 Here it goes! Photo: Mia Kemppanen Last Tuesday it was time for this year's second local rollerski competition, this time in Saltvik. Riddarklintsloppet is 29 km long and a little more hilly than the competition, Lemland runt. The race was a bit special because 6 of us had decided to go on skis with resistance 2 despite the fact that it was allowed to go with skis with resistance 1. I chose this because the others chose it and then I have plan to go to UVK-rullen in September, which gives you a seeding for the Vasaloppet and that race is on skis with resistance 2. The race started downwards, which made the ones with skis with resistance 1 to go very fast and it got very thight in the beginning. This also made the race a bit special because it was important to go with full speed if you wanted to try to hang on to them. After a while, we still became a group of four skiers, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson and myself, in which one had number 1 wheels (Stefan). When we reached the only tougher uphill after appr. 13 km, I and Stefan had to let go. I almost managed to hang on to the first two skiers all the way up to the top, but lost 5 meters there, which then expanded when the two in the front could cooperate for a short while. Then Stefan could easily pass me in the next downhill. The last 14 km I had to go by myself and finally I finished 3rd in my class. Stefan competed in M50. I'm really satisfied with the race and the 3rd place. I have never managed to leave the one who came fourth behind me in a race and the person who won the race, Isac Holmström, was top 100 in Vasaloppet last year. Now he of course didn't push himself to the limit. I have to say that I am surprised of how well the races have gone. Now the next race is the Åland Championship in free technique, and therefore I will skate a bit more next week.  Here the two in the lead has just managed to leave me behind Photo: Mia Kemppanen  Appr. 14 km by my own Photo: Mia Kemppanen I tisdags var det dags för årets andra lokala rullskidstävling, denna gång i Saltvik. Riddarklintsloppet som är 29 km lång är ett lite mer kuperat lopp än Lemland runt. Loppet blev lite speciellt eftersom 6 av oss hade bestämt att köra på 2:ans hjul trots att det var tillåtet med 1:ans hjul. Jag valde 2:ans för att de andra valde det och sedan har jag tänkt åka UVK-rullen som är seedningsgrundande till Vasaloppet i september och det loppet går på 2:or. Loppet startade mycket utför vilket gjorde att de med 1:or rullade väldigt snabbt och det blev väldigt trångt i början. Detta gjorde också loppet lite speciellt eftersom det var viktigt att ha full fart utför om man ville försöka hänga dem med 1:ans hjul. Efter ett tag så blev vi ändå en grupp på fyra åkare i täten, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson och jag själv, varav en körde på 1:ans hjul (Stefan). När vi efter 13 km kom till banans enda tyngre stigning så fick jag och Stefan släppa täten. Jag höll mig nästan med hela vägen upp till toppen, men släppte 5 meter där, vilket sedan utökades när de 2 i täten kunde samarbeta en kortare stund. Stefan kunde sen lätt rulla fast och förbi mig i nästa utförslöpa. De sista 14 km fick jag köra själv och till sist slutade jag 3:a i min klass. Stefan tävlade i H50. Jag får vara riktigt nöjd med loppet och 3:e platsen. Han som kom fyra har jag aldrig åkt ifrån på tävling förut och han som vann loppet, Isac Holmström, var topp 100 i Vasaloppet i fjol. Nu körde han i.o.f. sig inte fullt hela vägen. Jag måste ändå sig själv säga att jag är överraskad över hur bra det har gått de 2 senaste tävlingarna. Nu är nästa lopp Åländska mästerskapen i fristil vilket gör att jag får köra lite mer skate närmaste veckan.  Happy with my performance
0 Kommentarer
  Last Tuesday it was time for this year's first roller ski race at home, Lemland runt. The race had already been postponed 2 times because of the heat. The race track profile suits me very well with flat terrain, and I could use my new Elpex (resistance 2), which rolls very well. The race is 26 km. The week before we were at my parents' cottage in Kumlinge, where there was no rolling skiing, just running in the heat. There I ran a "test race" that I do every year, 8 km at 33.30 min, 4.11 min/km. This was 0.02 min/km slower than last year. Back to the race: I had decided before to try to not be that much in the front, because some of the skiers are better than me on skis with resistance 3 and uphill, and they are willing to be in front if you wait. We were a group of 4 skiers that was together for the first 20 km and after that one of the skiers let go, so for me it was just to start focusing on the spurt. When it was around 700 meters left, one of the guys went off and I and another skier got behind. But I managed to do a good spurt, cheered on by Anna to stay ahead. I have to be very satisfied with the 2nd place since I, for the first time, beat the guy who became 3rd. I performed a very good tactical race according to my prerequisites, wasn’t much in the front , but often on 2nd or 3rd place in the group.  I veckan var det dags för årets första rullskidslopp på hemmaplan, Lemland runt. Loppet hade redan blivit uppskjutet 2 gånger på grund av värmen. Loppets banprofil passar mig mycket bra med flat terräng och jag kunde köra på mina ny införskaffade Elpex 2:or, som rullar mycket bra. Loppet är 26 km. Veckan innan loppet var vi på mina föräldrars stuga i Kumlinge, där det inte blev några rullskidpass, utan bara löpning i hettan. Sprang bland annat ett testvarv som jag har där på 8 km på 33,30. 4,11 min/km. Detta var 0,02 min/km sämre än ifjol. Jag hade bestämt mig innan att inte försöka dra så mycket eftersom jag visste att några åkare är bättre än mig på 3:or och uppför, samt att de är dragvilliga, om man väntar ut dem. Vi var en grupp på 4 stycken som höll ihop de första 20 km och efter det släppte en av åkarna, så för mig blev det efter det mest att inrikta mig på spurten. När det var 700 meter kvar så drog en iväg rejält och jag och en annan blev efterkälken. Men jag lyckades med en bra spurt, fint påhejad av Anna att hålla undan. Jag måste vara riktigt nöjd med 2:a platsen eftersom det var första gången jag slog han som kom 3:a på rullskidor. I övrigt genomförde jag ett mycket bra taktiskt lopp utefter mina förutsättningar och drog väldigt lite, men höll mig ofta som 2:a eller 3:a i klungan. Jag åkte också 7 minuter snabbare än ifjol. Tiden blev 1,04,36 med en medelhastighet på 24 km/h.  Marcus: Last week I competed in two races after a month without any competitions. Both were running competitions. First it was Semesterloppet in Eckerö at Åland, a 12 km long race. Then there was a 10,5 km race in Jomala last Saturday, Vestansundaloppet. The training in June went well with lots of longer training sessions. Total time of 48 hours. Unfortunately July didn’t start that good with a fall on rollerskis (see previous post), that made me have to train a bit less for a week. Marcus: I förra vecka blev det 2 tävlingar för mig efter en månads uppehåll utan tävlingar. Det var löpning som stod på agendan. Först var det Semesterloppet i Eckerö på Åland, ett 12 km långt lopp. Sedan var det Vestasundaloppet i lördags, ett 10,5 km långt lopp i Jomala. Om vi börjar med en tillbakablick så fungerade träningen bra i juni med en hel del långpass. Totalt 48 timmar av träning. Juli började sämre med en vurpa på rullskidor (se tidigare inlägg), så efter det blev det en vecka med lite mindre träning. Semesterloppet: Semesterloppet took place at 14.30 on a very hot day on a 4 km long sligthly hilly track. The track was a mix of gravel, trails in the forest and sand. I opened the race far too fast in the heat, and I don't really like to compete when it is hot. I finished 8th in my class with a time of 4,28 min/km. Semesterloppet gick i otrolig hetta mitt på dagen på en lätt kuperad 4 km lång slinga där man springer på grus, i skogen och på sand. Jag öppnade loppet alldeles för hårt i värmen (jag trivs inte att tävla i hetta) och jag slutade 8:a i min klass med en tid på 4,28 min/km. Semesterloppet  Photo: Lennart Holmström  Photo: Lennart Holmström   Vestansundaloppet: For the next race, Vestansundaloppet the week after, I had learned to not open too fast. The track consists of 70 % asphalt and 30 % gravel, which suits me very well. The weather, almost 10 degrees colder than the week before and some drizzle was also good for me. The temperature was still a bit over 20 degrees so the temperature was very comfortable. In this race I started a bit slower and finished 4th of 28 competitors in the 10,5 km race with a time of 4,13 min/km. Okay for me, but I wasn’t as exhausted as after the race the week before. Till veckan efter när jag skulle springa Vestandsundaloppet hade jag lärt mig att inte öppna för hårt. Detta lopp går på 70 % på asfalt och på 30 % på grus vilket passar mig bra. Att det var nästan 10 grader kallare än veckan före och lite duggregn gynnade mig också. Temperaturen var fortfarande lite över 20 grader så det var väldigt behagligt. Detta lopp öppnade jag lugnare och jag slutade på 4:e plats i 10,5 km loppet av 28 startande med en tid på 4,13 min/km. Ok för mig, men jag var inte lika utpumpad som efter loppet helgen innan.  Nice medal at Vestansundaloppet:)  Before the race Photo: Lisette Danielsson  Testing skis Last Saturday it was time for the first rollerski competition for the season, Rullskidgalejet in Norrtälje (43 km). This was also my first rollerski competition outside Åland. The track was quite hilly, and there were very few long straight parts. This suited me very well. The training before the race has gone well with a mix of rollerskiing, running and rollerblading with poles. Prior to the race, I had no real specific goal. I thought that I should try to follow the other participants från Åland (we were totally 4 in my class). Already in the beginning, I lost track of the others and instead found a group of other skiiers that I hang on to. We were maybe 6 in the group and especially one skier was in the front a lot, doing the hard work. I was often well to the front, but not often at the very front. A few times I went up in the lead when the pace was a bit slower, but that was clearly heavier. It was especially clear, that it was a lot easier to be behind, when we managed to got a gap, and shortly afterwards the others caught up. After about 35 km, the heat and the sun started to be a factor (it was about 23 degrees in the shadow), so then I began to get tired and I started to feel that I had sweated a lot. The last bit went still well, and the race ended with a 1 km long straight. Here, unfortunately I showed my lack of experience and went out a bit too early and started to spurt so I came last of those who were in my group. I became 32nd at 1.54, i.e. an average speed of 22,5 km/h. I am happy with my performance, the race went surprisingly well and I managed to borrow a pair of Elpex 610s, which rolled a lot better than my own Skigos. Some notes: - A lot easier to not be in the lead of a group, even more advantage than in the winter. - Do not start to spurt too early. - It worked well with the liquid. I just ate some chocolate and a piece of salt bread after half the race. In total I had an average heart rate of 181 and a max rate of 196.  The leading group after the first sprint Photo: Lisette Danielsson  The leading group at half the race Photo: Lisette Danielsson  Ready with liquid, some chocolate and salt Photo: Lisette Danielsson Förra lördagen var det dags för säsongens första rullskidslopp, Rullskidgalejet i Norrtälje (43 km). Detta var också mitt första rullskidslopp utanför Åland. Loppet gick på en bana med mycket kullar, så de var en hel del upp och ner. Få delar av banan var långa staksträckor. Att det gick mycket upp och ner gynnande mig en hel del. Träningen inför loppet har löpt på bra med varierad träning mellan rullskidor, löpning och rollerblades med stavar. Inför loppet hade jag ingen klar målsättning. Jag tänkte att jag skulle hänga med de andra ålänningarna som vara med (vi var totalt 4 stycken i min klass). Redan i starten så tappade jag bort de andra och hittade ganska tidigt en grupp med andra åkare som jag hängde på. Vi var kanske en 6 stycken i gruppen och framförallt en åkare som drog mycket. Jag låg ofta långt fram i klungen, men drog inte så mycket. Några gånger gick jag fram när jag kände att tempot var lite lägre. Det var klart tyngre att dra än att ligga bakom i suget. Framförallt märktes det om vi lyckades få någon lucka i gruppen, så rullade ofta de andra fast när det gick utför. Efter cirka 35 km så började värmen och solen ta ut sin rätt (cirka 23 grader i skuggan), då började jag bli trött och det kändes att man hade svettats mycket. Den sista biten in på löpte ändå på bra och vi avslutade med ett 1 km långt upplopp. Här visade sig man vara lite för orutinerade och gick ut lite för tidigt och började spurta så jag kom sist av de som var i min klunga. Totalt blev jag 32:a på tiden 1,54, dvs en medelfart på 22,5 km/h. Efter loppet får jag vara nöjd med min insats. Loppet gick förvånansvärt bra och jag lyckades få låna ett par Elpex 610:or, som rullade mycket bättre än mina egna Skigo. Noteringar:
Totalt hade jag 181 i snittpuls och 196 i maxpuls under loppet.  The winner: Anders Høst  Just before the finish line  Photo: Lisette Danielsson   Photo: Lisette Danielsson  Vasaloppet exhibition Då är Vasaloppet över för denna gång och det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, eftersom jag avbröt i Hökberg. Vi var på plats tidigt (04.30) och därför fick jag starta relativt långt fram i led 3. Jag hade inför loppet bestämt att gå med valla (rätt val). Jag kom bra iväg uppför första backen och sedan löpte loppet på relativt bra på myrarna och in till Smågan (trots segt före). Jag var i Smågan på 45 minuter (mot ifjol på 49 minuter). Efter det fungerade allt bra och jag tänkte att jag skulle spara lite inför Evertsberg (halva loppet) där jag tidigare år har varit trött. Jag fick vätska av Anna efter cirka 28 km i Tenäng. Då kändes allt bra. Sedan löpte allt bra på upp till Evertsberg och halva loppet. Jag visste också att jag skulle få vila efter det eftersom det kommer mycket nedförsbackar. Däremot så blev det inte så mycket vila som jag tänkt mig och när det igen började gå uppför upp mot Oxberg, så började jag märka att det gick tyngre, jag blev tröttare och jag började också få lite för mycket negativa tankar. Folk passerade hela tiden förbi mig och när jag passerat Oxberg och fick se Anna efter 65 km i Gopshus kände jag mig riktigt trött och mitt huvud kände att det började bli nog. Jag visste fortfarande att det kan vända och Anna tog sig sedan till Hökberg efter att ha manat på mig. Men där på den vägen hade jag redan gett upp och när jag såg Anna efter 71 km var det färdigt. Trots en bra placering på 1290:e plats, så steg jag av där efter lite dividerande. Jag hade i efterhand inte heller åkt så jättedåligt upp till Hökberg egentligen trots att jag tappade cirka 140 placeringar mellan kontrollerna. Jag hade också en del krafter kvar efter loppet, men det var när tröttheten kom som huvudet inte heller orkade riktigt. Så här några dagar senare och fortfarande besviken på mig själv att jag bröt så funderar man ju mycket över varför man bröt. Jag var nog inte mentalt förberedd på 90 km, tänkte mer att det var som en kortare ”vanlig” tävling, som jag ville att det skulle gå bra i och sen när det började gå dåligt så gick det bara sämre och sämre. Jag var absolut i fysisk form för loppet, men inte mentalt. Har väl aldrig riktigt sett fram emot Vasaloppet och det gjorde det inte lättare under vägen. Kände redan innan starten att jag inte riktigt hade den glöd jag bör känna inför ett lopp. Nu är det bara att ta lärdom av detta och lova sig själv att inte bryta något lopp om det inte är hälsovådligt. Besvikelsen efteråt har också varit väldigt tung, troligen tyngre än vad de sista 19 km skulle ha varit. Lärdomar:
Nu gäller det att se framåt och ta nya tag. Now it has been a week since Vasaloppet and it didn’t go the way I had hoped, because I quitted in Hökberg. We were at the start early (04.30) and therefore I got to start relatively far ahead in group 3. I decided to go with kick wax (the right choice). I had a good first uphill and then the race went quite well over the mires even though the conditions were quite though. I was in Smågan after 45 minutes (last year after 49 minutes). After that everything went well and I thought I should save some energy before Evertsberg (half way) where I had been tired during previous years. I got some liquid from Anna after about 28 km in Tennäng and then all felt good. Then everything went well up to Evertsberg. I also knew that I would have a chance to rest a bit after that since there are a lot of downhill slopes. But I didn’t get as much rest as I thought and when it started to go up towards Oxberg, it started to become tougher, I got tired and I also started to get a little too much negative thoughts. People passed me all the time and when I passed Oxberg and saw Anna after 65km in Gopshus, I felt really tired and my head felt that it was enough. I still knew that it could change, and then Anna went to Hökberg after having pushed me to continue. But on the way I had already given up and when I saw Anna after 71 km I had enough. Even though I was 1290 th, I stopped there after some thinking. Afterwards, I checked my time and position and I hadn’t really been skiing as bad as I thought to Hökberg, even though I lost about 140 positions between the controls. I also had some energy left after the race, but it was when the fatigue came that the neither the body nor the head didn’t manage to continue. So a week after I am still disappointed with myself that I didn’t finish the race, and I have been thinking a lot about why I quitted. Probably I was not mentally prepared for 90 km, I was thinking more like it should have been a shorter "regular" race, that I wanted to perform well in, and then when it started to become though, it just went worse and worse. I was absolutely in physical form for the race, but not mentally. I have never really been looking forward to Vasaloppet and that didn’t make it easier during the race. I felt already before the start that I didn’t really had the passion for the race that I should have had. Now it is just to learn from this and promise yourself to not break any races in the future unless it is harmful for your health. The disappointment afterwards has been huge, probably a lot heavier than the last 19 km would have been. Lessons learned: - If I don’t double-pole the race, I need to practise more on diagonaling, today 90 % of my classical technique-training is double-poling - Work mentally before the race with the various parts of the race Now it's important to look forward and to have another go. All pictures except for the first one is from the day before or after the race.  Before start: a bit cold and snowy  Tennäng   Lundbäcksbackarna    Eldris  Practising in lovely weather  Race time: 30 km free technique Marcus: On Sunday it is time for Vasaloppet, the biggest long-distance ski race in Visma Ski Classics. After the Toblach-Cortina-race my preparation have been pretty good. First, I had a pretty long time with low intensity training, and after that the practice started and I also did a 30 K race in free technique, that went really well. The only thing I maybe should have done different is going some more longer training sessions. Except of that everything feels okay and it will be interesting to see how the skis will go on Sunday and how the body will react on the long race. The weather forecast says really cold weather, around -15 degrees in the start and today it also seems like It can be snow. So, it is going to be important to put on really much clothes and to protect your face. På söndag är det dags för Vasaloppet, största loppet i långloppscupen Visma Ski Classics. Efter Toblach-Cortina-loppet har mina förberedelser varit ganska bra. Först hade jag en period av lågintensitets träning och efter det satte träningen igång igen och jag körde också ett 30 km lopp i fristil, som gick riktigt bra. Det enda jag kanske kunde ha gjort annorlunda är att ha kört lite fler längre pass. Bortsett från det känns allt ok och det ska bli intressant att se hur skidorna kommer att gå på söndag och hur kroppen kommer att reagera på den långa distansen. Väderprognosen utlovar riktigt kallt, omkring -15 grader i början och idag verkar det även som om det kan bli snö. Så det kommer att bli viktigt att klä på sig ordentligt och skydda ansiktet. Anna: Unfortunately, my pre-report for Vasaloppet won’t be that detailed about preparations, waxing etc, since I am not going to go the race. I decided directly after Dobbiaco-Cortina that I shouldn’t go Vasaloppet if my back was too affected and tired after the two long distance ski races I did in Italy. And so it went:( It is just the last couple of days that my back has been feeling better again, after lots of strength training and very low intensity training. If I would have been in an extreme shape and this should be the last weekend of skiing this season I should probably have been going the race, but now it feels like no idea at all. Now the focus for me will be to have a lovely month of skiing in Dobbiaco, with a mix of long skiing sessions with shorter high intensity training on the FIS-track Saskia, (longing:)) and lots of strength training. And when we come back to Åland again I am just going to do everything I can to solve the back problem. This winter has been lovely in many ways and I am happy to have been able to go to races. But at the same time, it has been mentally extremely though. Even though I found is so nice to see how well it has been going for the other skiers around me (and of course I wish them all the best all the time), it is also, every time, mentally very though to be so much behind and knowing that my results are so bad. The problem for me is that I both love to practise and compete, but know I have realized that I have to put all my efforts at getting a great back again, so that I can start practise and competing at the level I want to be. Tyvärr kommer min rapport inför Vasaloppet inte att vara så detaljerad gällande förberedelser, vallning etc, eftersom jag inte kommer att åka loppet. Jag bestämde mig direkt efter Dobbiaco-Cortina att jag inte skulle köra Vasaloppet om min rygg var för påverkad och trött efter de två tävlingarna jag körde i Italien. Och så blev det tyvärr:( Det är först de senaste dagarna som min rygg har börjat bli bättre igen, efter mycket styrketräning och mycket låg intensitetsträning. Om jag skulle ha varit i extrem form och det här skulle vara den sista helgen med skidåkning den här säsongen skulle jag nog ha kört, men som det är nu är det absolut ingen idé. Nu kommer jag att fokusera på att ha en härlig månad med skidåkning i Dobbiaco, med en blandning av långa skidpass och kortare intensive pass på FIS-spåret Saskia (längtar:)) och massor av styrketräning. Och när vi kommer tillbaka till Åland igen, kommer jag bara att göra allt jag kan för att lösa mina ryggproblem en gang för alla. Den här vintern har varit underbar på många sätt och jag är glad att jag har kunnat köra två tävlingar. Men samtidigt har det varit extremt tufft mentalt. Det har varit superkul att följa de andra skidåkarna och sett hur bra det har gått för dem (och naturligtvis önskar jag dem alltid det allra bästa:), men varje gång har det också varit mentalt väldigt att vara så mycket bakom och veta att mina resultat är så dåliga. Problemet för mig är att jag både älskar att träna och tävla, men jag har insett att jag måste lägga allt focus på att få en bra rygg igen så att jag kan börja träna och tävla på den nivå jag vill vara.  Hoping for lots of great skiing in March  Before the race I was really looking forward to the finish in Cortina, it is such a special place Yesterday it was time for Toblach-Cortina and as we wrote before the race, the weather was inpredictabl and just before the start it started to snow a little, which made the track slower. The track began with a gentle downhill towards the outskirts of the beautiful village of Innichen/San Candido and then the track returned slightly uphill to Toblach and the World Cup arena. When we reached the stadium we went out on FIS-track Saskia for 4 km. A tough part. After the FIS-track, a long climb began (little less than 20 km) of 350 altitude meters up to a small mountain pass, Gemärk/Cimabanche. After that the track goes downhill to Cortina with a small turn into Fiames ski stadium where the Olympic Games in cross Country Skiing 1956 took part. The finish was in Cortina for the first time in the Ski Classic history. The total descent to Cortina was 350 meters for 16 km. Link to the the track profile: http://www.dobbiacocortina.org/fileadmin/user_upload/allgemeine/TOCO-profile.pdf Igår var det dags för långloppet Toblach-Cortina och som vi skrev inför loppet var väderutsikterna osäkra och precis innan start började det snöa lite lätt, vilket gjorde att föret blev trögare. Banan började med lätt utför till utkanten av den fina byn Innichen/San Candido och därefter återvände vi tillbaka mot Toblach och världscuparenan, en lätt stigning på runt 5 km. Efter stadion gick vi ut på världscupbanorna i 4 km. Ett tufft parti. Efter världscupbanorna började en lång stigning på knappt 20 km där man tar 350 höjdmeter upp till ett litet pass, Gemärk/Cimabanche. Efter det är det bara nedför mot Cortina med ett liten sväng in på Fiames skidstadion där OS i längdskidåkning ägde rum 1956. Målgången var inne i Cortina för första gången i Ski Classics historia. Den totala nedstigningen från Cimabanche till Cortina är 350 höjdmeter höjdmeter på 16 km. Länk till banprofilen: http://www.dobbiacocortina.org/fileadmin/user_upload/allgemeine/TOCO-profile.pdf Marcus: We were down at the start early, which meant that I got a good starting position the race, just after the elite. I noticed early on that my skis did not glide very well and I had to double pole hard (maybe also due to the starting position just after the elite). I also noticed when I came to the first uphills that my body hadn’t recovered properly after last weekend and since I had chosen to go without grip wax, it was just to double pole, but the body was a bit too tired for that. When I came to the FIS-track I decided to stop and put grip wax on my skis. A nice official helped me, but the problem was just that he put on the grip wax a bit too long, which meant that the already bad glide got even worse. On the other hand, it was nice to have grip wax so that I could diagonal at the FIS-track and also a lot on the way up to Cimbanche. When we got there, it was the most downhill and I ended up with a group of 7-8 other skiiers and it was just to follow them since there was headwind and no idea to try to pass in the slower track. In this part my glide was okay when I stood on my heels, but going up on the toes was useless. After the stadium in Fiames it was only me and one Norwegian left of the group and he and I pepped eachother so at the last 2 km we managed to catch some more skiiers. I became 227th among the men at 3 hours and 10 minutes. I cannot be satisfied with that because last year I was 145th at 2 hours 54 minutes. But on the other hand the time was not so bad this year, considering that the conditions were tougher this year. The winning time was 11 minutes slower than last year. Some conclusions for next time: - The track is heavier course the it looks on the profile. - Do not overestimate your doble poling-ability. Next time, start with grip wax. Try to get it as short as possible, so it doesn’t affect the glide. - Start a little bit further behind than just after the elite for a more suitable speed in the start. - The drinking belt doesn’t work properly, it froze again after around 15 km. I have to drink more often. - Do not double too much the day before the race. I double poled a bit too much on Friday when I tested the skis. Important with only a short skit test and then rest. Vi var nere på start tidigt, vilket gjorde att jag fick en bra startposition inför loppet, startade precis efter eliten. Jag märkte tidigt efter start att mina skidor inte gled så bra och att jag fick staka på hårt (kan ju också bero på startpositionen). Jag märket också när vi kom till första uppförslöporna att kroppen nog inte hade återhämtat sig riktigt efter förra helgen och när jag gick utan fästvalla så var det bara att staka, men kroppen var fortfarande lite för sliten för det. När vi kom in i världscupbanorna, så valde jag ändå att stanna och sätta på valla och en snäll funktionär hjälpte till med det. Problemet var bara att han satte på fästvalla lite långt. Så mitt redan dåliga glid blev sämre. Däremot var det skönt att få på fästvalla så jag kunde diagnola i världscupbanan och även en hel del på vägen upp till Cimbanche. När vi kom ditt så var det mest nedför och jag hamna med en grupp på 7-8 andra åkare och de vara bara att hänga med där, var en del motvind så de var ingen idé att försöka gå ut och trycka på i de mindre uppåkta spåret. Jag hade ändå på denna del okej glid när jag låg efter och stod på hällarna. Gick jag upp på tå i stakning bromsade alldeles för mycket. Efter stadion i Fiames så var de bara jag och en norrman kvar i gruppen från vägen ner och han och jag peppa på varandra så vi lyckades på de sista 2 km nedför ytterligare ta i fast några åkare. Totalt blev det än 227:e plats bland männen på tiden 3,10. De är en placering jag inte riktigt kan vara nöjd med eftersom jag ifjol slutade 145:e plats och tiden 2,54. Däremot var kanske inte tiden så dålig ändå i år med tanke på förhållandena var tyngre i år. Segertiden var t.ex. 11 minuter långsammare i år. Några slutsatser inför nästa gång:
Like previously written I was a bit worried about my skis, that I wouldn’t have enough grip during the race. Since it is quite a tough race and my double poling ability isn’t as good as it should be, a good grip is very important for me. The importance of the grip made have to take the decision to take the skis that had worse glide, but which I got a better grip with. I have no idea why I didn’t get any good grip with the skis with better glide, and it wasn’t so fun to take that decision, and I was hoping for that the colder temperature on the race day and the powder would make the skis go better. When the start went I was at the front of my starting group and the pace was quite high from the beginning, and I noticed directly that my skis were gliding a lot worse than the others around me and I had to double pole quite hard to not lose too many positions. Still it was nice that the pace was quite high from the beginning and that it wasn’t so many queues as in other ski races. When the track turned after 6 kilometers and started to go uphill my skis were perfect. I could diagonal and kick-double-pole relaxed and took many places in several uphills. It was great to know a big part of the track to know how to dispose your energy. I had quite a good feeling during the race, but the last 4 km uphill to Cimabanche, the highest point of the track, were quite tough. The last 16 km down to Cortina is the easiest part of the track, and after the uphill for almost 30 km it was nice. Still this was the worst part of the track for me because of the glide; after 14 km I was 54th, at Cimabanche I was 42nd and at the finish I was 51th at 3 hours 52 minutes. This was a race that I was a lot more satisfied with than Marcialonga. This tougher track suits me better (since I am not that strong in the double poling now) and also yesterday’s weather suits me well. Conclusions for next time:
Slutsatser inför nästa lopp: - Jag måste ha bättre glid, det är omöjligt att göra ett bra resultat utan bra glid. Fortfarande är jag glad att jag tog skidorna med bra fäste, för annars hade loppet nog varit ett "rent helvete" för mig - Jag måste dricka från mitt eget vätskebälte i nedförsbackarna (eller köpa ett vätskebälte med slang), eftersom vätskeservicen var en enda röra i början. Ingen gav vätska åt dig och det fanns inte ens några muggar fyllda med sportdryck på borden. Vid första stationen fyllde en funktionär en mugg åt mig när jag kom och tappade den över mig. Så då var jag tvungen att vänta på en ny mugg. På andra stationen fanns det ingen funktionär alls som fyllde på muggarna, så då var jag tvungen att stanna och dricka från mitt eget vätskebälte. Det svåra med den här delen av banan är också att det knappt finns någon nerförsbacke där du kan ta bort bältet för att dricka.  The finish area   Two happy skiers after shower and pasta party, and during that time the sun had also started to shine Here follow some pictures of the track from the bus window from our way bus ride back to Toblach. Now in sunshine:)  The finish area  Fiames  Tre Cime/Drei Zinnen     Anna: Tomorrow it’s time for Toblach-Cortina, a 50 km long race from Toblach/Dobbiaco to Innichen/San Candido, then a part of the FIS track Saskia up to Dürrensee/Lago di Landro, and then to the highest point Gemärk/Cimabanche and after that to Fiames and with the finish in Cortina! It shall be fun, but today it feels like there are many question marks before the race: how will it be to go a tough race only six days after Marcialonga, how much will my back hurt (because it will hurt), what will the weather be like, will I be able to get any grip with my skis….. But at least is will be fun nice to ski again, this week there has been only one day of skiing, except for the testing of skis today. The weather for the race is hard to predict, some sites say partly cloudly, but most say snow. The temperature will probably be between minus 6-8 up to minus 2. I will go with grip wax again. Swix Base Wax VG30 in the bottom, then two layers of VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. And I am very insecure if I will have enough grip. It wasn’t until the last layers of VR55N I got any grip today, so we’ll see what happens tomorrow:O I morgon är det dags för Toblach-Cortina, en 50 km långt lopp från Toblach/Dobbiaco till Innichen/San Candido, därefter en del av FIS-banan Saskia upp till Dürrensee/Lago di Landro, och sedan till den högsta punkten Gemärk/Cimabanche och efter via Fiames till målet i Cortina! Det ska bli kul, men idag känns det som om det finns många frågetecken före loppet: hur kommer det att köra ett tufft lopp bara sex dagar efter Marcialonga, hur ont kommer min rygg att göra (för den kommer att göra ont), hur vädret att vara, får jag något fäste med mina skidor…. Men det ska i alla fall blir det roligt att skida igen, den här veckan har jag bara varit i spåret en dag, förutom dagens skidtest. Vädret inför imorgon är svårt att förutsäga, vissa vädersidor säger halvklart, men de flesta säger snöfall. Temperaturen kommer antagligen att vara mellan minus 6-8 upp till minus 2. Jag kommer att gå med fäste igen. Swix Base Wax VG30 i botten, sedan två lager VR40, tre lager VR45 och två lager VR55N. Och jag är väldigt osäker om jag kommer att ha tillräckligt med fäste. Det var inte förrän jag satte på de sista lagren av VR55N som jag fick fäste idag, så vi får se vad som händer i morgon:O Marcus: Last year's Toblach-Cortina was my best race last season. Therefore, I hope tomorrow's race also will be fine. One of the big questions is how I've recovered from Marcialonga. The week has consisted of very easy training. As Anna writes, another interesting thing is the weather. We are hoping for no snow, especially since I have decided to double pole. I am a little bit nervous about it because appr 3 km of the race takes place at the FIS track Saskia and there are also a lot of climbs in the middle of the race. At the end of the race, from 34 km to the finish it is like a long downhill, which is positive. Fjolårets lopp var mitt bästa lopp under den säsongen. Därför hoppas jag morgonsdagens lopp också ska gå bra, en av de stora frågorna är hur jag har återhämtat mig efter Marcialonga. Veckan har bestått av mycket lätt träning. Som Anna skriver är en annan intressant sak vädret. Vi får hoppas på uppehåll. Framförallt med tanke på att jag bestämt mig för att staka. Är lite nervös inför det med tanke på att vi ska ut på världscupbarnorna en sväng cirka 3 km plus mycket stigningar mitt i loppet. Under slutet av loppet från 34 km in i mål är det mycket nedför, vilket är positivt. Wax: For both of us: In the bottom: Start LF blå 0 till -30 HF: a mix between Swix HF 7 and Swix Marathon Powder from Vauhti, as always Grip for Anna: In the bottom Swix Base Wax VG30, then two layers of SWIX VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. Baskets: Marcus: Today I also tested different baskets. but after haveing tested the biggest ones, I decided to go with One way's bigger racing baskets. Hope it was a good choice:) Idag testade jag också lite olika trugor, men valde efter att ha satt på mina största trugor att ändå köra med One Ways större racing trugor. Hoppas på bra stavfäste imorgon. 😊 Some pictures from today's ski test from different places at the track   Last night it has come around 20 cm of snow    And some pictures from the track when we were skiing last Wednesday          Testing skis in Val di Fiemme  Anna: As said before the race, Marcialonga it is such a great event. Just to participate is so much fun. We started the morning with a great breakfast at our hotel before we took the bus to the start, an extremely easy way to get to the start. It is a very relaxed atmosphere in the start in Marcialonga, so you don’t have to be there many hours before the race start. The folds open only one hour before the elite starts, and if you’re there around 45 minutes to one hour before the race starts you have plenty of time to put your skis in your fold. For me the race was a great experience from the beginning to the end. I had a great feeling and no real tough periods during the race. Also my back felt okay and my body felt quite well after the cold. I was also extremely satisfied with my skis, good glide (there were not many places during the race where I felt that the glide wasn’t good) and perfect grip. Unfortunately, the downside is the time and the place. It is hard to be satisfied with a result that is so far behind where you were a couple of years ago, and to think about where I could have been without the back problem and the training makes me feel a bit sad. The positive side is that my back felt a lot better than last year and that I was able to double pole a lot more. The last uphill also went a lot better this year, probably because I could use my arms and upper body more this year during the race, so my legs were a lot fresher going into the uphill. After the race I and Marcus went to the pasta party before heading back home to our hotel in Mazzin. This week will consist of resting and some recovery training before Dobbiaco-Cortina on Saturday. It shall be so fun to go this race this year (last year I had to cancel it)! I kow it will be though for my back and I am prepared that I probably will be in pain during and after the race. The start will take place 3 km from our house and the track will be the original one with the finish in Cortina. Hope for a great race on Saturday in great conditions! Som jag skrev innan loppet är Marcialonga en fantastiskt upplevelse. Bara att delta är roligt. Vi började morgonen med en bra frukost på hotellet innan vi tog bussen till starten, ett extremt enkelt sätt att komma till start. Det är en mycket avslappnad atmosfär i starten av Marcialonga, så du behöver inte vara där flera timmar innan loppet börjar. Fållorna öppnas bara en timme innan eliten startar och om du är där omkring 45 minuter till en timme innan starten går har du gott om tid att sätta ut dina skidor i din fålla. För mig var loppet en härlig upplevelse från början till slut. Jag hade en bra känsla och inga riktiga tuffa perioder under loppet. Även min rygg kändes okej och min kropp kändes ganska bra efter förkylningen. Jag var också mycket nöjd med mina skidor, bra glid (det fanns inte många ställen under loppet där jag tyckte att glidet inte var bra) och perfekt fäste. Tyvärr är ju det tråkiga både tiden och placeringen. Det är svårt att vara nöjd med ett resultat som ligger så långt bakom där jag var för några år sedan och att tänka på var jag kunde ha varit utan problem och med en bättre träning får mig nog att känna mig lite ledsen. Det positiva sidan är att min rygg kändes mycket bättre än förra året och att jag kunde staka mycket mer. Jag gjorde också en bättre sista backe i år, antagligen för att jag kunde använda armarna och benen mer under och loppet och då var benen piggare när jag gick in i backen. Efter tävlingen gick jag och Marcus på pastyparty innan vi åkte hem till vårt hotell i Mazzin. Den här veckan består mestadels av vila och några återhämtningspass innan Dobbiaco-Cortina på lördag. Det ska bli riktigt kul att köra tävlingen i år (förra året var jag tvungen att avstå den)! Vet att det kommer att bli tufft för ryggen med en tävling så tätt inpå, men jag är beredd på att det kan kännas ganska illa under och efter loppet. Starten kommer att ske 3 km från vårt hus och banan blir den ursprungliga med målgång i Cortina. Hoppas på en bra tävling på lördag med bra förhållanden! Marcus: Jag var ju lite nervös inför loppet hur det skulle kännas efter lite förkylning inför loppet. Jag kände direkt från start att det kändes helt okej. Jag fick en god känsla eftersom jag redan i början av loppet åkte förbi en del andra åkare. De första 18 km som är uppför var inte så tuffa som jag trodde. Delvis på grund av att det var stockning i vissa backar och då fick man vila lite. Det hjälpte också lite till att flera backar var saxbackar vilket gjorde att man fick vila armarna (när jag annars stackade hela vägen). Efter vändning i Canazei (18 km) går loppet mycket utför och då kändes det bra i stakningen och orken höll bra i 50 km, sen kom min första dipp efter att jag tappat en rygg. Inför sista backen funderade jag på om jag skulle sätta på fäste eller ej. Men jag kände efter allt stakande och eftersom pulsen steg snabbt i backarna att det skulle vara skönt med fäste. Så efter några minuters väntan vid Tokos vallningsstation så var det bara att ta sig an sista backen. I början gick det lugnt, sen var det bara att springa, diagonala och staka om vartannat. Sista backen gick bra fast man var helt slut när man kom i mål. Frågan är om jag kanske förlorade någon plats på vallningen ändå trots att backen blev behagligare med fäste. Jag kom till slut i mål på 3,58 och på en 727 plats bland männen. De var nästa 1200 platser bättre än ifjol, vilket får ses som ett bra framsteg. Tyvärr räckte det inte att seeda upp mig till 2:a led i Vasaloppet. Några noteringar:
Valde länge mellan om jag skulle gå på mina nya klassiska skidor med mindre struktur eller mina skateskidor med grövre struktur som är slipade i Italien. Fastän mina klassiska skidor gled sämre under lördagens test valde jag dem för att jag kände mig säkrare på dem och i efterhand kan sägas att skidorna gled bra även ut över dagen när temperaturen steg. I start var det -7 grader och i mål + 8.  The finish area   Testing skis, not like the profis that have a few dozen:) Anna: Tomorrow, it’s time again for one of the highlights of the year, the long distance ski race Marcialonga! It shall be very fun, but unfortunately the preparations haven’t really been the best. I didn’t decide to compete before appr. two weeks ago, since the preseason hasn’t been the best, again, because of my back. But when we spent 10 days in Orsa in December, I noticed that it worked very well then to go cross country-skiing. The worse parts are still absolutely sitting for a long time, especially long car journeys are not good. It is not just it hurts at the meantime, but many days afterwards too. I also took a look at all the training I had done in the summer and autumn, and still it is quite a lot. After taken the decision to go Marcialonga I thought that the most important thing was to get some trainings in race speed, to really wake up the body and get it used to the speed. The idea was good, but then came the cold:( Last Sunday I spent in bed, and then I have done three short trainings this week, on Tuesday, Wednesday and Thursday, and, to be honest, when I have been thinking about competing now on Sunday it has felt quite tough. But as written in the beginning, Marcialonga is a lovely race, and if I will be totally exhausted I can enjoy the sun (the weather forecast looks good), the lovely atmosphere and the pasta part afterwards:) It will also be very fun to meet the people from Åland who will be competing as well. So looking forward to a great Sunday in the tracks, with a body that hopefully isn't too tired:) Imorgon är det dags igen för en av årets höjdpunkter Marcialonga! Det ska bli väldigt skoj, men tyvärr har förberedelserna inte varit de bästa. Jag bestämde mig först för två veckor sedan att tävla, eftersom försäsongsträningen inte heller det året har varit den bästa, på grund av min rygg. Men när vi tillbringade 10 dagar i Orsa i december märkte jag att fungerade mycket bra då att åka skidor. Värst är det fortfarande när jag sitter länge, särskilt långa bilresor är inte bra. Det är inte bara det att det gör ont under tiden, utan att det gör ont i många dagar efteråt. Jag tittade också på all träning som jag ändå fått ihop under sommaren och hösten, och det är ändå en hel del. Efter att ha fattat beslutet att gå Marcialonga tänkte jag att det viktigaste är att få upp farten, för att verkligen väcka kroppen till liv och bli lite van vid tävlingsfart. Tanken var bra, men då kom förkylningen:( Förra söndagen tillbringade jag i sängen, och efter det har jag gjort tre korta träningspass i veckan, på tisdag, onsdag och torsdag, och om jag ska vara ärlig, när jag har tänkt på att tävla nu på söndag under träningspassen har det känt ganska tufft. Men som jag skrev i början är Marcialonga en fantastisk tävling och om jag möter väggen så får jag väl njuta av vädret (väderprognosen ser bra ut), den härliga atmosfären och pastapartyt efteråt :) Det ska också bli roligt att träffa de andra ålänningarna som också kommer att tävla. Så ser fram emot en härlig söndag i spåren, med en kropp som förhoppningsvis inte är allt för trött :) Marcus: Tomorrow is time for one of the greatest competitions of the year, Marcialonga. Unfortunately, also my preparation has been a bit ruined by a cold. During the last two-three weeks I haven’t done any real though training, and therefore I am very uncertain about my shape. I have to see how the race starts, how it feels during the way and with Toblach-Cortina (50 km) next weekend, this competition may only be a preparation for next week’s race, if I don’t get into the race mode:) No matter what happens, the race is in itself a great event. Apart from the cold, the training during the year has been very good and fun, so it’s great to think about that the road to the races is as important, if not more important, than the races themselves. Imorgon är det dags för ett av årets roligaste lopp, Marcialonga. Tyvärr har också min uppladdning störts av en förkylning den senaste tiden. Så under den senaste tiden har det inte blivit ett enda maxpass, vilket gör att formen känns mycket osäker. Får se hur loppet börjar och hur det känns under vägen och med tanke på loppet Toblach-Cortina (50 km) nästa helg känns det som om loppet kanske bara blir en genomkörare, om inte tävlingsdjävulen slår till:) I vilket fall som helst så är bara att vara med i loppet en upplevelse i sig. Annars har träningen under hela året varit väldigt bra och skoj, så det är roligt att tänka på att vägen till målet är lika viktig, om inte viktigare, än målet självt. The everlasting wax problem: All weather forecasts say sunny weather for tomorrow, but they differ a lot in temperatures, some predict minus in the start and some predict plus. At the finish it will be plus anyway and the last three kilometers uphill will be very moddy. Anna will be going with grip wax (klister). In the bottom SWIX green base klister, and above a mix of RODE mulitgrain and VAUHTI (sitting in the car right now and don’t remember the nameJ) Marcus is douple-poling. We are both having SWIX Marathon HF and above that powder. When testing skis we have both founding it tough to choose skis and we hope to not have to rethink today in Val die Fiemme. Den eviga vallaproblematiken: Vädret ser ut att bli riktigt fint på söndag, däremot visar olika vädersidor väldigt olika temperaturer, vissa minus vid starten och vissa plus. I målet är det garanterat plus i vilket fall som helst, och sista backen är garanterat mer eller mindre sörja. Anna kommer att köra med fäste och satsar på klister: underst SWIX grön grundklister, och ovanpå en blandning av RODE:s multigrain och VAUHTI (sitter i bilen nu och har inte koll på namnetJ. Marcus stakar hela loppet och slipper fundera på fäste. Vi kör båda på SWIX Maraton HF, och ovanpå det pulver. Har båda tyckt att valet av skidor har varit svårt, och vi hoppas på att inte behöva tänka om idag i Val die Fiemme.  Waxing skis    Bye for now and wish us good luck:)
Hej till nästa gång och önska oss lycka till:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde