ÅM in free technique on rollerskis Wednesday September 15 ÅM in free technique on rollerskis took place. This time the competition went on another course than the regular one, and the distance for the ladies were shorter than for the men. This meant a course on just bicycle paths and only 16,5 kilometers. The course was mostly flat with two a bit tougher uphills. The competition was on free wheels and I decided directly when I knew that the competition was going to take place that I should go with my Marwe skis with resistance 0 on the wheels (like resistance 2 on most classic wheels). I am usually training on them, and the resistance is much more like skiing on snow. I was also keen on seeing how fast I could go, and I also thought it would be fun to compare the speed with the speed I had last year (this year the course was shorter, the temperature was a lot lower, around 12 degrees and just little wind). I also thought that I was going to be the only participant among the women, so therefore the choice was even easier to make. I stuck to this choice even though it turned out that I got a competitor, that was going on faster wheels. I thought that going a race, where the feeling and speed, and a real fight, was more important for me than taking an ÅM gold medal. Maybe a stupid decision because it cost me a win, but it also gave me a really good race and a performance I am really satisfied with. I knew that my race was only about one thing; pushing all that I had the whole time, simple but though. Most of the participant went on fast wheels, and of course, most of the men were also better than me, so it only took a short while before I was alone. The other woman overtook me already after a couple of hundred meters, and then I realized that it would be almost impossible to catch her. Like I wrote I wanted to go all I had the whole race and seeing her all the time a bit head of me made it even easier to go all I had. I had a good feeling the whole race, and I felt that the technique and the body worked well. Altogether I am really satisfied with my race, although I will train a bit on the faster wheels next summer and go for the gold medal then instead ;) Skis: Marwe 0-wheels Temperature: 12 degrees, partly cloudy, little wind Distance: 16,26 km Time: 46,32 Speed: 20,9 km/h ÅM i fri teknik på rullskidor
Onsdagen den 15 september gick ÅM i fri teknik på rullskidor. Den här gången gick tävlingen på en annan bana än den vanliga, och distansen för damerna var kortare än för herrarna. Detta innebar en bana på bara cykelvägar och bara 16,5 kilometer. Banan var mestadels platt med två lite tuffare uppförsbackar. Tävlingen var på fria hjul och jag bestämde direkt när jag visste att tävlingen skulle gå att jag skulle åka med mina Marwe-skidor med motstånd 0 på hjulen (som motstånd 2 på de flesta klassiska hjul). Jag brukar träna på dem, och motståndet är mycket mer likt att åka på snö. Jag var också sugen på att se hur snabbt jag kunde köra, och jag tyckte också att det skulle vara kul att jämföra hastigheten med den hastighet jag hade förra året (i år var banan i och för sig kortare, temperaturen var mycket lägre, runt 12 grader och endast lite vind). Jag trodde också att jag skulle vara den enda deltagaren bland kvinnorna, så därför var valet ännu enklare att ta. Jag höll mig till detta val trots att det visade sig att jag fick en konkurrent, som körde på snabbare hjul. För mig var det viktigare att köra ett lopp, där känslan och hastigheten och en riktig kamp var mer värt än att ta en ÅM-guldmedalj. Kanske ett dumt beslut eftersom det kostade mig vinsten, men det gav mig också ett riktigt bra lopp och en prestation som jag är riktigt nöjd med. Jag visste att mitt lopp bara handlade om en sak; gå allt jag hade hela tiden, enkelt men tufft. De flesta av de andra deltagarna körde på snabba hjul, och naturligtvis var de flesta herrarna också bättre än jag, så det tog inte så länge innan jag var ensam. Den andra damen passerade mig redan efter ett par hundra meter, och då insåg jag att det skulle vara nästan omöjligt att gå ikapp henne. Som jag skrev ville jag gå allt jag hade hela loppet och när jag såg henne hela tiden var det ännu lättare att ge allt jag hade. Jag hade en bra känsla under hela loppet, och jag kände att tekniken och kroppen fungerade bra. Sammantaget är jag riktigt nöjd med mitt lopp, även om jag nog kommer att träna lite på snabba hjul nästa sommar och gå för en guldmedalj då istället;) Skidor: Marwe 0-hjul Temperatur: 12 grader, delvis molnigt, lite vind Avstånd: 16,26 km Tid: 46,32 Hastighet: 20,9 km/h
0 Kommentarer
The second day of Åland Grönskar we combined two hours rollerskiing with a visit to Mickels gård. Very nice weather again, and lovely to be rollerskiing in shorts and t-shirt. Mickels gård turned out to be a nice choice with lots of animals, a very cosy and nicely decorated place and some activities and selling.
Altogether the three of us had two very nice days. For us it is so great that Chiara really likes almost the exact same things as Marcus and I, we really like these "training excursions" together. Under den andra dagen av Åland Grönskar kombinerade vi två timmars rullskidåkning med ett besök på Mickels gård. Härligt väder igen, och så skönt att rulla i bara shorts och t-shirt. Mickels gård visade sig vara ett bra val med massor av djur, en väldigt mysig och fint pyntad plats samt lite aktiviteter och försäljning. Sammantaget fick vi tre två jättemysiga dagar tillsammans. Det är fantastiskt roligt att Chiara verkligen gillar nästan exakt samma saker som Marcus och jag, vi gillar verkligen dessa "träningsutflykter" tillsammans. A Saturday morning Anna drove me to Lienz so that I could rollerski from Lienz to Toblach, the opposite direction of the cross country-ski race Dolomitenlauf. It is a good "track" for training since it is a cycle path with almost no traffic and mostly quite good asphalt, and it is going uphill almost the whole time (from around 680 to around 1300 m.a.s.l). The downsides are some wooden bridges and, this time, some road work. Altogether it was a good training session in some nice sceneries. En lördag morgon körde Anna mig till Lienz så att jag kunde åka rullskidor från Lienz till Toblach, skidloppet Dolomitenlauf "fel väg". Det är en bra sträcka att träna på eftersom det är en cykelväg med nästan ingen trafik och mestadels ganska bra asfalt, och det går uppför nästan hela tiden (från cirka 680 till cirka 1 300 m.ö.h.). Nackdelarna är några träbroar som ska passeras och den här gången vägarbeten på några ställen. På det hela var det ett bra träningspass i ett mestadels vackert landskap.
On August 20th the Åland Championship in free technique took place in Lemland/Lumparland. It was a very flat course of appr. 26 km and the race took place in nice weather, around 20 degrees and some wind. This time both of us competed and here follow a race report from Anna's race. Den 20 augusti gick åländska mästerskapen i rullskidor i fri teknik rum i Lemland/Lumparland. Det är en väldigt platt bana på cirka 26 km och loppet gick av stapeln i fint väder, cirka 20 grader och ganska svag vind. Den här gången tävlade vi båda och här följer Annas tävlingsrapport. Anna's race
Two years ago, when I competed in the Åland Championship in free technique I had borrowed a pair of skating skis with competition wheels. A solution that turned out to be a bad decision since I wasn’t used to them. This year I was the only woman competing in my age group and therefore I decided to ski on our Marwe 0-wheels, that I am used to skiing on, since I had no one to race against in my age group, and also since there was a real mix of skis among the competitors. It was a race that is hard to say if was a good or bad one, since you could choose for yourself what type of wheels you went on, so hard to compare yourself with someone else. I still think that I had quite a good feeling during the race and I think that I could push hard most of the race, even though it was quite tough to ski alone the whole race (unfortunately, I could not follow any skiers that overtook me (that may had been on the same level as I ) when they had faster wheels). Altogether I am quite satisfied with my race, especially since I hadn’t trained any particular for this race, and since the speed was the fastest I have had on these skis. Also, a big thanks to my parents who babysat Chiara and my father who gave me liquid during the race. För två år sedan när jag tävlade i ÅM i rullskidor fri teknik hade jag lånat ett par skridskor med tävlingshjul. En sak som visade sig vara ett dåligt beslut eftersom jag inte var van vid dem. I år var jag den enda damen som tävlade i min åldersgrupp och därför bestämde jag mig för att åka på våra Marwe 0-hjul, som jag är van vid att åka på, eftersom jag inte hade någon att tävla mot i min åldersgrupp, och också för att jag visste att det var en riktig blandning av skidor bland konkurrenterna. Det är svårt att säga om det var bra eller dåligt lopp, eftersom man själv kunde välja vilken typ av hjul man åkte på, vilket gjorde det svårt att jämföra sig med någon annan. Jag tycker dock att jag hade en ganska bra känsla under loppet och jag tyckte att jag kunde trycka på större delen av loppet, även om det var ganska tungt att åka ensam under hela loppet (tyvärr kunde jag inte följa de skidåkare som körde om mig (som kanske skulle ha varit på samma nivå som jag) när de åkte snabbare hjul). Sammantaget är jag ganska nöjd med mitt lopp, speciellt eftersom jag inte hade tränat något speciellt för detta lopp, och eftersom farten var den snabbaste jag har haft på dessa skidor. Ett stort tack också till mina föräldrar som passade Chiara och min pappa som gav mig vätska under loppet. I thought that I should write a post and praise our stroller Thule Chariot Cheetah:) The stroller has four different kits: stroller, jogging, skiing and cycling. We knew even before Chiara's birth that we wanted such a stroller, so that we could take her with us when training. Until today we have tried the stroller, the jogging and the skiing kit. We really like the Chariot and especially the jogging and the skiing kits, which also are the ones we have tried most. Here comes a review of the chariot in general and also a more specific of those three kits: Advantages in general with the chariot:
Advantages with the skiing kit:
Disadvantages with the skiing kit:
Skiing with the chariot behind is of course heavier than skiing without it:) Going on a flat track or a track that runs slightly uphill or downhill is absolutely okay, but steep uphills are heavy. We both felt that it is toughest for the hips. We have only tried the skiing kit behind rollerskis twice (one time classic and one time skate) and the feeling then was pretty much the same as on snow, but we need to try it more to be able to really give a good review. Advantages with the jogging kit:
Disadvantages with the jogging kit:
Advantages and disadvantages with the stroller kit:
Now we have tried all the kits, except for cycling kit, and we really think that the chariot was an extremely good purchase that we can recommend for everyone who has a child and want to continue being active. But the best part with it is not that we like it, it is that Chiara likes it very much too. She is really happy when we are getting ready for going out, and she almost never complains when she's in it :) Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg och berömma vår vagn Thule Chariot Cheetah :) Vagnen har fyra olika kit: promenad-, jogging-, skid- och cyklingskit. Vi visste redan innan Chiara föddes att vi ville ha en sådan vagn så att vi kunde ta henne med oss när vi tränade. Fram till idag har vi provat promenad-, jogging- och skidkitet. Vi gillar verkligen vagnen och särskilt jogging- och skidkitet, som också är de vi har provat mest.
Här kommer en recension av vagnen i allmänhet och också en mer specifik recension av de tre kiten: Fördelar i allmänhet med vagnen:
Fördelar med skidkitet:
Nackdelar med skidpaketet:
Att skida med vagnen bakom är naturligtvis tyngre än att åka skidor utan den:) Att skida på flacken och när det går lätt uppför eller lätt utför är helt ok, men branta uppförsbackar är tunga. Vi tycker båda att det är höfterna som tar mest stryk. Vi har bara provat skidkitet bakom rullskidor två gånger (en gång klassiskt och en gång skate) och känslan då var ganska samma som på snö, men vi måste prova det mer för att verkligen kunna ge en bra recension. Fördelar med joggingpaketet:
Nackdelar med joggingpaketet:
För- och nackdelar med promenadkitet:
Som tidigare skrivet har vi hittills provat alla kit, utom cykelkitet, och vi tycker verkligen att vagnen var ett extremt bra köp som vi kan rekommendera för alla som har barn och vill fortsätta att vara aktiva. Men det bästa med den är inte att vi gillar den, utan att Chiara verkligen gillar den väldigt mycket också. Hon är riktigt glad när vi gör oss redo att gå ut, och hon är nästan aldrig missnöjd i den :) The last weekend in August and the first weekend in September I (Marcus) participated in 2 roller ski races in Sweden. After the roller ski race Rullskidgalejet in Norrtälje in early June, I hadn't competed at all, neither in running nor on roller skis. The training during the summer worked well until mid-July when I got a cold, which meant I couldn't train normally for 3 weeks. After that I have felt that the shape hasn't been quite as good, but I still wanted to do 2 real races before the end of the roller ski season. Bessemerrullen in Högbo near Sandviken, is actually a 52 km long race, where you can compete for a better seeding in Vasaloppet. This year the race was shortened to 44 km. The race is relatively flat, and the technical parts are when you get out on a golf course where there are many curves, otherwise there are mostly long straights. Before the race, I didn't have any specific goal. However, I hoped to beat the other skier från Åland, Patrik. The race started at a fast speed from the beginning with 5 km easy downhill, then the track turned and went a little uphill until the golf course where the technical part begins. There it went well for me and I caught up on the group in front. After that, I stayed in the same group for a while, but I didn't manage to stay for so long. After that, I ended up with another skier that I actually recognized from skiing together with him in the same group in the winter in Marcialonga (I also asked him if he did the race last winter, and so it was). We stayed together for a long time and we caught up on another skier who also had dropped out of our group. We kept a pretty steady pace as we all had dropped out of our group. At the turn after about 26 km, it didn't take long before a new group caught up on us, in which Patrik, the other skier från Åland was in. We then stayed together in this group until about 5-6 km from the finish as it went too fast for me in some uphills and at the same time Patrik crashed in a downhill, not so dangerously though. He crossed the finish line 2 places behind me. The end of the race was heavy for me, but I finished in 37th place with a time of 1.57.34. I had an average heart rate of 182 during the race. An ok race, but not much more. Den sista helgen i augusti och första helgen i september åkte jag (Marcus) 2 rullskidslopp i Sverige. Efter rullskidsgalejet i Norrtälje i början av juni hade jag inte tävlat någonting alls, varken i löpning eller på rullskidor. Träningen under sommaren fungerade bra fram till mitten av juli då jag åkte på en förkylning, som gjorde att jag inte kunde träna ordentligt på 3 veckor. Efter det har jag känt att formen inte varit riktigt lika bra, men jag önskade ändå att köra 2 riktiga lopp innan det var slut på rullskidssäsongen. Bessmerrullen i Högbo utanför Sandviken är egentligen ett 52 km långt seedningsgrundande lopp inför Vasaloppet. Loppet blev i år förkortat till 44 km. Loppet är relativt platt, och de tekniska delarna är då man kör på en golfbana där det är mycket kurvor annars är det långa raksträckor. Inför loppet hade jag inte så mycket mål. Jag hoppades dock att slå den andra ålänningen som var med i loppet, Patrik. Loppet började i en våldsam fart från början med 5 km lätt nedför, sedan väntade lite lätt uppför fram till golfbanan där den tekniska delen börjar. Där gick det bra för mig och jag tog fast klungan framför. Efter det höll jag mig i samma klunga en stund, men jag orkade ej så länge så fick jag släppa. Efter det så hamnade jag tillsammans med en annan åkare som jag faktiskt kände igen från att jag åkt med honom i samma klunga på vintern i Marcialonga (jag frågade honom också om han åkte loppet i vintras). Vi höll ihop länge och vi körde fast en annan åkare som släppt vår klunga. Vi höll ganska lugn fart eftersom vi alla tre hade fått släppa klungan. Vid vändningen efter cirka 26 km så tog det inte länge innan en ny klunga kom fast oss, där Patrik, ålänningen var med. Vi höll sedan ihop i denna klunga fram till cirka 5-6 km kvar då det gick för fort för mig i några uppförsbackar och samtidigt i en nedförsbacke kraschade Patrik, inte så farligt dock. Han kom i mål 2 placeringar bakom mig. Slutet av loppet var tungt för mig, men jag kom i mål på 37:e plats med tiden 1,57,34. Jag hade en snittpuls på 182 under loppet. Ett ok lopp, men inte mycket mer. The first Saturday in September, I competed in UVK-rullen in Uppsala. The race had a new course from last year and this year it took part on better asphalt. This race was also relatively flat, but perhaps a little more hilly than the week before. We were lucky with the weather because it rained a lot before the race, but during the race there was no rain. The race consisted of 2 laps on a 24 km course.
In this race I opened too hard and was quite close to the leading group after 2.5 km, after that I ended up in a group of 4-5 skiers. We took turns during the first lap and it worked well. After the first lap I was really tired and had to fight hard to not lose my group. But I managed to stay in the group until there was about 7 km left when I had to let go. The last 7 km I went on my own and I finished in 34th place in 2.14.19, 17 minutes after the winner Tom Fahlén. Tom also won Bessemerrullen the week before and then I was 13.30 mins after him. Two good things with UVK-rullen was that Isac Holmström from Åland finished 2nd and Jerry Danielsson, also from Åland, finished 8th after an incredible race by him. Jerry has only been skiing for 2 seasons and already manage to keep up with the elite. Isac also made a very good race and it will be interesting to see what he can do this winter. Overall there were 2 okay races. Bessemerrullen went maybe a bit better. Now the focus is on Kanonloppet, Åland's biggest running competition, 22 km long and the course is one different surfaces. Första lördagen i september väntade UVK-rullen i Uppsala. Banan hade ny sträckning från fjolåret och gick i år på bättre asfalt än ifjol. Detta lopp var också relativt platt, men kanske lite mera småkuperat än veckan innan. Vi hade tur med vädret för det regnade mycket innan loppet, men under loppet kom det inget regn. Loppet gick 2 varv på en 24 km bana. I detta lopp öppnade jag för hårt och var ganska nära tätklungan efter 2,5 km, efter det hamnade jag i en klunga med 4-5 åkare. Vi hjälptes åt under första varvet att dra och det fungerade bra. Jag kände vid varvning att jag var rejält trött och jag låg ofta på tappen och dingla. Men jag lyckades hänga med tills det vara cirka 7 km kvar då jag fick släppa. De sista 7 km åkte jag på egen hand och jag kom i mål på 34:e plats på 2,14,19 hela 17 minuter efter segraren Tom Fahlén. Veckan före i Bessemerrullen där Tom också vann var jag 13,30 efter honom. Roligt på UVK-rullen var att Isac Holmström från Åland kom 2:a och Jerry Danielsson kom 8:a efter ett otroligt lopp av honom. Jerry har endast satsat på skidor i 2 säsonger och är redan med och åker med eliten. Isac gjorde också ett mycket bra lopp och det ska bli intressant och se vad han kan prestera i vinter. Sammantaget var det 2 okej lopp. Bessemerrullen var kanske lite bättre. Nu är siktet inställt på Kanonloppet, Ålands största motionslopp i löpning, som är 22 km långt och går på varierat underlag. So nice days and beautiful sceneries Looking at some nice apartments Lots of very nice and fun (and sometimes quite tough) training:) Rollerskiing, running and hiking Some nice food, drink and nice places
Saturday, two weekends ago, I participated in Rullskidgalejet, a 43 km long roller ski race about 10 km outside of Norrtälje. This year the results from this race will affect the seeding for Vasaloppet 2020. The race takes part on small roads outside Norrtälje and is relatively ”hilly”, there is not much double poling on flat parts, but it goes up and down all the time, but without any big hills. The race took part in bright sunshine. I did not race with ”loan” roller skis which the best skiers did, but on the skis that were ”loan” skis at last year's competition that I also then went the race with. So I had my Elpex with resistance 2, while those who got ”loan” roller skis had Skigo with resistance 2. My skis probably rolled a tiny bit better than the others. I started the race relatively hard and even hanged on to the elite for the first 8 km (for them the speed was slow). I stayed behind Jerry, another skier from Åland. We were many skiers that hanged on to the elite in the beginning, probably 20-30 skiers. After that I dropped the elite group in a small uphill. Then I found a good group to go with and I concentrated to be quite far ahead, but to not stay in the front. At the beginning of the second lap, Jerry caught us in the group after he had broken the tip of the pole after about 10 km. I then joined the group on the second lap until we had gone about 35 km. Then I dropped the group, along with 2 other skiers, in a longer uphill. Just before I dropped the group, I had advanced some positions so I should not lose the group, but I had gone too hard and then the group disappeared. After that we were 3 tired skiers who helped each other the last 7 km. The speed wasn’t so fast for us then. One of the skiers went off the last kilometer and on the long finish I hadn’t the power to overtake the other skier. I lost about 3 minutes on 8 km to Jerry who left our group in the end. I came 34 in the race and my time was almost 5 minutes faster than last year (the conditions were pretty much the same) and the best part of it all was that the time was good enough for the 1st starting grid in Vasaloppet. /Marcus At the finish Behind the camera: Daniel Ankarström I lördags deltog jag i Rullskidgalejet i Norrtälje. Det är ett 43 km långt rullskidslopp 10 km utanför Norrtälje, som inför i år har blivit seedningsgrundande inför Vasaloppet 2020.
Loppet går på små vägar utanför Norrtälje och är relativt böljande, det är väldigt lite stakning i långa flacka partier utan det går uppför och nedför hela tiden, men inga stora backar. Loppet kördes i strålande solsken. Jag körde inte på lånerullskidor vilket de bästa gjorde, utan på de låneskidor från fjolårets tävling som jag då körde loppet på. Jag körde alltså på Elpex 2:or, medan de som fick lånerullskidor körde på Skigos 2:or. Mina skidor rullade nog en aning bättre än de andras. Jag öppnade relativt hårt och hängde till och med elitklungan de första 8 km (för dem gick det lugnt). Låg mycket i rygg på Jerry, en annan ålänning. Vi var många som var med så länge, säkert ett 20-30-tal åkare. Efter det måste jag släppa klungan i en liten uppförsbacke. Sen hittade jag en bra klunga att åka med och som jag låg med och var inte så ofta upp och drog i. Jag låg dock ganska långt fram i klungan. Vid varvning kom Jerry fast oss i klungan efter att han efter cirka 10 km hade brutit stavspetsen. Jag höll sedan ihop med klungan på andra varvet tills vi åkt cirka 35 km. Då tappade jag klungan tillsammans med 2 andra åkare i en längre uppförsbacke. Jag hade precis innan jag tappade klungan avancerat några placeringar så jag inte skulle tappa klungan, men då gick jag för hårt och sedan försvann klungan. Efter det var vi 3 trötta åkare som hjälptes åt att dra de sista 7 km. De gick inte så hårt för oss då. En av åkarna körde ifrån oss på sista km och på det långa upploppet blev jag frånåkt från den andra åkaren. Jag tappade cirka 3 minuter på 8 km:s åkning på Jerry som åkte ifrån vår klunga på slutet. Totalt blev det en 34:e plats och en nästan 5 minuter bättre tid än i fjol (i princip samma förhållanden) och det bästa av allt var att det räckte till 1:a ledet i Vasaloppet./Marcus Over a week since the last update, but we haven't had time to do any posts due to busy days. Lots of work, a tree day trip to Turkey's south west coast and some training, and, bang, last week was over. But today we had some time so here comes an update of the training. Över en vecka sen senaste inlägget, men vi har helt enkelt inte haft tid att skriva något inlägg förrän idag. Mycket jobb, en tre dagars utflykt till Turkiets sydväst kust och lite träning, och, vips, så hade förra veckan passerat. Men idag hade vi lite mer tid så här kommer en uppdatering om träningen. When we left Dobbiaco/Toblach for Alanya about three and a half weeks ago, we were planning to focus more on running the five weeks we were going to be here, mixing it up with some running with poles in the mountains and some rollerskiing. Unfortunately, the plans haven’t been working out that well, since both of us had a cold for about two weeks. We haven’t been training as much as we had hoped for, but now were back on track. När vi lämnade Dobbiaco/Toblach för Alanya för ungefär tre och en halv vecka sedan planerade vi att satsa mer på löpning under de fem veckorna som vi skulle vara här, och blanda upp det lite pass i bergen med stavar och lite rullskidor. Tyvärr har det dock inte blivit riktigt som vi tänkt oss, eftersom vi båda för förkylda i ungefär två veckor. Vi har inte tränat så mycket som vi hade hoppats på, men är nu "back on track". Anna's training: Beside the cold I have also been having some problems in the beginning of the time here with a shoulder and a knee, because of a fall on rollerblades in Dobbiaco before we came here, and now, due to a bit too much running on asphalt my left foot hurts a bit. But hopefully everything will work out fine with some more mixed training and less running on asphalt. During the last weeks I have been running quite a lot of 8-12 km sessions, some intervals and a Functional Threshold Power session. I have also been double-poling on rollerskis two times, a session of 2 hours and one on 2,5 hours. For me 2,5 hours of double-poling on number two wheels haven’t happen for years, so I was very glad to be able to do that. I also went with Marcus once up in the mountains to go rollerskiing but unfortunately, I felt that the downhills were a bit too steep for me. Rest of the time here will be filled with hopefully some real good training before heading back to Toblach. Looking forward to run a test run, and hopefully do some running with poles up in the mountains and some rollerskiing. Maybe we also rent bikes one day. Annas träning: Under de första veckorna hade jag tyvärr också lite problem med en axel och ett knä på grund av ett fall på rollerblades i Dobbiaco innan vi kom hit , och nu krånglar min vänster fot lite på grund av lite för mycket löpning på asfalt. Men förhoppningsvis den att bli bättre bra med lite mer blandad träning. Under de senaste veckorna har jag gjort en hel del löppass på 8-12 km, två löpintervallpass och ett tröskelpass. Jag har också gjort två stakpass på rullskidor, ett på 2 timmar och ett på 2,5 timmar. Jag har inte kört en 2,5 timmar långt rent stakpass på tvåor på flera år, så jag var väldigt glad att kunna göra det:) Jag hängde också med Marcus upp i bergen för att åka rullskidor en gång, men tyvärr kände jag att nedförsbackarna var lite för branta för mig där. Resten av tiden kommer förhoppningsvis att fyllas med riktigt bra träning innan vi går tillbaka till Dobbiaco/Toblach. Ser fram emot att springa ett testlopp, och förhoppningsvis vandra/löpa uppe i bergen med stavar och köra lite mer rullskidor. Kanske hyr vi även cyklar en dag. Marcus's training: The training worked really well until I got the cold, but when I’ve got back on track, I have felt that I lost a bit of my fitness. I started up the training in a slow tempo with some hiking in the mountains with poles and running on the way back. Alanya has really nice mountains for hiking with poles (except for some angry dogs:)), so on less than an hour I reached 500 m.a.s.l. The first interval after the cold was a nightmare and it felt like I had lost a half minute per/km compared to before, but on the last running session which was a Functional Threshold Power session was better. 2,5 k warm up 6 k in my 10 k speed – it was a bit too slow for me to be satisfied (7 s/km slower) 3 minutes rest 3 k in my 10 k speed – it was better (3 s/km faster) 2 k cool down Yesterday I was out on the rollerskis for the second time this week. We rent a car and went to a place with many hills where I spent 2,5 hours with many up- and downhills. Total 550 altitude meters. The session was very similar to an interval session because I went fast uphill and slow downhill, (since I didn’t really know what was happening after the downhills). Altogether a very good session. Now we have 1,5 weeks left in Alanya, and my prime goal before, was to set a new PB on 10 K. But we will see now. This week will consist of intervals and rollerski sessions. When we have been in Alanya I have also done some strength training 2 times a week at an outdoor gym. I have focused only on 5-6 different exercises and tried to do 4-5 sets every time. (chins – push ups – dips – plank and 1-2 extra abs exercises). Marcus träning: Träningen fungerade riktigt bra tills jag blev förkyld, men sen jag kom tillbaka i träning igen har jag känt att jag förlorat lite av min kondition. Jag startade träningen igen i långsamt tempo med lite vandring i bergen med stavar och löpning på vägen ner. Alanya har riktigt fina berg för vandring med stavar (förutom några arga hundar :), så på mindre än en timme nådde jag 500 m.ö.h. Den första löpintervallen efter förkylningen var en mardröm och det kändes som om jag hade tappat en halv minut per/km jämfört med tidigare, men det kändes bättre under det senaste löppasset som var ett tröskelpass. 2,5 km uppvärmning 6 km i 10 km fart - lite för långsamt för mig för att vara nöjd (7 s/km långsammare) 3 minuter vila 3 km i 10 km fart - bättre (3 s/km snabbare) 2 km nedvarvning Igår körde jag veckans andra rullskidpass. Vi hyrde en bil och for iväg till en plats med mycket berg och kullar där jag körde i 2,5 timmar upp- och nerför många backar. Totalt 550 höjdmeter. Passet var mycket likt intervaller eftersom jag gick på hårt uppåt och tog det lugnt nerför, (eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade efter nedförsbackarna). Ett mycket bra träningspass. Nu har vi 1,5 veckor kvar i Alanya, och mitt huvudmål var att springa nytt PB på 10 km. Men vi får se hur det kommer att gå. Denna vecka kommer att bestå av intervaller och rullskidpass. Nu när vi har varit i Alanya har jag också kört lite styrketräning 2 gånger i veckan på ett utomhusgym. Jag har bara fokuserat på 5-6 olika övningar och försökt att göra 4-5 set varje gång. (chins - push ups - dips - plankan och 1-2 extra magövningar). And saving the best for last, the snow cannons in our home Italian valley have started to produce snow. So probably we can start skiing on snow in 1,5 weeks :)
Och det bästa till sist, snökanonerna i dalen där vi bor i Italien har börjat producera snö. Så förhoppningsvis är vi på snö om 1,5 vecka :) When we decided to make a stop in Annecy on our way down to Toblach/Dobbiaco, Marcus started to talk about the different places around Annecy that hosts/has hosted cross country skiing world cups or Olympic Games. La Clusaz, that has hosted competitions in the Cross Country World Cup, is only around 33 km from Annecy. Also, the Olympic places of Albertville and Grenoble are quite close, and about 40 km away from Annecy is also the Swiss city, Geneva. So, Marcus put up a nice little trip of 130 km from Annecy to La Clusaz to Geneva and then back to Annecy againJ We were both really looking forward to the biking, but I was also a bit worried about the distance. I think my longest training session by bike before had been around 60 km and that was on the flat island of Åland. I am not either so used to biking, with only maybe 7-8 shorter sessions by bike this summer. But, ”what doesn’t kill you make you stronger”:) När vi bestämde oss för att göra ett stopp i Annecy på vår väg hit ner till Dobbiaco/Toblach började Marcus prata om de olika platserna runt Annecy som står/stått som värd för tävlingar i världscupen i längdskidåkning eller de Olympiska spelen. La Clusaz, som nästan varje år står som värd för tävlingar i längdåkningsvärldscupen, ligger bara cirka 33 km från Annecy. Även Albertville och Grenoble är ganska nära, och cirka 40 km från Annecy ligger också den schweiziska staden, Genève. Så Marcus satte helt enkelt ihop en trevlig liten tur på 130 km från Annecy till La Clusaz och därifrån vidare till Genève och sedan tillbaka till Annecy igen. Vi såg verkligen båda fram emot turen, men jag var också lite oroad över sträckan. Jag tror att mitt längsta cykelpass någonsin tidigare hade varit på ca 60 km och det var på platta Åland. Jag är inte heller så van vid att cykla långa sträckor, med bara kanske 7-8 kortare pass på cykel denna sommar. Men, "det som inte dödar det härdar":) After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Den första delen från Annecy var den, på pappret tuffaste, med en stigning på ca 600 meter. (Dock ej den del vi trodde skulle vara tuffast för oss, vilket den ej heller visade sig vara). Dock gick denna del väldigt bra, (och var förmodligen den del av hela träningspasset som kändes bäst) och vi kom fram glada och pigga till La Clusaz. La Clusaz visade sig vara en trevlig liten by, men tyvärr låg längdskidåkningsstadion ca 4-5 kilometer från centrum, och vi hade tyvärr inte tid att besöka den. Med lite mer tid hade det varit kul att se platsen. La Clusaz After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Efter La Clusaz gick det utför ner mot Genève, först ganska brant och sedan blev det ganska platt. Från La Clusaz till Genève följde vi en rutt som rekommenderades för cyklister, och det gick väldigt bra tills vi var några kilometer från centrum. Då hade vi stora problem med att hitta rätt väg och de sista kilometrarna tog väldigt lång tid. Tyvärr ledde detta till att vi inte hade så mycket tid i Genève, så vi promenerade helt enkelt bara runt, såg några av de olika stadsdelarna, cyklade lite längs sjön och såg Jet d'Eau, den berömda fontänen som spruta vatten till en höjd av 140 meter. Geneva The last part, back to Annecy from Geneva, was absolutely the toughest. This part was 43 kilometer long, and the first part of it was an ascent of almost 600 meter, followed by a descent of around 500 meter. It was the toughest because when we started it, we had already been cycling for some hours, it came rain for a while, the ascent was quite tough with almost no periods of rest and, unfortunately, we took a road with lots of traffic. Altogether it was a very nice session by bike; the sceneries up to and down from La Clusaz were beautiful, it was also very fun to cycle uphill and downhill and we saw lots of things along the way. Biking is a great way of combining sightseeing with training, and of course, you don’t have to bike for 130 km to make it a great experience! There are lots of beautiful places around Annecy which you can visit by great cycle paths. On our second day in Annecy we went for a rollerski-/rollerblades training session along a part of the cycle path around the Lake of Annecy. The path is really perfect for training, it has two lanes and very good asphalt, and is furthermore well sign posted (with signs of curves and stop signs). Since the path is flat it is suited for almost everyone, and also the fact that the path goes beside many small towns means that it is easy to stop for a lunch break or a coffee if you want to. Den sista delen av sträckan, från Genève tillbaka till Annecy, var absolut den tuffaste. Denna del var 43 kilometer lång, och den första delen av den hade en stigning på nästan 600 meter följt av mer nedförsbackar på sammanlagt 500 höjdmeter. Det som gjorde det till den tuffaste delen var att när vi startade sista etappen hade vi redan cyklat i ett par timmar, det öste ner regn ett tag, den långa stigningen var ganska tuff, utan egentligen några flackare partier och tyvärr tog vi en väg med mycket trafik. Summa summarum var det ett jättefint träningspass; riktigt vackra vyer upp och ner från La Clusaz, det är väldigt roligt att cykla uppför och nerför och vi upplevde en hel del längs vägen. Cykling är verkligen ett bra sätt att kombinera sightseeing med träning, och du behöver ju inte cykla 130 km för att det ska bli en härlig upplevelse! Det finns många vackra platser runt Annecy vilka du nå längs utmärkta cykelleder! Under vår andra dag i Annecy gjorde vi ett rullskids-/rollerbladespass längs en del av cykelvägen runt Annecy-sjön. Vägen är verkligen perfekt för träning, den är tvåfilig och har väldigt bra asfalt, och dessutom är den väl skyltad (med skyltar som varnar för kurvor och stoppskyltar). Eftersom cykelvägen är platt passar den i princip för alla, och det faktum att den går precis bredvid många små städer betyder att det är enkelt att stanna till för en lunch eller kaffe om du vill. We had planned to go around the lake, but since the path was not suitable for rollerskis/rollerblades at the southernmost part, we decided to turn around and go back the same way. Still for us, the most important thing was to get asphalt and a path with no cars.. Afterwards we realized that if we should have continued on the cycle path to the south east we would have ended up in Albertville, on an almost perfect path the whole way. This really shows the perfect training conditions around Annecy!
Vi hade planerat att åka runt sjön men eftersom vägen inte var så lämplig för rullskidor/rollerblades längst söderut bestämde vi oss för att vända om och åka tillbaka samma väg. För oss var det viktigaste att kunna åka på bra asfalt och slippa en massa vilar. Efteråt insåg vi att om vi skulle ha fortsatt på cykelvägen skulle vi ha kommit till Albertville, på nästan perfekt väg hela vägen. Det här visar verkligen hur bra träningsförhållandena runt Annecy är! |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2022
Kategorier
Alla
|