|
Relaxing days:     Training archipelago style:  Taking the boat to the training...  ...running by the sea...  ...satisfied after the training...  ...and some strength training on the jetty in the afternoon Fishing your own food   Life is great!
0 Comments
 Today we're going to present some (hopefully) inspirational pictures of a perfect summer vacation if you like to be active, love the outdoor and enjoy great food and amazing sceneries. All these photos are taking at hikes at different places in the Dolomites. Some pictures are taken in April and some in May and June. Although you may think, that it is the time of year that decides if there is snow or not at the pictures, but actually it is the height. For example, when we did the hike at Passo Falzarego in June we were not able to reach Rifugio Lagazuoi at 2755 m.a.s.l. because of the snow, but at the same time it was absolutely no snow at 1537 m.a.s.l. in San Cassiano at the same time. This is a reason why it is very important to check webpages for information about the hikes you are going to do and also the reason why the summer season starts quite late in the Dolomites, sometimes not before middle/end of June. Idag presenterar vi några (förhoppningsvis) inspirerande bilder av en perfekt sommarsemester om du gillar att vara aktiv, älskar att vara utomhus och tycker om att njuta av god mat och fantastiska vyer. Alla dessa bilder är tagna under vandringar på olika ställen i Dolomiterna. Några bilder är tagna i april och några i maj och juni. Man skulle absolut kunna tro att det årstiden som bestämmer om det finns snö eller inte på bilderna, men det är faktiskt höjden. När vi gjorde vandringen i Passo Falzarego i junimånad kunde vi inte nå Rifugio Lagazuoi på 2755 m.ö.h. på grund av snön, men samtidigt var det absolut ingen snö på 1537 meters höjd i San Cassiano vid samma tidpunkt. Det här är anledningen till att det är väldigt viktigt att kontrollera på webbsidor för information om de vandringar du ska göra, och även orsaken till att sommarsäsongen börjar ganska sent på många ställen i Dolomiterna, ibland inte förrän i mitten av juni. In the near of San Cassiano    Passo Falzarego     Lago di Braies   Valle di Casies/Gsiesertal  Passo Stalle/Staller Sattel and Lago di Anterselva/Antholzer See   Percha  Cortina d'Ampezzo   Marcus: Last week I competed in two races after a month without any competitions. Both were running competitions. First it was Semesterloppet in Eckerö at Åland, a 12 km long race. Then there was a 10,5 km race in Jomala last Saturday, Vestansundaloppet. The training in June went well with lots of longer training sessions. Total time of 48 hours. Unfortunately July didn’t start that good with a fall on rollerskis (see previous post), that made me have to train a bit less for a week. Marcus: I förra vecka blev det 2 tävlingar för mig efter en månads uppehåll utan tävlingar. Det var löpning som stod på agendan. Först var det Semesterloppet i Eckerö på Åland, ett 12 km långt lopp. Sedan var det Vestasundaloppet i lördags, ett 10,5 km långt lopp i Jomala. Om vi börjar med en tillbakablick så fungerade träningen bra i juni med en hel del långpass. Totalt 48 timmar av träning. Juli började sämre med en vurpa på rullskidor (se tidigare inlägg), så efter det blev det en vecka med lite mindre träning. Semesterloppet: Semesterloppet took place at 14.30 on a very hot day on a 4 km long sligthly hilly track. The track was a mix of gravel, trails in the forest and sand. I opened the race far too fast in the heat, and I don't really like to compete when it is hot. I finished 8th in my class with a time of 4,28 min/km. Semesterloppet gick i otrolig hetta mitt på dagen på en lätt kuperad 4 km lång slinga där man springer på grus, i skogen och på sand. Jag öppnade loppet alldeles för hårt i värmen (jag trivs inte att tävla i hetta) och jag slutade 8:a i min klass med en tid på 4,28 min/km. Semesterloppet  Photo: Lennart Holmström  Photo: Lennart Holmström   Vestansundaloppet: For the next race, Vestansundaloppet the week after, I had learned to not open too fast. The track consists of 70 % asphalt and 30 % gravel, which suits me very well. The weather, almost 10 degrees colder than the week before and some drizzle was also good for me. The temperature was still a bit over 20 degrees so the temperature was very comfortable. In this race I started a bit slower and finished 4th of 28 competitors in the 10,5 km race with a time of 4,13 min/km. Okay for me, but I wasn’t as exhausted as after the race the week before. Till veckan efter när jag skulle springa Vestandsundaloppet hade jag lärt mig att inte öppna för hårt. Detta lopp går på 70 % på asfalt och på 30 % på grus vilket passar mig bra. Att det var nästan 10 grader kallare än veckan före och lite duggregn gynnade mig också. Temperaturen var fortfarande lite över 20 grader så det var väldigt behagligt. Detta lopp öppnade jag lugnare och jag slutade på 4:e plats i 10,5 km loppet av 28 startande med en tid på 4,13 min/km. Ok för mig, men jag var inte lika utpumpad som efter loppet helgen innan.  Nice medal at Vestansundaloppet:) Relaxing, enjoying the weather and nice food, being at sea, spending time together with loved ones...... simply very nice days!     Starting the days with some training, taking a dip in the sea and having breakfast just beside the sea, can it be better?! I don't think so:)     Amazing office for some hours of work  A short nice boat trip to Föglö in the archipelago of the Aland Islands   Small ferries...   ...and lots of bridges The boats from "Snipäventyret" passing by    In the shadow..... It's hot! And 24 degrees in the water!   As mentioned in the last post, I and Marcus were to Västerås for seeing a physio for my back-/hip-problems in May. Västerås turned out to be a very nice place, and the weather was absolutely on our side. Since we only had an hour there we did a stroll through the old part, known as Kyrkbacken. Here there are lots of wooden buildings dating from the 18th century and many of them house artist-craftsmen. After our stroll through the alleys we went to Vasaparken for a coffee. This is Västerås biggest park and in the near are for example the Town Hall, the concert hall and the castle. Vasaparken is reminding of an English park with huge trees, a big lawn and lots of flowers, which was very beautiful this time of the year. Here also the river Svartån has its outfall. Even though we only had a short time in Västerås it seems like we had the chance to see two of the most beautiful places there. When we go back maybe we’ll have time to experience some more.    Som jag skrev i det senaste inlägget var jag och Marcus till Västerås för att träffa en fysioterapeut för mina rygg-/höftproblem i maj. Västerås visade sig vara en väldigt trevlig stad och vädret var helt klart på vår sida. Eftersom vi bara hade en timme där promenade vi genom den gamla stadsdelen, kallad Kyrkbacken. Här finns många byggnader från 1700-talet och i många av dem arbetar hantverkare. Efter promenaden genom gränderna gick vi till Vasaparken för en kaffe. Det här är Västerås största park och i närheten ligger rådhuset, konserthuset och slottet. Vasaparken påminner om en engelsk park med stora träd, en stor gräsmatta och massor av blommor, vilket verkligen gjorde den vacker den här tiden på året. Här har också Svartån sin mynning. Även om vi bara hade en kort tid i Västerås, tror jag att vi lyckades se två av de vackraste platserna där. Nästa gång kanske vi har möjlighet att uppleva lite mer.  The townhall in the background  Svartån  Vasaparken, Västerås biggest park   Åland - a great place for rollerskiing/rollerblading An update of my training status – if someone is interested to hear about that anymore;) Last time I wrote something about my back-/hip problems where in the beginning of March and then the post looked like this: ”Now the focus for me will be to have a lovely month of skiing in Dobbiaco, with a mix of long skiing sessions with shorter high intensity training on the FIS-track Saskia, (longing:)) and lots of strength training. And when we come back to Åland again I am just going to do everything I can to solve the back problem. This winter has been lovely in many ways and I am happy to have been able to go to races. But at the same time, it has been mentally extremely though. Even though I found is so nice to see how well it has been going for the other skiers around me (and of course I wish them all the best all the time), it is also, every time, mentally very though to be so much behind and knowing that my results are so bad. The problem for me is that I both love to practise and compete, but know I have realized that I have to put all my efforts at getting a great back again, so that I can start practise and competing at the level I want to be.” So when we came back to Åland in April I took away almost all training except for weight training. To that I added walkings with poles. And noticed that I got worse every day….. A feeling of both resignation and happiness went through me. Of course resignation because no matter what I did or not did I didn’t get any better, but at the same time I was happy because it showed that still training is good for me. I decided to go back to the first doctor, to whom I went two years ago and I came there with a strange feeling of both hope and resignation. He is very straightforward, not afraid of asking all the tough questions, like for example what if you are being told that you can never train hard anymore etc. He once more checked my body and realised that my iliopsoas were extremely tight. Since he has been working both in Sweden and Finland with lots of athletes he knows a lot of different doctors, physios etc and he gave me the contact information to a physio in Västerås, that he thought might be able to help me.  Rollerblading with Team Serneke, 75 k this day. Photo: Mia Kemppanen And to make a long story short, he absolutely could! He examined my body and found out that it was quite imbalanced and that many small muscles in my bottom and hips were very weak. After the examination, which also contained some treatments, he showed me some exercises and did some taping. He also told me that I could feel worse at first and that I may have to come back several times to him for treatments. The first thing I realised afterwards was that it was easier for me to sit for longer periods. I also wasn’t in as much pain after a couple of hours after the trainings that I was before. He also told me that it is not bad for me to train and he said that I could start running the next day after the treatment. Or as he pointed it: what’s the idea to wait😊 I wanted to take it a bit careful although he said that I could do whatever I want, since even though I have been training a lot the last 1,5 years, I could count maximum performances on one hand. The appointment took place May 7th and 6,5 weeks afterwards I reduced my personal best on 10 k with 40 seconds. It feels amazing that I could do this after just 6,5 weeks with harder training and just four running intervals. Probabaly all the other training has built up a good basic fitness, and with all the rollerblades training my legs have had to work a lot. Having been able to train harder and doing intervals has really been like getting part of my life back. It is hard to describe how much it means to me, but I just read my medical records that my doctor wrote for me and that explains it quite well: ”Anna’s biggest wish is to be able to practice endurance training to be able to go long distance-races”. So a you can see it is quite important for me:) So is everything just fine now? No, unfortunately not perfect. It was best the first couple of weeks after the treatment, and then it has become worse. Unfortunately, also classical rollerskiing is the form of training that causes the most trouble for me, which is not perfect if you want to become a better long distance cross country skiier. So now it is just to use common sense and not train too hard, and to book a new appointment in Västerås. Västerås also showed its best sides when we were there last time and therefore we gladly visit the city again. (In the next post I will show you some photos from the city.)  Love to be able to run again  Very happy after the 10 k Här kommer en uppdatering av min träningsstatus - om någon fortfarande är intresserad av att höra om den;) Senast jag skrev något om mina rygg-/höftproblem var i början av mars och då såg inlägget ut så här: ”Nu kommer jag att fokusera på att ha en härlig månad med skidåkning i Dobbiaco, med en blandning av långa skidpass och kortare intensive pass på FIS-spåret Saskia (längtar:)) och massor av styrketräning. Och när vi kommer tillbaka till Åland igen, kommer jag bara att göra allt jag kan för att lösa mina ryggproblem en gång för alla. Den här vintern har varit underbar på många sätt och jag är glad att jag har kunnat köra två tävlingar. Men samtidigt har det varit extremt tufft mentalt. Det har varit superkul att följa de andra skidåkarna och sett hur bra det har gått för dem (och naturligtvis önskar jag dem alltid det allra bästa:), men varje gång har det också varit mentalt väldigt tungt att vara så mycket bakom och veta att mina resultat är så dåliga”. Så när vi kom tillbaka till Åland i april tog bort nästan all träning, bortsett från styrketräning. Istället lade jag till promenader med stavar. Och märkte att jag blev värre och värre varje dag som gick En känsla av såväl uppgivenhet som glädje gick genom mig. Självklart uppgivenhet för att jag inte blev bättre, oavsett vad jag gjorde eller inte, men samtidigt var jag glad eftersom det visade att träning ändå är bra för mig. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till den första läkaren jag gick till för två år sedan och jag kom dit med en konstig känsla av både hopp och uppgivenhet. Han är väldigt rak och har inga problem med att ställa tuffa frågor, till exempel undrade han vad jag skulle säga om jag aldrig kan träna hårt igen etc. Han undersökte mig och insåg att mina höftböjare var extremt tighta. Eftersom han har jobbat både i Sverige och Finland med massor av idrottare, känner han till många olika läkare, fysioterapeuter mm och han gav mig kontaktuppgifterna till en fysioterapeut i Västerås, som han trodde att kanske skulle kunna hjälpa mig.  New favourites - so much fun, even though they are very slow:)  Great with lots of bicycle paths Och för att göra en lång historia kort, det kunde han absolut! Han undersökte min kropp och upptäckte att den var ganska obalanserad och att många små muskler i min rumpa och mina höfter var väldigt svaga. Efter undersökningen, som också innehöll behandling, visade han mig några övningar och tejpade mig. Han berättade också för mig att jag kunde känna mig sämre till en början och att jag kanske måste komma tillbaka flera gånger till honom för behandlingar. Det första jag insåg efteråt var att det var lättare för mig att sitta i längre perioder. Jag hade heller inte lika ont ett par timmar efter träningen som jag hade förut. Han berättade också träningen inte skadar mig och han sa att jag kunde börja springa redan nästa dag efter behandlingen. Eller som han uttryckte det: det är väl ingen idé att vänta😊 Jag ville ta det lite försiktigt även om han sa att jag kunde träna vad jag ville, eftersom även om jag har tränat mycket de senaste 1,5 åren, kan jag räkna maxprestationer på en hand. Undersökningen ägde rum den 7 maj och 6,5 veckor efteråt sänkte jag mitt personliga rekord på 10 km med 40 sekunder. Det känns fantastiskt att jag kunde göra detta efter bara 6,5 veckor med hårdare träning och efter bara fyra löpintervaller. Antagligen har all den andra träningen byggt upp en bra grundkondition, och mina ben har fått jobba hårt med all rollerbladesträning. Att ha kunnat träna hårdare och även göra olika intervallpass har verkligen varit som att få en del av livet tillbaka. Det är svårt att beskriva hur mycket det betyder för mig, men jag läste just min patientjournal och utlåtandet förklarar det ganska bra: ”Annas största önskan är att kunna utöva uthållighetsträning för att köra olika långlopp”. Så som ni ser är det ganska viktigt för mig:) Så är allt bara bra nu? Nej, tyvärr inte riktigt. Det var bäst de första veckorna efter behandlingen, och efter det har det blivit sämre. Tyvärr är också klassisk rullskidåkning det sämsta för mig, vilket ju inte är det bästa om man vill bli en bättre långloppsåkare. Så nu är det bara att använda sunt förnuft och inte träna för hårt, och förstås boka en ny tid i Västerås. En stad som dessutom verkligen visade sina bästa sidor när vi var där förra gången och därför gärna besöker igen. (Tänkte lägga upp lite bilder därifrån i nästa inlägg.)  Nice running by the sea  Walking with poles  All these lovely morning trainings  A thing I have mentioned here on the blog earlier is the difference of the use of helmet by people in Central Europe and people here in the Nordic Countries. If you follow different skiers on instagram you almost never see any skier from the Nordic Countries not using a helmet, but it is very common to see that in Central Europe. If that would have been the fact today, this day could have had a devastating end. As a part of hour long distance A1 training today we did an appr. 1,2 km long up/downhill with a climb of 75 meters, and it was on the last part of that hill the accident happen. At appr. 42 km/h Marcus fell straight forward, when the skis suddenly locked. Consider the fall he was very lucky and just got lots of scratches and wounds, but when we got home he realized that the helmet had a dent and was cracked right trough. Shouldn't he had worn a helmet, he could actually have died. The purpose of this post is absolutely not to scare anyone, but just to remind everyone how important it is to wear a helmet! Except from this we had a nice training together with good friends and with a nice stop for coffee.   En sak som vi har nämnt här på bloggen tidigare är skillnaden i användning av hjälm av rullskidåkare i Centraleuropa och här i Norden. Om du följer olika skidåkare på instagram ser du nästan aldrig någon skidåkare från Norden som inte använder hjälm, men det är mycket vanligt att se det i Centraleuropa. Om det skulle ha varit fallet idag, hade den här dagen kunnat haft ett förödande slut. Som en del av ett A1 pass åkte vi en omkring 1,2 km lång uppförs-/nedförsbacke med en stigning på 75 meter, och det var i slutet av den backen som olyckan inträffade. I cirka 42 km/h föll Marcus rakt fram när hjulen plötsligt låste sig. Med tanke på fallet hade han riktigt tur och fick endast repor och sår, men när vi kom hem såg han att hjälmen hade både en buckla och var sprucken rakt igenom. Skulle han inte ha haft hjälm, kunde han faktiskt ha dött. Syftet med det här inlägget är verkligen inte att skrämma någon, utan bara att påminna om hur viktigt det är att bära hjälm! Bortsett från detta hade vi en fint pass tillsammans med trevliga vänner och en skön fikapaus.     |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde