There's been quite a lot of running and rollerskiing the beginning of this autumn – and you cannot complain about the weather. Here's a photo bomb from some of the training sessions:
Det har varit en hel del löpning och rullskidor i början av hösten – och vädret kan man inte klaga på. Här kommer en bildbomb från några av träningspassen:
0 Comments
The training keeps going with running, rollerskiing, biking and strength training in nice conditions :)
Träningen rullar på med löpning, rullskidor, cykling och styrketräning i fina förhållanden :) A couple of weeks ago Marcus and I did two rollerskiing sessions trying to gain some altitude metres. I started with skating in the morning, and had a very good, nice and quite tough session. And after that Marcus did a double poling session which ended in the mountains behind our house. Two nice and a bit different sessions. För ett par veckor sedan körde jag och Marcus två rullskidpass med målet att ta lite höjdmeter. Jag började med skate på morgonen, och hade ett väldigt bra, fint och ganska tufft pass. Och efter det gjorde Marcus ett stakpass som avslutades uppe i bergen bakom vårt hus. Två fina och lite annorlunda pass. Some pictures from my session Some pictures from Marcus's session
Waking up to a very beautiful morning Vaknar till en väldigt vacker morgon Watching the cow release:) Kollar in årets kosläpp:) Hiking up the church above our house Vandring upp till kyrkan ovanför vårt hus Rollerski intervals in the evening Rullskidintervaller på kvällen Cheers for an amazing day and evening
Skål för en underbar dag och kväll Klarälvsloppet 1 October 2023
On our trip down to Italy, we decided to make a stop in Karlstad to meet Anna's cousin and because I, Marcus, should ski the roller ski race, Klarälvsloppet, which is 90k long. The race starts in Uddeholm and goes along an old embankment for 90k down to Karlstad. It passes, among other things, Pelle Prestberg's and Stefan Holm's birthplaces Munkfors and Forshaga on the way down. The race is very flat. The first 3k are on roads, while the remaining 87k are on foot and cycle paths. The track has no uphills to talk about and the race is running downwards or flat all the time, so it is just doublepoling. The elite started at 08.00 and I started at 09.00 in the first group of those who did not compete in the elite class. The start went well for me and I got into the leading group, and after about 4k when we got out onto the foot and cycle path, the first and only slightly more difficult downhill came and it went well for me. After about 5k Anna and Chiara stood with extra poles, but I didn't need to use them. I continued double poling along the path and felt that it didn't go so fast in the main group that I was a part of (we were a lot of skiers from the start). At Munkfors after about 29k, Anna gave me some chocolate and cheered and I easily went with the group. After 44k I changed the liquid belt. I started with our new 1.5 liter liquid belt and then switched to our 1 liter liquid belt. In the first belt I had the mix written on the energy can, but for the second liquid belt I had put in more powder than recommended to get about 50–60 grams of carbohydrates per hour. This was the first time I had to press a little extra to catch the leading group, although it went very smoothly. I continued to be in the end of the group, but after about 50k I got a little further up to feel how it was there. There you noticed that the atmosphere there was more aggressive. The race continued well for me and I didn't feel very tired. In Forshaga with 23k to go Anna and Chiara came to meet me one last time and then I still felt very well. Here I took a piece of chocolate again. I also took some liquid on a few liquid stations, plus some buns on the go. The last liquid station was a failure for me. It was only about 8k to go and I was last in the leading group of maybe 20–25 skiers when I took 2 glasses of energy drinks. At the same time, our group split and I ended up far behind. A group of 14 skiers got free. I then tried, together with Richard Bergengren (former top 100 skier in Vasaloppet), to catch the leading group that had a lead of about 50–70 meters, and we actually quickly caught the group and with 3k we were a part of it again. But then it was difficult to get any further in the group. Although I tried, I was a little far behind and I finally finished 9th in the competition class. I don't think I could have gotten on the podium, but if I shouldn't have lost the group at the last liquid station and if I should have believed a little more in my chances, I could probably have been some positions higher. The wheels that had to be used were nr. 2 wheels and the skiers had to use their own skis, which meant that almost everyone went on blue SkiMateria wheels. My average speed was 25.3 km/h and that is much faster than I have ever gone on standard black rubber wheels. Energy: The energy intake worked really well and I started eating more the day before, but tried to avoid so much sweets. I drank a little too much sport drink before Alliansloppet, so I got tired of it. For future races, it may be good to to go with one fluid belt from the beginning and change halfway through to another, with a slightly stronger mix. I had 175 in average heart rate during the race and a maximum heart rate of 194. My highest measured heart rate this year is 201. 175 is a little lower than what I usually have in similar races. I am very satisfied with the race and it was enough to get me to the first group in Vasaloppet. Klarälvsloppet 1 oktober 2023 På vår resa ner till Italien bestämde vi oss för att ta ett stopp på vägen i Karlstad för att träffa Annas kusin och för att jag Marcus skulle åka rullskidsloppet, Klarälvsloppet, som är 90 km långt. Loppet startar i Uddeholmen och går längst en gammal banvall i 90 km ner till Karlstad. Det passerar bland annat Pelle Prestbergs och Stefans Holm födelseorter Munkfors och Forshaga på vägen ner. Loppet är mycket platt. De första 3 km går på landsväg, medan resterande 87 km går på gång- och cykelväg. Banan har inga uppförsbackar alls att tala om och loppet är lätt utför eller platt hela tiden, alltså bara stakning. Eliten startade vid kl. 08.00 och jag startade klockan 09.00 i första led av de som inte tävlade i elitklass. Jag kom långt fram i klungan och starten gick bra för mig och efter cirka 4 km när vi kommit ut på gång- och cykelvägen kommer den första och ända lite svårare nedförsbacken och den gick bra för mig. Efter cirka 5 km stod Anna med extra stavar, men de behövde jag inte använda. Jag stakade på längs vägen och kände att de inte gick så snabbt i huvudklungan som jag hängde med i (vi var många åkare från början). Vid Munkfors efter cirka 29 km kom Anna och gav mig lite choklad och hejarop och jag hängde bra med i klungan. Efter 44 km byte jag vätskebälte. Jag började med vårt nya 1,5 liters vätskebälte och byte nu till 1 l vätskebälte. I det första bältet hade jag blandat enligt vad som stod på energiburken, men till det andra vätskebälte hade jag satt mera pulver i än rekommenderat för att få cirka 50-60 gram kolhydrater per timme. Här var första gången jag fick trycka på lite extra för att komma fast huvudklungan, även om bytet gick mycket smidigt. Jag fortsatte att ligga långt bak, men efter cirka 50 km kom jag lite längre fram för att känna på hur var det längre fram i klungan. Där märkte man att det var lite hetsigare. Loppet rullade på bra för mig och jag kände mig inte särskilt sliten. I Forshaga med 23 km kvar kom Anna och Chiara för att möta mig en sista gång och då låg jag fortfarande med bra. Här tog jag en chokladbit igen. Jag tog också lite vätska på några kontroller, plus några bullar i farten. Den sista vätskekontrollen blev ett misslyckande för mig. De var bara cirka 8 km kvar och jag låg sist i den kanske 20-25 manna stora ledarklungan när jag tog 2 glas med energidryck. I samma veva så sprack vår klunga upp och jag hamnade långt bak. En grupp på 14 åkare kom loss. Jag försökte då tillsammans med Richard Bergengren (f.d. topp 100 åkare i Vasaloppet) ta upp jakten på klungan som hade fått cirka 50-70 meters ledning, och vi växeldrog faktiskt fast klungan och vi kom fast med 3 km kvar. Men sedan var det svårt att ta sig uppåt bland dessa åkare. Fast jag försökte blev jag lite långt bak och jag slutade till sist 9:a i tävlingsklassen. Jag tror inte att jag skulle kunnat komma på pallen, men om jag inte släppt vid sista vätskestation och trott lite mer på mina chanser så kunde jag nog ha varit lite högre upp i placeringarna. Hjulen som måste användas var 2:or och åkarna fick åka på egna skidor, vilket betydde att nästan alla åkte på blåa hjul från SkiMateria. Min fart var hela 25,3 km/h och det är mycket snabbare än vad jag har åkt på vanliga svarta gummihjul. Energi: Energin fungerade riktigt bra och jag började att äta mera dagen innan, men försökte undvika så mycket sött. Drack lite för mycket energidryck innan Alliansloppet, så jag ledsnade på det. Till framtida lopp kan det vara bra att tänka att man kör med ett vätskebälte i början och byter efter halva till ett annat, med lite starkare blandning Jag hade 175 i medelpuls under loppet och en maxpuls på 194, min högsta uppmätta puls i år är 201. 175 är lite lägre än vad jag brukar ha på liknande lopp. Jag är mycket nöjd med loppet och det räckte till att seeda upp mig till första led i Vasaloppet. Anna's race: The day after Semesterloppet it was time for Getaloppet on rollerskis, a 44k race with three laps on a 14 k course, and a finish that consists of an uphill of around 1,5k. I knew that it would be tough to compete two days in a row, but I really thought it would be fun to do classic race, and I wanted to compete in the competition class and then I had to do 44k (you could also go 2 laps). I felt a bit tired before the start, but still looking forward to competing. We were only two women in my class (the same person I competed against last year in ÅM where I come second). My plan before the race was two give it all and just try to hold her back, but unfortunately this was not what happened. The first three kilometers had a mix of cross winds and head winds, and I had to struggle to hold her back, and when she also glide away from me in the downhills, I thought it was too tough to fight to keep her back, if I would be able to stand the distance. Afterwards I don’t really know how I was thinking there, I should have pushed all that I had, and didn’t think about how long as should have managed to keep her back. To have been able to catch up with her later in the race, is almost impossible when she was fresh and I had competed the day before, she is used to long distance ski races like Vasaloppet and it was a strong headwind the last part of every lap. I still think that the first lap went quite good, especially in the parts with tail and cross winds. On the second lap I started to become tired and suffer a bit from dehydration and cramps in the stomach. The third lap was pretty much about getting to the finish line: I was out of gas😊 The flat parts with cross and tail wind still went okay, but when coming to the part with headwind my thighs were cramping so much that I had trouble double poling in periods. I started to have some problems also earlier but then it affected me mostly in kick double poling, so that I had to use the diagonal stride technique instead. To sum it up: it was very fun to compete, but if you want to perform your best, do not compete two days in a row. And a big thank you to my mum and dad who took care of Chiara and cheered for us, it meant a lot😊 Dagen efter Semesterloppet var det dags för Getaloppet på rullskidor, ett 44 km-lopp med tre varv på en 14 km bana och en finish som består av en uppförsbacke på drygt 1,5 km. Jag visste att det skulle vara tufft att tävla två dagar i rad, men jag tyckte verkligen att det skulle vara kul att få köra ett klassiskt lopp, och jag ville tävla i tävlingsklassen och då var jag tvungen att välja 44 km (man kunde också åka 2 varv). Jag kände mig nog lite trött innan starten, men såg fortfarande väldigt mycket fram emot loppet. Vi var bara två damer i min klass (samma person som jag tävlade mot förra året i ÅM då jag blev tvåa). Min plan innan loppet var att ge allt och bara försöka hålla hennes rygg, men tyvärr var det inte vad som hände. De första tre kilometerna hade en blandning av sidovind och motvind, och jag var tvungen att kämpa för att hålla hennes rygg, och när hon också gled ifrån mig i nedförsbackarna tyckte jag att det blev för tufft att hålla hennes rygg, om jag skulle kunna hålla hela loppet. Efteråt vet jag inte riktigt hur jag tänkte där, jag borde bara ha givit precis allt jag hade och inte tänkt på hur länge jag skulle orka. Att tänka att jag skulle kunna komma i kapp henne senare i loppet, är nästan omöjligt då hon var fräsch och jag hade tävlat dagen innan, hon är van vid långdistansskidlopp som Vasaloppet och det var stark motvind den sista delen av varje varv. Jag tycker ändå att det första varvet gick ganska bra, särskilt i delarna med med- och sidovind. På det andra varvet började jag bli trött och led lite av vätskebrist och kramper i magen. Det tredje varvet handlade mest om att ta sig i mål: Bensinen var helt enkelt slut😊De platta delarna med sido- och medvind gick fortfarande okej, men när jag kom till delen med motvind krampade mina lår så mycket att jag i perioder hade problem att staka. Jag började få lite kramper redan tidigare men då påverkade det mig mest i stakning med frånskjut, så att jag var tvungen att diagonala i stället. Sammanfattningsvis: Det var väldigt roligt att tävla, men om du vill prestera ditt bästa, tävla inte två dagar i rad. Och ett stort tack till min mamma och pappa som tog hand om Chiara och hejade på oss, det betyder mycket😊 One of the things we were looking forward to when coming home from Toblach was the opportunity to train more together, when Chiara is at kindergarten. We have been having some sessions together, but unfortunately not so many since I was sick when we came home, and now Marcus has been having a cold. Still we have had some nice seesions together, for example some rollerskiing sessions and one longer bike ride to Geta, with a stop for lunch at Pub Stallhagen on our way back:) En av de saker vi såg fram emot när vi kom hem från Toblach var möjligheten att träna mer tillsammans, när Chiara är på dagis. Vi har haft kört pass tillsammans, men tyvärr inte så många eftersom jag var sjuk när vi kom hem, och nu har Marcus varit förkyld ett tag. Ändå har vi lyckats få till några pass tillsammans, till exempel några pass på rullskidor och ett längre cykelpass till Geta, med stopp för lunch på Pub Stallhagen på vägen tillbaka :) It has also been quite a high focus on running lately, and here follows some pictures from some of the runs. So nice to be able to run in lovely weather in just shorts and t-shirt/top Vi har också haft ganska stort fokus på löpning på sistone, och här följer några bilder från några av passen. Skönt att kunna springa i härligt väder i bara shorts och t-shirt/topp Very nice is also our gym in our garage. We don't how that much equipment, but still you can get a real good workout, and so nice to have a place where everything can be left until you need it next time
Väldigt bra är också vårt gym i garaget. Vi har inte så mycket utrustning, men ändå kan du få till riktigt bra träningspass, och väldigt praktiskt att ha en plats där allt kan stå kvar tills du behöver det nästa gång On August 27th I participated in Alliansloppet The race is counted as the world's largest roller ski race and consists of 3 laps on a track that is 16 km long. So a total of 48 km with about 400 altitude meters in total. Above all, there are two climbs on the track. The first one after 500 meters and the second after about half the track. The first is clearly longer and heavier. We were three participants from Åland in the race: Me, Patrik Lehtonen and Tommy Danielsson. There were three groups to start in. I, together with the other from Åland, started in the last group, in the other two groups there were really good skiers. We were a total of about 180 men in the Elite race, which I participated in. In the morning it was an exercise race with many more participants. We had skis from Swenor (resistance 3), these were at least as heavy as my Marwe 6-7 that I practice on. The weather was okay, but not the best with some rain and around 16-17 degrees and a little windy. The race was not a success for me. I started far ahead in my group and the start got well. Saved a bit energy on the first uphill but already after 1.5 km my pole got completely broken. Had only 70 cm left of it. Then it became a struggle to get a new one. Anna was standing in the first uphill on this lap so I couldn't get a new from her. Then skiers after skiers passed me and finally I was the last of all the men I think. I got a new pole at about 7.5 km. Then I started passing skiers, but I noticed after about half the race that I was tired. I had felt before the race that I was tired and Chiara had had 38.5 degree fever at the night before the race. I advanced a little all the time and at the last lap, the ladies, who had started 10 minutes after me, caught me. They had a sprint price when they caught me and I didn't have a chance to keep up with them. Finally, after the uphill, I got a group of ladies to ski with. Ida Dahl, Kati Roivas and another woman. But I just tried to hold their backs and hadn't the energy to help out. They probably went a little too fast for me. After about 3 km I had to drop them and then after a while Hedda Bångman caught me and then I went with her to the roundabout where the other uphill started. When she started double poling with a kick, I didn't have a chance to keep up. At the end of the race, I just was focusing on crossing the finish line. I finished 152nd of 165 men who completed the race. When it comes to the race I forgot a bit about the energy intake at the beginning of the race when I was so busy with trying to get a new pole. Maybe I had to suffer for that a bit at the end of the race. I have now been sick for almost two week after the race when I write this post, so it may also have affected the result. I think the event was really fun and it was very nice and felt pleasant. Much less hustle and bustle before the start than in other Swedish races I have participated in, in the winters. Den 27 augusti deltog jag i Alliansloppet.
Loppet räknas som världens största rullskidslopp och går 3 varv på en bana som är 16 km lång. Så totalt 48 km med cirka 400 höjdmeter i stigning totalt. Det är framför allt två stycken stigningar på banan. Den första efter 500 meter och den andra efter cirka halva banan. Den första är klart längre och tyngre. Vi var tre ålänningar med i loppet: jag, Patrik Lehtonen och Tommy Danielsson. De var tre led att starta i. Jag fick tillsammans med övriga ålänningar starta i sista led, i de två andra leden var det riktigt duktiga åkare. Vi var totalt cirka 180 startande herrar i elitloppet, som jag åkte. På morgonen var det ett motionslopp med många fler deltagare. Vi åkte på 3:or från Swenor, dessa var minst lika tunga som mina Marwe 6-7:or som jag tränar på. Vädret var okej, men inte det bästa med lite regn och 16-17 grader och lite blåst. Loppet blev ingen succé för mig. Jag startade långt fram i mitt led och kom i väg bra. Sparade lite på krutet uppför backen men redan efter 1,5 km gick min stav helt av. Hade bara 70 cm kvar av den. Sedan blev det en kamp att få en ny. Anna stod i första backen på detta varv så där kunde jag inte få någon stav. Sedan passerade åkare efter åkare mig och till sist var jag näst sist av alla herrar tror jag. Jag fick en ny stav vid cirka 7,5 km. Då börja jag ta åkare, men jag märkte efter cirka halva loppet att jag var trött. Hade känt innan loppet att jag var trött och Chiara hade haft 38,5 graders feber på natten. Jag avancerade lite hela tiden och vid sista varvning kom damerna fast som hade startat 10 min efter mig. De hade ett spurtpris när de kom fast och jag hade inte en chans att hänga med. Till slut efter backen fick jag en grupp damer att åka med. Ida Dahl, Kati Roivas och en till. Men jag hängde bara med och drog inget. De gick nog lite för fort för mig. Efter cirka 3 km släppte jag och sedan en stund senare kom Hedda Bångman fast mig och då åkte jag med henne fram till rondellen där den andra uppförsbacken började. När hon började med stakning med frånskjut hade jag inte en chans att hänga med. Under slutet av loppet tänkte jag bara att jag skulle ta mig i mål. Jag slutade 152:a i mål av totalt 165 herrar som fullföljde. De jag kan säga om loppet annars var att jag glömde lite energiintaget i början på loppet när jag var så upptagen med stavjagandet. Det kanske jag fick sota lite för i slutet av loppet. Jag har nu varit sjuk nästan två veckor efter loppet när jag skriver detta inlägg, så det kan också ha påverkat resultatet. Jag tycker att arrangemanget var riktigt skoj och var väldigt trevligt och kändes gemytligt. Mycket mindre hets än inför de svenska loppen jag åkt på vintern. Last weekend we went to Sweden for Alliansloppet, one of the world's biggest rollerski races. At the same time we took the chance to have a mini on Västkusten, a place I always have wanted to experience a bit more. The four days were filled with new places, beautiful sceneries, race preparations, race time, some nice food, lots of picknicks and work in our "car office":) Several posts with our experiences will follow. Here comes a sneak peek! Förra helgen var vi i Sverige för Alliansloppet, ett av världens största rullskidlopp. Samtidigt tog vi chansen att ha en minisemester på Västkusten, en plats som jag alltid har velat se lite mer av. De fyra dagarna var fyllda med nya platser, vackra vyer, tävlingsförberedelser, tävling, lite god mat, massor av picknicks och arbete i vårt "bilkontor" :) Flera inlägg med våra upplevelser kommer. Här kommer en tjuvtitt! On July 5th Marcus and I competed in ÅM in classic technique on rollerskis in Lemland. Anna’s race: I haven’t competed in a classic ski race since January 2019 and never in a rollerski competition on classic skis. This together with haven’t done any intervals on classic skis since January 2019 and only one tougher session on classic rollerskis this year meant that I was very well prepared for the race, or not. But I really felt that it would be so fun to race. Since January, when I got my stress fracture, I have done lots of double poling and I have found it very fun to be doing that again, and my body can cope with the calmer sessions. I also found it nice to maybe have the chance to really race against another woman (we were 2 women participating). I thought that she must be better than I am, because she is training for Vasaloppet, and has a body better suited for rollerskis than I, but I also know that I am quite well trained, and I also really wanted to get a though training session. Since the track is also close to my parents it was easier for us to get someone that could take care of Chiara during the race (thank you mum and dad:). I hadn’t done any specific preparations for the race since I wasn’t sure if I would compete or not and took the final decision the same day. The race itself was so fun, although I ended up in 2nd place, and last. It was the first time that I really had someone to really compete against. I started in a quite controlled way and decided to keep that until she would either pass me or let go. After maybe 1 km she passed me and I immediately felt that she was a better double poler than I am, but I manage to take her back. I stayed very close to her in the quite strong headwind and tried to save as much energy as possible. When she wanted me to be in front, I passed her but tried to not go so hard to not use too much energy. After appr. 9 km I was going to drink and unfortunately, I dropped my bottle. Since she had a drink belt with tube, I know that I had to plan how to take water from the liquid station so that she shouldn’t have a change to leave me behind then. After the first liquid station after appr. 10 k there is a slight uphill for some kilometers, and then I tried to push a bit harder in the tail wind. I felt that I was stronger than her in this part, but still, I couldn’t leave her behind. After the uphill she passed me and then I had to fight quite hard to keep up with her, but we went together until it was 7 k with strong headwind left. I knew that this would be the toughest part for me, since this part is quite flat, and she was stronger than me in double poling in that type of terrain. I managed to come a bit closer in the two quite short light uphills, but of course that wasn’t enough. I still fought what I had, and, in the end, I was 42 sec behind. I am happy with my performance. I did a good race when it comes to tactics, (except for the fact that I dropped my bottle and had to do the whole race without sport drinks) and I know that my weak side is my strength and of course my lack of tougher classic sessions and intervals. I also wasn’t as tired as I want to be after a race, but the problem wasn’t that I was too tired to push harder, but that I hadn’t the strength to follow her. Annas lopp: Jag har inte tävlat i ett klassiskt skidlopp sedan januari 2019 och aldrig i en rullskidtävling på klassiska skidor. Detta ihop med att jag inte heller kört några intervaller på klassiska skidor sedan januari 2019 och bara ett tuffare pass på klassiska rullskidor i år gjorde att jag var väldigt väl förberedd inför loppet, eller så inte :). Men jag var verkligen riktigt sugen på att tävla. Sen januari, när jag fick min stressfraktur, har jag stakat mycket och jag har tyckt att det är väldigt roligt att göra det igen, och min kropp klarar rätt bra av de lite lugnare passen. Jag tyckte också att det skulle vara kul att kanske få chansen att tävla mot en annan kvinna (vi var 2 kvinnor som deltog). Jag antog att hon måste vara bättre än jag är, för hon tränar för Vasaloppet, och har en kropp bättre lämpad för rullskidor än jag, men jag vet också att jag är rätt så vältränad, och jag ville också verkligen få ett riktigt tufft träningspass. Eftersom banan också ligger nära mina föräldrar var det lättare för oss att få någon som kunde ta hand om Chiara under loppet (tack mamma och pappa:). Jag hade inte gjort några specifika förberedelser inför loppet eftersom jag inte var säker på om jag skulle tävla eller inte och tog det slutgiltiga beslutet samma dag. Själva loppet var riktigt kul, även om jag kom på 2:a plats, och därmed också sist. Det var första gången som jag verkligen hade någon att tävla mot. Jag startade kontrollerat och bestämde mig för fortsätta så tills hon antingen skulle passera mig eller hamna effter. Efter kanske 1 km passerade hon mig och jag kände direkt att hon var en bättre stakåkare än jag, men jag lyckas hålla hennes rygg. Jag åkte riktigt nära henne i den ganska starka motvinden och försökte spara så mycket energi som möjligt. När hon ville att jag skulle dra gick jag upp men försökte att inte gå så hårt för att inte använda för mycket energi. Efter ca. 9 km skulle jag dricka och tyvärr tappade jag då min flaska. Eftersom hon hade ett vätskebälte med slang visste jag att jag var tvungen att planera hur jag skulle ta vatten från vätskestationerna så att hon inte skulle ha chansen att gå ifrån mig då. Efter den första vätskestationen efter ca. 10 k är det en liten uppförsbacke några kilometer, och då försökte jag trycka på lite hårdare i medvinden. Jag kände att jag var starkare än henne i den här delen, men ändå kunde jag inte gå ifrån. Efter uppförsbacken passerade hon mig och då fick jag kämpa ganska hårt för att hänga med henne, men vi åkte tillsammans tills det var 7 k med stark motvind kvar. Jag visste att detta skulle vara den tuffaste delen för mig, eftersom den här delen är ganska platt, och hon var starkare än mig i stakning i den typen av terräng. Jag lyckades komma lite närmare i de två uppförsbackarna som finns, men det räckte förstås inte. Jag kämpade dock fortfarande på det jag hade och i mål var jag 42 sekunder efter. Jag är nöjd med min prestation. Jag gjorde ett bra lopp taktiskt (bortsett från det faktum att jag tappade min flaska och var tvungen att köra hela loppet utan sportdryck) och jag vet att min svaga sida är min styrka och naturligtvis min brist på tuffare klassiska träningspass och intervaller. Jag var inte heller så trött som jag vill vara efter ett lopp, men problemet var inte att jag var för trött för att trycka på hårdare, utan att jag inte var tillräckligt stark för att kunna följa henne. Track: H21 38 km, D21 26 km in Lemland, flat track
Weather conditions: wind from south west, 8 m/s, quite sunny, around 20 degrees Skis: Marwe 0 (equal with 2) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2024
Kategorier
Alla
|