Pienza är en liten stad i Orciadalen. Staden finns med på UNESCOs världsarvslista och är bland annat känd för sin pecorino, en typ av fårost. Pienza är en av de städer i Toscana vi gillat mest. Den är vackert belägen på en höjd, har en mysig gammal stadskärna men här finns också en lite nyare del som också var riktigt trevlig. Vi var här i nån timme och åt lunch på en restaurang med fantastisk utsikt. Siena är en stad i mellersta Toscana känd för sitt stora torg och hästkapplöpningen som hålls två gånger om året. Tyvärr hade vi ingen chans att uppleva den då den äger rum i juli och augusti. Tror dock att det skulle vara en riktigt häftig upplevelse eftersom den går av stapeln på torget på bilden ovanför. När vi var på besök här strosade vi mest omkring och avslutade dagen med ett besök på ett kafé innan det bar iväg hemåt igen.
0 Comments
I tisdags kväll kom vi till Alanya. Vi hade ju redan tidigare bestämt att vi skulle göra en resa hit någon gång under hösten och vi tyckte att det passade bra just nu. Det har varit ganska hektiskt med jobb, och nu tänkte vi försöka att i alla fall ta några helt lediga dagar. Vi har inte så mycket planer men sol och bad, att umgås med mina föräldrar och kanske någon utflykt ska vi hinna med:) Däremellan en en del jobb också. /Anna
Tänkte bjuda på lite info om staden vi bor i. Volterra är en av Toscanas högst belägna städer, 555 meter över havet. (Tanken vi hade att kunna cykla in för middag på kvällen har nog fått stanna på tankestadiet, man behöver absolut ta en dusch innan middagen i så fall). Volterra är känt för tre saker: sin estruskiska historia, alabaster och Twilight. Volterra var en av de viktigaste städerna i etruskernas förbund Dodekapolis, och stadens rikedom kommer till stor del från brytningen av koppar, salt och alabaster (en sorts sten). Flera butiker i staden säljer mycket vackra köksartiklar i alabaster, och här finns också många verkstäder som arbetar med stenhantverk. Här kan du också besöka både etrusk- och alabastermuseet. Den tredje saken Volterra är känt för är alltså det lite mer moderna, dvs. Twilight. Volterra är uppenbarligen hemstad för den mäktiga vampyrflocken Volturi. Dock spelades inte filmerna in här, utan i en närliggande stad. Själv hade jag ingen aning om detta, då det inte alls är min typ av genre. Själva staden är som många andra gamla städer omgiven av en mur, och innanför finns flera mysiga gränder, många butiker med vin, kallskuret och olika sorters ostar, massor av trevliga restauranger, vackra palats och en stor park. Strax utanför muren ligger också en amfiteater, väl värd ett besök. Om man följer bloggen kan det säkert verka som att vi mest åker på utfärder och äter och dricker gott:) Det gör vi också, men de flesta dagar består av jobb och träning, som det ser ut för ganska många alltså. Fördelen är ju att vi är fria att ta en extra ledig timme här och där, eller t.ex. välja att jobba en sen kväll eller en dag på helgen, för att sen kanske göra något en dag i veckan då det är fint väder. Exakt vad vi gör på dagarna varierar en hel del. Vi har vissa företag som vi får större jobb av varje vecka, och det jobbar vi med en hel del. Nu har vi också fått in en fot hos en del andra större översättningsfirmor, som skickar ut uppdrag lite nu och då. Resterande tid går åt till att skriva och skicka ut ansökningar (cirka 3-5 om dagen, börjar bli proffs:)), utveckling av företaget, research och utveckling av diverse andra saker etc.
Vi tycker nu att vi har hittat ett upplägg som passar oss båda, och som vi båda trivs med. Jag gillar särskilt att få göra lite olika saker, få direkt feedback på det jag gör, se en början och ett slut på projekten och att ställas inför utmaningar. Nackdelen är att det är mycket att sätta sig in i hela tiden, och att det ganska ofta är så att när man precis satt sig in i ämnesområdet och terminologin så är projektet klart, och det är dags att börja om från början igen. /Anna Många tänker direkt på vin när de hör namnet Toscana. Det är inte så konstigt med tanke hur mycket vin som produceras här. De mest kända vinerna kommer som tidigare nämnts från Chianti-regionen. Den huvudsakliga druvan i dessa är Sangiovese, och därtill förekommer Canaiolo Nero, Cabernet Sauvignon, Merlot och Pinot noir. Chianti-regionen är uppdelad i 7 underregioner och de finaste och mest ansedda vinerna framställs i enlighet med stränga regler i Chianti Classico-distriktet. På viner från Chianti Classico finns den svarta tuppen ”Gallo Nero” på flaskans hals. Ett annat vin som klassas som mycket bra är Brunello-vinet. I Toscana är det röda viner som gäller, cirka 90 % av produktionen är röda viner. Det finns dock också flera bra vita viner, men det är mest de röda som regionen är känd för. När man ska handla dryck här märker man verkligen hur viktigt vinet är och hur stor produktionen är. Nedan är två bilder som visar på prisskillnaden mellan att köpa vin och mjölk. Alla italienare åker till sin ”egen” vinbutik eller vingård för att fylla sina flaskor eller bag-in-boxar. Har man med sina egna flaskor fyller de dem och korkar sen igen dem på nytt. Urdruckna bag-in-boxar fylls också med en speciell maskin. Det är också vanligt att köpa stora 5-liters flaskor, som man sen tar hem och häller över i mindre flaskor. Köper man en ”vanlig” flaska i affären kostar den från 2 EUR och uppåt. Alla viner är dock inte billiga, vi har t.ex. sett Amarone-viner här i butiker som är dyrare än på färjan hemma, och flera vingårdar kan sälja årgångsviner för flera tiotals tusen euro. En bra sak våra grannar berättade för oss är att man kan åka upp till stan och fylla på sina vattenflaskor gratis. Det är butikskedjan Coop som sponsrar. Superbra eftersom dricksvattnet inte går att dricka här på vårt boende, och det går åt en hel del vatten:)
Vi passade på att besöka den speciella staden San Gimignano efter att vi varit på vinprovningen förra tisdagen, eftersom den ligger åt samma håll. San Gimignano är känt för sina 13 bostads- och försvarstorn som reser sig över staden. Dessa torn bidrar till en väldigt häftig stadssilhuett som på långt håller påminner om en storstad med skyskrapor, ett Medeltida New YorkJ. Från början var tornen dock betydligt fler än 13, nämligen 72. Tornen kom till genom att två familjer som låg i fejd med varandra började bygga allt högre tornhus för att bräcka varandra. I slutet på medeltiden hade antalet stigit till 72 stycken, och till slut bröts fejden genom att det bestämdes att inget torn fick vara högre än det som stod närmast Palazzo Communale. Sen 1990 finns staden med på UNESCOs världsarvslista. San Gimignano är nog en av de vackraste medeltida städer vi besökt. Massor av mysiga gränder, flera torg, vackra byggnader och en fantastisk utsikt möter besökaren. Trots detta blev det inte min favoritplats, och detta mycket på grund av lite för många souvenirbutiker för min smak. Vi strosade runt en stund, och besökte sen Museo Storico della Tortura (stadens tortyrmuseum). När man bor i Volterra kan man inte undgå att höra om stadens tortyrmuseum. Vi tänkte först besöka detta, men läste sen att museet i San Gimignano fått bättre recensioner så då tänkte vi att vi satsar på det istället. Man kan ju fråga sig varför man väljer att gå på ett tortyrmuseum, och det undrade vi nog också där ett tag. Orsaken var att vi aldrig tidigare besökt något liknande (endast fängelsemuseum och olika historiska museum), och då tänkte vi att det kunde vara intressant att uppleva något annorlunda. Och annorlunda och hemskt var det, det finns verkligen en hel del ondska i världen. Man märker att man sett en hel del avskyvärda saker, när man anser att giljotin är en riktigt trevlig avrättningsmetod när man är på väg ut. Vet inte om det var värt det eller inte, men en otroligt stark upplevelse var det dock.
Vi är båda väldigt intresserade av viner, och tycker att det är intressant att besöka vingårdar och vara med på vinprovningar. Eftersom ju septembermånad innebär vinskörd i Toscana, ville jag väldigt gärna få besöka en vingård och få en chans att se när druvorna skördas. Vi fick några tips på bra ställen från granngården, och jag skickade lite mail och kollade upp dem på tripadvisor. Valet föll på Agricola Tamburini, en vingård cirka 40 minuters bilresa härifrån. Upplevelsen fick en rolig början då värdinnan Emanuela, dottern i familjen, berättade att vi skulle vänta in två till som skulle vara med på provningen, och de två visade sig vara våra grannar. Ett par i vår ålder från Minnesota. Riktigt trevligt att träffa lite olika personer att ha intressanta diskussioner med. Själva vinprovningen började med att Emanuela berättade lite om gården, bland annat att det nu var den 5:e generationen som drev den. Efter det gick vi ner bland vinrankorna och fick testa druvorna. Hon berättade också en del om hur själva skördeprocessen går till, bland annat skillnaden mellan att skörda för hand och maskinellt. Därefter gick vi in till vinkällaren där flera viner fanns på lagring i jättetankar. Vi fick testa på 1 dag gammalt vin och 10 dagar gammalt vin, det första smakade precis som jättesöt saft, och det andra hade börjat få sin mer ”vinaktiga” smak. Medan vi testade dessa berättade hon mer om själva jäsningsprocessen, hur lagringen går till, skillnaden mellan olika viner etc. Intressant! Efter rundvandringen blev vi sen inbjudna till själva vinprovningen ute på gården. Det var jättefint uppdukat för oss fyra. Vi fick testa på 1 sorts vitt vin (det enda de producerar), 4 sorters rödvin, 1 Vin Santo, 1 Grappa och deras egen olivolja. Lite roligt var att två av rödvinerna var döpta efter hennes pappa (The Boss) och farfar och hade deras profiler på flaskan. Två av rödvinerna var Chianti DOCG-viner, ett var en Supertoscanare och ett var en Brunello (av druvor som måste odlas i ett annat distrikt). Till vinerna serverades bruschetta, Pappa al pomodoro (tomatsoppa), en tallrik med prosciutto och salami, färska tomater med basilika och oliver, bröd samt cantuccini och crostata. Mycket gott! Rundvandringen och vinprovningen tog sammanlagt 2 timmar, och kostade bara 20 EUR per person. Väldigt billigt med tanke på att t.ex. bara soppan kostar 8-10 EUR om du köper den på restaurang. Köpte med oss två flaskor vin, ett vitt och ett rött, och fick två vinglas med som souvenirer. En riktigt lyckad vinprovning! du vill redigera.
Även soppor, t.ex den klassiska minestronen, är vanliga här i Toscana, och nu under hösten när det blir kallare ska det också bli intressant att testa olika grytor, t.ex. lepre in dolce el forte (gryta gjord på hare och grönsaker), samt caccuicco (fisk- och skaldjursgrytan jag nämnt förut). En annan italiensk klassiker är ju förstås också stenugnsbakad pizza! Nu när vinskörden är i full gång är också schiacciata con uva, foccaccia med vindruvor, populärt. Själv föredrar jag dock foccaccia och vindruvor var för sig! Just foccaccian är ett vanligt bröd här, tillsammans med t.ex. panini, ciabatta, pane basso, olivbröd och grissini. Brödet här i Toscana är känd för att vara ganska saltfattigt, men vet inte om jag tycker att reagerat så mycket över det. Sen måste man absolut se till att provsmaka Trippa alla fiorentina, dvs. komage med tomat, salvia och parmesanost, som är Florens svar på snabbmat, och komma ihåg att det är en dödssynd att dricka något annat i kaffeväg en espresso efter kl. 10.00 på dagen! (Vi har bara brutit mot den dödssynden två gånger sen vi kom hit:))
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2024
Kategorier
Alla
|