|
So nice days and beautiful sceneries   Looking at some nice apartments     Lots of very nice and fun (and sometimes quite tough) training:) Rollerskiing, running and hiking  Beautiful runnings    Up to Anterselva/Antholz  Lago di Anterselva/Antholzer See  Hiking in Val di Casies/Gsiesertal   Rollerskiing in Val di Casies/Gsiesertal  Some nice food, drink and nice places    
0 Kommentarer
An amazing place here in the Dolomites is Mount Lagazuoi. We have been there three times, but only reached the rifugio two times. Sunday, two weeks ago, we hiked up from the ground station to the end station and the rifugio. This was a hike we did already in June 2015, but then we had to turn around when we had aroudn 1/3 left, because there was too much snow and we only had jogging shoes. But this time there was no snow and we had real hiking boot. The ascent of 700 meters took us 50 minutes to complete; real steep in the beginning, then flatter for a short period and at the end real steep again, but then in serpentines. It is a short hike, but quite extreme when it comes to steepness. It was amazing to see that little children managed this hike, even though we heard some crying. The other time we manage to reach the rifugio was in March 2017 and then by cable car, so that was very easy:) The we did the famous Sella Ronda ski tour through the ski resorts Val Gardena, Alta Badia, Arabba and Val di Fassa in the Dolomites (part of the Dolomiti Superski) and had an overnight stay up at Rifugio Lagazuoi. If you want to read more about that you can check these two older posts about these experiences here and here. En fantastisk plats i Dolomiterna är berget Lagazuoi. Vi har varit där tre gånger, men bara kommit upp till rifugion på toppen två gånger. Söndagen för två veckor sen vandrade vi upp från linbanans markstation till slutdestinationen och rifugion. Det var en vandring vi gjorde redan i juni 2015, men då fick vi vända när vi hade 1/3 kvar, eftersom det för mycket snö och vi bara hade joggingskor. Men den här gången var det ingen snö och vi hade bra vandringskängor. Vandringen på 700 höjdmeter tog oss 50 minuter att slutföra; riktigt brant i början, sedan blev det plattare en kort period och i slutet var det brantare igen, men då i serpentiner. Det är en kort vandring, men extrem när det kommer till branthet. Det var fantastiskt att se att små barn klarade denna vandring, även om vi dock hörde lite gråt. Den andra gången vi lyckades nå rifugion var i mars 2017 med då med linbana, så det var väldigt enkelt :) Vi åkte då den berömda skidturen Sella Ronda genom skidorterna Val Gardena, Alta Badia, Arabba och Val di Fassa i Dolomiterna (en del av Dolomiti Superski) och stannade en natt på Rifugio Lagazuoi. Om ni vill läsa mer om det, kan ni kolla in två äldre inlägg här och här.  Start!  Steep in the beginning  The moon:)  Heading towards the right buidling. Here it is flatter for a short period.  The tunnels used by the Austrians during the First World War   Beautiful outdoor terrace flooding in sunshine, but cold  Great lasagne       In the winter a lovely slope, take a look further below  Down with the cable car Lagazuoi March 2017  Up with the cable car   This time a beautiful slope, otherwise a steep hiking path   A day to remember:)  Amazing morning  The most beautiful slope we have seen  June 2015  Here we go   Meeting the first snow  Some more snow every now and then  The moon covered in some snow   And here we had to stop, too much snow to continue, since we only had jogging shoes. The house to the right is the rifugio. We decided to have some vacation the first week in Dobbiaco/Toblach and to fill it with lots of low intense training (at least quite low:) to get used to the height and hopefully not get the cold. We have been very lucky with amazing weather and here is a summary of the last week’s training. (A very thorough summary, in some places maybe just for real training nerds:) Vi bestämde oss för att ha lite semester vår första vecka i Dobbiaco/Toblach och att köra mycket lågintensiv träning (åtminstone ganska låg:) för att vänja oss med höjden och förhoppningsvis inte bli förkylda. Vi har haft fantastisk tur med vädret, och här följer en sammanfattning av den senaste veckans träning. (På sina ställen en kanske lite väl ingående sammanfattning, kanske bara för riktiga träningsnördar:) Monday/Måndag:  Monday: 1.5 hour skating We started the first day with some skating, Marcus on Marwe nr 7 wheels and I on Marwe nr 6 wheels. There is a cycle path with quite good asphalt from Dobbiaco to the neighbouring village of San Candido/Innichen, which we did some rounds on. Sunny, but very windy. Måndag: 1,5 timme skate. Vi började veckan med skate, Marcus på Marwes 7:or och jag på Marwes 6:or. Det finns en cykelväg med ganska bra asfalt från Dobbiaco till den närliggande byn San Candido/Innichen, som vi gjorde ett par rundor på. Härligt soligt, men väldigt blåsigt. Tuesday/Tisdag:   Tuesday: 1 hour morning run and then 1,5/2 hours rollerskiing in the afternoon Tuesday morning started in the best way, with a morning run. We went up to Lago di Dobbiaco/Toblacher See, the lake in Dobbiaco and run for 10-12 km. It is a very nice track, and quite flat for being here. Tisdag: 1 timmes morgonlöpning och 1,5/2 timmars rullskidåkning på eftermiddagen Tisdagmorgonen började på bästa sätt, med en morgonlöprunda. Vi for upp till Lago di Dobbiaco/Toblacher See, sjön i Dobbiaco och sprang 10-12 km. Det är en mycket trevlig runda och ganska platt för att vara här.   In the afternoon we went to near valley of Val di Casies/Gsiesertal for the next training session. The reason for choosing this place was once again the asphalt. Here it is appr. 3,5 km, one way, where there is good asphalt and we did this round for a couple of times. This is also quite flat and we did lots of double poling. Marcus finished the session with a “short Marcialonga finish” up to a village. På eftermiddagen åkte vi till dalen Val di Casies/Gsiesertal för nästa träningspass. Anledningen till denna plats var återigen asfalten. Här finns en cykelväg, ca. 3,5 km enkel väg, där det finns bra asfalt och vi körde ett par rundor här. Här är relativt platt och det blev mycket stakning. Marcus avslutade passet med en "kort Marcialonga-avslutning" upp till en by. Wednesday/Onsdag:        Nice to go down with mountainbike here :O Wednesday: 4 hours and 20 minutes hiking up to 2572 meters (Val Fiscalina/Fischleintal – Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, path nr. 103, 101 and 102) Wednesday was hiking-day. We started early in the morning from Val Fiscalina/Fischleintal and headed for Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen, the three famous mountains here in the near. The hike was quite demanding, not technically, but physically, with 1 205 ascended meters. Normally we use to think that the descend is quite though, but it felt okay this time. The most special thing during the descend was when three bikers passed by, I think they were totally nuts taking this path down (check the photo):o. During this hike we walked past three nice huts (rifugios/hütte), and stopped for lunch on the last one, Drei Zinnen hütte, sadly though the most touristic one, with lots of people. But the view and the food very good! Onsdag: 4 timmar och 20 minuters vandring upp till 2 572 meter (Val Fiscalina/Fischleintal - Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, led nr 103, 101 och 102) På onsdagen var det vandring på programmet. Vi startade tidigt på morgonen från Val Fiscalina/Fischleintal med sikte på Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, de tre kända bergen här i närheten. Vandringen var ganska krävande, inte tekniskt, men fysiskt, med 1 205 höjdmeter. Vanligtvis brukar vi tycka att vandringen ner är ganska jobbig, men det kändes helt okej den här gången. Det mest speciella som skedde under vandringen ner tillbaka var när tre cyklister på mountainbikes åkte förbi oss, jag tyckte de var helt galna som tog den här vägen ner (kolla bilden:o). Under vandringen passerade vi tre fina bergshytter (rifugios/hütter) och åt lunch på den sista, Drei Zinnen hütte, målet för vandringen. Tyvärr dock den mest turistiska, med väldigt mycket folk. Men maten och utsikten var riktig bra! Thursday/Torsdag:  The famous long uphill in the World Cup  Thursday: rollerski (classic) on the roller ski track at the Nordic Arena in Dobbiaco in the morning and running in the afternoon We started the morning with rollerskiing on the rollerski track. Marcus for 1,5 hours and I for 1 hour. The rollerski track is very nice here, and Marcus had a good training session. I, who hasn’t been going on the track before on roller skis (endast på rollerblades) had to take it quite slowly, to get used to it and to get used to the skis on it. There are some downhills that ends with curves, and even if they are very well sloped, you still have to be a bit careful in the beginning. Torsdag: Rullskidor (klassiskt) på rullskidbanan på Nordic Arena i Dobbiaco på morgonen och löpning på eftermiddagen Vi började morgonen med rullskidor på rullskidbanan. Marcus i 1,5 timme och jag i 1 timme. Rullskidbanan här är mycket fin, och Marcus gjorde ett bra träningspass. Jag, som inte har åkt banan innan på rullskidor, (endast på rollerblades), behövde ta det ganska lugnt för att vänja sig vid banan och för att vänja sig vid skidorna på just den här banan. Det finns några nedförsbackar som slutar med kurvor, och även om de är mycket väldoserade, behöver man fortfarande vara lite försiktig i början.     Nice to be able to fill the drink belt with water from the mountains In the afternoon we went for a 16 km run from Lago di Dobbiaco/Toblacher See to Lago di Landro/Dürrensee. 8 km of quite gentle uphill running and then 8 km of quite gentle downhill running. A training session in almost summer warmth! På eftermiddagen körde vi 16 km löpning från Lago di Dobbiaco/Toblacher See till Lago di Landro/Dürrensee. 8 km lätt sluttande uppförslöpning och sedan 8 km lätt sluttande nedförslöpning. Ett träningspass nästan i sommarvärme! Friday/Fredag:  Friday: 1 hour skating on the roller ski track for Marcus and 1 hours of weight training for me In the morning Marcus did 4 rounds on the roller ski rack with Marwe nr 6. wheels and I did a weight training session at home, with lots of focus on shoulders/arms and on my problem area, i.e. hips, leg and back. Fredag: 1 timmes skate på rullskidbanan för Marcus och 1 timmes styrketräning för mig På morgonen körde Marcus 4 rundor på rullskidbanan på Marwe 6:or. Jag körde istället styrketräning hemma med mycket fokus på axlar/armar och på mitt problemområde, dvs. höfter, ben och rygg.  Lago di Braies/Pragser Wildsee  Lago di Dobbiaco/Toblacher See The free afternoon where spent in the sun by two lakes, very nice! Den träningsfria eftermiddagen tillbringade vi i solen vid två sjöar, väldigt skönt! Saturday/Lördag:  We brought lunch with us up in the mountains   Saturday: training free day We had planned to do a hike this day, but both of us started to feel like we might get a cold, (had started to feel that on Friday), so we decided to listen to our bodies and relax instead. (That turned out to be a good idea, because on Sunday we both woke up feeling well.) We went up in the mountains with car and then visited the potato-festival in the neighbour village of Villabassa/Niederdorf. Lördag: Träningsfri dag Vi hade planerat att göra en vandring den här dagen, men vi båda började känna oss lite på gränsen till förkylda (hade börjat känna det på fredagen), så vi bestämde oss för att lyssna på våra kroppar och vila istället. (Det visade sig vara en bra idé, för på söndagen när vi vaknade kände vi oss båda friska.) Vi åkte upp i bergen med bil och besökte sedan potatisfestivalen i grannbyn Villabassa/Niederdorf. Sunday/Söndag:  The first pass: Cimabanche/Im Gemärk  The second pass: Passo Falzarego    Apart of the climb from Cortina to Passo Tre Croce  The third pass: Passo Tre Croce  A very welcomed lunch  Lago di Misurina  The last uphill to our home. thougher than it looks  Afterwards, probably the best moment of the day:) Sunday: 110 km, 3 mountain passes and 2 300 ascended meters by bike
Yesterday we did the toughest training session of the week, maybe the toughest training session ever for both of us: 110 km cycling, over three mountain passes and 2 300 ascended meters. We started early in the morning (1 322 m.a.s.l) and first crossed Passo Cimabanche/Im Gemärk, 1529 m.a.s.l. This is also the pass you cross in the Dobbiaco-Cortina ski competition. The we headed down to Cortina at 1 211 m.a.s.l. and from there we went up to Passo Falzarego at 2 105 m.a.s.l. This route Marcus had already taken once in 2017 by bike and I had done the last 10 km by roller ski, also in 2017. Therefore we knew a bit what was to come. Marcus had a good journey up to the pass, which we came to after around 3 hours. It also went quite well for me although I was a lot more affected than Marcus. From the pass we had a long downhill back to Cortina, which was so cold, and from there the real test started. From Cortina we were heading for Passo Tre Croce, a climb of appr. 600 meters and 8 km. This was extremely though, for both of us, but finally we crossed the pass. Here we also took the wrong way once and had to do 1,2 km extra with a climb of 12 %. Not so funny:( From Passo tre Croce we cycled for about 4 km more up to Agriturismo Malga Misurina at Lago di Misurina, for lunch. A very welcomed break, especially when we knew that then there were almost only a long downhill back to Dobbiaco. The last part of the training was 22 km, back to Santa Maria in Dobbiaco. That was a very easy part except for the last 1,5 km, which is uphill to our accommodation, quite heavy after having been out for over 6 hours. In summary this training session was a great experience, but extremely though. Now there will be some resting before focusing more on shorter training sessions and more intervals next week! Söndag: 110 km, 3 bergspass och 2 300 höjdmeter på cykel Igår körde vi veckans tuffaste träningspass, kanske det tuffaste träningspasset någonsin för oss båda: 110 km cykling, över 3 bergspass och 2 300 höjdmeter. Vi startade tidigt på morgonen (på 1 322 höjd) och passerade först bergspasset Passo Cimabanche/Im Gemärk, på 1 529 möh. Detta är också passet du passerar under vintern i skidloppet Dobbiaco-Cortina. Därefter fortsatte vi ner mot Cortina som ligger på 1 211 möh. och därifrån upp till Passo Falzarego på 2 105 möh. Denna sträcka hade Marcus redan gjort på cykel 2017 och jag hade gjort de sista cirka 10 km på rullskidor, också 2017. Därför visste vi lite vad som väntade oss. Marcus hade en bra resa upp till passet, som vi kom fram till efter omkring 3 timmar. Det gick också ganska bra för mig, även om jag var betydligt mer sliten än Marcus. Från passet var det en lång nedförsbacke tillbaka till Cortina, fruktansvärt kallt hade jag i fartvinden, och därefter började det riktiga testet. Från Cortina körde vi upp till Passo Tre Croce, en klättring på cirka 8 km och 600 höjdmeter. Det var väldigt tufft för oss båda, men till sist korsade vi passet. Här tog vi också fel väg och var tvungna att köra en extra sväng på 1,2 km med en stigning på 12 %. Inte så roligt:( Från Passo Tre Croce cyklade vi sedan cirka 4 km upp till Agriturismo Malga Misurina vid Lago di Misurina för lunch. En väldigt välkommen paus, speciellt när vi visste att det därefter är nästan bara en enda lång nedförsbacke tillbaka till Dobbiaco. Den sista delen av passet tillbaka till Santa Maria i Dobbiaco var på 22 km. Det var en mycket lätt del med undantag för de sista 1,5 km, som är en stigning på omkring 100 höjdmeter upp till vår bostad, ganska tungt efter att man ha varit ute i över 6 timmar. Sammanfattningsvis var detta träningspass en fin upplevelse, men extremt tufft. Nu kommer det att bli lite vila innan vi fokuserar mer på lite kortare träningspass och intervaller nästa vecka!  Today we're going to present some (hopefully) inspirational pictures of a perfect summer vacation if you like to be active, love the outdoor and enjoy great food and amazing sceneries. All these photos are taking at hikes at different places in the Dolomites. Some pictures are taken in April and some in May and June. Although you may think, that it is the time of year that decides if there is snow or not at the pictures, but actually it is the height. For example, when we did the hike at Passo Falzarego in June we were not able to reach Rifugio Lagazuoi at 2755 m.a.s.l. because of the snow, but at the same time it was absolutely no snow at 1537 m.a.s.l. in San Cassiano at the same time. This is a reason why it is very important to check webpages for information about the hikes you are going to do and also the reason why the summer season starts quite late in the Dolomites, sometimes not before middle/end of June. Idag presenterar vi några (förhoppningsvis) inspirerande bilder av en perfekt sommarsemester om du gillar att vara aktiv, älskar att vara utomhus och tycker om att njuta av god mat och fantastiska vyer. Alla dessa bilder är tagna under vandringar på olika ställen i Dolomiterna. Några bilder är tagna i april och några i maj och juni. Man skulle absolut kunna tro att det årstiden som bestämmer om det finns snö eller inte på bilderna, men det är faktiskt höjden. När vi gjorde vandringen i Passo Falzarego i junimånad kunde vi inte nå Rifugio Lagazuoi på 2755 m.ö.h. på grund av snön, men samtidigt var det absolut ingen snö på 1537 meters höjd i San Cassiano vid samma tidpunkt. Det här är anledningen till att det är väldigt viktigt att kontrollera på webbsidor för information om de vandringar du ska göra, och även orsaken till att sommarsäsongen börjar ganska sent på många ställen i Dolomiterna, ibland inte förrän i mitten av juni. In the near of San Cassiano    Passo Falzarego     Lago di Braies   Valle di Casies/Gsiesertal  Passo Stalle/Staller Sattel and Lago di Anterselva/Antholzer See   Percha  Cortina d'Ampezzo   Today I'm going to present a little gem in the Dolomites, lovely Alleghe.  Alleghe is a lovely place just by a lake, at the foot of the majestic Dolomites. Its location right by a lake makes the place a bit different compared to many other villages and towns in the Dolomites. We have visited Alleghe twice, once in late April and once in June. Both times we had a fantastic weather, which of course made the experience even better. The place is popular for skiing in the winter and for hiking in the summer. Our last visit to Alleghe was this spring and then there were many skiiers who went offpist just a couple of miles up in the mountains from Alleghe, it looked absolutely amazing in the sunshine and the heat. This is probably one of the coolest things about living in the Dolomites, you can have both summer and winter ay the same day! During the winter, the village's own ski area offers more slopes than Sweden's largest ski resort, which says a lot about the skiing opportunities if you live here. And within only about a 25 minutes long bus ride is more than 500 km of pistes waiting for you! A great thing by visiting Alleghe if you travel by plane to Italy is that the village is only two hours from Venice, with the airports Venice Marco Polo and Treviso Airport. /Anna Alleghe är en jättefin ort precis vid en sjö, vid foten av de mäktiga Dolomiterna. Just dess läge precis vid en sjö gör orten lite annorlunda jämfört med många andra orter i Dolomiterna. Vi har besökt Alleghe två gånger, en gång precis i slutet på april och en gång i juni. Båda gångerna var det fantastiskt fint väder, vilket ju såklart gjorde upplevelsen ännu bättre. Orten är populär för skidåkning på vintern och för vandringar på sommaren. Vårt andra besök i Alleghe var nu i våras och då var det många som åkte offpist bara ett par mil upp i bergen, såg helt underbart ut i solskenet och värmen. Detta är nog en av de häftigaste sakerna med att bo i Dolomiterna, att du på många ställen kan få både sommar och vinter på samma dag! Under vintern bjuder byns egna skidområde fler nedfarter an vad Sveriges största skidort bjuder på, vilket säger en hel del om möjligheterna till skidåkning om du bor här. Inom bara cirka 25 minuters bussresa finns mer än 500 km pist som väntar på dig! En stor fördel om du vill besöka Alleghe och reser med flyg till Italien är att orten ligger endast två timmar från Venedig med flygplatserna Venedig Marco Polo och Treviso flygplats. /Anna         So nice with winter and almost summer at the same time  Lago di Braies/Pragser Wildsee is a very beautiful, quite famous lake, in the end of the the valley Val di Braies/Pragsertal. The lake is one of the deepest lakes in the Dolomites, and it is situated at 1 500 m a.s.l. Around, the Dolomites tower above the lake with Croda del Brecco/Seekofel as its highest point (2 800 m a.s.l.). Lago di Braies/Pragser Wildsee är en mycket vackert belägen sjö i slutet av Val di Braies/Pragsertal. Sjön är en av Dolomiternas största och djupaste sjöar och ligger på 1 500 möh. Runt omkring sjön reser sig Dolomiterna med Croda del Becco/Seekofel som högsta punkt (2 800 möh).  The beauty of the lake in summer as well as winter and the great hiking opportunities, for easy as well as tougher hikes, attract lots of vistors. You can choose between a walk around the lake, tougher hikes for several hours with the lake as a starting point, or just a coffee or lunch at Hotel Pragser Wildsee. The easiest trail is the one around the lake, distance 3,6 km and a total ascent of only 86 meter. Being very easy it suits both beginners as well as families with kids. Sjöns skönhet såväl under vintern som sommaren och de goda möjligheterna till både lätta och tuffa vandringar lockar mängder med besökare. Du kan komma hit för en vandring runt sjö, för att välja någon av alla de andra vandringarna med utgångspunkt eller för bara en kaffe eller lunch på Hotel Pragser Wildsee. Den lättaste vandringen är en tur runt sjön, en tur på 3,6 km och endast 86 höjdmeter. Turen går på bra leder och passar bra för såväl oerfarna vandrare som familjer med barn.  Hotel Pragser Wildsee  A beautiful church by the lake  Easy walk around the lake  The east part of the lake  The south beach Another easy hike follow the east part of the lake, and then turn to the west along trail nr 19 to Malga Foresta/Grünwaldalm, a beautiful alp meadow. The hike is only 2,2 km and the total ascent is 118 meters. (The following four pictures). En annan lätt vandring följer sjöns östra sida för att därefter vika av västerut längs med nr 19 till Malga Foresta/Grünwaldalm, en mycket vacker äng. Upp till Malga Foresta är det 2,2 km och 118 höjdmeter. (De följande fyra bilderna)     If you're looking for a bigger challenge there are lots of trails for hiking boots as well as snow shoes that take several hours. You can for example hike up to Rifugio Biella/Seekofelhütte, 6,2 km and a total ascent of around 950 meters. Vill du ha en större utmaning finns också flera vandringsleder på flera timmar för såväl sommarvandringar som för vandringar med snöskor på vintern. T.ex. kan du vandra upp till Rifugio Biella/Seekofelhütte, en vandring på 6,2 km och cirka 950 höjdmeter.  Usually well signposted One of our favorite valleys in South Tirol is Valle di Casies/Gsiesertal, perfect for both hiking and cross country-skiing. Today I will present a great hike, and next post will be about skiing in Valle di Casies. One lovely day in April we did a hike in Valle di Casies. The plans from the beginning was to take a short and not very strenuous hike, but we did end up with an almost three our long hike with an ascent of over 700 meters. The reason for that was that in the beginning the hike was quite easy, and after a while we got quite curious about what was hidden behind a mountain in the end of the valley. It turn out to be a lot of snow and Austria:) En av våra favoritdalar i Sydtyrolen är Valle di Casies/Gsiesertal, perfekt för både vandring och längdskidåkning. I nedanstående inlägg får ni följa med på en vandringstur, och nästa inlägg kommer att handla om längdskidåkning i dalen. En underbar dag i april gjorde vi en vandring i Valle di Casies. Från början var tanken att det skulle bli en kort och lätt vandring, men det slutade med att vi vandrade i tre timmar och tog 700 höjdmeter. Orsaken till detta var att i början var vandringen väldigt lätt, och efter ett tag blev lite nyfikna på vad som fanns bakom ett berg i slutet på dalen. Det visade sig vara väldigt mycket snö och Österrike:)  The trails are well signposted. We took nr 49 up to Gsieser Törl, 2 200 m a.s.l.  Marcus ready for the hike, not super warm in the beginning...   But getting warmer and warmer  It is just lovely to hike in the Dolomites in spring time This was a hike that was, as already written, easy in the beginning, but the end was quite steep and since it was the beginning of April there was still quite a lot a snow. Detta var en vandring som ju redan nämnt var lätt i början, men mot slutet var det ganska brant och eftersom det bara var i början på april dessutom ganska mycket snö.      Taking the chance to relax a bit   Now it is just the descent left, unfortunately the tougher part;) It is easy to understand why the different national teams who are having their training camps in the Alps are running uphill and taking the cable car back. It is very demanding going downhill. On our way down we had a nice encounter with a very old woman telling us about how it had been to go to school in the valley before the Second World War; everyone that were speaking German suddenly had to change to Italian. And by the way she was not heading for the peak, she said she was too old for that now:) På vår väg ner mötte vi en gammal tant som berättade om hur det hade varit att gå i skola i dalen före andra världskriget då alla som pratade tyska plötsligt måste slå om till att prata italienska. Och nej, hon var inte på väg uppför toppen, det tyckte hon att hon var för gammal för:)  Back where it all started  En söndag passade vi på att göra en lite kortare vandring för att kolla in jordpyramiderna i Plata i kommunen Percha nära Brunico. Från Toblach är det en bilresa på cirka 35 minuter. Jordpyramider, eller jordpelare som de också kallas, har uppkommit när moränlera formats av nedströmmande regnvatten och bäckar. Stenarna som ligger på toppen av dessa pelare har från början legat inneslutna i leran eller på ytan av den och därigenom skyddat jordpartierna som ligger under. I Plata har denna erosion pågått sen 1880-talet, och pyramiderna ändras hela tiden. One Sunday we went for a shorter hike to check out the earth pyramides in Plata i the commune of Percha close to Brunico. From Dobbiaco a drive of appr 35 minutes. Earth pyramides, or earth pillars, as they are also called, have arisen when boulder clay has been formed of pouring rainwater and streams. The stones that lie on the top of these pillars have once lied inside or on the top of the mud and thereby protected the parts of earth that are lying under them. In Plata, this erosion has been going on since the 1880s, and the pyramides are changing all the time.     Vill man bara besöka jordpyramiderna kan man göra en enkel vandring på bara ett par minuter, men man kan också göra en lite längre rundvandring då man också bjuds på en väldigt vacker utsikt över ängar och ända bort till skidområdet Kronplatz som ligger på andra sidan Val Pusteria/Pusterdalen. Gör man denna vandring får man dock vara beredd på att ena vägen är en extremt brant skogsväg, vilken kan vara svår att vandra särskilt om det har regnat eller ligger lite snö kvar. If you just want to visit the pyramides in Plata you can do a short hike for just a couple of minutes, but you can also do a longer hike in the area with beautiful views over meadows all the way to the ski resort of Kronplatz that lies on the other side of Val Pusteria/Pustertal. If you do that hike you have to be prepared that one part of the trail is really steep, and can be very hard to hike especially if it has been raining or if there is still snow left.   Kronplatz in the distance I Sydtyrolen (Alto Adige) kan man träffa på dessa pelare på flera ställen, men de finns också bland annat i Serbien, Kappadokien i Turkiet och Utah i USA.
I South Tirol (Alto Adige) you can see these pillars in several places, but you can also found them in Serbia, Cappadocchia in Turkey and Utah in the US.  Hiking in Anterselva up to Passo Stalle One of our most beautiful days in the Dolomites was a day in May when we did a hike up to Passo Stalle from Lago di Anterselva. It was a lovely, sunny day with a temperature of around 22 degrees. Since it was some snow left in the mountains we had to take another trail than planned, a trail parallell to the regular road for cars and motorcycles. In most places quite an easy path but still with a difference in altitude of appr 400 meters. One of the greatest thing with this hike was the sun and the warmth in such a great contrast to the snow and ice on the top of the pass. It was so nice to be able to hike in just a t-shirt and shorts, and then still se the ice and snow when we reached the top. Passo Stalle or Staller Sattel is a pass between Italia and Austria, and a very popular crossing especially for motorbikes. There are two things to remember if you want to cross the pass, one is to check that it is open (for example on: http://alpenrouten.de/Staller-Sattel-Stallersattel-Stalle-Passo_point479.html ) and the other thing is to be aware of that you can only cross the pass at certain times. After coming back down to Anterselva we had a picknick by the beautiful Lago di Anterselva and finish the day in the best way, with a swim in the lake. Very nice and fresh:) Vandring i Anterselva upp till Passo Stalle En av våra finaste dagar i Dolomiterna var en dag i maj när vi vandrade upp till Passo Stalle från Lago di Anterselva. Det var en jättehärlig, varm och solig dag med cirka 22 grader i luften. Eftersom det var en del snö kvar i skogen var den leden vi tänkt ta stängd och istället fick vi ta en annan led, en led som löpte ganska parallellt med huvudvägen för bilar och motorcyklar. Oftast en ganska lätt led, men ändå tog vi cirka 400 höjdmeter. En av de härligaste sakerna med denna vandring var solen och värmen i kontrast till snön och isen som låg kvar uppe på toppen av passet. Det var så skönt att kunna vandra i bara t-shirt och shorts men ändå se isen och snön när vi kom upp till toppen. Passo Stalle eller Staller Sattel är ett pass mellan Italien och Österrike, och mycket populärt bland särskilt motorcyklister. Det är två saker man ska komma ihåg om man vill korsa detta pass. Kontrollera att det är öppet (när vi var där skulle passet öppna dagen efter) http://alpenrouten.de/Staller-Sattel-Stallersattel-Stalle-Passo_point479.html ), och det andra är att komma ihåg att du bara kan korsa passet vid vissa tider. Efter att vi kom tillbaka ner till Lago di Anterselva hade vi picknick och avslutade dagen på bästa sätt, med ett dopp i sjön. Väldigt härligt och uppfriskande:)              The road is very narrow in some places    So nice!  ... som bestått av JOBB, NJUTNING, TRÄNING, mat och sömn. Dock lite för lite av den sista delen den senaste tiden. Maxar tiden som är kvar! Helt fantastisk vandring upp till Passo Stalle mellan Italien och Österrike som avslutades med picknick och bad:       Årets första dopp! Underbart Rullskid-/Rollerbladespass på Nordic Arena som också avslutades med bad. Och på det lite kaffe, glass och strudel:):       Lite lek på ett utegym i närheten:  Marcus testade på första delen av Giro d' Italia-sträckan från San Candido som går av stapeln den 26.5. Han skrapade ihop 1 700 höjdmeter på 3,5 timmar.  Kyligt uppe på toppen (12 grader), men varmt nere i dalen (20 grader) Jag vandrade i Cortina under tiden:    |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde