 It's wonderful when the days are getting warmer and longer, and all the flowers are coming. Such a beautiful season, even though I must say that I really think all seasons have their charm and beauty, and I really like them all:)    Det är underbart när dagarna blir varmare och längre, och alla blommor kommer. En så vacker årstid, även om jag måste säga att jag verkligen tycker att alla årstider har sin charm och skönhet, och jag gillar verkligen alla :)  
0 Comments
 One day after we had been in Fischleintail/Val Fiscalina for a short walk and picnic, we chose to do a stop in Innerfeldtal/Val di Dentro since the weather was so nice and warm. This is a place we have passed so many times on skis but never explored any more. We just walked a short part of the trail, but it was very beautiful and if we have time, we maybe go longer in the valley to Dreischusterhütte/Rifugio Tre Scarperi.     En dag efter att vi hade varit i Fischleintail/Val Fiscalina för en kort promenad och picknick, stannade vi till i Innerfeldtal/Val di Dentro eftersom vädret var så fint och varmt. Detta är en plats som vi har passerat så många gånger på skidor men aldrig utforskat något mer. Vi gick en kort bit, men det var väldigt vackert, och om vi har tid gör vi kanske en vandring längre in dalen till Dreischusterhütte/Rifugio Tre Scarperi.   Last week we did an easy hike of around 2,7k around Misurina Lake. The hike is very flat, so it is also very easy for children. A very good playground along the way makes it even better:) Förra veckan gjorde vi en lätt vandring på cirka 2,7 km runt Misurina-sjön. Vandringen är väldigt platt, så den är lätt också för barn. En väldigt bra lekpark på vägen gjorde den ännu bättre :)      One very good thing with Germany is that you almost never get disappointed when you choose a town/village for a stop. I think it is very nice to combine a hotel with a walk to the town centre and some dinner when you arrive in the evening, cause so many German towns are beautiful and the restaurants often offer good food. This time I found the town of Wangen im Allgäu on a suitable distance from the Engadin Valley. It turned out to be a good choice, since the town itself was very picturesque, we found a very nice hotel just outside the town and we had a great dinner in the evening. Even though I didn't feel so good in the morning I still wanted to take a walk before breakfast and having a chance get some fresh air and experiencing more of the cute town. Marcus also went out for a morningwalk/-run, but we did it one at a time to let Chiara sleep. It was a lovely walk/run and afterwards the breakfast tasted even better :)            En mycket bra sak med Tyskland är att du nästan aldrig blir besviken när du väljer en stad/by för ett stopp. Jag tycker att det är väldigt trevligt att kombinera ett hotell med promenadavstånd till centrum för middag när du anländer på kvällen, eftersom så många tyska små städer är vackra och restaurangerna erbjuder ofta god mat. Den här gången hittade jag staden Wangen im Allgäu på lämpligt avstånd från Engadin-dalen. Det visade sig vara ett bra val, eftersom själva staden var väldigt pittoresk, vi hittade ett mycket trevligt hotell precis utanför staden (1 minuts promenad in) och vi åt en god middag på kvällen. Trots att jag inte kände mig så bra på morgonen ville jag ändå ta en promenad före frukosten för lite frisk luft och få att få uppleva mer av den mysiga staden. Marcus tog också en morgonpromenad/löptur, men vi gjorde det en åt gången för att låta Chiara få sova. Det var en riktigt fin promenad/löptur och efteråt smakade frukosten ännu bättre :)   We were really lucky when we started our trip to Germany and the flight for Marcus's father, the sun started to shine very beautifully and we really got to see the amazing landscape from its best side. We drove over the Julierpass and then towards Chur, passed Lake Constanze (Bodensee) and finished the day in Wangen im Allgäu. The trip went from beautiful winter, to summer with 22 degrees when we passed Lake Constanze :) Vi hade verkligen tur när vi började vår resa till Tyskland och flyget för Marcus pappa, solen började skina väldigt vackert och vi fick verkligen se det fantastiska landskapet från sin bästa sida. Vi körde över Julierpasset och sedan mot Chur, passerade Bodensjön och dagen avslutades i Wangen Im Allgäu. Resan gick från vacker vinter, till sommar med 22 grader när vi passerade Bodensjön :)     The day after Engadin Ski Marathon we had some hours extra before Marcus was going to visit the doctor who did the surgery on his finger in November. Chiara wanted to ski so we took the car down to the track. Unfortunately, I didn't feel good at all (and should probably have stayed at home), so it was mostly Marcus and Chiara who were skiing. But at least she got some time on skis :) Dagen efter Engadin Ski Marathon hade vi några timmar över innan Marcus skulle på kontroll till läkaren som opererade hans finger i november. Chiara ville åka skidor så vi tog bilen ner till skidspåret. Tyvärr kände jag mig inte bra alls (och borde förmodligen ha stannat hemma), så det var mest Marcus och Chiara som åkte. Men hon fick åtminstone en liten stund på skidor :)   The track where the Ingebrigtsen borthers are training when they are in St Moritz  After leaving our appartment we had some picnic at a playground Efter att vi lämnat lägenheten hade vi lite picknick vid en lekpark   The stay in the Engadin Valley ended, as already written, with a visit to Spital Oberengadin. The visit turned out well, and luckily much indicates that Marcus will be in principle healed. Vår vistelse i Engadin-dalen slutade, som redan skrivits, med ett besök till Spital Oberengadin. Besöket gick bra och som tur är tyder mycket på att Marcus kommer att bli i princip återställd.  Trip to Engadin Ski Marathon, Switzerland and Germany Part 1: Race day and some sightseeing3/24/2023 Engadin Ski Marathon   After the race the sun was shining and we wanted the afternoon to be for Chiara and Marcus father, so after lunch we went out for some sightseeing in the valley and especially in St Moritz. We drove along a part of the track with car and looked at the beautiful lakes. Efter loppet sken solen och vi ville att eftermiddagen skulle vara för Chiara och Marcus pappa, så efter lunch for vi ut för en sightseeing i dalen och särskilt i St Moritz. Vi körde med bilen längs med en del av banan och tittade på de vackra sjöarna.  St Moritz from the walk to our apartment   Three generations by Lake St. Moritz    We knew that Chiara wanted to go to a playground and when we have been in Toblach we have watched the TV serie Heidi with her, and when I saw that something called Heidi's hütte with a playground was in the near, we thought it would be nice to check it out. It turned out that inside and outside of the cottage there were the characters from the serie carved in wood. Nice to see! It also turned out that the place was high up in a slope so we also got a very nice view from there :) Vi visste att Chiara gärna ville till en lekplats och när vi har varit i Toblach har vi sett Heidi på TV med henne, och när jag såg att något som heter Heidis hütte med en lekplats fanns i närheten tänkte vi att det skulle vara skoj att kolla upp vad det var. Det visade sig att inuti och utanför stugan fanns karaktärerna från serien snidade i trä. Fina! Det visade sig också att platsen var högt uppe i en skidbacke så vi kunde också njuta av en mycket fin utsikt därifrån :)      Ending the day with watching the race, enjoying the view over the mountains from the window and a very good dinner at home (had planned to go out for dinner, butthe prices are unfortunately ridiculously high in Switzerland), so a dinner at home felt like a very good choice. Avsluta dagen med att titta på loppet, njuta av utsikten över bergen från fönstret och en mycket god middag hemma (hade planerat att gå ut och äta middag, men priserna är tyvärr löjligt höga i Schweiz), så en middag hemma kändes som en mycket bra val.     The race morning started with a walk down to the bus station and the bus to the start Sunday March 12th we both participated in Engadin Skimaraton, a 43,5 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. The only bad side was that neither of us felt really good before the start with cold symptoms Conditions: partly cloudy to cloudy, some snowflakes, around 0 degrees in the start and some plus degrees at the finish Starting procedure: The start takes place in different waves and you are allowed to put your skis at the start from 6.30 (in the groups Marcus and I were in). The waves open one after the other and the time starts running when you cross the starting line. Anna's race: Marcus and I were there at the start around 6.45 and I could put my skis first in my wave. Before the start the warm-up consisted of some jogging. Since you take the bus to the start and the train or bus back home after the finish it is not possible to take any extra skis for the warm-up. The start went very smooth for me. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. At this part we had tailwind and sidewind, and the tracks were very icy at some parts. This part of the race is just about trying to push on V2 Alternate as much as you have, and I was pleased to notice that to just push on V2 Alternate felt okay. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Last time I stood completely still here for 6 minutes. This year I saw that there was no complete standstill, which made me very happy, but that it was still a queue, so I tried to go harder and take as many positions as possible before the climb, cause I knew that it still would be some possibility to rest there. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the course took a new turn this year, because of lack of snow. A small uphill and 90 degrees turn with a fast downhill waited before the track continued on the south part of St Moritz lake. After the lake an uphill waited and then the track got very narrow, and with a climb at the same time, it meant a long queue and a standstill. Of course this was very disappointed, especially when I thought that I had passed the only possible standstill. But at the same time you have to think that you don’t lose any (or at least hopefully not so many) positions and you get a chance to rest and drink and maybe take a gel etc. For me maybe this was also good due to the fact that I had a cold, and that I didn’t feel so good in the parts that were tougher. Still it feels a bit dull to look at the watch and realize that you have been standing still for 12 minutes. After this part the course continues up to Pontresina with some smaller uphills and a steep windy downhill. This part went okay, but it was tough to pass any skiers since the part is quite narrow. From Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. Here I took positions, but after maybe 4 k from Pontresina we got a strong headwind and here I ended up skiing without the opportunity to take anyone’s back, and I had a tougher period. The race ends with 5 hilly kilometers. It was fun to go into this last part, since I remember from last time that it went well for me and that I took lots of positions. This last part was also this year a good part for me. I was stronger than many skiers around me (even though I didn’t feel so strong) and took lots of positions in the last uphills and downhills. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the quite short finish. I really tried to push hard to the finish line and also took some positions on the last couple of meters. I had really no idea at all what position I had when I crossed the finish line. When Marcus came and he told me that I was 198 of 2217 overall and 14 of 219 in D35 I was really satisfied (although I know that the position could change because of the wave start). Top 200 was a goal and considering that I was sick I think I did a good race. For me this race was a special one since this was the first time that I really think that I made a good result/performed well. Engadin Ski Marathon is still the biggest skate race in the world with over 12 000 participants, and there are lots of good skaters in Central Europe. Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was extremely satisfied with my skis Liquid: I did the race with a liquid belt with a bottle. I took liquid at several stations (good service), but also used my own two times, at the standstill and in one downhill when also the other women around me took their own liquid Marcus's race: I started in group B1, which was the first group after the elite skiers. I put my skis in the third line in my group, but it was chaos where the skis were put. There were no tracks so after I put my skis, there were many more skis around me when I got to the start. Many had also put their skis further ahead. Next time I'll do the race I will try to put the skis in the first line. I was at the start about 1 hour 20 minutes before the start took place. I warmed up a little bit with some running. I chose to start with a liquid belt and a fairly strong mix of sports drink. 3 ladles in 1 liter water plus a gel. The liquid worked well during the race. Maybe I should have drunk more from my own belt and not have taken anything at the stations. I lost several positions there on several occasions. I started the race calmly because, as previously written, I had had mild cold symptoms before. The start procedure itself went well even though there were so many skiers, because people were showing consideration quite well for each other and the start is on a lake which means there is a lot of space. As I wrote, I started calmly, but I didn't feel much of the cold. The race went well, but I felt afterwards that I should have pushed harder in the beginning and then I should have gone a little harder overall. I had an average heart rate of 180, which is relatively high, but especially in the beginning it was a little too slow. My final position was 401 and the time 2.00.11. (22 km/h). That's 103 positions better than 2019 when I participated last time. But then Visma Ski Classics-skiers took part in the competition. Then I went faster than this year. In addition to my problems with my arm and fingers, I have had some problems with my right knee, which has meant that I have had to adjust my training. The knee still worked well during the race. To think about next time: - Put the skis as far forward as possible in my starting group. - Start harder. - Keep to the right on the lakes, now I took many extra long curves. - Using a drinking belt works well. Drink only from it. - Practice a lot on V2 Alternate. Skis: the same as Anna. They worked very well.  Marcus has just put the skis on the start   The start   Nice taking the train back home. Just to take a short walk up to the train track after the finish And the race finished with the same walk back to our apartment, this time in sunshine but the walk was a lot heavier this time ;) Söndagen den 12 mars skidade både Marcus och jag Engadin Skimaraton, ett 43,5 km långt (vanligtvis 42 km, men en ändring av banan på grund av snöbrist gjorde loppet längre) lopp i fri teknik i Engadindalen i Schweiz. Det enda negativa var att ingen av oss kände oss riktigt bra utan drogs med lite förkylningssymptom
Förhållanden: halvklart till molnigt, några snöflingor, runt 0 grader i starten och några plusgrader i mål Startprocedur: Starten sker som vågstart och man får sätta skidorna på startlinjen från 6.30 (för Marcus och min grupp). Startfållorna öppnar sig efter varandra och tiden börjar när man passerar startlinjen. Annas lopp: Marcus och jag var vid starten runt 6.45 och jag kunde sätta skidorna längst fram i min startfålla. Starten gick väldigt smidigt för mig. De första 12 kilometerna av loppet är platta eftersom de mestadels går på två sjöar. Under den här delen hade vi med- och sidovind och spåren var väldigt isiga på vissa partier. Den här delen av loppet handlar bara om att försöka trycka på fyrans växel så mycket du orkar, och jag var glad att det kändes okej att bara ligga och trycka på den växeln. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometrar slutar med en brant uppförsbacke. Förra gången jag åkte loppet stod jag helt stilla här i 6 minuter. I år såg jag att det inte var helt stopp, vilket gjorde mig väldigt glad, men att det fortfarande var kö, så jag försökte gå hårdare och ta så många positioner som möjligt innan backen, för jag visste att det fortfarande skulle finnas åtminstone lite möjlighet att vila där. Efter uppförsbacken väntar en snabb nedförsbacke till St Moritz och sedan tog banan en ny vändning i år, på grund av snöbrist. En liten uppförsbacke och en 90 graders sväng tillsammans med en snabb nedförsbacke väntade innan banan fortsatte på den södra delen av St Moritz sjön. Efter sjön väntade en uppförsbacke och sedan blev banan väldigt smal, och med en stigning samtidigt, innebar det lång kö och stillastående. Detta var förstås en besvikelse, speciellt när jag trodde att jag hade passerat det enda möjliga stoppet. Men samtidigt måste man tänka att man förhoppningsvis inte tappar några (eller åtminstone inte många) placeringar och man får en chans att vila och dricka och ta en gel etc. För mig kanske detta också var bra pga. att jag var förkyld, och att det inte kändes så bra i de partier som var tuffare. Ändå känns det lite trist att titta på klockan och inse att du har stått still i 12 minuter. Efter denna del fortsatte banan upp till Pontresina med några mindre uppförsbackar och en brant slingrig nedförsbacke. Den här delen gick okej, men det var tufft att kunna passera åkare eftersom det är ganska smalt. Från Pontresina och till 5 km innan mål går banan lätt utför och det handlar mycket om att trycka på fyrans växel. Här tog jag positioner, men efter kanske 4 km efter Pontresina blev det rejäl motvind och här hamnade jag lite i ingenmansland, utan möjlighet att ta någons rygg och jag hade en tuffare period. Loppet avslutas med 5 kuperade kilometer. Det kändes bra inför den här sista delen, eftersom jag mindes från förra gången att det gick bra för mig och att jag tog många positioner. Den sista delen var också i år en bra del för mig. Jag var starkare än många skidåkare runt mig (även om jag inte kände mig så stark) och tog väldigt många positioner i de sista upp- och nedförsbackarna. Sista kilometern börjar med en skarp kurva, och sedan en nedförsbacke innan en skarp kurva leder till det ganska korta upploppet. Jag försökte verkligen trycka på hårt hela vägen efter mållinjen och tog även några positioner de sista metrarna. Jag hade verkligen ingen aning alls om vilken plats jag hade när jag passerade mållinjen. När Marcus kom och han berättade att jag var 198:a (av 2 217) (och jag senare såg att jag var 14:e (av 219) i D35 var jag riktigt nöjd (även om jag vet att placeringen kan ändras på grund av vågstarten). Topp 200 var ett mål och med tanke på att jag var sjuk tycker jag att jag gjorde ett bra lopp. För mig var detta lopp lite speciellt eftersom det var första gången som jag verkligen tycker att jag gjorde ett bra resultat/presterade bra. Engadin Ski Marathon är ändå det största skateloppet i världen med över 12 000 deltagare, och det finns väldigt många duktiga skate-åkare i Mellaneuropa. Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, puder, jag var extremt nöjd med mina skidor Vätska: Jag åkte loppet med ett vätskebälte med en flaska. Jag tog vätska på flera stationer (bra service), men använde även min egen två gånger, när det var totalt stopp och i en nedförsbacke då även de andra damerna runt mig tog av egen vätska Marcus lopp: Jag startade i grupp B1, som var första grupp efter eliten. Jag kom i tredje led i min grupp, men det var kaos när man lade ut skidorna och mycket oredigt. Det fanns inga spår så efter jag lagt ut skidorna var det många flera skidor runt mig när jag kom till start. Många hade också lagt ut skidorna längre fram. Nästa gång jag åker kommer jag att försöka lägga skidorna i första led. Jag var på start cirka 1 h 20 min före min start. Jag värmde upp lite lätt en kort sväng innan med att löpa. Jag valde att starta med vätskebälte och ganska stark sportdryck. 3 skopor på 1 liter plus en gel i bältet. Vätskan fungerade bra under loppet. Jag kanske borde druckit mer ur mitt eget bälte och inte tagit något på stationerna. Tappade flera placeringar där vid flera tillfällen. Jag inledde loppet lugnt eftersom jag, som tidigare skrivits, hade haft lättare förkylningssymptom innan. Själva startproceduren gick bra trots att det var så tätt eftersom folk visade ganska bra hänsyn till varandra samtidigt som loppet börjar på en sjö vilket gör att det finns mycket utrymme. Som jag skrev inledde jag lugnt, men jag kände inte så mycket av förkylningen. Loppet flöt på bra, men jag kände att jag så här i efterhand borde ha gått på hårdare i början och sen borde jag ha gått lite hårdare överlag. Jag hade en medelpuls på 180, vilket är relativt högt, men framförallt i början gick det lite för lugnt. Min slutplacering blev 401 och tiden 2,00,11. (22 km/h). Det är 103 placering bättre än 2019 när jag åkte det senast. Men då var Visma Ski Classics-åkare med i tävlingen. Då åkte jag snabbare än i år. Jag har utöver mina problem med armen och fingrar haft lite problem med höger knä vilket gjort att jag fått anpassa träningen. Knäet fungerade ändå bra under loppet. Att tänka på inför nästa gång: - Lägg skidorna så långt fram som möjligt i min startgrupp. - Starta hårdare - Håll till höger på isen, blev många extra långa kurvor - Att använda drickabälte fungerar bra. Drick endast ur det. - Träna mycket på 4:ans växel. Skidor: Likadana som Anna. Fungerade riktigt bra. Last week Marcus's father visited us, and we had a really nice time together. Since it was his first visit to the Alps we pass some famous sites along the way from the airport, and we showed him places and things we like here that we also thought he might find interesting. Förra veckan besökte Marcus pappa oss, och vi hade en riktigt trevlig tid tillsammans. Eftersom det var hans första besök i Alperna passerade vi några berömda ställen på vägen från flygplatsen, och vi visade honom platser och aktiviteter vi gillar här som vi också trodde att han kanske skulle tycka vara intressant. On the way from the airport we passed Garmish Partenkirchen with the famous ski jumping hills and Seefeld in Tirol that hosted the Nordic World Ski Championship in 2019.    Outdoor life  Fun to be able to do some training together   Celebrated my birthday in nice weather   And ended the day in Cortina  Showed him two beautiful places around Toblach, Innichen/San Candido and Pragser Wildsee/Lago di Braies    Time for an afternoon coffee break  The last couple of days ended with a visit to Switzerland, since Marcus and I were skiing Engadin Ski Marathon  Last week my parents were here for almost a week. Very nice to see them again, and Chiara really enjoyed spending time with them again. Here follow some photos Förra veckan var mina föräldrar här i nästan en vecka. Väldigt roligt att se dem igen, och Chiara tyckte verkligen att det var roligt att få umgås med dem igen. Här kommer några bilder Dinner at Drei Zinnen restaurant with the famous landmark in the distance   A visit to beautiful San Candido/Innichen    Super fun with the possibility to ski together   Outdoor life    |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
September 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde