Throwback to a beautiful day in Cortina d'Ampezzo for some alpine skiing. We really thought it would be nice to go alpine skiing with Chiara so that she would be able to practice what she learned at the ski school in December. We chose to go to the same place as we where last year since Chiara really liked it, and it also gives Marcus and me a chance to go skiing in many different slopes in beautiful surroundings. It was really nice to see Chiara's progress, from being a bit unsecure and wanted to have the backback on so we could hold her in the beginning, to go by herself, and then in the end going with us (with the backpack on) in steeper slopes. Some of the slopes higher up Tillbakablick till en härlig dag i Cortina d'Ampezzo för lite utförsåkning. Vi tyckte att det skulle vara skoj att åka utför med Chiara så att hon skulle få öva på det hon lärde sig på skidskolan i december. Vi valde att åka till samma ställe som vi var på förra året eftersom Chiara verkligen gillade det, och det ger även Marcus och mig en chans att åka skidor i många olika backar i vackra omgivningar. Det var riktigt kul att se Chiaras framsteg, från att ha vara lite osäker och vilja ha ryggsäcken på sig så att vi kunde hålla i henne i början, till att åka själv och sedan i slutet åka med oss (med ryggsäcken på) i brantare backar. Skiing by her own On our way for lunch
0 Comments
Söndagen den 28 januari åkte jag Marcialonga igen efter 3 års paus, på grund av corona, förkylning samt spricka och fingrar ur led som har gjort att jag inte åkt. Jag startade i grupp 2 med start klockan 08:10, eliten startade kl. 08.00 och dameliten kl. 08.05.
Jag kom långt fram i min startfålla. Var där cirka 06:50 och fållorna öppnade 07.00. I Marcialonga startar inte klockan förrän man passerar startlinjen om man inte hör till någon i de lägre grupperna. Jag gick till bilen och väntade och värmde upp cirka 5 minuter med stavlöpning. I min fålla fanns det en vänster och höger korridor och när de öppnade höger korridoren så rev de i min vänster fålla sönder plasttejpen så att vi också kunde springa ut på startgärdet. Jag var dum nog inte ha stavremmarna i händerna, så jag måste öppna dem och då kom det skidåkare från alla håll och kanter. Till på köpet hade jag passerat startlinjen så min tid hade börjat. Annars gick den första backen bra (kommer en brant efter cirka 2 min åkning). Här kunde jag nog ha kunnat stakat på lite hårdare. Jag kände att jag gick på ganska bra på vägen upp till Canazei, men jag lyckades med konststycket att köra omkull 2 gånger. Ena gången så vrickade jag nog tummen. Då gick det lite hårdare. Det var väldigt isigt i spåret och löst i emellanåt, men mycket is överlag. Vid Canazei låg jag 409:e plats. På vägen ner från Canazei mot Moena tryckte jag på och hängde med bra, men på vägen ner skulle jag byta vätskebälte fick jag inte på det nya och slängde det och tyvärr försvann det vid det ögonblicket. Då stod jag stilla i cirka 30 sekunder och många passerade mig. Men jag körde sen på bra och passerade en del åkare på väg ner till Moena efter halva loppet, men jag var omkull ytterligare en gång precis innan man åker in i det berömda tältet. Det var rejält isigt. Från Moena och ner till Molina kändes det som jag höll min plats ganska bra. Från Molina vänder banan och det går lite uppför från att det är cirka 6 km kvar. Det går lätt uppför i cirka 3,5 km innan den berömda Cascatan startar med sin branta sista del. Under de 3,5 km passerade jag många åkare, och i sista backen tog jag också en del placeringar. Jag stannade och satte på klister vid Tokos station innan. Jag gick i mål som 321:a man (324 enligt Ski Classics) och 361:a totalt. Väder: -4 i starten, plusgrader i slutet. Mycket isiga spår, ej så vått. Kläder: armbågsskydd och knäskydd, kortärmat underställ, tunna handskar och pannband (Marcialonga). Skidor: Madshaus DP Struktur: L2 Skidorna gick ok, näst intill bra. Medelpuls 172 (maxpuls 188) Min maxpuls är 200. Att tänka på till nästa gång: Öppna lite hårdare och hårdare fart. Går bra med ett vätskebälte, testa byta innan loppet. (Marcialonga går dock bra att åka med bara ett vätskebälte). Mycket bra langning på slutet. Sätt inte på fäste i sista backen om jag känner mig så pigg som jag gjorde, trots att jag tog några placeringar. Om det är så här isigt åk med skating-pjäxor och skating-skidor för bättre fäste. On January 28th, I did the race Marcialonga again after a 3-year break, due to corona, a cold and sprained and dislocated fingers that have kept me away from doing the race. I started in group 2 at 08:10, the elite men started at 08.00 and the elite women at 08.05. I came far ahead in my gate. I was there about 6.50 and the gates opened at 7.00. In Marcialonga, the time doesn't start until you cross the starting line if you don't start in the elite or first group. I went to the car and waited and warmed up for about 5 minutes running with poles. In my grind there was a left and right corridor and when they opened the right corridor, the some skiers on the left side where I stood tore up the plastic tape so that we also could run out to the start. I was stupid enough not to have the pole straps around my hands when I came out on the starting area, so I had to open them and then skiers passed med from all directions. In addition, I had crossed the starting line so my time had started. Otherwise, the first hill went well (a steeper hill comes after about 2 minutes). Here I probably could have pushed a little harder. I felt like I was doing pretty well on the way up to Canazei, but I managed to crash two times, probably jammed my thumb in one of the crashes, where the speed was quite high. It was very icy in the track and sometimes loose, but a lot of ice overall. At Canazei I was 409th. On the way down from Canazei towards Moena I pushed on and hung on well, but on the way down I was going to change the fluid belt, I couldn't get the new one on and threw it away and unfortunately it disappeared at that moment. Then I stood still for about 30 seconds and many people passed me. But then the race went quite well and I passed some skiers on the way down to Moena after half the race, but the I had a crash again just before you ski through the famous tent. It was really icy. From Moena down to Molina , it felt like I held my position pretty well. From Molina, the course turns and goes uphill for the last 6k. It is an easy uphill for about 3.5k before the famous Cascata starts with its steep final part. During the 3.5 km I passed many skiers, and on the last hill I also took some places. I stopped and put grip wax at Toko's station before the Cascata. I finished at 321st (324th according to Ski Classics) and 361th overall. Weather: -4 at the start, plus degrees at the end. Very icy tracks, not so wet. Clothing: elbow pads and knee pads, short-sleeved base layer, thin gloves and headband (Marcialonga). Skis: Madshaus DP Structure: L2 The skis went ok, almost good. Average pulse 172 (max pulse 188). My max pulse is 200. Things to think about next time: Start a little harder and higher speed. Works well with one fluid belt, test before the race. (However it is fine to go with only one fluid belt at Marcialonga). Very good liquid delivering at the end. Don't put grip wax before the last hill if I feel as good as I did, even though I took a few places. If it's icy like this, go with skating-boots and skating skis for better grip. Always a magical trip when you go to Marcialonga. This time we took the road passing Cortina before entering the Marcialonga track at the turning point in Canazei. Alltid en magisk resa när man åker till Marcialonga. Den här gången tog vi vägen förbi Cortina innan vi kom in på Marcialonga-spåret i vändningen i Canazei. Made a stop for some food in the middle of checking out good places to give liquid along the track. Finding a picnic bench with playground and sun – a very good combo:) Gjorde ett stopp för lite mat medan vi kollade in bra platser att ge vätska på. Picknick-bänk med lekplats i solen – en väldigt bra kombination:) Checking out the new finish (or new for us) Kollar in det nya målet (eller nytt för oss) The best thing with Marcialonga except for the race itself, is absolutely the opportunity to enjoy amazing spring weather in January. Here we're enjoying the weather with an gelato in Cavalase. Det bästa med Marcialonga förutom loppet självt är möjligheten att få njuta av fantastiskt vårväder i januari. Här njuter vi av vädret med en glass i Cavalese. A very cool miniature of Marcialonga En väldigt häftig miniatyr av Marcialonga Some fun in the snow and skiing Kul i snön och skidning Nice when the accommodation has a playground Trevligt när boendet har en lekplats Race day (a race report will follow in next post) Tävlingsdag (en race rapport kommer i nästa inlägg) And then another beautiful way home
Och sen en annan vacker väg hem Fantastic day at Prato Piazza/Plätzwiese – we let the pictures speak for themselves
Fantastisk dag på Prato Piazza/Plätzwiese – vi låter bilderna tala för dem själva Throwback to a very nice picnic last week Tillbakablick till en väldigt fin picknick förra veckan Skiing up to the picnic place at Lago di Dobbiaco/Toblacher See Skidåkning upp till picknick platsen vid Toblachs sjö Picnic in the sun Picknick i solen Very picturesque with the horses passing by
Väldigt pittoreskt med hästarna som passerade Throwback to a beautiful autumn day when I and Chiara went up to Lago di Landro/Dürrensee for a walk, when Marcus did a longer bike session in the mountains. So nice weather, and we also had a snack by the lake. Tillbakablick till en vacker höstdag när jag och Chiara åkte upp till Lago di Landro/Dürrensee för en promenad, samtidigt som Marcus körde ett längre cykelpass i bergen. Underbart väder, och vi gjorde också ett stopp för mellanmål vid sjön. Some days after Marcus and I decided to go to Dürrensee again for some running/hiking. Lots of nice trails and lovely environment.
Några dagar efter bestämde jag och Marcus att åka till Dürrensee igen för en löptur/promenad. Många fina stigar och en fantastisk miljö. Some pictures from some training sessions in Toblach, some biking, some running and a test run. Altogether the training in October was very good for Marcus, but for me the month was unfortunately a lot about coughing and having back/hip pains. But at least the month ended better than it started for me, so that is good. Although very irritating to always have to be so foresight and "smart" when training. Lite bilder från några träningspass i Toblach, lite cykling, lite löpning och ett testlopp. Sammantaget gick träningen i oktober väldigt bra för Marcus, men för mig handlade månaden tyvärr mycket om hosta och problem med ryggen/höften. Men månaden slutade åtminstone bättre än den började för mig, så det är bra. Ändå det väldigt irriterande att alltid behöva vara så förutseende och "smart" när man tränar. Biking up to Passo Falzarego: Biking crossing the Austrian border: Test run around Lago di Dobbiaco/Tobacher See. My last training session before going to Turkey. Pouring rain almost the whole session, except for in the end when it instead started to come sleet. I had to wring my gloves, so that they wouldn't drip in the car.:)
Mitt sista träningspass innan vi åkte till Turkiet. Hällregn nästan hela passet, förutom i slutet då det istället började komma snöslask. Jag var tvungen att vrida ur handskarna för att de inte skulle droppa i bilen. :) A couple of weeks ago Marcus and I did one of my favourite hikes in Val di Casies/Gsiesertal. I really like it because it has lots of beautiful views, you cross alpine pastures, it is tough for the physics, but not technical, and you also pass cute mountain huts.
We let the pictures speak for themselves. För ett par veckor sedan gjorde jag och Marcus en av mina favoritvandringar i Valle di Casies/Gsiesertal. Jag gillar verkligen den eftersom det har massor av vackra vyer, man korsar alpängar, den är fysiskt rätt tuff, men inte teknisk, och man passerar även mysiga alpstugor. Bilderna får tala för sig själva. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2024
Kategorier
Alla
|