  In front of our house    Sunset from the balcony   
0 Comments
 A cross country-skiing parody Toblach-Cortina has always been my favorite race, since it is our home track and also a track that suits me perfectly, especially the track for skating. A long ongoing light uphill and then an ongoing long light downhill of altogether 32 km. Although it is my favorite race, I have only been able to go it once, in classic 2018, the other times I have had back problems, the race has been canceled and last year it thought that it was a bit too close after my pregnancy. This year the race has been about covid-19, be able/not being able to come down to Italy, new rules because of the covid-19, a track change because of the risk of avalanches, changed starting times for the race (the last one 15 minutes before the start), and a track that, due to the classical races for the elite skiers just before, wasn’t groomed at all. It is really hard to really say if it was a good race or not, but at least it was though on my body. I think that I double-poled appr. half the race, and skate half the race. Since the recreational classical skiers started just 10 minutes after the skaters there were one or two classical tracks that you could use that still were quite good, but the skating part was a mix of 5 centimeter snow, the marks of the snow mobiles and lot of deep marks of the skaters before. I had prepared for the original course and have done almost no double-poling, and of course not that much skating in unprepared tracks with 5 centimeters snow either :) I had an average heart rate of 172 and a maximum of 180 and that was a bit too low, but I really found it hard to go and push any faster, since the tracks were so bad. I thought that my body hasn’t felt that good the days before, but I still think it was okay during the race, so that was at least very nice. To sum the race up I can use the words of one of the best skaters in the race: it was the worst skating race ever, no tracks. But even though the conditions were really bad, it was still very nice to compete, and it is always lovely to be skiing in this environment. + Very good help of Marcus with liquid + The body felt quite good, was a bit worried about that before start + I was happy with my skis - Should have been training more “not so specific” to be better prepared for another course - Need be better at the downhills, unnecessary to lose time on them  Started the morning to watch the elite women to get to know exactly how the track was going, almost impossible to found out on just the profile En längdskidåknings-parodi Toblach-Cortina har alltid varit mitt favoritlopp, eftersom det är vår hemmabana och också en bana som passar mig perfekt, särskilt tävlingsbanan för skate. En lång ihållande slakmota och därefter en lång ihållande lätt utförslöpa, på sammanlagt 32 km. Även om det är mitt favoritlopp har jag tyvärr bara kunnat åka det en gång, klassiskt 2018, de andra gångerna har jag haft ryggproblem, loppet har ställts in och förra året kändes det som att det var lite för nära graviditeten. I år har loppet handlat om covid-19, kunna komma/inte kunna komma ner till Italien, nya regler på grund av covid-19, byta av bansträckning på grund av risken för laviner, förändrade starttider för loppet (sista ändringen 15 minuter före start), och en bana som, på grund av de klassiska tävlingarna för elitskidåkarna precis innan, inte alls preparerades. Det är verkligen svårt att säga om det var ett bra lopp eller inte av mig, men det var åtminstone tufft för min kropp. Jag tror att jag stakade cirka halva loppet, och skateade halva loppet. Eftersom de klassiska amatörskidåkarna startade bara tio minuter efter skate-åkarna fanns det ett eller två klassiska spår som du kunde använda som fortfarande var ganska bra, men skatedelen var en blandning av 5 centimeter snö, spåren efter snöskotrarna och massor av djupa spår av dem som skateat innan. Jag hade förberett mig för den ursprungliga bansträckningen och har nästan stakat något alls, och naturligtvis inte tränat så mycket skate i 5 centimeter snö heller :) Jag hade en medelpuls på 172 och maxpuls 180 och det var lite för lågt, men jag hade verkligen svårt att gå snabbare och trycka på hårdare, eftersom banan var så dålig. Jag tyckte att min kropp inte har känts så bra dagarna innan, men jag tycker ändå att det kändes helt okej under loppet, så det var åtminstone väldigt skönt. För att sammanfatta loppet kan jag säga samma sak som en de bästa skate-åkarna i loppet sa: det var den värsta skate-tävlingen någonsin, inga spår. Men även om förhållandena var riktigt dåliga var det fortfarande väldigt kul att tävla, och det är alltid lika fantastiskt att åka skidor i den här miljön. + Mycket bra hjälp av Marcus med vätskelangning + Kroppen kändes rätt bra, var lite orolig för det innan start + Jag var nöjd med mina skidor - Borde ha tränat mer "inte så specifikt" för att vara bättre förberedd för en annan bansträckning - Behöver bli bättre i nedförsbackarna, onödigt att förlora tid där  Nordic Arena, the absolute best part of the track, here the snow was at least a bit packed |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde