|
A couple of weeks ago we did a hike in Gsiesertal/Valle di Casies that turned out a bit different:) We started the hike just appr. kilometer from where we stayed. We didn't have a specific goal, just thinking that we would hike up to maybe some huts. The hike we decided to take was demanding physically, but technically easy, perfect when wanting to have a good training but still feeling comfortable with Chiara with us. The first funny thing happened after maybe half one hour when we met a couple who was taking down their cows from the alps for the winter. Chiara who loves cows really think it was fun to see so many cows and her parents find it very nice to be offered some doughnuts from the woman. Such a nice gesture:) After this nice happening we just managed to walk a couple of minutes before a car stopped by and asked where we were going. Since we really didn't had any final destination we just said that we didn't know but planned to walk a bit further. The woman in the car asked if we wanted to join her up to her hut at around 2 000 m.a.s.l. and being able to see the amazing view over all the mountains. We thought that would be nice and jumped in. When we came up to the hut she told us that if we wanted to get a ride back down she would return at 2.30 so it was just to show up then. Since both Marcus and I enjoy the hiking parts that going upwards or flat, we thought it would be nice to take a hike up high in the mountains and then get a ride back down. It turned out to be a nice hike with lots of beautiful spots and an amazing view wherever you were looking. Before the descent we also had time for a coffee break. It was also very nice to be talking this and that with the woman who was so nice to offer us a lift.     För ett par veckor sen gjorde vi en vandring i Gsiesertal/Valle di Casies som blev lite annorlunda :) Vi började vandringen bara ungefär en kilometer från där vi bodde. Vi hade inget specifikt mål, utan tänkte bara att vi skulle vandra upp till kanske någon hütte eller bara så länge vi tyckte. Vandringen som vi bestämde oss för var rätt så krävande fysiskt, men tekniskt lätt, perfekt när vi ville få till bra träning men att det ändå skulle känna bra att ha Chiara med oss. Det första lite roliga grejen hände efter kanske en halvtimme när vi mötte ett par som var på väg ner med sina kor från almarna för vintern. Chiara som älskar kor tyckte verkligen att det var kul att se så många kor på en gång och hennes föräldrar tycker det är väldigt trevligt att bli bjudna på munkar från kvinnan. En verkligt trevlig gest :) Efter denna trevliga händelse hann vi bara gå ett litet tag innan en bil stannade och kvinnan bakom ratten frågade vart vi skulle. Eftersom vi egentligen inte hade något mål sa vi bara att vi inte visste men planerade att gå lite längre fram på vägen. Då frågade hon om vi ville hänga med henne upp till hennes hütte på cirka 2000 m.ö.h. för att få se den fantastiska utsikten över alla bergen. Vi tänkte att det skulle vara trevligt och hoppade in. När vi kom fram till hennes hütte sa hon till oss att om vi ville få skjuts tillbaka skulle hon vara tillbaks vid bilen kl halv tre och då var det bara att hänga med tillbaks ner. Eftersom både Marcus och jag gillar att vandra uppför eller platt, tyckte vi att det skulle vara fint att vandra högt upp i bergen och sedan åka ner igen med henne. Vi fick till en riktigt fin vandring då vi fick uppleva flera vackra platser och en fantastisk utsikt vart vi än tittade. Innan färden tillbaka ner hann vi också med en liten fikapaus. En riktigt fin vandringsdag och det var också riktigt trevligt att prata lite ditt och datt med kvinnan som var så snäll och erbjöd oss skjuts.     
0 Kommentarer
One day we did a hiking up to 2 100 meter above sea level in Gsiesertal/Valle di Casies. We parked the car in Santa Maddalena and started the hiking at 1 480 m a s l hiking along path nr 49. The weather was so nice in the beginning, although very cold, so it became a lovely hiking. En dag gjorde vi en vandring upp till 2 100 m.ö.h. i Gsiesertal/Valle di Casies. Vi parkerade bilen i Santa Maddalena och började vandringen på 1 480 m.ö.h. och gick längs med led nr. 49. Vädret var helt perfekt i början, även om det var rätt så kallt, så det blev en härlig vandring.   You get to see quite a lot of animals along the paths, mostly cows, but this time also horses, which makes the hiking very fun for Chiara (and her parents too:) Du får se en hel del djur längs stigarna, mestadels kor, men den här gången också hästar, vilket gör vandringen väldigt spännande för Chiara (och hennes föräldrar också :)     Nice seeing the snow:) Härligt att träffa på snö:)      Kradorferalm hütte at 1 704 m a s l, very picturesque place Kradorferalm hütte 1 704 m.ö.h., en riktigt pittoresk plats  Perfect to be able to fill your water bottle along the way, with good tasting cold water Perfekt med möjligheten att fylla vattenflaskan med kallt gott vatten längs vägen  We're back in the Dolomites and started our stay here with a hiking that we have done once before. Hiking from Antholzer See/Lago di Anterselva to Staller Sattel/Passo Stalle and back. Such a beautiful area. Vi är tillbaka i Dolomiterna och började vår vistelse med en vandring som vi har gjort en gång tidigare. Vandring från Antholzer See/Lago di Anterselva till Staller Sattel/Passo Stalle och tillbaka. Ett verkligt vackert område.   This was Chiara's first longer hike: we were out for around 3,5 hours including a break for food and drink. It went very smooth and she seems to have enjoyed it, it was just the last 10 minutes that she started to become a bit bored. Marcus was also very satisfied with the Osprey child carrier, and that is very good since it will probably be used many times :) The only thing it lacks is unfortunately a rain cover, but probably that is something you could buy. One perfect thing with Marcus carrying Chiara is that I now have to take the backpack, means better training for me too:) Detta var Chiaras första längre vandring: vi var ute i cirka 3,5 timme inklusive en paus för lite mat och dryck. Det gick väldigt smidigt och hon verkar ha gillat det, det var bara de sista 10 minuterna som hon började bli lite uttråkad. Marcus var också mycket nöjd med bärstolen från Osprey, och det är väldigt skönt eftersom den förmodligen kommer att användas flera gånger :) Det enda som saknas är tyvärr ett regnskydd, men förmodligen är det något du kan köpa till. En perfekt grej med att Marcus bär Chiara är att jag nu måste bära ryggsäcken med packning, vilket innebär bättre träning för mig också :)   Picnic up at Passo Stalle/Staller Sattel at 2 000 meter above sea level. So nice too that the weather was good, so Chiara could be sitting on the blanket during the break. Picknick upp vid Passo Stalle/Staller Sattel 2 000 meter över havet. Så härligt också att vädret var bra, så att vi kunde ha Chiara att sitta på filten under pausen.   This hike really offers so many beautiful places, with both panoramic views, two lakes and just pure nature:) Denna vandring bjuder verkligen på så många vackra platser, med både panoramavyer, två sjöar och helt enkelt underbar natur :)  We ended the hike exactly in the same way as we did around three years ago, with a dip in Lago di Anterselva, so refreshing and nice! Vi avslutade vandringen på exakt samma sätt som för cirka tre år sedan, med ett dopp i Lago di Anterselva, så uppfriskande och härligt!      Lago di Misurina Throwback to a dreamy day last summer in the Alps, and a celebration to the fact that Italy to a certain part opens the border for foreigners again today, June 3. On our first day in Val Casies/Gsiesertal we made a hike/run up to and around Tre Cime/Drei Zinnen (the three famous mountains/summits in the Dolomites), three hour, highest point at 2400 m.a.s.l and appr. 600 altitude meters. We started at Misurina Lake and the first 4 km went quite steep upwards. Lovely sceneries along the way, and nice to see the nature in summer time. At around 2300 m.a.s.l. we came up to Auronzo rifugio/hütte, a place where you also can take the bus/car to. From here the rest of the hike is quite flat, and you can go from rifugio to rifugio. Up here we run on the flat parts and in the gentle uphills, and hiked the steeper downhills. Up here we also saw some snow, even though most of it had melted. A nice tip, if you want a break with some drinks or food, is to stop by the Malga Langalm/Lange Alm hütte. Even though we didn’t make any stops during our hike/run, it seemed to be the absolute best place, very beautiful surroundings, cozy rifugio and not so full of tourists. But of course, if you visit it during the peak season (end of July and August) it may probably be another story. After doing the loop around the three summits, we took the bus back down to Misurina, to save our knees and hips from the quite steep descend. A very nice hike/run that ended with lunch at one of our favourite restaurants, Malga Misurina.  Road in the beginning  Passing a lake  Water break  Both clear and beautiful posts  So many beautiful sceneries along the way    Up at the Auronzo rifugio Throwback till en drömlik dag förra sommaren i Alperna, och ett firande av att Italien till en viss del öppnar gränsen för utlänningar idag den 3:e juli:) Under vår första dag i Val Casies/Gsiesertal gjorde vi en vandring/löptur upp till och runt Tre Cime/Drei Zinnen (de tre berömda bergstopparna i Dolomiterna), en tur på tre timmar, med en högsta punkt på 2 400 m.ö.h. och cirka 600 höjdmeter sammanlagt. Vi började vid Misurina-sjön och de första 4 km gick ganska brant uppåt. Underbara landskap längs vägen, och roligt att få uppleva naturen också på sommaren. På ungefär 2 300 m.ö.h, kom vi upp till Auronzo rifugio/hütte, en plats dit du också kan ta buss/bil. Härifrån är resten av vandringen ganska platt, och du kan vandra från rifugio till rifugio. Här uppe sprang vi på de flackare delarna och i de lättare partierna uppför och gick i de brantare nedförsbackarna. Här såg vi också lite snö, även om det mesta hade smält. Ett tips, om du vill ha en paus med lite dryck eller mat, är att stanna vid Malga Langalm/Lange Alm hütte. Även om vi inte gjorde några stopp under vår vandring/löptur verkade det vara det absolut bästa stället, väldigt vackra omgivningar, mysig rifugio och inte så fullt av turister. Men såklart, om du besöker den under högsäsongen (slutet av juli och augusti), kan det säkert se helt annorlunda ut. Efter att ha gjort turen runt de tre topparna tog vi bussen ner till Misurina för att slippa den ganska branta nedstigningen och spara på våra knän och höfter. En mycket trevlig vandring/löptur som avslutades med lunch på en av våra favoritrestauranger, Malga Misurina.   Tre Cime/Drei Zinnen, the three famous summits      Malga Alm/Lange Alm  A small beautiful lake  Lunch with a view  On Nåtö, Lemland there is a 2-3,3 km long hiking trail that is very beautiful this time of the year. The area consists of flower meadows with wood anemones, cowslips and wood anemones, wetlands and woodland. The trail is easy, and if you are "normally" fit you can do the whole trail. Some passages are over rocks and footbridges, but mostly the trail goes on paths. If you're having a small child with you we recommend a child carrier. Along the trail there are many beautiful places perfect for a coffee break, you can sit in the middle of the flower meadows or on the rocks just by the sea. Lovely! The whole trail is marked with posts with white tips. På Nåtö, Lemland, finns det en 2-3,3 km lång vandringsled som är mycket vacker denna tid på året. Området består av blomsterängar med vitsippor, orkidéer och gullvivor, våtmarker och skogsmark. Vandringen är enkel, och om du är i någorlunda form kan du göra hela vandringen. Vissa delar går över klippor och gångbroar, men till största delen går leden över stigar. Om du har ett litet barn med dig rekommenderar vi en bärstol. Längs med leden finns det många vackra platser som är perfekta för en kaffepaus, du kan sitta mitt i blomsterängarna eller på klipporna precis vid havet. Väldigt fint! Hela leden är markerad med stolpar med vitmålade toppar.     Many beautiful places near the sea for a coffee break      So nice days and beautiful sceneries   Looking at some nice apartments     Lots of very nice and fun (and sometimes quite tough) training:) Rollerskiing, running and hiking  Beautiful runnings    Up to Anterselva/Antholz  Lago di Anterselva/Antholzer See  Hiking in Val di Casies/Gsiesertal   Rollerskiing in Val di Casies/Gsiesertal  Some nice food, drink and nice places     An amazing place here in the Dolomites is Mount Lagazuoi. We have been there three times, but only reached the rifugio two times. Sunday, two weeks ago, we hiked up from the ground station to the end station and the rifugio. This was a hike we did already in June 2015, but then we had to turn around when we had aroudn 1/3 left, because there was too much snow and we only had jogging shoes. But this time there was no snow and we had real hiking boot. The ascent of 700 meters took us 50 minutes to complete; real steep in the beginning, then flatter for a short period and at the end real steep again, but then in serpentines. It is a short hike, but quite extreme when it comes to steepness. It was amazing to see that little children managed this hike, even though we heard some crying. The other time we manage to reach the rifugio was in March 2017 and then by cable car, so that was very easy:) The we did the famous Sella Ronda ski tour through the ski resorts Val Gardena, Alta Badia, Arabba and Val di Fassa in the Dolomites (part of the Dolomiti Superski) and had an overnight stay up at Rifugio Lagazuoi. If you want to read more about that you can check these two older posts about these experiences here and here. En fantastisk plats i Dolomiterna är berget Lagazuoi. Vi har varit där tre gånger, men bara kommit upp till rifugion på toppen två gånger. Söndagen för två veckor sen vandrade vi upp från linbanans markstation till slutdestinationen och rifugion. Det var en vandring vi gjorde redan i juni 2015, men då fick vi vända när vi hade 1/3 kvar, eftersom det för mycket snö och vi bara hade joggingskor. Men den här gången var det ingen snö och vi hade bra vandringskängor. Vandringen på 700 höjdmeter tog oss 50 minuter att slutföra; riktigt brant i början, sedan blev det plattare en kort period och i slutet var det brantare igen, men då i serpentiner. Det är en kort vandring, men extrem när det kommer till branthet. Det var fantastiskt att se att små barn klarade denna vandring, även om vi dock hörde lite gråt. Den andra gången vi lyckades nå rifugion var i mars 2017 med då med linbana, så det var väldigt enkelt :) Vi åkte då den berömda skidturen Sella Ronda genom skidorterna Val Gardena, Alta Badia, Arabba och Val di Fassa i Dolomiterna (en del av Dolomiti Superski) och stannade en natt på Rifugio Lagazuoi. Om ni vill läsa mer om det, kan ni kolla in två äldre inlägg här och här.  Start!  Steep in the beginning  The moon:)  Heading towards the right buidling. Here it is flatter for a short period.  The tunnels used by the Austrians during the First World War   Beautiful outdoor terrace flooding in sunshine, but cold  Great lasagne       In the winter a lovely slope, take a look further below  Down with the cable car Lagazuoi March 2017  Up with the cable car   This time a beautiful slope, otherwise a steep hiking path   A day to remember:)  Amazing morning  The most beautiful slope we have seen  June 2015  Here we go   Meeting the first snow  Some more snow every now and then  The moon covered in some snow   And here we had to stop, too much snow to continue, since we only had jogging shoes. The house to the right is the rifugio. We decided to have some vacation the first week in Dobbiaco/Toblach and to fill it with lots of low intense training (at least quite low:) to get used to the height and hopefully not get the cold. We have been very lucky with amazing weather and here is a summary of the last week’s training. (A very thorough summary, in some places maybe just for real training nerds:) Vi bestämde oss för att ha lite semester vår första vecka i Dobbiaco/Toblach och att köra mycket lågintensiv träning (åtminstone ganska låg:) för att vänja oss med höjden och förhoppningsvis inte bli förkylda. Vi har haft fantastisk tur med vädret, och här följer en sammanfattning av den senaste veckans träning. (På sina ställen en kanske lite väl ingående sammanfattning, kanske bara för riktiga träningsnördar:) Monday/Måndag:  Monday: 1.5 hour skating We started the first day with some skating, Marcus on Marwe nr 7 wheels and I on Marwe nr 6 wheels. There is a cycle path with quite good asphalt from Dobbiaco to the neighbouring village of San Candido/Innichen, which we did some rounds on. Sunny, but very windy. Måndag: 1,5 timme skate. Vi började veckan med skate, Marcus på Marwes 7:or och jag på Marwes 6:or. Det finns en cykelväg med ganska bra asfalt från Dobbiaco till den närliggande byn San Candido/Innichen, som vi gjorde ett par rundor på. Härligt soligt, men väldigt blåsigt. Tuesday/Tisdag:   Tuesday: 1 hour morning run and then 1,5/2 hours rollerskiing in the afternoon Tuesday morning started in the best way, with a morning run. We went up to Lago di Dobbiaco/Toblacher See, the lake in Dobbiaco and run for 10-12 km. It is a very nice track, and quite flat for being here. Tisdag: 1 timmes morgonlöpning och 1,5/2 timmars rullskidåkning på eftermiddagen Tisdagmorgonen började på bästa sätt, med en morgonlöprunda. Vi for upp till Lago di Dobbiaco/Toblacher See, sjön i Dobbiaco och sprang 10-12 km. Det är en mycket trevlig runda och ganska platt för att vara här.   In the afternoon we went to near valley of Val di Casies/Gsiesertal for the next training session. The reason for choosing this place was once again the asphalt. Here it is appr. 3,5 km, one way, where there is good asphalt and we did this round for a couple of times. This is also quite flat and we did lots of double poling. Marcus finished the session with a “short Marcialonga finish” up to a village. På eftermiddagen åkte vi till dalen Val di Casies/Gsiesertal för nästa träningspass. Anledningen till denna plats var återigen asfalten. Här finns en cykelväg, ca. 3,5 km enkel väg, där det finns bra asfalt och vi körde ett par rundor här. Här är relativt platt och det blev mycket stakning. Marcus avslutade passet med en "kort Marcialonga-avslutning" upp till en by. Wednesday/Onsdag:        Nice to go down with mountainbike here :O Wednesday: 4 hours and 20 minutes hiking up to 2572 meters (Val Fiscalina/Fischleintal – Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, path nr. 103, 101 and 102) Wednesday was hiking-day. We started early in the morning from Val Fiscalina/Fischleintal and headed for Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen, the three famous mountains here in the near. The hike was quite demanding, not technically, but physically, with 1 205 ascended meters. Normally we use to think that the descend is quite though, but it felt okay this time. The most special thing during the descend was when three bikers passed by, I think they were totally nuts taking this path down (check the photo):o. During this hike we walked past three nice huts (rifugios/hütte), and stopped for lunch on the last one, Drei Zinnen hütte, sadly though the most touristic one, with lots of people. But the view and the food very good! Onsdag: 4 timmar och 20 minuters vandring upp till 2 572 meter (Val Fiscalina/Fischleintal - Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, led nr 103, 101 och 102) På onsdagen var det vandring på programmet. Vi startade tidigt på morgonen från Val Fiscalina/Fischleintal med sikte på Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, de tre kända bergen här i närheten. Vandringen var ganska krävande, inte tekniskt, men fysiskt, med 1 205 höjdmeter. Vanligtvis brukar vi tycka att vandringen ner är ganska jobbig, men det kändes helt okej den här gången. Det mest speciella som skedde under vandringen ner tillbaka var när tre cyklister på mountainbikes åkte förbi oss, jag tyckte de var helt galna som tog den här vägen ner (kolla bilden:o). Under vandringen passerade vi tre fina bergshytter (rifugios/hütter) och åt lunch på den sista, Drei Zinnen hütte, målet för vandringen. Tyvärr dock den mest turistiska, med väldigt mycket folk. Men maten och utsikten var riktig bra! Thursday/Torsdag:  The famous long uphill in the World Cup  Thursday: rollerski (classic) on the roller ski track at the Nordic Arena in Dobbiaco in the morning and running in the afternoon We started the morning with rollerskiing on the rollerski track. Marcus for 1,5 hours and I for 1 hour. The rollerski track is very nice here, and Marcus had a good training session. I, who hasn’t been going on the track before on roller skis (endast på rollerblades) had to take it quite slowly, to get used to it and to get used to the skis on it. There are some downhills that ends with curves, and even if they are very well sloped, you still have to be a bit careful in the beginning. Torsdag: Rullskidor (klassiskt) på rullskidbanan på Nordic Arena i Dobbiaco på morgonen och löpning på eftermiddagen Vi började morgonen med rullskidor på rullskidbanan. Marcus i 1,5 timme och jag i 1 timme. Rullskidbanan här är mycket fin, och Marcus gjorde ett bra träningspass. Jag, som inte har åkt banan innan på rullskidor, (endast på rollerblades), behövde ta det ganska lugnt för att vänja sig vid banan och för att vänja sig vid skidorna på just den här banan. Det finns några nedförsbackar som slutar med kurvor, och även om de är mycket väldoserade, behöver man fortfarande vara lite försiktig i början.     Nice to be able to fill the drink belt with water from the mountains In the afternoon we went for a 16 km run from Lago di Dobbiaco/Toblacher See to Lago di Landro/Dürrensee. 8 km of quite gentle uphill running and then 8 km of quite gentle downhill running. A training session in almost summer warmth! På eftermiddagen körde vi 16 km löpning från Lago di Dobbiaco/Toblacher See till Lago di Landro/Dürrensee. 8 km lätt sluttande uppförslöpning och sedan 8 km lätt sluttande nedförslöpning. Ett träningspass nästan i sommarvärme! Friday/Fredag:  Friday: 1 hour skating on the roller ski track for Marcus and 1 hours of weight training for me In the morning Marcus did 4 rounds on the roller ski rack with Marwe nr 6. wheels and I did a weight training session at home, with lots of focus on shoulders/arms and on my problem area, i.e. hips, leg and back. Fredag: 1 timmes skate på rullskidbanan för Marcus och 1 timmes styrketräning för mig På morgonen körde Marcus 4 rundor på rullskidbanan på Marwe 6:or. Jag körde istället styrketräning hemma med mycket fokus på axlar/armar och på mitt problemområde, dvs. höfter, ben och rygg.  Lago di Braies/Pragser Wildsee  Lago di Dobbiaco/Toblacher See The free afternoon where spent in the sun by two lakes, very nice! Den träningsfria eftermiddagen tillbringade vi i solen vid två sjöar, väldigt skönt! Saturday/Lördag:  We brought lunch with us up in the mountains   Saturday: training free day We had planned to do a hike this day, but both of us started to feel like we might get a cold, (had started to feel that on Friday), so we decided to listen to our bodies and relax instead. (That turned out to be a good idea, because on Sunday we both woke up feeling well.) We went up in the mountains with car and then visited the potato-festival in the neighbour village of Villabassa/Niederdorf. Lördag: Träningsfri dag Vi hade planerat att göra en vandring den här dagen, men vi båda började känna oss lite på gränsen till förkylda (hade börjat känna det på fredagen), så vi bestämde oss för att lyssna på våra kroppar och vila istället. (Det visade sig vara en bra idé, för på söndagen när vi vaknade kände vi oss båda friska.) Vi åkte upp i bergen med bil och besökte sedan potatisfestivalen i grannbyn Villabassa/Niederdorf. Sunday/Söndag:  The first pass: Cimabanche/Im Gemärk  The second pass: Passo Falzarego    Apart of the climb from Cortina to Passo Tre Croce  The third pass: Passo Tre Croce  A very welcomed lunch  Lago di Misurina  The last uphill to our home. thougher than it looks  Afterwards, probably the best moment of the day:) Sunday: 110 km, 3 mountain passes and 2 300 ascended meters by bike
Yesterday we did the toughest training session of the week, maybe the toughest training session ever for both of us: 110 km cycling, over three mountain passes and 2 300 ascended meters. We started early in the morning (1 322 m.a.s.l) and first crossed Passo Cimabanche/Im Gemärk, 1529 m.a.s.l. This is also the pass you cross in the Dobbiaco-Cortina ski competition. The we headed down to Cortina at 1 211 m.a.s.l. and from there we went up to Passo Falzarego at 2 105 m.a.s.l. This route Marcus had already taken once in 2017 by bike and I had done the last 10 km by roller ski, also in 2017. Therefore we knew a bit what was to come. Marcus had a good journey up to the pass, which we came to after around 3 hours. It also went quite well for me although I was a lot more affected than Marcus. From the pass we had a long downhill back to Cortina, which was so cold, and from there the real test started. From Cortina we were heading for Passo Tre Croce, a climb of appr. 600 meters and 8 km. This was extremely though, for both of us, but finally we crossed the pass. Here we also took the wrong way once and had to do 1,2 km extra with a climb of 12 %. Not so funny:( From Passo tre Croce we cycled for about 4 km more up to Agriturismo Malga Misurina at Lago di Misurina, for lunch. A very welcomed break, especially when we knew that then there were almost only a long downhill back to Dobbiaco. The last part of the training was 22 km, back to Santa Maria in Dobbiaco. That was a very easy part except for the last 1,5 km, which is uphill to our accommodation, quite heavy after having been out for over 6 hours. In summary this training session was a great experience, but extremely though. Now there will be some resting before focusing more on shorter training sessions and more intervals next week! Söndag: 110 km, 3 bergspass och 2 300 höjdmeter på cykel Igår körde vi veckans tuffaste träningspass, kanske det tuffaste träningspasset någonsin för oss båda: 110 km cykling, över 3 bergspass och 2 300 höjdmeter. Vi startade tidigt på morgonen (på 1 322 höjd) och passerade först bergspasset Passo Cimabanche/Im Gemärk, på 1 529 möh. Detta är också passet du passerar under vintern i skidloppet Dobbiaco-Cortina. Därefter fortsatte vi ner mot Cortina som ligger på 1 211 möh. och därifrån upp till Passo Falzarego på 2 105 möh. Denna sträcka hade Marcus redan gjort på cykel 2017 och jag hade gjort de sista cirka 10 km på rullskidor, också 2017. Därför visste vi lite vad som väntade oss. Marcus hade en bra resa upp till passet, som vi kom fram till efter omkring 3 timmar. Det gick också ganska bra för mig, även om jag var betydligt mer sliten än Marcus. Från passet var det en lång nedförsbacke tillbaka till Cortina, fruktansvärt kallt hade jag i fartvinden, och därefter började det riktiga testet. Från Cortina körde vi upp till Passo Tre Croce, en klättring på cirka 8 km och 600 höjdmeter. Det var väldigt tufft för oss båda, men till sist korsade vi passet. Här tog vi också fel väg och var tvungna att köra en extra sväng på 1,2 km med en stigning på 12 %. Inte så roligt:( Från Passo Tre Croce cyklade vi sedan cirka 4 km upp till Agriturismo Malga Misurina vid Lago di Misurina för lunch. En väldigt välkommen paus, speciellt när vi visste att det därefter är nästan bara en enda lång nedförsbacke tillbaka till Dobbiaco. Den sista delen av passet tillbaka till Santa Maria i Dobbiaco var på 22 km. Det var en mycket lätt del med undantag för de sista 1,5 km, som är en stigning på omkring 100 höjdmeter upp till vår bostad, ganska tungt efter att man ha varit ute i över 6 timmar. Sammanfattningsvis var detta träningspass en fin upplevelse, men extremt tufft. Nu kommer det att bli lite vila innan vi fokuserar mer på lite kortare träningspass och intervaller nästa vecka!  Today we're going to present some (hopefully) inspirational pictures of a perfect summer vacation if you like to be active, love the outdoor and enjoy great food and amazing sceneries. All these photos are taking at hikes at different places in the Dolomites. Some pictures are taken in April and some in May and June. Although you may think, that it is the time of year that decides if there is snow or not at the pictures, but actually it is the height. For example, when we did the hike at Passo Falzarego in June we were not able to reach Rifugio Lagazuoi at 2755 m.a.s.l. because of the snow, but at the same time it was absolutely no snow at 1537 m.a.s.l. in San Cassiano at the same time. This is a reason why it is very important to check webpages for information about the hikes you are going to do and also the reason why the summer season starts quite late in the Dolomites, sometimes not before middle/end of June. Idag presenterar vi några (förhoppningsvis) inspirerande bilder av en perfekt sommarsemester om du gillar att vara aktiv, älskar att vara utomhus och tycker om att njuta av god mat och fantastiska vyer. Alla dessa bilder är tagna under vandringar på olika ställen i Dolomiterna. Några bilder är tagna i april och några i maj och juni. Man skulle absolut kunna tro att det årstiden som bestämmer om det finns snö eller inte på bilderna, men det är faktiskt höjden. När vi gjorde vandringen i Passo Falzarego i junimånad kunde vi inte nå Rifugio Lagazuoi på 2755 m.ö.h. på grund av snön, men samtidigt var det absolut ingen snö på 1537 meters höjd i San Cassiano vid samma tidpunkt. Det här är anledningen till att det är väldigt viktigt att kontrollera på webbsidor för information om de vandringar du ska göra, och även orsaken till att sommarsäsongen börjar ganska sent på många ställen i Dolomiterna, ibland inte förrän i mitten av juni. In the near of San Cassiano    Passo Falzarego     Lago di Braies   Valle di Casies/Gsiesertal  Passo Stalle/Staller Sattel and Lago di Anterselva/Antholzer See   Percha  Cortina d'Ampezzo   Today I'm going to present a little gem in the Dolomites, lovely Alleghe.  Alleghe is a lovely place just by a lake, at the foot of the majestic Dolomites. Its location right by a lake makes the place a bit different compared to many other villages and towns in the Dolomites. We have visited Alleghe twice, once in late April and once in June. Both times we had a fantastic weather, which of course made the experience even better. The place is popular for skiing in the winter and for hiking in the summer. Our last visit to Alleghe was this spring and then there were many skiiers who went offpist just a couple of miles up in the mountains from Alleghe, it looked absolutely amazing in the sunshine and the heat. This is probably one of the coolest things about living in the Dolomites, you can have both summer and winter ay the same day! During the winter, the village's own ski area offers more slopes than Sweden's largest ski resort, which says a lot about the skiing opportunities if you live here. And within only about a 25 minutes long bus ride is more than 500 km of pistes waiting for you! A great thing by visiting Alleghe if you travel by plane to Italy is that the village is only two hours from Venice, with the airports Venice Marco Polo and Treviso Airport. /Anna Alleghe är en jättefin ort precis vid en sjö, vid foten av de mäktiga Dolomiterna. Just dess läge precis vid en sjö gör orten lite annorlunda jämfört med många andra orter i Dolomiterna. Vi har besökt Alleghe två gånger, en gång precis i slutet på april och en gång i juni. Båda gångerna var det fantastiskt fint väder, vilket ju såklart gjorde upplevelsen ännu bättre. Orten är populär för skidåkning på vintern och för vandringar på sommaren. Vårt andra besök i Alleghe var nu i våras och då var det många som åkte offpist bara ett par mil upp i bergen, såg helt underbart ut i solskenet och värmen. Detta är nog en av de häftigaste sakerna med att bo i Dolomiterna, att du på många ställen kan få både sommar och vinter på samma dag! Under vintern bjuder byns egna skidområde fler nedfarter an vad Sveriges största skidort bjuder på, vilket säger en hel del om möjligheterna till skidåkning om du bor här. Inom bara cirka 25 minuters bussresa finns mer än 500 km pist som väntar på dig! En stor fördel om du vill besöka Alleghe och reser med flyg till Italien är att orten ligger endast två timmar från Venedig med flygplatserna Venedig Marco Polo och Treviso flygplats. /Anna         So nice with winter and almost summer at the same time |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Januari 2021
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde