 The best way of experience Venice avoiding the massive crowds of tourists is by doing a morning run. We started two of our three mornings in Venice in that way (the third morning we had to go to the airport so early so we didn’t have time). We remembered from our last time in Venice that it was a good idea to head for the area Castello, so the first morning we aimed at the seaside and the San Marcos square to pass the Bridge of Sights and then we we’re in Castello. Here we just runa round checking the paths and small roads, seeing the old football stadium, the Arselane and the park and then heading back home. Back home we had run a bit over 10 km, with the highest point 8 meters above sea level, not very hilly😊 The idea with this first run was also to check the paths/roads for some interval training next morning. The second day we warmed up til Castello and then did some intervals in the area, along the seaside, crossing some parks and following the road at some places. The cool down was the appr. 2 km back home to our hotel. This area is perfect if you want to have the chance to run a bit faster, since it is quite hard to keep the speed up otherwise in the very often narrow alleys in the other areas. In Castello you also have the change to visit some outdoor gyms, and at some places there are water posts where you can drink. Running or walking is absolutely the best ways to exercise when you’re in Venice. If you want do something else it is smarter to travel out from the city center. Det bästa sättet att uppleva Venedig undvikandes den stora massan av turister är genom att sticka ut på en löprunda på morgonen. Vi började två av våra tre morgnar i Venedig på det sättet (den tredje morgonen var vi tvungna att åka till flygplatsen så tidigt så då hade vi tyvärr inte tid). Vi kom ihåg från vår senaste gång i Venedig att det var en bra idé att springa till Castello-området, så den första morgonen tog vi sikte på vattnet och Markusplatsen, passerade Suckarnas bro för att sedan komma till Castello. Här sprang vi bara runt och kollade in stigar och små vägar, såg den gamla fotbollsarenan, Arselanen och parken och sedan hem igen. När vi kommit tillbaks till hotellet hade vi sprungit 10 km, och den högsta punkten vi varit på låg 8 meter över havet, inte så backigt direkt😊 Idén med denna första löprunda var också att kontrollera stigarna/vägarna för intervallträning nästa morgon. Den andra dagen värmde vi upp till Castello och sedan sprang vi några intervaller i området, längs havet, korsade några parker och följde vägen på vissa ställen. Därefter väntade ca. 2 km nedvarvning tillbaka till hotellet. Detta område är perfekt om du vill kunna springa lite snabbare, eftersom det är ganska svårt att hålla farten uppe annars i de ofta mycket ofta smala gränderna i de andra områdena. I Castello finns också några utegym, och på vissa platser finns det vattenstolpar där du kan dricka. Löpning eller promenader är absolut de bästa sätten att träna på när du är i Venedig. Om du vill göra något annat är det smartare att ta sig ut från stadens centrum.   Castello by the sea     Piazza San Marco  A bit more people in the afternoon at Piazza San Marco   The shops getting ready for the day
0 Kommentarer
 A collection of places and food that this beautiful city has two offer. This is just a first hint of the place, and I will present it more thoroughly in some posts in the near future. Stay tuned:) En samling platser och lite mat som denna vackra stad har att bjuda på. Detta är bara en första hint, och jag kommer att lägga upp fler inlägg inom en snar framtid. Så kika snart in igen:)                      As the headline says we are happy to announce that we’re having a baby this autumn! In this post I am going to write a bit about the weeks so far, with focusing on the training and a bit about how I have felt since we first got to know that I was pregnant. Hang on to training for two 😊 Som rubriken antyder är vi glada att kunna berätta att vi kommer att få barn i höst. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om veckorna hittills, med fokus på träningen och lite om hur jag har känt mig sedan vi först fick reda på att jag var gravid. Häng med på träning för två 😊  Week 1-5: I had now idea that I was pregnant during these weeks and also competed in three long distance races during this period, Gsiesertal Lauf 30 km skate, Ridnauner Volkslauf 25 km skate and Engadin Skimarathon 42 km skate. The first race felt absolutely normal, but in Ridnauner Volkslauf I had a very high heart rate, that I had problem to get to become lower, and in Engadin Skimarathon I had problem with getting lactid acid quite fast. Afterwards, I of course understand why 😊 Vecka 1-5: Jag hade ingen aning om att jag var gravid under dessa veckor och tävlade dessutom i tre långlopp under denna period, Gsiesertal Lauf 30 km skate, Ridnauner Volkslauf 25 km skate och Engadin Skimarathon 42 km skate. Det första loppet kändes helt normalt, men i Ridnauner Volkslauf hade jag en hög puls, som jag hade svårt att få lägre, och i Engadin Skimarathon hade jag problem med att jag fick mjölksyra ganska snabbt. Nu efteråt förstår jag dock varför 😊 Week 5: I started to feel sick the day after Engadin Skimarathon, last race for the season. Sometimes the timing is extremely good, although I had hoped for two relaxing last weeks in Toblach with great skiing and nice lunches outside. 😊 After the sickness had last for a couple of days I made a test and it was positive 😊 Even though I didn’t feel good this week, I still got three training sessions done. Vecka 5: Jag började känna mig lätt illamående dagen efter Engadin Skimarathon, sista tävlingen för säsongen. Ibland är timingen extremt bra, även om jag hade hoppats på två avkopplande veckor i Toblach med bra skidåkning och trevliga luncher innan resan tillbaka till Åland. 😊 Efter att jag mått illa ett par dagar gjorde jag ett test som visade positivt. 😊Fastän jag inte mådde bra den här veckan, blev det ändå tre träningspass.  Amazing weather in March and I really wanted to be out skiing:)  The last skiing session for the season Week 6-7: These two weeks were no fun at all. Felt sick most of the time and was tired, and at the same time we had to pack and get back to Åland. These two weeks consisted only of some walks, which was best to do in the mornings/forenoons. Vecka 6-7: Dessa två veckor var inte kul överhuvudtaget. Mådde illa mest hela tiden och var trött, och samtidigt var vi tvungna att packa och resa tillbaka till Åland. Det blev bara några promenader under dessa veckor, vilka kändes bäst att göra under morgnar/förmiddagar.  Sunbathing instead of training  One of few walks the last week in Toblach  Many morning walks by the sea when we came back to Åland Week 8-10: In week 8 I noticed that I actually didn’t feel worse if I run very slowly instead of walking, and that was a relief and made me very happy.😊 These weeks consisted of many runs in the forest, quite early and only in the forest, since I ”officially” was having a cold for some weeks, feeling too bad to meet people at other times than in the mornings and at midday time, and we didn't want to tell anyone yet. I apologize to everyone that I had to lie to.😉 All these runnings were so nice, but really went so slow compared to what I was used to just a couple of weeks before. Vecka 8-10: Vecka 8 märkte jag att jag faktiskt inte mådde sämre om jag sprang mycket långsamt istället för att gå, och lättnaden och glädjen var stor.😊 Dessa veckor bestod av många löppass i skogen, ganska tidigt och bara i skogen, eftersom jag ”officiellt” var förkyld under några veckor, mådde för dåligt för att träffa människor vid andra tider än morgnar och mitt på dagen, och vi inte vill berätta något så tidigt. Jag ber om ursäkt till dem jag var tvungen att ljuga för.😉 Alla löppass var härliga, men det gick verkligen så långsamt jämfört med vad jag var van vid bara ett par veckor innan. Week 11-23: During these weeks I was able to train quite normal. It was strange to become faster and faster compared to how I felt during week 6-10, but still I felt far away from the physical condition I was at in February. I didn’t push in the same way as before I got pregnant, but the distance and the type of training remained quite the same. During all these weeks I still didn’t feel good in late afternoons, evenings and nights, and therefor all training sessions took place in the mornings/early afternoons. Vecka 11-23: Under dessa veckor kunde jag träna ganska normalt. Det var konstigt att bli snabbare och snabbare jämfört med hur jag kände mig under vecka 6-10, men ändå känna sig långt från den form jag var i i februari. Jag pressade inte på på samma sätt som innan jag blev gravid, men tiden och typen av träning var i princip densamma. Under alla dessa veckor mådde jag fortfarande inte bra under sena eftermiddagar, kvällar och nätter, och därför skedde alla träningspass på morgonen/tidigt på eftermiddagen.  So happy to be back running longer runs ...  ... and doing some skating ...  ... and some rollerblading. Photo: Lennart Holmström Week 23-24: These weeks were spent in Italy (Pustertal and Venice), and it was also in these weeks I had one of first evenings that I didn’t feel sick at all, quite a nice feeling I have to say.😊 These were also some days of quite a lot of training and I was so happy to be able to do all the things that I normally do when we’re in Pustertal. Altogether it became 11 training sessions during 8 days, for example hiking/running at 2 000 m.a.s.l., a mix of double poling and skating up to Anterselva/Antholz (the famous biathlon place), lots of runnings and rollerskiing at flat parts. The only thing that didn’t feel good was going the steeper part of the world cup track with rollerskis in Toblach, the speed becomes quite high. I went one lap, but did rest of the training on the flatter part. We also spent some days in Venice where it became more running (hard to rollerski there😊), which also felt very good. Vecka 23-24: Dessa veckor tillbringades i Italien (Pustertal och Venedig), och det var också under dessa veckor jag hade en av de första kvällarna som jag inte mådde illa alls, ganska härlig känsla måste jag säga.😊 Dessa dagar bestod också av ganska mycket träning och jag var så glad att kunna göra alla saker som jag normalt gör när vi är i Pustertal. Sammantaget blev det 11 träningspass under 8 dagar, till exempel vandring/löpning på 2 000 m.ö.h, en blandning av stakning och skate på rullskidor upp till Anterselva/Antholz (den berömda skidskytteplatsen), många löprundor och rullskidor på flackare vägar. Det enda som inte kändes riktigt bra var att köra den brantare delen av världscupbanan på rullskidor i Toblach, man kommer upp i ganska hög hastighet där. Jag körde ett varv, men resten av träningen fick ske på den plattare delen. Vi tillbringade också några dagar i Venedig där det blev mer löpning (svårt att köra rullskidor där😊), vilket också kändes väldigt bra.  So happy to be back in Pustertal and still being able to run, also at high altitude  Appr. 2 000 m.a.s.l.  Back at a special place during one of the morning runs  Rollerskiing in Toblach  Up to Anterselva, the last four kilometers are steep  Rollerskiing in Val di Casies/Gsiesertal  Morning run in Venice Week 25-26: Quite normal training weeks with a mix of running, rollerskiing (classic and skate), rollerblading and strength training. Everything felt still very good, but I noticed that it takes more time for me to ”get going”, when I am out running. It feels like the body need a couple of kilometers before it is awake.😊 During one of the running sessions I also felt something that turned out to be cramp in my shins. I think it was because I hadn’t drunk enough water the day before and it was very hot these days. I have also no idea if it had anything at all to do with the pregnancy or if it would arise regardless. Vecka 25-26: Ganska normala träningsveckor med en blandning av löpning, rullskidåkning (klassiskt och skate), rollerblades och styrketräning. Allt kändes fortfarande mycket bra, men märkte att det tar mer tid för mig att "komma igång" när jag är ute och springer. Det känns som att kroppen behöver ett par kilometer innan den är vaken.😊 Under ett av löppassen kände jag också något som visade sig vara kramp i mina smalben. Jag tror att det berodde på att jag inte hade druckit tillräckligt med vatten dagen innan och det var väldigt varmt de här dagarna. Jag har inte heller någon aning om det hade något att göra med graviditeten eller om det skulle uppstått oavsett.  One of this summer's most beautiful morning run  At the top of Gesundaberget in Dalarna  Morning run in Vinäs in Dalarna  Falun, the place we spent our first four years together as a couple Week 27 ➝ : Last weeks I have still been doing everything that I am used to but have chosen to use slower wheels when rollerskiing and to choose roads that are quite flat. The training sessions have also become a bit shorter, but I am still running up to 1,5 hours and rollerblading up to 2,5 hours. I am extremely thankful that I can still be training as much as I do, because it really is such a big part of my life and something that really makes me feel good. I know that it is very individual how your body function, but I also think that the fact that I had so much trouble with my back and during that time worked so much to get a stronger back, torso and pelvis has helped me during my pregnancy. Even though I maybe altogether have had five evenings when I have felt good during my pregnancy, I still have to be happy for feeling quite good otherwise: I can still train, I haven’t become that big and I still feel quite ”normal”, although a bit more and more pregnant of course.😊 But I am also very aware that it can and probably will change sometimes during the weeks that are left. To be continued😊 Vecka 27 ➝ : De senaste veckorna har jag fortfarande tränat det jag är van vid, men har valt att ha långsammare hjul när jag åker rullskidor och att välja vägar som är ganska flacka. Träningspassen har också blivit lite kortare, men jag springer fortfarande i upp till 1,5 timme och rullar upp till 2,5 timmar. Jag är extremt tacksam för att jag fortfarande kan träna så mycket som jag gör, för det är verkligen en så stor del av mitt liv och något som verkligen får mig att må bra. Jag vet att det är väldigt individuellt hur kroppen fungerar, men jag tror också att det faktum att jag tidigare hade så mycket problem med ryggen och under den tiden arbetade så mycket med att få en starkare rygg, bål och bäcken att det har hjälpt mig nu under min graviditet . Även om jag tyvärr har haft kanske fem kvällar när jag mått bra, får jag dock ändå vara glad för att må rätt bra annars: jag kan fortfarande träna på, jag har inte blivit så väldigt stor ännu och jag känner mig fortfarande rätt "normal", även om lite mer och mer gravid naturligtvis.😊Men jag är också mycket medveten om att det kan och förmodligen kommer att förändras någon gång under de veckor som är kvar. Fortsättning följer😊  Some rollerblading  Happy at the morning run around Mariehamn  ... have been filled with lots of things but very few blog updates :) Other things have (unfortunately) been prioritized. After spending some time in the Alps we had a few very nice days in Venice, a visit from our great friends, some friends and family over for coffee, quite lots of training and work, a couple of days at sea, a trip to Dalarna for a wedding and seeing some friends and now we're spending some days in Marcus parents' cottage. Here a pictorial cavalcade from last month will follow and then I will post some more blog posts from our days in Venice and Dalarna later on. ... har varit fulla av massor av saker men väldigt få blogginlägg :) Andra saker har (tyvärr) prioriterats. Efter att ha tillbringat lite tid i Alperna hade vi några väldigt härliga dagar i Venedig, ett besök från våra fina vänner, lite vänner och familj över på kaffe, en hel del träning och arbete, ett par dagar på sjön, en resa till Dalarna för ett bröllop och för att träffa några vänner och nu tillbringar vi några dagar i Marcus föräldrars stuga. Här kommer att en bildkavalkad från förra månaden och senare kommer det att komma fler blogginlägg från våra dagar i Venedig och Dalarna. Amazing Venice/Fantastiska Venedig   Lots of nice training, especially in the mornings/En hel del träning, speciellt på morgnarna    Lovely days at the sea/Härliga dagar till havs   Beautiful Dalarna with a wedding, a visit to friends and nice training/Vackra Dalarna med ett bröllop, ett besök hos vänner och härlig träning  Rollerskiing in Falun  Pasta time in Falun  Elsborg  Wedding time  Nice view in Falun  Bathing in Siljan  Morning run at Sollerön  Gesundaberget  At the top Kumlinge, in the Åland archipelago  At sea at Kumlinge, going out with the nets and a morning run  Summer time  Nice to catch your own dinner So nice days and beautiful sceneries   Looking at some nice apartments     Lots of very nice and fun (and sometimes quite tough) training:) Rollerskiing, running and hiking  Beautiful runnings    Up to Anterselva/Antholz  Lago di Anterselva/Antholzer See  Hiking in Val di Casies/Gsiesertal   Rollerskiing in Val di Casies/Gsiesertal  Some nice food, drink and nice places      Great view from the balcony Ciao from Valle di Casies/Gsiesertal! It is probably not unknown to anyone that we really like the Dolomites and last Friday we made a decision with extremely short notive to go down to look at some apartments and fix some papers for a possible future buying. We have been checking different apartments for a while, and now that we found some quite interesting object we decided to come and see them. We're staying in small, very picturesque village called Preindl/Prateria because one of the main objects is situated here. The picture above is taken from the balcony at the apartment we're renting at the moment. Thus it feels a bit bad to not be in "our" own apartment in Santa Maria, but we really feel that we have to test to "live" in the village where we are interested of an apartment to get a feeling for how it should be to stay here. Ciao från Valle di Casies/Gsiesertal! De flesta vet nog vid det här laget att vi verkligen gillar Dolomiterna och i fredags fattade vi ett beslut med extremt kort varsel att åka ner för att titta på några lägenheter och fixa lite papper för ett eventuellt framtida köp. Vi har kollat upp lite olika lägenheter ett tag, och nu när vi hittade ett par intressanta objekt bestämde vi oss för att komma hit ner och se dem. Vi bor i en liten, väldigt pittoresk by som heter Preindl/Prateria eftersom ett av huvudobjekten ligger här. Bilden ovan är från balkongen i lägenheten vi hyr just nu. Det känns dock lite konstigt att inte vara i "vår" vanliga lägenhet i Santa Maria och vi känner oss lite dåliga som inte är där. Dock känner vi att vi verkligen måste prova på att bo i den byn vi är intresserad av en lägenhet i för att få en känsla av hur det skulle vara att vara här längre perioder. As already mentioned the decision to flew down was taken on Friday, at noon, and already in the evening we were on the ferry to Sweden for staying overnight at Arlanda, catching a flight to Venice (only appr, 2,5-3 hours from Pustertal) at 6.20 AM on Saturday morning. We were happy with the choice of hotel at Arlanda, First Hotel Arlanda Airport, first time there for us. Free transfers from Arlanda to the hotel, good breakfast which they served half an hour earlier since we had to start so early, nice clean rooms and free transfer in the morning to the flight for only 59 EUR. Also the hotel has a sauna and gym, which we unfortunately didn't have time to test. Beslutet att flyga ner tog vi som sagt på fredagen, vid klockan 12, och redan på kvällen satt vi på färjan till Sverige för att övernatta på Arlanda och ta ett flyg till Venedig (endast ca 2,5-3 timmar från Pustertal) klockan 6.20 på lördag morgon. Vi var nöjda med valet av hotell på Arlanda, First Hotel Arlanda Airport, första gången vi bodde där. Gratis transfer från Arlanda till hotellet, bra frukost som de serverade en halvtimme tidigare eftersom vi var tvungna att starta så tidigt, trevliga rena rum och gratis transfer på morgonen till flyget för endast 59 EUR. Boendet har dessutom bastu och gym, som vi dock tyvärr inte hann testa.  A part of the breakfast at First Hotel Arlanda Airport Great with a 4 hour stop over in Frankfurt am Main where we had the change to see a bit of the city. Perfekt med en fyra timmar lång mellanlandning i Frankfurt am Main, då vi hann se lite av staden.   Last Saturday Frankfurt hosted an Iron Man event with the finish at the market square  Very nice market hall   Driving from Venice up to Val Pusteria/Pustertal via San Vito di Cadore and Cortina among other places was amazing, such a beautiful sceneries. Bilresan från Venedig upp till Val Pusteria/Pustertal via bland annat San Vito di Cadore och Cortina var fantastisk, så många vackra vyer.   The day before yesterday we started with a short morning jog, before some breakfast at the balcony before heading for a hike up to Tre Cime/Drei Zinnen (more about that later). It was an amazing day, so nice views, good training and lovely weather. Söndagen började med en kort morgonjogg innan frukost på balkongen. Därefter tog vi bilen för att vandra upp till Tre Cime/Drei Zinnen (mer om det senare). Det var en fantastisk dag, så många vackra vyer, bra träning och underbart väder.   Happy after the morning run:)  Yesterday we did some rollerskiing, were working, strolling around the village where we live, to feel the atmosphere, Marcus was running and I did some strength training. A good day! Igår åkte vi rullskidor på morgonen, jobbade en hel del, strosade runt lite i byn där vi bor och kände in atmosfären, Marcus körde ett löppass och jag styrketräning. En bra dag helt enkelt!  Some really beautiful roads for rollerskiing   Working view  Happy Midsummer to everyone! We're celebrating with roller skiing 2 hours, food and family:) Glad midsommar till alla! Vi firar med rullskidor i 2 timmar, mat och familjehäng!      Concentrated before the start   Saturday, two weekends ago, I participated in Rullskidgalejet, a 43 km long roller ski race about 10 km outside of Norrtälje. This year the results from this race will affect the seeding for Vasaloppet 2020. The race takes part on small roads outside Norrtälje and is relatively ”hilly”, there is not much double poling on flat parts, but it goes up and down all the time, but without any big hills. The race took part in bright sunshine. I did not race with ”loan” roller skis which the best skiers did, but on the skis that were ”loan” skis at last year's competition that I also then went the race with. So I had my Elpex with resistance 2, while those who got ”loan” roller skis had Skigo with resistance 2. My skis probably rolled a tiny bit better than the others. I started the race relatively hard and even hanged on to the elite for the first 8 km (for them the speed was slow). I stayed behind Jerry, another skier from Åland. We were many skiers that hanged on to the elite in the beginning, probably 20-30 skiers. After that I dropped the elite group in a small uphill. Then I found a good group to go with and I concentrated to be quite far ahead, but to not stay in the front. At the beginning of the second lap, Jerry caught us in the group after he had broken the tip of the pole after about 10 km. I then joined the group on the second lap until we had gone about 35 km. Then I dropped the group, along with 2 other skiers, in a longer uphill. Just before I dropped the group, I had advanced some positions so I should not lose the group, but I had gone too hard and then the group disappeared. After that we were 3 tired skiers who helped each other the last 7 km. The speed wasn’t so fast for us then. One of the skiers went off the last kilometer and on the long finish I hadn’t the power to overtake the other skier. I lost about 3 minutes on 8 km to Jerry who left our group in the end. I came 34 in the race and my time was almost 5 minutes faster than last year (the conditions were pretty much the same) and the best part of it all was that the time was good enough for the 1st starting grid in Vasaloppet. /Marcus  The winner, Team Serneke's Anders Mölmen Høst At the finish Behind the camera: Daniel Ankarström  At the finish I lördags deltog jag i Rullskidgalejet i Norrtälje. Det är ett 43 km långt rullskidslopp 10 km utanför Norrtälje, som inför i år har blivit seedningsgrundande inför Vasaloppet 2020. Loppet går på små vägar utanför Norrtälje och är relativt böljande, det är väldigt lite stakning i långa flacka partier utan det går uppför och nedför hela tiden, men inga stora backar. Loppet kördes i strålande solsken. Jag körde inte på lånerullskidor vilket de bästa gjorde, utan på de låneskidor från fjolårets tävling som jag då körde loppet på. Jag körde alltså på Elpex 2:or, medan de som fick lånerullskidor körde på Skigos 2:or. Mina skidor rullade nog en aning bättre än de andras. Jag öppnade relativt hårt och hängde till och med elitklungan de första 8 km (för dem gick det lugnt). Låg mycket i rygg på Jerry, en annan ålänning. Vi var många som var med så länge, säkert ett 20-30-tal åkare. Efter det måste jag släppa klungan i en liten uppförsbacke. Sen hittade jag en bra klunga att åka med och som jag låg med och var inte så ofta upp och drog i. Jag låg dock ganska långt fram i klungan. Vid varvning kom Jerry fast oss i klungan efter att han efter cirka 10 km hade brutit stavspetsen. Jag höll sedan ihop med klungan på andra varvet tills vi åkt cirka 35 km. Då tappade jag klungan tillsammans med 2 andra åkare i en längre uppförsbacke. Jag hade precis innan jag tappade klungan avancerat några placeringar så jag inte skulle tappa klungan, men då gick jag för hårt och sedan försvann klungan. Efter det var vi 3 trötta åkare som hjälptes åt att dra de sista 7 km. De gick inte så hårt för oss då. En av åkarna körde ifrån oss på sista km och på det långa upploppet blev jag frånåkt från den andra åkaren. Jag tappade cirka 3 minuter på 8 km:s åkning på Jerry som åkte ifrån vår klunga på slutet. Totalt blev det en 34:e plats och en nästan 5 minuter bättre tid än i fjol (i princip samma förhållanden) och det bästa av allt var att det räckte till 1:a ledet i Vasaloppet./Marcus  After the race together with Jerry  Monday morning Today is Monday morning and for most people a new working week has just started. I think you really have achieved something cool and very important i life, when you really like Monday mornings and Sunday evening as much as Friday mornings and Friday afternoons. (But isn't that really how it should be) We both really looking forward to the weekends, but every weekend we really looking forward to the new upcoming week too. Isn't that really perfect when you realize that both part of your life, the private and the working part, really are so nice. I have always dreamt of a life like this, but to have this enormous freedom that we have now, I didn't really that was possible. A couple of weeks ago, when we were planning a gathering, my godfather said something like: "but it really doesn't matter for you either when we take it, since your retired too". The meaning with this statement is of course that as long as we know something beforehand we can almost do anything at any given time. I have really thought a lot about that, because sometimes it really feels that we have the freedom of being retired, but the joy of having a job that we really like and the possibility to earn the money that we want. Isn't that the perfect mix! /Anna  Training on a Thursday morning Idag är det måndag morgon och för de flesta har en ny arbetsvecka precis börjat. Jag tycker att vi verkligen har uppnått något häftigt och väldigt viktigt i livet, när vi verkligen ser framemot måndag morgon och söndag kväll lika mycket som fredagsmorgonen och fredagseftermiddagen. (Men det är väl egentligen självklart att det borde vara så) Vi ser verkligen båda fram emot helgerna, men varje helg ser vi verkligen fram emot den nya veckan också. Är det inte ganska så perfekt när du inser att båda delar av ditt liv, den privata såväl som den professionella, verkligen båda är riktigt bra.
Jag har alltid drömt om att ha det liv jag har nu, men att ha den här enorma friheten som vi har nu trodde jag nog inte riktigt att var möjlig. För några veckor sedan, när vi planerade en träff, sa min gudfar något i stil med: "men det spelar ju ingen roll för er heller när vi tar det, eftersom ni ju är pensionärer". Meningen med påståendet var ju givetvis att så länge vi vet om någonting lite på förhand kan vi nästan göra vad som helst vid vilken tidpunkt sm helst. Jag har verkligen tänkt mycket på det han sa, för ibland känns det verkligen som att vi har friheten som en pensionär, men glädjen att ha ett jobb vi gillar och möjligheten att tjäna de pengar vi vill. Är inte det den perfekta blandningen! /Anna  A bit different to take the ferry to the race  Ready for the start Saturday, two weeks ago, I ran BrändöÖluffen in the Åland archipelago. As an adult you can choose between 10 km and half marathon. I chose to run the half marathon, which at the same time was the Åland championship. I started training for the race after we got home from Italy. So I have had about 60-70 km of running per week, mixed with some roller skiing, so that I wouldn't get hurt. My goal was 1.30, i.e. a pace of 4.15 min/km. I didn't know so much more about the track, than it is relatively hilly and beautiful. I had planned to start at a pace of 4.15 min/km and not harder than 4.10. But the race started a bit fast because I was hanging on to the winner Jerry Danielsson at the start who also had the goal of running at 1.30. But at the first two kilometers the pace was 4 min/km. Then I ran alone for about 8 km before the track turned towards a place called Åva. There I ran behind the person who was number two in the race. He ran at an extremely uneven pace, which certainly was not an advantage for me, but I got to rest a bit behind him in the wind. When the track turned in the village of Åva I felt that the pace was a bit too slow so I passed him and increased the speed. Here I had the best feeling in the race, from about 13,5 km to 16 km. I also caught up on the leader Jerry, but then after 16-17 km the legs started to get tired, while the person who had been number four in the race was getting closer. He passed me with 1 km left and I crossed the finish line at 1.31.28 after the last part had been really though. Still an ÅM bronze and third place in the race, which I am satisfied with considering that it was my half marathon debut. The track Beautiful track, but more hilly than you think. At the website it was written that it is a track for personal records, but it might be a bit two tough for team for that. The track is really nice with its location in the Åland archipelago, and passing embankments and bridges. However, it is a pity that they do not promote the race better on Åland, because then it would certainly attract more runners. According to the GPS, the race was 21350 meters long, which is longer than a half marathon. The race was nice and really worth running.     Förra lördagen löpte jag BrändÖluffen ute i den åländska skärgården. Som vuxen kan man välja mellan 10 km och halvmaraton. Jag valde att springa halvmaraton, som samtidigt var åländska mästerskapen. Jag började träna inför loppet efter att vi kom hem från Italien. Så det blev cirka 60-70 km löpning per vecka, blandat med lite rullskidor, så man inte skulle få någon överbelastningsskada. Målet var att försöka springa under 1,30 h, d.v.s. i 4,15 min/km tempo. Jag visste inte så mycket om banan, mer än den är relativt kuperad och att den skulle vara vacker. Jag hade planerat att öppna loppet i 4,15 min/km tempo och som hårdast 4,10. Men loppet startade lite fort eftersom jag hängde på vinnaren Jerry Danielsson i starten som också hade som mål att springa på 1,30. Men de två första kilometrarna gick i 4 min/km tempo. Sedan sprang jag ensam i cirka 8 km innan man vänder mot ett ställe som heter Åva. Där låg jag i motvinden i rygg på han som låg tvåa i loppet. Han sprang mycket ryckigt, vilket säkert var till nackdel för mig, samtidigt som jag fick vila lite i ryggen på honom. När vi kom till vändningen i Åva by så märkte jag att det gick lite för långsamt så jag sprang om honom och ökade faren. Här hade jag min bästa känsla i loppet, från cirka 13,5 km till 16 km. Jag tog också in på ledaren Jerry, men sedan efter 16-17 km började benen ta slut, samtidigt som han som legat fyra i loppet hade börjat få upp farten. Han passerade mig med 1 km kvar och jag tog mig i mål på 1,31,28 efter att sista delen varit riktigt tung. Blev ändå ett ÅM-brons och tredje plats i loppet, vilket får vara godkänt med tanke på att det var min halvmaraton debut. Banan Vacker bana, men mer kuperad än man tror. Det stod på hemsidan att det var en bana för personliga rekord, men den kanske var i tuffaste laget för det. Banan är riktigt fin med sitt läge i den åländska skärgården, och går t.ex. över vägbankar och broar. Det är dock synd att de inte marknadsför loppet mer på fasta Åland, för då skulle det säkert kunna locka fler löpare. Enligt GPS:en var loppet 21350 meter långt, vilket är längre än ett halvmaraton. Loppet var fint och är verkligen värt att löpa.  Very nice prizes  Taking the ferry back home |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde