 Semesterloppet 2021 – first time for both me (Anna) and Chiara. For Chiara it was her first running race ever and for me it was the first time I competed in Semesterloppet. I thought it could be fun for Chiara to do some running when from the beginning also Marcus should have competed, so that she also could have been a part of the happening. The plan was that Marcus should run the 12k and I should go with Chiara the 1k and then get to the starting line and run the 8k with Chiara. But because Marcus has some problem with his back/hip he ran with Chiara and I did the race instead. Since it was my first "cross country run", and I normally run more on asphalt and gravel, I had really no expectations, but afterwards I felt that I should have tried to push a bit harder from the beginning. I finished second and got a very good price in my opinion, a start in the race next year or another race. And how did it go for Chiara, yes, she finished the race, and was happy for her medal, toy and a bun :)  Semesterloppet 2021 – första gången för både mig (Anna) och Chiara. För Chiara var det hennes första löplopp och för mig var det första gången jag tävlade i Semesterloppet. Jag trodde att det kunde vara kul för Chiara att springa lite själv också när Marcus från början också skulle ha tävlat. Planen var att Marcus skulle springa 12k och jag skulle springa med Chiara 1k och sedan komma till startlinjen och springa 8k med Chiara. Men då Marcus har problem med ryggen/höften sprang han med Chiara och jag sprang loppet istället. Eftersom det var min första "terränglöptävling" och jag vanligtvis springer mer på asfalt och grus, hade jag egentligen inga förväntningar, men efteråt kände jag att jag borde ha försökt trycka på lite hårdare från början. Jag kom tvåa och fick ett, enligt mig, väldigt smart pris, en startplats i loppet nästa år eller i ett annat lopp. Och hur gick det då för Chiara, ja, hon kom i mål och var glad för sin medalj, leksak och en bulle :) 
0 Kommentarer
On August 20th the Åland Championship in free technique took place in Lemland/Lumparland. It was a very flat course of appr. 26 km and the race took place in nice weather, around 20 degrees and some wind. This time both of us competed and here follow a race report from Anna's race. Den 20 augusti gick åländska mästerskapen i rullskidor i fri teknik rum i Lemland/Lumparland. Det är en väldigt platt bana på cirka 26 km och loppet gick av stapeln i fint väder, cirka 20 grader och ganska svag vind. Den här gången tävlade vi båda och här följer Annas tävlingsrapport. Anna's race Two years ago, when I competed in the Åland Championship in free technique I had borrowed a pair of skating skis with competition wheels. A solution that turned out to be a bad decision since I wasn’t used to them. This year I was the only woman competing in my age group and therefore I decided to ski on our Marwe 0-wheels, that I am used to skiing on, since I had no one to race against in my age group, and also since there was a real mix of skis among the competitors. It was a race that is hard to say if was a good or bad one, since you could choose for yourself what type of wheels you went on, so hard to compare yourself with someone else. I still think that I had quite a good feeling during the race and I think that I could push hard most of the race, even though it was quite tough to ski alone the whole race (unfortunately, I could not follow any skiers that overtook me (that may had been on the same level as I ) when they had faster wheels). Altogether I am quite satisfied with my race, especially since I hadn’t trained any particular for this race, and since the speed was the fastest I have had on these skis. Also, a big thanks to my parents who babysat Chiara and my father who gave me liquid during the race. För två år sedan när jag tävlade i ÅM i rullskidor fri teknik hade jag lånat ett par skridskor med tävlingshjul. En sak som visade sig vara ett dåligt beslut eftersom jag inte var van vid dem. I år var jag den enda damen som tävlade i min åldersgrupp och därför bestämde jag mig för att åka på våra Marwe 0-hjul, som jag är van vid att åka på, eftersom jag inte hade någon att tävla mot i min åldersgrupp, och också för att jag visste att det var en riktig blandning av skidor bland konkurrenterna. Det är svårt att säga om det var bra eller dåligt lopp, eftersom man själv kunde välja vilken typ av hjul man åkte på, vilket gjorde det svårt att jämföra sig med någon annan. Jag tycker dock att jag hade en ganska bra känsla under loppet och jag tyckte att jag kunde trycka på större delen av loppet, även om det var ganska tungt att åka ensam under hela loppet (tyvärr kunde jag inte följa de skidåkare som körde om mig (som kanske skulle ha varit på samma nivå som jag) när de åkte snabbare hjul). Sammantaget är jag ganska nöjd med mitt lopp, speciellt eftersom jag inte hade tränat något speciellt för detta lopp, och eftersom farten var den snabbaste jag har haft på dessa skidor. Ett stort tack också till mina föräldrar som passade Chiara och min pappa som gav mig vätska under loppet.       Snowy start in Leutasch Here comes one of the post I have really been waiting for to write: a race report :) Sunday (01.03.2020) we went to Leutasch in the near of Seefeld in Tirol for Ganghoferlauf 20 k skate. It was a late decision to go that race, and I register on the start. But to take it from the beginning. I was back on skis in the beginning of January and it was when we got down here in the middle of January that I stepped up the training a bit more. When I found out that I was pregnant and got to know that expected birth should be in the beginning of November I had a goal (I know that it maybe should not go, but that was still a dream) to be standing at the starting line at Toblach-Cortina 42 k classic this year. When the delivery had to be a c-sectio, I know that I had to skip that, because of the lack of double-poling training (most of my training has been skate). After having a really good threshold training the week before Toblach-Cortina, I started to thinking about going the skating race (32 k). But then I still felt that it was a bit too early, and I decided to aim for Ridnauner Volkslauf instead, a 25 k skating race March 1st, (a race that I also did last year). Then I could get some more training and it would also have gone one more month. But then came Corona :(, which meant that the race was cancelled. We knew that Ganghoferlauf 20 skate was going to take place the same day in near Seefeld, so then it was just to aim for that instead, hoping that they wouldn't cancel that race too. We had to fill in a form that we hadn't been in any of the affected regions in Italy, China etc and haven't been in contact with any person who had any symptoms and then it was ok to participate. Ganghoferlauf and Ridnauner Volkslauf is quite similar in length, but that's probably the only they have in common. Ridnauner Volkslauf is a quite curvy track with small uphills and downhills, while the Ganghofer track has one tougher curve and more slight uphills and downhills. The track starts with a 2,5 k slight downhill, then the track goes slight uphill until 13,5 k and then slightly downhill to the finish line. After having checked the profile my goal was to push almost all that I had from 2,5 till 13,5, because then I know that the last kilometers were going to be downwards. When we got to start in the morning it was snowing and quite a lot of fresh snow in the track, so I realized that it was probably going to be quite a tough race. The start went well and the first two kilometers went quite easily since many skiers had warmed up there and therefor the glide was better there and we had tailwind. Even though I got off quite good it was still difficult to pass any skiers, since it was quite "crowdy" and also just a quite narrow part that was gliding good. After the first 2,5 k the track turned and started to go uphill and then the track got very slow and we also got a headwind. I knew that it was just to go all in up to the turning point after 13,5 k, when the track was going to go downwards. After appr. 6 k Marcus also stood with some sport drink. What wasn't clear at the profile, was the two quite steep uphills that came from 12,5 to 13,5 k, so I was quite tired when going into those two. After 13,5 k the only "steeper" downhill came, and also the only time I was in "speed position". The last 6,5 k that I that was going to be a bit "easier" were still very tough because of the conditions, and you had to push hard all the time. The snowfall also made it very tough to pass any skiers. Some kilometers from the finish line I caught up with a woman, that I tried to pass, but had to go back behind again. I then realized that I had more energy than her and made a new try to pass her, and also did. That unfortunately cost so much energy that 1 kilometer before the finish line she passed me again and I couldn't manage to pass her again before the finish line. With all facts on hand, I should maybe have stayed behind her longer and tried to passed her nearer the finish line. To sum it up I am quite satisfied with my race. The goal was to give what I had (still I had to be thinking a bit, because of the situation), be really tired at the finish line and could look back at the race and feel that I couldn't have done so much better, and I think that I managed these things. I became 32nd overall and 3rd in my age group. Just before I crossed the finish line the sun broke through so the race day ended with the obligatory pasta party and some lovely scenery :) Wax and conditions: Stone grind: New, Rill: - Powder: HWK +4-+15 HF: HWK Conditions: -2 degrees and snowy in the start, and around 0 and the sun broke through at the finish Här kommer ett av de inlägg jag verkligen har väntat på att få skriva: en tävlingsrapport :) Söndagen den 1 mars åkte vi till Leutasch i närheten av Seefeld in Tirol för Ganghoferlauf 20 km skate. Det var ett sent beslut att köra loppet, och jag anmälde mig på start. Men vi tar det från början. Jag var tillbaka på skidor i början av januari och det var när vi kom hit i mitten mitten av januari som jag trappade upp träningen lite mer. När jag fick reda på att jag var gravid och fick veta att beräknad datum skulle vara i början av november hade jag ett mål (jag visste förstås att det kanske inte skulle gå, men det var fortfarande en dröm) att stå på startlinjen på Toblach-Cortina 42 km klassiskt i år. När det visade sig att det skulle bli ett kejsarsnitt visste jag att jag inte skulle hinna komma tillbaka till det loppet på grund av bristen på stakträning (det mesta av min träning har varit skate). Efter att ha kört ett riktigt bra tröskelpass veckan före Toblach-Cortina började jag tänka på att åka skate 32 k istället. Men då kände jag ändå att det fortfarande var lite för tidigt, och jag bestämde mig för att sikta på Ridnauner Volkslauf istället, ett 25 k skate lopp den 1 mars, (ett lopp som jag också körde förra året). Då skulle jag hinna träna lite mer och det skulle också gå en månad till. Men sen kom Corona :(, vilket innebar att loppet ställdes in. Vi visste att Ganghoferlauf 20 skate skulle äga rum samma dag i närheten av Seefeld in Tirol, så då var det bara att sikta på det istället och hoppas att de inte skulle ställa in det också. Vi var tvungna att fylla i ett formulär där vi intygade att vi inte hade varit i någon av de drabbade regionerna i Italien, Kina osv och inte har haft kontakt med någon person som hade några symtom och då var det ok att delta. Ganghoferlauf och Ridnauner Volkslauf är ganska lika i längd, men det är förmodligen det enda de har gemensamt. Ridnauner Volkslauf är ett lopp med ganska mycket kurvor och korta uppförs- och nerförsbackar, medan Ganghofer-banan har en tuffare kurva och mer slakmotor och partier med svagare utförskörningar. Banan börjar med 2,5 km lätt utför, sedan går banan lätt uppför till 13,5 km och sedan lätt utför till mål. Efter att ha kollat banprofilen var mitt mål att gå på nästan allt jag hade från 2,5 km till 13,5 km då jag visste att de sista kilometrarna var lätt utför. När vi kom till starten på morgonen snöade det och det var ganska mycket nysnö i banan, så jag insåg att det antagligen skulle bli ett ganska tufft lopp. Starten gick bra och de första två kilometerna gick ganska lätt då många åkare värmt upp där och därför var glidet bättre där och det var dessutom medvind. Även om jag kom iväg ganska bra var det fortfarande svårt att passera några åkare, eftersom det var ganska trångt och bara en ganska smal sträng som gled bra. Efter de första 2,5 km vände banan och började gå uppför, och samtidigt blev föret väldigt trögt och det blev motvind. Jag visste att det bara var att gå "all in" till 13,5 km, när det skulle börja gå lätt utför. Efter ca. 6 km Marcus stod också med lite sportdryck. Det som inte syntes så tydligt på profilen, var de två ganska branta uppförsbackarna som kom mellan 12,5 km och 13,5 km, så jag var ganska trött när jag kom till dessa två. Efter 13,5 km kom den enda "brantare" nedförsbacken, och det var också enda gången jag kunde sta en liten stund i fartställning. De sista 6,5 km som jag tänkt skulle bli lite "lättare" var dock väldigt tuffa på grund av förhållandena, och man var tvungen att ta i hela tiden. Snöfallet gjorde det också mycket tufft att passera åkare. Några kilometer från mållinjen kom jag fast en tjej som jag försökte passera, men jag var tvungen att ta hennes rygg igen. Jag insåg dock att jag hade mer energi än henne och gjorde ett nytt försök att passera henne, och gjorde det också. Det kostade tyvärr så mycket energi att en kilometer före mållinjen passerade hon mig igen och jag orkade inte ta henne innan mål. Med facit i hand skulle jag kanske ha legat kvar längre bakom henne och försökt passera henne närmare mållinjen. För att sammanfatta det hela är jag rätt nöjd med mitt lopp. Målet var att ge det jag hade (behöver dock fortfarande tänka lite på grund av situationen), vara riktigt trött när jag passerade mållinjen och kunna se tillbaka på loppet och känna att jag inte kunde ha gjort så mycket bättre, och jag tycker att jag lyckades med detta. Jag blev 32:a totalt och 3:a i min åldersgrupp. Strax innan jag passerade mållinjen bröt solen igenom så tävlingsdagen avslutades med det obligatoriska pastapartyt och underbara vyer :) Valla och förhållanden: Stenslipning: Ny, Rill: - Pulver: HWK + 4- + 15 HF: HWK Förhållanden: -2 grader och snöig i början och runt 0 och solen bröt igenom vid mål  So happy to be standing there   The finish   Last Sunday (23.02.2020) we went to the World Championship in biathlon in Anterselva/Antholz and watched the mass starts for both women and men. We've been to Anterselva two times before watching the world cup competitions and it has always been a great atmosphere, and of course it was that this time too. We got really good places at the stands, and saw both the shooting range, the finish line and a part of the track:) We were also very lucky to get to see two very exciting competitions, that weren't decided until the end. And how was it then to be at the world championship with a baby you may wonder? It went very well, she didn't mind wearing the hearing protection and found it nice to sit at the railing watching the competition:) We were also lucky to be able to get our Thule Chariot with us, so she could sleep in that now and then on the stands. To get some training, we also decided to walk up from the parking lot (appr. 5 km from the arena) and back to the car, a nice hike where we also get to try the Thule Chariot in quite rough terrain. It worked very well with the running wheel on; good to know if we decide to do some easier hikes in the future. Altogether a very nice Sunday:) I söndags (23.02.2020) var vi på VM i skidskytte i Anterselva/Antholz och tittade på damernas och herrarnas masstart. Vi har varit i Anterselva två gånger innan för att se skidskytte och då på världscupen och det har alltid varit en fantastisk stämning, och naturligtvis så var det så också den här gången. Vi fick riktigt bra platser på läktaren och såg både skjutbanan, mållinjen och en del av banan:) Vi hade också turen att få se två väldigt spännande tävlingar, som inte avgjordes förrän på slutet. Och hur var det då att vara på VM med en baby kanske ni undrar? Det gick väldigt bra, hon tyckte det var helt okej att ha hörselskydd och tyckte att det var roligt att sitta på räcket och titta på tävlingarna:) Vi hade också turen att kunna ha vår Thule Chariot med oss, så hon kunde sova i den nu och då på läktaren. För att få lite träning beslutade vi oss också för att vandra upp från parkeringsplatsen (cirka 5 km från stadion) och tillbaka till bilen, en trevlig tur där vi också fick prova Charioten i ganska tuff terräng. Det fungerade mycket bra med löphjulet på; bra att veta om vi bestämmer oss för att göra några lättare vandringar här framöver. Summa summarum en riktigt fin söndag:)  The winner of the women's mass start Marte Olsbu Røiseland, who took seven medals during the championship  Concentrated...  Cheering for the winner Johannes Thingnes Bø  Familytime  Great atmosphere  The Thule Chariot delivers! The first weekend of the year where spent in Orsa, cross country-skiing and competing, together with seven other people. We were both excited to be on snow again and it was also nice to see how Chiaras first longer trip should be:) Årets första helg tillbringades i Orsa, med längdskidåkning och tävling tillsammans med sju andra. Det var superkul att vara på snö igen och det var också intressant att se hur Chiaras första längre resa skulle gå :) The first evening we were trying our new Thule Chariot for the first time. Even though it was probably a bit strange for Chiara the first time (it was also dark outside as you can see) it still went very well. For us that was so nice, since we're hoping for many nice training sessions together in the Alps:) Den första kvällen testade vi vår nya Thule Chariot för första gången. Trots att det antagligen var lite speciellt för Chiara första gången (det var också mörkt ute som ni ser) så gick det ändå väldigt bra. För oss var det så kul, eftersom vi hoppas på många trevliga träningspass tillsammans i Alperna :)   The days consisted of lots of cross country-skiing. Some more hours for Marcus and some less for me, who still has to be a bit careful. Since we also had some help with babysitting we could also ski a bit together. The conditions were nice, sunny (but very windy), and fast tracks. Since it was very windy the tracks got quite dirty, but since Marcus only double-poled (didn't use any grip wax) and I just skated that wasn't really a problem. Dagarna bestod av en hel del längdskidåkning. Lite fler timmar för Marcus och några färre för mig, som fortfarande måste vara lite försiktig. Eftersom vi också hade lite hjälp med barnpassning kunde vi också åka lite tillsammans. Förhållandena var fina, soligt (men väldigt blåsiga) och snabba spår. Eftersom det var väldigt blåsigt blev det ganska mycket smuts i spåren, men eftersom Marcus bara stakade (alltså inte använde något fäste) och jag bara skateade var det egentligen inget problem.     We also had some relaxed moments enjoying the beautiful view and the sunshine. Vi hann också med några avkopplande stunder njutandes av den vackra utsikten och solskenet.      And then it was time for Orsa Craft Skimarathon, a 42 km long classic race. Unfortunately Marcus lost the basket on one of the poles after only a couple of kilometers and then had to ski without one basket for 17 km. After that he got a new pole from a team that function okay, but was a bit short, and shorty after the first lap he got one with the right length (maybe still a bad decision to change cause he had to stop and go back to catch it). Still it was a good race even though quite disappointing. Och till sist var det dags för Orsa Craft Skimarathon, ett 42 km långt klassiskt lopp. Tyvärr trampade någon av ena trugan på Marcus ena stav efter bara ett par kilometer och sedan var han tvungen att åka utan truga i 17 km. Efter det fick han en ny stav från ett team längs med banan som fungerade ok, men dock var lite kort, och strax efter det första varvet fick han en med rätt längd (kanske fortfarande ett dåligt beslut att byta eftersom han var tvungen att stanna och skida en bit tillbaks för att få den). Fortfarande var det ett bra lopp av honom om än dock en liten besvikelse.     Bild: Magnus Caris, Craft Ski Marathon To sum it up, some couple of nice days with nice skiing! And Chiara behaved so well too!
Summa summarum, ett par dagar med härlig skidåkning! Och Chiara var så snäll!  Marcus and Patrik The last weekend in August and the first weekend in September I (Marcus) participated in 2 roller ski races in Sweden. After the roller ski race Rullskidgalejet in Norrtälje in early June, I hadn't competed at all, neither in running nor on roller skis. The training during the summer worked well until mid-July when I got a cold, which meant I couldn't train normally for 3 weeks. After that I have felt that the shape hasn't been quite as good, but I still wanted to do 2 real races before the end of the roller ski season. Bessemerrullen in Högbo near Sandviken, is actually a 52 km long race, where you can compete for a better seeding in Vasaloppet. This year the race was shortened to 44 km. The race is relatively flat, and the technical parts are when you get out on a golf course where there are many curves, otherwise there are mostly long straights. Before the race, I didn't have any specific goal. However, I hoped to beat the other skier från Åland, Patrik. The race started at a fast speed from the beginning with 5 km easy downhill, then the track turned and went a little uphill until the golf course where the technical part begins. There it went well for me and I caught up on the group in front. After that, I stayed in the same group for a while, but I didn't manage to stay for so long. After that, I ended up with another skier that I actually recognized from skiing together with him in the same group in the winter in Marcialonga (I also asked him if he did the race last winter, and so it was). We stayed together for a long time and we caught up on another skier who also had dropped out of our group. We kept a pretty steady pace as we all had dropped out of our group. At the turn after about 26 km, it didn't take long before a new group caught up on us, in which Patrik, the other skier från Åland was in. We then stayed together in this group until about 5-6 km from the finish as it went too fast for me in some uphills and at the same time Patrik crashed in a downhill, not so dangerously though. He crossed the finish line 2 places behind me. The end of the race was heavy for me, but I finished in 37th place with a time of 1.57.34. I had an average heart rate of 182 during the race. An ok race, but not much more. Den sista helgen i augusti och första helgen i september åkte jag (Marcus) 2 rullskidslopp i Sverige. Efter rullskidsgalejet i Norrtälje i början av juni hade jag inte tävlat någonting alls, varken i löpning eller på rullskidor. Träningen under sommaren fungerade bra fram till mitten av juli då jag åkte på en förkylning, som gjorde att jag inte kunde träna ordentligt på 3 veckor. Efter det har jag känt att formen inte varit riktigt lika bra, men jag önskade ändå att köra 2 riktiga lopp innan det var slut på rullskidssäsongen. Bessmerrullen i Högbo utanför Sandviken är egentligen ett 52 km långt seedningsgrundande lopp inför Vasaloppet. Loppet blev i år förkortat till 44 km. Loppet är relativt platt, och de tekniska delarna är då man kör på en golfbana där det är mycket kurvor annars är det långa raksträckor. Inför loppet hade jag inte så mycket mål. Jag hoppades dock att slå den andra ålänningen som var med i loppet, Patrik. Loppet började i en våldsam fart från början med 5 km lätt nedför, sedan väntade lite lätt uppför fram till golfbanan där den tekniska delen börjar. Där gick det bra för mig och jag tog fast klungan framför. Efter det höll jag mig i samma klunga en stund, men jag orkade ej så länge så fick jag släppa. Efter det så hamnade jag tillsammans med en annan åkare som jag faktiskt kände igen från att jag åkt med honom i samma klunga på vintern i Marcialonga (jag frågade honom också om han åkte loppet i vintras). Vi höll ihop länge och vi körde fast en annan åkare som släppt vår klunga. Vi höll ganska lugn fart eftersom vi alla tre hade fått släppa klungan. Vid vändningen efter cirka 26 km så tog det inte länge innan en ny klunga kom fast oss, där Patrik, ålänningen var med. Vi höll sedan ihop i denna klunga fram till cirka 5-6 km kvar då det gick för fort för mig i några uppförsbackar och samtidigt i en nedförsbacke kraschade Patrik, inte så farligt dock. Han kom i mål 2 placeringar bakom mig. Slutet av loppet var tungt för mig, men jag kom i mål på 37:e plats med tiden 1,57,34. Jag hade en snittpuls på 182 under loppet. Ett ok lopp, men inte mycket mer.  Marcus, Isac and Jerry Photo: Lisette Danielsson The first Saturday in September, I competed in UVK-rullen in Uppsala. The race had a new course from last year and this year it took part on better asphalt. This race was also relatively flat, but perhaps a little more hilly than the week before. We were lucky with the weather because it rained a lot before the race, but during the race there was no rain. The race consisted of 2 laps on a 24 km course. In this race I opened too hard and was quite close to the leading group after 2.5 km, after that I ended up in a group of 4-5 skiers. We took turns during the first lap and it worked well. After the first lap I was really tired and had to fight hard to not lose my group. But I managed to stay in the group until there was about 7 km left when I had to let go. The last 7 km I went on my own and I finished in 34th place in 2.14.19, 17 minutes after the winner Tom Fahlén. Tom also won Bessemerrullen the week before and then I was 13.30 mins after him. Two good things with UVK-rullen was that Isac Holmström from Åland finished 2nd and Jerry Danielsson, also from Åland, finished 8th after an incredible race by him. Jerry has only been skiing for 2 seasons and already manage to keep up with the elite. Isac also made a very good race and it will be interesting to see what he can do this winter. Overall there were 2 okay races. Bessemerrullen went maybe a bit better. Now the focus is on Kanonloppet, Åland's biggest running competition, 22 km long and the course is one different surfaces. Första lördagen i september väntade UVK-rullen i Uppsala. Banan hade ny sträckning från fjolåret och gick i år på bättre asfalt än ifjol. Detta lopp var också relativt platt, men kanske lite mera småkuperat än veckan innan. Vi hade tur med vädret för det regnade mycket innan loppet, men under loppet kom det inget regn. Loppet gick 2 varv på en 24 km bana. I detta lopp öppnade jag för hårt och var ganska nära tätklungan efter 2,5 km, efter det hamnade jag i en klunga med 4-5 åkare. Vi hjälptes åt under första varvet att dra och det fungerade bra. Jag kände vid varvning att jag var rejält trött och jag låg ofta på tappen och dingla. Men jag lyckades hänga med tills det vara cirka 7 km kvar då jag fick släppa. De sista 7 km åkte jag på egen hand och jag kom i mål på 34:e plats på 2,14,19 hela 17 minuter efter segraren Tom Fahlén. Veckan före i Bessemerrullen där Tom också vann var jag 13,30 efter honom. Roligt på UVK-rullen var att Isac Holmström från Åland kom 2:a och Jerry Danielsson kom 8:a efter ett otroligt lopp av honom. Jerry har endast satsat på skidor i 2 säsonger och är redan med och åker med eliten. Isac gjorde också ett mycket bra lopp och det ska bli intressant och se vad han kan prestera i vinter. Sammantaget var det 2 okej lopp. Bessemerrullen var kanske lite bättre. Nu är siktet inställt på Kanonloppet, Ålands största motionslopp i löpning, som är 22 km långt och går på varierat underlag.  Going out on the second lap. Photo: Lisette Danielsson  Out on the track  Crossing the finish line. Photo: Lisette Danielsson  Concentrated before the start   Saturday, two weekends ago, I participated in Rullskidgalejet, a 43 km long roller ski race about 10 km outside of Norrtälje. This year the results from this race will affect the seeding for Vasaloppet 2020. The race takes part on small roads outside Norrtälje and is relatively ”hilly”, there is not much double poling on flat parts, but it goes up and down all the time, but without any big hills. The race took part in bright sunshine. I did not race with ”loan” roller skis which the best skiers did, but on the skis that were ”loan” skis at last year's competition that I also then went the race with. So I had my Elpex with resistance 2, while those who got ”loan” roller skis had Skigo with resistance 2. My skis probably rolled a tiny bit better than the others. I started the race relatively hard and even hanged on to the elite for the first 8 km (for them the speed was slow). I stayed behind Jerry, another skier from Åland. We were many skiers that hanged on to the elite in the beginning, probably 20-30 skiers. After that I dropped the elite group in a small uphill. Then I found a good group to go with and I concentrated to be quite far ahead, but to not stay in the front. At the beginning of the second lap, Jerry caught us in the group after he had broken the tip of the pole after about 10 km. I then joined the group on the second lap until we had gone about 35 km. Then I dropped the group, along with 2 other skiers, in a longer uphill. Just before I dropped the group, I had advanced some positions so I should not lose the group, but I had gone too hard and then the group disappeared. After that we were 3 tired skiers who helped each other the last 7 km. The speed wasn’t so fast for us then. One of the skiers went off the last kilometer and on the long finish I hadn’t the power to overtake the other skier. I lost about 3 minutes on 8 km to Jerry who left our group in the end. I came 34 in the race and my time was almost 5 minutes faster than last year (the conditions were pretty much the same) and the best part of it all was that the time was good enough for the 1st starting grid in Vasaloppet. /Marcus  The winner, Team Serneke's Anders Mölmen Høst At the finish Behind the camera: Daniel Ankarström  At the finish I lördags deltog jag i Rullskidgalejet i Norrtälje. Det är ett 43 km långt rullskidslopp 10 km utanför Norrtälje, som inför i år har blivit seedningsgrundande inför Vasaloppet 2020. Loppet går på små vägar utanför Norrtälje och är relativt böljande, det är väldigt lite stakning i långa flacka partier utan det går uppför och nedför hela tiden, men inga stora backar. Loppet kördes i strålande solsken. Jag körde inte på lånerullskidor vilket de bästa gjorde, utan på de låneskidor från fjolårets tävling som jag då körde loppet på. Jag körde alltså på Elpex 2:or, medan de som fick lånerullskidor körde på Skigos 2:or. Mina skidor rullade nog en aning bättre än de andras. Jag öppnade relativt hårt och hängde till och med elitklungan de första 8 km (för dem gick det lugnt). Låg mycket i rygg på Jerry, en annan ålänning. Vi var många som var med så länge, säkert ett 20-30-tal åkare. Efter det måste jag släppa klungan i en liten uppförsbacke. Sen hittade jag en bra klunga att åka med och som jag låg med och var inte så ofta upp och drog i. Jag låg dock ganska långt fram i klungan. Vid varvning kom Jerry fast oss i klungan efter att han efter cirka 10 km hade brutit stavspetsen. Jag höll sedan ihop med klungan på andra varvet tills vi åkt cirka 35 km. Då tappade jag klungan tillsammans med 2 andra åkare i en längre uppförsbacke. Jag hade precis innan jag tappade klungan avancerat några placeringar så jag inte skulle tappa klungan, men då gick jag för hårt och sedan försvann klungan. Efter det var vi 3 trötta åkare som hjälptes åt att dra de sista 7 km. De gick inte så hårt för oss då. En av åkarna körde ifrån oss på sista km och på det långa upploppet blev jag frånåkt från den andra åkaren. Jag tappade cirka 3 minuter på 8 km:s åkning på Jerry som åkte ifrån vår klunga på slutet. Totalt blev det en 34:e plats och en nästan 5 minuter bättre tid än i fjol (i princip samma förhållanden) och det bästa av allt var att det räckte till 1:a ledet i Vasaloppet./Marcus  After the race together with Jerry  A bit different to take the ferry to the race  Ready for the start Saturday, two weeks ago, I ran BrändöÖluffen in the Åland archipelago. As an adult you can choose between 10 km and half marathon. I chose to run the half marathon, which at the same time was the Åland championship. I started training for the race after we got home from Italy. So I have had about 60-70 km of running per week, mixed with some roller skiing, so that I wouldn't get hurt. My goal was 1.30, i.e. a pace of 4.15 min/km. I didn't know so much more about the track, than it is relatively hilly and beautiful. I had planned to start at a pace of 4.15 min/km and not harder than 4.10. But the race started a bit fast because I was hanging on to the winner Jerry Danielsson at the start who also had the goal of running at 1.30. But at the first two kilometers the pace was 4 min/km. Then I ran alone for about 8 km before the track turned towards a place called Åva. There I ran behind the person who was number two in the race. He ran at an extremely uneven pace, which certainly was not an advantage for me, but I got to rest a bit behind him in the wind. When the track turned in the village of Åva I felt that the pace was a bit too slow so I passed him and increased the speed. Here I had the best feeling in the race, from about 13,5 km to 16 km. I also caught up on the leader Jerry, but then after 16-17 km the legs started to get tired, while the person who had been number four in the race was getting closer. He passed me with 1 km left and I crossed the finish line at 1.31.28 after the last part had been really though. Still an ÅM bronze and third place in the race, which I am satisfied with considering that it was my half marathon debut. The track Beautiful track, but more hilly than you think. At the website it was written that it is a track for personal records, but it might be a bit two tough for team for that. The track is really nice with its location in the Åland archipelago, and passing embankments and bridges. However, it is a pity that they do not promote the race better on Åland, because then it would certainly attract more runners. According to the GPS, the race was 21350 meters long, which is longer than a half marathon. The race was nice and really worth running.     Förra lördagen löpte jag BrändÖluffen ute i den åländska skärgården. Som vuxen kan man välja mellan 10 km och halvmaraton. Jag valde att springa halvmaraton, som samtidigt var åländska mästerskapen. Jag började träna inför loppet efter att vi kom hem från Italien. Så det blev cirka 60-70 km löpning per vecka, blandat med lite rullskidor, så man inte skulle få någon överbelastningsskada. Målet var att försöka springa under 1,30 h, d.v.s. i 4,15 min/km tempo. Jag visste inte så mycket om banan, mer än den är relativt kuperad och att den skulle vara vacker. Jag hade planerat att öppna loppet i 4,15 min/km tempo och som hårdast 4,10. Men loppet startade lite fort eftersom jag hängde på vinnaren Jerry Danielsson i starten som också hade som mål att springa på 1,30. Men de två första kilometrarna gick i 4 min/km tempo. Sedan sprang jag ensam i cirka 8 km innan man vänder mot ett ställe som heter Åva. Där låg jag i motvinden i rygg på han som låg tvåa i loppet. Han sprang mycket ryckigt, vilket säkert var till nackdel för mig, samtidigt som jag fick vila lite i ryggen på honom. När vi kom till vändningen i Åva by så märkte jag att det gick lite för långsamt så jag sprang om honom och ökade faren. Här hade jag min bästa känsla i loppet, från cirka 13,5 km till 16 km. Jag tog också in på ledaren Jerry, men sedan efter 16-17 km började benen ta slut, samtidigt som han som legat fyra i loppet hade börjat få upp farten. Han passerade mig med 1 km kvar och jag tog mig i mål på 1,31,28 efter att sista delen varit riktigt tung. Blev ändå ett ÅM-brons och tredje plats i loppet, vilket får vara godkänt med tanke på att det var min halvmaraton debut. Banan Vacker bana, men mer kuperad än man tror. Det stod på hemsidan att det var en bana för personliga rekord, men den kanske var i tuffaste laget för det. Banan är riktigt fin med sitt läge i den åländska skärgården, och går t.ex. över vägbankar och broar. Det är dock synd att de inte marknadsför loppet mer på fasta Åland, för då skulle det säkert kunna locka fler löpare. Enligt GPS:en var loppet 21350 meter långt, vilket är längre än ett halvmaraton. Loppet var fint och är verkligen värt att löpa.  Very nice prizes  Taking the ferry back home  Engadin Skimarathon: 42 km skate Conditions: partly cloudy to cloudy, around -2 degrees in the start and some plus degrees at the finish Glide wax: HF base wax HWK -10 to +10, Powder HWK -4 to +15 warm Last Sunday we participated in Engadin Skimarathon, a 42 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. Anna: I started in Hauptklasse A, after Elite A Women, Elite Men, Elite A Men, Elite B Men, Elite C Men. The start for the participants in Hauptklasse A is like in Marcialonga, you're standing in starting blocks and then run to the start when it's your time (22 minutes after the women Elite). The time starts running when you cross the starting line. I had a position in front of my group and the start went very smooth for me. Before the race I was a bit worried about my legs. They had felt quite heavy the days before and I was afraid that they still would feel tired on race day. Unfortunately my concerns were true. I had trained a bit too hard the week before, felt that on Thursday before, and unfortunately my legs hadn't recovered completely until the race. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. These kilometers were just to push on V2 Alternate as much as you had, without getting too much lactic acid, since the race takes place at a high altitude and it was just in the beginning. Since these kilometers were flat, it was a great tailwind and the tracks were hard and sometimes icy, they went very fast. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Here the first standstill occured. I pushed hard until the standstill because I knew that then I had time to rest. Unfortunately, I had to wait here for six minutes (had to check the clock, because I thought it was interested to see how much time that went to waste), which felt a bit dull. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the track gets a lot narrower, a lot more winding and quite hilly until Pontresina (21,5 km). This part should have been a good part for me I think, but since my legs didn't feel that fresh I found this part quite tough. At this part the track also changed character for me, from being hard and almost icy at some places to quite soft and sugary. It didn't affect the glide that much, but made it a bit heavier. From just before Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. The race ends with 5 hilly kilometers. The last 12-15 km went quite well for me and my legs felt better. I felt that I was stronger than many skiers around me and took lots of positions in the last uphills and downhills. I think that the reason for why I very often take positions in the end of the races are that I am quite well trained and used to go long races, but in the start of the races the persons who are better at skis has a huge advantage over me. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the finish. The finish is not that long, but it was quite heavy since there was a strong headwind. To sum this race up, I am neither satisfied nor completely dissatisfied. I feel that I am too far behind, in terms of both time and positions, but on the other hand I don't feel that I could have it done so much better. Of course there are maybe some parts that I could have pushed harder, but then on the other hand I should maybe have got some much lactic acid that it could have affected me a lot during the rest of the race. Two other things worth mentioning: The service at the service stations were very good, but since there are so many skiers it is still a bit difficult to get liquid without stopping. Still I felt that it went smoother than in Marcialonga as well as in Vasaloppet. I was very satisfied with my skis, which I have been all the skating races. Förra söndagen (10.3) deltog vi i Engadin Skimarathon, ett skatelopp på 42 km i Engadindalen i Schweiz. Anna: Jag startade i Hauptklasse A, efter Elite A Women, Elite Men, Elite A Men, Elite B Men, Elite C Men. Starten för deltagarna i Hauptklasse A är som i Marcialonga, du står i startfållor och springer sedan till startrakan när det är din tur (i det här fallet 22 minuter efter eliten). Tiden börjar när du passerar startlinjen. Jag stod nästan längst fram i min grupp och starten gick väldigt smidigt för mig. Före loppet var jag lite orolig för mina ben. De hade känts ganska tunga dagarna före och jag var rädd att de fortfarande skulle kännas tunga på tävlingen. Tyvärr var mina farhågor sanna. Jag hade tränat lite för hårt veckan innan, kände det på torsdagen innan, och tyvärr hann inte benen piggna till helt till loppet. De första 12 kilometerna av banan är platta eftersom de mestadels går över två sjöar. Under dessa kilometer var det bara att trycka på fyrans växel så mycket man kunde utan att dra på sig för mycket mjölksyra, eftersom tävlingen äger rum på hög höjd och det fortfarande var mycket kvar av loppet. Eftersom dessa kilometrar var väldigt platta, det var hård medvind och spåren var hårda och ibland rätt isiga, gick de väldigt snabbt. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometer slutar med en brant uppförsbacke. Här uppstod det första stoppet. Jag tryckte på rätt hårt innan backen eftersom jag visste att där väntade en ofrivillig vila. Tyvärr var jag tvungen att stå här och köa i sex minuter (kollade klockan, för jag tyckte det var intressant att se hur mycket tid jag tappade), vilket kändes lite tråkigt. Efter uppförsbacken väntade en snabb nerförsbacke till St Moritz och sedan blir banan mycket smalare, mycket mer slingrig och ganska kuperad fram till Pontresina (21,5 km). Den här delen borde ha passat mig rätt bra tror jag, men eftersom mina ben inte kändes riktigt pigga uppfattade jag den här delen som ganska jobbig. Här ändrade också föret karaktär, från att vara hård och isig på vissa ställen till att bli ganska mjuk och sockrig. Det påverkade inte glidet så mycket, men gjorde det lite tyngre. Från strax innan Pontresina och till 5 km före mål går banan lätt utför och då handlade det mycket om att trycka på på fyrans växel. Loppet slutar med 5 lite kuperade kilometer. De sista 12-15 km gick ganska bra för mig och mina ben kändes bättre. Jag kände att jag var starkare än många åkare runt mig och tog många platser i de sista upp- och nerförsbackarna. Jag tror att anledningen till varför jag ofta tar platser i slutet av tävlingarna är att jag är ganska vältränad och van att köra långa lopp, men i början av loppen har de personer som är bättre och vanare att stå på skidor en stor fördel över mig. Den sista kilometern börjar med en skarp kurva, därefter väntar en nerförsbacke innan en sista skarp skarp leder till mårakan. Upploppsrakan är inte så lång, men den var rätt tung eftersom det var stark motvind. För att summera detta lopp är jag varken nöjd eller helt missnöjd. Jag känner att ligger för långt bakom, både när det gäller tid och plats, men å andra sidan känner jag inte att jag kunde ha gjort det så mycket bättre den här gången. Självklart finns det kanske några delar som jag kunde ha tryckt på hårdare, men då kanske jag å andra sidan hade dragit på mig för mycket mjölksyra som kunde ha påverkat mig för mycket under resten av loppet. Två andra saker värda att nämna: Vätskelangningen var mycket bra, men eftersom det är så många åkare är det fortfarande lite svårt att lyckas få vätska utan att stanna. Dock gick det ändå smidigare än i både Marcialonga och i Vasaloppet. Jag var väldigt nöjd med mina skidor, som jag har varit under alla årets skatelopp. Pictures from the day before the race:  The starting area in the background  Lots of skiing at lakes  Anna in front of one of the uphills  One of the downhills (and Lukas Bauer testing skis:)   The casino in St Moritz  The track passes by the casino directly by the road  The last downhill  The last downhill, a sharp curve and the finish Marcus: We were at the start in Maloja about 2 hours before after a short train- and bus ride. You have to take the bus to the start if you don’t live in Maloja. I started in Elite A, the third group. The two groups before Elite A was the Visma-skiers and world cup leader and a group with the "real" elite skiers. I put my skis in the 5th row quite far to the right (if I do the race again I will stay on the left, I think it is better). It was very messy at the start because they were no tracks, as it has been in the skating races here in South Tyrol. However, the start still ran smoothly. Throughout the race, the skiers respected each other and there was less stress about positions than in other races. The first 15 kilometers at the lakes and the flat parts went okay, it was relatively icy and difficult to get any grip. Maybe I should have started the race a bit harder, it maybe went a little too controlled. The rest of the race also went fast, very fast. The kilometers just flew by. I felt that everything was going smooth and the last 10 km I pushed a little extra and managed to take about 30 positions. I finished 504 among the men, at 1 hour and 42 minutes, with an average speed of 25 km/h. Looking back at the race I think that I maybe could have started a little bit harder, I felt like I had a little too much power left in the end and I had the power to push in the last uphills. I mostly lost positions in the downhills. I think that I had become a little bit of a chicken after I fell 3 times in the race the week before and at the same time broke the binding. Still, I had an avarage heart rate of 184 beats/min. My maximum heartrate is 197 beats/min. I can be happy with the time, but I feel that I should have started a bit harder and pushed harder for a longer time. I maybe was a bit afraid of the height. Things to have in mind: Practice on downhills Start a bit harder next time Start at the left side Practice V2 Alternate There are both uphills and some downhills (where you can rest) Marcus: Vi var på plats i Maloja cirka 2 timmar innan start efter en kort tågresa och en bussresa. Man måste ta buss till starten om man inte bor i Maloja. Jag startade i Elitled A. Det fanns, kan man säga, två led framför, ett Visma och världscupsled och ett led med de "riktiga" elitåkarna. Jag lade ut skidorna och kom i 5:e raden ganska långt till höger (om jag åker igen ska jag hålla mig till vänster, tror det är bättre). Det var väldigt trångt på startrakan för de var inga uppdragna spår, som i loppen i Sydtyrolen i skate. Däremot var inte startrakan några problem, utan det löpte på smidigt. Under hela loppet kan man säga att alla hade bra respekt för varandra och det var mindre hets om placeringar än i andra lopp. De 15 första kilometrarna på sjöarna och de platta delarna löpte på ok, jag tyckte de var relativt isigt och svårt att få fast skidorna. Jag borde kanske i efterhand öppnat lite hårdare. Blev lite väl kontrollerat. Resten av loppet löpte också på snabbt, mycket snabbt. Kilometrarna bara flög förbi. Jag kände att allt löpte på och de sista 10 km ryckte jag på lite extra och lyckades ta cirka 30 placeringar. Jag kom i mål på 504:e plats bland herrarna och åkte på 1 timme och 42 minuter, med en medelhastighet på 25 km/h. I efterhand tycker jag kanske att jag kunde ha öppnat lite hårde, kändes som jag hade lite för mycket kraft kvar i slutet och jag hade bra tryck i de sista backarna. Jag tappade framförallt placeringar utför. Jag kände själv att jag kanske hade blivit lite feg efter att jag körde omkull 3 ggr i tävlingen veckan innan och samtidigt kört sönder bindningen. Ändå hade jag en medelpuls på 184 lag/min. Min maxpuls är 197 slag/min. Tiden kan jag vara nöjd med, men känner att jag borde kanske ha öppnat lite hårdare och gott hårdare under längre tid. Lite rädd för höjden kanske. Saker att tänka på: Träna på utförsbackar Öppna lite hårdare nästa gång Starta gärna till vänster Träna på fyrans växel Det finns både lite uppförsbackar och en del nedförsbackar (där man kan vila) Picture from race day  The start  Many skiers at the starting area  Anna approaching the finish line  The finish area  Nice medals:)  The winner of the 42 k classic race, Oskar Kardin Marcus: 30 k classic technique + 30 k free technique Anna: 30 k free technique Weather conditions: 30 k classic technique: -about -6 degrees at start and clear sky, 30 k free technique: about -8 degrees at start and clear sky Glide wax: HF base wax HWK -10 to +10, Powder HWK -4 to +15 warm Marcus: 30 km klassisk teknik + 30 km fri teknik Anna: 30 km fri teknik Väderförhållanden: 30 km klassisk teknik: cirka -6 grader på start och klart, 30 km fri teknik: cirka -8 grader på start och klart Glidvax: HF base wax HWK -10 till +10, Pulver HWK -4 till +15 varm  Ready to go!      Getting the bronze medal Marcus: Before the weekend I wanted to compete in classic technique at one of the tracks we train a lot in and the 30 km course in classic technique fits me very well. Relatively flat, but still 350 altitude meters in total. Therefore, I chose to start both in the classic race on Saturday and in the race in free technique on Sunday as training for the Engadin Ski Marathon. In both races we came to the start about 1.5 h before the start and I could place my skis in the fifth line on Saturday and in the sixth line on Sunday in my starting group, starting group nr 1. Only the elite group with about 30 skiers on Saturday and 50 skiers on Sunday were before. 30 km classic technique I got off well in my group and double poled hard in the start and got a good start. The race ran smoothly. In the beginning it goes a lot up and down and I was quite a lot in the front in my group. After about 13 km Justyna Kowalczyk joined my group. I managed to hang on to her for about 3 km up to the track's toughest slope. There I had to let go. After that we became a group of 4, where I was a lot in the front in my group for about 10 km (after that I lost a bit, but finished the race on 25th place (of 400 skiers). In my class I became 3rd and even got a medal. My pace was 2.58 min/km and I'm satisfied with the race. 30 km free technique I felt in the morning that I was a little tired from the day before. In the race in free technique I didn't get off as well. This was my first bigger race in free technique and, as I feared, many skiers got very wide at the beginning, so it was difficult to move forward. After maybe 2-3 km the space was good. The race ran smoothly and the same thing also happened in this race, i.e. the three in the women's elite group joined me at about the same place as the day before. I managed to hang on to them to the same climb as the day before. If I hadn't competed the day before, I might have been able to hang on to them. After that we became a group of 7 skiers who stayed together almost all the way to finish line. We took turns in the fronts after one of the skiers clearly stated that we should. But towards the end I was not taking any turns in the front. I finished 38 and 7 in my age class. A result I must be satisfied with, especially considering that I was competing in the other race the day before. I competed in both races on my new Madshus Redline 2.0 skate skis and they went as well as the other skiers’ skis. So, I have to be satisfied also with the material. Overall a really good weekend. Jag ville in för helgen åka klassiskt i en av banorna vi tränar mycket på och 30 km banan passar mig mycket bra just i klassisk stil. Relativt platt, men ändå 350 höjdmeter totalt. Därför valde jag att starta både i det klassiska loppet på lördagen och i söndagens skatelopp som träning inför Engadin Ski Marathon. I båda loppen kom vi till starten cirka 1,5 h innan start och jag kunde lägga ut skidorna i femte led på lördagen och i sjätte led på söndagen i min startgrupp, startgrupp 1. Endast elitgruppen med cirka 30 åkare på lördagen och 50 åkare på söndagen var före. 30 km klassiskt Jag kom bra iväg i min grupp och stakade hårt på från början och fick en bra start. Loppet löpte på bra. I början går det mycket upp och ner och jag låg ganska mycket först i min grupp. Efter cirka 13 km kom Justyna Kowalczyk fast min grupp. Jag hängde med i cirka 3 km till banans tuffaste backe. Där måste jag släppa. Efter det blev vi en grupp på 4 stycken där jag drog mycket på ett platt parti i cirka 10 km. Efter det tappade jag lite, men gick i mål på 25:e plats av 400. I min klass blev jag 3:a och fick till och med en medalj. Hade ett tempo på 2,58 min/km och jag är nöjd med loppet. 30 km fristil Jag kände på morgonen att jag var lite trött från dagen före. I skateloppet kom jag inte lika bra iväg. Detta var mitt första större lopp i skate och som jag befarade blev många väldigt många åkare breda i början, så det var svårt att komma framåt. Efter kanske 2-3 km var det ändå bra med utrymme. Loppet löpte på bra och samma sak hände även i detta lopp, dvs att de tre i dameliten kom fast mig på ungefär samman ställe som dagen före. Där hängde jag igen på lika länge. Jag släppte på toppen på samma backe som dagen före. Skulle jag inte haft loppet från dagen före i kroppen kanske jag skulle ha kunnat hänga med. Efter det så blev vi en grupp på 7 åkare som höll ihop nästan hela vägen till mål. Vi hjälpte till och växeldrog efter att en i gruppen tydligt deklarerat att vi skulle göra det. På slutet var jag dock inte uppe och drog något. Jag kom i mål på 38:e plats och 7:e i min åldersklass. Ett resultat jag får vara nöjd med, framförallt med tanke på att jag körde ett lopp dagen innan också. Jag körde båda loppen på mina nyinköpta Madshus Redline 2.0 skateskidor och de gick lika bra som de andras skidor. Så jag får vara nöjd med materialet. Totalt sätt en riktigt lyckad helg.  Oskar Kardin, winner of the 42 km classic race  Justyna Kowalczyk, winner of the 42 km classic race  The podium of the 42 km classic race  Anna: It feels very nice to be able to write for the first time this year that I'm happy with a race, and actually with most things, such as the time, the feeling and the skis. I had a min/km time that was 7 seconds better than I did on a part of the same course (about half the distance then) in a "test race", so therefore I must be satisfied with the time in the race. It is also fun to feel that I have more to give, although of course I am a little bit disappointed that I did not go a bit faster during the race, but it is nice to take with you for future races. Especially in the uphill slopes I could have been going a bit faster but was a little too worried about getting too much lactic acid in the legs, which would then be difficult to get rid of and therefor affect the V2 alternate gear too much, which is an important gear in this race. To sum it up, I still think that I disposed the race quite okay, used the drafting benefits from other skiers and passed skaters without consuming too much energy. It was also really fun to start with women elite (for example Riitta-Liisa Roponen, Susanna Saapunki and Barbara Jezersek competed) and the other best ladies as well as 2 minutes after the elite men, which meant that you didn’t have to queue and had a chance to use the drafting benefits from other skiers during the whole race. Also nice to have a pair of skis that were gliding like the skis of the skiers around me, it is nice to know that it is not the material that makes the result😊 For me it was really fun, and above all I felt relieved, to finally be able to do a race that I am happy with and actually feel that I had the capacity to be able to push, to use the drafting benefits from other skiers, that I "had something to give" and actually feel that it was really fun to compete. It is also great to see that the summer training on rollerblades and roller skis paid off. Finish the post with some comments about the race itself: Gsiesertal Lauf / GranFondo ValCasies is an incredibly professionally organized race, but at the same time with a really lovely familiar atmosphere. Everyone who we met from the organization was so nice, they served great food, and above all they had done a great job with the course and the persons at the service station were doing a prefect job. I competed for the first time in a race without a fluid belt and when coming to the station it was having you own personal service man, they were directly ready with mugs and you hardly needed to reduce your speed. After Saturday’s classic race I also met the Swedish long distance-skier Oskar Kardin, and I can say, it didn't seem like it was just the amateur skiers who were satisfied with the race😊 Roligt att för första gången i år kunna skriva att jag är nöjd med ett lopp, och dessutom faktiskt med det mesta gällande loppet, såsom tiden, känslan och skidorna. Jag hade en min/km tid som var 7 s bättre än jag presterat på en del av samma bana (ungefär halva sträckan då) i ett ”testlopp”, så därför får jag vara nöjd över tiden i loppet. Roligt också att känna att jag har mer att ge, fastän jag förstås är lite besviken på att jag inte gick lite hårdare under loppet, men det är roligt att ha med sig inför framtida lopp. Särskilt i uppförsbackarna hade jag kunnat tryckt på mer, men var lite för orolig att dra på mig en massa mjölksyra som sen skulle vara svår att bli av med och därigenom påverka fyrans växel för mycket, vilken är en viktig växel just i det här loppet. Summa summarum tycker jag ändå att jag disponerade loppet rätt okej, utnyttjade ryggar och passerade åkare utan att förbruka för mycket energi. Det var också riktigt kul att få gå ut tillsammans med dameliten (bland annat Riitta-Liisa Roponen, Susanna Saapunki och Barbara Jezersek åkte loppet) och de andra bästa damerna samt 2 minuter efter de bästa herrarna, vilket gjorde att man slapp köer och hade chans att få bra ryggar hela loppet. Kul också att ha ett par skidor som gled ungefär som de andras runt omkring mig, roligt att det inte är materialet som ger resultatet😊 För mig var det riktigt kul och framför allt kände jag en otroligt lättnad att äntligen få göra ett lopp jag är nöjd med och faktiskt känna att jag hade kapaciteten att kunna trycka på, åka i klungor, känna att jag ”hade något att ge” och faktiskt tycka att det var riktigt kul att tävla. Roligt också att märka att sommarens träning på rollerblades och skaterullskidor gav utdelning. Tänkte avsluta med några kommentarer om själva loppet: Gsiesertal Lauf/GranFondo ValCasies är ett otroligt professionellt ordnat lopp, men samtidigt med en riktigt härligt familjär stämning. Alla man träffade på i organisationen var supertrevliga, de serverade jättegod mat och framför allt hade de gjort ett jättefint jobb med banan och vätskelangningen var exemplarisk. Jag åkte första gången ett lopp utan vätskebälte och vätskelangningen var som om man skulle haft egen langning, de var direkt redo med muggar och man behövde knappt sakta in. Träffade även på Oskar Kardin efter lördagens klassiska jobb och det verkade inte som att det bara var motionärerna som var nöjda med tävlingen😊  The finish  Cannot complain about the food:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2021
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde