade för Åland blev jag åländsk mästare, vilket jag måste säga kändes lite blandat. När det gäller känslan och min kropp före och under loppet hade jag tyvärr inte min bästa dag. Jag kände mig ganska dålig dagen innan och även på morgonen kände jag mig svag och yr. På eftermiddagen kände jag mig dock bättre och bestämde mig för att tävla efter att ha varit ut och åkt ungefär 10 minuter på eftermiddagen. Självklart påverkade det förmodligen mig under loppet, men jag kände mig ändå bättre än jag trodde att jag skulle. Detta lärde jag mig från loppet: • Träna mer på skidorna du ska använda, det absolut viktigaste är att känna sig bekväm på skidorna. • En annan sak som jag visste redan innan loppet är att jag inte har kört tillräckligt med intervaller och snabba träningspass. De senaste två månaderna har jag gjort mycket långa träningspass, vilket ju är bra i sig, men inte en perfekt förberedelse för en tävling. • Att det är extremt kul att tävla igen, trots att resultatet kunde ha varit så mycket bättre.  Jonna and Anna Photo: Lennart Holmström  Here it goes! Photo: Mia Kemppanen Last Tuesday it was time for this year's second local rollerski competition, this time in Saltvik. Riddarklintsloppet is 29 km long and a little more hilly than the competition, Lemland runt. The race was a bit special because 6 of us had decided to go on skis with resistance 2 despite the fact that it was allowed to go with skis with resistance 1. I chose this because the others chose it and then I have plan to go to UVK-rullen in September, which gives you a seeding for the Vasaloppet and that race is on skis with resistance 2. The race started downwards, which made the ones with skis with resistance 1 to go very fast and it got very thight in the beginning. This also made the race a bit special because it was important to go with full speed if you wanted to try to hang on to them. After a while, we still became a group of four skiers, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson and myself, in which one had number 1 wheels (Stefan). When we reached the only tougher uphill after appr. 13 km, I and Stefan had to let go. I almost managed to hang on to the first two skiers all the way up to the top, but lost 5 meters there, which then expanded when the two in the front could cooperate for a short while. Then Stefan could easily pass me in the next downhill. The last 14 km I had to go by myself and finally I finished 3rd in my class. Stefan competed in M50. I'm really satisfied with the race and the 3rd place. I have never managed to leave the one who came fourth behind me in a race and the person who won the race, Isac Holmström, was top 100 in Vasaloppet last year. Now he of course didn't push himself to the limit. I have to say that I am surprised of how well the races have gone. Now the next race is the Åland Championship in free technique, and therefore I will skate a bit more next week.  Here the two in the lead has just managed to leave me behind Photo: Mia Kemppanen  Appr. 14 km by my own Photo: Mia Kemppanen I tisdags var det dags för årets andra lokala rullskidstävling, denna gång i Saltvik. Riddarklintsloppet som är 29 km lång är ett lite mer kuperat lopp än Lemland runt. Loppet blev lite speciellt eftersom 6 av oss hade bestämt att köra på 2:ans hjul trots att det var tillåtet med 1:ans hjul. Jag valde 2:ans för att de andra valde det och sedan har jag tänkt åka UVK-rullen som är seedningsgrundande till Vasaloppet i september och det loppet går på 2:or. Loppet startade mycket utför vilket gjorde att de med 1:or rullade väldigt snabbt och det blev väldigt trångt i början. Detta gjorde också loppet lite speciellt eftersom det var viktigt att ha full fart utför om man ville försöka hänga dem med 1:ans hjul. Efter ett tag så blev vi ändå en grupp på fyra åkare i täten, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson och jag själv, varav en körde på 1:ans hjul (Stefan). När vi efter 13 km kom till banans enda tyngre stigning så fick jag och Stefan släppa täten. Jag höll mig nästan med hela vägen upp till toppen, men släppte 5 meter där, vilket sedan utökades när de 2 i täten kunde samarbeta en kortare stund. Stefan kunde sen lätt rulla fast och förbi mig i nästa utförslöpa. De sista 14 km fick jag köra själv och till sist slutade jag 3:a i min klass. Stefan tävlade i H50. Jag får vara riktigt nöjd med loppet och 3:e platsen. Han som kom fyra har jag aldrig åkt ifrån på tävling förut och han som vann loppet, Isac Holmström, var topp 100 i Vasaloppet i fjol. Nu körde han i.o.f. sig inte fullt hela vägen. Jag måste ändå sig själv säga att jag är överraskad över hur bra det har gått de 2 senaste tävlingarna. Nu är nästa lopp Åländska mästerskapen i fristil vilket gör att jag får köra lite mer skate närmaste veckan.  Happy with my performance   Last Tuesday it was time for this year's first roller ski race at home, Lemland runt. The race had already been postponed 2 times because of the heat. The race track profile suits me very well with flat terrain, and I could use my new Elpex (resistance 2), which rolls very well. The race is 26 km. The week before we were at my parents' cottage in Kumlinge, where there was no rolling skiing, just running in the heat. There I ran a "test race" that I do every year, 8 km at 33.30 min, 4.11 min/km. This was 0.02 min/km slower than last year. Back to the race: I had decided before to try to not be that much in the front, because some of the skiers are better than me on skis with resistance 3 and uphill, and they are willing to be in front if you wait. We were a group of 4 skiers that was together for the first 20 km and after that one of the skiers let go, so for me it was just to start focusing on the spurt. When it was around 700 meters left, one of the guys went off and I and another skier got behind. But I managed to do a good spurt, cheered on by Anna to stay ahead. I have to be very satisfied with the 2nd place since I, for the first time, beat the guy who became 3rd. I performed a very good tactical race according to my prerequisites, wasn’t much in the front , but often on 2nd or 3rd place in the group.  I veckan var det dags för årets första rullskidslopp på hemmaplan, Lemland runt. Loppet hade redan blivit uppskjutet 2 gånger på grund av värmen. Loppets banprofil passar mig mycket bra med flat terräng och jag kunde köra på mina ny införskaffade Elpex 2:or, som rullar mycket bra. Loppet är 26 km. Veckan innan loppet var vi på mina föräldrars stuga i Kumlinge, där det inte blev några rullskidpass, utan bara löpning i hettan. Sprang bland annat ett testvarv som jag har där på 8 km på 33,30. 4,11 min/km. Detta var 0,02 min/km sämre än ifjol. Jag hade bestämt mig innan att inte försöka dra så mycket eftersom jag visste att några åkare är bättre än mig på 3:or och uppför, samt att de är dragvilliga, om man väntar ut dem. Vi var en grupp på 4 stycken som höll ihop de första 20 km och efter det släppte en av åkarna, så för mig blev det efter det mest att inrikta mig på spurten. När det var 700 meter kvar så drog en iväg rejält och jag och en annan blev efterkälken. Men jag lyckades med en bra spurt, fint påhejad av Anna att hålla undan. Jag måste vara riktigt nöjd med 2:a platsen eftersom det var första gången jag slog han som kom 3:a på rullskidor. I övrigt genomförde jag ett mycket bra taktiskt lopp utefter mina förutsättningar och drog väldigt lite, men höll mig ofta som 2:a eller 3:a i klungan. Jag åkte också 7 minuter snabbare än ifjol. Tiden blev 1,04,36 med en medelhastighet på 24 km/h.  Marcus: Last week I competed in two races after a month without any competitions. Both were running competitions. First it was Semesterloppet in Eckerö at Åland, a 12 km long race. Then there was a 10,5 km race in Jomala last Saturday, Vestansundaloppet. The training in June went well with lots of longer training sessions. Total time of 48 hours. Unfortunately July didn’t start that good with a fall on rollerskis (see previous post), that made me have to train a bit less for a week. Marcus: I förra vecka blev det 2 tävlingar för mig efter en månads uppehåll utan tävlingar. Det var löpning som stod på agendan. Först var det Semesterloppet i Eckerö på Åland, ett 12 km långt lopp. Sedan var det Vestasundaloppet i lördags, ett 10,5 km långt lopp i Jomala. Om vi börjar med en tillbakablick så fungerade träningen bra i juni med en hel del långpass. Totalt 48 timmar av träning. Juli började sämre med en vurpa på rullskidor (se tidigare inlägg), så efter det blev det en vecka med lite mindre träning. Semesterloppet: Semesterloppet took place at 14.30 on a very hot day on a 4 km long sligthly hilly track. The track was a mix of gravel, trails in the forest and sand. I opened the race far too fast in the heat, and I don't really like to compete when it is hot. I finished 8th in my class with a time of 4,28 min/km. Semesterloppet gick i otrolig hetta mitt på dagen på en lätt kuperad 4 km lång slinga där man springer på grus, i skogen och på sand. Jag öppnade loppet alldeles för hårt i värmen (jag trivs inte att tävla i hetta) och jag slutade 8:a i min klass med en tid på 4,28 min/km. Semesterloppet  Photo: Lennart Holmström  Photo: Lennart Holmström   Vestansundaloppet: For the next race, Vestansundaloppet the week after, I had learned to not open too fast. The track consists of 70 % asphalt and 30 % gravel, which suits me very well. The weather, almost 10 degrees colder than the week before and some drizzle was also good for me. The temperature was still a bit over 20 degrees so the temperature was very comfortable. In this race I started a bit slower and finished 4th of 28 competitors in the 10,5 km race with a time of 4,13 min/km. Okay for me, but I wasn’t as exhausted as after the race the week before. Till veckan efter när jag skulle springa Vestandsundaloppet hade jag lärt mig att inte öppna för hårt. Detta lopp går på 70 % på asfalt och på 30 % på grus vilket passar mig bra. Att det var nästan 10 grader kallare än veckan före och lite duggregn gynnade mig också. Temperaturen var fortfarande lite över 20 grader så det var väldigt behagligt. Detta lopp öppnade jag lugnare och jag slutade på 4:e plats i 10,5 km loppet av 28 startande med en tid på 4,13 min/km. Ok för mig, men jag var inte lika utpumpad som efter loppet helgen innan.  Nice medal at Vestansundaloppet:)  Before the race Photo: Lisette Danielsson  Testing skis Last Saturday it was time for the first rollerski competition for the season, Rullskidgalejet in Norrtälje (43 km). This was also my first rollerski competition outside Åland. The track was quite hilly, and there were very few long straight parts. This suited me very well. The training before the race has gone well with a mix of rollerskiing, running and rollerblading with poles. Prior to the race, I had no real specific goal. I thought that I should try to follow the other participants från Åland (we were totally 4 in my class). Already in the beginning, I lost track of the others and instead found a group of other skiiers that I hang on to. We were maybe 6 in the group and especially one skier was in the front a lot, doing the hard work. I was often well to the front, but not often at the very front. A few times I went up in the lead when the pace was a bit slower, but that was clearly heavier. It was especially clear, that it was a lot easier to be behind, when we managed to got a gap, and shortly afterwards the others caught up. After about 35 km, the heat and the sun started to be a factor (it was about 23 degrees in the shadow), so then I began to get tired and I started to feel that I had sweated a lot. The last bit went still well, and the race ended with a 1 km long straight. Here, unfortunately I showed my lack of experience and went out a bit too early and started to spurt so I came last of those who were in my group. I became 32nd at 1.54, i.e. an average speed of 22,5 km/h. I am happy with my performance, the race went surprisingly well and I managed to borrow a pair of Elpex 610s, which rolled a lot better than my own Skigos. Some notes: - A lot easier to not be in the lead of a group, even more advantage than in the winter. - Do not start to spurt too early. - It worked well with the liquid. I just ate some chocolate and a piece of salt bread after half the race. In total I had an average heart rate of 181 and a max rate of 196.  The leading group after the first sprint Photo: Lisette Danielsson  The leading group at half the race Photo: Lisette Danielsson  Ready with liquid, some chocolate and salt Photo: Lisette Danielsson Förra lördagen var det dags för säsongens första rullskidslopp, Rullskidgalejet i Norrtälje (43 km). Detta var också mitt första rullskidslopp utanför Åland. Loppet gick på en bana med mycket kullar, så de var en hel del upp och ner. Få delar av banan var långa staksträckor. Att det gick mycket upp och ner gynnande mig en hel del. Träningen inför loppet har löpt på bra med varierad träning mellan rullskidor, löpning och rollerblades med stavar. Inför loppet hade jag ingen klar målsättning. Jag tänkte att jag skulle hänga med de andra ålänningarna som vara med (vi var totalt 4 stycken i min klass). Redan i starten så tappade jag bort de andra och hittade ganska tidigt en grupp med andra åkare som jag hängde på. Vi var kanske en 6 stycken i gruppen och framförallt en åkare som drog mycket. Jag låg ofta långt fram i klungen, men drog inte så mycket. Några gånger gick jag fram när jag kände att tempot var lite lägre. Det var klart tyngre att dra än att ligga bakom i suget. Framförallt märktes det om vi lyckades få någon lucka i gruppen, så rullade ofta de andra fast när det gick utför. Efter cirka 35 km så började värmen och solen ta ut sin rätt (cirka 23 grader i skuggan), då började jag bli trött och det kändes att man hade svettats mycket. Den sista biten in på löpte ändå på bra och vi avslutade med ett 1 km långt upplopp. Här visade sig man vara lite för orutinerade och gick ut lite för tidigt och började spurta så jag kom sist av de som var i min klunga. Totalt blev jag 32:a på tiden 1,54, dvs en medelfart på 22,5 km/h. Efter loppet får jag vara nöjd med min insats. Loppet gick förvånansvärt bra och jag lyckades få låna ett par Elpex 610:or, som rullade mycket bättre än mina egna Skigo. Noteringar:
Totalt hade jag 181 i snittpuls och 196 i maxpuls under loppet.  The winner: Anders Høst  Just before the finish line  Photo: Lisette Danielsson   Photo: Lisette Danielsson |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde