|
Over a week since the last update, but we haven't had time to do any posts due to busy days. Lots of work, a tree day trip to Turkey's south west coast and some training, and, bang, last week was over. But today we had some time so here comes an update of the training. Över en vecka sen senaste inlägget, men vi har helt enkelt inte haft tid att skriva något inlägg förrän idag. Mycket jobb, en tre dagars utflykt till Turkiets sydväst kust och lite träning, och, vips, så hade förra veckan passerat. Men idag hade vi lite mer tid så här kommer en uppdatering om träningen.  Beautiful hikes from the marina up in the mountains When we left Dobbiaco/Toblach for Alanya about three and a half weeks ago, we were planning to focus more on running the five weeks we were going to be here, mixing it up with some running with poles in the mountains and some rollerskiing. Unfortunately, the plans haven’t been working out that well, since both of us had a cold for about two weeks. We haven’t been training as much as we had hoped for, but now were back on track. När vi lämnade Dobbiaco/Toblach för Alanya för ungefär tre och en halv vecka sedan planerade vi att satsa mer på löpning under de fem veckorna som vi skulle vara här, och blanda upp det lite pass i bergen med stavar och lite rullskidor. Tyvärr har det dock inte blivit riktigt som vi tänkt oss, eftersom vi båda för förkylda i ungefär två veckor. Vi har inte tränat så mycket som vi hade hoppats på, men är nu "back on track".  Training at the outdoor gym Anna's training: Beside the cold I have also been having some problems in the beginning of the time here with a shoulder and a knee, because of a fall on rollerblades in Dobbiaco before we came here, and now, due to a bit too much running on asphalt my left foot hurts a bit. But hopefully everything will work out fine with some more mixed training and less running on asphalt. During the last weeks I have been running quite a lot of 8-12 km sessions, some intervals and a Functional Threshold Power session. I have also been double-poling on rollerskis two times, a session of 2 hours and one on 2,5 hours. For me 2,5 hours of double-poling on number two wheels haven’t happen for years, so I was very glad to be able to do that. I also went with Marcus once up in the mountains to go rollerskiing but unfortunately, I felt that the downhills were a bit too steep for me. Rest of the time here will be filled with hopefully some real good training before heading back to Toblach. Looking forward to run a test run, and hopefully do some running with poles up in the mountains and some rollerskiing. Maybe we also rent bikes one day. Annas träning: Under de första veckorna hade jag tyvärr också lite problem med en axel och ett knä på grund av ett fall på rollerblades i Dobbiaco innan vi kom hit , och nu krånglar min vänster fot lite på grund av lite för mycket löpning på asfalt. Men förhoppningsvis den att bli bättre bra med lite mer blandad träning. Under de senaste veckorna har jag gjort en hel del löppass på 8-12 km, två löpintervallpass och ett tröskelpass. Jag har också gjort två stakpass på rullskidor, ett på 2 timmar och ett på 2,5 timmar. Jag har inte kört en 2,5 timmar långt rent stakpass på tvåor på flera år, så jag var väldigt glad att kunna göra det:) Jag hängde också med Marcus upp i bergen för att åka rullskidor en gång, men tyvärr kände jag att nedförsbackarna var lite för branta för mig där. Resten av tiden kommer förhoppningsvis att fyllas med riktigt bra träning innan vi går tillbaka till Dobbiaco/Toblach. Ser fram emot att springa ett testlopp, och förhoppningsvis vandra/löpa uppe i bergen med stavar och köra lite mer rullskidor. Kanske hyr vi även cyklar en dag.  Interval-time  Interval-time  Some beautiful 8-12 km runnings in Alanya  Nice morning run in Kas when we went for a trip last week  Running outside Kas. Here it would have been great to have the rollerski with us Marcus's training: The training worked really well until I got the cold, but when I’ve got back on track, I have felt that I lost a bit of my fitness. I started up the training in a slow tempo with some hiking in the mountains with poles and running on the way back. Alanya has really nice mountains for hiking with poles (except for some angry dogs:)), so on less than an hour I reached 500 m.a.s.l. The first interval after the cold was a nightmare and it felt like I had lost a half minute per/km compared to before, but on the last running session which was a Functional Threshold Power session was better. 2,5 k warm up 6 k in my 10 k speed – it was a bit too slow for me to be satisfied (7 s/km slower) 3 minutes rest 3 k in my 10 k speed – it was better (3 s/km faster) 2 k cool down Yesterday I was out on the rollerskis for the second time this week. We rent a car and went to a place with many hills where I spent 2,5 hours with many up- and downhills. Total 550 altitude meters. The session was very similar to an interval session because I went fast uphill and slow downhill, (since I didn’t really know what was happening after the downhills). Altogether a very good session. Now we have 1,5 weeks left in Alanya, and my prime goal before, was to set a new PB on 10 K. But we will see now. This week will consist of intervals and rollerski sessions. When we have been in Alanya I have also done some strength training 2 times a week at an outdoor gym. I have focused only on 5-6 different exercises and tried to do 4-5 sets every time. (chins – push ups – dips – plank and 1-2 extra abs exercises). Marcus träning: Träningen fungerade riktigt bra tills jag blev förkyld, men sen jag kom tillbaka i träning igen har jag känt att jag förlorat lite av min kondition. Jag startade träningen igen i långsamt tempo med lite vandring i bergen med stavar och löpning på vägen ner. Alanya har riktigt fina berg för vandring med stavar (förutom några arga hundar :), så på mindre än en timme nådde jag 500 m.ö.h. Den första löpintervallen efter förkylningen var en mardröm och det kändes som om jag hade tappat en halv minut per/km jämfört med tidigare, men det kändes bättre under det senaste löppasset som var ett tröskelpass. 2,5 km uppvärmning 6 km i 10 km fart - lite för långsamt för mig för att vara nöjd (7 s/km långsammare) 3 minuter vila 3 km i 10 km fart - bättre (3 s/km snabbare) 2 km nedvarvning Igår körde jag veckans andra rullskidpass. Vi hyrde en bil och for iväg till en plats med mycket berg och kullar där jag körde i 2,5 timmar upp- och nerför många backar. Totalt 550 höjdmeter. Passet var mycket likt intervaller eftersom jag gick på hårt uppåt och tog det lugnt nerför, (eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade efter nedförsbackarna). Ett mycket bra träningspass. Nu har vi 1,5 veckor kvar i Alanya, och mitt huvudmål var att springa nytt PB på 10 km. Men vi får se hur det kommer att gå. Denna vecka kommer att bestå av intervaller och rullskidpass. Nu när vi har varit i Alanya har jag också kört lite styrketräning 2 gånger i veckan på ett utomhusgym. Jag har bara fokuserat på 5-6 olika övningar och försökt att göra 4-5 set varje gång. (chins - push ups - dips - plankan och 1-2 extra magövningar).   Road for double-poling  Lots of beautiful places along the way  Great rollerskiing up in the mountains on very good asphalt  Rollerskiing in the mountains And saving the best for last, the snow cannons in our home Italian valley have started to produce snow. So probably we can start skiing on snow in 1,5 weeks :)
Och det bästa till sist, snökanonerna i dalen där vi bor i Italien har börjat producera snö. Så förhoppningsvis är vi på snö om 1,5 vecka :)
0 Kommentarer
When we decided to make a stop in Annecy on our way down to Toblach/Dobbiaco, Marcus started to talk about the different places around Annecy that hosts/has hosted cross country skiing world cups or Olympic Games. La Clusaz, that has hosted competitions in the Cross Country World Cup, is only around 33 km from Annecy. Also, the Olympic places of Albertville and Grenoble are quite close, and about 40 km away from Annecy is also the Swiss city, Geneva. So, Marcus put up a nice little trip of 130 km from Annecy to La Clusaz to Geneva and then back to Annecy againJ We were both really looking forward to the biking, but I was also a bit worried about the distance. I think my longest training session by bike before had been around 60 km and that was on the flat island of Åland. I am not either so used to biking, with only maybe 7-8 shorter sessions by bike this summer. But, ”what doesn’t kill you make you stronger”:) När vi bestämde oss för att göra ett stopp i Annecy på vår väg hit ner till Dobbiaco/Toblach började Marcus prata om de olika platserna runt Annecy som står/stått som värd för tävlingar i världscupen i längdskidåkning eller de Olympiska spelen. La Clusaz, som nästan varje år står som värd för tävlingar i längdåkningsvärldscupen, ligger bara cirka 33 km från Annecy. Även Albertville och Grenoble är ganska nära, och cirka 40 km från Annecy ligger också den schweiziska staden, Genève. Så Marcus satte helt enkelt ihop en trevlig liten tur på 130 km från Annecy till La Clusaz och därifrån vidare till Genève och sedan tillbaka till Annecy igen. Vi såg verkligen båda fram emot turen, men jag var också lite oroad över sträckan. Jag tror att mitt längsta cykelpass någonsin tidigare hade varit på ca 60 km och det var på platta Åland. Jag är inte heller så van vid att cykla långa sträckor, med bara kanske 7-8 kortare pass på cykel denna sommar. Men, "det som inte dödar det härdar":)  Lake Annecy  After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Den första delen från Annecy var den, på pappret tuffaste, med en stigning på ca 600 meter. (Dock ej den del vi trodde skulle vara tuffast för oss, vilket den ej heller visade sig vara). Dock gick denna del väldigt bra, (och var förmodligen den del av hela träningspasset som kändes bäst) och vi kom fram glada och pigga till La Clusaz. La Clusaz visade sig vara en trevlig liten by, men tyvärr låg längdskidåkningsstadion ca 4-5 kilometer från centrum, och vi hade tyvärr inte tid att besöka den. Med lite mer tid hade det varit kul att se platsen.     La Clusaz   After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Efter La Clusaz gick det utför ner mot Genève, först ganska brant och sedan blev det ganska platt. Från La Clusaz till Genève följde vi en rutt som rekommenderades för cyklister, och det gick väldigt bra tills vi var några kilometer från centrum. Då hade vi stora problem med att hitta rätt väg och de sista kilometrarna tog väldigt lång tid. Tyvärr ledde detta till att vi inte hade så mycket tid i Genève, så vi promenerade helt enkelt bara runt, såg några av de olika stadsdelarna, cyklade lite längs sjön och såg Jet d'Eau, den berömda fontänen som spruta vatten till en höjd av 140 meter.  Geneva    Jet d'eau   Switzerland: famous for its clocks    The last part, back to Annecy from Geneva, was absolutely the toughest. This part was 43 kilometer long, and the first part of it was an ascent of almost 600 meter, followed by a descent of around 500 meter. It was the toughest because when we started it, we had already been cycling for some hours, it came rain for a while, the ascent was quite tough with almost no periods of rest and, unfortunately, we took a road with lots of traffic. Altogether it was a very nice session by bike; the sceneries up to and down from La Clusaz were beautiful, it was also very fun to cycle uphill and downhill and we saw lots of things along the way. Biking is a great way of combining sightseeing with training, and of course, you don’t have to bike for 130 km to make it a great experience! There are lots of beautiful places around Annecy which you can visit by great cycle paths. On our second day in Annecy we went for a rollerski-/rollerblades training session along a part of the cycle path around the Lake of Annecy. The path is really perfect for training, it has two lanes and very good asphalt, and is furthermore well sign posted (with signs of curves and stop signs). Since the path is flat it is suited for almost everyone, and also the fact that the path goes beside many small towns means that it is easy to stop for a lunch break or a coffee if you want to. Den sista delen av sträckan, från Genève tillbaka till Annecy, var absolut den tuffaste. Denna del var 43 kilometer lång, och den första delen av den hade en stigning på nästan 600 meter följt av mer nedförsbackar på sammanlagt 500 höjdmeter. Det som gjorde det till den tuffaste delen var att när vi startade sista etappen hade vi redan cyklat i ett par timmar, det öste ner regn ett tag, den långa stigningen var ganska tuff, utan egentligen några flackare partier och tyvärr tog vi en väg med mycket trafik. Summa summarum var det ett jättefint träningspass; riktigt vackra vyer upp och ner från La Clusaz, det är väldigt roligt att cykla uppför och nerför och vi upplevde en hel del längs vägen. Cykling är verkligen ett bra sätt att kombinera sightseeing med träning, och du behöver ju inte cykla 130 km för att det ska bli en härlig upplevelse! Det finns många vackra platser runt Annecy vilka du nå längs utmärkta cykelleder! Under vår andra dag i Annecy gjorde vi ett rullskids-/rollerbladespass längs en del av cykelvägen runt Annecy-sjön. Vägen är verkligen perfekt för träning, den är tvåfilig och har väldigt bra asfalt, och dessutom är den väl skyltad (med skyltar som varnar för kurvor och stoppskyltar). Eftersom cykelvägen är platt passar den i princip för alla, och det faktum att den går precis bredvid många små städer betyder att det är enkelt att stanna till för en lunch eller kaffe om du vill.   Perfect conditions!  We had planned to go around the lake, but since the path was not suitable for rollerskis/rollerblades at the southernmost part, we decided to turn around and go back the same way. Still for us, the most important thing was to get asphalt and a path with no cars.. Afterwards we realized that if we should have continued on the cycle path to the south east we would have ended up in Albertville, on an almost perfect path the whole way. This really shows the perfect training conditions around Annecy! Vi hade planerat att åka runt sjön men eftersom vägen inte var så lämplig för rullskidor/rollerblades längst söderut bestämde vi oss för att vända om och åka tillbaka samma väg. För oss var det viktigaste att kunna åka på bra asfalt och slippa en massa vilar. Efteråt insåg vi att om vi skulle ha fortsatt på cykelvägen skulle vi ha kommit till Albertville, på nästan perfekt väg hela vägen. Det här visar verkligen hur bra träningsförhållandena runt Annecy är!   We decided to have some vacation the first week in Dobbiaco/Toblach and to fill it with lots of low intense training (at least quite low:) to get used to the height and hopefully not get the cold. We have been very lucky with amazing weather and here is a summary of the last week’s training. (A very thorough summary, in some places maybe just for real training nerds:) Vi bestämde oss för att ha lite semester vår första vecka i Dobbiaco/Toblach och att köra mycket lågintensiv träning (åtminstone ganska låg:) för att vänja oss med höjden och förhoppningsvis inte bli förkylda. Vi har haft fantastisk tur med vädret, och här följer en sammanfattning av den senaste veckans träning. (På sina ställen en kanske lite väl ingående sammanfattning, kanske bara för riktiga träningsnördar:) Monday/Måndag:  Monday: 1.5 hour skating We started the first day with some skating, Marcus on Marwe nr 7 wheels and I on Marwe nr 6 wheels. There is a cycle path with quite good asphalt from Dobbiaco to the neighbouring village of San Candido/Innichen, which we did some rounds on. Sunny, but very windy. Måndag: 1,5 timme skate. Vi började veckan med skate, Marcus på Marwes 7:or och jag på Marwes 6:or. Det finns en cykelväg med ganska bra asfalt från Dobbiaco till den närliggande byn San Candido/Innichen, som vi gjorde ett par rundor på. Härligt soligt, men väldigt blåsigt. Tuesday/Tisdag:   Tuesday: 1 hour morning run and then 1,5/2 hours rollerskiing in the afternoon Tuesday morning started in the best way, with a morning run. We went up to Lago di Dobbiaco/Toblacher See, the lake in Dobbiaco and run for 10-12 km. It is a very nice track, and quite flat for being here. Tisdag: 1 timmes morgonlöpning och 1,5/2 timmars rullskidåkning på eftermiddagen Tisdagmorgonen började på bästa sätt, med en morgonlöprunda. Vi for upp till Lago di Dobbiaco/Toblacher See, sjön i Dobbiaco och sprang 10-12 km. Det är en mycket trevlig runda och ganska platt för att vara här.   In the afternoon we went to near valley of Val di Casies/Gsiesertal for the next training session. The reason for choosing this place was once again the asphalt. Here it is appr. 3,5 km, one way, where there is good asphalt and we did this round for a couple of times. This is also quite flat and we did lots of double poling. Marcus finished the session with a “short Marcialonga finish” up to a village. På eftermiddagen åkte vi till dalen Val di Casies/Gsiesertal för nästa träningspass. Anledningen till denna plats var återigen asfalten. Här finns en cykelväg, ca. 3,5 km enkel väg, där det finns bra asfalt och vi körde ett par rundor här. Här är relativt platt och det blev mycket stakning. Marcus avslutade passet med en "kort Marcialonga-avslutning" upp till en by. Wednesday/Onsdag:        Nice to go down with mountainbike here :O Wednesday: 4 hours and 20 minutes hiking up to 2572 meters (Val Fiscalina/Fischleintal – Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, path nr. 103, 101 and 102) Wednesday was hiking-day. We started early in the morning from Val Fiscalina/Fischleintal and headed for Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen, the three famous mountains here in the near. The hike was quite demanding, not technically, but physically, with 1 205 ascended meters. Normally we use to think that the descend is quite though, but it felt okay this time. The most special thing during the descend was when three bikers passed by, I think they were totally nuts taking this path down (check the photo):o. During this hike we walked past three nice huts (rifugios/hütte), and stopped for lunch on the last one, Drei Zinnen hütte, sadly though the most touristic one, with lots of people. But the view and the food very good! Onsdag: 4 timmar och 20 minuters vandring upp till 2 572 meter (Val Fiscalina/Fischleintal - Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, led nr 103, 101 och 102) På onsdagen var det vandring på programmet. Vi startade tidigt på morgonen från Val Fiscalina/Fischleintal med sikte på Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, de tre kända bergen här i närheten. Vandringen var ganska krävande, inte tekniskt, men fysiskt, med 1 205 höjdmeter. Vanligtvis brukar vi tycka att vandringen ner är ganska jobbig, men det kändes helt okej den här gången. Det mest speciella som skedde under vandringen ner tillbaka var när tre cyklister på mountainbikes åkte förbi oss, jag tyckte de var helt galna som tog den här vägen ner (kolla bilden:o). Under vandringen passerade vi tre fina bergshytter (rifugios/hütter) och åt lunch på den sista, Drei Zinnen hütte, målet för vandringen. Tyvärr dock den mest turistiska, med väldigt mycket folk. Men maten och utsikten var riktig bra! Thursday/Torsdag:  The famous long uphill in the World Cup  Thursday: rollerski (classic) on the roller ski track at the Nordic Arena in Dobbiaco in the morning and running in the afternoon We started the morning with rollerskiing on the rollerski track. Marcus for 1,5 hours and I for 1 hour. The rollerski track is very nice here, and Marcus had a good training session. I, who hasn’t been going on the track before on roller skis (endast på rollerblades) had to take it quite slowly, to get used to it and to get used to the skis on it. There are some downhills that ends with curves, and even if they are very well sloped, you still have to be a bit careful in the beginning. Torsdag: Rullskidor (klassiskt) på rullskidbanan på Nordic Arena i Dobbiaco på morgonen och löpning på eftermiddagen Vi började morgonen med rullskidor på rullskidbanan. Marcus i 1,5 timme och jag i 1 timme. Rullskidbanan här är mycket fin, och Marcus gjorde ett bra träningspass. Jag, som inte har åkt banan innan på rullskidor, (endast på rollerblades), behövde ta det ganska lugnt för att vänja sig vid banan och för att vänja sig vid skidorna på just den här banan. Det finns några nedförsbackar som slutar med kurvor, och även om de är mycket väldoserade, behöver man fortfarande vara lite försiktig i början.     Nice to be able to fill the drink belt with water from the mountains In the afternoon we went for a 16 km run from Lago di Dobbiaco/Toblacher See to Lago di Landro/Dürrensee. 8 km of quite gentle uphill running and then 8 km of quite gentle downhill running. A training session in almost summer warmth! På eftermiddagen körde vi 16 km löpning från Lago di Dobbiaco/Toblacher See till Lago di Landro/Dürrensee. 8 km lätt sluttande uppförslöpning och sedan 8 km lätt sluttande nedförslöpning. Ett träningspass nästan i sommarvärme! Friday/Fredag:  Friday: 1 hour skating on the roller ski track for Marcus and 1 hours of weight training for me In the morning Marcus did 4 rounds on the roller ski rack with Marwe nr 6. wheels and I did a weight training session at home, with lots of focus on shoulders/arms and on my problem area, i.e. hips, leg and back. Fredag: 1 timmes skate på rullskidbanan för Marcus och 1 timmes styrketräning för mig På morgonen körde Marcus 4 rundor på rullskidbanan på Marwe 6:or. Jag körde istället styrketräning hemma med mycket fokus på axlar/armar och på mitt problemområde, dvs. höfter, ben och rygg.  Lago di Braies/Pragser Wildsee  Lago di Dobbiaco/Toblacher See The free afternoon where spent in the sun by two lakes, very nice! Den träningsfria eftermiddagen tillbringade vi i solen vid två sjöar, väldigt skönt! Saturday/Lördag:  We brought lunch with us up in the mountains   Saturday: training free day We had planned to do a hike this day, but both of us started to feel like we might get a cold, (had started to feel that on Friday), so we decided to listen to our bodies and relax instead. (That turned out to be a good idea, because on Sunday we both woke up feeling well.) We went up in the mountains with car and then visited the potato-festival in the neighbour village of Villabassa/Niederdorf. Lördag: Träningsfri dag Vi hade planerat att göra en vandring den här dagen, men vi båda började känna oss lite på gränsen till förkylda (hade börjat känna det på fredagen), så vi bestämde oss för att lyssna på våra kroppar och vila istället. (Det visade sig vara en bra idé, för på söndagen när vi vaknade kände vi oss båda friska.) Vi åkte upp i bergen med bil och besökte sedan potatisfestivalen i grannbyn Villabassa/Niederdorf. Sunday/Söndag:  The first pass: Cimabanche/Im Gemärk  The second pass: Passo Falzarego    Apart of the climb from Cortina to Passo Tre Croce  The third pass: Passo Tre Croce  A very welcomed lunch  Lago di Misurina  The last uphill to our home. thougher than it looks  Afterwards, probably the best moment of the day:) Sunday: 110 km, 3 mountain passes and 2 300 ascended meters by bike
Yesterday we did the toughest training session of the week, maybe the toughest training session ever for both of us: 110 km cycling, over three mountain passes and 2 300 ascended meters. We started early in the morning (1 322 m.a.s.l) and first crossed Passo Cimabanche/Im Gemärk, 1529 m.a.s.l. This is also the pass you cross in the Dobbiaco-Cortina ski competition. The we headed down to Cortina at 1 211 m.a.s.l. and from there we went up to Passo Falzarego at 2 105 m.a.s.l. This route Marcus had already taken once in 2017 by bike and I had done the last 10 km by roller ski, also in 2017. Therefore we knew a bit what was to come. Marcus had a good journey up to the pass, which we came to after around 3 hours. It also went quite well for me although I was a lot more affected than Marcus. From the pass we had a long downhill back to Cortina, which was so cold, and from there the real test started. From Cortina we were heading for Passo Tre Croce, a climb of appr. 600 meters and 8 km. This was extremely though, for both of us, but finally we crossed the pass. Here we also took the wrong way once and had to do 1,2 km extra with a climb of 12 %. Not so funny:( From Passo tre Croce we cycled for about 4 km more up to Agriturismo Malga Misurina at Lago di Misurina, for lunch. A very welcomed break, especially when we knew that then there were almost only a long downhill back to Dobbiaco. The last part of the training was 22 km, back to Santa Maria in Dobbiaco. That was a very easy part except for the last 1,5 km, which is uphill to our accommodation, quite heavy after having been out for over 6 hours. In summary this training session was a great experience, but extremely though. Now there will be some resting before focusing more on shorter training sessions and more intervals next week! Söndag: 110 km, 3 bergspass och 2 300 höjdmeter på cykel Igår körde vi veckans tuffaste träningspass, kanske det tuffaste träningspasset någonsin för oss båda: 110 km cykling, över 3 bergspass och 2 300 höjdmeter. Vi startade tidigt på morgonen (på 1 322 höjd) och passerade först bergspasset Passo Cimabanche/Im Gemärk, på 1 529 möh. Detta är också passet du passerar under vintern i skidloppet Dobbiaco-Cortina. Därefter fortsatte vi ner mot Cortina som ligger på 1 211 möh. och därifrån upp till Passo Falzarego på 2 105 möh. Denna sträcka hade Marcus redan gjort på cykel 2017 och jag hade gjort de sista cirka 10 km på rullskidor, också 2017. Därför visste vi lite vad som väntade oss. Marcus hade en bra resa upp till passet, som vi kom fram till efter omkring 3 timmar. Det gick också ganska bra för mig, även om jag var betydligt mer sliten än Marcus. Från passet var det en lång nedförsbacke tillbaka till Cortina, fruktansvärt kallt hade jag i fartvinden, och därefter började det riktiga testet. Från Cortina körde vi upp till Passo Tre Croce, en klättring på cirka 8 km och 600 höjdmeter. Det var väldigt tufft för oss båda, men till sist korsade vi passet. Här tog vi också fel väg och var tvungna att köra en extra sväng på 1,2 km med en stigning på 12 %. Inte så roligt:( Från Passo Tre Croce cyklade vi sedan cirka 4 km upp till Agriturismo Malga Misurina vid Lago di Misurina för lunch. En väldigt välkommen paus, speciellt när vi visste att det därefter är nästan bara en enda lång nedförsbacke tillbaka till Dobbiaco. Den sista delen av passet tillbaka till Santa Maria i Dobbiaco var på 22 km. Det var en mycket lätt del med undantag för de sista 1,5 km, som är en stigning på omkring 100 höjdmeter upp till vår bostad, ganska tungt efter att man ha varit ute i över 6 timmar. Sammanfattningsvis var detta träningspass en fin upplevelse, men extremt tufft. Nu kommer det att bli lite vila innan vi fokuserar mer på lite kortare träningspass och intervaller nästa vecka! Three days ago the Åland Championship in free technique took place in Lemland/Lumparland. It is a very flat course of appr. 27 km and the race took place in perfect weather, around 20 degrees and almost no wind. This time both of us competed and here follow two race reports from last Tuesday. För tre dagar sedan ägde Ålandska mästerskapen i rullskidor i fri teknik rum i Lemland/Lumparland. Det är en mycket platt bana på cirka 27 km och loppet gick av stapeln i perfekt väder, cirka 20 grader och nästan ingen vind. Den här gången tävlade vi båda och här följer två tävlingsrapporter från i tisdags Marcus’ race It was my first skate rollerski race and before the race I had practiced a lot of skate. Skate has at least before been my better style compared to classic. However, I have become a lot better on classic roller skates. Before this race, the goal was a medal. During the day I was feeling a bit tired and felt early in the race that the tension was a little too high and the legs were a bit stiff. We became a group of 6 competitors early and I felt the pace was not too high. Isac Holmström (Top 100 skier in Vasaloppet from Åland) was in the lead most of the time while I tried to step up the pace sometimes the first 10 km. Until the turning point in Långnäs after half the race we were 5 in the main group and after that I felt quite tired and shortly after the turning point we were only 3 left. I felt that I did not have much to give and the other two who were in the group wanted me to be in the lead and doing the hard work, but I felt I did not have much to give. When we had about 4 km left, when we came to the only bigger hill, Isac sped up and I did not have a change to hang on, he quickly got 100 meters. I got a gap to Lennart, but I felt I wasn’t fresh enough to go for myself, so I slowed down, so he managed to catch me. Then we stayed together for about 3 km before I started a long spurt appr. 700 meters before the finish and managed to come 5 seconds before Lennart. Isac was 30 seconds ahead of me. It was a though race for me and I had 185 in average heart rate and 197 in maximum heart rate, when I crossed the finish line. This is also my overall maximum heart rate. What I learned from the race: - Try to go at a quite steady pace. In this race the pace was quite uneven, because sometimes I tried to step up the pace and sometimes some other skiers tried to do it. In the end that took a lot of energy. - Try to not be that tensed. The tension was a bit high before the race. ENJOY THE RACE. - Absolutely a lot easier to not be in the lead when you’re going on skate rollerskis with fast wheels. It was very clear that as soon as you got in the lead you got affected by the wind resistance even though there was almost no wind at all. Marcus lopp Det var mitt första skaterullskidslopp och inför loppet hade jag tränat en hel del skate. Skate har åtminstone tidigare varit min bättre stil jämfört med klassiskt. Däremot har jag utvecklats mycket i klassiskt på rullskidor. Inför detta lopp var målet helt klart en medalj. Jag kände under dagen att jag var lite trött och märkte tidigt på loppet att anspänningsnivån var lite hög och att benen var lite sega. Vi blev tidigt en grupp på 6 åkare och jag kände att loppet gick ganska lugnt och Isac Holmström (Ålands egna topp 100 åkare i Vasaloppet) drog för det mesta, medan jag provade några ryck de första 10 km. Fram till vändningen i Långnäs efter halva loppet var vi 5 i huvudklungan och efter det började jag känna mig ganska trött och kort efter vändningen var vi 3 stycken kvar. Jag kände att jag inte hade så mycket att ge och de två andra som var med i klungan ville att jag skulle fram och dra, men jag kände att jag inte hade orkade. När vi hade cirka 4 km kvar var det den enda lite större backen på banan och då drog Isac iväg i ett ryck och jag hade inte en susning att hänga med och han fick snabbt 100 meter. Jag fick en lucka till den tredje åkaren, Lennart, men jag kände att jag inte orkade dra själv så jag tog det lite lugnt så han kunde komma fast. Vi låg tillsammans i cirka 3 km innan jag cirka 700 meter före mål lade in en längre spurt och tog mig i mål 5 sekunder för Lennart. Isac vann med 30 sekunder före mig. Det var ett tungt lopp för mig och jag hade 185 i medelpuls och 197 i maxpuls när jag gick i mål. Detta är min maxpuls också. Detta lärde jag mig av loppet:
 The medallists in H21: Marcus, Isac Holmström and Lennart Holmström Anna’s race: This was my first rollerski competition ever, and I learned a lot from it. I have been skating a lot this summer but almost always on rollerblades. For this race I got to borrow a pair off skating rollerskis from another skier since Marcus and I only have competition wheels to one pair of skate rollerskis. To sum it up: I should have needed to skate with them a lot more than just an hour to get comfortable on them. The skis didn’t go straight for me, probably since I am weighing less than the owner, and I had some trouble learning to ski on them and I had to compensate quite a lot. Now I lost too much speed, distance and places directly in the beginning of the race and it took appr. 8-9 kilometers before it started to feel quite okay, and I really felt that I could trust myself and the skis:) and then there was neither that much time nor kilometers left to really do that much. I tried to do my best and to push what I had to the finish. The positive thing is that I didn’t lose more time on the way home than to the turning point. Since we were only two girls competing and the other girl didn’t compete for Åland I became champion, which I have to say felt a bit funny. When it comes to the feeling and my body before and during the race I unfortunately didn’t had my greatest day. I had been feeling quite bad the day before and also in the morning I felt weak and dizzy. In the afternoon I felt better and decided to race after skating for 10 minutes in the afternoon. Of course this probably affected me during the race, but I still felt better than I thought I should. So what did I learn from the race.
Annas lopp: Detta var min första rullskidtävling någonsin, och jag lärde mig mycket under den. Jag har kört mycket skate i sommar men nästan alltid på rollerblades. Inför den här tävlingen fick jag låna ett par skate rullskidor från en annan åkare, eftersom Marcus och jag bara har tävlingshjul till ett par skate rullskidor. En kort sammanfattning: jag borde ha tränat mycket mer på dem än bara en timme för att känna mig bekväm på dem. Skidorna drog lite snett för mig, förmodligen eftersom jag väger mindre, och jag hade lite problem att lära mig att åka på dem och jag var tvungen att kompensera ganska mycket. Nu förlorade jag för mycket fart, metrar och placeringar direkt i början av tävlingen och det tog ca. 8-9 kilometer innan det började kännas okej, och jag kände att jag kunde lita både på mig själv och på skidorna:) och då var det inte så mycket tid eller kilometer kvar att verkligen göra något på. Jag gav det jag hade och försökte trycka på fram till mål. Det positiva är att jag inte tappade mer tid från vändpunkten till mål i förhållande vad jag tappat till vändpunkten. Eftersom vi bara var två tjejer som tävlade och den andra tjejen inte tävlade för Åland blev jag åländsk mästare, vilket jag måste säga kändes lite blandat. När det gäller känslan och min kropp före och under loppet hade jag tyvärr inte min bästa dag. Jag kände mig ganska dålig dagen innan och även på morgonen kände jag mig svag och yr. På eftermiddagen kände jag mig dock bättre och bestämde mig för att tävla efter att ha varit ut och åkt ungefär 10 minuter på eftermiddagen. Självklart påverkade det förmodligen mig under loppet, men jag kände mig ändå bättre än jag trodde att jag skulle. Detta lärde jag mig från loppet: • Träna mer på skidorna du ska använda, det absolut viktigaste är att känna sig bekväm på skidorna. • En annan sak som jag visste redan innan loppet är att jag inte har kört tillräckligt med intervaller och snabba träningspass. De senaste två månaderna har jag gjort mycket långa träningspass, vilket ju är bra i sig, men inte en perfekt förberedelse för en tävling. • Att det är extremt kul att tävla igen, trots att resultatet kunde ha varit så mycket bättre.  Jonna and Anna Photo: Lennart Holmström  On Thursday, one and a half week ago, we did our longest training session ever, 104,7 km. The reason to this training was just that I thought it would be fun to do a a training session of 100 km once. We started early in the morning, Marcus on rollerskis (resistance 3) and I on rollerblades. The conditions for rollerskiing is absolutely amazing at Åland, and appr. 98 km of the 104,7 km had great asphalt. Altogether, it was a nice day and none of us had any real dip, but the lunch in Eckerö after 67 km was welcomed:) It also felt quite good to start again after the lunch, and then it was also just to "ski" back home so that was nice mentally. Even though it was a quite windy day, we only had real strong headwind the last eight kilometers. The day after we had planned to have a training-free day, and we followed our plan although our bodies felt good.    Under torsdagen för en och en halv vecka sedan gjorde vi vårt längsta träningspass någonsin, 104,7 km. Anledningen till detta träningspass var egentligen bara att jag tyckte det skulle vara kul att göra ett träningspass på 100 km. Vi började tidigt på morgonen, Marcus på rullskidor (3:or) och jag på rollerblades. Förhållandena för rullskidåkning är helt fantastiska på Åland, och cirka 98 km av 104,7 km var näst intill perfekt asfalt. Det var en riktigt fin dag och ingen av oss hade någon riktig dipp, men lunchen i Eckerö efter 67 km var välkommen:) Det gick också ganska bra att börja igen efter lunchen, och då var det också bara att ta sig tillbaks hem så det var också lättare mentalt. Trots att det var en ganska blåsig dag hade vi bara riktigt stark motvind de sista åtta kilometrarna. Dagen efter hade vi planerat in en träningsfri dag, och vi följde vår plan även om våra kroppar kändes bra.  Lunch at Bodegan in Eckerö       Last uphill after around 98 km  Screenshot from Google Maps   Here it goes! Photo: Mia Kemppanen Last Tuesday it was time for this year's second local rollerski competition, this time in Saltvik. Riddarklintsloppet is 29 km long and a little more hilly than the competition, Lemland runt. The race was a bit special because 6 of us had decided to go on skis with resistance 2 despite the fact that it was allowed to go with skis with resistance 1. I chose this because the others chose it and then I have plan to go to UVK-rullen in September, which gives you a seeding for the Vasaloppet and that race is on skis with resistance 2. The race started downwards, which made the ones with skis with resistance 1 to go very fast and it got very thight in the beginning. This also made the race a bit special because it was important to go with full speed if you wanted to try to hang on to them. After a while, we still became a group of four skiers, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson and myself, in which one had number 1 wheels (Stefan). When we reached the only tougher uphill after appr. 13 km, I and Stefan had to let go. I almost managed to hang on to the first two skiers all the way up to the top, but lost 5 meters there, which then expanded when the two in the front could cooperate for a short while. Then Stefan could easily pass me in the next downhill. The last 14 km I had to go by myself and finally I finished 3rd in my class. Stefan competed in M50. I'm really satisfied with the race and the 3rd place. I have never managed to leave the one who came fourth behind me in a race and the person who won the race, Isac Holmström, was top 100 in Vasaloppet last year. Now he of course didn't push himself to the limit. I have to say that I am surprised of how well the races have gone. Now the next race is the Åland Championship in free technique, and therefore I will skate a bit more next week.  Here the two in the lead has just managed to leave me behind Photo: Mia Kemppanen  Appr. 14 km by my own Photo: Mia Kemppanen I tisdags var det dags för årets andra lokala rullskidstävling, denna gång i Saltvik. Riddarklintsloppet som är 29 km lång är ett lite mer kuperat lopp än Lemland runt. Loppet blev lite speciellt eftersom 6 av oss hade bestämt att köra på 2:ans hjul trots att det var tillåtet med 1:ans hjul. Jag valde 2:ans för att de andra valde det och sedan har jag tänkt åka UVK-rullen som är seedningsgrundande till Vasaloppet i september och det loppet går på 2:or. Loppet startade mycket utför vilket gjorde att de med 1:or rullade väldigt snabbt och det blev väldigt trångt i början. Detta gjorde också loppet lite speciellt eftersom det var viktigt att ha full fart utför om man ville försöka hänga dem med 1:ans hjul. Efter ett tag så blev vi ändå en grupp på fyra åkare i täten, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson och jag själv, varav en körde på 1:ans hjul (Stefan). När vi efter 13 km kom till banans enda tyngre stigning så fick jag och Stefan släppa täten. Jag höll mig nästan med hela vägen upp till toppen, men släppte 5 meter där, vilket sedan utökades när de 2 i täten kunde samarbeta en kortare stund. Stefan kunde sen lätt rulla fast och förbi mig i nästa utförslöpa. De sista 14 km fick jag köra själv och till sist slutade jag 3:a i min klass. Stefan tävlade i H50. Jag får vara riktigt nöjd med loppet och 3:e platsen. Han som kom fyra har jag aldrig åkt ifrån på tävling förut och han som vann loppet, Isac Holmström, var topp 100 i Vasaloppet i fjol. Nu körde han i.o.f. sig inte fullt hela vägen. Jag måste ändå sig själv säga att jag är överraskad över hur bra det har gått de 2 senaste tävlingarna. Nu är nästa lopp Åländska mästerskapen i fristil vilket gör att jag får köra lite mer skate närmaste veckan.  Happy with my performance   Last Tuesday it was time for this year's first roller ski race at home, Lemland runt. The race had already been postponed 2 times because of the heat. The race track profile suits me very well with flat terrain, and I could use my new Elpex (resistance 2), which rolls very well. The race is 26 km. The week before we were at my parents' cottage in Kumlinge, where there was no rolling skiing, just running in the heat. There I ran a "test race" that I do every year, 8 km at 33.30 min, 4.11 min/km. This was 0.02 min/km slower than last year. Back to the race: I had decided before to try to not be that much in the front, because some of the skiers are better than me on skis with resistance 3 and uphill, and they are willing to be in front if you wait. We were a group of 4 skiers that was together for the first 20 km and after that one of the skiers let go, so for me it was just to start focusing on the spurt. When it was around 700 meters left, one of the guys went off and I and another skier got behind. But I managed to do a good spurt, cheered on by Anna to stay ahead. I have to be very satisfied with the 2nd place since I, for the first time, beat the guy who became 3rd. I performed a very good tactical race according to my prerequisites, wasn’t much in the front , but often on 2nd or 3rd place in the group.  I veckan var det dags för årets första rullskidslopp på hemmaplan, Lemland runt. Loppet hade redan blivit uppskjutet 2 gånger på grund av värmen. Loppets banprofil passar mig mycket bra med flat terräng och jag kunde köra på mina ny införskaffade Elpex 2:or, som rullar mycket bra. Loppet är 26 km. Veckan innan loppet var vi på mina föräldrars stuga i Kumlinge, där det inte blev några rullskidpass, utan bara löpning i hettan. Sprang bland annat ett testvarv som jag har där på 8 km på 33,30. 4,11 min/km. Detta var 0,02 min/km sämre än ifjol. Jag hade bestämt mig innan att inte försöka dra så mycket eftersom jag visste att några åkare är bättre än mig på 3:or och uppför, samt att de är dragvilliga, om man väntar ut dem. Vi var en grupp på 4 stycken som höll ihop de första 20 km och efter det släppte en av åkarna, så för mig blev det efter det mest att inrikta mig på spurten. När det var 700 meter kvar så drog en iväg rejält och jag och en annan blev efterkälken. Men jag lyckades med en bra spurt, fint påhejad av Anna att hålla undan. Jag måste vara riktigt nöjd med 2:a platsen eftersom det var första gången jag slog han som kom 3:a på rullskidor. I övrigt genomförde jag ett mycket bra taktiskt lopp utefter mina förutsättningar och drog väldigt lite, men höll mig ofta som 2:a eller 3:a i klungan. Jag åkte också 7 minuter snabbare än ifjol. Tiden blev 1,04,36 med en medelhastighet på 24 km/h.   A thing I have mentioned here on the blog earlier is the difference of the use of helmet by people in Central Europe and people here in the Nordic Countries. If you follow different skiers on instagram you almost never see any skier from the Nordic Countries not using a helmet, but it is very common to see that in Central Europe. If that would have been the fact today, this day could have had a devastating end. As a part of hour long distance A1 training today we did an appr. 1,2 km long up/downhill with a climb of 75 meters, and it was on the last part of that hill the accident happen. At appr. 42 km/h Marcus fell straight forward, when the skis suddenly locked. Consider the fall he was very lucky and just got lots of scratches and wounds, but when we got home he realized that the helmet had a dent and was cracked right trough. Shouldn't he had worn a helmet, he could actually have died. The purpose of this post is absolutely not to scare anyone, but just to remind everyone how important it is to wear a helmet! Except from this we had a nice training together with good friends and with a nice stop for coffee.   En sak som vi har nämnt här på bloggen tidigare är skillnaden i användning av hjälm av rullskidåkare i Centraleuropa och här i Norden. Om du följer olika skidåkare på instagram ser du nästan aldrig någon skidåkare från Norden som inte använder hjälm, men det är mycket vanligt att se det i Centraleuropa. Om det skulle ha varit fallet idag, hade den här dagen kunnat haft ett förödande slut. Som en del av ett A1 pass åkte vi en omkring 1,2 km lång uppförs-/nedförsbacke med en stigning på 75 meter, och det var i slutet av den backen som olyckan inträffade. I cirka 42 km/h föll Marcus rakt fram när hjulen plötsligt låste sig. Med tanke på fallet hade han riktigt tur och fick endast repor och sår, men när vi kom hem såg han att hjälmen hade både en buckla och var sprucken rakt igenom. Skulle han inte ha haft hjälm, kunde han faktiskt ha dött. Syftet med det här inlägget är verkligen inte att skrämma någon, utan bara att påminna om hur viktigt det är att bära hjälm! Bortsett från detta hade vi en fint pass tillsammans med trevliga vänner och en skön fikapaus.     Yesterday I was out just having fun on skis. Last week we got a new pair of skate rollerskis that I had just tested outside the door, but yesterday I had some time and decided to try them a bit more. It is a pair of Marwe skis with resistant 7, which means that they are slow. If you compare them to winter conditions it is like skiing on wet snow or in snowfall. As I have been rollerblading a lot the last month and a half, I am quite used to the technique, but still there are differences between rollerskis and rollerblades. The skis are really great and stable, but still they are not as stable as rollerblades, and you feel that your ankles and hips have to work harder. Instead the skis are not as sensitive to vibrations, which is very nice, and since they are slow the downhills feels great too:) The last 45 minutes of the training I put on my classic rollerskis and practise curve technique and fast stops. We have a paved short rollerski track of just 200-300 meters perfect for practising these things. No people and no cars:) Things like these are great to practise every now and then, but unfortunately, at least I, don’t take the time to do that very often. /Anna   Igår kväll var jag ute och hade lite skoj på rullskidorna. Förra veckan fick vi ett par skate rullskidor på posten som jag endast testat lite kort utanför dörren, men igår hade jag lite tid och bestämde mig för att prova dem lite mer. Det är ett par Marwe med motstånd 7, vilket betyder att de är tröga. Jämför man med vinterförhållanden är det som att åka på våt snö eller i snöfall.
Jag har åkt mycket rollerblades den senaste 1,5 månaden och är därför ganska van vid tekniken, men det är fortfarande skillnader mellan rullskridskor och rollerblades. Skidorna är riktigt bra och stabila, men såklart inte lika stabila som rollerblades så du märker att vrister och höfter får jobba hårt. Istället är de inte lika vibrationskänsliga, vilket är väldigt behagligt, och eftersom de går trögt känns nedförsbackarna också bra:) De sista 45 minuterna av träningen tog jag min klassiska rullskidor och tränade kurvteknik och att stanna snabbt. Vi har en asfalterat rullskidbana på runt 200-300 meter som passar perfekt för träning av detta. Inga människor och inga bilar:) Saker som dessa är väldigt bra att träna då och då, men tyvärr tar, åtminstone inte jag, mig tiden tid att göra det så ofta. /Anna  Before the race Photo: Lisette Danielsson  Testing skis Last Saturday it was time for the first rollerski competition for the season, Rullskidgalejet in Norrtälje (43 km). This was also my first rollerski competition outside Åland. The track was quite hilly, and there were very few long straight parts. This suited me very well. The training before the race has gone well with a mix of rollerskiing, running and rollerblading with poles. Prior to the race, I had no real specific goal. I thought that I should try to follow the other participants från Åland (we were totally 4 in my class). Already in the beginning, I lost track of the others and instead found a group of other skiiers that I hang on to. We were maybe 6 in the group and especially one skier was in the front a lot, doing the hard work. I was often well to the front, but not often at the very front. A few times I went up in the lead when the pace was a bit slower, but that was clearly heavier. It was especially clear, that it was a lot easier to be behind, when we managed to got a gap, and shortly afterwards the others caught up. After about 35 km, the heat and the sun started to be a factor (it was about 23 degrees in the shadow), so then I began to get tired and I started to feel that I had sweated a lot. The last bit went still well, and the race ended with a 1 km long straight. Here, unfortunately I showed my lack of experience and went out a bit too early and started to spurt so I came last of those who were in my group. I became 32nd at 1.54, i.e. an average speed of 22,5 km/h. I am happy with my performance, the race went surprisingly well and I managed to borrow a pair of Elpex 610s, which rolled a lot better than my own Skigos. Some notes: - A lot easier to not be in the lead of a group, even more advantage than in the winter. - Do not start to spurt too early. - It worked well with the liquid. I just ate some chocolate and a piece of salt bread after half the race. In total I had an average heart rate of 181 and a max rate of 196.  The leading group after the first sprint Photo: Lisette Danielsson  The leading group at half the race Photo: Lisette Danielsson  Ready with liquid, some chocolate and salt Photo: Lisette Danielsson Förra lördagen var det dags för säsongens första rullskidslopp, Rullskidgalejet i Norrtälje (43 km). Detta var också mitt första rullskidslopp utanför Åland. Loppet gick på en bana med mycket kullar, så de var en hel del upp och ner. Få delar av banan var långa staksträckor. Att det gick mycket upp och ner gynnande mig en hel del. Träningen inför loppet har löpt på bra med varierad träning mellan rullskidor, löpning och rollerblades med stavar. Inför loppet hade jag ingen klar målsättning. Jag tänkte att jag skulle hänga med de andra ålänningarna som vara med (vi var totalt 4 stycken i min klass). Redan i starten så tappade jag bort de andra och hittade ganska tidigt en grupp med andra åkare som jag hängde på. Vi var kanske en 6 stycken i gruppen och framförallt en åkare som drog mycket. Jag låg ofta långt fram i klungen, men drog inte så mycket. Några gånger gick jag fram när jag kände att tempot var lite lägre. Det var klart tyngre att dra än att ligga bakom i suget. Framförallt märktes det om vi lyckades få någon lucka i gruppen, så rullade ofta de andra fast när det gick utför. Efter cirka 35 km så började värmen och solen ta ut sin rätt (cirka 23 grader i skuggan), då började jag bli trött och det kändes att man hade svettats mycket. Den sista biten in på löpte ändå på bra och vi avslutade med ett 1 km långt upplopp. Här visade sig man vara lite för orutinerade och gick ut lite för tidigt och började spurta så jag kom sist av de som var i min klunga. Totalt blev jag 32:a på tiden 1,54, dvs en medelfart på 22,5 km/h. Efter loppet får jag vara nöjd med min insats. Loppet gick förvånansvärt bra och jag lyckades få låna ett par Elpex 610:or, som rullade mycket bättre än mina egna Skigo. Noteringar:
Totalt hade jag 181 i snittpuls och 196 i maxpuls under loppet.  The winner: Anders Høst  Just before the finish line  Photo: Lisette Danielsson   Photo: Lisette Danielsson |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde