|
The three of us love the opportunities to an active outdoor life that Toblach/Dobbiaco offers. Vi tre älskar möjligheterna till ett aktivt liv utomhus som Toblach/Dobbiaco erbjuder. Of course, it is a lot about cross country-skiing here and it is so fun to see that Chiara likes it too. She likes to ski in the nature, to play on skis and also to compete:) Often we do some skiing together or one of us with Chiara and the other by oneself, then we sometimes carry her in our Thule stroller and then we finish the training session with a pic nic. Självklart handlar det mycket om längdskidåkning här och det är så roligt att se att också Chiara gillar det. Hon gillar att åka skidor i naturen, att leka på skidor och även att tävla:) Ofta åker vi skidor tillsammans eller en av oss med Chiara och den andra själv, sen drar vi henne ibland i vår Thule-vagn och sedan avslutar vi träningspasets med picknick.        Having access to the pool in the neighbouring hotel gives great opportunities for a lot of playing and swimming. Att ha tillgång till poolen på grannhotellet ger fina möjligheter till mycket lek och bad.  Appr. two kilometers from our house is the ice rink, which means easy access to ice skating. The second time for Chiara here. The first time she tried it was in Livigno in December. A bit hard for her to understand that you have skate instead of just doing like you do on cross country-skis when you do the classic technique:) Cirka två kilometer från vårt hus ligger ishallen, vilket innebär att det är enkelt att åka skridsko. Andra gången för Chiara här. Första gången hon provade det var i Livigno i december. Lite svårt för henne att förstå att man ska göra skridskoskär istället för att bara göra som man gör på längdskidor när man kör klassiskt:)   Several nice playgrounds in the near mean plenty of opportunities for outdoor play. Flera fina lekplatser i närområdet ger gott om möjligheter till utomhuslek.    And just lovely environment for walks and different games. Och helt enkelt fantastisk miljö för bara promenader och olika lekar.  
0 Comments
 Dolomitenlauf 21k skate Last weekend I participated in the Dolomitenlauf 21 k skate in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. Always nice with competitions that you can get up in the morning at your regular time, eat breakfast, do the last preparations, and then get into the car and drive to the race. It was a very cold day, minus 17 degrees along the way to the start, and around 13 degrees minus when we came to the start. I was a bit worried about freezing a lot, but I did a long warm up with lots of clothes and thanks to that and my electrical feet warmers I was very warm during the race, even my hands were okay. Since I registered very late, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group, so the start went well. The track is a loop of 300 altitude meters, where the first appr. 6k goes downwards, the next 10k go upwards and the last appr. 5k goes downwards again. I know that my weak parts are the dowhillsm both because I am a bit cowardly and not so good tecnically, but also because I am almost always one of the skiers that weight the least. Because of that I of course lost positions downhill, and took some skiers uphill. I feel that I didn't have the best day, it felt that I wasn't able to give it all, my legs got tired a lot earlier than my heart and lungs. Still the latter part of the race, from around 12k to 21k felt better. Conditions: around - 11 degrees in the start, partly cloudy, a bit windy Skis: Madshus F3, grinding ...., ceramic base, powder, I was very satisfied with my skis   Förra helgen skidade jag Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Orten ligger cirka 40 minuter från Toblach så det går smidigt att ta sig dit. Alltid skönt med tävlingar när du stiga upp vanlig tid, äta frukost, göra de sista förberedelserna och sedan sätta dig in i bilen och köra till loppet. Det var väldigt kallt på tävlingsdagen, minus 17 grader längs vägen till start, och cirka 13 grader minus när vi kom fram. Jag var lite orolig för att jag skulle frysa ordentligt, men jag värmde upp ganska länge med massor av kläder på och tack vare det och mina elektriska forvärmare hade jag väldigt varm under loppet, och även mina händer var okej. Eftersom jag anmälde mig väldigt sent sattes jag automatiskt i den sista startgruppen men kunde direkt få en plats i den andra startgruppen när jag kom till nummerlappsutdelningen, strax efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra position i min grupp, så starten gick bra. Banan är en slinga med 300 höjdmeter, där de första cirka 6 km går utför, nästa 10 km går uppför och de sista cirka 5 km går utför igen. Jag vet att min svaghet är utförslöpor både för att jag är lite feg och inte så bra tekniskt, men också för att jag nästan alltid är en av de skidåkare som är lättast. Därför förlorade jag naturligtvis positioner i utförslöporna och tog några skidåkare när det gick uppför. Jag tyckte inte att jag hade den bästa dagen, det kändes som att jag inte kunde ge allt, och mina ben blev trötta mycket tidigare än hjärta och lungor. Tyckte att den senare delen av loppet, från cirka 12 km till 21 km i alla fall kändes lite bättre. Förhållanden: Cirka - 11 grader i starten, halvklart, en del vind Skidor: Madshus F3, slipning ...., keramisk bas, pulver, jag var mycket nöjd med mina skidor  Last weekend was dedicated to Pustertaler Ski-Marathon On Friday Puschtra Mini took place, a short race for kids. Actually, the race was for children born 2018 or later, but Chiara was allowed to participate even though she was too young. It was so fun to see how much she liked it and how proud she was when she was skiing and got a medal. It was a very nice event, and many people were cheering. The ballon festival took place at the same time, so it was very nice to see all the small balloons that where at the stadium at the same time. Förra helgen var vigd åt Pustertaler Ski-Marathon På fredagen ägde Puschtra Mini rum, ett kort skidlopp för barn. Egentligen var loppet för barn födda 2018 eller senare, men Chiara fick vara med trots att hon egentligen var för liten. Det var så roligt att se hur mycket hon gillade det och hur stolt hon var medan hon skidade och fick medalj. Det var ett väldigt trevligt arrangemang och många som hejade. Ballongfestivalen ägde rum samtidigt, så det var väldigt fint att se alla små ballonger som samtidigt var på stadion. Puschtra Mini   Pustertaler Ski-Marathon 62 k On Saturday Pustertaler Ski-Marathon took place. The 62 k long race is part of Ski Classics and went from Sexten/Sesto (or really Fischleintal/Val Fiscalina this year) to Toblach/Dobbiaco then Gemärk/Cima Banche and then back to Toblach/Dobbiaco again with the finish in Niederdorf/Villabassa. The three of us helped Team Edux and Isac Holmström with liquid at two different places along the track. Pustertaler Ski-Marathon 62 k På lördagen ägde Pustertaler Ski-Marathon rum. Det 62 k långa loppet är en del av Ski Classics och gick från Sexten/Sesto (eller egentligen Fischleintal/Val Fiscalina i år) till Toblach/Dobbiaco sedan Gemärk/Cima Banche och sedan tillbaka Toblach/Dobbiaco igen med målgång i Niederdorf/Villabassa. Vi tre hjälpte Team Edux och Isac Holmström med att langa vätska på två olika ställen längs banan.   Curio: A bit fun that there where three children at this station, Emil Jönsson Haag was also there with his and Anna's two sons:) Kuriosa: lite roligt att det var tre barn på denna kontroll, Emil Jönsson Haag var också där med hans och Annas två söner    Emil Persson wins   Ida Dahl wins The finish on Plätzwiese/Prato Piazza on Sunday's Prato Piazza Challenge On Sunday Prato Piazza Challenge took place with the finish up on Plätzwiese/Prato Piazza. We all went there for some skiing and at the same time we watched the finish of both the men and women. På söndagen ägde Prato Piazza Challenge rum med målgång uppe på Plätzwiese/Prato Piazza. Vi åkte dit för att passa på att åka lite skidor och samtidigt se både herrarnas och damernas målgång.   Astrid Öyre Slind wins   ... and the days are flying by  We have now been in Toblach/Dobbiaco for almost two weeks. The days are flying by with cross country-skiing (so nice to see how much Chiara likes it), swimming, work, balloon watching and just normal family life. We have been cross country-skiing quite a lot and Chiara has also participated in her first cross country-skiing race. The Pustertaler Ski Marathon (part of the Ski Classics) also took place last Saturday and we were there to help Isac Holmström’s team Edux, and the day after we also went up to Plätzwiese/Prato Piazza to ski and see the finish of Prato Piazza Mountain Challenge, the second competition of the weekend. Yesterday we also took the obligatory trip to the cozy neighbouring village of San Candido/Innichen to see the Snow Festival where different countries make cool snow sculptures.     Vi har nu varit i Toblach/Dobbiaco i snart två veckor. Dagarna flyger förbi med längdskidåkning (så kul att se hur mycket Chiara gillar det), bad, jobb, "ballongskådning" och helt vanligt familjeliv. Vi har skidat rätt mycket och Chiara har också deltagit i sitt första längdskidlopp. Pustertaler Ski Marathon (en del av Ski Classics) ägde också rum i lördags och vi var med och hjälpte Isac Holmströms team Edux, och dagen efter åkte vi också upp till Plätzwiese/Prato Piazza för att åka skidor och se målgången av Prato Piazza Mountain Challenge, helgens andra tävling. Igår gjorde vi även den obligatoriska utflykten till mysiga grannbyn San Candido/Innichen för att se snöfestivalen där olika länder skapar häftiga snöskulpturer.         This year December gave us lots of Christmas feeling. Since we spent the beginning of the month in Livigno, we were in an environment with snow, christmas market and nice christmas decoration directly. We also made chrismas candies, spending a lot of time out in the snow, listened to lots of christmas music, had advent calenders with us, did some christmas decorations and drank mulled wine and ate gingerbread. In the middle of December we then came back to Åland and were welcomed by a wintery Sweden. The rest of the month before Christmas Eve on Åland was also very Christmas-like with snow most of the time, Saint Lucy´s Day-celebration, baking of gingerbread and saffron buns, purchase of christmas tree, more making of christmas decoration and more mulled wine and gingerbread. When all this is mixed with some outdoor life it can be nothing but a good time :)        I år bjöd december oss på massor av julkänsla. Efetrsom vi tillbringade början av månaden i Livigno, var vi direkt på en plats med snö, julmarknad och vackra juldekoration. Vi bakade julgodis, spenderade mycket tid utomhus i snön, lyssnade på massor av julmusik, julpysslade lite, hade adventskalendrar med oss och drack glögg och åt pepparkakor. Ungefär i mitten av december åkte vi sedan tillbaka till Åland och välkomnades av ett vintrigt Sverige. Resten av månaden före julafton på Åland var också mycket jullik med snö för det mesta, lucia-firande, bakning av pepparkakor och lussekatter, köp av julgran, lite mer julpyssel och lite mer glögg och pepparkakor. När allt detta mixas med tid utomhus kan det inte bli annat än en bra tid :)  Welcomed by a wintery Sweden         The christmas tree decorated and ready for christmas  We knew before we came to Livigno that the snow conditions this autumn/beginning of the winter had been very poor, and that only some kilometers were prepared with artificial snow. It felt a bit sad because it is a lot more fun to be able to ski longer tracks and experience more of the beautiful nature, but still I of course thought it would be nice to ski again, and experience the nature you could also do by running or biking :) Still I got very happy when I saw that Oskar Kardin (skier in Team Ragde Charge) had posted on Instagram that he was out skiing 40 k in the valley. I did many nice training sessions in Livigno, lots of a bit longer and slower ones that you have to do when you come to high altidtude, but also some tougher ones more to the end of our stay. The weather offered everything from heavy snowfall to sun and -13 degrees.     Vi visste innan vi kom till Livigno att snöförhållandena under hösten/början av vintern hade varit väldigt dåliga, och att bara några kilometer var preparerade med konstsnö. Det kändes lite tråkigt eftersom det är mycket roligare att kunna åka skidor på lite längre spår och uppleva mer av den vackra naturen, men såklart tyckte jag ändå att det skulle bli skoj att åka skidor igen och uppleva naturen kan man ju också göra genom att springa eller cykla:) Jag blev ändå väldigt glad när jag såg att Oskar Kardin (skidåkare i Team Ragde Charge) hade lagt ut på Instagram att han var och åkt ett pass på 40 km i dalen. Spåren hade preparerats en gång med pistmaskin, men det fanns inte Jag fick till många fina träningspass i Livigno, många lite längre och långsammare som man måste göra när man kommer på hög höjd, men också några tuffare mot slutet av vår vistelse. Vädret bjöd på allt från kraftigt snöfall till sol och -13 grader.    The early bird catches the worm:)    Lots of people in the prepared tracks, almost the whole day    A Merry Christmas to everyone! We have had a great day with familytime, lots of nice food, lovely weather, great gifts and training. Our Christmas Evee started with Tomteloppet, 5 k    Picture from Nya Åland Lovely morning for a run   Click here to edit.  Preparations for mulled wine with some snacks  And then Santa Claus came   Christmas dinner with lots of nice food and coffee    Christmas tree with christmas gifts and gift opening    We have really enjoyed the days after we have come home, when the winter came almost the same time. We have done walks, being in the forest, playing in the snow, gone cross country-skiing, going for runs with the kicksled, done several winter runs, baking gingerbread, doing christmas crafting, having picnic and just enjoying the lovely sceneries. Vi har verkligen njutit av dagarna här hemma, då vintern kom nästan samtidigt som vi. Vi har tagit promenader, varit i skogen, lekt i snön, åkt skidor, sparkat sparkstötting, gjort flera löppass, bakat pepparkakor, julpysslat, haft picknick och bara njutit av allt det vackra.   Winter walk sceneries  Cross country-skiing in the garden  Winter running   Picnic   Christmas market   Cross country-skiing  Gingerbread making  Christmas crafting  Rolling around in the snow  Lucia   Oberengadin Spital in Samedan As I wrote earlier Marcus had a biking accident in Turkey four weeks ago. He fell of the bike and crashed with his head and arms down in the tarmac in a steep downhill. We were lucky that in the first car that stopped were two doctors/nurses and they immediately told him to stay calm and don't move, and then called an ambulance. The obvious thing that had happened were three broken/dislocated fingers, because they just were in the wrong direction. The ambulance took him to a state hospital where he had a tomography of the whole upper body, and of course the fingers. After around two hours they had checked the X-rays and then a doctor just put the fingers right, putting the hand in plaster and then we were sent home. They did nothing to the wounds in his face and the other arm that he said that hurt a lot. After having consulted a physioterapeut back home we decided that he should go to the private hospital to get his other arm checked. Here the reception and control was so much better. There they saw that he had a gap in the arm and recommended plaster for one month, but after some consultation with another orthopaedist the recommendation was 10-14 days in plaster. Here they also fixed his wounds in his face. After having decided that we should go to Livigno (one reason was also that Marcus would probably get better help in the near of Livigno than here on Åland), he got an appointment at a hospital in Samedan in the Engadin Valley the day after we had come to Livigno. So, on our first day in Livigno we took the car an hour over a mountain pass to Samedan. We got a very nice welcome and a good “feeling” for the hospital. They did a total check-up of what had happened during and after the accident, checked the X-rays, but also took new ones of both the fingers and the other arms. They also checked his fingers with ultrasound, and then they say that he had a more “severe” injury on one of his injured fingers, and the doctor said that he could get trouble with that finger later and probably pain. After having discussed it, and the period of convalescence (having the cross country-skiing season in mind), we decided that he should do the surgery. The doctor had time the same day, so in the afternoon/early evening he went to surgery, and around 9 o’clock in the evening we could go back home. A long day, especially for Chiara, but also a day when all of us got taken care of very well. Two days later we were back at the hospital where they took of the plaster from the fingers and 5 days after the surgery we went back for X-rays of fingers and elbow again and they took off the stitches from the face and, and 6 days after it was time for the first ergotherapy session for the fingers. Our stay in Livigno ended with a last visit on our way back to Åland. Then they took away the stitches from the fingers and did a last X-ray of the elbow. To sum it up, an excellent reception, and very nice when all the nurses and doctors spoke almost fluent English. It also felt very good to be at a place, where cross country-skiing is very big, to get a better understanding for a fast, smart and convenient rehabilitation. Now the rehabilitation consists of both ergotherapy for the fingers and physiotherapy for the arm, and even though you always want the recovery to be faster, still both the arm and fingers getting better and better every day.  Practising some kind of cross country-skiing outside the hospital Som jag skrev tidigare var Marcus med om en cykelolycka i Turkiet för fyra veckor sedan. Han föll över styret, kraschade och åkte med huvudet och armarna ner i asfalten i en brant nedförsbacke. Vi hade tur att i den första bilen som stannade var två läkare/sjuksköterskor och de sade omedelbart åt honom att hålla sig lugn och stilla och sedan ringde de efter en ambulans. Det uppenbara som hade hänt var tre brutna fingrar/fingrar ur led, eftersom de stod rätt ut. Ambulansen tog honom till ett statligt sjukhus där de gjorde en tomografi över hela överkroppen, och naturligtvis också fingrarna. Efter cirka två timmar hade de kontrollerat röntgenplåtarna och sedan drog en läkare dem rätt, satte handen i gips och sedan fick vi åka hem. De gjorde ingenting åt såren i ansiktet och den andra armen som han sa att gjorde väldigt ont. Efter att ha konsulterat en fysioterapeut hemma beslutade vi att han skulle åka till det privata sjukhuset för att få sin andra arm kontrollerad. Här var mottagandet och kontrollen så mycket bättre. Där såg de att han hade ett glapp på 3 mm i armen och rekommenderade gips i en månad, men efter samspråk med en annan ortoped var rekommendationen 10-14 dagar i gips. Här sydde de också hans sår i ansiktet. Efter att ha tagit beslutet att vi skulle åka till Livigno (en anledning var också att Marcus förmodligen skulle få bättre hjälp i Livigno/området kring Livigno än här på Åland), fick han en tid på ett sjukhus i Samedan i Engadindalen dagen efter att vi hade kommit till Livigno. Så under vår första dag i Livigno tog vi bilen en timme över ett bergspass till Samedan. Bemötandet var verkligen toppen och vi fick en bra "känsla" för sjukhuset. De gjorde en komplett kontroll av vad som hade hänt under och efter olyckan, kollade röntgenplåtarna, men tog också nya av både fingrarna och den andra armen. De kontrollerade också fingrarna med ultraljud, och då märker de att han hade en lite "allvarligare" skada på en av sina skadade fingrar, och läkaren sa att han kunde få besvär med det fingret senare och förmodligen smärta. Efter att ha diskuterat utlåtandet och konvalesensperioden (med längdskidsäsongen i åtanke) beslutade vi att han skulle göra operationen. Läkaren hade tid samma dag, så på eftermiddagen/tidig kväll opererades han och cirka nio på kvällen kunde vi åka hem igen. En lång dag, särskilt för Chiara, men också en dag då vi alla togs om hand mycket bra. Två dagar senare var vi tillbaka på sjukhuset där de tog av gipset från fingrarna och 5 dagar efter operationen åkte vi tillbaka för röntgen av fingrar och armbåge igen och de tog bort stygnen från ansiktet och 6 dagar efter operationen var det dags för första gången med ergoterapi för fingrarna. Vår vistelse i Livigno slutade med ett sista besök på väg tillbaka till Åland. Då tog de bort stygnen från fingrarna och gjorde en sista röntgen av armbågen. Sammanfattande fick vi ett utmärkt bemötande och det var väldigt skönt när alla sjuksköterskor och läkare talade nästan flytande engelska. Det kändes också mycket bra att vara på en plats, där längdskidåkningen är väldigt stor, för att få en bättre förståelse för en snabb, smart och lämplig rehabilitering. Nu består rehabiliteringen av både ergoterapi för fingrarna och fysioterapi för armen, och även om man såklart alltid vill att rehabiliteringen ska gå snabbare, blir både armen och fingrarna bättre och bättre varje dag.  Found a playground in Samedan  Nice play corner at the hospital  Nice view from a christmas decorated hospital  Lots of time spent on playing doctor :)  Nice view from the hospital |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
February 2023
Kategorier
All
|
RSS Feed