 Tänkte tipsa om den norditalienska mysiga staden Bergamo som passar perfekt för en weekendresa nu under våren. Vi gjorde ett kort stopp där i början på april 2014 i samband med en skidresa till Cervinia. Då hade vi bara en halv dag i staden, men eftersom den är ganska liten hann vi ändå med att uppleva en del.  Bergamo ligger cirka 45 minuters bilresa nordost om Milano, och nås enkelt med flyg från Sverige. Antingen kan du flyga med Ryan Air från Skavsta, Nyköping direkt till Bergamo eller så kan du ta ett flyg till Milano och därefter ta bussen eller tåget till Bergamo. Landar du i Milano kan du ju med fördel göra ett stopp i Italiens modehuvudstad också:) Men mer om det en annan gång. Det lönar sig att kolla upp flygpriserna ordentligt, då de skiljer sig en del lite beroende på vilka dagar du åker. Det kan ibland vara billigare att åka till Milano än till Bergamo, fastän Ryan Air flyger direkt till Bergamos flygplats.  Bergamo består av en nyare stadsdel, Citta Bassa, och den gamla stadsdelen Città Alta, som ligger på en kulle omgiven av en venetiansk ringmur. Staden passar både för dem som bara gillar att njuta av livet och att uppleva det småskaliga stadslivet, men också för dem som gillar att vara aktiva då du kan åka skidor bara drygt 1 timme norr om staden och ägna dig åt vattensporter vid Iseosjön, cirka 30 minuter österut. Fortsätter du ytterligare cirka 30 minuter når du Gardasjön. I staden huserar även fotbollslaget Atalanta, som spelar i Serie A, högsta ligan i Italien. För svenskar är klubben kanske mest känd som klubben där Glenn Strömberg spelade 8 säsonger.  Den gamla stadsdelen Città Alta nås antingen via en promenad från den nya stadsdelen Citta Bassa (cirka 15-20 minuter) eller med linbanan. Kaféer, vinbarer, restauranger och små butiker kantar gatorna. Här kan du besöka den vackra klostergården, den romerska kyrkan Basilica di Santa Maria Maggiore och stadshuset. Från Porta San Alessandro i Città Alta kan du ta ytterligare en linbana upp till borgen San Vigilio som ligger på 500 meters höjd. Härifrån har du en fantastisk utsikt över alptopparna i norr!  Är du istället sugen på lite mer modernt stadsliv och kanske lite shopping ska du ta dig ner till den nyare stadsdelen, Citta Bassa. Shoppingdistriktet ligger kring Via XX Settembre, och på måndagar ordnas marknad på Piazzale Malpensata. Bergamos centrum (den nya delen) ligger bara cirka 15 minuters promenad från tågstationen, och till flygplatsen tar det cirka 15 minuter med bil.  Tips:
0 Kommentarer
 Vi hade bestämt att vi skulle vänta med att åka utför tills längdskidsäsongen var över, och därefter satsa på ett par dagar i backen. När vi kom tillbaka till Italien efter Vasaloppsresan tänkte vi att det var dags att kolla upp vilka backar som fortfarande har öppet och vad det kostar på de olika ställena. Sammanfattningsvis kan man konstatera att massor av backar fortfarande är öppna, fastän vi haft mellan 12 och 15 grader varmt de senaste dagarna, och det är väldigt dyrt att åka utför! Ett dagskort kostar lite på 50 EUR lite beroende på var man åker, och hyra av skidutrustning går på strax över 20 EUR inklusive hjälm. Priserna går ner lite om man hyr fler dagar, men minskningen är inte så stor. Det är ju inte så farligt om man åker en dag, men ska man börja åka väldigt många dagar blir det fort väldigt dyrt. Dagskortet för 50 EUR ger dig tillgång till en hel drös med backar, men du hinner ju inte med så mycket på en dag. Den här veckan sjunker dock priserna lite eftersom det är i slutet på säsongen (många liftar stänger den 2 april). Skulle man bo här på heltid och är en riktig fantast av utförsåkning kan man istället satsa på ett årskort på cirka 850 EUR, vilket lönar sig om man åker väldigt mycket. Vill man dock istället få bättre motion och komma billigare undan rekommenderas istället ett årskort för längdskidåkning för 80 EUR:) Vi passade på att åka till Cortina för en dags utförsåkning förra veckan. Här omkring finns flera skidområdet, men orsaken till att vi valde Cortina är att det rankas ofta som ett av de vackraste ställena. Också roligt att få se backen som de åker ett av världscupens störtlopp i på nära håll! En stor fördel med att vara egenföretagare är möjligheten att kunna välja en dag med strålande solsken och nästan ingen vind. Det var en magisk dag, men man måste ju erkänna att skidåkningen var nog betydligt bättre de första timmarna på morgonen än vid 15-tiden på eftermiddagen då backarna legat i solen hela dagen. Gillar man puckelpist rekommenderas skidåkning på eftermiddagen i mars i Cortina:)  Finare förhållande i backarna på högre höjd  I början på backen som syns stod att man måste vara expert för att ta sig ner, vi kan intyga att ner kommer man alltid ändå:) Men brant var det  Cortinas störtloppsbacke. Gäller att hålla tungan rätt i mun så att det inte går direkt in i bergväggen när man kommer i över 100 km/h  Samma del av störtloppsbacken fotad nerifrån  Några av Cortinas alla backar   Lunchställe i backen   Inte så tokigt att åka lift heller:)  En hel del snö ännu på hög höjd  Afterski Efter mycket funderande och checkande av olika flyg och flygplatser när vi skulle åka till Sverige för Vasaloppet, valde vi att flyga till Arlanda och tillbaka från Veronas flygplats Villafranca. Det gav oss också en ny möjlighet till ett stopp i Verona, som vi kom att gilla förra gången vi besökte staden. Inte nog med att Verona i sig är en riktigt trevlig stad så ligger den dessutom nära såväl Gardasjön, skidbackar och vingårdar. Dessutom ligger Venedig bara 120 km bort!  Gågatan kantad av butiker Verona är ju känt för sin arena (amfiteater) och för Romeo och Julia. Vi hade tänkt att vi skulle besöka arenan den här gången, men när det visade sig att en stor del inte gick att besöka pga. byggnadsarbeten för kommande evenemang, och många tidigare besökare ansåg att den är väl värd ett besök vid konserter eller pjäser men inte annars, så bestämde vi oss för att hoppa över besöket den här gången. Har vi vägarna förbi någon annan gång satsar vi nog på en konsert i arenan, verkar vara en häftig upplevelse! Annars var inträdet på 10 EUR inte så farligt.  Verona Arena med skulptur i förgrunden Veronas andra kända sevärdhet, balkongen och huset, som marknadsförs som Julias, även om man nu vet att detta inte stämmer, är nog inte heller så speciell. Vi såg balkongen, men hoppade över ett besök i huset.  Julias balkong  Massor av kärleksbudskap på väg in till Julias balkong Vi tycker att Verona är en stad som passar bäst för att bara strosa omkring i, slinka in på någon restaurang eller äta en medhavd lunch i parken, och kanske ta en fika vid torget och se på någon gatuartist eller folk som promenerar förbi. När vi besökte Verona förra gången var det 1 december och julmarknaderna var i full gång, medan det den här gången var 16 grader varmt och full vår i luften. Staden passade utmärkt för ett besök vid båda tillfällena!       Tips på boenden och intressanta prisskillnader:
Eftersom vårt huvudmål med denna resa egentligen var att flyga till och från Arlanda och vårt flyg gick tidigt, valde vi att bo nära flygplatsen på utresan. Första gången bodde vi på Hotel West Point endast 2 km från flygplatsen (och 7 km från centrum) och andra gången på Hotel Montemezzi cirka 11 km från flygplatsen. Vi tyckte att vi hittade boende till bra pris på avresan, då vi betalade 47 EUR för ett hotell med pool, gym och gratis parkering. Men nu på hemvägen kostade vårt boende 29 EUR, och då hade hotellet också gym, gratis parkering och även gratis frukost. Det här är en stor skillnad mot om man ska bo på hotell vid flygplatsen vid t.ex. Arlanda. Du kan också få hotell/bed and breakfast-boende till bra priser inne i själva Verona. Nu när vi kollade upp det innan hemresan tillbaka till Dobbiaco fanns ett relativt stort utbud på boenden med riktigt bra betyg för runt 45 EUR natten. Också parkeringskostnaden i Italien vid flygplatserna skiljer sig en hel del mot Arlanda. För 10 dagar betalade vi nu 30 EUR, och för samma tid på Arlanda skulle vi ha fått betala 650 SEK. När vi parkerade på Bolognas flygplats i höstas kostade parkeringen 78 EUR för 19 dagar.  Målportalen med den kända skylten Här kommer en racerapport från Vasaloppet efter lite mer än en vecka efter målgång. Efter Vasaloppet har vi varit på resande fot relativt mycket med bland annat några dagar på Åland så jag har inte riktigt hunnit skriva något om loppet på bloggen. Jag startade i led 3, vilket var bra mycket längre fram än senast jag åkte, vilket var 2011, och då jag startade i led 10. I första backen gick det relativt smidigt, iof sig behövde man vara lite rädd om stavarna. De mesta av backen gick det ändå att diagonala eller staka uppför med vissa stopp. När jag kom upp på myrarna märkte man tydligt att det var rejält med motvind och att det var bättre desto längre åt höger man åkte för då kunde det vara flera som agerade vindskydd. Ändå håll jag mig ganska mycket i det snabbare, men tyngre vänstra spåret, och jag kom till Smågan på 49 minuter. Sedan fungerade loppet bra tills efter Risberg, som ligger cirka 30 km bort, då började orken eller energin i musklerna att ta slut. Vägen upp till Evertsberg var riktigt tung och vid Evertsberg träffade jag på Anna första gången som var med som langare av vätska. Då var jag riktigt trött, men efter lite choklad blev jag lite piggare igen. Dock kändes dippen ganska rejält ända fram till Eldris vid cirka 80 km då jag fick i mig 2 muggar med buljong, vilket gjorde att jag piggnade till rejält igen. Jag kom i mål på 5,40,27 och plats 1980. Jag får vara relativt nöjd med loppet trots en ganska lång och tung del. Lite bilder från dagen före loppet och från själva loppet: Skidtestning i Hökberg dagen innan. Mycket snö i luften och någon minusgrad:   Skylten som även borde finnas i långloppen här nere i Europa  Vasaloppsmässan  Erdinger alkoholfrei - stor sponsor också inom skidskytten  Mysigt vid målrakan kvällen innan loppet Vasaloppsdagen  Perfekta spår på väg in mot målet på Vasaloppsmorgonen  Även vädret var underbart på morgonen vid Mora innan start  Herreliten i Evertsberg  Lugnet före stormen för Mattias Svahn i vallaboden i Evertsberg  Frivilliga redo med mat och dryck i Evertsbergskontrollen  Väntar på Marcus för vätskelangning  Marcus på målrakan  I mål efter 5 h 40 min 27 s  Efter målgång tillbaks vid vår stuga på kvällen Och avslutningsvis några reflektioner från loppet:
 Samma boende som ifjol, och väldigt trevligt mottagande Marcus inför loppet:
På söndag är det då äntligen dags för säsongens största mål Vasaloppet, 90 km mellan Sälen och Mora. När jag skriver detta sitter vi på ett flyg mellan München och Arlanda, och är på väg till Sverige. Efter Toblach-Cortina blev jag uppseedad till led 3, bara 36 sekunder från led 2, vilket jag är väldigt nöjd med. Lite synd att jag inte kom till led 2, men det känns ändå okej att vara i led 3 eftersom det blir bara blott mitt andra Vasalopp, och som exempel, så måste man ifjol skida Vasaloppet på lite drygt 5 timmar för att nå led 2, och min nivå känns inte riktigt där (ännu). De senaste veckorna har gått ut på lite samma sak som för Ivo Niskanen sa efter 15 km, d.v.s. att känna efter om man är frisk eller sjuk, eller på väg att bli sjuk.:) Frisk har jag fått vara och träningen har löpt på bra senaste veckorna. Sista dagarna har gått åt att vila och spara sig till på söndag. Vädret ser lovande ut för ögonblicket med minusgrader och halvklart, enda nackdelen är motvind eller sidovind, så det gäller att hitta en bra rygg att ligga efter och att inte dra för mycket själv. När det gäller valla, så kommer jag att köra med fästvalla för att kunna avlasta armarna och bålen lite. Jag har försökt att korta av fästzonen så mycket som möjligt för att försöka ha så bra glid som möjligt under loppet. Min enda oro är egentligen, eftersom det endast är mitt andra Vasalopp, att veta vilket tempo jag ska hålla i början av loppet , så man verkligen orkar hela vägen. Annars är det bara att ladda på nu inför loppet!! Anna inför loppet: Frågetecken om jag ska åka eller inte, men lutar starkt åt att det inte blir något lopp för mig. Hur mycket jag än vill åka, känns det egentligen dumt att göra det eftersom det är svårt för mig att göra mig själva rättvisa och få någon bra tid, då jag fortfarande inte kan staka ordentligt. (Vasaloppet är ju till mångt och mycket ett staklopp.) Skulle heller inte vilja riskera att inte kunna skida (både på längden och utför) när vi kommer tillbaks till Dobbiaco. Viljan finns dock verkligen, och man blev ju inte mindre sugen efter att ha sett Tjejvasan på TV:n, följt med Manselinarnas (åländsk släktuppgörelse) i Öppet spår via datorn och sett upploppsrakan i Mora ikväll. Men blir det inget lopp för mig ska jag göra mitt bästa föra att vara en så bra drickalangare som möjligt till Marcus. Jag har ju fått lite träning nu från Dobbiaco-Cortina-loppet, så nu gäller det att analysera och fundera var förbättringar finns:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde