 Altogether we had very nice days in Alanya: a great mix of nice weather, familylife, realxing, work and training. The bad sides was that I had a cold a part of the stay and that we all got a stomach bug (not food poisoning since we all got it, plus my parents), but that's life ;) Sammantaget hade vi väldigt fina dagar i Alanya: en mycket bra blandning av härligt väder, familjeliv, avkoppling, arbete och träning. Det dåliga var att jag var förkyld en del av vistelsen och att vi alla fick magsjuka (inte matförgiftning eftersom vi alla fick det, plus mina föräldrar), men sånt är livet ;)    
0 Comments
One morning I did a run up to Alanya castle. It is not such a long run from where we lived but it is high up on a cliff, so it was a quite steep uphill and downhill run. It is very spectacular to both watch the view over the Mediterranean sea, but also to run on the old stones (you can run just outside the main building). And when you head back towards the city, the view over the harbour, all the buildings and the mountains in the background is just amazing. Now I'll let the pictures speak for themselves. En morgon sprang jag upp till borgen i Alanya. Det är inte så lånt från där vi bodde men den ligger högt upp på en klippa, så det var ganska brant uppför och nerför hela vägen. Det är väldigt spektakulärt att både titta se utsikten över Medelhavet, men också att springa på de gamla stenarna (du kan springa precis utanför huvuddelen av borgen). Och när du vänder tillbaka mot staden är utsikten över hamnen, alla byggnader och bergen i bakgrunden helt fantastisk. Nu får bilderna tala för sig själva.              Marcus and I had a really nice run up in the mountains one day when Chiara was with my parents. We did the same run last autumn, but this time we got a ride back down to my parents apartment. We had planned to grab a taxi, since it is quite tough be running downhill and Marcus has some problems with his knees, but we were lucky that a car stopped by and let us come with, very convenient. The run was around 14k, and it is the kilometres from 1–6k that is the steepest and toughest (400 altitude meters). Altogether the run is 700 altitude meters, so it is a good training session. Very fun to have the opportunity to train together, that is something we really like. Marcus och jag hade en riktigt fint löppass i bergen en dag när Chiara var med mina föräldrar. Vi körde samma pass förra hösten, men den här gången fick vi skjuts ner till mina föräldrars lägenhet. Vi hade planerat att ta en taxi, eftersom det är ganska tufft att springa nerför och Marcus har lite problem med sina knän, men vi hade sån tur att en bil stannade och lät oss hänga med, väldigt praktiskt. Passet var cirka 14 km, och det är kilometerna mellan 1–6 som är de brantaste och tuffaste (400 höjdmeter). Sammanlagt tar man cirka 700 höjdmeter, så det är ett bra träningspass. Väldigt roligt att ha möjlighet att träna tillsammans, då det är något vi verkligen gillar.        Just a short update, from Åland this time, since we are now back here. Nice to be back, but the days have been very busy with lots of work, unpacking, fixing the last things with our bathrooms that have been renovated and the garage, some training for me (unfortunately Marcus has been having a cold), and some normal family life in between :) I also have some posts from our last days in Turkey that we will be posted as soon as possible. En kort uppdatering, från Åland denna gång, eftersom vi nu är tillbaka här. Fint att vara tillbaka, men dagarna har varit väldigt hektiska med mycket jobb, uppackning, fixande med det sista med våra badrum som renoverats och garaget, lite träning för mig (tyvärr har Marcus varit förkyld), och lite normalt familjeliv däremellan :) Jag har också några inlägg från våra sista dagar i Turkiet som jag kommer att posta så snart som möjligt.    Back in Alanya for some days with meeting grandparents, familylife, sun and warmth, training and work. So far we have had nice days, but unfortunately we have also been sick with an upset stomach all of us. Chiara just for half a day, and Marcus and I was real sick for a day. Tillbaka i Alanya i några dagar för att träffa morföräldrar, njuta av familjeliv, sol och värme, träna och jobba. Hittills har vi haft riktigt fina dagar, men tyvärr har vi också varit magsjuka. Chiara bara i en halv dag, medan Marcus och jag var riktigt dåliga en dag. Enjoying the view from our balcony   Morning runs        Checking out the new cycle path  Gym time   So nice with the greenery and flowers     One of Alanya's many nice playgrounds, this one outside my parent's apartment   Picnic-time  Beach time at beautiful Kleopatra Beach    Birthday celebration      The first week of April, we went to Cortina for some alpine skiing, but in hindsight, we should have done it earlier because of the conditions, but unfortunately I was sick very long after Engadin Ski Marathon. We really wanted to give it a try to go all of us and try to let Chiara ski a bit more that the first time when she got a one hour lesson. Therefor we chose a place in Cortina where there was a child slope but also the possibility to go further up in the mountains and choose more difficult slopes. Since none of us are so used to alpine skiing, and especially I am not so good, I knew that I was not good and brave enough to let Chiara ski by herself. Therefor we bought a harness so Chiara could ski in front of us and I/Marcus could ski behind and slow down the speed if necessary. That idea turned out very good, and I think Chiara find it quite nice to be able to ski by herself but with the scurity of the harness. The child slope was perfect, not too short, and with a normal chairlift but with a bit lower speed and with lift operators that gave some extra help. Perfect for learning how to use the lifts. Beside the slope there was also a playground which was perfect for a break in between. First of all Marcus and I were both in the child slope, but then Marcus went away for some skiing by himself, and I and Chiara stayed in the child slope. At lunchtime we had pizza at a restaurant close by the slope, a welcomed break, because then Chiara started to get tired. If we do this again, the day should maybe have stopped here. Next time we should start directly when the lifts open, and Marcus and I should split the formidday between us, one being with Chiara and the other one skiing by her-/himself (especially if we go skiing when the conditions are getting softer.) After lunchtime we wanted to go with the lift up further in the mountains, so that one of us could spend the afternoon at a restaurant with Chiara and the other one could go skiing and then we could alternate. Unfortunately this idea turned out not so good. The conditions were way to tough to be skiing with Chiara, and we really had to just slither down with her to the nearest restaurant. Marcus and I did some skiing, but neither of us found it so nice anymore, so the last part of the day was spent in the sun at the restaurant instead. Maybe not as planned, but when you are sitting all together in the Italian sun and with something nice in the glass, it is not that bad 😊     Första veckan i april åkte vi till Cortina för lite utförsåkning, tyvärr med facit i hand, lite för sent på säsongen med tanke förhållandena, men tyvärr var jag sjuk väldigt länge efter Engadin Ski Marathon. Vi ville testa att åka allihopa tillsamman och låta Chiara åka lite mer skidor än första gången när hon fick en timmes lektion. Därför valde vi en plats i Cortina där det fanns en barnbacke, men också möjligheten att åka längre upp i bergen och välja svårare backar. Eftersom ingen av oss är så vana att åka utför och speciellt jag är inte så bra, visste jag att jag inte var tillräckligt bra eller modig för att låta Chiara åka skidor själv. Därför köpte vi en sele så att Chiara kunde åka skidor framför oss och jag/Marcus kunde åka skidor bakom och bromsa hastigheten vid behov. Den idén visade sig vara väldigt bra, och Chiara verkade gilla att att kunna åka skidor själv men med selen som trygghet. Barnbacken visade var perfekt, inte för kort, och med en normal stollift, om än med lite lägre hastighet och med liftskötare som hjälpte till lite extra. Perfekt för att lära sig att använda liftarna. Förutom backen fanns det också en lekplats som var perfekt för en paus däremellan. I början var både Marcus och jag båda i barnbacken, men sedan åkte Marcus iväg till lite andra backar och jag och Chiara stannade kvar. Vid lunchtid åt vi pizza på en restaurang nära backen, en välkommen paus, för då började Chiara bli trött. Om vi gör detta igen, skulle dagen kanske ha slutat här. Nästa gång vi ska se til at vara i backarna direkt när liftarna öppnar, och Marcus och jag borde dela upp förmiddagen mellan oss, en är med Chiara och den andra åker själv (särskilt om vi åker när förhållandena blir mjukare.) Efter lunchtid ville ta liften längre upp bergen, så att vi att en av oss hade närmare tillgång till de lite svårare backarna och den andra kunde tillbringa eftermiddagen på en restaurang med Chiara och så skulle vi varva. Tyvärr visade sig denna idé inte vara så bra. Förhållandena var alldeles för tuffa att åka skidor med Chiara, och vi var verkligen tvungna att bara hasa ner med henne till närmaste restaurang. Marcus och jag åkte lite, men ingen av oss tyckte det var så speciellt kul längre, så den sista delen av dagen tillbringades i solen på restaurangen istället. Kanske inte som planerat, men när du sitter alla tillsammans i den italienska solen med något gott i glaset är det inte så illa ändå😊            Since we are coming from Åland we are not so used to trains, but in Toblach the train is a very convenient mean of transport. We asked Chiara if she would like to take a trip by train, since she has not done it before, and she tought that would be fun. Since we can travel for free in South Tirol, we chose to take a trip to the same place where Marcus has been getting treatment for his fingers, Sand in Taufers/Campo di Tures, two kill two birds with one stone. Therefor the trip went first by train to Bruneck/Brunico and then by bus to Sand. There we all had a coffee, cake and icecream together, and when Marcus was getting treatment, Chiara and I stayed at the café for some work and tablet time:) A very cozy family trip, and nice to do something else together.    Eftersom vi kommer från Åland är vi inte så vana vid att åka tåg, men i Toblach är tåget ett väldigt bekvämt transportsätt. Vi frågade Chiara om hon skulle åka tåg en dag, eftersom hon inte har gjort det tidigare, och hon tyckte att det skulle vara kul. Eftersom vi får resa gratis i Sydtyrolen valde vi att göra en utflykt till samma plats där Marcus har fått behandling för fingrarna, Sand in Taufers/Campo di Tures, och slå två flugor i en smäll. Därför gick resan först med tåg till Bruneck/Brunico och sedan med buss till Sand. Där tog vi alla en kaffe, kaka och glass tillsammans, och när Marcus fick behandling, stannade Chiara och jag på kaféet för lite arbete och tid på paddan:) En väldigt mysig familjeutflykt och trevligt att göra något lite annorlunda tillsammans.  Lots of beautiful runs, most of them in the morning and forenoon, and many of them in the mountains, but also around the lake. And always with amazing scenery and views around you. Många fina löppass, de flesta av dem på morgonen eller förmiddagen, och många av dem i bergen, men också runt sjön. Och alltid med fantastiskt landskap och utsikt runt omkring.             Last week we did a hike at Lago di Braies/Pragser Wildsee. It was a hike up to Malga Foresta/Grünwaldalm, a beautiful alp meadow. We have done this hike once before, in 2017, and thought it was a beautiful hike, and an easy one, perfect when we wanted to go all together. The hike follow the west part of the lake, and then turn more to the west (away from the lake) along trail nr 19 to Malga Foresta/Grünwaldalm,The hike is only 2,2 km and the total ascent is 118 meters. This is a hike that also functions with our Thule stroller, even though it was a bit tough in some places because there was still snow left. Förra veckan gjorde vi en vandring vid Lago Di Braies/Pragser Wildsee. Det var en vandring upp till Malga Foresta/Grünwaldalm, en vacker alpäng. Vi har gjort denna vandring en gång tidigare, närmare bestämt 2017, och tyckte att det var en vacker vandring och en enkel, perfekt när vi ville gå tillsammans. Vandringen följer den västra delen av sjön och vänder sedan av än mer västerut (bort från sjön) längs nr 19 till Malga Foresta/Grünwaldalm, vandringen är bara 2,2 km och den totala uppstigningen är 118 meter. Detta är en vandring som också fungerar med vår Thule-vagn, även om det var lite tufft att ta sig fram på vissa plaster eftersom det fortfarande fanns snö kvar.           Up in the forest above our house our hosts have an own church. A couple of weeks ago Chiara went up to the church two times, one time with Marcus and one time with me. The hike is not so long, but it is 200 steep altitude meters, so Marcus and I were quite impressed. But she had a goal and she was determined. Uppe i skogen ovanför vårt hus har våra värdar en egen kyrka. För ett par veckor sedan gick Chiara upp till kyrkan två gånger, en gång med Marcus och en gång med mig. Vandringen är inte så lång, men det är 200 branta höjdmeter, så Marcus och jag var ganska imponerade. Men hon hade ett mål och hon var beslutsam.       |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde