|
A short update from the last couple of days En liten uppdatering från de senaste dagarna  Started our stay here in Alanya with brunch at Robert’s Coffee. A short night before, since we didn’t get into bed until 5 o’clock in the morning. The plane should have landed in Gazipasa at 01.45, but due to technical problems onboard we had to go down in Antalya instead. There we changed to another plane and finally landed in Alanya appr. 1 hour 15 minutes later than scheduled. Startade vår vistelse här i Alanya med brunch på Robert's Coffee. Vi hade en kort natt innan, och kom inte i säng förrän vid 5. Planet skulle ha landat i Gazipasa, men fick på grund av tekniska problem ombord gå ner i Antalya istället. Där måste vi byta till ett annat plan och landade i Alanya ungefär 1 timme och 15 minuter efter beräknad tid.   12 km jogging and training at the outdoor gym 12 kilometer löpning och träning på utegymmet   A visit to the market in town, love all the colors:) Besökte marknaden i stan, älskar alla färger:)  Afternoon coffee and fresh strawberries... Eftermiddagskaffe med färska jordgubbar...  .... and sometimes together with a backgammon:) ... och ibland tillsammans med ett parti backgammon:)   Some nice dinners at home. Can’t complain about the view when cooking. Några trevliga middagar hemma. Kan inte klaga på utsikten när man lagar mat.   Had to pass the workshop area, still good asphalt:)  Three hours of biking/rollerskiing to the east part of Alanya. Tre timmar cykling/rullskidor till östra delen av Alanya.  Some hours at the beach, unfortunately not too many though Några timmar på stranden, har dock tyvärr inte hunnit med så många  Forced rest days due to a cold for both of us have brought less training hours and instead lots of working hours. Never fun to have a cold, but if we needed to get it, the timing right now was quite okay Påtvingade vilodagar har fört med sig mindre träningstimmar och istället massor av arbetstimmar. Aldrig roligt att vara förkyld, men när vi nu ändå blev det, var timingen i alla fall ganska bra 
0 Comments
An amazing place here in the Dolomites is Mount Lagazuoi. We have been there three times, but only reached the rifugio two times. Sunday, two weeks ago, we hiked up from the ground station to the end station and the rifugio. This was a hike we did already in June 2015, but then we had to turn around when we had aroudn 1/3 left, because there was too much snow and we only had jogging shoes. But this time there was no snow and we had real hiking boot. The ascent of 700 meters took us 50 minutes to complete; real steep in the beginning, then flatter for a short period and at the end real steep again, but then in serpentines. It is a short hike, but quite extreme when it comes to steepness. It was amazing to see that little children managed this hike, even though we heard some crying. The other time we manage to reach the rifugio was in March 2017 and then by cable car, so that was very easy:) The we did the famous Sella Ronda ski tour through the ski resorts Val Gardena, Alta Badia, Arabba and Val di Fassa in the Dolomites (part of the Dolomiti Superski) and had an overnight stay up at Rifugio Lagazuoi. If you want to read more about that you can check these two older posts about these experiences here and here. En fantastisk plats i Dolomiterna är berget Lagazuoi. Vi har varit där tre gånger, men bara kommit upp till rifugion på toppen två gånger. Söndagen för två veckor sen vandrade vi upp från linbanans markstation till slutdestinationen och rifugion. Det var en vandring vi gjorde redan i juni 2015, men då fick vi vända när vi hade 1/3 kvar, eftersom det för mycket snö och vi bara hade joggingskor. Men den här gången var det ingen snö och vi hade bra vandringskängor. Vandringen på 700 höjdmeter tog oss 50 minuter att slutföra; riktigt brant i början, sedan blev det plattare en kort period och i slutet var det brantare igen, men då i serpentiner. Det är en kort vandring, men extrem när det kommer till branthet. Det var fantastiskt att se att små barn klarade denna vandring, även om vi dock hörde lite gråt. Den andra gången vi lyckades nå rifugion var i mars 2017 med då med linbana, så det var väldigt enkelt :) Vi åkte då den berömda skidturen Sella Ronda genom skidorterna Val Gardena, Alta Badia, Arabba och Val di Fassa i Dolomiterna (en del av Dolomiti Superski) och stannade en natt på Rifugio Lagazuoi. Om ni vill läsa mer om det, kan ni kolla in två äldre inlägg här och här.  Start!  Steep in the beginning  The moon:)  Heading towards the right buidling. Here it is flatter for a short period.  The tunnels used by the Austrians during the First World War   Beautiful outdoor terrace flooding in sunshine, but cold  Great lasagne       In the winter a lovely slope, take a look further below  Down with the cable car Lagazuoi March 2017  Up with the cable car   This time a beautiful slope, otherwise a steep hiking path   A day to remember:)  Amazing morning  The most beautiful slope we have seen  June 2015  Here we go   Meeting the first snow  Some more snow every now and then  The moon covered in some snow   And here we had to stop, too much snow to continue, since we only had jogging shoes. The house to the right is the rifugio.  A messy headline yes, but still very clear. Today we are on our way to Alanya, one of the places that we call home. Still it feels a bit like travel away from home, since also Dobbiaco/Toblach has been a place we call home. And then none of these places are Åland, where we actually live. Maybe strange for someone, but reality for us:) Looking forward to seeing my parents, the market (lots of fresh vegetables and fruits), the sea and the beach (morning swims are great) and new training places (it is amazing to run by the sea and ending the session with a swim in the sea) (would normally also say summer, but the weather has been so amazing here, t-shirts and shorts almost every day, so that not the thing you look forward to the most). En rörig rubrik ja, men fortfarande väldigt tydlig. Idag är vi på väg till Alanya, en av de platser som vi kallar hem. Ändå känns det som att resa hemifrån, eftersom Dobbiaco/Toblach också är en plats som vi känner oss hemma på. Och då är ändå ingen av dessa platser Åland, vårt riktiga hem. Kanske konstig för vissa, men verklighet för oss :) Ser fram emot att träffa mina föräldrar, marknaden (massor av färska grönsaker och frukter), havet och stranden (morgondopp är fantastiskt) och nya träningsplatser (det är fantastiskt att springa vid havet och avsluta passet med ett dopp i havet) (skulle normalt också säga sommar, men vädret har varit så fantastiskt här, t-shirts och shorts nästan varje dag, så det är inte det jag ser fram emot lika mycket som man kanske skulle tro).    When we decided to make a stop in Annecy on our way down to Toblach/Dobbiaco, Marcus started to talk about the different places around Annecy that hosts/has hosted cross country skiing world cups or Olympic Games. La Clusaz, that has hosted competitions in the Cross Country World Cup, is only around 33 km from Annecy. Also, the Olympic places of Albertville and Grenoble are quite close, and about 40 km away from Annecy is also the Swiss city, Geneva. So, Marcus put up a nice little trip of 130 km from Annecy to La Clusaz to Geneva and then back to Annecy againJ We were both really looking forward to the biking, but I was also a bit worried about the distance. I think my longest training session by bike before had been around 60 km and that was on the flat island of Åland. I am not either so used to biking, with only maybe 7-8 shorter sessions by bike this summer. But, ”what doesn’t kill you make you stronger”:) När vi bestämde oss för att göra ett stopp i Annecy på vår väg hit ner till Dobbiaco/Toblach började Marcus prata om de olika platserna runt Annecy som står/stått som värd för tävlingar i världscupen i längdskidåkning eller de Olympiska spelen. La Clusaz, som nästan varje år står som värd för tävlingar i längdåkningsvärldscupen, ligger bara cirka 33 km från Annecy. Även Albertville och Grenoble är ganska nära, och cirka 40 km från Annecy ligger också den schweiziska staden, Genève. Så Marcus satte helt enkelt ihop en trevlig liten tur på 130 km från Annecy till La Clusaz och därifrån vidare till Genève och sedan tillbaka till Annecy igen. Vi såg verkligen båda fram emot turen, men jag var också lite oroad över sträckan. Jag tror att mitt längsta cykelpass någonsin tidigare hade varit på ca 60 km och det var på platta Åland. Jag är inte heller så van vid att cykla långa sträckor, med bara kanske 7-8 kortare pass på cykel denna sommar. Men, "det som inte dödar det härdar":)  Lake Annecy  After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Den första delen från Annecy var den, på pappret tuffaste, med en stigning på ca 600 meter. (Dock ej den del vi trodde skulle vara tuffast för oss, vilket den ej heller visade sig vara). Dock gick denna del väldigt bra, (och var förmodligen den del av hela träningspasset som kändes bäst) och vi kom fram glada och pigga till La Clusaz. La Clusaz visade sig vara en trevlig liten by, men tyvärr låg längdskidåkningsstadion ca 4-5 kilometer från centrum, och vi hade tyvärr inte tid att besöka den. Med lite mer tid hade det varit kul att se platsen.     La Clusaz   After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Efter La Clusaz gick det utför ner mot Genève, först ganska brant och sedan blev det ganska platt. Från La Clusaz till Genève följde vi en rutt som rekommenderades för cyklister, och det gick väldigt bra tills vi var några kilometer från centrum. Då hade vi stora problem med att hitta rätt väg och de sista kilometrarna tog väldigt lång tid. Tyvärr ledde detta till att vi inte hade så mycket tid i Genève, så vi promenerade helt enkelt bara runt, såg några av de olika stadsdelarna, cyklade lite längs sjön och såg Jet d'Eau, den berömda fontänen som spruta vatten till en höjd av 140 meter.  Geneva    Jet d'eau   Switzerland: famous for its clocks    The last part, back to Annecy from Geneva, was absolutely the toughest. This part was 43 kilometer long, and the first part of it was an ascent of almost 600 meter, followed by a descent of around 500 meter. It was the toughest because when we started it, we had already been cycling for some hours, it came rain for a while, the ascent was quite tough with almost no periods of rest and, unfortunately, we took a road with lots of traffic. Altogether it was a very nice session by bike; the sceneries up to and down from La Clusaz were beautiful, it was also very fun to cycle uphill and downhill and we saw lots of things along the way. Biking is a great way of combining sightseeing with training, and of course, you don’t have to bike for 130 km to make it a great experience! There are lots of beautiful places around Annecy which you can visit by great cycle paths. On our second day in Annecy we went for a rollerski-/rollerblades training session along a part of the cycle path around the Lake of Annecy. The path is really perfect for training, it has two lanes and very good asphalt, and is furthermore well sign posted (with signs of curves and stop signs). Since the path is flat it is suited for almost everyone, and also the fact that the path goes beside many small towns means that it is easy to stop for a lunch break or a coffee if you want to. Den sista delen av sträckan, från Genève tillbaka till Annecy, var absolut den tuffaste. Denna del var 43 kilometer lång, och den första delen av den hade en stigning på nästan 600 meter följt av mer nedförsbackar på sammanlagt 500 höjdmeter. Det som gjorde det till den tuffaste delen var att när vi startade sista etappen hade vi redan cyklat i ett par timmar, det öste ner regn ett tag, den långa stigningen var ganska tuff, utan egentligen några flackare partier och tyvärr tog vi en väg med mycket trafik. Summa summarum var det ett jättefint träningspass; riktigt vackra vyer upp och ner från La Clusaz, det är väldigt roligt att cykla uppför och nerför och vi upplevde en hel del längs vägen. Cykling är verkligen ett bra sätt att kombinera sightseeing med träning, och du behöver ju inte cykla 130 km för att det ska bli en härlig upplevelse! Det finns många vackra platser runt Annecy vilka du nå längs utmärkta cykelleder! Under vår andra dag i Annecy gjorde vi ett rullskids-/rollerbladespass längs en del av cykelvägen runt Annecy-sjön. Vägen är verkligen perfekt för träning, den är tvåfilig och har väldigt bra asfalt, och dessutom är den väl skyltad (med skyltar som varnar för kurvor och stoppskyltar). Eftersom cykelvägen är platt passar den i princip för alla, och det faktum att den går precis bredvid många små städer betyder att det är enkelt att stanna till för en lunch eller kaffe om du vill.   Perfect conditions!  We had planned to go around the lake, but since the path was not suitable for rollerskis/rollerblades at the southernmost part, we decided to turn around and go back the same way. Still for us, the most important thing was to get asphalt and a path with no cars.. Afterwards we realized that if we should have continued on the cycle path to the south east we would have ended up in Albertville, on an almost perfect path the whole way. This really shows the perfect training conditions around Annecy! Vi hade planerat att åka runt sjön men eftersom vägen inte var så lämplig för rullskidor/rollerblades längst söderut bestämde vi oss för att vända om och åka tillbaka samma väg. För oss var det viktigaste att kunna åka på bra asfalt och slippa en massa vilar. Efteråt insåg vi att om vi skulle ha fortsatt på cykelvägen skulle vi ha kommit till Albertville, på nästan perfekt väg hela vägen. Det här visar verkligen hur bra träningsförhållandena runt Annecy är!   Filled with lots of work, but also many great outdoor experiences (hiking, running, walking, rollerskiing) and some nice food! Can't complain:) Full av mycket jobb, men också många fantastiska upplevelser utomhus (vandring, löpning, promenader, rullskidsåkning) och god mat! Klagar inte:)  The view from the office  Standard: Morning coffee with Alpenwetter in the background (weather from different parts in the Alps) The cinnamon buns are however not standard:)  Rollerskiing in Anterselva/Antholz  Toblacher Icebears - Pieve di Cadore. Victory for the home team!  Rollerskiing in Austria  Running from Dobbiaco/Toblach to Cortina   Another standard thing: Afternoon coffee break on the balcony it is sunny:)  Walk around Lago di Dobbiaco/Toblacher See   Training at the gym  Morning jog  Nordic Arena rollerski track  Bellini at the balcony  Some homemade Pasta Carbonara  Hiking up to Rifugio Lagazuoi at 2 752 m.a.s.l.  The ice hockey at Cortina with the wooden stands from the Olympic Games 1956 still left. A really cool arena!  Beautiful evenings  Lasagne at Rifugio Lagazuoi  Running/Hiking at Prato Piazza/Plätzwiese  A great Saturday at Prato Piazza/Plätzwiese. 1 hours 45 minutes of running/hiking in amazing weather ended with Kaiserschmarrn for lunch! En underbar lördag på Prato Piazza/Plätzwiese. 1 timme och 45 minuter av löpning/vandring i fantastiskt väder som avlutades med Kaiserschmarrn for lunch!       Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, the famous Dolomiti mountains, in the background  The top, Monte Specie/Strudelkopf, 2 307 m.a.s.l     Kaiserschmarrn  Rollerski Nordic Arena Toblach/Dobbiaco     Rollerski Biathlon Arena Anterselva/Antholz    Rollerski Dobbiaco/Toblach - Lienz    Rollerski Val die Casies/Gsiesertal    Today we completed the "Toblach/Dobbiaco-Cortiana triple", i.e. the track on skis, bike and by running. Okay, we haven't competed in the three races, only the Visma Ski Classic Race in the winter, but two weekends ago we did the track by bike and today we did it by running. The run today was 29 km and for both of us our longest run ever. The track is 15 km uphill and 15 km downhill, with no real steep parts, but almost no flat parts either. Since none of us has been running this far before, of course our legs and hips were affected by the distance and the time, but still it felt quite good. Our cardiovascular systems were however almost not affected at all, which felt very good. But of course we are both very used to long training sessions, so therefore it is no wonder that it was our muscles/bodies that got tired and not our hearts and lungs. The weather was great for this run, with sunshine and 17 degrees. Since we were running with just liquid belts, we were only able to take one longsleeved jumper with us and as we took the bus back to Toblach/Dobbiaco around 1,5 hours after the run, it was important to get dry clothes on. But since the weather was this great it was no problem to wait for the bus in just shorts and t-shirt. The training ended with some Italian delicacies: torta di ricotta (cheesecake), tiramisu and two coffees. All in all, it was a great afternoon!   At the highest point, Cimabanche/Im Gemärk, 1530 m.a.s.l.  One of the famous tunnels Idag genomförde vi "Toblach/Dobbiaco-Cortiana trippeln", d.v.s. sträckan på skidor, cykel och genom löpning. Okej, vi har inte varit med i tre tävlingarna, utan endast i Visma Ski Classic på vintern, men för två veckor sedan körde vi sträckan på cykel och idag sprang vi den. Sträckan idag blev 29 km och för oss båda var det vår längsta löptur någonsin. De första 15 km går uppför och de resterande 15 km går nerför, utan några riktigt branta delar, men också utan flacka delar. Eftersom ingen av oss har sprungit så långt tidigare, påverkades såklart våra ben och höfter av sträckan och tiden, men det kändes fortfarande rätt bra hela vägen. Hjärta-lungor var dock knappt påverkade alls, vilket kändes väldigt bra. Men vi är såklart båda väldigt vana vid långa träningspass, så därför är det inte konstigt att det var våra muskler/kroppar som blev trötta och inte hjärta/lungor. Vädret var dessutom perfekt för denna löpning, solsken och 17 grader. Eftersom vi sprang med bara vätskebälten kunde vi bara ta ett långärmat underställ med oss och eftersom vi tog bussen tillbaka till Toblach/Dobbiaco cirka 1,5 timmar efter löpturen var det viktigt att snabbt få på torra kläder. Men eftersom vädret var så varmt var det inget problem att vänta på bussen i bara shorts och t-shirt. Träningspasset avslutades med lite italienska delikatesser: torta di ricotta (cheesecake), tiramisu och två kaffe. Summa summarum en riktigt bra eftermiddag!    Perfect with water along the way  Arrived in Cortina   Cool to see the slopes without the snow too |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde