Last Saturday Dolomitenlauf skate 21k and 42 k took place in Obertilliach, Austria. I had planned to do the 21k race for a long time, but a couple of days before the start I was thinking about maybe changing to go double the distance. But thinking about next race and a foot that causes me some trouble, I decided that it was a better idea to go 21k.
Just as last year it was a very cold day, and along the way to the start the temperature was down to -21 degrees, but at the start the temperature had at least risen to maybe around -12-13 degrees. Marcus and I was there on Thursday, checking out the track, and then it was very fast, or extremely soft, since it had rained at the lower parts and snowed on the higher parts. Since all the parts were very fast, I was a bit worried about the downhills that are quite many, and quite technical. But I shouldn’t have needed to worry, since the track was a lot slower at the race. Unfortunately, we was a bit late to the start, and with the registration and collecting the bib, and putting out the skis, I felt that the warm-up was a bit too short. Especially when it comes to skating, I feel that a good warm-up is quite essential. I think that I got a good place for my skis, second row from left and second in my row, but when I went to the start, people had put skis in front of me, and suddenly I had 5 pairs of skis in front of mine. The start went okay for me, but slow, the appr. 1,5 first kilometres are uphill, and it was impossible for me to pass any skiers, at least without causing any trouble for maybe both myself and others. Still I tried to stay patient, and think that it was maybe good that it didn’t go so fast, regarding my short warm-up. After 1,5k the track is quite tricky, with many turns and downhills, until the turn at around 10k, apart from one slight uphill of appr. 1k. This is not my best part, but although I think it went okay, and it was at least a lot easier to ski, now when the conditions were a bit slower, I still lost positions in the downhills. Just before the turn of the course, I took a gel to get some more energy for the uphill part of around 8,5k. This is where my best part is, but it didn’t really work out the way I wanted it. The track is quite narrow, and I had lots of trouble passing skiers. It cost a lot of energy passing skiers, if they aren’t willing to stay aside, and I felt that I was a bit to weak to double-pole past several skiers, so therefor the 8,5k in many ways was a bit too much like “a walk in the park”. I am also a bit disappointed that I wasn’t a bit more awake when I woman passed me, to just have been able to catch her back, and then maybe at the same time passing the group of skiers in front of me. Still, she was a good incentive for me to try to catch, even though she got quite a big gap after having passed me. After I passed my group of skiers, (managed to do that where the track was a bit wider at a turn) my focus was just to catch the woman, and be sure that I wouldn’t let any woman pass me from the start. I caught her when it was around 3,5k left, and then I just had her back, until around 1k from the finish where I passed her and another skier in the last longer uphill. I heard that someone was chasing me but managed to keep the woman behind and the other skier crossed the finish line at exact same time. It is very hard to be satisfied with a race, when I really like to feel that I am really tired and have been able to give everything when I do competitions, and that was absolutely not the case this time. I felt way too unaffected when I passed the finish line. I wouldn’t mind that feeling if I would be in a group with the best, but when I am far behind, that is not the best feeling. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. +: No skier passed me after the turn at around 10k. The last part of the race where I passed two skiers at the right place and managed to keep one of them behind and finish at the exact same time as the other. -: Too bad performance To bad at the downhills, and too weak to pass skiers by double poling Conditions: -14 in the start, clear sky, slow track Skis: Madshus F3, L1 Liquid: took liquid at two stations, and once from Marcus, one gel Clothes: Headband and cap, buff, base layer at top and bottom, vest, electrical socks, liners and thick Roeckl gloves, kinesiology tape in the face and race suit. A good choice of clothes. Förra lördagen gick Dolomitenlauf skate 21 km och 42 km av stapeln i Obertilliach, Österrike. Jag hade länge planerat att köra 21 km loppet, men ett par dagar innan start funderade jag på att kanske byta till dubbla distansen. Men med nästa lopp i åtanke och en fot som krånglar lite, bestämde jag mig för att det var en bättre idé att köra 21 km. Precis som förra året var det väldigt kallt, och längs vägen till starten var temperaturen nere på -21 grader, men vid starten hade den i alla fall stigit till kanske runt -12-13 grader. Marcus och jag var där i torsdags och åkte banan och då gick var det väldigt snabbt före, och antingen isigt eller väldigt mjukt, eftersom det hade regnat i de lägre belägna delarna och snöat på de högre belägna delarna. Eftersom det var så snabbt före och blandat med och is och mjuk snö jag var lite orolig för nedförsbackarna som är ganska många, och ganska tekniska. Men jag skulle inte ha behövt oroa mig, eftersom banan var mycket långsammare under loppet. Tyvärr var vi lite sena till start och eftersom jag skulle anmäla mig och hämta nummerlappen och lägga ut skidorna kände jag att uppvärmningen blev lite för kort. Speciellt när det kommer till skate känner jag att en bra uppvärmning är ganska viktigt för mig. Jag tycker att jag fick en bra position, andra raden från vänster och tvåa i min rad, men när jag kom till starten hade jag plötsligt jag 5 par skidor framför mina. Starten gick okej för mig, men långsamt, de ca 1,5 första kilometrarna går uppför, och det var omöjligt för mig att passera andra åkare, åtminstone utan att ställa till med problem både för mig själv och andra. Ändå försökte jag ha tålamod och tänka att det kanske var bra att det inte gick så fort, med tanke på min korta uppvärmning. Efter 1,5 km är banan ganska teknisk, med många svängar och nedförsbackar, fram till att banan vänder vid cirka 10 km, förutom en slakmota på ca 1 km. Det här är inte min bästa del, men även om jag tycker att det gick okej, och det var i alla fall mycket lättare nu, när förhållandena var långsammare, tappade jag ändå positioner i utförsbackarna. Strax innan vändningen tog jag en gel för att få i mig lite mer energi för stigningen på runt 8,5 km. Det är här min bästa del är, men det gick inte riktigt som jag ville. Banan är ganska smal och jag hade väldigt svårt att passera skidåkare. Det kostar mycket energi att passera andra åkare, om de inte är villiga att hålla sig lite åt sidan, och jag kände att jag var lite för svag för att staka förbi flera åkare, så därför blev de 8,5 km på många sätt lite för mycket som "a walk in the park". Jag är också lite besviken över att jag inte var lite mer vaken när en dam passerade mig, och ta hennes rygg och samtidigt haft chansen att passera gruppen med skidåkare framför mig. Ändå var hon en bra morot för mig att försöka ta fast, även om hon fick en ganska stor lucka efter att ha passerat mig. Efter att jag passerat gruppen framför mig, (lyckades med det där banan var lite bredare vid en sväng) var mitt fokus bara att komma fast damen, och vara säker på att jag inte skulle låta någon kvinna passera mig från efter starten. Jag kom fast henne när det var runt 3,5 km kvar, och sen låg jag bara i rygg på henne tills runt 1 km från mål där jag passerade henne och en annan åkare i den sista längre uppförsbacken. Jag hörde att någon jagade mig men lyckades hålla damen bakom mig och korsade mållinjen exakt samtidigt som den andra åkaren. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. Jag kände mig alldeles för opåverkad när jag passerade mållinjen. Jag skulle såklart inte ha något emot den känslan om jag skulle vara ligga i grupp med de bästa, men när jag är långt efter är det inte den bästa känslan. +: Ingen åkare passerade mig efter banans vändning vid runt 10 k. Sista delen av loppet där jag passerade två åkare på rätt plats och lyckades hålla en av dem bakom och komma i mål på exakt samma tid som den andra. -: För dålig prestation För dålig i utförsbackarna, och för svag för att passera skidåkare genom att staka Förhållanden: -13 i starten, klart, långsamma spår Skidor: Madshus F3, L1 Vätska: tog vätska från två stationer och en gång av Marcus, en gel Kläder: Pannband och mössa, buff, underställ upptill och nedtill, väst, värmestrumpor, liners och tjocka Roeckl-handskar, kinesiologitejp i ansiktet och tävlingsdräkt. Bra klädval.
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Januari 2025
Kategorier
Alla
|