   Gonna miss the tracks, the views, the nature, the mountains, the weather, the sun, the people and the life here! Thanks Dobbiaco/Toblach for this time!
Kommer att sakna spåren, vyerna, naturen, bergen, vädret, solen, männsikorna och livet här! Tack Dobbiaco/Toblach för denna gång!
0 Kommentarer
 Happy Easter from a wintry Dobbiaco/Toblach! Here in Italy the Easter looks a bit different from Finland. Good Friday is a normal working day and all the shops and grocery stores are open, but instead everything is closed on Easter Monday. Sunday is the day when families are celebrating Easter together and on Easter Monday you're meeting friends and maybe go for a picnic together. The similarities is the Easter bunny, the chocolate eggs and the paschal flowers:) We're celebrating Easter Saturday with work, running, gym and some easter eggs:) Tomorrow and on Monday we're hoping for some cross country-skiing again! Glad påsk från ett snöigt Dobbiaco / Toblach! Här i Italien ser påsken lite annorlunda ut än vad den gör i Finland. Långfredagen är en vanlig arbetsdag och alla butiker är öppna, men i stället är allt stängt på annandag påsk. På påskdagen firar familjer tillsammans och på annandag påsk träffar man sina vänner och far ofta på picknick. Likheterna länderna emellan är påskharen, chokladäggen och påskblommorna:) Vi firar påskafton med arbete, löpning, gym och lite påskägg:) I morgon och måndag hoppas vi på längdskidåkning igen! Our landlord really makes it very beautiful for every feast:    Last week we went to the Nordic Arena here in Dobbiaco/Toblach and watched one of the races in the Italian Championships in cross country-skiing. It was 30 k for the men and 20 k for the women in free technique. Unfortunately the biggest star of them all, Frederico Pellegrino, wasn't here, but it was still interesting to see. Förra veckan var vi nere på Nordic Arena här i Dobbiaco/toblach och kollade in ett av loppen under italienska mästerskapen i längdskidåkning. 30 km för herrarna och 20 km för damerna i skate stod på programmet. Tyvärr var inte den största stjärnan, Frederico Pellegrino, här, men det var riktigt intressant att se ändå.    The women leading group  Alice Canclini, the winner of the Italian cross country skiing national cup for women  The men leading group in one of the tougher uphills  The winner, Elisa Brocard  The best women after finishing the race  The winner - Francesco Fabiani (something strange happen to the picture:)   Last week has been filled with action, but at the same time it has been very calm and restful. Even though we have been on the move for a week and working at the same time there has been no stress. Since last Friday we have been in five different countries, been sleeping at five different accomodations and have been training in three different countries! Last Friday we went from Åland to Mora for Vasaloppet and stayed there until Tuesday. We decided earlier this year to come back here to Dobbiaco/Toblach, so on Tuesday we took a plane to Salzburg where we had our car. Tuesday evening and Wednesday morning we spent in Schönau am Königssee. Even though the weather wasn't the best we went for a nice morning sightseeingrun before breakfast, very nice!. We have been driving the road between Salzburg and Dobbiaco several times but never really stopped on the way so therefore we decided to stop at Bad Gastein to check out the sparesort and party place for many Swedes. Since we where there in the middle of the day it was very quiet, no after ski yet, and we strolled around for a while. A very nice and a bit different place, compared to other alpine resorts. On Wednesday afternoon we came back to Dobbiaco and spent the two first nights here at the neighbouring hotel since our accommodation was full. Had two great days with a lot of great food, some bathing in the pool and sauna and great cross country-skiing. I also celebrated my birthday yesterday in the best way, with skiing, lovely weather and great food. The only thing missing was family and friends, but I got so many birthday wishes that I felt I had them all around me:) Senaste veckan har varit händelsrik, men samtidigt har den varit väldigt lugn och skön. Även om vi varit på resande fot och jobbat samtidigt har det inte varit någon stress. Sen förra fredagen har vi varit i fem olika länder, sovit på fem olika boenden och tränat i tre olika länder! I fredags åkte vi från Åland till Mora för Vasaloppet och stannade där fram till tisdag. Vi bestämde oss tidigare i vintras för att komma tillbaka till Dobbiaco/Toblach, så i tisdags flög vi tillbaka till Salzburg där vi lämnat vår bil. Tisdag kväll och onsdag morgon tillbringade vi i Schönau am Königssee. Även om vädret inte var det bästa tog vi en sightseeinglöptur på morgonen innan frukost, riktigt fint! Vi har åkt vägen mellan Salzburg och Dobbiaco flera gånger men aldrig riktigt gjort något stopp på vägen så denna gång bestämde vi oss för att stanna vid Bad Gastein för att kolla in kurorten och party-alporten för många svenskar. Eftersom vi var där mitt på dagen var det väldigt lugnt, och ännu ingen after ski, och vi promenerade runt en stund. En mycket trevlig och lite annorlunda ort, jämfört med andra alporter. På onsdag eftermiddag kom vi tillbaka till Dobbiaco och tillbringade de första två nätterna på grannhotellet eftersom vår "egen" lägenhet var fullbokad. Vi hade två fantastiska dagar med många goda måltider, relax i poolen och bastun och fantastisk längdskidåkning. Jag firade också min födelsedag igår på bästa sätt med skidåkning, härligt väder och god mat. Det enda som fattades var familj och vänner, men jag fick så många grattishälsningar att jag kände att jag hade dem alla runt mig :)  Our cottage in Mora  Tennäng  Evertsberg  On our way to Salzburg  Schönau am Königssee  Great breakfast  Bad Gastein  Fantastic skiing  Great birthday lunch  Birthday cake with a view:)  Relaxing by the pool  Cheese buffet, lots of food last week:)  Another day of great skiing and that can be several places:) Of course Åland is and will always feels like home. It is the place where I live and where I was born. But it is not the only place where I feel at home. Soon we're heading back to Dobbiaco/Toblach again, and even though we only spent 7 months there altogether it really feels like going home. It is a fantastic place that really has taken my heart. For me who love being outdoors and like when it is quiet around me but at the same time love the feeling of being in the middle of everything, 2 hours 45 minutes from Slovenia, 2,5 hours from Germany, 10 minutes from Austria, 3 hours from Switzerland and 4 hours from Croatia it is such a perfect place! Another place that really feels like home is Alanya. I've spent so much time there that every time I step out of the airline it feels like coming home! We have spent so many vacations, but also longer periods of working in Alanya, that being there feels really relaxing, but as the same time as you have your everyday life there. The climate is great and the months of May, October and November are some favourites. Also the fact that my parents spend a lot of time there, and the fact that we also know some other people there, makes it a great place! Of course it sometimes can feel a bit messy, being so fond of and feeling like home at several different places, but instead of seeing it as a problem, I see it as a huge benefit to be able to both be at and love different places. It is just to enjoy and benefit from the positive sides of every place! Jag har insett att jag har flera platser som jag känner mig hemma på. Naturligtvis känns och kommer alltid Åland att kännas som hemma. Det är platsen där jag bor och där jag föddes. Men det är inte den enda platsen där jag känner mig hemma. Snart åker vi tillbaka till Dobbiaco/Toblach igen, och även om vi bara har tillbringat sammanlagt 7 månader där känns det verkligen som att komma hem. Det är en fantastisk plats som verkligen har tagit en del av mitt hjärta. För mig som älskar att vara utomhus och tycker om när det är lugnt omkring mig men samtidigt älskar känslan av att vara mitt i allt, 2 timmar 45 minuter från Slovenien, 2,5 timmar från Tyskland, 10 minuter från Österrike, 3 timmar från Schweiz och 4 timmar från Kroatien är det en perfekt plats! En annan plats som verkligen känns som hemma är Alanya. Jag har tillbringat så mycket tid där att varje gång jag stiger ur planet känns det som att komma hem! Vi har varit där så många semestrar, men även längre arbetsperioder, att det både känns väldigt avkopplande men samtidigt som du är mitt i vardagen när du är där och det gillar jag! Klimatet är underbart och månaderna maj, oktober och november är några favoriter. Också det faktum att mina föräldrar tillbringar mycket tid där och att vi också känner en del andra människor där, gör det till en härlig plats! Såklart kan det ibland kännas lite rörigt att både gilla och känna sig så hemma på flera olika platser, men istället för att se det som ett problem, ser jag det som en enorm förmån att både tycka om och kunna vara på olika platser. Det är bara att njuta av varje plats och dra nytta av de positiva sakerna med varje ställe!        The view from our balcony Some pictures from the last month which have mostly consisted of cross country-skiing, working, some coffeebreaks in the sun and lovely views. Några bilder från de senaste månaden som mestadels bestått av längdskidåkning, arbete, några kaffepauser i solen och underbara vyer.   Balloons in the air  Coffee on the balcony  Heading for Dobbiaco/Toblach (The track is called the "Sonneloipe" = the Suntrack, and the pictures tells you why:)  Lago di Dobbiaco/Toblacher See  Up there is our home   Heading for Cortina  Marcus enjoying the sun   The view from Tesido/Taisten  Much snow at Lago di Braies    Beautiful Lago di Braies  Before the race I was really looking forward to the finish in Cortina, it is such a special place Yesterday it was time for Toblach-Cortina and as we wrote before the race, the weather was inpredictabl and just before the start it started to snow a little, which made the track slower. The track began with a gentle downhill towards the outskirts of the beautiful village of Innichen/San Candido and then the track returned slightly uphill to Toblach and the World Cup arena. When we reached the stadium we went out on FIS-track Saskia for 4 km. A tough part. After the FIS-track, a long climb began (little less than 20 km) of 350 altitude meters up to a small mountain pass, Gemärk/Cimabanche. After that the track goes downhill to Cortina with a small turn into Fiames ski stadium where the Olympic Games in cross Country Skiing 1956 took part. The finish was in Cortina for the first time in the Ski Classic history. The total descent to Cortina was 350 meters for 16 km. Link to the the track profile: http://www.dobbiacocortina.org/fileadmin/user_upload/allgemeine/TOCO-profile.pdf Igår var det dags för långloppet Toblach-Cortina och som vi skrev inför loppet var väderutsikterna osäkra och precis innan start började det snöa lite lätt, vilket gjorde att föret blev trögare. Banan började med lätt utför till utkanten av den fina byn Innichen/San Candido och därefter återvände vi tillbaka mot Toblach och världscuparenan, en lätt stigning på runt 5 km. Efter stadion gick vi ut på världscupbanorna i 4 km. Ett tufft parti. Efter världscupbanorna började en lång stigning på knappt 20 km där man tar 350 höjdmeter upp till ett litet pass, Gemärk/Cimabanche. Efter det är det bara nedför mot Cortina med ett liten sväng in på Fiames skidstadion där OS i längdskidåkning ägde rum 1956. Målgången var inne i Cortina för första gången i Ski Classics historia. Den totala nedstigningen från Cimabanche till Cortina är 350 höjdmeter höjdmeter på 16 km. Länk till banprofilen: http://www.dobbiacocortina.org/fileadmin/user_upload/allgemeine/TOCO-profile.pdf Marcus: We were down at the start early, which meant that I got a good starting position the race, just after the elite. I noticed early on that my skis did not glide very well and I had to double pole hard (maybe also due to the starting position just after the elite). I also noticed when I came to the first uphills that my body hadn’t recovered properly after last weekend and since I had chosen to go without grip wax, it was just to double pole, but the body was a bit too tired for that. When I came to the FIS-track I decided to stop and put grip wax on my skis. A nice official helped me, but the problem was just that he put on the grip wax a bit too long, which meant that the already bad glide got even worse. On the other hand, it was nice to have grip wax so that I could diagonal at the FIS-track and also a lot on the way up to Cimbanche. When we got there, it was the most downhill and I ended up with a group of 7-8 other skiiers and it was just to follow them since there was headwind and no idea to try to pass in the slower track. In this part my glide was okay when I stood on my heels, but going up on the toes was useless. After the stadium in Fiames it was only me and one Norwegian left of the group and he and I pepped eachother so at the last 2 km we managed to catch some more skiiers. I became 227th among the men at 3 hours and 10 minutes. I cannot be satisfied with that because last year I was 145th at 2 hours 54 minutes. But on the other hand the time was not so bad this year, considering that the conditions were tougher this year. The winning time was 11 minutes slower than last year. Some conclusions for next time: - The track is heavier course the it looks on the profile. - Do not overestimate your doble poling-ability. Next time, start with grip wax. Try to get it as short as possible, so it doesn’t affect the glide. - Start a little bit further behind than just after the elite for a more suitable speed in the start. - The drinking belt doesn’t work properly, it froze again after around 15 km. I have to drink more often. - Do not double too much the day before the race. I double poled a bit too much on Friday when I tested the skis. Important with only a short skit test and then rest. Vi var nere på start tidigt, vilket gjorde att jag fick en bra startposition inför loppet, startade precis efter eliten. Jag märkte tidigt efter start att mina skidor inte gled så bra och att jag fick staka på hårt (kan ju också bero på startpositionen). Jag märket också när vi kom till första uppförslöporna att kroppen nog inte hade återhämtat sig riktigt efter förra helgen och när jag gick utan fästvalla så var det bara att staka, men kroppen var fortfarande lite för sliten för det. När vi kom in i världscupbanorna, så valde jag ändå att stanna och sätta på valla och en snäll funktionär hjälpte till med det. Problemet var bara att han satte på fästvalla lite långt. Så mitt redan dåliga glid blev sämre. Däremot var det skönt att få på fästvalla så jag kunde diagnola i världscupbanan och även en hel del på vägen upp till Cimbanche. När vi kom ditt så var det mest nedför och jag hamna med en grupp på 7-8 andra åkare och de vara bara att hänga med där, var en del motvind så de var ingen idé att försöka gå ut och trycka på i de mindre uppåkta spåret. Jag hade ändå på denna del okej glid när jag låg efter och stod på hällarna. Gick jag upp på tå i stakning bromsade alldeles för mycket. Efter stadion i Fiames så var de bara jag och en norrman kvar i gruppen från vägen ner och han och jag peppa på varandra så vi lyckades på de sista 2 km nedför ytterligare ta i fast några åkare. Totalt blev det än 227:e plats bland männen på tiden 3,10. De är en placering jag inte riktigt kan vara nöjd med eftersom jag ifjol slutade 145:e plats och tiden 2,54. Däremot var kanske inte tiden så dålig ändå i år med tanke på förhållandena var tyngre i år. Segertiden var t.ex. 11 minuter långsammare i år. Några slutsatser inför nästa gång:
Like previously written I was a bit worried about my skis, that I wouldn’t have enough grip during the race. Since it is quite a tough race and my double poling ability isn’t as good as it should be, a good grip is very important for me. The importance of the grip made have to take the decision to take the skis that had worse glide, but which I got a better grip with. I have no idea why I didn’t get any good grip with the skis with better glide, and it wasn’t so fun to take that decision, and I was hoping for that the colder temperature on the race day and the powder would make the skis go better. When the start went I was at the front of my starting group and the pace was quite high from the beginning, and I noticed directly that my skis were gliding a lot worse than the others around me and I had to double pole quite hard to not lose too many positions. Still it was nice that the pace was quite high from the beginning and that it wasn’t so many queues as in other ski races. When the track turned after 6 kilometers and started to go uphill my skis were perfect. I could diagonal and kick-double-pole relaxed and took many places in several uphills. It was great to know a big part of the track to know how to dispose your energy. I had quite a good feeling during the race, but the last 4 km uphill to Cimabanche, the highest point of the track, were quite tough. The last 16 km down to Cortina is the easiest part of the track, and after the uphill for almost 30 km it was nice. Still this was the worst part of the track for me because of the glide; after 14 km I was 54th, at Cimabanche I was 42nd and at the finish I was 51th at 3 hours 52 minutes. This was a race that I was a lot more satisfied with than Marcialonga. This tougher track suits me better (since I am not that strong in the double poling now) and also yesterday’s weather suits me well. Conclusions for next time:
Slutsatser inför nästa lopp: - Jag måste ha bättre glid, det är omöjligt att göra ett bra resultat utan bra glid. Fortfarande är jag glad att jag tog skidorna med bra fäste, för annars hade loppet nog varit ett "rent helvete" för mig - Jag måste dricka från mitt eget vätskebälte i nedförsbackarna (eller köpa ett vätskebälte med slang), eftersom vätskeservicen var en enda röra i början. Ingen gav vätska åt dig och det fanns inte ens några muggar fyllda med sportdryck på borden. Vid första stationen fyllde en funktionär en mugg åt mig när jag kom och tappade den över mig. Så då var jag tvungen att vänta på en ny mugg. På andra stationen fanns det ingen funktionär alls som fyllde på muggarna, så då var jag tvungen att stanna och dricka från mitt eget vätskebälte. Det svåra med den här delen av banan är också att det knappt finns någon nerförsbacke där du kan ta bort bältet för att dricka.  The finish area   Two happy skiers after shower and pasta party, and during that time the sun had also started to shine Here follow some pictures of the track from the bus window from our way bus ride back to Toblach. Now in sunshine:)  The finish area  Fiames  Tre Cime/Drei Zinnen     Anna: Tomorrow it’s time for Toblach-Cortina, a 50 km long race from Toblach/Dobbiaco to Innichen/San Candido, then a part of the FIS track Saskia up to Dürrensee/Lago di Landro, and then to the highest point Gemärk/Cimabanche and after that to Fiames and with the finish in Cortina! It shall be fun, but today it feels like there are many question marks before the race: how will it be to go a tough race only six days after Marcialonga, how much will my back hurt (because it will hurt), what will the weather be like, will I be able to get any grip with my skis….. But at least is will be fun nice to ski again, this week there has been only one day of skiing, except for the testing of skis today. The weather for the race is hard to predict, some sites say partly cloudly, but most say snow. The temperature will probably be between minus 6-8 up to minus 2. I will go with grip wax again. Swix Base Wax VG30 in the bottom, then two layers of VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. And I am very insecure if I will have enough grip. It wasn’t until the last layers of VR55N I got any grip today, so we’ll see what happens tomorrow:O I morgon är det dags för Toblach-Cortina, en 50 km långt lopp från Toblach/Dobbiaco till Innichen/San Candido, därefter en del av FIS-banan Saskia upp till Dürrensee/Lago di Landro, och sedan till den högsta punkten Gemärk/Cimabanche och efter via Fiames till målet i Cortina! Det ska bli kul, men idag känns det som om det finns många frågetecken före loppet: hur kommer det att köra ett tufft lopp bara sex dagar efter Marcialonga, hur ont kommer min rygg att göra (för den kommer att göra ont), hur vädret att vara, får jag något fäste med mina skidor…. Men det ska i alla fall blir det roligt att skida igen, den här veckan har jag bara varit i spåret en dag, förutom dagens skidtest. Vädret inför imorgon är svårt att förutsäga, vissa vädersidor säger halvklart, men de flesta säger snöfall. Temperaturen kommer antagligen att vara mellan minus 6-8 upp till minus 2. Jag kommer att gå med fäste igen. Swix Base Wax VG30 i botten, sedan två lager VR40, tre lager VR45 och två lager VR55N. Och jag är väldigt osäker om jag kommer att ha tillräckligt med fäste. Det var inte förrän jag satte på de sista lagren av VR55N som jag fick fäste idag, så vi får se vad som händer i morgon:O Marcus: Last year's Toblach-Cortina was my best race last season. Therefore, I hope tomorrow's race also will be fine. One of the big questions is how I've recovered from Marcialonga. The week has consisted of very easy training. As Anna writes, another interesting thing is the weather. We are hoping for no snow, especially since I have decided to double pole. I am a little bit nervous about it because appr 3 km of the race takes place at the FIS track Saskia and there are also a lot of climbs in the middle of the race. At the end of the race, from 34 km to the finish it is like a long downhill, which is positive. Fjolårets lopp var mitt bästa lopp under den säsongen. Därför hoppas jag morgonsdagens lopp också ska gå bra, en av de stora frågorna är hur jag har återhämtat mig efter Marcialonga. Veckan har bestått av mycket lätt träning. Som Anna skriver är en annan intressant sak vädret. Vi får hoppas på uppehåll. Framförallt med tanke på att jag bestämt mig för att staka. Är lite nervös inför det med tanke på att vi ska ut på världscupbarnorna en sväng cirka 3 km plus mycket stigningar mitt i loppet. Under slutet av loppet från 34 km in i mål är det mycket nedför, vilket är positivt. Wax: For both of us: In the bottom: Start LF blå 0 till -30 HF: a mix between Swix HF 7 and Swix Marathon Powder from Vauhti, as always Grip for Anna: In the bottom Swix Base Wax VG30, then two layers of SWIX VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. Baskets: Marcus: Today I also tested different baskets. but after haveing tested the biggest ones, I decided to go with One way's bigger racing baskets. Hope it was a good choice:) Idag testade jag också lite olika trugor, men valde efter att ha satt på mina största trugor att ändå köra med One Ways större racing trugor. Hoppas på bra stavfäste imorgon. 😊 Some pictures from today's ski test from different places at the track   Last night it has come around 20 cm of snow    And some pictures from the track when we were skiing last Wednesday         Wake-up call at 6 o'clock  Typical Italian breakfast with Alpen Panoramawetter in the background  Enjoying the sunrise  Short morning walk  Cross country-skiing   Lunch at the balcony  Working  Afternoon coffee at the balcony  Maybe a visit to the grocery store...  ...in town  Beautiful view when working  Watching the sunset  Dinner  Spending the evening maybe sitting in the sofa with a magazine or...  watching some sports on TV  Feels great to be back! Three pictures from today    Two pictures from yesterday's cross country-skiing  Meeting a horse carriage beside the track - where else does that happen?  Many restaurants beside the track, perfect for a lunch or coffee Some pictures from almost three hours of cross country-skiing today (600 altitude meters)  The tracks start 10 meters from our house, and from here you have access to almost 200 km of tracks       Today I've realized that there are only two downsides with Dobbiaco/Toblach: that you have to have resting days and that you often has to wax the skis with klister. But I think I can live with that:)
Idag insåg jag att det bara finns två nackdelar med Dobbiaco/Toblach: att du måste ha vilodagar och att du ofta måste valla med klister. Men jag tror jag kan leva med det:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde