|
A short update from the last couple of days En liten uppdatering från de senaste dagarna  Started our stay here in Alanya with brunch at Robert’s Coffee. A short night before, since we didn’t get into bed until 5 o’clock in the morning. The plane should have landed in Gazipasa at 01.45, but due to technical problems onboard we had to go down in Antalya instead. There we changed to another plane and finally landed in Alanya appr. 1 hour 15 minutes later than scheduled. Startade vår vistelse här i Alanya med brunch på Robert's Coffee. Vi hade en kort natt innan, och kom inte i säng förrän vid 5. Planet skulle ha landat i Gazipasa, men fick på grund av tekniska problem ombord gå ner i Antalya istället. Där måste vi byta till ett annat plan och landade i Alanya ungefär 1 timme och 15 minuter efter beräknad tid.   12 km jogging and training at the outdoor gym 12 kilometer löpning och träning på utegymmet   A visit to the market in town, love all the colors:) Besökte marknaden i stan, älskar alla färger:)  Afternoon coffee and fresh strawberries... Eftermiddagskaffe med färska jordgubbar...  .... and sometimes together with a backgammon:) ... och ibland tillsammans med ett parti backgammon:)   Some nice dinners at home. Can’t complain about the view when cooking. Några trevliga middagar hemma. Kan inte klaga på utsikten när man lagar mat.   Had to pass the workshop area, still good asphalt:)  Three hours of biking/rollerskiing to the east part of Alanya. Tre timmar cykling/rullskidor till östra delen av Alanya.  Some hours at the beach, unfortunately not too many though Några timmar på stranden, har dock tyvärr inte hunnit med så många  Forced rest days due to a cold for both of us have brought less training hours and instead lots of working hours. Never fun to have a cold, but if we needed to get it, the timing right now was quite okay Påtvingade vilodagar har fört med sig mindre träningstimmar och istället massor av arbetstimmar. Aldrig roligt att vara förkyld, men när vi nu ändå blev det, var timingen i alla fall ganska bra 
0 Kommentarer
An amazing place here in the Dolomites is Mount Lagazuoi. We have been there three times, but only reached the rifugio two times. Sunday, two weeks ago, we hiked up from the ground station to the end station and the rifugio. This was a hike we did already in June 2015, but then we had to turn around when we had aroudn 1/3 left, because there was too much snow and we only had jogging shoes. But this time there was no snow and we had real hiking boot. The ascent of 700 meters took us 50 minutes to complete; real steep in the beginning, then flatter for a short period and at the end real steep again, but then in serpentines. It is a short hike, but quite extreme when it comes to steepness. It was amazing to see that little children managed this hike, even though we heard some crying. The other time we manage to reach the rifugio was in March 2017 and then by cable car, so that was very easy:) The we did the famous Sella Ronda ski tour through the ski resorts Val Gardena, Alta Badia, Arabba and Val di Fassa in the Dolomites (part of the Dolomiti Superski) and had an overnight stay up at Rifugio Lagazuoi. If you want to read more about that you can check these two older posts about these experiences here and here. En fantastisk plats i Dolomiterna är berget Lagazuoi. Vi har varit där tre gånger, men bara kommit upp till rifugion på toppen två gånger. Söndagen för två veckor sen vandrade vi upp från linbanans markstation till slutdestinationen och rifugion. Det var en vandring vi gjorde redan i juni 2015, men då fick vi vända när vi hade 1/3 kvar, eftersom det för mycket snö och vi bara hade joggingskor. Men den här gången var det ingen snö och vi hade bra vandringskängor. Vandringen på 700 höjdmeter tog oss 50 minuter att slutföra; riktigt brant i början, sedan blev det plattare en kort period och i slutet var det brantare igen, men då i serpentiner. Det är en kort vandring, men extrem när det kommer till branthet. Det var fantastiskt att se att små barn klarade denna vandring, även om vi dock hörde lite gråt. Den andra gången vi lyckades nå rifugion var i mars 2017 med då med linbana, så det var väldigt enkelt :) Vi åkte då den berömda skidturen Sella Ronda genom skidorterna Val Gardena, Alta Badia, Arabba och Val di Fassa i Dolomiterna (en del av Dolomiti Superski) och stannade en natt på Rifugio Lagazuoi. Om ni vill läsa mer om det, kan ni kolla in två äldre inlägg här och här.  Start!  Steep in the beginning  The moon:)  Heading towards the right buidling. Here it is flatter for a short period.  The tunnels used by the Austrians during the First World War   Beautiful outdoor terrace flooding in sunshine, but cold  Great lasagne       In the winter a lovely slope, take a look further below  Down with the cable car Lagazuoi March 2017  Up with the cable car   This time a beautiful slope, otherwise a steep hiking path   A day to remember:)  Amazing morning  The most beautiful slope we have seen  June 2015  Here we go   Meeting the first snow  Some more snow every now and then  The moon covered in some snow   And here we had to stop, too much snow to continue, since we only had jogging shoes. The house to the right is the rifugio.  A messy headline yes, but still very clear. Today we are on our way to Alanya, one of the places that we call home. Still it feels a bit like travel away from home, since also Dobbiaco/Toblach has been a place we call home. And then none of these places are Åland, where we actually live. Maybe strange for someone, but reality for us:) Looking forward to seeing my parents, the market (lots of fresh vegetables and fruits), the sea and the beach (morning swims are great) and new training places (it is amazing to run by the sea and ending the session with a swim in the sea) (would normally also say summer, but the weather has been so amazing here, t-shirts and shorts almost every day, so that not the thing you look forward to the most). En rörig rubrik ja, men fortfarande väldigt tydlig. Idag är vi på väg till Alanya, en av de platser som vi kallar hem. Ändå känns det som att resa hemifrån, eftersom Dobbiaco/Toblach också är en plats som vi känner oss hemma på. Och då är ändå ingen av dessa platser Åland, vårt riktiga hem. Kanske konstig för vissa, men verklighet för oss :) Ser fram emot att träffa mina föräldrar, marknaden (massor av färska grönsaker och frukter), havet och stranden (morgondopp är fantastiskt) och nya träningsplatser (det är fantastiskt att springa vid havet och avsluta passet med ett dopp i havet) (skulle normalt också säga sommar, men vädret har varit så fantastiskt här, t-shirts och shorts nästan varje dag, så det är inte det jag ser fram emot lika mycket som man kanske skulle tro).    When we decided to make a stop in Annecy on our way down to Toblach/Dobbiaco, Marcus started to talk about the different places around Annecy that hosts/has hosted cross country skiing world cups or Olympic Games. La Clusaz, that has hosted competitions in the Cross Country World Cup, is only around 33 km from Annecy. Also, the Olympic places of Albertville and Grenoble are quite close, and about 40 km away from Annecy is also the Swiss city, Geneva. So, Marcus put up a nice little trip of 130 km from Annecy to La Clusaz to Geneva and then back to Annecy againJ We were both really looking forward to the biking, but I was also a bit worried about the distance. I think my longest training session by bike before had been around 60 km and that was on the flat island of Åland. I am not either so used to biking, with only maybe 7-8 shorter sessions by bike this summer. But, ”what doesn’t kill you make you stronger”:) När vi bestämde oss för att göra ett stopp i Annecy på vår väg hit ner till Dobbiaco/Toblach började Marcus prata om de olika platserna runt Annecy som står/stått som värd för tävlingar i världscupen i längdskidåkning eller de Olympiska spelen. La Clusaz, som nästan varje år står som värd för tävlingar i längdåkningsvärldscupen, ligger bara cirka 33 km från Annecy. Även Albertville och Grenoble är ganska nära, och cirka 40 km från Annecy ligger också den schweiziska staden, Genève. Så Marcus satte helt enkelt ihop en trevlig liten tur på 130 km från Annecy till La Clusaz och därifrån vidare till Genève och sedan tillbaka till Annecy igen. Vi såg verkligen båda fram emot turen, men jag var också lite oroad över sträckan. Jag tror att mitt längsta cykelpass någonsin tidigare hade varit på ca 60 km och det var på platta Åland. Jag är inte heller så van vid att cykla långa sträckor, med bara kanske 7-8 kortare pass på cykel denna sommar. Men, "det som inte dödar det härdar":)  Lake Annecy  After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Den första delen från Annecy var den, på pappret tuffaste, med en stigning på ca 600 meter. (Dock ej den del vi trodde skulle vara tuffast för oss, vilket den ej heller visade sig vara). Dock gick denna del väldigt bra, (och var förmodligen den del av hela träningspasset som kändes bäst) och vi kom fram glada och pigga till La Clusaz. La Clusaz visade sig vara en trevlig liten by, men tyvärr låg längdskidåkningsstadion ca 4-5 kilometer från centrum, och vi hade tyvärr inte tid att besöka den. Med lite mer tid hade det varit kul att se platsen.     La Clusaz   After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Efter La Clusaz gick det utför ner mot Genève, först ganska brant och sedan blev det ganska platt. Från La Clusaz till Genève följde vi en rutt som rekommenderades för cyklister, och det gick väldigt bra tills vi var några kilometer från centrum. Då hade vi stora problem med att hitta rätt väg och de sista kilometrarna tog väldigt lång tid. Tyvärr ledde detta till att vi inte hade så mycket tid i Genève, så vi promenerade helt enkelt bara runt, såg några av de olika stadsdelarna, cyklade lite längs sjön och såg Jet d'Eau, den berömda fontänen som spruta vatten till en höjd av 140 meter.  Geneva    Jet d'eau   Switzerland: famous for its clocks    The last part, back to Annecy from Geneva, was absolutely the toughest. This part was 43 kilometer long, and the first part of it was an ascent of almost 600 meter, followed by a descent of around 500 meter. It was the toughest because when we started it, we had already been cycling for some hours, it came rain for a while, the ascent was quite tough with almost no periods of rest and, unfortunately, we took a road with lots of traffic. Altogether it was a very nice session by bike; the sceneries up to and down from La Clusaz were beautiful, it was also very fun to cycle uphill and downhill and we saw lots of things along the way. Biking is a great way of combining sightseeing with training, and of course, you don’t have to bike for 130 km to make it a great experience! There are lots of beautiful places around Annecy which you can visit by great cycle paths. On our second day in Annecy we went for a rollerski-/rollerblades training session along a part of the cycle path around the Lake of Annecy. The path is really perfect for training, it has two lanes and very good asphalt, and is furthermore well sign posted (with signs of curves and stop signs). Since the path is flat it is suited for almost everyone, and also the fact that the path goes beside many small towns means that it is easy to stop for a lunch break or a coffee if you want to. Den sista delen av sträckan, från Genève tillbaka till Annecy, var absolut den tuffaste. Denna del var 43 kilometer lång, och den första delen av den hade en stigning på nästan 600 meter följt av mer nedförsbackar på sammanlagt 500 höjdmeter. Det som gjorde det till den tuffaste delen var att när vi startade sista etappen hade vi redan cyklat i ett par timmar, det öste ner regn ett tag, den långa stigningen var ganska tuff, utan egentligen några flackare partier och tyvärr tog vi en väg med mycket trafik. Summa summarum var det ett jättefint träningspass; riktigt vackra vyer upp och ner från La Clusaz, det är väldigt roligt att cykla uppför och nerför och vi upplevde en hel del längs vägen. Cykling är verkligen ett bra sätt att kombinera sightseeing med träning, och du behöver ju inte cykla 130 km för att det ska bli en härlig upplevelse! Det finns många vackra platser runt Annecy vilka du nå längs utmärkta cykelleder! Under vår andra dag i Annecy gjorde vi ett rullskids-/rollerbladespass längs en del av cykelvägen runt Annecy-sjön. Vägen är verkligen perfekt för träning, den är tvåfilig och har väldigt bra asfalt, och dessutom är den väl skyltad (med skyltar som varnar för kurvor och stoppskyltar). Eftersom cykelvägen är platt passar den i princip för alla, och det faktum att den går precis bredvid många små städer betyder att det är enkelt att stanna till för en lunch eller kaffe om du vill.   Perfect conditions!  We had planned to go around the lake, but since the path was not suitable for rollerskis/rollerblades at the southernmost part, we decided to turn around and go back the same way. Still for us, the most important thing was to get asphalt and a path with no cars.. Afterwards we realized that if we should have continued on the cycle path to the south east we would have ended up in Albertville, on an almost perfect path the whole way. This really shows the perfect training conditions around Annecy! Vi hade planerat att åka runt sjön men eftersom vägen inte var så lämplig för rullskidor/rollerblades längst söderut bestämde vi oss för att vända om och åka tillbaka samma väg. För oss var det viktigaste att kunna åka på bra asfalt och slippa en massa vilar. Efteråt insåg vi att om vi skulle ha fortsatt på cykelvägen skulle vi ha kommit till Albertville, på nästan perfekt väg hela vägen. Det här visar verkligen hur bra träningsförhållandena runt Annecy är!   Filled with lots of work, but also many great outdoor experiences (hiking, running, walking, rollerskiing) and some nice food! Can't complain:) Full av mycket jobb, men också många fantastiska upplevelser utomhus (vandring, löpning, promenader, rullskidsåkning) och god mat! Klagar inte:)  The view from the office  Standard: Morning coffee with Alpenwetter in the background (weather from different parts in the Alps) The cinnamon buns are however not standard:)  Rollerskiing in Anterselva/Antholz  Toblacher Icebears - Pieve di Cadore. Victory for the home team!  Rollerskiing in Austria  Running from Dobbiaco/Toblach to Cortina   Another standard thing: Afternoon coffee break on the balcony it is sunny:)  Walk around Lago di Dobbiaco/Toblacher See   Training at the gym  Morning jog  Nordic Arena rollerski track  Bellini at the balcony  Some homemade Pasta Carbonara  Hiking up to Rifugio Lagazuoi at 2 752 m.a.s.l.  The ice hockey at Cortina with the wooden stands from the Olympic Games 1956 still left. A really cool arena!  Beautiful evenings  Lasagne at Rifugio Lagazuoi  Running/Hiking at Prato Piazza/Plätzwiese  A great Saturday at Prato Piazza/Plätzwiese. 1 hours 45 minutes of running/hiking in amazing weather ended with Kaiserschmarrn for lunch! En underbar lördag på Prato Piazza/Plätzwiese. 1 timme och 45 minuter av löpning/vandring i fantastiskt väder som avlutades med Kaiserschmarrn for lunch!       Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, the famous Dolomiti mountains, in the background  The top, Monte Specie/Strudelkopf, 2 307 m.a.s.l     Kaiserschmarrn   Today we completed the "Toblach/Dobbiaco-Cortiana triple", i.e. the track on skis, bike and by running. Okay, we haven't competed in the three races, only the Visma Ski Classic Race in the winter, but two weekends ago we did the track by bike and today we did it by running. The run today was 29 km and for both of us our longest run ever. The track is 15 km uphill and 15 km downhill, with no real steep parts, but almost no flat parts either. Since none of us has been running this far before, of course our legs and hips were affected by the distance and the time, but still it felt quite good. Our cardiovascular systems were however almost not affected at all, which felt very good. But of course we are both very used to long training sessions, so therefore it is no wonder that it was our muscles/bodies that got tired and not our hearts and lungs. The weather was great for this run, with sunshine and 17 degrees. Since we were running with just liquid belts, we were only able to take one longsleeved jumper with us and as we took the bus back to Toblach/Dobbiaco around 1,5 hours after the run, it was important to get dry clothes on. But since the weather was this great it was no problem to wait for the bus in just shorts and t-shirt. The training ended with some Italian delicacies: torta di ricotta (cheesecake), tiramisu and two coffees. All in all, it was a great afternoon!   At the highest point, Cimabanche/Im Gemärk, 1530 m.a.s.l.  One of the famous tunnels Idag genomförde vi "Toblach/Dobbiaco-Cortiana trippeln", d.v.s. sträckan på skidor, cykel och genom löpning. Okej, vi har inte varit med i tre tävlingarna, utan endast i Visma Ski Classic på vintern, men för två veckor sedan körde vi sträckan på cykel och idag sprang vi den. Sträckan idag blev 29 km och för oss båda var det vår längsta löptur någonsin. De första 15 km går uppför och de resterande 15 km går nerför, utan några riktigt branta delar, men också utan flacka delar. Eftersom ingen av oss har sprungit så långt tidigare, påverkades såklart våra ben och höfter av sträckan och tiden, men det kändes fortfarande rätt bra hela vägen. Hjärta-lungor var dock knappt påverkade alls, vilket kändes väldigt bra. Men vi är såklart båda väldigt vana vid långa träningspass, så därför är det inte konstigt att det var våra muskler/kroppar som blev trötta och inte hjärta/lungor. Vädret var dessutom perfekt för denna löpning, solsken och 17 grader. Eftersom vi sprang med bara vätskebälten kunde vi bara ta ett långärmat underställ med oss och eftersom vi tog bussen tillbaka till Toblach/Dobbiaco cirka 1,5 timmar efter löpturen var det viktigt att snabbt få på torra kläder. Men eftersom vädret var så varmt var det inget problem att vänta på bussen i bara shorts och t-shirt. Träningspasset avslutades med lite italienska delikatesser: torta di ricotta (cheesecake), tiramisu och två kaffe. Summa summarum en riktigt bra eftermiddag!    Perfect with water along the way  Arrived in Cortina   Cool to see the slopes without the snow too During our trip to Dobbiaco/Toblach we did a three night stop in Annecy. It is a place we have been talking about visiting several times and now we thought it would be great to have a stop over there. Annecy is called ”Venice of the Alps” because of its many canals and its location at the foot of the Alps. It is an extremely picturesque town with many cute streets, the canals and beautiful buildings. Its location near the Alps and directly by the lake of Annecy also makes it a great place for outdoor life and sports. A huge part of our time in Annecy we trained, (more of that in another post), but we had also time to stroll around the streets, sunbathing by the lake, tasting lots of good food and visit the Sunday morning market. Under vår resa till Dobbiaco/Toblach gjorde vi ett stopp på tre nätter i Annecy. Det är en plats vi har pratat om att besöka flera gånger och nu tyckte vi att det passade bra med ett stopp där. Annecy kallas "Alpernas Venedig" tack vare stadens många kanaler och dess läge precis vid foten av Alperna. Det är en extremt pittoresk stad med många söta gator, kanaler och vackra byggnader. Dess läge precis vid Alperna och direkt vid Annecy-sjön gör det också till en utmärkt plats för friluftsliv och sport. En stor del av vår tid i Annecy gjorde vi två träningspass (mer om dem i ett annat inlägg), men vi hade också tid att strosa runt på gatorna, koppla av i solen vid sjön, prova mycket god mat och besöka söndagsmarknaden.   Nice dish where you cooked your own meat on a heated stone At the first night in Annecy we hadn’t time to do some much more than taking a short stroll down to the centre (we stayed at a place around 1,5 km outside of the city centre) and had some food. We tried a dish we never tried before: we got chicken filets, duck, bacon and cube steak which we fried ourselves on a heated stone. This was served with French fries and a salad. Very nice and a cool way to eat! Unfortunately, I don’t remember the name anymore. Den första kvällen i Annecy hade vi inte tid att göra så mycket mer än att ta en kort promenad ner till centrum (vi bodde på ett hotell cirka 1,5 km utanför centrum) och äta middag. Vi provade en maträtt vi aldrig testat tidigare: vi fick in kycklingfilé, anka, bacon och lövbiff som vi sedan själva stekte på en uppvärmd stenplatta över ett spritkök. Till detta serverades pommes frites och en sallad. Gott och ett mycket trevligt sätt att äta middag på! Tyvärr kommer jag dock inte ihåg namnet på maträtten.  Lake Annecy  Raclette and tartiflette in the background Next day we went out on a long cycling to La Clusaz and Geneva, but more about that in another post. When we came back to Annecy we went out for dinner and some typical French food, we had raclette (originally from Switzerland, but very common also in France) and tartiflette. Raclette is a cheese from cow milk and the dish raclette consist of this cheese melted, together with some cold cuts, gherkins and potatoes. Tartiflette is a dish from Savoy, the region around Annecy, and consists of potatoes, reblochon cheese, lardons and onions made like a gratin. The raclette became a real favourite! Vår första dag i Annecy gjorde vi ett långt cykelpass till La Clusaz och Genève, men mer om det i ett annat inlägg. När vi kom tillbaka till Annecy på kvällen gick vi ut och åt middag, två rätter typiska för Frankrike, raclette (ursprungligen från Schweiz, men mycket vanligt även i Frankrike) och tartiflette. Raclette är en ost gjord på komjölk och maträtten raclette består av denna ost smält tillsammans med kallskuret, ättiksgurka och potatis. Tartiflette är en maträtt från Savojen, regionen i vilken Annecy ligger, och består av potatis, reblochon, ost, bacon och lök gjord som en gratäng. Raclette blev en riktig favorit!   Brunch, check out the cute cap on the egg:)      Palais de l'Isle     Our second day in Annecy started with a sleep-in (even though we of course woke up around 6 o’clock as usual:), but still very nice to not get up directly since all the others day on the trip really had program 24/7. When we had woke up we went to the centre for brunch at a place which had very good reviews on tripadvisor. It turned out to be a good choice and we got to taste a lot of different dishes/products. Full and satisfied we went down to the lake and relaxed a while in the sun. Then we headed back to the centre and crossed the famous Pont des Amours, Lover’s Bridge. As written before Annecy is extremely beautiful with its location by the lake and the Alps and with its picturesque centre. We strolled along the streets and over the canals, saw the beautiful Palais de l’Isle, a building that for a period was a museum and now is a museum and tasted some food and wines at a market. Then we went back to our accommodation for some rest and lunch, and then we went out for a rollerski-/rollerblades training session along the lake of Anncey (more about that in another post). The evening was spent at the hotel with dinner and some work. Vår andra dag började med sovmorgon, (vilket ju i och för sig innebär att vi ändå båda vaknar vid sex:), dock ändå väldigt skönt att inte gå upp direkt eftersom alla andra dagar på resan verkligen haft program 24/7. Efter att vi stigit upp gick vi ner till centrum för brunch på ett kafé som fått mycket bra recensioner på tripadvisor, La Bicyclette Rose. Det visade sig vara ett bra val och vi fick smaka på många olika rätter/produkter. Mätta och belåtna promenerade vi sen ner till sjön och slappade ett tag i solen. Därefter fortsatte vi tillbaka till centrum och korsade berömda Pont des Amours, Kärleksbron. Som redan nämnt är Annecy extremt vackert med sitt läge vid Annecy-sjön och Alperna och med sitt pittoreska centrum. Vi promenerade längs gatorna och över kanalerna, såg vackra Palais de l'Isle, en byggnad som en period fungerade som fängelse och nu är ett museum, och provade lite mat och lokala viner på en marknad. Sedan gick vi tillbaka till vårt boende för lite vila och lunch, och sedan stack vi iväg på ett rullskid-/rollerbladespass längs Anncey-sjön (mer om det i ett annat inlägg). Kvällen tillbringades på hotellet med middag och lite jobb.   The last morning in Annecy started with the Sunday market, which we went to for buying some breakfast to eat on the way. The market should start at 7 o’clock and when we got there at that time there were not many sellers there. Luckily, we still got some cheese and fruits and then we stopped by the bakery to buy some bread.
Altogether our days in Annecy were really nice. We really liked the city, the surroundings, the food and the people. At all places everyone was very helpful and nice and that made the whole stay even better! Some tips for Annecy:
Sista morgonen i Annecy gick vi ner till stan och söndagsmarknaden för att köpa lite frukost att äta under vägen. Marknaden skulle börja klockan 7 men när vi kom precis vid 7 fanns det inte många säljare där. Vi lyckades dock få tag på lite ost och frukt, och gick till ett bageri för att köpa lite bröd. Sammantaget hade vi riktigt trevliga dagar i Annecy. Vi gillade verkligen staden, omgivningen, maten och folket. På alla ställen var alla mycket hjälpsamma och trevliga och det gjorde hela vistelsen ännu bättre! Några tips för ditt besök i Annecy:
We decided to have some vacation the first week in Dobbiaco/Toblach and to fill it with lots of low intense training (at least quite low:) to get used to the height and hopefully not get the cold. We have been very lucky with amazing weather and here is a summary of the last week’s training. (A very thorough summary, in some places maybe just for real training nerds:) Vi bestämde oss för att ha lite semester vår första vecka i Dobbiaco/Toblach och att köra mycket lågintensiv träning (åtminstone ganska låg:) för att vänja oss med höjden och förhoppningsvis inte bli förkylda. Vi har haft fantastisk tur med vädret, och här följer en sammanfattning av den senaste veckans träning. (På sina ställen en kanske lite väl ingående sammanfattning, kanske bara för riktiga träningsnördar:) Monday/Måndag:  Monday: 1.5 hour skating We started the first day with some skating, Marcus on Marwe nr 7 wheels and I on Marwe nr 6 wheels. There is a cycle path with quite good asphalt from Dobbiaco to the neighbouring village of San Candido/Innichen, which we did some rounds on. Sunny, but very windy. Måndag: 1,5 timme skate. Vi började veckan med skate, Marcus på Marwes 7:or och jag på Marwes 6:or. Det finns en cykelväg med ganska bra asfalt från Dobbiaco till den närliggande byn San Candido/Innichen, som vi gjorde ett par rundor på. Härligt soligt, men väldigt blåsigt. Tuesday/Tisdag:   Tuesday: 1 hour morning run and then 1,5/2 hours rollerskiing in the afternoon Tuesday morning started in the best way, with a morning run. We went up to Lago di Dobbiaco/Toblacher See, the lake in Dobbiaco and run for 10-12 km. It is a very nice track, and quite flat for being here. Tisdag: 1 timmes morgonlöpning och 1,5/2 timmars rullskidåkning på eftermiddagen Tisdagmorgonen började på bästa sätt, med en morgonlöprunda. Vi for upp till Lago di Dobbiaco/Toblacher See, sjön i Dobbiaco och sprang 10-12 km. Det är en mycket trevlig runda och ganska platt för att vara här.   In the afternoon we went to near valley of Val di Casies/Gsiesertal for the next training session. The reason for choosing this place was once again the asphalt. Here it is appr. 3,5 km, one way, where there is good asphalt and we did this round for a couple of times. This is also quite flat and we did lots of double poling. Marcus finished the session with a “short Marcialonga finish” up to a village. På eftermiddagen åkte vi till dalen Val di Casies/Gsiesertal för nästa träningspass. Anledningen till denna plats var återigen asfalten. Här finns en cykelväg, ca. 3,5 km enkel väg, där det finns bra asfalt och vi körde ett par rundor här. Här är relativt platt och det blev mycket stakning. Marcus avslutade passet med en "kort Marcialonga-avslutning" upp till en by. Wednesday/Onsdag:        Nice to go down with mountainbike here :O Wednesday: 4 hours and 20 minutes hiking up to 2572 meters (Val Fiscalina/Fischleintal – Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, path nr. 103, 101 and 102) Wednesday was hiking-day. We started early in the morning from Val Fiscalina/Fischleintal and headed for Tre Cime di Lavaredo/ Drei Zinnen, the three famous mountains here in the near. The hike was quite demanding, not technically, but physically, with 1 205 ascended meters. Normally we use to think that the descend is quite though, but it felt okay this time. The most special thing during the descend was when three bikers passed by, I think they were totally nuts taking this path down (check the photo):o. During this hike we walked past three nice huts (rifugios/hütte), and stopped for lunch on the last one, Drei Zinnen hütte, sadly though the most touristic one, with lots of people. But the view and the food very good! Onsdag: 4 timmar och 20 minuters vandring upp till 2 572 meter (Val Fiscalina/Fischleintal - Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen - Val Fiscalina/Fischleintal, led nr 103, 101 och 102) På onsdagen var det vandring på programmet. Vi startade tidigt på morgonen från Val Fiscalina/Fischleintal med sikte på Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, de tre kända bergen här i närheten. Vandringen var ganska krävande, inte tekniskt, men fysiskt, med 1 205 höjdmeter. Vanligtvis brukar vi tycka att vandringen ner är ganska jobbig, men det kändes helt okej den här gången. Det mest speciella som skedde under vandringen ner tillbaka var när tre cyklister på mountainbikes åkte förbi oss, jag tyckte de var helt galna som tog den här vägen ner (kolla bilden:o). Under vandringen passerade vi tre fina bergshytter (rifugios/hütter) och åt lunch på den sista, Drei Zinnen hütte, målet för vandringen. Tyvärr dock den mest turistiska, med väldigt mycket folk. Men maten och utsikten var riktig bra! Thursday/Torsdag:  The famous long uphill in the World Cup  Thursday: rollerski (classic) on the roller ski track at the Nordic Arena in Dobbiaco in the morning and running in the afternoon We started the morning with rollerskiing on the rollerski track. Marcus for 1,5 hours and I for 1 hour. The rollerski track is very nice here, and Marcus had a good training session. I, who hasn’t been going on the track before on roller skis (endast på rollerblades) had to take it quite slowly, to get used to it and to get used to the skis on it. There are some downhills that ends with curves, and even if they are very well sloped, you still have to be a bit careful in the beginning. Torsdag: Rullskidor (klassiskt) på rullskidbanan på Nordic Arena i Dobbiaco på morgonen och löpning på eftermiddagen Vi började morgonen med rullskidor på rullskidbanan. Marcus i 1,5 timme och jag i 1 timme. Rullskidbanan här är mycket fin, och Marcus gjorde ett bra träningspass. Jag, som inte har åkt banan innan på rullskidor, (endast på rollerblades), behövde ta det ganska lugnt för att vänja sig vid banan och för att vänja sig vid skidorna på just den här banan. Det finns några nedförsbackar som slutar med kurvor, och även om de är mycket väldoserade, behöver man fortfarande vara lite försiktig i början.     Nice to be able to fill the drink belt with water from the mountains In the afternoon we went for a 16 km run from Lago di Dobbiaco/Toblacher See to Lago di Landro/Dürrensee. 8 km of quite gentle uphill running and then 8 km of quite gentle downhill running. A training session in almost summer warmth! På eftermiddagen körde vi 16 km löpning från Lago di Dobbiaco/Toblacher See till Lago di Landro/Dürrensee. 8 km lätt sluttande uppförslöpning och sedan 8 km lätt sluttande nedförslöpning. Ett träningspass nästan i sommarvärme! Friday/Fredag:  Friday: 1 hour skating on the roller ski track for Marcus and 1 hours of weight training for me In the morning Marcus did 4 rounds on the roller ski rack with Marwe nr 6. wheels and I did a weight training session at home, with lots of focus on shoulders/arms and on my problem area, i.e. hips, leg and back. Fredag: 1 timmes skate på rullskidbanan för Marcus och 1 timmes styrketräning för mig På morgonen körde Marcus 4 rundor på rullskidbanan på Marwe 6:or. Jag körde istället styrketräning hemma med mycket fokus på axlar/armar och på mitt problemområde, dvs. höfter, ben och rygg.  Lago di Braies/Pragser Wildsee  Lago di Dobbiaco/Toblacher See The free afternoon where spent in the sun by two lakes, very nice! Den träningsfria eftermiddagen tillbringade vi i solen vid två sjöar, väldigt skönt! Saturday/Lördag:  We brought lunch with us up in the mountains   Saturday: training free day We had planned to do a hike this day, but both of us started to feel like we might get a cold, (had started to feel that on Friday), so we decided to listen to our bodies and relax instead. (That turned out to be a good idea, because on Sunday we both woke up feeling well.) We went up in the mountains with car and then visited the potato-festival in the neighbour village of Villabassa/Niederdorf. Lördag: Träningsfri dag Vi hade planerat att göra en vandring den här dagen, men vi båda började känna oss lite på gränsen till förkylda (hade börjat känna det på fredagen), så vi bestämde oss för att lyssna på våra kroppar och vila istället. (Det visade sig vara en bra idé, för på söndagen när vi vaknade kände vi oss båda friska.) Vi åkte upp i bergen med bil och besökte sedan potatisfestivalen i grannbyn Villabassa/Niederdorf. Sunday/Söndag:  The first pass: Cimabanche/Im Gemärk  The second pass: Passo Falzarego    Apart of the climb from Cortina to Passo Tre Croce  The third pass: Passo Tre Croce  A very welcomed lunch  Lago di Misurina  The last uphill to our home. thougher than it looks  Afterwards, probably the best moment of the day:) Sunday: 110 km, 3 mountain passes and 2 300 ascended meters by bike
Yesterday we did the toughest training session of the week, maybe the toughest training session ever for both of us: 110 km cycling, over three mountain passes and 2 300 ascended meters. We started early in the morning (1 322 m.a.s.l) and first crossed Passo Cimabanche/Im Gemärk, 1529 m.a.s.l. This is also the pass you cross in the Dobbiaco-Cortina ski competition. The we headed down to Cortina at 1 211 m.a.s.l. and from there we went up to Passo Falzarego at 2 105 m.a.s.l. This route Marcus had already taken once in 2017 by bike and I had done the last 10 km by roller ski, also in 2017. Therefore we knew a bit what was to come. Marcus had a good journey up to the pass, which we came to after around 3 hours. It also went quite well for me although I was a lot more affected than Marcus. From the pass we had a long downhill back to Cortina, which was so cold, and from there the real test started. From Cortina we were heading for Passo Tre Croce, a climb of appr. 600 meters and 8 km. This was extremely though, for both of us, but finally we crossed the pass. Here we also took the wrong way once and had to do 1,2 km extra with a climb of 12 %. Not so funny:( From Passo tre Croce we cycled for about 4 km more up to Agriturismo Malga Misurina at Lago di Misurina, for lunch. A very welcomed break, especially when we knew that then there were almost only a long downhill back to Dobbiaco. The last part of the training was 22 km, back to Santa Maria in Dobbiaco. That was a very easy part except for the last 1,5 km, which is uphill to our accommodation, quite heavy after having been out for over 6 hours. In summary this training session was a great experience, but extremely though. Now there will be some resting before focusing more on shorter training sessions and more intervals next week! Söndag: 110 km, 3 bergspass och 2 300 höjdmeter på cykel Igår körde vi veckans tuffaste träningspass, kanske det tuffaste träningspasset någonsin för oss båda: 110 km cykling, över 3 bergspass och 2 300 höjdmeter. Vi startade tidigt på morgonen (på 1 322 höjd) och passerade först bergspasset Passo Cimabanche/Im Gemärk, på 1 529 möh. Detta är också passet du passerar under vintern i skidloppet Dobbiaco-Cortina. Därefter fortsatte vi ner mot Cortina som ligger på 1 211 möh. och därifrån upp till Passo Falzarego på 2 105 möh. Denna sträcka hade Marcus redan gjort på cykel 2017 och jag hade gjort de sista cirka 10 km på rullskidor, också 2017. Därför visste vi lite vad som väntade oss. Marcus hade en bra resa upp till passet, som vi kom fram till efter omkring 3 timmar. Det gick också ganska bra för mig, även om jag var betydligt mer sliten än Marcus. Från passet var det en lång nedförsbacke tillbaka till Cortina, fruktansvärt kallt hade jag i fartvinden, och därefter började det riktiga testet. Från Cortina körde vi upp till Passo Tre Croce, en klättring på cirka 8 km och 600 höjdmeter. Det var väldigt tufft för oss båda, men till sist korsade vi passet. Här tog vi också fel väg och var tvungna att köra en extra sväng på 1,2 km med en stigning på 12 %. Inte så roligt:( Från Passo Tre Croce cyklade vi sedan cirka 4 km upp till Agriturismo Malga Misurina vid Lago di Misurina för lunch. En väldigt välkommen paus, speciellt när vi visste att det därefter är nästan bara en enda lång nedförsbacke tillbaka till Dobbiaco. Den sista delen av passet tillbaka till Santa Maria i Dobbiaco var på 22 km. Det var en mycket lätt del med undantag för de sista 1,5 km, som är en stigning på omkring 100 höjdmeter upp till vår bostad, ganska tungt efter att man ha varit ute i över 6 timmar. Sammanfattningsvis var detta träningspass en fin upplevelse, men extremt tufft. Nu kommer det att bli lite vila innan vi fokuserar mer på lite kortare träningspass och intervaller nästa vecka! |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
September 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde