|
In the middle of September IF Åland Skidning arranged the race Äventyrsloppet, where children can choose between 3 different courses, 1, 2 and 4k, all trail courses. This year Chiara chose the 2k race, Monsterrundan. It is a very nice arrangement, and this year 195 children participated. I mitten av september arrangerade IF Åland Skidning loppet Äventyrsloppet, där barn kan välja mellan 3 olika distanser, 1, 2 och 4k, alla trailbanor. I år valde Chiara 2 km-loppet, Monsterrundan. Det är ett väldigt trevligt arrangemang och i år deltog 195 barn.            
0 Comments
Last weekend in August it was time for next race, Tjejmilen and Lilla Tjejmilen. This year Tjejmilen celebrated 40 years old, and therefor the course was different. It took place on Djurgården and the inner part of Stockholm city, which meant a very beautiful course. The first kilometer was slightly downhill, the 2–3k was a bit hilly and the rest mostly flat. Lilla Tjejmilen for girls 5–6 years took place on a 1.3k course. I'd hoped that a tough race in Åbo, and two weeks with a couple of intervals would do the trick, but instead I got a cold. My hip/back was not very good either, so instead of running, it was more resting. And to be honest, if it wouldn't have been for Chiara I wouldn't have run the race, but she really wanted to go, run and have a nice weekend together in Stockholm, so we decided to go. Sista helgen i augusti var det dags för nästa lopp, Tjejmilen och Lilla Tjejmilen. I år firade Tjejmilen 40 år och därför såg banan annorlunda ut. En del gick ute på Djurgården och en del i centrum av Stockholm, vilket innebar en väldigt vacker bana. Första kilometern gick lätt utför, 2–3 km var lite kuperad och resten mestadels platt. Lilla Tjejmilen för tjejer 5–6 år gick på en 1,3 km-bana. Jag hade hoppats att ett tufft lopp i Åbo och två veckor med ett par intervaller skulle göra susen, men istället blev jag förkyld. Min höft/rygg var inte heller så bra så istället för att löpträna blev det mer vila. Och om jag ska vara ärlig, om det inte hade varit för Chiara så hade jag inte sprungit loppet, men hon ville verkligen åka, springa och ha en trevlig helg tillsammans i Stockholm, så vi bestämde oss för att åka. Lilla Tjejmilen      Tjejmilen Like I wrote in the beginning the first kilometer was slightly downhill, so I decided that just run with quite a good speed and just let the body do the job, and then take it a bit easier the next 2–3k that was a bit hilly, to really save some energy for the rest of the race. I manage to stick to the plan, and therefor I had power for the latter part of the race. I knew that it would be quite a lot of headwind on Strandvägen (6–7k), so I really wanted to have someone's back, and I managed that. I had quite a good feeling from Strandvägen and to the finish line and also manage to pass some runners. It is very hard to sum this race up. I would have hoped for so much more, but regarding the circumstances it was a quite an okay race. Maybe I could have pushed a little more from the beginning with hindsight, but on the other hand, I don't know how long the power would have lasted then. Overall it was a very nice race, with lots of people cheering along the course. Som jag skrev i början var gick den första kilometern lätt utför, så jag bestämde mig för att bara springa på med ganska bra fart och bara låta kroppen göra jobbet, och sedan ta det lite lugnare de följande 2–3 km som var lite kuperade, för att verkligen spara lite krafter till resten av loppet. Jag lyckas hålla mig till planen och därför hade jag krafter kvar under den senare delen av loppet. Jag visste att det skulle bli ganska mycket motvind på Strandvägen (6–7 km), så jag ville verkligen ha någon rygg, och det lyckades jag med. Jag hade ganska bra känsla från Strandvägen och till mål och lyckades även passera några löpare. Det är väldigt svårt att summera det här loppet; jag hade hoppats på så mycket mer, men med tanke på omständigheterna var det ändå ett helt okej lopp. Jag kanske kunde ha tryckt på lite mer från början med facit i hand, men å andra sidan vet jag inte hur länge krafterna skulle ha räckt då. Överlag var det ett riktigt fint lopp, med många som hejade längs med banan.   On August 16 I and Chiara ran Paavo Nurmi Marathon 400 m, 800 m and 10k. From the beginning we had planned that Chiara would run the children race, I would run the 10k and Marcus the half marathon the day after, but unfortunately he had problems with his groin and also had a cold, so he couldn't start. Den 16 augusti sprang jag och Chiara Paavo Nurmi Marathon 400 m, 800 m och 10 km. Från början hade vi planerat att Chiara skulle springa barnloppet, jag skulle springa 10 km och Marcus halvmaraton dagen efter, men tyvärr hade han problem med ljumsken och var även förkyld, så det blev inget lopp för honom. 400 m and 800 m Chiara was only registered for the shorter distance (one lap around the main square in Turku), but thought it was so fun so she ran the longer race too, which was two laps instead. It was a very nice race and lots of children participated. 400 m och 800 m Chiara var bara anmäld till den kortare distansen (ett varv runt Stortorget i Åbo), men tyckte det var så roligt så hon sprang det längre loppet också, som var två varv istället. Det var en väldigt trevlig tävling och det var väldigt många barn som deltog.    The 10k race I had quite high ambitions and hopes for this race in the beginning of summer, but unfortunately it didn't turn out the way I wanted. A couple of weeks before I got huge problems again with my back/hip/groin and had to adjust the training. A couple of days before I also didn't feel 100% healthy, so the preparations could really have been a lot better. Still I was happy to be able to be at the starting line, since I really find it so fun to compete. The race started at 8 o'clock in the evening and the track consisted of two laps on a 5k loop around the inner part of Turku, a very nice track with mostly flat parts, but also two slight uphills and quite a lot of corners. Considering the circumstances my goal was to not start too fast, trying to keep a pace that I felt would be okay to try to keep for the whole race, since I didn't know how my body would react. I think that I managed that, and I felt that my body (considering the cold) still felt good during the race. My hip/back/groin also felt okay (thanks adrenaline, at least to a certain extent), until the last 2k were they really started to feel stiff. To sum it up, it was a really nice race on a beautiful track, and I would really like to do it again, and hopefully then with a body that would cooperate. Regarding the circumstances I couldn't be disappointed about the time, but it was unfortunately a lot slower than I had hoped for in the beginning of the summer. 10 km-loppet Jag hade ganska höga ambitioner och förhoppningar inför det här loppet i början av sommaren, men det blev tyvärr inte all som jag ville. Ett par veckor innan fick jag jättestora problem igen med rygg/höft/ljumske och fick anpassa träningen. Ett par dagar innan kände jag mig inte heller 100 % frisk, så förberedelserna kunde verkligen ha varit mycket bättre. Jag var ändå glad över att kunna stå på startlinjen, eftersom jag verkligen gillar att tävla. Loppet startade klockan åtta på kvällen och banan bestod av två varv på en 5 km-slinga runt Åbos innersta centrum, en mycket fin bana med mestadels platt terräng, men även två uppförsbackar och ganska många kurvor. Med tanke på omständigheterna var mitt mål att inte starta för fort, och att försöka hålla ett tempo som jag kände skulle vara okej att försöka hålla under hela loppet, eftersom jag inte visste hur min kropp skulle reagera. Jag tycker att jag klarade det målet bra, och jag kände att min kropp (gällande förkylningen) ändå kändes bra under loppet. Min höft/rygg/ljumske kändes också okej (tack adrenalin till en viss del), fram till de sista 2 km då de verkligen började stelna till. För att sammanfatta det hela var det ett riktigt trevligt lopp på en vacker bana, och jag skulle verkligen vilja göra det igen, och förhoppningsvis då med en kropp som skulle samarbeta. Med tanke på omständigheterna kunde jag inte vara allt för besviken över tiden, men det gick tyvärr betydligt långsammare än jag hade hoppats på i början av sommaren. Conditions: partly cloudy, appr. 18 degrees, south wind 5 m/s Förhållanden: halvklart, ca 18 grader, sydlig vind 5 m/s     Helgen 3-4 februari genomförde jag Marcus två stycken lopp. 42 km klassiskt på lördagen och 37 km skate på söndagen. Tanken är ju att loppen ska gå från Toblach till Cortina, men som vanligt när det gäller detta lopp så blev det ändringar och loppet gick från Toblach till Toblach istället. Mycket av banan som användes vara den samma som i 3 Zinnen Ski-Marathon. Lördagens lopp gick okej, jag slutade på 66:e plats bland männen och var drygt 21 minuter efter segraren Amund Riege. Söndagens lopp var i fristil. Där öppnade jag lite lugnare efter en tuff lördag, men kom igång bra efter hand och fick bra ryggar. Framförallt på vägen upp till klätterpriset i 3 Zinnen blev det tungt, men jag hängde med min grupp, men i den brantaste nedförsbacken gick jag omkull i 50 km/h och bindningen gick sönder. Jag fick tillbaka den, men den var trasig så fick ta det försiktigt nedför. Jag slutade på 108:e plats bland herrarna. Klassiskt: Skidor: Madshaus DP, L2 - Gick okej Förutsättningar: I starten runt -5 och runt +2 i mål. Mestadels solig. Kläder: Tävlingsdräkt kortärmat underställ och armbågsskydd. Lite varmt. Puls: 181 i medel och 189 i max. Skate: Skidor: Madshus F3, L1 - Gick riktigt bra Förutsättningar: I starten runt -3 grader och runt +4 grader i mål. Mestadels soligt, bra spår, lite blött mot slutet. Kläder: Endast tävlingsdräkt, knäskydd och armbågsskydd. Mycket bra val av kläder. Puls: 175 i medel och 186 i max. On the weekend of February 3-4, I (Marcus) did two races. 42k classic on Saturday and 37k classic on Sunday. The races should normally go from Toblach to Cortina, but as usual with these races, there were changes and the race went from Toblach to Toblach instead. A big part of the course now was the same as in the 3 Zinnen Ski-Marathon. Saturday's race went okay, I finished 66th among the men and was just over 21 minutes behind the winner Amund Riege. Sunday's race was in free technique. There I opened a little more calmly after a tough Saturday. but got off to a good start gradually and got good backs. Especially on the way up to the climbing prize in 3 Zinnen it got tough, but I could keep up with my group, but on the steepest descent I fell over at 50 km/h and the binding broke. I got it back, but it was broken so I had to take it gently downhill. I finished in 108th place among the men. Classic: Skis: Madshaus DP, L2 - Went ok Conditions: At the start around -5 and around +2 in the finish. Mostly sunny. Clothing: Race suit, short-sleeved base layer and elbow pad. A little bit warm. Heart rate: 181 in average and 189 in max. Skating: Skis: Madshus F3, L1 - Went really well Conditions: At the start around -3 degrees and around +4 degrees at the finish. Mostly sunny, good tracks, a bit wet towards the end. Clothing: Only race suit, knee pad and elbow pad. Very good choice of clothes. Heart rate: 175 in average and 186 in max.      From the skating race:    March 7th, I did Engadin Nachtlauf during our stay in the Engadin Valley. Since Marcus should go Engadin Skimarathon, Engadin Nachtlauf took place at a good time for us to be able to combine the two races. Normally Engadin Nachtlauf goes from Sils to Pontresina, which means around 10k plat/slightly downwards, and then the last 7k are uphill, and a little bit more technical. But due to heavy snowfall some days before the competition it was impossible to have the course on the lakes as normal, so therefore the start was moved to La Punt (which meant that the start was 200 meters from our apartment). Instead, the course was then 8,5k flat/slightly, slightly upwards, 2,5 slightly downwards, and then the last kilometres go upwards, where the 2,5k last kilometres are a bit “steeper”. The race started at 19 and I was at the start around one hour before, and I got my skis in the second row in the middle in my group, Elite A. I warmed up 20 minutes on skis, before changing clothes, speaking a bit to Marcus, and then I ran with poles for some minutes. The start went okay although a downhill and no classical tracks, so it was quite tight. Unfortunately, I am always losing positions in the beginning, and so I did this time too, and it took around 500 meters to 1k before you were able to ski a bit more with “flow”. I felt that my body was quite alert, but still it was hard to pass skiers because it was quite tight, and it was quite a hard headwind and I am not the strongest double poler, and maybe also not the “sassiest” skier.😊 The course was very flat for around 8-9k, and I think that after a while ! got a quite good flow, and could hold other skiers back and tried to take positions by following if any skiers passed me. Afterwards it maybe would have been better to pass skiers by myself, but it was quite demanding and cost lots of energy in the headwind. After 8-9k there was a slight downhill with some tailwind and here I am a bit disappointed that I didn’t try to double pole pass two skiers that I got stuck behind. I didn’t lose positions here, but time. After the slight downhill the course turned and a slight uphill for around 2k waited. Here I felt that I was quite strong, and I passed skiers although I didn’t follow any backs. The last 2,5k was a long uphill, except for the last maybe 200 meters that was a quite steep hill into the finish. The first 1,5k of that part went well, and I felt alert, but unfortunately, I didn’t have the strength to pass any more than one of quite many skiers that were maybe 10-30 meters in front of me. I finished 22nd among 253 ladies (13 minutes behind Justina Kowalczyk and 146th among altogether 742 skiers, a result that I am quite satisfied with (especially the place among the ladies). Skis: Madshus F2, C01 Conditions: almost clear sky, around 0 degrees, headwind, quite soft but okay glide (a bit worried about the choice of skis, but I think they were good) Clothes: race suit, base layer with short sleeves, buff, thicker headband: good choice of clothes (or I could also have gone without any base layer at all) +: I think that I disposed the race quite well. Afterwards I think I should have tried to pass skiers even though it was quite strong headwind, but at the same time I am not sure if that would have given me a better position in the end. -: I should try to go even harder in the beginning to not let too many women in front of me. Although I am always taking positions in the end, it still not nice to lose so many positions in the beginning of races. Den 7 mars skidade jag Engadin Nachtlauf under vår vistelse i Engadindalen. Eftersom Marcus skulle åka Engadin Skimarathon ägde Engadin Nachtlauf rum vid en bra tidpunkt för att kunna kombinera de två loppen. Normalt går Engadin Nachtlauf från Sils till Pontresina, vilket betyder runt 10 flacka/lite nedförgående kilometrar, och sedan går de sista 7 km uppför, och är lite mer tekniska. Men på grund av kraftigt snöfall några dagar innan tävlingen var det omöjligt att dra banan på sjöarna som de brukar, så därför flyttades starten till La Punt (vilket gjorde att starten gick 200 meter från vår lägenhet). I stället bestod då banan av 8,5 flacka/något uppför kilometrar, 2,5 km lätt medför, och sedan går de sista kilometrarna uppåt, där de 2,5 km sista kilometrarna är lite tuffare. Loppet startade kl. 19 och jag var vid start cirka en timme innan, och fick skidorna näst längst fram i mitten i min grupp, Elite A. Jag värmde upp 20 minuter på skidor, innan jag bytte kläder, pratade lite med Marcus och sedan joggade jag med stavar i några minuter. Starten gick okej även om det började med en liten utförslöpa och det inte fanns några klassiska spår, så det var ganska tajt. Tyvärr tappar jag alltid positioner i början, och även denna gång, och det tog runt 500 meter till 1 km innan man kunde åka med lite mer “flow”. Jag kände att min kropp var ganska pigg, men ändå var det svårt att passera skidåkare eftersom det var ganska tajt, och det var ganska hård motvind och jag är inte den starkaste stakaren, och kanske inte heller den "fräckaste" åkaren.😊 Banan var väldigt platt i runt 8-9 km, och jag tycker att jag efter ett tag fick ett ganska bra flyt och kunde hålla ryggen på andra åkare och försökte ta placeringar genom att ta rygg om någon försökte passera. Efteråt hade det kanske varit bättre att försöka passera skidåkare själv, men det var ganska tufft och kostade mycket energi i motvinden. Efter 8-9 km gick banan lätt utför tillsammans med lite medvind och här är jag lite besviken över att jag inte försökte staka förbi två åkare som jag fastnade lite bakom. Jag tappade dock inte positioner här, utan tid. Efter den lätta nedförsbacken vände banan och en lätt, lätt slakmota i cirka 2 km väntade. Här kände jag att jag var ganska stark, och jag passerade skidåkare även om jag inte hade några ryggar att följa. Sista 2,5 km gick lite tuffare uppför, förutom de sista kanske 200 metrarna som är en ganska brant backe in i mål. De första 1,5 km av den delen gick bra, och jag kände mig pigg, men tyvärr orkade jag inte passera fler än en av ganska många åkare som var kanske 10-30 meter framför mig. Jag slutade på en 22:a plats av 253 damer (13 minuter efter Justyna Kowalczyk) och totalt 146:a av 742 åkare, placeringar jag är rätt nöjd med (i synnerhet placeringen bland damerna). Skidor: Madshus F2, C01 Förhållanden: Nästan klart, motvind, ganska mjukt men okej glid (lite orolig för valet av skidor, men tycker de gick bra) Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, buff, tjockare pannband: bra val av kläder (annars kunde jag också ha kört utan underställ) +: Jag tycker att jag disponerade loppet ganska bra. Efteråt tycker jag ändå att jag skulle ha försökt passera fler skidåkare trots att det var ganska stark motvind, men samtidigt är jag osäker på om det hade gett mig en bättre placering i slutändan. -: Jag borde försöka gå ännu hårdare i början för att inte släppa för många damer framför mig. Även om jag alltid tar positioner i slutet är det fortfarande inte bra att tappa så många positioner i början av loppen.     Wet, wet, wet at the parking place  Since we were going to Sweden for Vasaloppet I thought it would be nice to do a race myself too, and to get everything going as smooth as possible we decided that Nattvasan 30, on the Friday before Vasaloppet, would be the best decision. We came to the start at 17, and you were allowed to put out your skis at 18. Marcus was very nice to queue for me, and it turned out that he could put out my skis at the front. Next time (if a next time) you don’t have to be there before 18. At 18 I did the last preparations and went out running with poles for maybe 15 minutes. After some normal running I also did some sprints, and I think it worked well as a warm up. Then I went back to the car to get the last things, and I was ready at the start maybe 20 minutes before the actual start. It was important that you were at the start at 18.45 the latest, and at 18.50 every head lamp should be turned off so that you would only see the marshal candles and hear the music, a great atmosphere. Then you should turn on the head lamps and at 19 the start went. For the first maybe 300-400 meters you had to double pole slightly upwards, and I was a bit afraid that I would lose some positions there, and of course I did, but I still think the start went well. Then the course goes uphill for around 2k, and I tried to go fast but still a bit controlled. Here some skiers past me, and I passed some. After you passed the liquid station at Oxberg, it was easier to get a flow, when the course went flatter, and not so many skiers were “stuck” at the same place. For maybe half of the race, I was skiing together with a girl, and we took turns, but somewhere between Hökberg and Eldris, a woman passed us and I tried to take her back instead. Unfortunately, I couldn’t keep up with her speed, but I managed to find other backs along the way, and I also managed to pass some skiers, and some women. In Eldris Marcus said that I was number 8 or 9, and around 3k from the finish line I passed a woman and finished as number 7. A performance I was quite happy with. The weather wasn’t the nicest during the race, some plus degrees and light rain. The snow was very sugar-like and the track was very “rutted”, but still the glide was okay. In the tracks for classic skiing the glide was very good, and I took advantage of that in the downhills. I felt that the conditions were pretty tough on my body, and also the fact that the race took place in the dark which made it even tougher to see the uneven track, didn’t make it easier. When I crossed the finish my heart and lungs were not so tired, but my back, hips and legs were. I had also problems with very painful eyes, due to the light rain sticking in my eyes during the whole race, I didn’t wear any glasses (but maybe also the darkness or something else, because I had the same problem after Engadin Nachtlauf and then it was no precipitation, but then it went away very quickly). +: I dared to push quite hard from the beginning, and I still had power the whole race. I think I managed quite well to do to a race in the dark, which was the first time for me. Good position among both the women and men. -: Lach of technique when the speed is higher (and especially when the track is “uneven”) Skis: Madshus F3, L1 Conditions: Between 1–2 degrees, light rain, and light headwind (almost none). Clothes: race suit, base layer with short sleeves, buff, thicker headband: good choice of clothes Tävlingsrapport: Nattvasan 30 Eftersom vi ändå skulle till Sverige för Vasaloppet tänkte jag att det skulle vara skoj att skida ett lopp själv också, och för att få allt att gå så smidigt som möjligt bestämde vi oss för att Nattvasan 30, fredagen innan Vasaloppet, skulle vara det bästa valet. Vi kom till starten vid 17, och man fick sätta ut sina skidor vid 18. Marcus var väldigt snäll och köade för mig, och det visade sig att han kunde lägga ut mina skidor längst fram. Nästa gång (om det blir någon nästa gång) behöver man inte vara där före 18. Vid 18 gjorde jag de sista förberedelserna och sprang därefter med stavar i kanske 15 minuter. Efter lite joggning körde jag även en del hårdare spurter, och jag tycker att det fungerade bra som uppvärmning. Sedan gick jag tillbaka till bilen för att hämta de sista sakerna, och jag var redo i startfållan kanske 20 minuter innan själva starten. Det var viktigt att du var vid starten senast 18.45 och 18.50 skulle alla pannlampor vara släckta så att du bara skulle se marschallerna och höra musiken, en härlig stämning. Sen skulle man tända pannlamporna och kl. 19 gick starten. De första kanske 300–400 meterna fick man staka lite uppför, och jag var lite rädd att jag skulle tappa flera positioner då, och det gjorde jag såklart, men jag tycker ändå att starten gick bra. Sedan går banan uppför i ca 2 km, och jag försökte gå fort men ändå lite kontrollerat. Här passerade några åkare mig, och jag passerade några. Efter att man passerat kontrollen vid Oxberg var det lättare att få lite flow, då banan blev flackare och inte så många åkare ”satt fast” på samma ställe. Under kanske halva loppet åkte jag tillsammans med en tjej och vi turades om att dra, men någonstans mellan Hökberg och Eldris passerade en kvinna oss och jag försökte ta hennes rygg i stället. Tyvärr kunde jag inte hålla följa henne, men jag lyckades hitta andra ryggar längs vägen, och jag lyckades även passera några skidåkare och även någon kvinna. I Eldris ropade Marcus att jag var låg 8:a eller 9:a, och runt 3 km från mål passerade jag en kvinna och slutade som nummer 7. En prestation jag var ganska nöjd med. Vädret var inte det bästa under loppet, några plusgrader och lätt duggregn. Snön var väldigt sockrig och banan var väldigt "spårig", men ändå var glidet okej. I spåren för klassisk skidåkning var glidet mycket bra, och det utnyttjade jag i nedförsbackarna. Jag kände att förhållandena var ganska tuffa på min kropp, och även det faktum att loppet gick i mörker, vilket gjorde det ännu tuffare att se alla ojämnheter, gjorde det inte lättare. När jag passerade mål var hjärta och lungor rätt pigga, men rygg, höfter och ben var det. Jag hade också problem med att mina ögon värkte ordentligt, på grund av att det duggregnet var som spik i ögonen under hela loppet, jag hade jag inga glasögon. (Men kanske också mörkret eller något annat påverkade, eftersom jag hade samma problem efter Engadin Nachtlauf och då var det ingen nederbörd, men då försvann det väldigt snabbt). +: Jag vågade trycka på rätt hårt från början, och jag hade fortfarande kraft hela loppet. Jag tycker att jag klarade rätt bra att skida ett lopp i mörker, vilket var första gången för mig. Bra position bland både kvinnor och män. -: För dålig teknik när farten är högre (och speciellt när det är spåriga förhållanden). Skidor: Madshus F3, L1, Förhållanden: Mellan 1–2 grader, lätt regn och lätt, lätt motvind. Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, buff, tjockare pannband: bra klädval    We spent one week on Åland before heading to Mora for Vasaloppet och Nattvasan 30 (race reports will come). But the trip also meant a nice reunion with good friends, a visit to our former house in Falun, work and just some relaxing time in between. Always nice to be back in Dalarna, although the weather had a lot to be desired. The trip also ended in the best way at our great friends and Chiara's godparents place, before heading to Switzerland. Vi tillbringade en vecka på Åland innan vi begav oss till Mora för Vasaloppet och Nattvasan 30 (tävlingsrapporter kommer). Men resan innebar också ett trevligt återseende med goda vänner, ett besök i vårt gamla hus i Falun, jobb och lite avkoppling däremellan. Alltid trevligt att vara tillbaka i Dalarna, även om vädret hade mycket att önska. Resan avslutades också på bästa sätt hos våra fantastiska vänner och Chiaras gudföräldrar, innan vi åkte vidare till Schweiz.         February 18th I did Gsiesertal Lauf 30k skate, one of the races very close to where we live. It is a race that is a bit hilly the first 17 kilometers and then a slight uphill the last 13k. This year the race was also the Italian Championship for U18 and U20, which meant lots of participants. Although we thought that we would have quite decent time before the start there was a long car queue and unfortunately the warm up didn’t become the longest. Especially for Marcus who went with our skis to the start. I started in group 1 , but with quite a lot of skiers in front of me. The start went well, but next time you should try to double pole even more the get passed more skiers. Unfortunately, I think that the first part (17k) before the track turns didn’t go so good for me. I think too many skiers passed me and I couldn’t follow. Before the race last time I had written that I really wanted to try to get some backs to follow after the turn where there is a quite steep downhill. The last 13k is very good the have a back since there is often a bit of a headwind. This time I really manage to keep other skiers back, and also to “use” some skiers that came from behind to follow them and taking positions. Last year I managed to follow one skier, but went very tired the last 3 kilometres, where I didn’t manage to keep his back anymore and lost lots of time. This year I had a totally different feeling and was able to push all the way to the finish line, and it was of course a nice feeling to pass skiers. Looking back at the race I really don’t know why I didn’t do the first half better. I don’t know if it’s the technique or the lack of strength. But since I do the last part so much better, it of course a fact that I am better the longer the race is. When other skiers start to become tired then I am still able to push in the same speed as in the beginning. Skis: Madshus F3 L1 Condition: 0 degrees in the start, maybe 4 in the finish. Mostly sunny. Very soft at some places and more solid at other places, quite “rutted tracks” sometimes, good glide +: Good last part -: Bad first part Try to go even harder, risking a worse second part. Good to keep to the left in the beginning and double pole a lot. Den 18 februari körde jag Gsiesertal Lauf 30 km skate, ett av loppen som går väldigt nära där vi bor. Det är ett lopp som är lite kuperat de första 17 kilometrarna och sedan går de sista 13 km svagt uppför. I år var loppet även det italienska mästerskapet för U18 och U20, vilket innebar väldigt mycket deltagare. Även om vi trodde att vi skulle ha ganska bra tid innan start var det lång bilkö och tyvärr blev inte uppvärmningen den längsta. Speciellt inte för Marcus som gick med våra skidor till startfållan. Jag startade i grupp 1, men med ganska många åkare framför mig. Starten gick bra, men nästa gång gäller det att försöka staka ännu mer för att lättare passera fler åkare. Tyvärr tycker jag att den första delen (17 km) innan banan vänder inte gick så bra för mig. Jag tycker att för många skidåkare passerade mig och jag kunde inte hänga på dem. Inför loppet senast hade jag skrivit att jag verkligen ville försöka få någon rygg efter att vändningen där kommer är en ganska brant nedförsbacke. Det är nämligen väldigt bra att ligga i rygg på någon de sista 13 km eftersom det ofta är lite motvind. Den här gången lyckas jag verkligen hålla ligga i rygg på åkare, och även ta rygg om det kom någon åkare bakifrån för att följa dem och ta positioner. Förra året lyckades jag hålla ryggen på en åkare, men blev väldigt trött de sista 3 kilometrarna, tappade ryggen och tappade därmed mycket tid. I år hade jag en helt annan känsla och kunde trycka på hela vägen in i mål, och det var förstås en skön känsla att passera skidåkare på slutet. När jag ser tillbaka på loppet vet jag verkligen inte varför jag inte gjorde en bättre första del. Jag vet inte om det är tekniken eller bristen på styrka. Men eftersom jag gör sista delen så mycket bättre är det så klart ett faktum att jag är bättre ju längre loppet är. När andra åkare börjar bli trötta så kan jag fortfarande trycka på i samma fart som i början. Skidor: Madshus F3 L1 Skick: 0 grader i starten, kanske 4 plusgrader i mål. Mestadels soligt. Mycket mjuk på vissa ställen och fastare på andra ställen, ganska "spårigt", bra glid +: Bra sista del -: Dålig första del Försök att gå ännu hårdare i början och riskera en sämre andra del. Bra att hålla till vänster i början och staka mycket.   The race with the best pasta party afterwards:) Toblach-Cortina February 3 Toblach-Cortina 35k skate took place (this time Toblach-Toblach 37k) My favourite race, but also the race with most bad luck for me. Before the race we had been in Toblach seven winters and I had been able to compete two times, and one of the time was the corona year 2021, where the track wasn’t groomed after the classic race and I tested positive for corona after the race. This year I decided to go the race 2,5 hours before the start. For 10 days before the I had had a sinus infection with no training. On the Friday before the race I was to the stadium testing skis and it didn’t feel good, so we decided that Marcus should take my starting bib instead. But since it really is a race I love and a race that suits me very well I think, (because I am good at pushing on V2, and there is not many technical downhills, where I often loose speed and positions), I still had a very hard time thinking about a DNS again. On Saturday I thought I felt better, and I tested to ski for a while after Marcus’s race. This time it felt better, but I was still so unsure if I would manage to ski 37k and I was also afraid of potential setbacks and the risk of no training for weeks and a missed race in Gsiesertal two weeks later. The whole day I was thinking back and forth and 5 minutes before the ski shop closed Marcus went down with my skis, and I decided that I would have them prepared so I could buy a starting bib on Sunday morning if I would feel okay. But even when I woke up on Sunday morning I didn’t know if I would go the race or not, but in almost the last minute I decided to start. It is a performance this year, that is really hard to say so much about, since it was a mix of being tired, and feeling okay on some parts and periods. I think the start and first 5k went very well for me, but I also felt that I would never be able to keep this speed for the rest of the race. My best part of the race would normally be the 16k of light uphill until the turning point of the course, and so it was this time too, but still unfortunately many skiers passed me, since I didn’t have the power to push that I normally have. I also felt that the steepest uphill (where the climb was in the Drei Zinnen Ski Marathon) cost lot of energy for me. Still, I think that all the uphill part went okay, and it was really on the last 10k I got really tired. I really felt like I was skiing in syrup, and that was not only because it had been beginning to become wet, but probably due to my sickness. I am still pretty satisfied with the race. I performed better than Marcus thought (then it’s quite good😊, and it was, even though I was far away from my best, very nice to been able to do the race, and also nice to be on the starting line together with Marcus. Skis: Madshus F3, L1 Conditions: in the start around -3 degrees and around +4 degrees in the finish. Mostly sunny, Good tracks, a bit wet in the end. Clothes: race suit, base layer with short sleeves, thicker headband (due to the sinus infection) Toblach-Cortina Den 3 februari ägde Toblach-Cortina 35 km skate rum (i år Toblach-Toblach 37 km skate). Mitt favoritlopp, men också det lopp med mest otur för mig. Innan loppet hade vi varit i Toblach sju vintrar och jag hade kunnat stå på startlinjen två gånger, och en av gångerna var coronaåret 2021, där banan inte var preparerad efter det klassiska loppet och jag testade positivt för corona efter loppet. I år bestämde jag mig för att köra loppet 2,5 timmar före start. I 10 dagar före loppet hade jag haft bihåleinflammation och inte tränat något. Fredagen innan loppet var jag på stadion och testade skidor och det kändes inte bra, så vi bestämde att Marcus skulle köra istället för mig. Men eftersom det verkligen är ett lopp jag älskar och ett lopp som passar mig väldigt bra tycker jag, (eftersom jag är bra på att trycka på på treans växel, och det är inte så många tekniska utförsbackar, där jag ofta tappar fart och positioner), så hade jag ändå mycket svårt att tänka på en DNS igen. På lördagen tyckte jag att jag mådde bättre, och jag testade att åka lite skidor efter Marcus lopp. Den här gången kändes det bättre, men jag var fortfarande väldigt osäker på om jag skulle klara av att åka 37 km i tävlingsfart och jag var också rädd för potentiella bakslag och att riskera att inte kunna träna på flera veckor och ett missat lopp i Gsiesertal två veckor senare. Hela dagen funderade jag fram och tillbaka och 5 minuter innan skidbutiken stängde åkte Marcus ner med mina skidor, och jag bestämde mig för att jag skulle få dem vallade dem så att jag kunde köpa en startplats på söndagsmorgonen om jag skulle må bra. Men till och med när jag vaknade på söndagsmorgonen visste jag inte om jag skulle köra eller inte, men i sista minuten bestämde jag mig för en start. Loppet i år är en prestation som det är svårt att säga så mycket om, eftersom det var en blandning av att vara trött och att känna sig okej i vissa delar och perioder. Jag tycker att starten och första 5 km gick väldigt bra för mig, men jag kände också att jag aldrig skulle kunna hålla den farten resten av loppet. Min bästa del av loppet skulle normalt sett vara de 16 km som går uppför fram till banans vändpunkt, och så var det den här gången också, men tyvärr passerade många åkare ändå mig, eftersom jag inte hade samma kraft att trycka på som jag brukar. Jag kände också att den brantaste uppförsbacken (där bergspriset var var i Drei Zinnen Ski Marathon) kostade mycket energi för mig. Ändå tycker jag att hela delen som gick uppför gick okej, och det var verkligen först de sista 10 km som jag blev riktigt trött. Det kändes verkligen som jag åkte skidor i sirap, och det var inte bara för att det hade börjat bli blött, utan förmodligen också på grund av att jag varit sjuk. Jag är ändå rätt nöjd med loppet. Jag presterade bättre än vad Marcus trodde (då är det rätt bra😊, och det var, även om jag var långt ifrån i min bästa form, väldigt roligt att få göra loppet, och dessutom skoj att stå på startlinjen tillsammans med Marcus. Skidor: Madshus F3, L1 Förutsättningar: i starten runt -3 grader och runt +4 grader i mål. Mestadels soligt, bra spår, lite blött till slut. Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, tjockare pannband (på grund av bihåleinflammationen)    Söndagen den 28 januari åkte jag Marcialonga igen efter 3 års paus, på grund av corona, förkylning samt spricka och fingrar ur led som har gjort att jag inte åkt. Jag startade i grupp 2 med start klockan 08:10, eliten startade kl. 08.00 och dameliten kl. 08.05. Jag kom långt fram i min startfålla. Var där cirka 06:50 och fållorna öppnade 07.00. I Marcialonga startar inte klockan förrän man passerar startlinjen om man inte hör till någon i de lägre grupperna. Jag gick till bilen och väntade och värmde upp cirka 5 minuter med stavlöpning. I min fålla fanns det en vänster och höger korridor och när de öppnade höger korridoren så rev de i min vänster fålla sönder plasttejpen så att vi också kunde springa ut på startgärdet. Jag var dum nog inte ha stavremmarna i händerna, så jag måste öppna dem och då kom det skidåkare från alla håll och kanter. Till på köpet hade jag passerat startlinjen så min tid hade börjat. Annars gick den första backen bra (kommer en brant efter cirka 2 min åkning). Här kunde jag nog ha kunnat stakat på lite hårdare. Jag kände att jag gick på ganska bra på vägen upp till Canazei, men jag lyckades med konststycket att köra omkull 2 gånger. Ena gången så vrickade jag nog tummen. Då gick det lite hårdare. Det var väldigt isigt i spåret och löst i emellanåt, men mycket is överlag. Vid Canazei låg jag 409:e plats. På vägen ner från Canazei mot Moena tryckte jag på och hängde med bra, men på vägen ner skulle jag byta vätskebälte fick jag inte på det nya och slängde det och tyvärr försvann det vid det ögonblicket. Då stod jag stilla i cirka 30 sekunder och många passerade mig. Men jag körde sen på bra och passerade en del åkare på väg ner till Moena efter halva loppet, men jag var omkull ytterligare en gång precis innan man åker in i det berömda tältet. Det var rejält isigt. Från Moena och ner till Molina kändes det som jag höll min plats ganska bra. Från Molina vänder banan och det går lite uppför från att det är cirka 6 km kvar. Det går lätt uppför i cirka 3,5 km innan den berömda Cascatan startar med sin branta sista del. Under de 3,5 km passerade jag många åkare, och i sista backen tog jag också en del placeringar. Jag stannade och satte på klister vid Tokos station innan. Jag gick i mål som 321:a man (324 enligt Ski Classics) och 361:a totalt. Väder: -4 i starten, plusgrader i slutet. Mycket isiga spår, ej så vått. Kläder: armbågsskydd och knäskydd, kortärmat underställ, tunna handskar och pannband (Marcialonga). Skidor: Madshaus DP Struktur: L2 Skidorna gick ok, näst intill bra. Medelpuls 172 (maxpuls 188) Min maxpuls är 200. Att tänka på till nästa gång: Öppna lite hårdare och hårdare fart. Går bra med ett vätskebälte, testa byta innan loppet. (Marcialonga går dock bra att åka med bara ett vätskebälte). Mycket bra langning på slutet. Sätt inte på fäste i sista backen om jag känner mig så pigg som jag gjorde, trots att jag tog några placeringar. Om det är så här isigt åk med skating-pjäxor och skating-skidor för bättre fäste. On January 28th, I did the race Marcialonga again after a 3-year break, due to corona, a cold and sprained and dislocated fingers that have kept me away from doing the race. I started in group 2 at 08:10, the elite men started at 08.00 and the elite women at 08.05. I came far ahead in my gate. I was there about 6.50 and the gates opened at 7.00. In Marcialonga, the time doesn't start until you cross the starting line if you don't start in the elite or first group. I went to the car and waited and warmed up for about 5 minutes running with poles. In my grind there was a left and right corridor and when they opened the right corridor, the some skiers on the left side where I stood tore up the plastic tape so that we also could run out to the start. I was stupid enough not to have the pole straps around my hands when I came out on the starting area, so I had to open them and then skiers passed med from all directions. In addition, I had crossed the starting line so my time had started. Otherwise, the first hill went well (a steeper hill comes after about 2 minutes). Here I probably could have pushed a little harder. I felt like I was doing pretty well on the way up to Canazei, but I managed to crash two times, probably jammed my thumb in one of the crashes, where the speed was quite high. It was very icy in the track and sometimes loose, but a lot of ice overall. At Canazei I was 409th. On the way down from Canazei towards Moena I pushed on and hung on well, but on the way down I was going to change the fluid belt, I couldn't get the new one on and threw it away and unfortunately it disappeared at that moment. Then I stood still for about 30 seconds and many people passed me. But then the race went quite well and I passed some skiers on the way down to Moena after half the race, but the I had a crash again just before you ski through the famous tent. It was really icy. From Moena down to Molina , it felt like I held my position pretty well. From Molina, the course turns and goes uphill for the last 6k. It is an easy uphill for about 3.5k before the famous Cascata starts with its steep final part. During the 3.5 km I passed many skiers, and on the last hill I also took some places. I stopped and put grip wax at Toko's station before the Cascata. I finished at 321st (324th according to Ski Classics) and 361th overall. Weather: -4 at the start, plus degrees at the end. Very icy tracks, not so wet. Clothing: elbow pads and knee pads, short-sleeved base layer, thin gloves and headband (Marcialonga). Skis: Madshaus DP Structure: L2 The skis went ok, almost good. Average pulse 172 (max pulse 188). My max pulse is 200. Things to think about next time: Start a little harder and higher speed. Works well with one fluid belt, test before the race. (However it is fine to go with only one fluid belt at Marcialonga). Very good liquid delivering at the end. Don't put grip wax before the last hill if I feel as good as I did, even though I took a few places. If it's icy like this, go with skating-boots and skating skis for better grip.       |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde