|
On August 27th I participated in Alliansloppet The race is counted as the world's largest roller ski race and consists of 3 laps on a track that is 16 km long. So a total of 48 km with about 400 altitude meters in total. Above all, there are two climbs on the track. The first one after 500 meters and the second after about half the track. The first is clearly longer and heavier. We were three participants from Åland in the race: Me, Patrik Lehtonen and Tommy Danielsson. There were three groups to start in. I, together with the other from Åland, started in the last group, in the other two groups there were really good skiers. We were a total of about 180 men in the Elite race, which I participated in. In the morning it was an exercise race with many more participants. We had skis from Swenor (resistance 3), these were at least as heavy as my Marwe 6-7 that I practice on. The weather was okay, but not the best with some rain and around 16-17 degrees and a little windy. The race was not a success for me. I started far ahead in my group and the start got well. Saved a bit energy on the first uphill but already after 1.5 km my pole got completely broken. Had only 70 cm left of it. Then it became a struggle to get a new one. Anna was standing in the first uphill on this lap so I couldn't get a new from her. Then skiers after skiers passed me and finally I was the last of all the men I think. I got a new pole at about 7.5 km. Then I started passing skiers, but I noticed after about half the race that I was tired. I had felt before the race that I was tired and Chiara had had 38.5 degree fever at the night before the race. I advanced a little all the time and at the last lap, the ladies, who had started 10 minutes after me, caught me. They had a sprint price when they caught me and I didn't have a chance to keep up with them. Finally, after the uphill, I got a group of ladies to ski with. Ida Dahl, Kati Roivas and another woman. But I just tried to hold their backs and hadn't the energy to help out. They probably went a little too fast for me. After about 3 km I had to drop them and then after a while Hedda Bångman caught me and then I went with her to the roundabout where the other uphill started. When she started double poling with a kick, I didn't have a chance to keep up. At the end of the race, I just was focusing on crossing the finish line. I finished 152nd of 165 men who completed the race. When it comes to the race I forgot a bit about the energy intake at the beginning of the race when I was so busy with trying to get a new pole. Maybe I had to suffer for that a bit at the end of the race. I have now been sick for almost two week after the race when I write this post, so it may also have affected the result. I think the event was really fun and it was very nice and felt pleasant. Much less hustle and bustle before the start than in other Swedish races I have participated in, in the winters.  The start of the race  The finish  Some sponsor tents on the area Den 27 augusti deltog jag i Alliansloppet. Loppet räknas som världens största rullskidslopp och går 3 varv på en bana som är 16 km lång. Så totalt 48 km med cirka 400 höjdmeter i stigning totalt. Det är framför allt två stycken stigningar på banan. Den första efter 500 meter och den andra efter cirka halva banan. Den första är klart längre och tyngre. Vi var tre ålänningar med i loppet: jag, Patrik Lehtonen och Tommy Danielsson. De var tre led att starta i. Jag fick tillsammans med övriga ålänningar starta i sista led, i de två andra leden var det riktigt duktiga åkare. Vi var totalt cirka 180 startande herrar i elitloppet, som jag åkte. På morgonen var det ett motionslopp med många fler deltagare. Vi åkte på 3:or från Swenor, dessa var minst lika tunga som mina Marwe 6-7:or som jag tränar på. Vädret var okej, men inte det bästa med lite regn och 16-17 grader och lite blåst. Loppet blev ingen succé för mig. Jag startade långt fram i mitt led och kom i väg bra. Sparade lite på krutet uppför backen men redan efter 1,5 km gick min stav helt av. Hade bara 70 cm kvar av den. Sedan blev det en kamp att få en ny. Anna stod i första backen på detta varv så där kunde jag inte få någon stav. Sedan passerade åkare efter åkare mig och till sist var jag näst sist av alla herrar tror jag. Jag fick en ny stav vid cirka 7,5 km. Då börja jag ta åkare, men jag märkte efter cirka halva loppet att jag var trött. Hade känt innan loppet att jag var trött och Chiara hade haft 38,5 graders feber på natten. Jag avancerade lite hela tiden och vid sista varvning kom damerna fast som hade startat 10 min efter mig. De hade ett spurtpris när de kom fast och jag hade inte en chans att hänga med. Till slut efter backen fick jag en grupp damer att åka med. Ida Dahl, Kati Roivas och en till. Men jag hängde bara med och drog inget. De gick nog lite för fort för mig. Efter cirka 3 km släppte jag och sedan en stund senare kom Hedda Bångman fast mig och då åkte jag med henne fram till rondellen där den andra uppförsbacken började. När hon började med stakning med frånskjut hade jag inte en chans att hänga med. Under slutet av loppet tänkte jag bara att jag skulle ta mig i mål. Jag slutade 152:a i mål av totalt 165 herrar som fullföljde. De jag kan säga om loppet annars var att jag glömde lite energiintaget i början på loppet när jag var så upptagen med stavjagandet. Det kanske jag fick sota lite för i slutet av loppet. Jag har nu varit sjuk nästan två veckor efter loppet när jag skriver detta inlägg, så det kan också ha påverkat resultatet. Jag tycker att arrangemanget var riktigt skoj och var väldigt trevligt och kändes gemytligt. Mycket mindre hets än inför de svenska loppen jag åkt på vintern.  The first climb  Warm up  The three skiers from Åland  The men elite  The winner Calle Halvarsson, here 2nd  The women elite  Marcus crossing the finish line  After the race  Great race of Petter Northug, great to see him back
0 Comments
Last weekend we went to Sweden for Alliansloppet, one of the world's biggest rollerski races. At the same time we took the chance to have a mini on Västkusten, a place I always have wanted to experience a bit more. The four days were filled with new places, beautiful sceneries, race preparations, race time, some nice food, lots of picknicks and work in our "car office":) Several posts with our experiences will follow. Here comes a sneak peek! Förra helgen var vi i Sverige för Alliansloppet, ett av världens största rullskidlopp. Samtidigt tog vi chansen att ha en minisemester på Västkusten, en plats som jag alltid har velat se lite mer av. De fyra dagarna var fyllda med nya platser, vackra vyer, tävlingsförberedelser, tävling, lite god mat, massor av picknicks och arbete i vårt "bilkontor" :) Flera inlägg med våra upplevelser kommer. Här kommer en tjuvtitt!  Picnic-lunch along beautiful Göta Canal  Great to have six hours of working x 2 at the same time as you're going on competition and mini vacation  I and Chiara had some time to check out a part of Trollhättan when Marcus warmed up for the race Alliansloppet  First morning in Smögen  Västkusten (Swedish West Coast)  Were invited to Hjo on our way back home  On July 5th Marcus and I competed in ÅM in classic technique on rollerskis in Lemland.  Marcus just before the finish line Anna’s race: I haven’t competed in a classic ski race since January 2019 and never in a rollerski competition on classic skis. This together with haven’t done any intervals on classic skis since January 2019 and only one tougher session on classic rollerskis this year meant that I was very well prepared for the race, or not. But I really felt that it would be so fun to race. Since January, when I got my stress fracture, I have done lots of double poling and I have found it very fun to be doing that again, and my body can cope with the calmer sessions. I also found it nice to maybe have the chance to really race against another woman (we were 2 women participating). I thought that she must be better than I am, because she is training for Vasaloppet, and has a body better suited for rollerskis than I, but I also know that I am quite well trained, and I also really wanted to get a though training session. Since the track is also close to my parents it was easier for us to get someone that could take care of Chiara during the race (thank you mum and dad:). I hadn’t done any specific preparations for the race since I wasn’t sure if I would compete or not and took the final decision the same day. The race itself was so fun, although I ended up in 2nd place, and last. It was the first time that I really had someone to really compete against. I started in a quite controlled way and decided to keep that until she would either pass me or let go. After maybe 1 km she passed me and I immediately felt that she was a better double poler than I am, but I manage to take her back. I stayed very close to her in the quite strong headwind and tried to save as much energy as possible. When she wanted me to be in front, I passed her but tried to not go so hard to not use too much energy. After appr. 9 km I was going to drink and unfortunately, I dropped my bottle. Since she had a drink belt with tube, I know that I had to plan how to take water from the liquid station so that she shouldn’t have a change to leave me behind then. After the first liquid station after appr. 10 k there is a slight uphill for some kilometers, and then I tried to push a bit harder in the tail wind. I felt that I was stronger than her in this part, but still, I couldn’t leave her behind. After the uphill she passed me and then I had to fight quite hard to keep up with her, but we went together until it was 7 k with strong headwind left. I knew that this would be the toughest part for me, since this part is quite flat, and she was stronger than me in double poling in that type of terrain. I managed to come a bit closer in the two quite short light uphills, but of course that wasn’t enough. I still fought what I had, and, in the end, I was 42 sec behind. I am happy with my performance. I did a good race when it comes to tactics, (except for the fact that I dropped my bottle and had to do the whole race without sport drinks) and I know that my weak side is my strength and of course my lack of tougher classic sessions and intervals. I also wasn’t as tired as I want to be after a race, but the problem wasn’t that I was too tired to push harder, but that I hadn’t the strength to follow her. Annas lopp: Jag har inte tävlat i ett klassiskt skidlopp sedan januari 2019 och aldrig i en rullskidtävling på klassiska skidor. Detta ihop med att jag inte heller kört några intervaller på klassiska skidor sedan januari 2019 och bara ett tuffare pass på klassiska rullskidor i år gjorde att jag var väldigt väl förberedd inför loppet, eller så inte :). Men jag var verkligen riktigt sugen på att tävla. Sen januari, när jag fick min stressfraktur, har jag stakat mycket och jag har tyckt att det är väldigt roligt att göra det igen, och min kropp klarar rätt bra av de lite lugnare passen. Jag tyckte också att det skulle vara kul att kanske få chansen att tävla mot en annan kvinna (vi var 2 kvinnor som deltog). Jag antog att hon måste vara bättre än jag är, för hon tränar för Vasaloppet, och har en kropp bättre lämpad för rullskidor än jag, men jag vet också att jag är rätt så vältränad, och jag ville också verkligen få ett riktigt tufft träningspass. Eftersom banan också ligger nära mina föräldrar var det lättare för oss att få någon som kunde ta hand om Chiara under loppet (tack mamma och pappa:). Jag hade inte gjort några specifika förberedelser inför loppet eftersom jag inte var säker på om jag skulle tävla eller inte och tog det slutgiltiga beslutet samma dag. Själva loppet var riktigt kul, även om jag kom på 2:a plats, och därmed också sist. Det var första gången som jag verkligen hade någon att tävla mot. Jag startade kontrollerat och bestämde mig för fortsätta så tills hon antingen skulle passera mig eller hamna effter. Efter kanske 1 km passerade hon mig och jag kände direkt att hon var en bättre stakåkare än jag, men jag lyckas hålla hennes rygg. Jag åkte riktigt nära henne i den ganska starka motvinden och försökte spara så mycket energi som möjligt. När hon ville att jag skulle dra gick jag upp men försökte att inte gå så hårt för att inte använda för mycket energi. Efter ca. 9 km skulle jag dricka och tyvärr tappade jag då min flaska. Eftersom hon hade ett vätskebälte med slang visste jag att jag var tvungen att planera hur jag skulle ta vatten från vätskestationerna så att hon inte skulle ha chansen att gå ifrån mig då. Efter den första vätskestationen efter ca. 10 k är det en liten uppförsbacke några kilometer, och då försökte jag trycka på lite hårdare i medvinden. Jag kände att jag var starkare än henne i den här delen, men ändå kunde jag inte gå ifrån. Efter uppförsbacken passerade hon mig och då fick jag kämpa ganska hårt för att hänga med henne, men vi åkte tillsammans tills det var 7 k med stark motvind kvar. Jag visste att detta skulle vara den tuffaste delen för mig, eftersom den här delen är ganska platt, och hon var starkare än mig i stakning i den typen av terräng. Jag lyckades komma lite närmare i de två uppförsbackarna som finns, men det räckte förstås inte. Jag kämpade dock fortfarande på det jag hade och i mål var jag 42 sekunder efter. Jag är nöjd med min prestation. Jag gjorde ett bra lopp taktiskt (bortsett från det faktum att jag tappade min flaska och var tvungen att köra hela loppet utan sportdryck) och jag vet att min svaga sida är min styrka och naturligtvis min brist på tuffare klassiska träningspass och intervaller. Jag var inte heller så trött som jag vill vara efter ett lopp, men problemet var inte att jag var för trött för att trycka på hårdare, utan att jag inte var tillräckligt stark för att kunna följa henne.    Marcus finished 2nd Track: H21 38 km, D21 26 km in Lemland, flat track
Weather conditions: wind from south west, 8 m/s, quite sunny, around 20 degrees Skis: Marwe 0 (equal with 2) Both Marcus and I have been having some troubles with different parts of our bodies, (Marcus with his back and knee, and I with my foot due to my stress fractur), so our training the last couple of months and weeks have been a bit different from what we are used to and really want to train. Still we have had some good training sessions, and we both are getting better and better after some alternative training and some training programs with different types of exercises. Neither of us do so much of biking when we are on Åland, but this spring has been different and we have lots of biking session. The longer ones have been split with some nice brakes for lunch, since it has been good for our bodies with a break in the middle. But now we did 3,5 hours without a longer break, so its getting better and better, and the plan is to shorten the bike sessions and longer the rollerski sessions instead. Både Marcus och jag har haft lite problem med olika delar av våra kroppar, (Marcus med ryggen och knäet, och jag med min fot på grund av min stressfraktur), så vår träning de senaste månaderna och veckorna har varit lite lite annorlunda än vad vi är vana vid och verkligen vill träna. Ändå har vi fått till en del träningspass, och vi blir båda bättre och bättre efter lite alternativ träning och specialanpassade träningsprogram med olika typer av övningar. Ingen av oss cyklar egentligen så mycket när vi är på Åland, men i vår har det varit annorlunda och vi har gjort många cykelpass. De längre har delats upp i två delar av lunch, eftersom det har varit bra för våra kroppar med en paus i mitten av passen. Men igår körde vi 3,5 timmar utan längre paus, så det blir bättre och bättre, och planen är att korta cykelpassen och göra rullskidspassen längre och längre istället.       Lots of rollerskiing for both Marcus and I this spring, but a bit shorter sessions than normally. Both of us have done a lot more classic sessions instead of skate, but from now on I will try do do more and more skating. A couple of weeks ago Marcus participated in a shorter rollerski competition and fortunately the back felt quite good. Många rullskidpass för både Marcus och mig i vår, men lite kortare pass än normalt. Vi har båda kört mycket mer klassiska pass istället för skate, men från och med nu kommer jag att försöka köra mer och mer skate. För ett par veckor sedan deltog Marcus i ett kortare rullskidlopp och lyckligtvis kändes ryggen ganska bra.     I have done a bit of running, but unfortunately not at all as much as I would like to do, but now I will step up the running training more and more, and hopefully it will feel good. For Marcus there have been no running at all right the last couple of weeks due to his knee problems, but hopefully his knee will soon be so good that he can do some running (has just started to test a bit). Jag har sprungit lite, men tyvärr inte alls så mycket som jag skulle vilja göra, men nu kommer jag att öka löpningen mer och mer, och förhoppningsvis kommer det att kännas bra. För Marcus har det inte varit löpning alls just nu på grund av knäproblemen, men förhoppningsvis kommer hans knä snart att vara så bra att han kan köra i alla fall lite löpning (han har just börjat testa lite).       A gold for Marcus and a silver for me ÅM in free technique on rollerskis Wednesday September 15 ÅM in free technique on rollerskis took place. This time the competition went on another course than the regular one, and the distance for the ladies were shorter than for the men. This meant a course on just bicycle paths and only 16,5 kilometers. The course was mostly flat with two a bit tougher uphills. The competition was on free wheels and I decided directly when I knew that the competition was going to take place that I should go with my Marwe skis with resistance 0 on the wheels (like resistance 2 on most classic wheels). I am usually training on them, and the resistance is much more like skiing on snow. I was also keen on seeing how fast I could go, and I also thought it would be fun to compare the speed with the speed I had last year (this year the course was shorter, the temperature was a lot lower, around 12 degrees and just little wind). I also thought that I was going to be the only participant among the women, so therefore the choice was even easier to make. I stuck to this choice even though it turned out that I got a competitor, that was going on faster wheels. I thought that going a race, where the feeling and speed, and a real fight, was more important for me than taking an ÅM gold medal. Maybe a stupid decision because it cost me a win, but it also gave me a really good race and a performance I am really satisfied with. I knew that my race was only about one thing; pushing all that I had the whole time, simple but though. Most of the participant went on fast wheels, and of course, most of the men were also better than me, so it only took a short while before I was alone. The other woman overtook me already after a couple of hundred meters, and then I realized that it would be almost impossible to catch her. Like I wrote I wanted to go all I had the whole race and seeing her all the time a bit head of me made it even easier to go all I had. I had a good feeling the whole race, and I felt that the technique and the body worked well. Altogether I am really satisfied with my race, although I will train a bit on the faster wheels next summer and go for the gold medal then instead ;) Skis: Marwe 0-wheels Temperature: 12 degrees, partly cloudy, little wind Distance: 16,26 km Time: 46,32 Speed: 20,9 km/h    ÅM i fri teknik på rullskidor
Onsdagen den 15 september gick ÅM i fri teknik på rullskidor. Den här gången gick tävlingen på en annan bana än den vanliga, och distansen för damerna var kortare än för herrarna. Detta innebar en bana på bara cykelvägar och bara 16,5 kilometer. Banan var mestadels platt med två lite tuffare uppförsbackar. Tävlingen var på fria hjul och jag bestämde direkt när jag visste att tävlingen skulle gå att jag skulle åka med mina Marwe-skidor med motstånd 0 på hjulen (som motstånd 2 på de flesta klassiska hjul). Jag brukar träna på dem, och motståndet är mycket mer likt att åka på snö. Jag var också sugen på att se hur snabbt jag kunde köra, och jag tyckte också att det skulle vara kul att jämföra hastigheten med den hastighet jag hade förra året (i år var banan i och för sig kortare, temperaturen var mycket lägre, runt 12 grader och endast lite vind). Jag trodde också att jag skulle vara den enda deltagaren bland kvinnorna, så därför var valet ännu enklare att ta. Jag höll mig till detta val trots att det visade sig att jag fick en konkurrent, som körde på snabbare hjul. För mig var det viktigare att köra ett lopp, där känslan och hastigheten och en riktig kamp var mer värt än att ta en ÅM-guldmedalj. Kanske ett dumt beslut eftersom det kostade mig vinsten, men det gav mig också ett riktigt bra lopp och en prestation som jag är riktigt nöjd med. Jag visste att mitt lopp bara handlade om en sak; gå allt jag hade hela tiden, enkelt men tufft. De flesta av de andra deltagarna körde på snabba hjul, och naturligtvis var de flesta herrarna också bättre än jag, så det tog inte så länge innan jag var ensam. Den andra damen passerade mig redan efter ett par hundra meter, och då insåg jag att det skulle vara nästan omöjligt att gå ikapp henne. Som jag skrev ville jag gå allt jag hade hela loppet och när jag såg henne hela tiden var det ännu lättare att ge allt jag hade. Jag hade en bra känsla under hela loppet, och jag kände att tekniken och kroppen fungerade bra. Sammantaget är jag riktigt nöjd med mitt lopp, även om jag nog kommer att träna lite på snabba hjul nästa sommar och gå för en guldmedalj då istället;) Skidor: Marwe 0-hjul Temperatur: 12 grader, delvis molnigt, lite vind Avstånd: 16,26 km Tid: 46,32 Hastighet: 20,9 km/h  The second day of Åland Grönskar we combined two hours rollerskiing with a visit to Mickels gård. Very nice weather again, and lovely to be rollerskiing in shorts and t-shirt. Mickels gård turned out to be a nice choice with lots of animals, a very cosy and nicely decorated place and some activities and selling. Altogether the three of us had two very nice days. For us it is so great that Chiara really likes almost the exact same things as Marcus and I, we really like these "training excursions" together. Under den andra dagen av Åland Grönskar kombinerade vi två timmars rullskidåkning med ett besök på Mickels gård. Härligt väder igen, och så skönt att rulla i bara shorts och t-shirt. Mickels gård visade sig vara ett bra val med massor av djur, en väldigt mysig och fint pyntad plats samt lite aktiviteter och försäljning. Sammantaget fick vi tre två jättemysiga dagar tillsammans. Det är fantastiskt roligt att Chiara verkligen gillar nästan exakt samma saker som Marcus och jag, vi gillar verkligen dessa "träningsutflykter" tillsammans.          A Saturday morning Anna drove me to Lienz so that I could rollerski from Lienz to Toblach, the opposite direction of the cross country-ski race Dolomitenlauf. It is a good "track" for training since it is a cycle path with almost no traffic and mostly quite good asphalt, and it is going uphill almost the whole time (from around 680 to around 1300 m.a.s.l). The downsides are some wooden bridges and, this time, some road work. Altogether it was a good training session in some nice sceneries.   En lördag morgon körde Anna mig till Lienz så att jag kunde åka rullskidor från Lienz till Toblach, skidloppet Dolomitenlauf "fel väg". Det är en bra sträcka att träna på eftersom det är en cykelväg med nästan ingen trafik och mestadels ganska bra asfalt, och det går uppför nästan hela tiden (från cirka 680 till cirka 1 300 m.ö.h.). Nackdelarna är några träbroar som ska passeras och den här gången vägarbeten på några ställen. På det hela var det ett bra träningspass i ett mestadels vackert landskap.   On August 20th the Åland Championship in free technique took place in Lemland/Lumparland. It was a very flat course of appr. 26 km and the race took place in nice weather, around 20 degrees and some wind. This time both of us competed and here follow a race report from Anna's race. Den 20 augusti gick åländska mästerskapen i rullskidor i fri teknik rum i Lemland/Lumparland. Det är en väldigt platt bana på cirka 26 km och loppet gick av stapeln i fint väder, cirka 20 grader och ganska svag vind. Den här gången tävlade vi båda och här följer Annas tävlingsrapport. Anna's race Two years ago, when I competed in the Åland Championship in free technique I had borrowed a pair of skating skis with competition wheels. A solution that turned out to be a bad decision since I wasn’t used to them. This year I was the only woman competing in my age group and therefore I decided to ski on our Marwe 0-wheels, that I am used to skiing on, since I had no one to race against in my age group, and also since there was a real mix of skis among the competitors. It was a race that is hard to say if was a good or bad one, since you could choose for yourself what type of wheels you went on, so hard to compare yourself with someone else. I still think that I had quite a good feeling during the race and I think that I could push hard most of the race, even though it was quite tough to ski alone the whole race (unfortunately, I could not follow any skiers that overtook me (that may had been on the same level as I ) when they had faster wheels). Altogether I am quite satisfied with my race, especially since I hadn’t trained any particular for this race, and since the speed was the fastest I have had on these skis. Also, a big thanks to my parents who babysat Chiara and my father who gave me liquid during the race. För två år sedan när jag tävlade i ÅM i rullskidor fri teknik hade jag lånat ett par skridskor med tävlingshjul. En sak som visade sig vara ett dåligt beslut eftersom jag inte var van vid dem. I år var jag den enda damen som tävlade i min åldersgrupp och därför bestämde jag mig för att åka på våra Marwe 0-hjul, som jag är van vid att åka på, eftersom jag inte hade någon att tävla mot i min åldersgrupp, och också för att jag visste att det var en riktig blandning av skidor bland konkurrenterna. Det är svårt att säga om det var bra eller dåligt lopp, eftersom man själv kunde välja vilken typ av hjul man åkte på, vilket gjorde det svårt att jämföra sig med någon annan. Jag tycker dock att jag hade en ganska bra känsla under loppet och jag tyckte att jag kunde trycka på större delen av loppet, även om det var ganska tungt att åka ensam under hela loppet (tyvärr kunde jag inte följa de skidåkare som körde om mig (som kanske skulle ha varit på samma nivå som jag) när de åkte snabbare hjul). Sammantaget är jag ganska nöjd med mitt lopp, speciellt eftersom jag inte hade tränat något speciellt för detta lopp, och eftersom farten var den snabbaste jag har haft på dessa skidor. Ett stort tack också till mina föräldrar som passade Chiara och min pappa som gav mig vätska under loppet.       The skiing kit I thought that I should write a post and praise our stroller Thule Chariot Cheetah:) The stroller has four different kits: stroller, jogging, skiing and cycling. We knew even before Chiara's birth that we wanted such a stroller, so that we could take her with us when training. Until today we have tried the stroller, the jogging and the skiing kit. We really like the Chariot and especially the jogging and the skiing kits, which also are the ones we have tried most. Here comes a review of the chariot in general and also a more specific of those three kits: Advantages in general with the chariot:
Advantages with the skiing kit:
Disadvantages with the skiing kit:
Skiing with the chariot behind is of course heavier than skiing without it:) Going on a flat track or a track that runs slightly uphill or downhill is absolutely okay, but steep uphills are heavy. We both felt that it is toughest for the hips. We have only tried the skiing kit behind rollerskis twice (one time classic and one time skate) and the feeling then was pretty much the same as on snow, but we need to try it more to be able to really give a good review. Advantages with the jogging kit:
Disadvantages with the jogging kit:
Advantages and disadvantages with the stroller kit:
Now we have tried all the kits, except for cycling kit, and we really think that the chariot was an extremely good purchase that we can recommend for everyone who has a child and want to continue being active. But the best part with it is not that we like it, it is that Chiara likes it very much too. She is really happy when we are getting ready for going out, and she almost never complains when she's in it :)     Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg och berömma vår vagn Thule Chariot Cheetah :) Vagnen har fyra olika kit: promenad-, jogging-, skid- och cyklingskit. Vi visste redan innan Chiara föddes att vi ville ha en sådan vagn så att vi kunde ta henne med oss när vi tränade. Fram till idag har vi provat promenad-, jogging- och skidkitet. Vi gillar verkligen vagnen och särskilt jogging- och skidkitet, som också är de vi har provat mest. Här kommer en recension av vagnen i allmänhet och också en mer specifik recension av de tre kiten: Fördelar i allmänhet med vagnen:
Fördelar med skidkitet:
Nackdelar med skidpaketet:
Att skida med vagnen bakom är naturligtvis tyngre än att åka skidor utan den:) Att skida på flacken och när det går lätt uppför eller lätt utför är helt ok, men branta uppförsbackar är tunga. Vi tycker båda att det är höfterna som tar mest stryk. Vi har bara provat skidkitet bakom rullskidor två gånger (en gång klassiskt och en gång skate) och känslan då var ganska samma som på snö, men vi måste prova det mer för att verkligen kunna ge en bra recension. Fördelar med joggingpaketet:
Nackdelar med joggingpaketet:
För- och nackdelar med promenadkitet:
Som tidigare skrivet har vi hittills provat alla kit, utom cykelkitet, och vi tycker verkligen att vagnen var ett extremt bra köp som vi kan rekommendera för alla som har barn och vill fortsätta att vara aktiva. Men det bästa med den är inte att vi gillar den, utan att Chiara verkligen gillar den väldigt mycket också. Hon är riktigt glad när vi gör oss redo att gå ut, och hon är nästan aldrig missnöjd i den :)  The jogging kit    The strolling kit  Marcus and Patrik The last weekend in August and the first weekend in September I (Marcus) participated in 2 roller ski races in Sweden. After the roller ski race Rullskidgalejet in Norrtälje in early June, I hadn't competed at all, neither in running nor on roller skis. The training during the summer worked well until mid-July when I got a cold, which meant I couldn't train normally for 3 weeks. After that I have felt that the shape hasn't been quite as good, but I still wanted to do 2 real races before the end of the roller ski season. Bessemerrullen in Högbo near Sandviken, is actually a 52 km long race, where you can compete for a better seeding in Vasaloppet. This year the race was shortened to 44 km. The race is relatively flat, and the technical parts are when you get out on a golf course where there are many curves, otherwise there are mostly long straights. Before the race, I didn't have any specific goal. However, I hoped to beat the other skier från Åland, Patrik. The race started at a fast speed from the beginning with 5 km easy downhill, then the track turned and went a little uphill until the golf course where the technical part begins. There it went well for me and I caught up on the group in front. After that, I stayed in the same group for a while, but I didn't manage to stay for so long. After that, I ended up with another skier that I actually recognized from skiing together with him in the same group in the winter in Marcialonga (I also asked him if he did the race last winter, and so it was). We stayed together for a long time and we caught up on another skier who also had dropped out of our group. We kept a pretty steady pace as we all had dropped out of our group. At the turn after about 26 km, it didn't take long before a new group caught up on us, in which Patrik, the other skier från Åland was in. We then stayed together in this group until about 5-6 km from the finish as it went too fast for me in some uphills and at the same time Patrik crashed in a downhill, not so dangerously though. He crossed the finish line 2 places behind me. The end of the race was heavy for me, but I finished in 37th place with a time of 1.57.34. I had an average heart rate of 182 during the race. An ok race, but not much more. Den sista helgen i augusti och första helgen i september åkte jag (Marcus) 2 rullskidslopp i Sverige. Efter rullskidsgalejet i Norrtälje i början av juni hade jag inte tävlat någonting alls, varken i löpning eller på rullskidor. Träningen under sommaren fungerade bra fram till mitten av juli då jag åkte på en förkylning, som gjorde att jag inte kunde träna ordentligt på 3 veckor. Efter det har jag känt att formen inte varit riktigt lika bra, men jag önskade ändå att köra 2 riktiga lopp innan det var slut på rullskidssäsongen. Bessmerrullen i Högbo utanför Sandviken är egentligen ett 52 km långt seedningsgrundande lopp inför Vasaloppet. Loppet blev i år förkortat till 44 km. Loppet är relativt platt, och de tekniska delarna är då man kör på en golfbana där det är mycket kurvor annars är det långa raksträckor. Inför loppet hade jag inte så mycket mål. Jag hoppades dock att slå den andra ålänningen som var med i loppet, Patrik. Loppet började i en våldsam fart från början med 5 km lätt nedför, sedan väntade lite lätt uppför fram till golfbanan där den tekniska delen börjar. Där gick det bra för mig och jag tog fast klungan framför. Efter det höll jag mig i samma klunga en stund, men jag orkade ej så länge så fick jag släppa. Efter det så hamnade jag tillsammans med en annan åkare som jag faktiskt kände igen från att jag åkt med honom i samma klunga på vintern i Marcialonga (jag frågade honom också om han åkte loppet i vintras). Vi höll ihop länge och vi körde fast en annan åkare som släppt vår klunga. Vi höll ganska lugn fart eftersom vi alla tre hade fått släppa klungan. Vid vändningen efter cirka 26 km så tog det inte länge innan en ny klunga kom fast oss, där Patrik, ålänningen var med. Vi höll sedan ihop i denna klunga fram till cirka 5-6 km kvar då det gick för fort för mig i några uppförsbackar och samtidigt i en nedförsbacke kraschade Patrik, inte så farligt dock. Han kom i mål 2 placeringar bakom mig. Slutet av loppet var tungt för mig, men jag kom i mål på 37:e plats med tiden 1,57,34. Jag hade en snittpuls på 182 under loppet. Ett ok lopp, men inte mycket mer.  Marcus, Isac and Jerry Photo: Lisette Danielsson The first Saturday in September, I competed in UVK-rullen in Uppsala. The race had a new course from last year and this year it took part on better asphalt. This race was also relatively flat, but perhaps a little more hilly than the week before. We were lucky with the weather because it rained a lot before the race, but during the race there was no rain. The race consisted of 2 laps on a 24 km course. In this race I opened too hard and was quite close to the leading group after 2.5 km, after that I ended up in a group of 4-5 skiers. We took turns during the first lap and it worked well. After the first lap I was really tired and had to fight hard to not lose my group. But I managed to stay in the group until there was about 7 km left when I had to let go. The last 7 km I went on my own and I finished in 34th place in 2.14.19, 17 minutes after the winner Tom Fahlén. Tom also won Bessemerrullen the week before and then I was 13.30 mins after him. Two good things with UVK-rullen was that Isac Holmström from Åland finished 2nd and Jerry Danielsson, also from Åland, finished 8th after an incredible race by him. Jerry has only been skiing for 2 seasons and already manage to keep up with the elite. Isac also made a very good race and it will be interesting to see what he can do this winter. Overall there were 2 okay races. Bessemerrullen went maybe a bit better. Now the focus is on Kanonloppet, Åland's biggest running competition, 22 km long and the course is one different surfaces. Första lördagen i september väntade UVK-rullen i Uppsala. Banan hade ny sträckning från fjolåret och gick i år på bättre asfalt än ifjol. Detta lopp var också relativt platt, men kanske lite mera småkuperat än veckan innan. Vi hade tur med vädret för det regnade mycket innan loppet, men under loppet kom det inget regn. Loppet gick 2 varv på en 24 km bana. I detta lopp öppnade jag för hårt och var ganska nära tätklungan efter 2,5 km, efter det hamnade jag i en klunga med 4-5 åkare. Vi hjälptes åt under första varvet att dra och det fungerade bra. Jag kände vid varvning att jag var rejält trött och jag låg ofta på tappen och dingla. Men jag lyckades hänga med tills det vara cirka 7 km kvar då jag fick släppa. De sista 7 km åkte jag på egen hand och jag kom i mål på 34:e plats på 2,14,19 hela 17 minuter efter segraren Tom Fahlén. Veckan före i Bessemerrullen där Tom också vann var jag 13,30 efter honom. Roligt på UVK-rullen var att Isac Holmström från Åland kom 2:a och Jerry Danielsson kom 8:a efter ett otroligt lopp av honom. Jerry har endast satsat på skidor i 2 säsonger och är redan med och åker med eliten. Isac gjorde också ett mycket bra lopp och det ska bli intressant och se vad han kan prestera i vinter. Sammantaget var det 2 okej lopp. Bessemerrullen var kanske lite bättre. Nu är siktet inställt på Kanonloppet, Ålands största motionslopp i löpning, som är 22 km långt och går på varierat underlag.  Going out on the second lap. Photo: Lisette Danielsson  Out on the track  Crossing the finish line. Photo: Lisette Danielsson |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
February 2023
Kategorier
All
|
RSS Feed