 Cantuccini-tillagning Jag har alltid tänkt att det skulle vara kul att gå en matlagningskurs när man är i Italien, och få se hur maten tillagas här nere och få testa på själv. Vi hörde oss för lite i början vad ett sådant tillfälle skulle kosta, och när jag hörde att priset på ett ställe låg på 150 EUR per person så förkastade jag snabbt den idén helt och hållet. För ett tag sen råkade jag dock gå in på tripadvisor för att läsa på lite om grannstället och såg att flera gäster hade varit med på matlagningskurs där och varit jättenöjda. När vi sen sprang på ägaren frågade vi om de erbjöd kurser, och vad de i så fall kostade. Priset: 25 EUR per person. Vettlöst mycket billigare än 150 EUR! Så förra lördagsförmiddagen var det så dags. Stället drivs av ett par, och i köket fanns frun, hennes mamma och en anställd. Mamman och den anställde var de som mest stod för matlagningen, medan ägarinnan mest fungerade som tolk. Vi fick tillaga ravioli, gnocchi, cantucci och tiramisu. Spännande att få vara med när allt lagades från grunden, även fast man nog hade ganska bra koll på hur det går till. Dock en helt annan sak att själv laga degen till de olika rätterna, och förstå exakt hur den ska se ut och kännas när den är klar. Det är absolut det svåraste, annars är ju den italienska matlagningen i själva verket ganska enkel, inte en massa ingredienser, utan färre råvaror av bra kvalitet. När vi kom till kursen fick vi ett häfte där vi hela tiden kunde anteckna ingredienser och hur man gjorde, ett kul minne. Hela sessionen avslutades med att vi fick ta hem vår egenlagade mat, så lunchen den lördagen bestod av hemlagad ravioli, tiramisu och cantucci. Lyxigt!  Början på pastatillverkning. Samma princip gäller vid början av tillagningen av cantuccini.  Marcus kör degen i pastamaskinen  Gnocchi-deg och färdiga gnocchis  Ravioli-tillverkning  Tiramisu på gång!  Ravioli klar för kokning  Färdig tiramisu och cantuccini Här följer receptet på cantuccini om någon vill testa. Observera att detta är ett italienskt recept, det betyder att alla mängder och tider är ungefärliga:) 300 g hela mandlar 1 kg mjöl 500 g socker 1 halv näve salt 6 ägg 16 g bakpulver 300 g smör Sätt ugnen på 180 grader. Sätt mjöl i en ring på ett bakbord. Fyll på med sockret i ringen, knäck äggen ovanpå och strö därefter över bakpulvret. För ihop det lite i gången till en smet, sätt därefter i mandlarna, knåda en stund och sätt därefter i smöret, och fortsätta knåda tills du får en färdig deg. Ta bitar av degen och rulla dem till längder (cirka 2,5 cm breda), och pensla dem därefter med äggula. För in dem i ugnen i cirka 15 minuter. Tag därefter ut dem och skär dem i passliga bitar. Sätt därefter in dem igen i ugnen i cirka 5-10 minuter. Avnjut dem, gärna tillsammans med ett glas Vin Santo:)  Voila! Färdiga cantuccini.
0 Comments
Jag är ju väldigt idrottstokig, och har sedan länge tillbaka velat uppleva en fotbollsmatch i ett större fotbollsland (fastän jag dock egentligen inte är så fotbollsintresserad:). Men att få uppleva stämningen och fotboll på hög nivå tycker jag ändå att skulle vara spännande. Jag har varit i London 3 gånger, och 2 av de gångerna hade jag verkligen tänkt gå på fotboll, men av olika orsaker blev det inte av. Den här gången tänkte vi redan innan vi åkte att man skulle satsa på att försöka se en match. Här i Volterra är det egentligen fullt möjligt att se fem lag spela sina hemmamatcher Lazio, Inter, Empoli, Bologna och Fiorentina. Klart närmaste är dock Empoli och Fiorentina (Florens). Eftersom Fiorentina räknas som ett bättre lag av de två tänkte vi att vi satsar på dem. I söndags mötte de AC Milan, som ju räknas som ett av de bättre lagen i ligan, så då bestämde vi oss för att åka. Att köpa biljetter visade sig dock vara lättare sagt en gjort:) Vi tänkte köpa online, både för att vara säkra på att få biljetter och för att det är billigare. Problemet var bara att det inte fungerade, svårt när sidan bara är på italienska också. Vi tänkte att då satsar vi på att köpa vid stadion på ett ställe som skulle ha öppet på matchdagen, men där var det förstås stängt. Tredje ställen vi försökte på fungerade det dock, och vi fick våra biljetter. 35 EUR styck för platser i hemmakurvan, vilket visade sig vara ett bra val. Bra stämning och man såg mycket bra!  Söndagen började med att Marcus satte sig på cykeln och cyklade in till Florens, och jag (som tyvärr inte är bra i ryggen) tog bilen. När jag kom fram till ett ställe där vi tänkte simma och duscha på parkerade jag bilen och mötte upp Marcus med cykel, och sen cyklade vi tillsammans sista biten. Efteråt åkte vi in till stadion för att fixa biljetter och parkera bilen. (En rolig detalj: medan vi letade parkeringsplats (otroliga problem med att första skyltarna, inte ens en Florensbo förstod riktigt vad som menades) kom en busschaufför fram från en österrikisk buss och började fråga varifrån vi kom. Det visade sig att han varit alpin-tränare i Oslo under sex år i början/mitten på 90-talet. Han gillade verkligen vintersport, och berättade även att han kom från Kitzbühel och varit på en NHL-match mellan Chicago Blackhaws och Vancouver Canucks, allt på klingande norska.)  På väg till Florens på cykel Efter att vi till sist hittad en parkeringsplats satte vi oss på cyklarna och cyklade in till stan. Eftersom prioriteten låg på fotbollen denna gång, åt vi bara kombinerad lunch/middag på ett ställe och strosade runt en stund på stan, bland annat förbi Duomon och ner till floden Arno med bron Ponte Vecchio, innan vi cyklade tillbaka för att gå på fotboll.  Två glada i Florens  Vi hade som tidigare nämnt platser på kortsidan bland hemmafansen. Killen i biljettluckan fick fria händer att välja platser, och han gjorde ett bra val. Mycket bra stämning, men ändå en bit ifrån de allra mest hängivna supportrarna. När spelarna kom in kastades det några bengaliska eldar, och en smällare avfyrades, men bortsett från det var det lugnt (eller lugnt och lugnt, det var nog rätt så livat:)). Runt omkring oss var det mer barn, och äldre tanter och farbröder. Väldigt intressant att höra engagemanget hos de tre tanterna som satt bakom oss. Ordet forza (kraft) var vanligt förekommande, tillsammans med nidramsor om Milans mest kända italienare Montolivo. Själva matchen var riktigt sevärd trots att resultatet blev 0-0. Fiorentina hade övertaget, medan Milan mer riktade in sig på kontringar. De riktigt heta målchanserna uteblev dock, förutom en bit in i första halvlek då Fiorentina brände en straff. Summa summarum var det en riktigt kul och trevlig upplevelse; bra stämning, bra fotboll och inga oroligheter vare sig före, under eller efter matchen (åtminstone inte vad vi kunde se). /Anna  Uppvärmning   Bra stämning bland hemmafansen Tänkte göra några inlägg om maten och drycken i Toscana, eftersom det ju är en av de viktigaste faktorerna till Toscanas berömdhet. I det första inlägget kommer jag att berätta om hur de olika måltiderna under dagen ser ut, och nämna lite exempel på vanliga maträtter här. I det andra inlägget kommer jag att nämna lite fler specialiteter, och skriva lite om det så viktiga brödet som ska ingå i varje måltid. Det tredje och sista inlägget kommer att handla om drycker och då framförallt om vin, vatten och mjölk:) De flesta italienare börjar dagen med en cappuccino eller en espresso, och till det ofta en croissant. Bor du i en stad slinker du oftast bara in på en bar, och i princip kastar i dig detta i farten. (På de flesta barer kostar det extra om du vill sitta ner).  Typisk italiensk frukost: espresso med croissant och liten kakbit  Cappuccino Lunchen kan se väldigt olika ut. Ibland intas långa luncher med flera rätter, men ofta tar man bara en panini eller kanske en pizza al taglio (pizza bakad i elektrisk ugn) eller något liknande. Middagen är, beroende på lunchens storlek, antingen en lättare tillställning eller dagens huvudmål (gånger 100, känns det åtminstone som ibland:)). Ska du äta en middag bestående av alla rätter börjar du med en aperitivo (en dryck som fungerar som en aptitretare innan maten). Den kan vara t.ex. en prosecco, aperol, spritz eller campari. Därefter följer en antipasto, som här ofta består av en caprese (tomat med mozzarella), en tallrik med olika sorters ostar, t.ex. ricotta, mucchino, pecorino eller en tallrik med olika sorters skinkor, en carpaccio (tunna skivor marinerat rått oxkött med olivolja, basilika och kryddor), bruschetta (grillat bröd toppat med tomater och olivolja) eller en prosciutto e melone (lufttorkad skinka med melon).  Antipasti med bland annat ostar, bruschetta, carpaccio och paté.  Bruschetta Därefter kommer en primi piatti, vilket nästan alltid är en pasta (kan även vara t.ex. en risotto). Här en bit in i landet i Toscana är vildsvin, hare och tryffel väldigt populärt, så många pastarätter är gjorda på någon av dessa ingredienser. Vid kusten är det istället ofta Pasta Vongole (med musslor), eller Spaghetti ai frutti di mare (med fisk- och skaldjur) som serveras.  Pasta med vildsvinsragu  Pasta ai frutti di mare Toscanas paradrätt när det kommer till secondo piatti (som vår huvudrätt) är nog Bistecca alla fiorentina (fiorentinsk stek). Rätter gjorda på gris, fågel och vilt är också vanliga. Det vi har upplevt som sämst när vi ätit secondo tillagade på kött är bristen på kryddor. Ofta marinerar de bara köttet med lite olja och endast lite kryddor, meningen är att det ska smaka så naturellt som möjligt. När vi åt lunch på vinfestivalen vi besökte fick vi däremot ett kött som var mycket mer kryddat an vanligt, helt klart den godaste kötträtten vi ätit i Italien. Till secondon kan du även beställa en contorno, en sidorätt, t.ex. en sallad, någon form av potatis eller tillagade grönsaker.  T-bone steak Efter secondo piatti kommer så en dolce, en efterrätt. Här är cantucci med Vin Santo mycket vanligt. Det är mandelskorpor (vanliga även hemma) som man doppar i Vin Santo, ett sött dessertvin (inte lika vanligt hemma kanske:)). Både gelato (glass) och semifreddo (halvfryst dessert gjord på bland annat grädde och ägg) är också vanligt. Nu under hösten är även kakor gjorda på kastanjer populära. Såklart får man även den klassiska efterrätten Tiramisu.  Cantuccini + Vin Santo  Septembermånad i Toscana innebär starten av vinskörden, och därmed flera vinfestivaler runt om på olika orter. En av de större ägde rum helgen 8-11 september i Greve di Chianti, en av huvudorterna i Chiantiområdet, Toscanas mest kända vindistrikt. Vi valde att inte besöka den utan istället sikta in oss med en lite mindre festival förra helgen i Panzano di Chianti. Konceptet är att man köper ett vinglas för 20 EUR (som man får behålla), och därefter får man gå omkring bland utställare från olika vingårdar och provsmaka deras viner. Om något faller en i smaken kan man sen köpa med en flaska hem från ett särskilt försäljningsstånd. Festivalen hade cirka 20 utställare, alla från trakten, och de flesta erbjöd mellan 2 och 5 viner. De flesta vinerna var Chianti Classico, vilket innebär ett rödvin med en stor del procent sangiovese-druvor, ofta mellan 95 och 100 %. Är man proffs på viner och en stor fantast av just sangiovese-druvan är ju detta ett stort plus, men vi hade nog uppskattat ett mer varierat utbud. Dock ändå intressant att jämföra de olika vinernas aromer, fastän de var baserade på exakt samma druvor.  Den bästa upplevelsen var dock inte själva festivalen utan en vinprovning vi var med på. När vi hade ätit lunch tittade jag på skoj på tripadvisor för att de vad det fanns att se/göra i byn, och som nummer 1 på listan stod Accademia del Buon Gusto. Det verkade vara en smått otrolig upplevelse, som många kallade den bästa på sin Toscanaresa. Eftersom det bara var ett tiotal meter dit, tänkte vi att vi kollar upp det. Och tur var det! Värden Stefano gör vinprovning till en show. Utan kostnad, (och utan att man känner sig tvingad att köpa något), får man prova på 21 olika viner, limoncino och grappa. Det verkar även som att man kan få prova på olika olivoljor och olika sorters vinäger. (Vi hamnade mitt i en pågående provning, och därför har vi inte exakt koll). Absolut värt ett besök om man har vägarna förbi.   Det var också intressant att köra omkring i Chianti-området, och få se hur ett av de mer kända områdena i Toscana ser ut. Mycket grönare än där vi bor, men utsikten från vårt boende är nog nästan mer storslagen. Innan vi lämnar Toscana ska vi hinna med en till tur till detta område, och då förhoppningsvis på cykel. Att cykla runt bland kullarna, slinka in på någon vingård för lunch och sedan cykla vidare för att avsluta dagen på ett agriturismo är något vi pratat länge om att göra.    I veckan hann vi med en dagsutflykt till kusten. Vi bestämde tidigt att vi skulle passa på att åka till kusten för lite sol och bad så länge vädret är varmt och skönt. Efter lite koll på prognosen bar det av i tisdags. Raka spåret tar det cirka 50 minuter, men vi var via Pisa för ett besök på IKEA (en omväg på cirka 30 minuter), innan vi styrde kosan söderut. Vi hade inget bestämt mål utan tänkte att vi kan ta ett ställe som verkar bra. När magen började kurra vid lunchtid tog vi ändå en snabb titt på vad det fanns för restauranger i närheten, och bestämde oss då för att ta oss ned i en liten by vid namn Quercianella. Här blev det både lunch och bad. Lunchstället vi valde (efter att det vi tänkt ta var stängt) låg precis vid havet, och erbjöd också spapaket samt solstolar och parasoll. Här åt vi en god pasta med skaldjur, då vi gärna ville passa på att äta fisk eller skaldjur när vi en gång var vid kusten. Eftersom vi tänkte sola och bada efteråt hörde vi vad solstolar och parasoll skulle kosta. Stället var visserligen inte det billigaste, men vi tyckte ändå att 45 EUR/person för solstol och parasoll var lite väl magstarkt, i synnerhet med tanke på att vi ändå ätit lunch där. Istället valde vi att gå ner till den allmänna delen av stranden och ta ett parasoll för en femma istället. Känns som man kan göra bra mycket roligare saker för 40 EUR! |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
September 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde