 On 2 March, I (Anna) participated in the race GanghoferLauf 25k free technique in Leutasch, that this year also was the European Championship in long distance-skiing. This weekend was planned to be a finish of the season with the possibility for the three of us to all do one race: Marcus should have done the 50k classic on Saturday, Chiara MiniGanghoferLauf and I 42k skate on Sunday. But sometimes things don’t go as planned, and the preparations could have been better. Chiara got sick the weekend before, and one Wednesday Marcus got fever. At the same time we also got to know that we had to empty a big storage that we have in Toblach, going through, throwing away and moving lots of things. In between we also had to empty our apartment, pack the car and clean the apartment. Since Marcus got worse and worse I had to do quite a lot of the work, and also most of the heavy lifts and carrying. All these things made me feel quite tired and my body was very sore when we arrived in Leutasch on Friday. I had planned to do some skiing on Friday but Marcus thought I should wait until Saturday instead, which probably was a smart decision. On Saturday morning before breakfast I checked out the shorter loop of the course, (the shorter 25k skate and the longer 41k did this loop two times, with a longer loop too for the longer race). Both Marcus and I have gone races here before, and I remember quite a lot of the tracks since then. Still, it was nice to check out the course once more before the race. But unfortunately, my body still felt very sore, and I really didn’t feel good. Since Marcus now only managed to lie in bed, and we should continue our trip on Sunday, I had to change the distance of the race to be 25k instead of 41k. Although it felt a bid sad, I still think it was okay regarding the circumstances. On Sunday morning I registered and then took the car back to our cottage (we only lived appr. 1k from the start). I went out for some jogging and 45 minutes before the start I took the skis in my hands and walked to the start. Luckily the weather was nice and not too cold, since you were not able to leave any extra clothes at the start. Already when I came to the start, I saw that people had start queuing to get into the grids, appr. 15 minutes before they opened the grids and appr. 35 minutes before the start. Therefore, my warmup didn’t become too long;( I got a good position with my skis second to the left and second in my row and tried to just run some meters and do some warmup on my place before the start. The start went very well I think, and I think that I took some positions already on the start stretch. I was very happy to fast realize that it felt a lot better than I thought it should, and I was able to push. As I had planned, I tried to go as hard as I dared too, and this time I managed to keep the back of skiers that was a bit better than me and was able to draft behind to save energy. I think the race went well until around 5k, where we were met by a very tough headwind, and there I unfortunately lost some backs, and became skiing alone for around 1,5k. I really felt that it took quite a lot of energy, but still I felt quite okay when I came the two quite tough uphills at around 6k came. After the two uphills a quite steep and long downhill waited, and I felt that it went quite good and then the track is mostly flat until the last 2k of the loops, which are up and down with tricky curves, especially since this part had become quite slushy. The flat part went well I think, and I felt strong. The only bad part was that I almost got no sport drink from the paper mug from the service point at 10k. Also, the last 2k of the first loop went okay even though it is not the part that suits me best. The second lap started well too, but after around 2–3k when the headwind came (although not so strong already here) I skied together with one man, and after a while I stepped aside and asked him to pull. Luckily, he did, and I felt that he was much stronger than me, but he became the perfect back for me, and I could draft behind him saving energy. In the part with the worst headwind, I lost his back, but I managed to follow other skiers, and after a while I had caught him again. The two uphills and the big downhill went well, and then it was just to push on the flat part to the last 2k. The last 2k went unfortunately a bit messy, when the 25k skiers were mixed up with slower skiers that did the 41k race. Still, everything went okay, although I unfortunately got passed by a woman. Regarding the circumstances I am quite happy with the result and proud of myself. Also, the pace is the best I had had at a race, so that was great too. I finished 28th of 128th women, and 2nd in my age group. Conditions: Clear sky, some minus degrees in the start and around maybe 2–3 degrees at the finish Skis: Madshus F3 OT3, wax: (waxed by Christian, so not sure about exact products), rill 2 mm from the bindings back Clothes: Race suit, short sleeved base layer, buff, headband, electrical socks, Johaug gloves, good choice, would also have been okay without base layer, but needed it this time before the start. Den 2:a mars deltog jag (Anna) i GanghoferLauf 25 km i fri teknik i Leutasch, som i år också var EM i långlopp. Den här helgen var planerad att vara en avslutning på säsongen med möjlighet för oss tre att alla göra ett lopp: Marcus skulle ha kört 50 km klassiskt på lördagen, Chiara MiniGanghoferLauf om hon skulle ha velat och jag 42 km skate på söndagen. Men ibland går det inte som planerat, och förberedelserna kunde ha varit bättre. Chiara blev sjuk helgen innan, och på onsdagen fick Marcus feber. Samtidigt fick vi också veta att vi var tvungna att tömma ett stort förråd som vi har i Toblach, gå igenom, slänga och flytta massor av saker. Däremellan fick vi även tömma vår lägenhet, städa den och packa bilen. Eftersom Marcus blev sämre och sämre fick jag göra väldigt mycket av jobbet, och även de flesta tunga lyft och bärandet. Allt detta gjorde mig rätt trött och min kropp var väldigt sliten när vi kom till Leutasch på fredagen. Jag hade tänkt åka lite skidor direkt men Marcus tyckte att jag skulle vänta till lördagen i stället, vilket nog var bra. På lördagsmorgonen innan frukost kollade jag in den kortare slingan av banan (25 km-loppet gick två varv på den slingan och 42-km loppet gick också två varv på denna slinga, men också ett varv på en längre slinga). Både jag och Marcus har åkt lopp här tidigare och jag mindes rätt mycket av banan sedan dess. Ändå var det skönt att kolla in banan en gång till innan loppet. Min kropp kändes tyvärr fortfarande väldigt sliten och jag kände mig verkligen inte bra. Eftersom Marcus nu bara orkade ligga i sängen, och vi skulle fortsätta vår resa på söndagen, fick jag ändra mig och köra 25 i stället för 42. Även om det kändes lite tråkigt tycker jag ändå att det var helt okej med tanke på omständigheterna. På söndagsmorgonen anmälde jag mig och tog sedan bilen tillbaka till vår stuga (vi bodde bara ca 1 km från starten). Jag stack ut på en kort joggingtur och 45 minuter innan start tog jag skidorna i handen och gick till start. Som tur var, var vädret fint och inte för kallt, eftersom man inte kunde lämna några extra kläder vid starten. Redan när jag kom till start såg jag att folk hade börjat köa för att komma in i startfållorna, ca 15 minuter innan de öppnade dem och ca 35 minuter före start. Således blev min uppvärmning inte så lång;( Jag fick en bra position näst längst till vänster och tvåa i min rad. Jag försökte springa lite fram och tillbaka på de få meter som fanns och göra lite uppvärmningsövningar på min plats innan start. Starten gick väldigt bra tycker jag, och jag tror att jag tog en del positioner redan på startsträckan. Jag blev väldigt glad när jag snabbt insåg att det kändes mycket bättre än jag trodde att det skulle, och jag orkade trycka på. Jag hade planerat att försöka gå så hårt jag vågade från början, och den här gången lyckades jag hålla rygg på skidåkare som var lite bättre än mig och kunde få draghjälp. Jag tycker att loppet gick bra till runt 5 km, där det blev riktigt stark motvind, och där tappade jag tyvärr ryggen och blev ensam i runt 1,5 km. Jag kände verkligen att det tog ganska mycket energi i motvinden, med det kändes ändå mig ändå rätt bra, när jag kom till de två ganska tuffa uppförsbackarna vid runt 6 km. Efter de två uppförsbackarna väntade en ganska brant och lång nedförsbacke, och jag kände att det gick ganska bra och sedan är banan mestadels platt fram till de sista 2 km, som går upp och ner med knepiga kurvor, speciellt eftersom denna del hade blivit ganska moddig. Den platta delen gick bra tycker jag, och jag kände mig stark. Det enda negativa var att jag nästan inte fick i mig någon vätska alls när jag dricka från bordet vid 10 km. De sista 2 km gick också de helt okej även om det inte är den delen som passar mig bäst. Andra varvet började bra också, men efter runt 2–3 km när motvinden kom (dock inte så stark redan här) åkte jag tillsammans med en man, och efter ett tag klev jag åt sidan och bad honom dra. Lyckligtvis gjorde han det, och jag kände att han var mycket starkare än mig, och han blev den perfekta ryggen för mig, och jag kunde ligga bakom honom och spara energi. I den del med värst motvind tappade jag dock hans rygg, men jag lyckades ta rygg på andra åkare i stället och efter ett tag hade jag åkt fast honom igen. De två uppförsbackarna och den längre nedförsbacken gick bra, och sedan var det bara att trycka på, på den platta delen fram till de sista 2 km. De sista 2 km var det tyvärr dock lite rörigt, eftersom 25 km-åkarna blandades ihop med långsammare åkare som åkte 41 km-loppet. Ändå gick allt okej, även om jag tyvärr blev passerad av en kvinna under den här delen. Med tanke på omständigheterna är jag rätt nöjd med resultatet och stolt över mig själv. Dessutom är tempot det bästa jag hade någonsin haft på en tävling, så det var också bra. Jag slutade 28:e av 128 kvinnor och blev 2:a i min åldersklass. Förhållanden: Klart, några minusgrader i starten och runt kanske 2–3 plusgrader vid målgång. Skidor: Madshus F3 OT3, valla: (vallade av Christian, så vet inte exakt vilka produkter), rill 2 mm från hälen och bak. Kläder: Tävlingsdräkt, kortärmat underställ upptill, buff, pannband, elstrumpor och Johaug-handskar. Bra val, hade också varit okej utan underställ, men behövde det denna gång innan start.  
0 评论
 February 16th, I (Anna) did the race GsiesertalLauf 30k skate. Unfortunately, the preparations hadn’t been that good since I got a sinus infection the week after Toblach-Cortina and I was only able to have two shorter and calm training sessions before the race. I knew that it would be a bit of a chance to start, but since I hadn’t felt ill the last couple of days before, I thought I would give it a try. With hindsight, I shouldn’t, but luckily I didn’t get any worse after. The start of the race was the only thing that went quite well. I started second to the left and as the eighth skier in my row. I got of well and found it relatively easy to come through. I had decided to try to go hard from the beginning, although I knew that maybe wasn’t the best regarding my previous disease, but still I wanted to go all or nothing. Unfortunately, I noticed very quickly that I got tired, and my legs got numb, and my body didn’t respond at all. Still, I tried to go as hard as I could, and hoped that it maybe would change a bit, and that I maybe would get some recovery in the few downhills that are in the beginning of the race. Until 6k, when Marcus stood with liquid, my position was still okay, but, still, I lost positions all the way to the finish line. I really tried to draft behind skiers, every time someone passed me, but I really had nothing to give. I felt as I lost most positions when it was flat or in slight downhills/uphills, simply because I just hadn’t the power to push and maintain pressure, and this race is a race where that is extremely important. I finished 43rd among 121 women, and did a race that was unfortunately, one of my worse GiesertalLauf. Conditions: partly cloudy, around -5 in the start and maybe around -2 at the finish. Clothes: long sleeved underwear, race suit, buff, headband an cap because of the sinus infection, Madshus gloves. Electrical socks. Good, but I rolled up my sleeves quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1. Wax: Star long distance + -3–8 at the tip, -0–5 at the back Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 6k and appr. 22k, and from the service points at 17k and appr. 25k. +: really nothing this time -: be sure that you are fit, when standing on the starting line, otherwise a good performance is very hard to achieve. You should be able to do at least one tougher training session before you start. 16 februari körde jag (Anna) GsiesertalLauf 30 km skate. Tyvärr hade förberedelserna inte varit det bästa eftersom jag fick bihåleinflammation veckan efter Toblach-Cortina och kunde bara köra två kortare och lugnare träningspass innan loppet. Jag visste att det skulle vara lite av en chans att köra, men eftersom jag inte hade känt mig sjuk de senaste dagarna innan tänkte jag att jag skulle ge det ett försök. Men med facit i hand borde jag inte ha gjort det, ingen skada skedd dock eftersom jag inte blev sämre efteråt. Starten av loppet var det enda som gick ganska bra. Jag stod näst längst till vänster och som åttonde åkare i min rad. Jag kom i väg ganska bra och tyckte att det gick relativt lätt att ta sig fram. Jag hade bestämt mig för att försöka gå hårt från början, även om jag visste att det kanske inte var det bästa med tanke på att ja varit sjuk innan, men jag ville ändå testa att gå all in. Tyvärr märkte jag väldigt snabbt att jag blev trött och benen stumnade och min kropp svarade inte alls. Ändå försökte jag gå så hårt jag kunde, och hoppades att det kanske skulle börja kännas bättre och att jag kanske skulle få lite återhämtning i de få nedförsbackar som är i början av loppet. Fram till 6 km, där Marcus stod med vätska, var min placering fortfarande okej, men ändå tappade jag placeringar hela vägen till mållinjen. Jag försökte verkligen ta rygg på andra skidåkare, varje gång någon passerade mig, men jag hade verkligen ingenting att ge. Jag kände att jag tappade de flesta positioner när det var platt eller i lätta nedförsbackar/uppförsbackar, helt enkelt för att jag inte hade orken att trycka på, och det här loppet är ett lopp där det är extremt viktigt. Jag slutade 43:a bland 121 damer, och gjorde ett lopp som tyvärr var ett av mina sämre GiesertalLauf. Förhållanden: mulet till halvklart, runt -5 i starten och kanske runt -2 i mål. Kläder: långärmat underställ upptill, tävlingsdräkt, buff, pannband och mössa på grund av bihåleinflammationen, Madshus-handskarna, elstrumpor. Bra, men jag kavlade upp ärmarna rätt snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1. Valla: Star long distance + -3–8 fram, -0–5 bak. Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 6 km och ca 22 km, och från borden vid 17 km och ca 25 km. +: Tyvärr verkligen ingenting den här gången -: Se till att du är fit när du står på startlinjen, annars är det väldigt svårt att göra en riktigt bra prestation. Man borde göra minst ett tuffare träningspass innan start.      February 2nd I participated in the race Toblach-Cortina 31k skate. After Chiara got sick days before the races on Saturday and Sunday, I though that it again would be a huge risk for a DNS, but luckily we both managed to stay healthy (now I though has a cold☹). As always the committee came out with the news that the course would be changed (that happens each year) due to the lack of snow, but still it would go from Toblach Nordic Arena to Fiames, Cortina (the races in classic and free technique would be the same), which I thought was very nice (could be one of the most beautiful tracks in the world), and also of course a track that we know backwards and forwards. Marcus and I came to the start at 8.30 and queued for the opening of the gates at 9.00. Marcus ran out with both our skis, and we were first in our group, after the elite skiers. A great position for Marcus and maybe a bit too good position for me😉After that we went for some jogging and then warm up on skis the first part of the track before we went to the start. The start went very well, although the pace might have been a bit too high for me. The first appr. 1.3k is flat, and a bit wider which was very good for the big group to get a bit more spread. After that a bit steeper uphill of 1k came, and I felt that after the first 2.3k my legs really felt the hard opening. This was a bit worrying to feel since then the next 19k almost only goes slightly uphill, with just very few downhills (the first one after around 11k. Still, I quite fast felt that when the track was flat, and I could go on V2 and V2 alternate that I recovered quite well, even though my legs were not to most alert. I think that I managed to go quite well until the last part of the steep uphill that is the climb in Drei Zinnen Ski-Marathon, where I unfortunately lost a woman that I had skied together with for quite a while. After the highest point the last 10k go slightly downhill towards the finish in Fiames, Cortina and I had only one thing in my mind, to push all that I had all the time until the finish line. I am satisfied with this part and really felt that I couldn’t have done it any better. Being able to overtake some men and just letting one woman pass me when the track goes slightly downhill is a good performance for me. Altogether I think this was a good race by me, but of course as always, I would have hoped that my performance would have resulted in a better position. I finished 40/177 among the women and 8/40 in my age category. Conditions: a couple of minus degrees and foggy at the start. After around ¾ of the race the sun came in and the weather became stunning.Clothes: race suit, t-shirt, headband and electric socks (good choice of clothes) Wax: Star Ski Wax Long Distance, -3 to -8 degrees Liquid: own belt, but I only took sport drink from the 3 refreshment station. Good service and enough energy 2 februari deltog jag i loppet Toblach-Cortina 31 km i fri teknik. Efter att Chiara blev sjuk dagar innan loppen på lördag och söndag trodde jag att det igen skulle vara en stor risk för en DNS, men som tur var lyckades vi båda hålla oss friska (nu är jag dock förkyld☹). Som alltid kom ledningen ut med beskedet att banan skulle ändras (det händer varje år) på grund av bristen på snö, men den kom ändå att gå från Toblach Nordic Arena till Fiames, Cortina (loppen i klassisk stil och fri teknik skulle vara desamma), vilket jag tyckte var väldigt skoj (kan vara en av de vackraste banorna i världen), och även naturligtvis en bana som vi känner utan och innan. Marcus och jag kom till starten 8.30 och köade tills de öppnade fållorna kl. 9.00. Marcus sprang ut med båda våra skidor, och vi var först i vår grupp, efter elitåkarna. Ett jättebra läge för Marcus och kanske lite för bra läge för mig😉Därefter tog vi en joggingtur och värmde sedan upp på skidor första delen av banan innan vi gick till start. Starten gick väldigt bra även om tempot kanske var lite för högt för mig. De första ca 1,3 km är platta och banan lite bredare vilket var väldigt bra för att den stora gruppen skulle spridas ut lite mer. Efter det kommer en uppförsbacke på ca 1 km, och jag kände att efter de första 2,3 km kände benen verkligen av den hårda öppningen. Detta var lite oroande att känna detta eftersom de följande 19 km går lätt uppför, med väldigt få nedförsbackar (och den första först efter ca 11 km. Ändå kände jag ganska snabbt att när banan var platt, och jag kunde gå treans och fyrans växel att jag återhämtade mig ganska bra, även om benen dock inte var så pigga. Jag tycker att jag lyckades gå ganska bra fram till den sista delen av den sista stigningen, det som är bergspriset i Drei Zinnen Ski-Marathon, där jag tyvärr tappade ryggen på en kvinna som jag hade åkt tillsammans med ett bra tag. Efter den högsta punkten gick de sista 10 km nedför mot målet i Fiames, Cortina och jag hade bara en sak i tankarna, att trycka på allt jag hade hela vägen fram till mål. Jag är nöjd med den här delen och känner att jag inte kunde ha gjort den bättre. Att passera en del män på vägen ner och bara bli passerad av en dam när banan går utför är en bra prestation av mig. Sammantaget tycker jag att det här var ett bra lopp av mig, men som alltid hade jag hoppats att min prestation skulle ha resulterat i en bättre plats. Jag slutade 40:a av 177 damer och 8:a av 40 i min ålderskategori. Förhållanden: ett par minusgrader och dimmigt i starten. Efter cirka ¾ av loppet sprack solen fram och vädret blev fantastiskt. Kläder: tävlingsdräkt, t-shirt, pannband och värmestrumpor (bra val av kläder) Vax: Star Ski Wax Long Distance, -3 till -8 grader Vätska: eget bälte, men jag tog endast sportdryck från de tre vätskestationerna. Bra service och det var tillräckligt med energi för mig     Photos of the course from the bus after the race:     Den 1–2 februari deltog jag, Marcus, i båda upplagorna av Toblach-Cortina – först i klassisk stil på lördagen och sedan i fristil på söndagen. I år kortades loppet ner till 31 km, från Nordic Arena i Toblach till Fiames i Cortina d'Ampezzo. Två dagar, två lopp, två helt olika förhållanden. Lördag 1 februari – Klassisk stil Förberedelser och utrustning: Jag valde att åka på mina Madshus stakskidor med slip L2 och använde Skistar Long Distance -3 till -8 grader som valla. Prognosen lovade ingen snö, men det började snöa mer än väntat, vilket påverkade skidorna negativt. De gick bra i konstnöspåren, men sämre i nysnön. Väderförhållanden: Temperaturen låg runt 0 °C, och den oväntade snömängden gjorde att många började staka utanför spåren, vilket försämrade mitt glid ytterligare. Loppet: Jag fick en bra start och kom iväg snabbt, längst fram i led 1. Inledningen kändes stark, men jag insåg att tempot kanske var lite för hårt. När snön började falla kraftigare efter 5 km, blev spåren sämre, och jag tappade lite tryck i stakningen. Vid stigningen upp till bergspriset började jag känna mig riktigt trött men lyckades ändå hänga med min grupp. På vägen ner tappade jag några placeringar men höll ihop det. Inför sista 3 km-stigningen försökte jag öka, men när vi kom över toppen var jag för sliten för att dra nytta av utförskörningen fullt ut. Jag tappade bara två placeringar ner, vilket var positivt. Resultat: 69:e plats bland herrarna, och 7 damer före mig. Reflektion:
Söndag 2 februari – Fristil: Förberedelser och utrustning: Till fristilen valde jag mina Madshus F3 med slip L4, vilket visade sig vara ett riktigt bra val. Jag använde samma valla som dagen innan, och skidorna gick fantastiskt bra hela loppet. Väderförhållanden: Dimma i början och därefter strålande sol med perfekta förhållanden hela tiden – en total kontrast mot lördagen. Spåren var fasta och snabba. Loppet: Jag körde med ungefär samma upplägg som på lördagen men gick betydligt starkare från toppen in i mål. Vid bergspriset var jag sliten efter att ha dragit lite för mycket på väg upp, men när jag kom över toppen fick jag kontakt med en norrman. Vi tog flera placeringar på vägen ner tillsammans. I min grupp på väg ner åkte även Raul Olle, tidigare Vasaloppsvinnare. Han var starkare än mig och slog mig i gruppen, men jag fick ändå bra draghjälp av honom och norrmannen. På slutet var vi 7–8 åkare i klungan, men jag kom sist i spurten. Resultat: Placering: 89 bland herrarna. Totalt på båda dagarna blev jag 25:a. Reflektion:
Sammanfattning: Två helt olika lopp – ett tungt klassiskt race med svårvallade skidor, och ett fristilsrace där allt stämde mycket bättre. ✔ Lördagen: Lärdom om skidval och tempoanpassning. ✔ Söndagen: Bra skidval och stark avslutning – bättre planering av energiförbrukning kunde gjort ännu mer skillnad. Nu är det bara att analysera och ta med sig erfarenheterna till nästa lopp! 💪⛷️ On February 1–2, I, Marcus, participated in both editions of the Toblach-Cortina – first in classic style on Saturday and then in freestyle on Sunday. This year, the race was shortened to 31 km, from Nordic Arena in Toblach to Fiames in Cortina d'Ampezzo. Two days, two races, two completely different conditions. Saturday, February 1 – Classic Style Preparation and equipment: I chose to race on my Madshus double-poling skis with L2 grind and used Skistar Long Distance -3 to -8°C wax. The forecast predicted no snow, but it started snowing more than expected, which negatively impacted my skis. They worked well in artificial snow tracks but not as good in fresh snow. Weather Conditions: The temperature was around 0°C, and the unexpected snowfall forced many skiers to double-pole outside the tracks, which further worsening my glide. The Race: I had a great start, foremost in wave 1. The opening felt strong, but I might have set off a bit too fast. When the snow intensified after 5 km, the tracks deteriorated, and I lost some power in my double-poling. At the climb up to the mountain prize, I started feeling really fatigued but managed to stick with my group. In the downhill, I lost a few positions but held it together. Approaching the final 3k climb, I tried to push harder, but when we reached the top, I was too exhausted to take full advantage of the descent. Still, I only lost two places, which was positive. Result: Finish position: 69th among men, with 7 women ahead of me. Reflections:
Sunday, February 2 – Freestyle: Preparation and equipment: For the freestyle race, I used my Madshus F3 skis with L4 grind, which turned out to be a great choice. I used the same wax as the previous day, and my skis were excellent throughout the race. Weather conditions: Foggy in the beginning and then bright sunshine with perfect conditions all the time – a complete contrast to Saturday. The tracks were firm and fast. The Race: I followed a similar race plan to Saturday but felt much stronger from the summit to the finish. At the mountain prize, I was exhausted from pulling too much on the climb, but once I reached the top, I managed to catch up with a Norwegian skier. Together, we gained several positions on the descent. In my group, during the descent, was also Raul Olle, a former Vasaloppet winner. He was stronger than me and beat me within the group, but I still benefited from him and the Norwegian's pacing. In the end, we were a group of 7–8 skiers, but I finished last in the sprint. Result: 89th among men. Lauri Lepistö was the winner. My overall position from the races on both days: 25th. Reflections:
Summary: Two completely different races – a tough classic race with tricky waxing conditions and a freestyle race where everything worked well. ✔ Saturday: Lessons learned on ski selection and pacing. ✔ Sunday: Great ski choice and strong finish – better energy consumption plan could have made an even bigger difference. Now it's time to analyze and take these experiences into the next races! 💪⛷️ Photos from the Toblach-Cortina classic race:      The winner Andreas Nygaard   Photos from the Toblach-Cortina classic race:   Marcialonga 2024 Jag kommer till start cirka 1 h 10 min innan start och köar cirka 10 minuter innan de släpper in oss i fållan. Jag får en bra position i kön och också inne i fållan och jag väljer vänster sida när jag kommer in. Jag går sedan ut p.g.a. att det regnar och väntar i bilen. Jag värmer därefter upp en kort stund. När jag kommer tillbaka till fållan med cirka 25 minuter till start så kan jag ta mig nästan ända fram till var jag lämnade mina skidor och står bra till. Efter att gruppen framför oss har startat så rycker de upp banderollen som är framför oss innan funktionärerna hinner göra det. Jag tappar en del i starten för jag har mina skatepjäxor och de är inte de bästa när det är milt för det fastnar alltid mycket snö under dem, så jag måste rengöra dem. Jag kommer ändå i väg ganska bra, men känner tidigt att kroppen inte är riktigt där jag vill utan kroppen känns ganska tung, men jag åker på och tänker jag skall åka hårt upp till Canazei dit det är 19 km oh går mest uppför. Jag håller också ett helt ok tempo tycker jag, men det är lite trögare när man ska passera åkare och det kommer också en del åkare som har bra fart på vägen upp. Uppe i vändningen är jag efter 1 timme och 8 minuter. På vägen ner tappar jag min grupp och har också lite sämre skidor än de jag åker med. Men när det börjar bli mer isigt så börjar mina skidor gå bättre igen. Så efter Moena efter 36 km så hänger jag med en grupp som kanske håller lite lägre tempo än jag hade tänkt, men jag har inget extra att ge när jag ska försöka dra heller. När vi närmar stadion i Val di Fiemme (nästa års OS-stadion) så kommer en grupp med flera åkare fast mig och de 2 andra jag åkt med. Där får jag bra ryggar att åka med. Jag får slita för att hänga med, men hänger ändå med relativt bra tycker jag. Jag är med denna grupp ända till vändningen i Molina, sedan är det cirka 4 km lätt uppför därifrån till den sista branta uppförsbacken (Cascatan) på 2 km. Jag sätter på fäste inför backen, vilket inte var det bästa beslutet, eftersom jag igen tappar lite när jag ska sätta på mig skidorna igen efteråt, p.g.a. skatepjäxorna och sedan är det inte lätt att diagonala med skatepjäxor, samtidigt som fästet är dåligt. Men jag tar ändå placeringar i sista backen. Totalt blir jag 350 eller 358:e man beroende om man ser på Marcialongas hemsida eller Ski Classics. Jag var väl sådär nöjd med loppet. Att tänka på:
Förhållanden: Regn, ett par plusgrader, motvind från vändningen i Canazei. Spåren ok, men gled ofta bättre utanför. Information om valla, struktur och skidor efter önskemål: Skidor: Madshus 2.0 stakskidor Valla: Star longdistance med olika topping Slip: 2.0 L, en universal slip med lite grövre struktur. Rill: 1 mm rak från mitten och bak samt julgran 1 mm under hela skidan. Skidorna gick bra bortsett från vändningen i Canazei (19 km) ned till Moena (36 km), där de var sämre än min grupp. Marcialonga 2024 I come to the starting area about 1 hour 10 minutes before the start and queue for about 10 minutes before they let us into the gate. I get a good position in the queue and also inside the gate and I choose the left side when I enter. I then go out because it is raining and wait in the car. Then I warm up for a short while. When I get back to the pen with about 25 minutes to go, I can make it almost all the way to where I left my skis and I am in good position. After the group in front of us has started, the skiers pull up the banner in front of us before the staff have time to do so. I lose some time at the start because I have my skate boots and they are not the best when it is mild because a lot of snow always gets stuck under them, so I have to get rid of that. The start still gets pretty well, but I feel early on that my body is not quite where I want it to be and it feels quite heavy, but I keep going and decide I will go hard up to Canazei at 19k (mostly uphill). I also keep a pretty good pace, I think, but it goes a bit slower when you have to pass skiers and there are also some skiers who have a good pace on the way up. I am at the turning point after 1 hour and 8 minutes. On the way down I lose my group and my skis are a bit slower than those of the people I am skiing with. But when it starts to get more icy, my skis start to go better again. So after Moena after 36k I am with a group that maybe keeps a slightly slower pace than I had wanted, but I have nothing extra to give when I am going to push either. When we approach the stadium in Val di Fiemme (next year's Olympic stadium), a group with several skiers catches up with me and the 2 others I've been skiing with. There I get good backs to go with. I have to fight to keep up, but I still keep up relatively well I think. I'm with this group all the way to the turning point in Molina, then it's about 4k easy uphill from there to the last steep uphill (Cascatan) of 2k. I put on grip wax before the Cascata, which wasn't the best decision, because I lose a bit when I put my skis back on afterwards, because of the skate boots and then it's not easy to do diagonal stride with skate boots, at the same time the grip is bad. But I still take positions in the last uphill. In total I was 350th or 358th depending on if you look at the website of Marcialonga or Ski Classics. I wasn’t entirely happy with the race. Things to think about: - Do a bit more warm up before - Try different skis Conditions: Rain, a couple of degrees above zero, headwind from the turn in Canazei. Tracks ok, but often better glide beside the track. Information about wax, structure and skis as requested: Skis: Madshus 2.0 double poling skis Wax: Star Long Distance with different toppings Slip: 2.0 L, a universal slip with a slightly coarser structure. Rill pattern: 1 mm straight from the middle and back and Christmas tree 1 mm under the entire ski. The skis went well apart from the turning point in Canazei (19k) down to Moena (36k), where my skis are slower than those of the people I am skiing with.      Friday We started our little weekend trip with an Italian breakfast in Cortina, at one of our favourite cafés, Alverà, on Friday. Vi började vår lilla weekendresa med en italiensk frukost i Cortina, på ett våra favoritcaféer, Alverà, på fredagen.   Then the trip went over several mountain passes to Val di Fassa. When we came to Moena, I (Anna) put on my skis, and Marcus and Chiara went to the ski stadium in Val di Fiemme for some skiing, and after they were finished, they picked me up by the Cascata. I really thought it was fun to had a chance to ski in the Marcialonga tracks again. I haven't competed here since 2019, and the last couple of years I have been sick when we have been here. Sedan gick turen över flera bergspass till Val di Fassa. När vi kom till Moena tog jag (Anna) på mig skidorna och Marcus och Chiara åkte till skidstadion i Val di Fiemme för att åka lite skidor samtidigt, och efter att de var klara hämtade de mig vid Cascatan. Det var verkligen så kul att få skida i Marcialonga-spåren igen. Jag har inte tävlat här sedan 2019, och de senaste åren har jag varit sjuk när vi har varit här.  Falzarego  San Pellegrino The next four pictures are from Predazzo       After Marcus and Chiara had picked me up, we went to getting the bib, and after that we had some picnic lunch with a view. Efter att Marcus och Chiara hade hämtat mig åkte vi för att hämta nummerlappen och efter det blev det picknick-lunch med underbar utsikt.    Then we went to our hotel, and after checking in Chiara and I took a walk down the centre of the village Soraga and the playground, while Marcus went out skiing. Därefter åkte vi till vårt hotell, och efter att ha checkat in tog jag och Chiara en promenad ner till centrum i byn Soraga och lekplatsen, medan Marcus åkte ett par timmar skidor.  The view from our balcony   We ended the evening with Italian food at a restaurant in Soraga. Kvällen avslutades med italiensk mat på en restaurang i Soraga.   So cool to see how the two valleys, Val di Fassa and Val di Fiemme, really breathe Marcialonga.  Saturday Saturday morning started with breakfast before I went out in the tracks again, but this time checking out the course towards Canazei instead. So nice! Lördagsmorgonen började med frukost innan jag stack ut i spåren igen, men denna gång åkte jag mot Canazei istället. Så fint!       Passing beautiful Moena after I and Chiara had picked up Marcus after his skiing session. Passerade vackra Moena efter att jag och Chiara hade hämtat Marcus efter hans skidpass.   Then we went to a cozy café for some Italian ice cream. Sen åkte vi till ett mysigt café för lite italiensk glass.    The afternoon continued with some running for me, some fun in the playground for Marcus and Chiara, and then we had pizza in the hotel room in the evening. Eftermiddagen fortsatte med lite löpning för mig, lite lek på lekplatsen för Marcus och Chiara och så avslutade vi kvällen med pizza på rummet.   Nice to be so close to both tracks in Soraga that you can take a look at them from your window  Sunday and race day Started Sunday with breakfast and then we headed to the start. More about the race will follow in the race report, so stay tuned:) Nice to see Andreas Nygaard winning. After the race it was time for pasty party before we headed back home passing some Italian villages among other things. Började söndagen med frukost och därefter åkte vi till starten. Mer om loppet kommer i tävlingsrapporten, så håll utkik:) Kul att se Andreas Nygård som vinnare. Efter loppet var det dags för pasta party innan vi begav oss hemåt passerandes bland annat några italienska byar.        On January 18th I, Anna, participated in the Dolomitenlauf 21k race in free technique in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. It was a cold day, as also the last years, with minus 13 degrees along the way to the start, and around minus 8 degrees at the start. The track this year started with an uphill of around 500 meters, and after the short uphill the track mostly descends for the first 4k, with some more difficult downhills. From 4k then the track ascends to 11k with two real though ascents and two faster downhills. Then another though uphill waits, with a fast 90 degrees descent before the track turns back to the stadium and the finish. The first part of the way back is quite flat and then the track moves slightly downhill to the finish line. Since I registered at the start, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group. The start went well, better than the two last years, where it felt a bit easier to push forward, even though you must be a bit patient in the first uphill of some hundred meters. After the ascent I think I managed to do a quite good descent, I felt that I have become a bit better in the downhills this year, and I was happy to become in a group with a good pace for me when the ascent began after appr. 4k. The first 1,5k of the start of the uphill was my toughest, where I felt that I had to fight to keep my group, and that my legs were not that alert. But after around 5,5–6k, after I got some liquid from Marcus, and after becoming used to the pace and uphill, I felt that my body answered better. Last year I became last in a group which went too slow, but still I had a hard time pass any skiers. This year the pace in my group was a lot better for me, as said, and when I felt that I was stronger, I was more awake, and I had promised myself to push harder to do everything to pass any skiers that I felt that I was stronger then. Even though I felt that the toughest uphills were tough, I still noticed that I was stronger than several around me, and that always make you feel better, even though you’re tired. I also saw some female skiers in front, which was a real incentive. Like I wrote before, I had promised myself to always try to pass any skiers in front of me, if I felt stronger, and not getting comfortable lying behind. I think that I managed that all the time, although it took quite a lo of energy passing skiers in the tough uphills. After the fast, short downhill exactly before the track turns, some skiers passed me, and I really tried all I could to catch their backs. I managed to keep the back of two women that passed me, and I also managed to pass one of them 500 meters in the last uphill before the stadium (the other unfortunately was hit by another skier and fell in a faster downhill). I was quite satisfied with the last part too, and like I wrote earlier, I felt that I have become better in the downhills. One thing that still feels a bit annoying is that a woman, that was behind me the last kilometres, managed to get slip stream of me in the last downhill, and passed me just 200 meters before the finish line. Although I pushed my hardest on the finish, I couldn’t give her a match, and she took me by one second. I finished 11 of 49 among the female, and 2 of 9 skiers in my age group. I think this race was a step forward from the last years, and I felt that my body responded better. Unfortunately, it is tough though to realize that even though I think that I did quite a good race, my performance still isn’t better. Conditions: around maybe -8 degrees in the start, sunny, very little wind Clothes: long sleeved underwear and pants, race suit, buff, headband, Madshus gloves with liners. Good, but I rolled up my sleeves, quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1, wax: Star long distance + -3–8 Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 5,5k and from the service point at appr. 10k. Dolomitenlauf 21 km skate. Den 18 januari körde jag, Anna, Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Byn ligger ca. 40 minuter från Toblach så det är lätt att ta sig dit. Det var en kall dag, precis som de senaste åren, med minus 13 längs vägen till start, och runt minus 8 vid start. Banan börjar med en uppförsbacke på cirka 500 meter, och efter den korta uppförsbacken går banan mestadels utför de första 4 km, med några svårare nedförsbackar. Från 4 km går banan uppför till 11 km med två rejäla uppförsbackar och två snabbare nedförsbackar. Sedan väntar ytterligare en tuff uppförsbacke, med en snabb 90 graders nedförsbacke innan banan svänger tillbaka till stadion och mål. Första delen av banan tillbaka är ganska platt och sedan går det lått utför fram till mål. Eftersom jag anmälde mig vid starten blev jag automatiskt placerad i den sista startgruppen men fick starta in i den andra startgruppen, direkt efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra plats i min grupp. Starten gick bra, bättre än de två senaste åren där det kändes lite lättare att komma fram, även om man måste ha lite tålamod i den första uppförsbacken på några hundra meter. Efter uppförsbacken tycker jag att jag lyckades göra en ganska bra utförslöpa, och jag tycker att jag har blivit lite bättre utför i år, och jag var glad över att komma i en grupp med bra tempo för mig när uppförskörningen började efter ca 4 km. De första 1,5 km i starten av uppförskörningen var mina tuffaste, där jag kände att jag måste kämpa för att orka hålla min grupp och benen inte var så pigga. Men efter runt 5,5–6 km, efter att jag fått lite vätska av Marcus, och efter att ha vant mig vid tempot och körningen uppför kände jag att kroppen svarade bättre. Förra året hamnade jag sist i en grupp som gick lite för långsamt för mig, men ändå hade jag svårt att passera någon skidåkare. I år var tempot i min grupp mycket bättre för mig, som sagt, och när jag kände att jag var starkare var jag mer vaken och jag hade lovat mig själv att pressa hårdare för att göra allt för att passera alla skidåkare som jag kände att jag var starkare än för tillfället. Även om jag kände att de tuffaste uppförsbackarna var tuffa, märkte jag ändå att jag var starkare än flera omkring mig, och det får dig alltid att orka lite till, även om du är trött. Jag såg också några damer framför, vilket var en bra morot. Som jag skrev tidigare hade jag lovat mig själv att alltid försöka passera alla skidåkare framför, om jag kände mig starkare, och inte bli bekväm och ligga bakom. Jag tycker att jag klarade det bra, även om det tog ganska mycket energi att passera åkare i de tuffa uppförsbackarna. Efter den snabba, korta nedförsbacken precis innan banan svänger, passerade några skidåkare mig, och jag försökte verkligen allt jag kunde för att ta rygg på dem. Jag lyckades ta rygg på två damer som passerade mig, och jag lyckades även passera en av dem i den sista uppförsbacken före stadion, när det var 500 meter kvar (den andra blev tyvärr påkörd av en annan åkare, och föll i en av dem snabbare backarna). Jag var ganska nöjd med den sista delen också, och som jag skrev tidigare så kände jag att jag har blivit bättre när det går utför. En sak som ändå känns lite irriterande är att en dam, som hade legat bakom mig de sista kilometrarna, lyckades få slip stream på mig i den sista nedförsbacken och passerade mig bara 200 meter före mål. Även om jag tryckte på det jag hade in i mål, kunde jag inte ge henne en match, och hon tog mig med en sekund. Jag slutade 11:a bland 49 damer och 2:a bland 9 åkare i min åldersgrupp. Jag tycker att det här loppet var ett steg framåt från de senaste åren, och jag kände att min kropp svarade bättre. Tyvärr är det dock lite tråkigt att inse att även om jag tycker att jag gjorde ett ganska bra lopp så räcker min prestation ändå inte längre. Förhållanden: runt -8 grader i starten, sol Kläder: långärmat underställ och byxor, tävlingsdräkt, buff, pannband, Madshus-handskarna med liner. Bra val, men jag kavlade upp ärmarna ganska snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1, valla: Star long distance -3–8 Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 5,5 km och från bord vid ca 10k.      Chiara and Marcus had fun too, before and during the race:) Chiara och Marcus hade också kul, både före och under loppet:)   The same weekend as the race Drei Zinnen Ski-Marathon took place, the organisers also arranged the Mini Drei Zinnen race. A nice race for children in all ages, that also ends with a price eremony for the third best athletes in every category:). This was also the first race Chiara participated in, where she realized that it goes faster to skate than go classic. Samma helg som loppet Drei Zinnen Ski-Marathon gick av stapeln ordande arrangörerna även loppet Mini Drei Zinnen. Ett fint lopp för barn i alla åldrar, som också avslutas med en prisceremoni för de tredje bästa åkarna i varje kategori:). Detta var också det första loppet Chiara deltog i, där hon insåg att det går snabbare att åka skate än klassiskt.     Drei Zinnen Ski-Marathon Last Saturday I, Marcus, did Drei Zinnen Ski-Marathon for the third time. It is a 60k race starting in Sexten and finishing in Niederdorf and you pass Toblach twice on the way. I started in starting group 1 and was at the start about 1 hour 20 minutes before the start and could put my skis in the third row. The weather was really cold, -15 degrees at the start. So I had a lot of clothes on before the start and Anna waited until about 30 minutes before the elite start before she went away. (The elite started 15 minutes before my start.) This was so she could pass the crossing in Innichen where she had been waiting for a long time in previous years. This year it went very smoothly there. The start didn't go quite as I had hoped, I fell after about 50-100 meters, but I managed to not break any equipment, but I lost a lot of positions. The race also starts with a fairly tough uphill of about 2k, with many meters of elevation gain and very dry and slow snow. But already after a few meters I saw skiers that I often have skied together with in previous years so I just had to hang in there. It felt controlled on the way up and then the downhill part towards Sexten and Innichen began. Here it was just a matter of trying to keep your equipment unbroken. Everything went well this part. I skied with several people who were more cautious than me during this part. I passed the stadium in Toblach at 48th place in the amateur race and then the climb up to Gemärk (Cimabanche) began. An appr. 16k long climb with a downhill section, you could say. This part worked well and after about 4k of the climb I ended up in a group with 4 skiers, one of whom was from Pargas. We helped each other and took turns, but after a while one skiers lost the group. Then when I reached the top, before the steep downhill, the three of us kept together, but then I lost the skier from Pargas. He also did the last 2 uphill kilometers faster than me. But in the downhill part, I had great skis. However, the tracks started getting a bit icy in the technical curves. I took it a bit cautiously here and I had a hard time getting any grip with my skis. I lost some meters to the skier from Pargas when I did a 90 degrees stop. But I caught him again in the slight downhill part to the stadium. From the top to the stadium I was the 26th fastest skier and I passes some skiers on this section too, which was motivating. The last 5 km I skied with the skier from Pargas, but I hard time trying to keep his back. I finished in 37th place in the amateur race. Last year I was 38. A totally fine race, but I had maybe a bit too energy left in the end. Temperature: -15 at the start and -7 at the finish. Sunny and icy tracks, not so slow, event though it was cold. Clothes: Elbow pad, long-sleeved base layer top and bottom. Warm gloves. IF Åland hat and two buffs, one of which was pulled up. Perfect choice, I didn't freeze and it wasn't too warm. Skis: Madshus doublepoling skis with grind lo2. Incredibly good glide. Heart rate: average heart rate 173 (max heart rate 200), highest heart rate 186. Liquid: I had 2 hydration belts filled (one not full). The one I was wearing froze right away, so I didn't get any liquid before 16k. Then I also threw away the hydration belt. Then I got liquid often, every 3–6 km because Anna gave liquid, I got help from Edux plus got from the service points that the organizers had. 16 km from Anna at the sawmill 19 km from service point in the stadium 21 km from Edux at Toblachersee 25 km from Anna at the parking lot before Kriegerfriedhof 26 km from service point at Kriegerfriedhof 34 km from service point at Dürrensee 35 km From Anna at Dürrensee 43 km From Anna at Dürrensee 44 km From service point at Dürrensee 50 km from service point at Kriegerfriedhof 54 km from Anna at Toblachersee Things to consider: - Using in skating boots? Very icy, so I might have been good. - Possibly skating skis for better grip in curves, now I was a bit little Bambi on slippery ice sometimes. - I should have gotten some liquid a bit earlier, but the hydration belt always freezes. - Good starting pace, but could maybe have pushed myself a bit more. I had a bit too much energy left at the end. Drei Zinnen Ski-Marathon I lördags åkte jag Marcus, Drei Zinnen Ski Marathon för tredje gången. Det är ett 60 km lång lopp med start i Sexten och målgång i Niederdorf och man passerar Toblach två gånger på vägen. Jag startade i led 1 och var på start cirka 1 h 20 minuter innan start och fick lägga mina skidor i tredje led. Vädret var riktigt kallt, -15 grader i starten. Så jag hade mycket kläder på mig inför start och Anna väntade till cirka 30 minuter innan elitstarten innan hon for iväg. De startade 15 minuter för min start. Detta så hon skulle kunna ta sig över övergången i Innichen där hon tidigare år blivit stående länge. I år gick det väldigt smidigt förbi där. Starten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig utan jag föll redan efter cirka 50-100 meter, men klarade all utrustning, däremot tappade jag många placeringar. Loppet börjar också med en ganska tuff uppförsbacke på cirka 2 km, med många höjdmeter och mycket torr och trög snö. Men jag såg redan efter några meter sådana åkare jag brukar åka med andra år så det var bara att hänga på där. Det kändes kontrollerat på vägen upp och sedan började utförskörningen ned mot Sexten och Innichen. Här var det bara att försöka hålla sin utrustning i schack. Allt löpte på bra här. Åkte med flera som var mer försiktiga än jag i detta parti. Passerade stadion i Toblach på 48:e plats i Amatörloppet och sedan började stigningen upp mot Gemärk (Cimabanche). En cirka 16 km stigning med en nedförsbacke kan man säga. Denna del fungerade bra och jag hamnade efter cirka 4 km av stigningen i en grupp med 4 åkare, varav en från Pargas. Vi hjälptes åt och drog, men av tappade gruppen. Sedan när jag nådde toppen, innan den branta nedförsbacken, höll vi fortsatt ihop vi tre, men sedan tappade jag han från Pargas. Han gjorde också de 2 sista uppförskilometrarna snabbare än mig. Men när det bar utför hade jag superbra skidor. Det började däremot bli lite uppkört i spåren så de var isigt i de tekniska kurvorna. Jag tog det lite försiktigt här och jag hade svårt att få fast skidorna. Jag tappade en del på åkaren från Pargas när jag snurrade ett halvt varv en gång. Men jag gled fast honom i glidpartiet till stadion. Från toppen till stadion var jag 26:e snabbast och jag plockade en del åkare på detta parti också, vilket var motiverande. Sista 5 km åkte jag med honom från Pargas, men hade fullt upp med att hinna med. Jag gick i mål på 37:e plats i amatörloppet. Var 38:e ifjol. Ett helt ok lopp, men var kanske lite för pigg på slutet. Temperatur. -15 i start och -7 i mål. Soligt och isiga spår, ej så trögt, fast kallt. Kläder: Armbågsskydd, långärmat underställ upptill och nedtill. Varma handskar. IF Åland mössa och två buffar, varav en uppdragen, perfekt, frös inte och hade inte varmt Skidor: Madshus stakskida med slip lo2. Otroligt bra glid. Puls: medelpuls 173 (maxpuls 200), högst puls 186. Vätska: Hade 2 vätskebälten fyllda (det ena inte fullt). Men det ena frös direkt, så fick ingen vätska förrän efter 16 km. Då kastade jag också vätskebältet. Fick sedan vätska ofta var 3-6 km eftersom Anna gav vätska, fick hjälp av Edux plus fick från borden som arrangörerna hade. 16 km från Anna vid sågen 19 km från bord i stadion 21 km från Edux vid Toblachersee 25 km från Anna vid parkeringen före Kriegerfriedhof 26 km från bord vid Kriegerfriedhof 34 km från bord vid Dürrensee 35 km Från Anna vid Dürrensee 43 km Från Anna vid Dürrensee 44 km Från bord vid Dürrensee 50 km från bord vid Kriegerfriedhof 54 km från Anna vid Toblachersee Saker att fundera på: - Köra i skatepjäxor? Väldigt isigt så skulle kunna vara bra. - Möjligen skateskidor för bättre grepp i kurvor, nu lite bambi på hal is ibland. - Borde få vätska lite tidigare, men vätskebältet fryser alltid. - Bra starttempo, men ta ut mig lite mer. Lite för pigg på slutet.   Some pictures from along the track:       |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde