|
Sledging around Lago di Dobbiaco/Toblacher See     Visiting the cows and calves in the stable   Morning hike    Enjoying life   
0 Kommentarer
Morning run in maybe the most beautiful valley: Val Fiscalina/Fischleintal. It was an epic run in lovely sunshine, and so beautiful with the red rowanberries, the white snow up in the mountains and the golden larch trees . Morgonlöpning i kanske den vackraste dalen: Val Fiscalina/Fischleintal. Det var en episk löpning i härligt solsken, och så vackert med röda rönnbär, den vita snön uppe i bergen och de guldfärgade lärkträden.        The views during an absolutely amazing morning run at an absolutely amazing place. Vyerna under en helt fantastisk morgonlöpning på en helt fantastisk plats.        On October 9 we run from Toblach to Cortina, a training session that we had looked forward to doing again. We did exactly the same run two years ago, and it turned out to be on the exact same date. The difference this time was that we were three. Aslo the temperature in the start was a bit lower than two years ago. The track is about 29 km long and the first 15-16 km go upwards and the rest downwards. Although you're out for quite a long time, we were both surprised that it felt so good for both of us. We did the run quite a lot faster than two years ago, and even though you felt some "tiredness" in the legs/hips, neither of us really felt that we had been running for a couple of hours. A nice feeling:) We ended the run with a lunch on the main street in Cortina in lovely weather. Such a nice day!       Den 9 oktober sprang vi från Toblach till Cortina, ett träningspass som vi båda hade sett fram emot att göra igen. Vi gjorde exakt samma träningspass för två år sedan, och det visade sig dessutom vara exakt samma datum. Skillnaden den här gången var att vi var tre:) Förutom det var det lite kallare när vi startade än för två år sedan.
Sträckan blir cirka 29 km lång och de första 15-16 km går uppför och resten nedför. Även om man är ute länge, blev vi båda förvånade över att det kändes så bra för oss båda. Vi sprang ganska mycket snabbare än för två år sedan, och även om man såklart kände en del "trötthet" i benen/höfterna, kände ingen av oss egentligen påverkade av löpningen. En härlig känsla :) Vi avslutade löpningen med en lunch på huvudgatan i Cortina i härligt väder. En verkligt fin dag!  At Prato Piazza/Plätzwiese at around 2000 m.a.s.l. in October. It felt just like a day in January, just amazing:) Prato Piazza/Plätzwiese omkring 2 000 m.ö.h. i oktober. Kändes precis som en dag i januari, helt fantastiskt :)     We're back in the Dolomites and started our stay here with a hiking that we have done once before. Hiking from Antholzer See/Lago di Anterselva to Staller Sattel/Passo Stalle and back. Such a beautiful area. Vi är tillbaka i Dolomiterna och började vår vistelse med en vandring som vi har gjort en gång tidigare. Vandring från Antholzer See/Lago di Anterselva till Staller Sattel/Passo Stalle och tillbaka. Ett verkligt vackert område.   This was Chiara's first longer hike: we were out for around 3,5 hours including a break for food and drink. It went very smooth and she seems to have enjoyed it, it was just the last 10 minutes that she started to become a bit bored. Marcus was also very satisfied with the Osprey child carrier, and that is very good since it will probably be used many times :) The only thing it lacks is unfortunately a rain cover, but probably that is something you could buy. One perfect thing with Marcus carrying Chiara is that I now have to take the backpack, means better training for me too:) Detta var Chiaras första längre vandring: vi var ute i cirka 3,5 timme inklusive en paus för lite mat och dryck. Det gick väldigt smidigt och hon verkar ha gillat det, det var bara de sista 10 minuterna som hon började bli lite uttråkad. Marcus var också mycket nöjd med bärstolen från Osprey, och det är väldigt skönt eftersom den förmodligen kommer att användas flera gånger :) Det enda som saknas är tyvärr ett regnskydd, men förmodligen är det något du kan köpa till. En perfekt grej med att Marcus bär Chiara är att jag nu måste bära ryggsäcken med packning, vilket innebär bättre träning för mig också :)   Picnic up at Passo Stalle/Staller Sattel at 2 000 meter above sea level. So nice too that the weather was good, so Chiara could be sitting on the blanket during the break. Picknick upp vid Passo Stalle/Staller Sattel 2 000 meter över havet. Så härligt också att vädret var bra, så att vi kunde ha Chiara att sitta på filten under pausen.   This hike really offers so many beautiful places, with both panoramic views, two lakes and just pure nature:) Denna vandring bjuder verkligen på så många vackra platser, med både panoramavyer, två sjöar och helt enkelt underbar natur :)  We ended the hike exactly in the same way as we did around three years ago, with a dip in Lago di Anterselva, so refreshing and nice! Vi avslutade vandringen på exakt samma sätt som för cirka tre år sedan, med ett dopp i Lago di Anterselva, så uppfriskande och härligt!      Lago di Misurina Throwback to a dreamy day last summer in the Alps, and a celebration to the fact that Italy to a certain part opens the border for foreigners again today, June 3. On our first day in Val Casies/Gsiesertal we made a hike/run up to and around Tre Cime/Drei Zinnen (the three famous mountains/summits in the Dolomites), three hour, highest point at 2400 m.a.s.l and appr. 600 altitude meters. We started at Misurina Lake and the first 4 km went quite steep upwards. Lovely sceneries along the way, and nice to see the nature in summer time. At around 2300 m.a.s.l. we came up to Auronzo rifugio/hütte, a place where you also can take the bus/car to. From here the rest of the hike is quite flat, and you can go from rifugio to rifugio. Up here we run on the flat parts and in the gentle uphills, and hiked the steeper downhills. Up here we also saw some snow, even though most of it had melted. A nice tip, if you want a break with some drinks or food, is to stop by the Malga Langalm/Lange Alm hütte. Even though we didn’t make any stops during our hike/run, it seemed to be the absolute best place, very beautiful surroundings, cozy rifugio and not so full of tourists. But of course, if you visit it during the peak season (end of July and August) it may probably be another story. After doing the loop around the three summits, we took the bus back down to Misurina, to save our knees and hips from the quite steep descend. A very nice hike/run that ended with lunch at one of our favourite restaurants, Malga Misurina.  Road in the beginning  Passing a lake  Water break  Both clear and beautiful posts  So many beautiful sceneries along the way    Up at the Auronzo rifugio Throwback till en drömlik dag förra sommaren i Alperna, och ett firande av att Italien till en viss del öppnar gränsen för utlänningar idag den 3:e juli:) Under vår första dag i Val Casies/Gsiesertal gjorde vi en vandring/löptur upp till och runt Tre Cime/Drei Zinnen (de tre berömda bergstopparna i Dolomiterna), en tur på tre timmar, med en högsta punkt på 2 400 m.ö.h. och cirka 600 höjdmeter sammanlagt. Vi började vid Misurina-sjön och de första 4 km gick ganska brant uppåt. Underbara landskap längs vägen, och roligt att få uppleva naturen också på sommaren. På ungefär 2 300 m.ö.h, kom vi upp till Auronzo rifugio/hütte, en plats dit du också kan ta buss/bil. Härifrån är resten av vandringen ganska platt, och du kan vandra från rifugio till rifugio. Här uppe sprang vi på de flackare delarna och i de lättare partierna uppför och gick i de brantare nedförsbackarna. Här såg vi också lite snö, även om det mesta hade smält. Ett tips, om du vill ha en paus med lite dryck eller mat, är att stanna vid Malga Langalm/Lange Alm hütte. Även om vi inte gjorde några stopp under vår vandring/löptur verkade det vara det absolut bästa stället, väldigt vackra omgivningar, mysig rifugio och inte så fullt av turister. Men såklart, om du besöker den under högsäsongen (slutet av juli och augusti), kan det säkert se helt annorlunda ut. Efter att ha gjort turen runt de tre topparna tog vi bussen ner till Misurina för att slippa den ganska branta nedstigningen och spara på våra knän och höfter. En mycket trevlig vandring/löptur som avslutades med lunch på en av våra favoritrestauranger, Malga Misurina.   Tre Cime/Drei Zinnen, the three famous summits      Malga Alm/Lange Alm  A small beautiful lake  Lunch with a view  Felt bad to have to leave this From decided that we stay in Italy as long as it is possible to having to pack our belongings and going back to Finland the day after. The last couple of weeks have been mentally quite tough because of the whole corona situation. Having been in South Tyrol since the middle of January having of course meant being "close" to the corona outbreak, but at the same time "far away". We started take small measurements around the weekend we went to Anterselva seeing the biathlon world championship, for example not using the public transport. Otherwise we lived almost exactly as we normally do, working from home, training outside, eating lunch outside sometimes etc, meaning living quite risk-free from getting corona/the flu. The restrictions for South Tyrol came all of a sudden, and not long after that our accommodation got the information that they had to close down. And when that came up and we had the opportunity to go home to Åland we had to go. It tough felt very irritated and typical when we crossed the border to Austria that there weren't even a police or carabinieri there, and we were thinking that we may not even would be able to cross the border. All the way from Italy to Åland we weren't checked once, and only saw one place in Germany were they randomly checked some cars. It felt very bad and I was so sad that we had to leave. We had really been looking forward to enjoying the lovely month of March with almost all tracks open. Just skiing, enjoying the weather and having some lunches and picnics outside. We also had planned to go to Turkey, but of course also those plans had to be changed. Still, of course, we're lucky that none of us are sick, and that we still could come here, where the restrictions are less rigorous. Often we take some time to do some sightseeing when we're travel to and from Italy/Åland, but this time we were avoiding too much of that due to the situation. We still did some running in one small German village in the morning and did some running sightseeing in Hamburg, a city we hadn't visited before. The last stop we had were in Helsingborg, which we also checked out in the morning before driving the last part. Another interesting, but at the same time both good for us but also so sad, was how little you had to pay for real good hotels, about half the normal price. Back at Åland we have been in quarantine and mostly trained, taking a huge amount of walks, and trying the new home delivery service from the grocery store. Even though it is a very strange situation we have been very happy that we can be outside training and enjoying the sun and the nature. Hoping that the situation will change very soon and hoping for better days to come! Från att tagit beslutet att vi skulle stanna i Italien så länge det var möjligt till att behöva packa våra saker och åka tillbaka till Finland dagen efter. De senaste veckorna har varit mentalt ganska tuffa på grund av hela corona-situationen. Att ha varit i Sydtyrolen sedan mitten av januari har naturligtvis inneburit att vara "nära" coronautbrottet, men samtidigt rätt så "långt borta". Vi började vidta lite åtgärder helgen som vi åkte till Anterselva för att se VM i skidskytte, till exempel struntade vi att använda kollektivtrafiken. Annars levde vi nästan exakt som vi brukar, arbetade hemifrån, tränade ute, åt lunch på uteserveringar ibland osv, vilket betyder att vi levde ganska riskfritt från att bli smittade av coronaviruset/influensa. Begränsningarna för Sydtyrolen kom plötsligt och inte länge efter beslutet fick vårt boende information om att de var tvungna att stänga. Och när det skedde och vi hade möjlighet att åka hem till Åland var vi tvungna att fara. Det kändes dock väldigt irriterande och typiskt när vi korsade gränsen till Österrike att det inte ens fanns en polis eller carabinieri där, och vi hade förberett oss på att det skulle kunna vara problematiskt att ens passera gränsen. Under hela resan från Italien till Åland kontrollerades vi inte en gång och en endast på en plats i Tyskland kontrollerade de slumpmässigt vissa bilar. Det kändes väldigt tråkigt och jag var väldigt ledsen att vi var tvungna att lämna Toblach. Vi hade verkligen sett fram emot att njuta av marsmånad med nästan alla spår öppna. Åka skidor, njuta av vädret och äta lunch och picknicka ute. Vi hade också planerat att åka till Turkiet, men naturligtvis ändrades också dessa planer. Självklart är vi naturligtvis glada och tacksamma att ingen av oss är sjuka och att vi fortfarande kunde ta oss till hit, där restriktionerna är betydligt mindre stränga. Ofta brukar vi passa på att sightseeinga när vi reser till och från Italien/Åland, men den här gången undvek vi alltför mycket av det på grund av den speciella situationen. Vi passade dock fortfarande på att ta en morgonjogg i en liten tysk by en morgon och gjorde lite joggingsightseeing i Hamburg, en stad som vi inte hade besökt tidigare. Det sista stoppet vi hade var i Helsingborg, som vi också kollade in lite på morgonen innan vi körde den sista etappen. En intressant sak, på ett sätt bra för oss men samtidigt också ledsamt, var hur billiga riktigt fina hotell var, ungefär hälften av vad de normalt sätt brukar kosta. Tillbaka på Åland är det karantän som har gällt och vi har mest tränat, gått en massa promenader och provat den nya hemleveranstjänsten från mataffären. Trots att det är en väldigt konstig situation är vi väldigt glada över att vi kan vara ute och träna och njuta av solen och naturen. Hoppas på att det snart vänder och på bättre dagar framöver!  Last morning On the way back to Åland  Crossing the border to Austria  Morning run in a small German village  Morning run in Hamburg   Helsingborg Back at Åland             Last Sunday (23.02.2020) we went to the World Championship in biathlon in Anterselva/Antholz and watched the mass starts for both women and men. We've been to Anterselva two times before watching the world cup competitions and it has always been a great atmosphere, and of course it was that this time too. We got really good places at the stands, and saw both the shooting range, the finish line and a part of the track:) We were also very lucky to get to see two very exciting competitions, that weren't decided until the end. And how was it then to be at the world championship with a baby you may wonder? It went very well, she didn't mind wearing the hearing protection and found it nice to sit at the railing watching the competition:) We were also lucky to be able to get our Thule Chariot with us, so she could sleep in that now and then on the stands. To get some training, we also decided to walk up from the parking lot (appr. 5 km from the arena) and back to the car, a nice hike where we also get to try the Thule Chariot in quite rough terrain. It worked very well with the running wheel on; good to know if we decide to do some easier hikes in the future. Altogether a very nice Sunday:) I söndags (23.02.2020) var vi på VM i skidskytte i Anterselva/Antholz och tittade på damernas och herrarnas masstart. Vi har varit i Anterselva två gånger innan för att se skidskytte och då på världscupen och det har alltid varit en fantastisk stämning, och naturligtvis så var det så också den här gången. Vi fick riktigt bra platser på läktaren och såg både skjutbanan, mållinjen och en del av banan:) Vi hade också turen att få se två väldigt spännande tävlingar, som inte avgjordes förrän på slutet. Och hur var det då att vara på VM med en baby kanske ni undrar? Det gick väldigt bra, hon tyckte det var helt okej att ha hörselskydd och tyckte att det var roligt att sitta på räcket och titta på tävlingarna:) Vi hade också turen att kunna ha vår Thule Chariot med oss, så hon kunde sova i den nu och då på läktaren. För att få lite träning beslutade vi oss också för att vandra upp från parkeringsplatsen (cirka 5 km från stadion) och tillbaka till bilen, en trevlig tur där vi också fick prova Charioten i ganska tuff terräng. Det fungerade mycket bra med löphjulet på; bra att veta om vi bestämmer oss för att göra några lättare vandringar här framöver. Summa summarum en riktigt fin söndag:)  The winner of the women's mass start Marte Olsbu Røiseland, who took seven medals during the championship  Concentrated...  Cheering for the winner Johannes Thingnes Bø  Familytime  Great atmosphere  The Thule Chariot delivers! Last weekend was that type of weekend you really want to have when you're here in Toblach. We started Saturday with an Italian breakfast before heading for the Toblach-Cortina track. Marcus started from the Nordic Arena and then I and Chiara joined at Drei Zinnen. We went to Fiames (until the end of the track) and then back to Drei Zinnen where we ended the training with lunch in the sun (charing table with two German men from Freiburg:). The day ended with an Aperol Spritz on the balcony and some cross country-skiing at the television. A very good day according to us:) Förra helgen hade vi en sådan typ av helg du verkligen vill ha när du är här i Toblach. Vi startade lördagen med en italiensk frukost innan vi åkte Toblach-Cortina-spåret. Marcus startade vid Nordic Arena och sedan klev jag och Chiara på vid Drei Zinnen. Vi skidade till Fiames (tills spåret slutar) och sedan tillbaka till Drei Zinnen där vi avslutade träningspasset med en lunch i solen (delandes bord med två tyska män från Freiburg:). Dagen avslutades med en Aperol Spritz på balkongen och lite längdskidåkning på TV. En väldigt bra dag enligt oss:)       Sunday started with a quite early ride to Ahrntal/Valle Aurina for visiting a Finnish guy we know (who is physiotherapist and who I went to when I had my backproblems) and his family. They had invited us to their home and showed a great hospitality. They had made breakfast which we ate before we (Marcus, me and Markus) were heading for the tracks. The track in Kasern where they live is very nice, although quite many altitude meters, and it was very fun to ski at a new place. After having been in the tracks for some time, we finished with lunch at Jägerhütte, where Marcus probably had the best meat dish ever in Italy:) We had a very nice time together and hopefully we will see each other once more in spring time. Söndagen började med en ganska tidig bilresa till Ahrntal/Valle Aurina för att besöka en finländare vi känner (som är sjukgymnast och som jag gick till när jag hade mina ryggproblem) och hans familj. De hade bjudit hem oss till sig och visade verkligen på stor gästfrihet. Vi åt frukost hemma hos dem innan vi (Marcus, jag och Markus) tog sikte på skidpåren. Spåren i Kasern där de bor är väldigt fina, även om de har ganska många höjdmeter, och det var väldigt roligt att åka skidor på en ny plats. Efter att skidat ett tag avslutade vi med lunch på Jägerhütte, där Marcus åt den antagligen bästa kötträtten han någonsin ätit i Italien :) Vi hade det väldigt trevligt tillsammans och förhoppningsvis kommer vi att hinna träffas en gång till under våren.      |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
November 2021
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde