  För två veckor besökte vi slottet Nymphenburg, ett av Europas största kungliga slott, som ligger strax utanför München. Eftersom vi skulle hämta mina föräldrar ganska sent på eftermiddagen bestämde vi oss att åka härifrån tidigt för att hinna med lite sightseeing. Efter att vi kollat runt lite vad som fanns att göra i München bestämde vi oss för ett besök till slottet Nymphenburg, tack vare dess storslagenhet. Lite ”nyare” välbevarade slott är inget vi besökt så ofta, så tänkte att det kunde vara kul. För er som besökt eller känner till Versailles och Schönbrunn påminner Nymphenburg en hel del om dessa. Gemensamma nämnare är prakt, storslagenhet och enorma parker. Slottet började byggas 1664 av kurfursten Ferdinand Maria av Bayern till sin hustru och färdigställdes först 1808. Under åren var det furstarna av Bayerns favoritslott under sommaren och när de var här ägnade de sig ofta åt jakt.  Slottsparken byggdes 1671 och har sedan dess omformats i omgångar. Idag består den av fontäner, dammar, bäckar, enorma fria ytor och mängder av gångvägar. Medan vi var där såg vi massor av löpare som passade på att utnyttja den fantastiska miljön till sina träningspass. Under sommarhalvåret erbjuds också gondolturer på den långa kanalen. Och visst såg det fint ut, men kändes ändå lite som att det var fel plats för det. Passar nog bättre i Venedig:)    På insidan finns massor av vackra målningar i taken och vissa rum är inredda med originalmöbler. De tre mest kända rummen är ”Gallery of Beauties”, Steinerner Saal och kung Ludwig II:s sovrum. Gallery of Beauties är fyllt av tavlor av alla Ludwig I:s favoritkvinnor och Steinerner Saal är en stor bankettsal med jättestora ljuskronor och vackra takfresker.   Sammanfattningsvis var det ett riktigt trevligt besök, där man genom audioguiden (3,50 EUR/person) fick lära sig en hel del historia, medan man gick runt och besökte de olika rummen. Marcus, som är väldigt historieintresserad, ansåg nog att besöket i slottet var ännu intressantare än vad jag tyckte, men även jag tyckte att det var väl värt pengarna. Vill man bara strosa runt i trädgården kan man göra det gratis, medan det kostade 6 EUR att gå in i slottet. Runt om i parken finns även andra byggnader som man kan besöka mot en tilläggskostnad. Är man intresserad av gondolturen kostade den 15 EUR per person. En stor fördel med Schloss Nymphenburg är att det är lätt att besöka vare sig du anländer med bil eller kollektivtrafik. Det finns massor av parkeringsplatser i närheten, och från Münchens centrum kan du hoppa på bussen eller spårvagnen. 
0 Kommentarer
Eftersom vi hämtade upp och lämnade av mina föräldrar i München när de var här på besök passade vi på att göra lite sightseeing och uppleva lite nytt på samma gång. I några inlägg framöver tänkte jag berätta lite om våra upplevelser. Först ut är själva München, och därefter kommer inlägg om slottet Nymphenburg, koncentrationslägret Dachau och slottet Neuschwanstein (föregångaren till Törnrosaslottet).  Gamla rådhuset  Nya rådhuset Vi tillbringade bara några timmar i München, så vi hann inte med så jättemycket under den tiden. Dock kände vi ändå att vi hade fått så pass bra koll på staden att vi prioriterade annat under det andra besöket. Eftersom vi var där på långfredagen var alla butiker stängda, vilket gjorde att shoppingen fick utebli. Gjorde oss dock inget eftersom det ändå inte var något vi planerat att göra. Istället strosade vi omkring, mestadels den äldre stadsdelen, där vi såg nya rådhuset (från början av 1900-talet) och gamla rådhuset (från 1300-talet). Vackra byggnader båda två! Därefter besökte vi Viktualenmarkt, en daglig matmarknad och Biergarten. Eftersom det var helgdag var inte många stånd öppna, men Biergarten hade sina Imbiss (gatukök) öppna. Vi hade hoppats på att få tag på riktiga Weissbierglas där men lyckades tyvärr inte.  Biergarten på Viktualenmarkt  Därefter gick vi till Hofbräuhaus, för att få uppleva en äkta ölstuga. Bryggeriet grundades 1597. Hofbräuhaus var även platsen där ombildandet av Tyska arbetarepartiet (DAP) till Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) skedde den 24 februari 1920, då Adolf Hitler läste upp det nazistiska partiprogrammet. Under andra världskriget förstördes stora delar av Hofbräuhaus av bombangrepp, men det byggdes upp igen och 1958 kunde återuppbyggnaden invigas. Idag är det en stor turistattraktion med upp till 35 000 besökare dagligen! Och vi kan intyga att det nog kan stämma, för det var väldigt mycket folk, i princip fullt vid alla bord. Vad gäller själva ölen kan du välja mellan HB original, dunkel och weiss, och det serveras i antingen 1 liters eller halvliters glas. Om du inte är riktigt törstig för då kan du även få en femlitersstövel. Har du tur kan du vara där när en blåsorkester spelar äkta bayersk musik! För vår del blev det två alkoholfria halvliters weissbier, en stor brezel (en sorts kringla) och lite korvspecialiteter med sauerkraut från Hofbräuhaus. En äkta tysk måltid:)  Inne i Hofbräuhaus  Brezelförsäljare iklädd traditionella bayerska kläder  Weissbier och brezel   Mätta och belåtna blev det sen en kaffe för oss innan vi åkte till Theresenwiese, platsen där Oktoberfestivalen äger rum (ända sen 1896). Själva platsen är en öppen yta på 420 000 kvadratmeter, som när vi var där, till viss del var platsen för ett tivoli. Fastän det inte var just något att se där nu, var det ändå intressant att se vilket oerhört stort område det är.  Theresenwiese Innan vi begav oss vidare mot flygfältet passade vi också att åka förbi Olympiapark där OS ägde rum 1976. Vi valde att inte besöka arenorna utan såg bara området utifrån. Är man bilintresserad ligger också BWM-museet precis i närheten. Annars bjuder också München på många parker och grönområden, varav Englischer Garten är den kändaste. Parken är med sina 3,7 km² till och med större än Central Park i New York. Här finns 78 km av vägar, perfekta för promenader och joggingturer, flera ölträdgårdar, ett japanskt tehus och restauranger.
 Vi har inte under den senaste tiden skrivit så mycket om det digitala nomadlivet och vårt företag EA Translation. Efter en höst med en liten inkörningsperiod som gick ut på att hitta våra roller och våra arbetstider, (eftersom vi i princip kan bestämma dem själv), så löper allt på bättre och bättre och vi börjar få allt att fungera. Vi har också fått några översättningsbyråer och företag som ger oss regelbundna jobb, vilket ger en större säkerhet. Vi har inte så många kunder hemifrån ännu, men tack vare de andra jobben får vi idag in i princip 2 hela löner. Det som är speciellt när man jobbar med översättningsbyråer är att det inte är så enkelt att veta vad man har får jobb nästa vecka utan allt går lite från vecka till vecka. Vi har känt att det är viktigt att vi huvudsakligen får jobba med översättning av det vi kan bäst d.v.s. sport, resor och sjöfart. Tips för dig som vill jobba som översättare:
 Perfekt när man själv kan bestämma var, när och hur man arbetar Tips samt positiva saker för dig som vill leva som digital nomad: Tips:
Positiva saker:
Tänkte titta in här och önska alla läsare en riktigt Glad påsk! De senaste dagarna har bestått av mycket jobb, men vi har också hunnit med några träningspass i vårvädret. Har varit upp till 20 grader på eftermiddagarna, riktigt härligt! Men nu har vi påskledigt, och firar tillsammans med mina föräldrar (Annas). Riktigt roligt att träffas igen, har inte setts sen november! Påsken här i Italien firas inte på något direkt speciellt sätt, förutom att man ofta äter en lång lunch tillsammans med lekar och musik med familjen/släkten på söndagen (är ju i och för sig något man gör ofta annars också:). Lamm är precis som i Norden vanligt på påskbordet (tillsammans med ett glas rött vin) och till efterrätt äter man Colomba, en sorts sockerkaka, och dricker ett glas Prosecco. Lite längre söderut i Italien pyntar man inte till påsken, det är dock annorlunda här, där påskpyntet varit framme sedan länge. Det som är lite speciellt om man jämför med hur det är på många andra ställen är att långfredagen är en helt vanlig arbetsdag här. Dock är mycket stängt på söndagen och måndagen. Avslutar inlägget med lite bilder från de senaste dagarna; lite träningsbilder, italiensk/nordisk påskfrukost och Colomba tillsammans med Prosecco. Hoppas ni får en fin påsk!         Förra veckan skidade vi ännu både på längden och utför, men nu är det rullskidor/rollerblades, löpning och vandring som gäller. Sista skidpasset blev i Anterselva lördagen förra veckan. Lite synd att de inte fortsätter att pista och spåra där för ännu förra fredagen var spåren näst in till perfekta tidigt på morgonen. Inför lördagen hade de dock inte fixat till dem alls, och när jag frågade en kille som jobbade i uthyrningsshopen trodde han inte att de skulle göra ngt mer åt dem, så då bestämde vi att lördagens skatepass fick vara det sista. Inget vidare, i synnerhet för mig, att åka banor som går mycket uppför och nerför där man inte får fast skidorna:( Läste att i Orsa skulle de ha spåren öppna ännu i påsk, vilket gjorde en lite avundsjuk:) Vintern har verkligen varit helt fantastisk här, men gillar man vårskidåkning långt in i april/maj ska man satsa på Norden.  Årets första rullskidpass! Väntar på att snön ska försvinna helt från världscupbanorna och att de ska sopa dem så att man kan åka där!  Bild från ett av löppassen  Vandring är inte heller så tokigt, även om det inte är i närheten av lika roligt som skidåkning  Ännu finns det snö kvar; i och för sig är detta på 2 200 möh:)  Perfekta spår i Anterselva ännu förra veckan Nu blir det som sagt rullskidor, rollerblades, löpning och cykling framöver. För mig blir det dock verkligen att känna in kroppen, se vad som passar bäst att träna, och i synnerhet att göra det försiktigt. Känner att nu måste jag verkligen se till att mitt rygg-/höftproblem löser sig!  Ett säkert vårtecken:)  Rifugio Lagazuoi Älskar du Alperna, utsikt och häftig skidåkning och vill vara med om en unik upplevelse då rekommenderas en natt uppe på Rifugio Lagazuoi, en hytta på 2752 möh. Det är särskilt två saker som är väldigt speciella med att bo här uppe; det ena är att du kan basta i Alpernas högst belägna bastu och det andra är möjligheten att vara först i Armentarola-pisten (Hidden Valley), den längsta och mest spektakulära pisten i Dolomiterna. Under våra två dagar i området Dolomiti Superski förra veckan spenderade vi en natt där, ett minne för livet!  Rifugio Lagazuoi bjuder på en av Dolomiternas vackraste vyer, och nås efter en linbanetur på 3 minuter från Passo Falzarego. Från hyttan går två pister, den ena tillbaks till liften uppe på Passo Falzarego, och den andra till Amentarola. Från Amentarola kan du sen tolka efter häst till San Cassiano, varifrån du till exempel kan fortsätta Sella Ronda-rundturen. Nu i slutet på mars efter en mycket varm vår var backen tyvärr inte öppen hela vägen, utan man fick istället ta en kort tur med minibuss till San Cassiano. Pisten ner mot Amentarola räknas som tidigare skrivet till Dolomiternas längsta och mest spektakulära pist. När hela är öppen är den 8,5 km lång, och förra veckan var cirka 6 km av backen öppen. Pisten bjuder till en början på en spektakulär utsikt över Dolomiterna, för att sedan slingra sig fram i ett sagolandskap med branta bergväggar på sidorna, frusna vattenfall och däremellan fantastiska vyer. Har du dessutom sovit uppe på toppen kan du njuta av en perfekt pistad backe!  Hidden Valley  Hidden Valley  Hidden Valley  Hidden Valley  Hidden Valley i juni Den andra pisten ner till liften uppe på Passo Falzarego är mycket kortare och brantare, men bjuder även den på en fantastisk utsikt. Att vara först i backen med solen i ansiktet var en otrolig upplevelse! Lite speciellt för oss var att vi i juni 2015 var och vandrade i precis samma backe. Vi hade då tänkt ta oss upp till Rifugio Lagazuoi, men fick vända pga. snöläget.  Pisten ner tillbaka till linbanan  Vandring i pisten i juni När du bor på Rifugio Lagazuoi kan du välja mellan att bo i sovsal eller i två-, tre- eller fyrbäddsrum med delad toalett. Vill du använda dusch får du betala en extra kostnad på 3,50 EUR. Du kan också välja mellan att boka halvpension (inkl. middag och frukost) eller endast boende. För frukost betalar du 10 EUR. Vi valde ett tvåbäddsrum med halvpension, och fick betala 67 EUR per person för detta. Med tanke på läget, kvaliteten på maten och hela upplevelsen tyckte vi att priset var riktigt bra. För att krydda var vistelse och få en verkligt unik upplevelse valde vi också att boka bastun, vilket verkligen var helt otroligt! Det var otroligt häftigt att basta i en riktigt bra vedeldad bastu (Harvia dessutom:) medan man beundrade utsikten över alptopparna. Eftersom vädret var helt magiskt kunde vi också sitta utanför bastun och svalka oss i bara badkläder!  Sauna with a view   Vacker utsikt medan man äter frukost  Terrassen Ett besök uppe på Rifugio Lagazuoi är inte komplett utan att kolla in den spektakulära solnedgången- och –uppgången. Kvällen spenderas sittandes ute på terrassen med en bok i handen medan solen sakta gick ner bakom alptopparna. Därefter serverades en trerättersmiddag (fast meny) inne i värmen. Vid kvart över sex morgonen därpå blev det sen uppstigning för att se soluppgången, innan vistelsen avslutades med frukost, före pisterna tog vid igen!  Fotografer gav sig ut på toppen för bästa bilden     A glass of wine before dinner  I väntan på något gott:)   Inte alla hotell man lämnar på detta sätt  Ännu inte planerat nästa års skidsemester? Gillar du fantastiska vyer, härliga breda pister, en kombination av italiensk och österrikisk mat och massor av sol – åk till Dolomiterna och skidsystemet Dolomiti Superski, och spendera en eller två dagar av semestern med att åka Sella Ronda, en skidtur runt Sellamassivet. Det var precis vad vi gjorde i veckan. Vi stack iväg tidigt i tisdags morse för att vara på plats vid 08:30 när backarna öppnar. Man kan välja mellan att starta från flera olika orter, och vi valde en av dem som låg närmast oss, nämligen Colfosco. Eftersom vi bestämt oss för att göra en övernattning längs med vägen (mer om det i ett annat inlägg:) hade vi väldigt gott om tid för såväl skidåkning, lunch i backen och möjligheten att åka samma backe flera gånger om! En av höjdpunkterna under de två dagarna var helt klart onsdagens första åk i Dolomiternas kanske kändaste och vackraste backe ”Hidden Valley”. Eftersom vi bodde i början av backen var vi i princip först i den nypistade backen, och upplevelsen att åka den med en fantastisk utsikt och den strålande solen som kuliss var verkligen magiskt! Den fantastiska pisten slutar vanligtvis på ett väldigt pittoreskt sätt; med att du tolkar efter häst till nästa lift! Pga. av snöläget var det dock inte möjligt nu. Under onsdagen passade vi på att stanna i Alta Badia, längs med vägen tillbaka till Colfosco, för lite skidåkning på ett och samma ställe innan solen började värma upp backarna alltför mycket. Skidåkningen var verkligen bra överlag, men under eftermiddagen blev det väldigt måddigt i backarna, baksidan av skidåkning i sol och + 17 grader!  En av de första pisterna vi åkte. Framme nere till höger i bild ser man skyltarna, den gröna visar Sella Ronda moturs  Anna i pisten  Poliserna verkar ha en tung dag på jobbet  En av alla pister  Lunchstället första dagen  Skidåkning är underbart:)  Många mysiga vyer längs med pisterna  Här övernattade vi, Rifugio Lagazuoi  Pisten ner från Rifugio Lagazuoi  Hidden Valley  Alta Badia ingår i Sella Ronda; en av våra favoritbackar gick ner till byn  Man förstår att det är sista veckan många av pisterna och liftarna har öppet, väldigt grönt på många platser  Marcus i förgrunden, Corvara i bakgrunden  Många vackert belägna hyttor i backarna. Denna ligger i Val Gardena och här åt vi lunch andra dagen  Väldigt måddigt i vissa pister mot slutet av dagen Lite fakta:
Dolomiti Superski: Området Dolomiti Superski består av 12 skidområden och över 1 200 km av pister som alla kan nås med samma liftkort (du kan också köpa liftkort till separata områden för en lite billigare peng). Det finns pister för alla, allt från barnbackar till riktigt svåra svarta pister, vissa med världscuptävlingar. Sella Ronda: Sella Ronda är en känd skidtur i Dolomiti Superski-området som går runt Sellamassivet, vilket ligger mellan de fyra ladinska dalarna Val Badia, Val Gardena, Val di Fassa och Valle di Fodom. Turen går att göra både med- och moturs (orange eller grön väg). Hela turen inklusive både liftar och pister är knappt 40 km, och du behöver inte vara något proffs för att klara den. Pisterna är blå och röda, och de flesta är dessutom breda. Turen är otroligt bra ihoplänkad, och det är endast ett ställe du behöver ta av dig skidorna för att gå en liten bit till nästa lift. Dessutom är den mycket bra skyltad, så att åka fel är nästan en omöjlighet. När du ska åka turen behöver du dock ha två saker i åtanke: 1. Eftersom turen ibland går på riktigt hög höjd är det viktigt att du kollar väderprognoserna, eftersom du annars riskerar att någon lift som ska ta dig vidare längs med turen är stängd. 2. Tänk på att starta ganska tidigt på morgonen (gärna när liftarna öppnar vid 8.30) om du med gott om tid vill hinna genomföra turen på en dag. Det rekommenderas starkt att du når det sista passet på din resa senast klockan 15.30 eftersom de sista liftarna stänger mellan 16.00 och 16.30. Det är inga problem att hinna med turen på bara ett par timmar, men vill du hinna stanna vid någon hytta längs med vägen för lunch eller en drink, och kanske åka någon favoritbacke en extra gång är det inte fel att ha några extra timmar! Kända orter som du kan starta turen ifrån är bland annat Santa Christina, Alta Badia, La Villa, Arabba, Corvara och Canazei. Själva startade vi turen från Colfosco, en grannby till Corvara, eftersom det är en av de närmaste orterna till Dobbiaco och passade bra med var vårt övernattningsställe låg. Satsa på ett boende i någon av dessa orter så kan du köpa ett liftkort några dagar för bara ett område, och köpa ett en- eller tvådagarskort för hela systemet och åka Sella Ronda. Du kommer inte att bli besviken! Tips: För aktuell info om pister, liftar och priser gå in på: http://www.dolomitisuperski.com/ |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde