Exactly as before the Tour de Ski, Toblach arranged a race for kids/youths also before 3 Zinnen Ski-Marathon (last year called the Puschtra Mini) . We asked Chiara if she wanted to participate and she said yes. The competition was exactly as the last one, one lap of around 400 meter, and then afterwards a final on the same track. This time she was also the youngest, although there was also one more competitor born 2019, namely Harry, the son of Anna and Emil Jönsson Haag :) Then his younger brother also participated, but did sort of his own race =) Chiara did it very good, and it is fun to see that she likes it so much, and that she gets better and better every time.
A bit unfortunate, this competition wasn't at all as good arranged as Mini Coop, and we were a bit worried that she would find it a bit sad to not get a medal when she finished the race. Luckily, that didn't seem to bother her (and she was also promised Marcus's medal from the day after :). Precis som innan Tour de Ski arrangerade Toblach ett lopp för barn/ungdomar även inför 3 Zinnen Ski-Marathon (förra året Puschtra Mini) . Vi frågade Chiara om hon ville delta och hon sa ja. Tävlingen var precis som förra tävlingen, ett varv på cirka 400 meter, och sedan en final på samma bana. Den här gången var hon också yngst, även om det också fanns ytterligare en tävlande född 2019, nämligen Harry, son till Anna och Emil Jönsson Haag :) Sedan deltog även hans yngre bror, men gjorde lite av sitt eget lopp =). Chiara gjorde det väldigt bra och det är kul att se att hon gillar det så mycket, och att hon blir bättre och bättre för varje gång. Tyvärr var den här tävlingen var inte alls lika bra arrangerad som Mini Coop, och vi var lite oroliga för att hon skulle tycka att det var lite tråkigt att inte få medalj när hon kom i mål. Som tur är verkade det inte störa henne (och hon blev också lovad Marcus medalj från dagen efter).
0 Comments
On December 29 the COOP Mini World Cup took place in the Nordic Arena, a cross country-skiing competition for children born 2008–2019 as a pre event before Tour de Ski. Chiara wanted to participate, and it turned out that she was the youngest. In her group there were 5 children born 2017, 2018 and then Chiara 2019. They did two laps of maybe 400 meters (like a qualification and then a final:), and then received a medal when they crossed the finish line. It is so fun to see her so concentrated when she "competes" and the see how happy she is before and after.
It was a very nice event, and Chiara got very celebrated (from the speaker, other athletes and also Julia Kern, who were there training), since she was the youngest athlete, and also because she came from Finland. In the end the speaker also talked to us and wanted her to come to the square in Toblach in the evening, to get awarded, after the team presentations. A very special day for Chiara (and for us too). Den 29 december ägde COOP Mini World Cup rum i Nordic Arena, en längdskidtävling för barn födda 2008–2019 som ett förevent inför Tour de Ski. Chiara ville vara med och det visade sig att hon var yngst. I hennes grupp fanns 5 barn födda 2017, 2018 och så Chiara 2019. De körde två varv på kanske 400 meter (som ett kval och sedan en final:), och fick sedan en medalj när de passerade mållinjen. Det är så roligt att se henne så koncentrerad när hon "tävlar" och se hur glad hon är före och efteråt. Det var ett väldigt fint event, och Chiara blev väldigt påhejad (av både speakern, andra åkare och även Julia Kern som var där och tränade), eftersom hon var den yngsta idrottaren, och också för att hon kom från Finland. I slutet talade också speakern med oss och ville att hon skulle komma till torget i Toblach på kvällen för att få ett pris efter lagpresentationerna. En väldigt speciell dag för Chiara (och för oss också). Klarälvsloppet 1 October 2023
On our trip down to Italy, we decided to make a stop in Karlstad to meet Anna's cousin and because I, Marcus, should ski the roller ski race, Klarälvsloppet, which is 90k long. The race starts in Uddeholm and goes along an old embankment for 90k down to Karlstad. It passes, among other things, Pelle Prestberg's and Stefan Holm's birthplaces Munkfors and Forshaga on the way down. The race is very flat. The first 3k are on roads, while the remaining 87k are on foot and cycle paths. The track has no uphills to talk about and the race is running downwards or flat all the time, so it is just doublepoling. The elite started at 08.00 and I started at 09.00 in the first group of those who did not compete in the elite class. The start went well for me and I got into the leading group, and after about 4k when we got out onto the foot and cycle path, the first and only slightly more difficult downhill came and it went well for me. After about 5k Anna and Chiara stood with extra poles, but I didn't need to use them. I continued double poling along the path and felt that it didn't go so fast in the main group that I was a part of (we were a lot of skiers from the start). At Munkfors after about 29k, Anna gave me some chocolate and cheered and I easily went with the group. After 44k I changed the liquid belt. I started with our new 1.5 liter liquid belt and then switched to our 1 liter liquid belt. In the first belt I had the mix written on the energy can, but for the second liquid belt I had put in more powder than recommended to get about 50–60 grams of carbohydrates per hour. This was the first time I had to press a little extra to catch the leading group, although it went very smoothly. I continued to be in the end of the group, but after about 50k I got a little further up to feel how it was there. There you noticed that the atmosphere there was more aggressive. The race continued well for me and I didn't feel very tired. In Forshaga with 23k to go Anna and Chiara came to meet me one last time and then I still felt very well. Here I took a piece of chocolate again. I also took some liquid on a few liquid stations, plus some buns on the go. The last liquid station was a failure for me. It was only about 8k to go and I was last in the leading group of maybe 20–25 skiers when I took 2 glasses of energy drinks. At the same time, our group split and I ended up far behind. A group of 14 skiers got free. I then tried, together with Richard Bergengren (former top 100 skier in Vasaloppet), to catch the leading group that had a lead of about 50–70 meters, and we actually quickly caught the group and with 3k we were a part of it again. But then it was difficult to get any further in the group. Although I tried, I was a little far behind and I finally finished 9th in the competition class. I don't think I could have gotten on the podium, but if I shouldn't have lost the group at the last liquid station and if I should have believed a little more in my chances, I could probably have been some positions higher. The wheels that had to be used were nr. 2 wheels and the skiers had to use their own skis, which meant that almost everyone went on blue SkiMateria wheels. My average speed was 25.3 km/h and that is much faster than I have ever gone on standard black rubber wheels. Energy: The energy intake worked really well and I started eating more the day before, but tried to avoid so much sweets. I drank a little too much sport drink before Alliansloppet, so I got tired of it. For future races, it may be good to to go with one fluid belt from the beginning and change halfway through to another, with a slightly stronger mix. I had 175 in average heart rate during the race and a maximum heart rate of 194. My highest measured heart rate this year is 201. 175 is a little lower than what I usually have in similar races. I am very satisfied with the race and it was enough to get me to the first group in Vasaloppet. Klarälvsloppet 1 oktober 2023 På vår resa ner till Italien bestämde vi oss för att ta ett stopp på vägen i Karlstad för att träffa Annas kusin och för att jag Marcus skulle åka rullskidsloppet, Klarälvsloppet, som är 90 km långt. Loppet startar i Uddeholmen och går längst en gammal banvall i 90 km ner till Karlstad. Det passerar bland annat Pelle Prestbergs och Stefans Holm födelseorter Munkfors och Forshaga på vägen ner. Loppet är mycket platt. De första 3 km går på landsväg, medan resterande 87 km går på gång- och cykelväg. Banan har inga uppförsbackar alls att tala om och loppet är lätt utför eller platt hela tiden, alltså bara stakning. Eliten startade vid kl. 08.00 och jag startade klockan 09.00 i första led av de som inte tävlade i elitklass. Jag kom långt fram i klungan och starten gick bra för mig och efter cirka 4 km när vi kommit ut på gång- och cykelvägen kommer den första och ända lite svårare nedförsbacken och den gick bra för mig. Efter cirka 5 km stod Anna med extra stavar, men de behövde jag inte använda. Jag stakade på längs vägen och kände att de inte gick så snabbt i huvudklungan som jag hängde med i (vi var många åkare från början). Vid Munkfors efter cirka 29 km kom Anna och gav mig lite choklad och hejarop och jag hängde bra med i klungan. Efter 44 km byte jag vätskebälte. Jag började med vårt nya 1,5 liters vätskebälte och byte nu till 1 l vätskebälte. I det första bältet hade jag blandat enligt vad som stod på energiburken, men till det andra vätskebälte hade jag satt mera pulver i än rekommenderat för att få cirka 50-60 gram kolhydrater per timme. Här var första gången jag fick trycka på lite extra för att komma fast huvudklungan, även om bytet gick mycket smidigt. Jag fortsatte att ligga långt bak, men efter cirka 50 km kom jag lite längre fram för att känna på hur var det längre fram i klungan. Där märkte man att det var lite hetsigare. Loppet rullade på bra för mig och jag kände mig inte särskilt sliten. I Forshaga med 23 km kvar kom Anna och Chiara för att möta mig en sista gång och då låg jag fortfarande med bra. Här tog jag en chokladbit igen. Jag tog också lite vätska på några kontroller, plus några bullar i farten. Den sista vätskekontrollen blev ett misslyckande för mig. De var bara cirka 8 km kvar och jag låg sist i den kanske 20-25 manna stora ledarklungan när jag tog 2 glas med energidryck. I samma veva så sprack vår klunga upp och jag hamnade långt bak. En grupp på 14 åkare kom loss. Jag försökte då tillsammans med Richard Bergengren (f.d. topp 100 åkare i Vasaloppet) ta upp jakten på klungan som hade fått cirka 50-70 meters ledning, och vi växeldrog faktiskt fast klungan och vi kom fast med 3 km kvar. Men sedan var det svårt att ta sig uppåt bland dessa åkare. Fast jag försökte blev jag lite långt bak och jag slutade till sist 9:a i tävlingsklassen. Jag tror inte att jag skulle kunnat komma på pallen, men om jag inte släppt vid sista vätskestation och trott lite mer på mina chanser så kunde jag nog ha varit lite högre upp i placeringarna. Hjulen som måste användas var 2:or och åkarna fick åka på egna skidor, vilket betydde att nästan alla åkte på blåa hjul från SkiMateria. Min fart var hela 25,3 km/h och det är mycket snabbare än vad jag har åkt på vanliga svarta gummihjul. Energi: Energin fungerade riktigt bra och jag började att äta mera dagen innan, men försökte undvika så mycket sött. Drack lite för mycket energidryck innan Alliansloppet, så jag ledsnade på det. Till framtida lopp kan det vara bra att tänka att man kör med ett vätskebälte i början och byter efter halva till ett annat, med lite starkare blandning Jag hade 175 i medelpuls under loppet och en maxpuls på 194, min högsta uppmätta puls i år är 201. 175 är lite lägre än vad jag brukar ha på liknande lopp. Jag är mycket nöjd med loppet och det räckte till att seeda upp mig till första led i Vasaloppet. Anna's race: The day after Semesterloppet it was time for Getaloppet on rollerskis, a 44k race with three laps on a 14 k course, and a finish that consists of an uphill of around 1,5k. I knew that it would be tough to compete two days in a row, but I really thought it would be fun to do classic race, and I wanted to compete in the competition class and then I had to do 44k (you could also go 2 laps). I felt a bit tired before the start, but still looking forward to competing. We were only two women in my class (the same person I competed against last year in ÅM where I come second). My plan before the race was two give it all and just try to hold her back, but unfortunately this was not what happened. The first three kilometers had a mix of cross winds and head winds, and I had to struggle to hold her back, and when she also glide away from me in the downhills, I thought it was too tough to fight to keep her back, if I would be able to stand the distance. Afterwards I don’t really know how I was thinking there, I should have pushed all that I had, and didn’t think about how long as should have managed to keep her back. To have been able to catch up with her later in the race, is almost impossible when she was fresh and I had competed the day before, she is used to long distance ski races like Vasaloppet and it was a strong headwind the last part of every lap. I still think that the first lap went quite good, especially in the parts with tail and cross winds. On the second lap I started to become tired and suffer a bit from dehydration and cramps in the stomach. The third lap was pretty much about getting to the finish line: I was out of gas😊 The flat parts with cross and tail wind still went okay, but when coming to the part with headwind my thighs were cramping so much that I had trouble double poling in periods. I started to have some problems also earlier but then it affected me mostly in kick double poling, so that I had to use the diagonal stride technique instead. To sum it up: it was very fun to compete, but if you want to perform your best, do not compete two days in a row. And a big thank you to my mum and dad who took care of Chiara and cheered for us, it meant a lot😊 Dagen efter Semesterloppet var det dags för Getaloppet på rullskidor, ett 44 km-lopp med tre varv på en 14 km bana och en finish som består av en uppförsbacke på drygt 1,5 km. Jag visste att det skulle vara tufft att tävla två dagar i rad, men jag tyckte verkligen att det skulle vara kul att få köra ett klassiskt lopp, och jag ville tävla i tävlingsklassen och då var jag tvungen att välja 44 km (man kunde också åka 2 varv). Jag kände mig nog lite trött innan starten, men såg fortfarande väldigt mycket fram emot loppet. Vi var bara två damer i min klass (samma person som jag tävlade mot förra året i ÅM då jag blev tvåa). Min plan innan loppet var att ge allt och bara försöka hålla hennes rygg, men tyvärr var det inte vad som hände. De första tre kilometerna hade en blandning av sidovind och motvind, och jag var tvungen att kämpa för att hålla hennes rygg, och när hon också gled ifrån mig i nedförsbackarna tyckte jag att det blev för tufft att hålla hennes rygg, om jag skulle kunna hålla hela loppet. Efteråt vet jag inte riktigt hur jag tänkte där, jag borde bara ha givit precis allt jag hade och inte tänkt på hur länge jag skulle orka. Att tänka att jag skulle kunna komma i kapp henne senare i loppet, är nästan omöjligt då hon var fräsch och jag hade tävlat dagen innan, hon är van vid långdistansskidlopp som Vasaloppet och det var stark motvind den sista delen av varje varv. Jag tycker ändå att det första varvet gick ganska bra, särskilt i delarna med med- och sidovind. På det andra varvet började jag bli trött och led lite av vätskebrist och kramper i magen. Det tredje varvet handlade mest om att ta sig i mål: Bensinen var helt enkelt slut😊De platta delarna med sido- och medvind gick fortfarande okej, men när jag kom till delen med motvind krampade mina lår så mycket att jag i perioder hade problem att staka. Jag började få lite kramper redan tidigare men då påverkade det mig mest i stakning med frånskjut, så att jag var tvungen att diagonala i stället. Sammanfattningsvis: Det var väldigt roligt att tävla, men om du vill prestera ditt bästa, tävla inte två dagar i rad. Och ett stort tack till min mamma och pappa som tog hand om Chiara och hejade på oss, det betyder mycket😊 Two weeks ago, I, Chiara and Marcus participated in Semesterloppet in Eckerö on Åland. Marcus and Chiara did the 1k race together (and I was also with the last half as a part of my warmup). For Chiara the race went well, and for me not so good.😉 I ran 12k on a three laps course where the track consists of grass, gravel road, forest paths and maybe 500 meters of ”stocks and logs”. My plan was to not start so fast, but rather get a good feeling and hopefully be able to increase the speed the second and third lap. Unfortunately, the warmup didn’t feel any good, my legs were not very good, but even worse was that I also felt short of breath. I stuck to my plan to start not too fast, but I still think that I had to work hard for every meter. I was also a bit concerned of breath because I still felt short of breath. When the second lap started, I was tired, but then I caught another runner and took his back in the head wind. This lap went slower, but it also felt smart to stay behind him as long as it was head wind since it was way too long to the woman in front of me, and I didn’t have anyone close behind (I also had in mind that I was going to compete the day after too). When we came to the ”rougher” part I passed him and then I think that I ran the last part of the second/beginning of the third lap smarter, and the third lap went a bit faster again. I tried to not go all that I had, to save some energy for the day after, so I was tired when crossing the finish line but not totally exhausted. If I shall come up with something positive, I feel that I have improved running in rougher terrain, and I did better this year than 2021, otherwise I unfortunately don’t have so much positives things to take with me. För två veckor sedan deltog jag, Chiara och Marcus i Semesterloppet i Eckerö på Åland. Marcus och Chiara sprang 1 km-loppet tillsammans (och jag var också med den sista halvan som en del av min uppvärmning). För Chiara gick loppet bra, och för mig inte så bra 😉
Jag sprang 12 km på en varvbana med 4 km-varv där banan består av gräs, grusväg, skogsvägar och cirka 500 meter över ”stockar och sten”. Min plan var att inte börja så snabbt, utan snarare få en bra känsla och förhoppningsvis kunna öka farten andra och tredje varvet. Tyvärr kändes inte uppvärmningen något vidare, mina ben var inte särskilt pigga, men ännu värre var att jag också kände mig andfådd på ett konstigt sätt. Jag höll fast vid min plan att börja inte för snabbt, men jag tyckte ändå att jag var tvungen att jobba hårt för varje meter. Jag var också lite orolig för min andfåddhet och konstiga känsla jag inte var van vid. När det andra varvet började var jag trött, men sedan kom jag ikapp en annan löpare och höll hans rygg i motvinden. Detta varv gick långsammare, men det kändes också smart att hålla sig bakom honom så länge det var motvind eftersom det var alldeles för långt till nästa dam framför mig, och ingen låg nära bakom (jag hade också i åtanke att jag skulle tävla dagen efter). När vi kom till den ”mer obanade delen” passerade jag honom och sedan tycker jag att jag sprang den sista delen av det andra/början av det tredje varvet smartare, och det tredje varvet gick lite snabbare igen. Jag försökte att inte gå allt jag hade, för att spara lite energi för dagen efter, så jag var trött när jag korsade mållinjen men inte helt slut. Om jag ska komma med något positivt, känner jag att jag har blivit bättre på att springa i ”tuffare” terräng, och jag presterade bättre i år än 2021, annars har jag tyvärr inte så mycket positiva saker att ta med mig. Four weeks ago we made a spontaneous trip to Stockholm for the race Sthlm10k. The same day as the race took place it was ÅM in rollerskis, a race we would have liked to participate in, but since Marcus had been sick the weeks before and couldn’t start, he came up with the idea on Sunday to go to Stockholm so that I could run the race on Tuesday😊 Since I want to have some 10k races, I thought it was a nice idea, (even though I also thought that it would have been nice to ski ÅM). We went to Sweden with the day ferry since the race took place at 19.30 (first time for that I was running an evening race). I was glad that the air conditioning was on both on the ferry and on the bus because it was a very warm day (when we came to Stockholm the temperature was 27 degrees). We went by foot to Rålambshovsparken, the place where I could pay and pick up my bib and where the race started. After that it was time for some time in the playground and snack, until I started the warm up around 30-40 minutes before the start. I think that the warm up felt okay, although it was very hot (and unfortunately I didn’t have any water before the start, don’t forget that next time😊) Since the race had pacers at different pace I had decided to try to stay behind the 45 minutes pacer. Unfortunately, the start went a bit too fast for me in periods and I decided to drop the pacer. The first two kilometers were under 4.30 and felt okay, but then it was unfortunately very tough until the finish line. I had hoped that I could have gone quite easily the first 5k and the hopefully could have increased the pace a bit until Västerbron, that is a quite tough part of the course, who logically would go slower, and hopefully would have had some strength left to push the last two kilometers. Unfortunately, I couldn’t stick to this plan at all since I really had to dig deep from three kilometers to the finish line. I don’t really know why I did such a bad race but probably the warmth was the main factor. It really felt that the heat surrounded you from all sides, and the fact that I forgot my water bottle before the start didn’t make it better. I also think that I was standing still too long before the start. They wanted us to come to the starting line around 10-15 minutes before the start, and I think that I got a bit stiff before the race started. It really feels very disappointing hat I have tough to show my best when it comes to races. Almost always I am better at the training sessions, than at the races. Extremely annoying and disappointing, and very often I don’t know the reason for it. When I am nervous, I understand that I could perform less good, but now I am more often not nervous than nervous. Before I was maybe a bit worried to start to hard to not be able to keep up the speed the whole race, but now I don’t know if it is more the opposite that is the problem. One reason could also be the lack experience of competitions, since I really started competing in 2017, but at the same time, that is now six years ago. I was still very pleased with the fact that I really struggled and gave all I had to the finish line, and I also managed the pass many runners the last hundred meters, after a long sprint (something I have worked on). Although I really struggle with my performance, I still love the whole thing with competitions, the expectations before the race, the struggle or hopefully the good feeling and often great atmosphere during the race, and the, hopefully, joy and exhaustion after the race. För fyra veckor sedan gjorde vi en spontan resa till Stockholm för loppet Sthlm10. Samma dag som loppet ägde rum var det också ÅM i rullskidor, ett lopp som vi båda skulle ha velat delta i, men eftersom Marcus hade varit sjuk veckorna innan och kunde inte starta, kom han på söndagen innan (loppet gick på en tisdag) på idén åka till Stockholm så att jag kunde springa loppet på tisdagen😊 Eftersom jag gärna vill springa 10 km-lopp, tyckte jag att det var en kul idé (även om jag också tyckte att det hade varit skoj att köra rullskidstävlingen). Vi åkte till Sverige med dagsfärjan eftersom loppet startade först 19.30 (första gången jag sprang ett kvällslopp). Jag var glad att luftkonditioneringen var på både på färjan och på bussen eftersom det var en väldigt varm dag (när vi kom till Stockholm var det 27 grader). Vi promenerade till Rålambshovsparken, platsen där jag kunde betala och hämta min nummerlapp och där starten för loppet var. Tiden fram till start tillbringades på en lekplats och ätandes lite mellanmål tills jag började uppvärmningen cirka 30–40 minuter före start. Jag tyckte att uppvärmningen kändes okej, även om det var väldigt varmt (tyvärr hade jag ingen vattenflaska med till starten, något jag inte får glömma nästa gång). Eftersom loppet hade farthållare för olika farter hade jag bestämt mig för att försöka hålla mig bakom 45 minuters farthållaren. Tyvärr gick starten lite för snabbt för mig i perioder och jag bestämde mig för att släppa farthållaren. De första två kilometerna gick under 4.30 och kändes okej, men sen var det tyvärr väldigt tufft ända fram till mål. Jag hade hoppats att jag kunde ha sprungit ganska lätt de första 5 km och förhoppningsvis kunde ha ökat takten lite fram till Västerbron, en ganska tuff del av banan, som logiskt skulle gå långsammare, och sen förhoppningsvis haft lite kraft kvar för att trycka på de två sista kilometerna. Tyvärr kunde jag inte hålla mig till den här planen alls eftersom jag verkligen var tvungen att kriga från tre kilometer fram till mål. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde ett så dåligt lopp men förmodligen var värmen den största orsaken. Det kändes verkligen som om värmen omgav mig från alla håll (solen kom också lagom fram till start), och det faktum att jag glömde min vattenflaska innan starten gjorde det inte bättre. Jag tror också att jag stod lite för still lite för länge innan starten. De ville att vi skulle komma till startlinjen cirka 10–15 minuter före starten, och jag tror att jag blev lite styv innan loppet började.
Det är verkligen en stor besvikelse att jag har svårt att få till mitt bästa på tävlingar. Nästan alltid är jag bättre på träningspassen än på tävlingarna. Extremt irriterande och nedslående, och mycket ofta vet jag inte orsaken till det. Om jag är nervös förstår jag att det kan vara svårare att prestera bra, men nu är jag oftare inte nervös än nervös. Tidigare var jag kanske lite orolig för att börja får tufft för att inte kunna hålla farten uppe hela loppet, men nu vet jag inte om det i stället är mer det motsatta som är problemet. En anledning kan också vara bristen på tävlingsvana, eftersom jag verkligen började tävla först 2017, men samtidigt är det nu sex år sedan. Jag är fortfarande mycket nöjd med det faktum att jag verkligen kämpade och gav allt jag hade ända fram till mål, och jag lyckades också passera många löpare de sista hundra metrarna efter en lång spurt (något jag tränat på). Även om jag verkligen kämpar med att prestera på tävlingar, älskar jag fortfarande allt som har med tävlingar att göra, förväntningarna före loppen, kampen eller förhoppningsvis den goda känslan och ofta härliga atmosfären under loppen, och förhoppningsvis glädjen och tröttheten efter loppet. Three weeks ago we and Chiara's grandmother and grandfather did a short trip to Föglo för the race Carlsro Cancer run. Actually I wanted to run a 10k race, but unfortunately there is not so many 10k races here on Åland. Since Carlso Cancer Run is 9k (or 4,5k) and easy to get to, and the registration fee also goes to charitable purposes Ålands Cancerförening (Åland Cancer Association), we thought it would be nice to go there. It was also very nice of my parents to come with since then could both Marcus and I participate (which is something we really like), and also Chiara could run the Mini race. Unfortunately there were very few participants that run the race as a "real race", so there were actually no partcipants that we could fight against. Marcus had to run the whole race alone and came second. For me it was very nice that I had a person to fight against on at least the first lap (he only ran one lap), and that also lead to a lot faster first lap than second:). The second lap was more about just trying to run what you had, and get to the finish line. Since quite a big part of track took place on a running trail in the forest, and the track was a bit hilly there, my legs got quite tired on the second lap. I also opened too hard, and I had to pay the price for that too on the second lap. Before the race I had thought that the track would have been a lot flatter and more on asphalt, so my goal when it comes to a specific time wasn't achieved at all. Still I am not that disappointed with the race, since it was very good training, I didn't completely "died" even though the start went way too fast, I had someone to race against on the first lap, and I felt that the part in the forest went quite okay (my strength is more running in the same pace, than up and down). After crossing the finish line, Marcus and I went for a dip in the sea and then we all had some chicken salad in the sun and some coffee on the ferry back. To sum it up I think we all had a nice day together. För två veckor sedan gjorde vi plus Chiaras mormor och farfar en kort trip till Föglo för löploppet Carlsro Cancer Run. Egentligen ville jag springa ett 10 km lopp, men tyvärr finns det inte så många 10 km lopp här på Åland. Eftersom Carlso Cancer Run är 9 km (eller 4,5 km) och lätt att komma till, och anmälningsavgiften dessutom går till ett välgörande ändamål Ålands Cancerförening, tyckte vi att det skulle vara skoj att åka dit. Det var också väldigt snällt av mina föräldrar att följa med så kunde både Marcus och jag delta (vilket vi verkligen tycker att är kul), och Chiara kunde också vara med i miniloppet.
Tyvärr var det väldigt få deltagare som sprang loppet som ett "riktigt lopp", så det fanns egentligen inga deltagare som vi riktigt kunde tävla mot. Marcus fick springa hela loppet själv och kom på andra plats. För mig var det väldigt skoj att jag iallafall hade en person att fightas mot på det första varvet (han sprang bara ett varv), och det ledde också till ett rätt så mycket snabbare första varv än andra :). Det andra varvet handlade mer om att bara försöka springa det du hade och korsa mållinjen (närmast framför mig var Marcus och hur långt det var till nästa bakom mig hade jag ingen aning:) Eftersom en ganska stor del av banan var på en del av en motionsbana i skogen, och banan var lite kuperad där, blev mina ben rätt trötta på det andra varvet. Jag öppnade också för hårt, och jag var också tvungen att betala priset för det på det andra varvet. Innan loppet trodde jag att banan skulle ha varit mycket flackare och bestå mer av asfalt, så mitt tidsmål uppnådde jag inte överhuvudtaget. Ändå är jag inte så besviken över loppet, eftersom det var ett väldigt bra träningspass, jag "dog inte helt" trots att starten gick alldeles för fort, jag hade någon att tävla mot på första varvet, och jag kände att skogspartiet gick helt okej (min styrka är mer att nöta på i samma takt än att springa upp och ner). Efter målgång tog Marcus och jag ett dopp i havet och sedan blev det lite kycklingsallad tillsammans i solen innan turen avslutades med lite kaffe på färjan på väg tillbaka. Sammantaget tror jag att vi alla hade en fin dag tillsammans. Sunday March 12th we both participated in Engadin Skimaraton, a 43,5 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. The only bad side was that neither of us felt really good before the start with cold symptoms Conditions: partly cloudy to cloudy, some snowflakes, around 0 degrees in the start and some plus degrees at the finish Starting procedure: The start takes place in different waves and you are allowed to put your skis at the start from 6.30 (in the groups Marcus and I were in). The waves open one after the other and the time starts running when you cross the starting line. Anna's race: Marcus and I were there at the start around 6.45 and I could put my skis first in my wave. Before the start the warm-up consisted of some jogging. Since you take the bus to the start and the train or bus back home after the finish it is not possible to take any extra skis for the warm-up. The start went very smooth for me. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. At this part we had tailwind and sidewind, and the tracks were very icy at some parts. This part of the race is just about trying to push on V2 Alternate as much as you have, and I was pleased to notice that to just push on V2 Alternate felt okay. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Last time I stood completely still here for 6 minutes. This year I saw that there was no complete standstill, which made me very happy, but that it was still a queue, so I tried to go harder and take as many positions as possible before the climb, cause I knew that it still would be some possibility to rest there. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the course took a new turn this year, because of lack of snow. A small uphill and 90 degrees turn with a fast downhill waited before the track continued on the south part of St Moritz lake. After the lake an uphill waited and then the track got very narrow, and with a climb at the same time, it meant a long queue and a standstill. Of course this was very disappointed, especially when I thought that I had passed the only possible standstill. But at the same time you have to think that you don’t lose any (or at least hopefully not so many) positions and you get a chance to rest and drink and maybe take a gel etc. For me maybe this was also good due to the fact that I had a cold, and that I didn’t feel so good in the parts that were tougher. Still it feels a bit dull to look at the watch and realize that you have been standing still for 12 minutes. After this part the course continues up to Pontresina with some smaller uphills and a steep windy downhill. This part went okay, but it was tough to pass any skiers since the part is quite narrow. From Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. Here I took positions, but after maybe 4 k from Pontresina we got a strong headwind and here I ended up skiing without the opportunity to take anyone’s back, and I had a tougher period. The race ends with 5 hilly kilometers. It was fun to go into this last part, since I remember from last time that it went well for me and that I took lots of positions. This last part was also this year a good part for me. I was stronger than many skiers around me (even though I didn’t feel so strong) and took lots of positions in the last uphills and downhills. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the quite short finish. I really tried to push hard to the finish line and also took some positions on the last couple of meters. I had really no idea at all what position I had when I crossed the finish line. When Marcus came and he told me that I was 198 of 2217 overall and 14 of 219 in D35 I was really satisfied (although I know that the position could change because of the wave start). Top 200 was a goal and considering that I was sick I think I did a good race. For me this race was a special one since this was the first time that I really think that I made a good result/performed well. Engadin Ski Marathon is still the biggest skate race in the world with over 12 000 participants, and there are lots of good skaters in Central Europe. Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was extremely satisfied with my skis Liquid: I did the race with a liquid belt with a bottle. I took liquid at several stations (good service), but also used my own two times, at the standstill and in one downhill when also the other women around me took their own liquid Marcus's race: I started in group B1, which was the first group after the elite skiers. I put my skis in the third line in my group, but it was chaos where the skis were put. There were no tracks so after I put my skis, there were many more skis around me when I got to the start. Many had also put their skis further ahead. Next time I'll do the race I will try to put the skis in the first line. I was at the start about 1 hour 20 minutes before the start took place. I warmed up a little bit with some running. I chose to start with a liquid belt and a fairly strong mix of sports drink. 3 ladles in 1 liter water plus a gel. The liquid worked well during the race. Maybe I should have drunk more from my own belt and not have taken anything at the stations. I lost several positions there on several occasions. I started the race calmly because, as previously written, I had had mild cold symptoms before. The start procedure itself went well even though there were so many skiers, because people were showing consideration quite well for each other and the start is on a lake which means there is a lot of space. As I wrote, I started calmly, but I didn't feel much of the cold. The race went well, but I felt afterwards that I should have pushed harder in the beginning and then I should have gone a little harder overall. I had an average heart rate of 180, which is relatively high, but especially in the beginning it was a little too slow. My final position was 401 and the time 2.00.11. (22 km/h). That's 103 positions better than 2019 when I participated last time. But then Visma Ski Classics-skiers took part in the competition. Then I went faster than this year. In addition to my problems with my arm and fingers, I have had some problems with my right knee, which has meant that I have had to adjust my training. The knee still worked well during the race. To think about next time: - Put the skis as far forward as possible in my starting group. - Start harder. - Keep to the right on the lakes, now I took many extra long curves. - Using a drinking belt works well. Drink only from it. - Practice a lot on V2 Alternate. Skis: the same as Anna. They worked very well. Söndagen den 12 mars skidade både Marcus och jag Engadin Skimaraton, ett 43,5 km långt (vanligtvis 42 km, men en ändring av banan på grund av snöbrist gjorde loppet längre) lopp i fri teknik i Engadindalen i Schweiz. Det enda negativa var att ingen av oss kände oss riktigt bra utan drogs med lite förkylningssymptom
Förhållanden: halvklart till molnigt, några snöflingor, runt 0 grader i starten och några plusgrader i mål Startprocedur: Starten sker som vågstart och man får sätta skidorna på startlinjen från 6.30 (för Marcus och min grupp). Startfållorna öppnar sig efter varandra och tiden börjar när man passerar startlinjen. Annas lopp: Marcus och jag var vid starten runt 6.45 och jag kunde sätta skidorna längst fram i min startfålla. Starten gick väldigt smidigt för mig. De första 12 kilometerna av loppet är platta eftersom de mestadels går på två sjöar. Under den här delen hade vi med- och sidovind och spåren var väldigt isiga på vissa partier. Den här delen av loppet handlar bara om att försöka trycka på fyrans växel så mycket du orkar, och jag var glad att det kändes okej att bara ligga och trycka på den växeln. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometrar slutar med en brant uppförsbacke. Förra gången jag åkte loppet stod jag helt stilla här i 6 minuter. I år såg jag att det inte var helt stopp, vilket gjorde mig väldigt glad, men att det fortfarande var kö, så jag försökte gå hårdare och ta så många positioner som möjligt innan backen, för jag visste att det fortfarande skulle finnas åtminstone lite möjlighet att vila där. Efter uppförsbacken väntar en snabb nedförsbacke till St Moritz och sedan tog banan en ny vändning i år, på grund av snöbrist. En liten uppförsbacke och en 90 graders sväng tillsammans med en snabb nedförsbacke väntade innan banan fortsatte på den södra delen av St Moritz sjön. Efter sjön väntade en uppförsbacke och sedan blev banan väldigt smal, och med en stigning samtidigt, innebar det lång kö och stillastående. Detta var förstås en besvikelse, speciellt när jag trodde att jag hade passerat det enda möjliga stoppet. Men samtidigt måste man tänka att man förhoppningsvis inte tappar några (eller åtminstone inte många) placeringar och man får en chans att vila och dricka och ta en gel etc. För mig kanske detta också var bra pga. att jag var förkyld, och att det inte kändes så bra i de partier som var tuffare. Ändå känns det lite trist att titta på klockan och inse att du har stått still i 12 minuter. Efter denna del fortsatte banan upp till Pontresina med några mindre uppförsbackar och en brant slingrig nedförsbacke. Den här delen gick okej, men det var tufft att kunna passera åkare eftersom det är ganska smalt. Från Pontresina och till 5 km innan mål går banan lätt utför och det handlar mycket om att trycka på fyrans växel. Här tog jag positioner, men efter kanske 4 km efter Pontresina blev det rejäl motvind och här hamnade jag lite i ingenmansland, utan möjlighet att ta någons rygg och jag hade en tuffare period. Loppet avslutas med 5 kuperade kilometer. Det kändes bra inför den här sista delen, eftersom jag mindes från förra gången att det gick bra för mig och att jag tog många positioner. Den sista delen var också i år en bra del för mig. Jag var starkare än många skidåkare runt mig (även om jag inte kände mig så stark) och tog väldigt många positioner i de sista upp- och nedförsbackarna. Sista kilometern börjar med en skarp kurva, och sedan en nedförsbacke innan en skarp kurva leder till det ganska korta upploppet. Jag försökte verkligen trycka på hårt hela vägen efter mållinjen och tog även några positioner de sista metrarna. Jag hade verkligen ingen aning alls om vilken plats jag hade när jag passerade mållinjen. När Marcus kom och han berättade att jag var 198:a (av 2 217) (och jag senare såg att jag var 14:e (av 219) i D35 var jag riktigt nöjd (även om jag vet att placeringen kan ändras på grund av vågstarten). Topp 200 var ett mål och med tanke på att jag var sjuk tycker jag att jag gjorde ett bra lopp. För mig var detta lopp lite speciellt eftersom det var första gången som jag verkligen tycker att jag gjorde ett bra resultat/presterade bra. Engadin Ski Marathon är ändå det största skateloppet i världen med över 12 000 deltagare, och det finns väldigt många duktiga skate-åkare i Mellaneuropa. Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, puder, jag var extremt nöjd med mina skidor Vätska: Jag åkte loppet med ett vätskebälte med en flaska. Jag tog vätska på flera stationer (bra service), men använde även min egen två gånger, när det var totalt stopp och i en nedförsbacke då även de andra damerna runt mig tog av egen vätska Marcus lopp: Jag startade i grupp B1, som var första grupp efter eliten. Jag kom i tredje led i min grupp, men det var kaos när man lade ut skidorna och mycket oredigt. Det fanns inga spår så efter jag lagt ut skidorna var det många flera skidor runt mig när jag kom till start. Många hade också lagt ut skidorna längre fram. Nästa gång jag åker kommer jag att försöka lägga skidorna i första led. Jag var på start cirka 1 h 20 min före min start. Jag värmde upp lite lätt en kort sväng innan med att löpa. Jag valde att starta med vätskebälte och ganska stark sportdryck. 3 skopor på 1 liter plus en gel i bältet. Vätskan fungerade bra under loppet. Jag kanske borde druckit mer ur mitt eget bälte och inte tagit något på stationerna. Tappade flera placeringar där vid flera tillfällen. Jag inledde loppet lugnt eftersom jag, som tidigare skrivits, hade haft lättare förkylningssymptom innan. Själva startproceduren gick bra trots att det var så tätt eftersom folk visade ganska bra hänsyn till varandra samtidigt som loppet börjar på en sjö vilket gör att det finns mycket utrymme. Som jag skrev inledde jag lugnt, men jag kände inte så mycket av förkylningen. Loppet flöt på bra, men jag kände att jag så här i efterhand borde ha gått på hårdare i början och sen borde jag ha gått lite hårdare överlag. Jag hade en medelpuls på 180, vilket är relativt högt, men framförallt i början gick det lite för lugnt. Min slutplacering blev 401 och tiden 2,00,11. (22 km/h). Det är 103 placering bättre än 2019 när jag åkte det senast. Men då var Visma Ski Classics-åkare med i tävlingen. Då åkte jag snabbare än i år. Jag har utöver mina problem med armen och fingrar haft lite problem med höger knä vilket gjort att jag fått anpassa träningen. Knäet fungerade ändå bra under loppet. Att tänka på inför nästa gång: - Lägg skidorna så långt fram som möjligt i min startgrupp. - Starta hårdare - Håll till höger på isen, blev många extra långa kurvor - Att använda drickabälte fungerar bra. Drick endast ur det. - Träna mycket på 4:ans växel. Skidor: Likadana som Anna. Fungerade riktigt bra. February 19th both Marcus and I did Gsiesertal Lauf/Gran Fondo Val Casies 30 k skate, and here follows the race report from me :) Den 19 februari skidade både Marcus och jag Gsiesertal Lauf/Gran Fondo Val Casies 30 km skate, och här följer min racerapport :) Gsiesertal Lauf 30k skate Finally, I got a chance to participate again in one of my favourite races, Gsiesertal Lauf 30k, and a big bonus was that I and Marcus could do it together. The only bad side was that we were both coming back from a period of sickness. Back in 2019 this race was my first skating race ever, and I felt that it was so fun to do in almost in our home tracks, so it was so fun to be back this year. (It has been quite challenging to not be able to participate the last three years, 2020 due to my pregnancy, 2021 it was cancelled due to the corona pandemic and last year I had a stress fracture) It is a big skiing race but at the same time with a very familiar atmosphere. I stood behind Marcus in the start and just after the start a guy fell in front of him and caused a collision. When Marcus had to try to avoid the collision he got into a messy situation and lost his ski and had to turn around a catch it. This affected me a bit, since I was a bit afraid of his arms due to his injury, and I also was so sad if he would not be able to do the race since I noticed that he was quite excited. Otherwise I think that the start went well for me, the first 1,5k goes slightly uphill, and then the next 14k goes from around 1330 m.a.s.l. to 1 180 m.a.s.l. with is a mix of flat terrain and small uphills and downhills. I think I did this part quite good: I think that I did the downhills better than before (I know that these parts are the parts that I can approve most, I am not so technically good in the downhills, I am not the bravest skier and I weigh less than many others). The bad side was that my legs were not as alert as I had hoped for. (Love the feeling when you can go all in in the uphills, and then your legs are fresh again just some seconds after you passed the top). Still, they were not that bad, but you always want to have the best feeling 😉 After appr. half the distance the track turns and after a downhill the next appr. 14k go slightly uphill. (In this downhill I also met Marcus when I was going up to the turning point, and it was very nice to see that he had been able to race too.) This is a part of the track that I think suits me quite good since I like pushing on the V2 technique and it is not technic. My goal was to be able to get someone’s back after the downhill before the slight uphill started, to get a good group to ski with and to not have to break the wind by myself. I managed to do that but unfortunately the group went a bit slow for me, but I also felt that it cost to much energy to catch groups in front of me, so I stayed behind until some skiers that had started a bit after me caught me. After about 2-3k a quite good skier passed me, and I managed to take his back. This was perfect for me and then the rest of the race was just to try to manage to keep behind him. It went well until the last kilometres when the track had started to become slower. He passed another skier just before the last uphill, and when I went after him on the slower part of the track I didn’t manage to keep up with him when he pushed on with the V2 technique. This was very bad for me, because the last 2k I had to ski alone in the headwind and slower track, and unfortunately lost lots of time. This was a bit of a disappointment since I had planned to use the last uphill to pass other skiers, and not to drop the skier in front of me. I crossed the finish line as nr 30/103 and as nr 4/17 in D31-40. The time was a lot better than last time I participated in quite the same conditions. I think it is a performance that I can be quite satisfied, and especially a step forward from Dolomitenlauf. Race: 30 k free technique Weather conditions: about -2 degrees at start and partly cloudy, some plus degrees, sun and a bit soft in the end Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was satisfied with my skis Did the race without liquid belt, but very good service at the stations Gsiesertal Lauf 30 km skate Äntligen fick jag en chans igen att delta igen i ett av mina favoritlopp, Gsiesertal Lauf 30 km skate, och en stor bonus var att jag och Marcus kunde göra det tillsammans. Det enda dåliga sidan var att vi båda hade varit sjuka innan. 2019 var detta lopp mitt första skatelopp någonsin, och jag tyckte att det var så kul att tävla nästan på vår "egen" bana, så det var så kul att vara tillbaka i år. (Det har varit ganska utmanande att inte kunna delta de senaste tre åren, 2020 på grund av min graviditet, 2021 ställdes loppet in på grund av coronapandemin och förra året hade jag en stressfraktur) Det är ett stort skidlopp men ändå med en väldigt familjär atmosfär. Jag stod bakom Marcus i starten och strax efter start föll en kille framför honom och orsakade en krock. När Marcus var tvungen att försöka undvika krocken blev det väldigt rörigt och han tappade en skida och var tvungen att vända om. Detta påverkade mig lite, eftersom jag var lite rädd för hans arm/fingrar på grund av hans skada, och jag blev också rätt ledsen ifall hans lopp skulle sluta innan det börjat eftersom jag märkte att han tyckte att det skulle bli skoj. Annars tycker jag att starten gick bra för mig, de första 1,5 km går lite uppför, och sedan går nästa 14 km från cirka 1 330 m.ö.h till 1 180 m.ö.h. med är en blandning av platt terräng och små uppförsbackar och nedförsbackar. Jag tycker att den här delen gick ganska bra: Jag tycker att jag tog nedförsbackarna bättre än tidigare (jag vet att dessa delar är de delar som jag kan förbättra mest, jag är inte så tekniskt bra i nedförsbackarna, jag är inte den modigaste skidåkaren och jag väger mindre än många av mina konkurrenter). Den dåliga sidan var att mina ben inte var så pigga som jag hade hoppats på. (Älskar känslan när du kan gå in i uppförsbackarna, och sedan är benen fräscha igen bara några sekunder efter att du passerat toppen). De var dock inte riktigt trötta, men du vill ju alltid ha den bästa känslan😉 Efter ungefär halva loppet svänger banan och efter en nedförsbacke går nästa ca 14 km går lätt uppför. (I denna nedförsbacke såg jag också Marcus när jag gick var på väg upp mot vändpunkten, och det var väldigt roligt att se att han också hade kommit iväg.) Detta är en del av banan som jag tycker passar mig ganska bra då jag gillar att trycka på treans växel och banan inte så teknisk. Mitt mål var att kunna ta någon rygg efter nedförsbacken och få en bra grupp att åka tillsammans med och att inte behöva ta all vind själv. Jag lyckades göra det men tyvärr gick gruppen lite långsamt för mig, men jag kände också att det kostade för mycket energi att gå ikapp grupper framför mig, så jag stannade kvar tills några skidåkare som hade startat lite efter mig kom ikapp Efter cirka 2-3 km passerade en lite bättre skidåkare mig, och jag lyckades ta hans rygg. Detta var perfekt för mig och gällde det bara att försöka hålla hans rygg resten av loppet. Det gick bra tills de sista kilometerna när spåret hade börjat bli långsammare. Han passerade en annan skidåkare strax före den sista uppförsbacken, och när jag gick ut på den långsammare delen av spåret efter honom lyckades jag inte hålla hans rygg när han tryckte på med treans växel. Detta var väldigt tråkigt för mig, för de sista 2 km jag var tvungen att åka skidor ensam i motvind och långsammare spår, och tyvärr tappade alldeles för mycket tid. Detta var lite av en besvikelse eftersom jag hade planerat att försöka passera åkare i den sista uppförsbacken och därefter bara ta ut de allra sista krafterna. Jag korsade mållinjen som nr 30/103 och som nr 4/17 i D31-40. Tiden var mycket bättre än förra gången jag deltog och förhållandena ganska desamma. Jag tycker att det är en prestation som jag får vara ganska nöjd med, och särskilt ett steg framåt från Dolomitenlauf. Race: 30 km skate Väderförhållanden: Cirka -2 grader i början och halvklart, några plus grader, sol och började bli lite vått i slutet Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, pulver, jag var nöjd med mina skidor Körde utan vätskebälte, bra service vid stationerna The next two pictures from the start and the view over a part of the track are pictures taken by me from RAISport TV broadcast, and the last pictures are from screen shots from marathonphotos.live
De följande två bilderna från starten och en del av spåret är bilder tagna av mig från Raisports TVsändning, och de sista bilderna är från skärmdumpar från marathonphotos.live Dolomitenlauf 21k skate Last weekend I participated in the Dolomitenlauf 21 k skate in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. Always nice with competitions that you can get up in the morning at your regular time, eat breakfast, do the last preparations, and then get into the car and drive to the race. It was a very cold day, minus 17 degrees along the way to the start, and around 13 degrees minus when we came to the start. I was a bit worried about freezing a lot, but I did a long warm up with lots of clothes and thanks to that and my electrical feet warmers I was very warm during the race, even my hands were okay. Since I registered very late, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group, so the start went well. The track is a loop of 300 altitude meters, where the first appr. 6k goes downwards, the next 10k go upwards and the last appr. 5k goes downwards again. I know that my weak parts are the dowhillsm both because I am a bit cowardly and not so good tecnically, but also because I am almost always one of the skiers that weight the least. Because of that I of course lost positions downhill, and took some skiers uphill. I feel that I didn't have the best day, it felt that I wasn't able to give it all, my legs got tired a lot earlier than my heart and lungs. Still the latter part of the race, from around 12k to 21k felt better. Conditions: around - 11 degrees in the start, partly cloudy, a bit windy Skis: Madshus F3, grinding ...., ceramic base, powder, I was very satisfied with my skis Förra helgen skidade jag Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Orten ligger cirka 40 minuter från Toblach så det går smidigt att ta sig dit. Alltid skönt med tävlingar när du stiga upp vanlig tid, äta frukost, göra de sista förberedelserna och sedan sätta dig in i bilen och köra till loppet.
Det var väldigt kallt på tävlingsdagen, minus 17 grader längs vägen till start, och cirka 13 grader minus när vi kom fram. Jag var lite orolig för att jag skulle frysa ordentligt, men jag värmde upp ganska länge med massor av kläder på och tack vare det och mina elektriska forvärmare hade jag väldigt varm under loppet, och även mina händer var okej. Eftersom jag anmälde mig väldigt sent sattes jag automatiskt i den sista startgruppen men kunde direkt få en plats i den andra startgruppen när jag kom till nummerlappsutdelningen, strax efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra position i min grupp, så starten gick bra. Banan är en slinga med 300 höjdmeter, där de första cirka 6 km går utför, nästa 10 km går uppför och de sista cirka 5 km går utför igen. Jag vet att min svaghet är utförslöpor både för att jag är lite feg och inte så bra tekniskt, men också för att jag nästan alltid är en av de skidåkare som är lättast. Därför förlorade jag naturligtvis positioner i utförslöporna och tog några skidåkare när det gick uppför. Jag tyckte inte att jag hade den bästa dagen, det kändes som att jag inte kunde ge allt, och mina ben blev trötta mycket tidigare än hjärta och lungor. Tyckte att den senare delen av loppet, från cirka 12 km till 21 km i alla fall kändes lite bättre. Förhållanden: Cirka - 11 grader i starten, halvklart, en del vind Skidor: Madshus F3, slipning ...., keramisk bas, pulver, jag var mycket nöjd med mina skidor |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|