 Back home on Åland for a while, and we felt very welcomed We really try to taken the opportunity to see our families, Chiara is going to kindergarten, we are training, we have been on some birthday parties and in between we are working. Really nice days altogether :) (except for maybe the weather then) Hemma på Åland ett tag och vi fick ett väldigt trevligt välkomnande. Vi försöker verkligen passa på att träffa våra familjer, Chiara går på dagis, vi tränar, har varit på födelsedagskalas och däremellan jobbar vi. Riktigt trevliga dagar:) (förutom kanske vädret då)        
0 Comments
 February 18th I did Gsiesertal Lauf 30k skate, one of the races very close to where we live. It is a race that is a bit hilly the first 17 kilometers and then a slight uphill the last 13k. This year the race was also the Italian Championship for U18 and U20, which meant lots of participants. Although we thought that we would have quite decent time before the start there was a long car queue and unfortunately the warm up didn’t become the longest. Especially for Marcus who went with our skis to the start. I started in group 1 , but with quite a lot of skiers in front of me. The start went well, but next time you should try to double pole even more the get passed more skiers. Unfortunately, I think that the first part (17k) before the track turns didn’t go so good for me. I think too many skiers passed me and I couldn’t follow. Before the race last time I had written that I really wanted to try to get some backs to follow after the turn where there is a quite steep downhill. The last 13k is very good the have a back since there is often a bit of a headwind. This time I really manage to keep other skiers back, and also to “use” some skiers that came from behind to follow them and taking positions. Last year I managed to follow one skier, but went very tired the last 3 kilometres, where I didn’t manage to keep his back anymore and lost lots of time. This year I had a totally different feeling and was able to push all the way to the finish line, and it was of course a nice feeling to pass skiers. Looking back at the race I really don’t know why I didn’t do the first half better. I don’t know if it’s the technique or the lack of strength. But since I do the last part so much better, it of course a fact that I am better the longer the race is. When other skiers start to become tired then I am still able to push in the same speed as in the beginning. Skis: Madshus F3 L1 Condition: 0 degrees in the start, maybe 4 in the finish. Mostly sunny. Very soft at some places and more solid at other places, quite “rutted tracks” sometimes, good glide +: Good last part -: Bad first part Try to go even harder, risking a worse second part. Good to keep to the left in the beginning and double pole a lot. Den 18 februari körde jag Gsiesertal Lauf 30 km skate, ett av loppen som går väldigt nära där vi bor. Det är ett lopp som är lite kuperat de första 17 kilometrarna och sedan går de sista 13 km svagt uppför. I år var loppet även det italienska mästerskapet för U18 och U20, vilket innebar väldigt mycket deltagare. Även om vi trodde att vi skulle ha ganska bra tid innan start var det lång bilkö och tyvärr blev inte uppvärmningen den längsta. Speciellt inte för Marcus som gick med våra skidor till startfållan. Jag startade i grupp 1, men med ganska många åkare framför mig. Starten gick bra, men nästa gång gäller det att försöka staka ännu mer för att lättare passera fler åkare. Tyvärr tycker jag att den första delen (17 km) innan banan vänder inte gick så bra för mig. Jag tycker att för många skidåkare passerade mig och jag kunde inte hänga på dem. Inför loppet senast hade jag skrivit att jag verkligen ville försöka få någon rygg efter att vändningen där kommer är en ganska brant nedförsbacke. Det är nämligen väldigt bra att ligga i rygg på någon de sista 13 km eftersom det ofta är lite motvind. Den här gången lyckas jag verkligen hålla ligga i rygg på åkare, och även ta rygg om det kom någon åkare bakifrån för att följa dem och ta positioner. Förra året lyckades jag hålla ryggen på en åkare, men blev väldigt trött de sista 3 kilometrarna, tappade ryggen och tappade därmed mycket tid. I år hade jag en helt annan känsla och kunde trycka på hela vägen in i mål, och det var förstås en skön känsla att passera skidåkare på slutet. När jag ser tillbaka på loppet vet jag verkligen inte varför jag inte gjorde en bättre första del. Jag vet inte om det är tekniken eller bristen på styrka. Men eftersom jag gör sista delen så mycket bättre är det så klart ett faktum att jag är bättre ju längre loppet är. När andra åkare börjar bli trötta så kan jag fortfarande trycka på i samma fart som i början. Skidor: Madshus F3 L1 Skick: 0 grader i starten, kanske 4 plusgrader i mål. Mestadels soligt. Mycket mjuk på vissa ställen och fastare på andra ställen, ganska "spårigt", bra glid +: Bra sista del -: Dålig första del Försök att gå ännu hårdare i början och riskera en sämre andra del. Bra att hålla till vänster i början och staka mycket.   The race with the best pasta party afterwards:) Throwback to a beautiful day in Cortina d'Ampezzo for some alpine skiing. We really thought it would be nice to go alpine skiing with Chiara so that she would be able to practice what she learned at the ski school in December. We chose to go to the same place as we where last year since Chiara really liked it, and it also gives Marcus and me a chance to go skiing in many different slopes in beautiful surroundings. It was really nice to see Chiara's progress, from being a bit unsecure and wanted to have the backback on so we could hold her in the beginning, to go by herself, and then in the end going with us (with the backpack on) in steeper slopes.   Some of the slopes higher up      Tillbakablick till en härlig dag i Cortina d'Ampezzo för lite utförsåkning. Vi tyckte att det skulle vara skoj att åka utför med Chiara så att hon skulle få öva på det hon lärde sig på skidskolan i december. Vi valde att åka till samma ställe som vi var på förra året eftersom Chiara verkligen gillade det, och det ger även Marcus och mig en chans att åka skidor i många olika backar i vackra omgivningar. Det var riktigt kul att se Chiaras framsteg, från att ha vara lite osäker och vilja ha ryggsäcken på sig så att vi kunde hålla i henne i början, till att åka själv och sedan i slutet åka med oss (med ryggsäcken på) i brantare backar. Skiing by her own     On our way for lunch         Toblach-Cortina February 3 Toblach-Cortina 35k skate took place (this time Toblach-Toblach 37k) My favourite race, but also the race with most bad luck for me. Before the race we had been in Toblach seven winters and I had been able to compete two times, and one of the time was the corona year 2021, where the track wasn’t groomed after the classic race and I tested positive for corona after the race. This year I decided to go the race 2,5 hours before the start. For 10 days before the I had had a sinus infection with no training. On the Friday before the race I was to the stadium testing skis and it didn’t feel good, so we decided that Marcus should take my starting bib instead. But since it really is a race I love and a race that suits me very well I think, (because I am good at pushing on V2, and there is not many technical downhills, where I often loose speed and positions), I still had a very hard time thinking about a DNS again. On Saturday I thought I felt better, and I tested to ski for a while after Marcus’s race. This time it felt better, but I was still so unsure if I would manage to ski 37k and I was also afraid of potential setbacks and the risk of no training for weeks and a missed race in Gsiesertal two weeks later. The whole day I was thinking back and forth and 5 minutes before the ski shop closed Marcus went down with my skis, and I decided that I would have them prepared so I could buy a starting bib on Sunday morning if I would feel okay. But even when I woke up on Sunday morning I didn’t know if I would go the race or not, but in almost the last minute I decided to start. It is a performance this year, that is really hard to say so much about, since it was a mix of being tired, and feeling okay on some parts and periods. I think the start and first 5k went very well for me, but I also felt that I would never be able to keep this speed for the rest of the race. My best part of the race would normally be the 16k of light uphill until the turning point of the course, and so it was this time too, but still unfortunately many skiers passed me, since I didn’t have the power to push that I normally have. I also felt that the steepest uphill (where the climb was in the Drei Zinnen Ski Marathon) cost lot of energy for me. Still, I think that all the uphill part went okay, and it was really on the last 10k I got really tired. I really felt like I was skiing in syrup, and that was not only because it had been beginning to become wet, but probably due to my sickness. I am still pretty satisfied with the race. I performed better than Marcus thought (then it’s quite good😊, and it was, even though I was far away from my best, very nice to been able to do the race, and also nice to be on the starting line together with Marcus. Skis: Madshus F3, L1 Conditions: in the start around -3 degrees and around +4 degrees in the finish. Mostly sunny, Good tracks, a bit wet in the end. Clothes: race suit, base layer with short sleeves, thicker headband (due to the sinus infection) Toblach-Cortina Den 3 februari ägde Toblach-Cortina 35 km skate rum (i år Toblach-Toblach 37 km skate). Mitt favoritlopp, men också det lopp med mest otur för mig. Innan loppet hade vi varit i Toblach sju vintrar och jag hade kunnat stå på startlinjen två gånger, och en av gångerna var coronaåret 2021, där banan inte var preparerad efter det klassiska loppet och jag testade positivt för corona efter loppet. I år bestämde jag mig för att köra loppet 2,5 timmar före start. I 10 dagar före loppet hade jag haft bihåleinflammation och inte tränat något. Fredagen innan loppet var jag på stadion och testade skidor och det kändes inte bra, så vi bestämde att Marcus skulle köra istället för mig. Men eftersom det verkligen är ett lopp jag älskar och ett lopp som passar mig väldigt bra tycker jag, (eftersom jag är bra på att trycka på på treans växel, och det är inte så många tekniska utförsbackar, där jag ofta tappar fart och positioner), så hade jag ändå mycket svårt att tänka på en DNS igen. På lördagen tyckte jag att jag mådde bättre, och jag testade att åka lite skidor efter Marcus lopp. Den här gången kändes det bättre, men jag var fortfarande väldigt osäker på om jag skulle klara av att åka 37 km i tävlingsfart och jag var också rädd för potentiella bakslag och att riskera att inte kunna träna på flera veckor och ett missat lopp i Gsiesertal två veckor senare. Hela dagen funderade jag fram och tillbaka och 5 minuter innan skidbutiken stängde åkte Marcus ner med mina skidor, och jag bestämde mig för att jag skulle få dem vallade dem så att jag kunde köpa en startplats på söndagsmorgonen om jag skulle må bra. Men till och med när jag vaknade på söndagsmorgonen visste jag inte om jag skulle köra eller inte, men i sista minuten bestämde jag mig för en start. Loppet i år är en prestation som det är svårt att säga så mycket om, eftersom det var en blandning av att vara trött och att känna sig okej i vissa delar och perioder. Jag tycker att starten och första 5 km gick väldigt bra för mig, men jag kände också att jag aldrig skulle kunna hålla den farten resten av loppet. Min bästa del av loppet skulle normalt sett vara de 16 km som går uppför fram till banans vändpunkt, och så var det den här gången också, men tyvärr passerade många åkare ändå mig, eftersom jag inte hade samma kraft att trycka på som jag brukar. Jag kände också att den brantaste uppförsbacken (där bergspriset var var i Drei Zinnen Ski Marathon) kostade mycket energi för mig. Ändå tycker jag att hela delen som gick uppför gick okej, och det var verkligen först de sista 10 km som jag blev riktigt trött. Det kändes verkligen som jag åkte skidor i sirap, och det var inte bara för att det hade börjat bli blött, utan förmodligen också på grund av att jag varit sjuk. Jag är ändå rätt nöjd med loppet. Jag presterade bättre än vad Marcus trodde (då är det rätt bra😊, och det var, även om jag var långt ifrån i min bästa form, väldigt roligt att få göra loppet, och dessutom skoj att stå på startlinjen tillsammans med Marcus. Skidor: Madshus F3, L1 Förutsättningar: i starten runt -3 grader och runt +4 grader i mål. Mestadels soligt, bra spår, lite blött till slut. Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, tjockare pannband (på grund av bihåleinflammationen)    The last two weeks have been a lot about Fasching celebrations here. Fasching is a period of carnivals and parties with people (especially children) dressing up in different costumes. Here they celebrated it at Kindergarten, in the neighbouring town of San Candido/Innichen and also our hosts hat a Fasching-party for children. Almost all celebrations also have some typical food or drink linked to it, and for Fasching it is "Krapfen", a donut filled with apricot jam or vanilla. De senaste två veckorna har handlat mycket om Fasching-firande här. Fasching är en period med karnevaler och fester där man (särskilt barn) klär ut sig. Här firades Fasching på Kindergarten, i grannbyn San Candido/Innichen och även våra hyresvärdar ordnade ett Fasching-party för barn. Nästan alla festligheter har också någon typisk mat eller dryck kopplat till sig, och för Fasching är det "Krapfen", en munk fylld med aprikossylt eller vanilj.      Söndagen den 28 januari åkte jag Marcialonga igen efter 3 års paus, på grund av corona, förkylning samt spricka och fingrar ur led som har gjort att jag inte åkt. Jag startade i grupp 2 med start klockan 08:10, eliten startade kl. 08.00 och dameliten kl. 08.05. Jag kom långt fram i min startfålla. Var där cirka 06:50 och fållorna öppnade 07.00. I Marcialonga startar inte klockan förrän man passerar startlinjen om man inte hör till någon i de lägre grupperna. Jag gick till bilen och väntade och värmde upp cirka 5 minuter med stavlöpning. I min fålla fanns det en vänster och höger korridor och när de öppnade höger korridoren så rev de i min vänster fålla sönder plasttejpen så att vi också kunde springa ut på startgärdet. Jag var dum nog inte ha stavremmarna i händerna, så jag måste öppna dem och då kom det skidåkare från alla håll och kanter. Till på köpet hade jag passerat startlinjen så min tid hade börjat. Annars gick den första backen bra (kommer en brant efter cirka 2 min åkning). Här kunde jag nog ha kunnat stakat på lite hårdare. Jag kände att jag gick på ganska bra på vägen upp till Canazei, men jag lyckades med konststycket att köra omkull 2 gånger. Ena gången så vrickade jag nog tummen. Då gick det lite hårdare. Det var väldigt isigt i spåret och löst i emellanåt, men mycket is överlag. Vid Canazei låg jag 409:e plats. På vägen ner från Canazei mot Moena tryckte jag på och hängde med bra, men på vägen ner skulle jag byta vätskebälte fick jag inte på det nya och slängde det och tyvärr försvann det vid det ögonblicket. Då stod jag stilla i cirka 30 sekunder och många passerade mig. Men jag körde sen på bra och passerade en del åkare på väg ner till Moena efter halva loppet, men jag var omkull ytterligare en gång precis innan man åker in i det berömda tältet. Det var rejält isigt. Från Moena och ner till Molina kändes det som jag höll min plats ganska bra. Från Molina vänder banan och det går lite uppför från att det är cirka 6 km kvar. Det går lätt uppför i cirka 3,5 km innan den berömda Cascatan startar med sin branta sista del. Under de 3,5 km passerade jag många åkare, och i sista backen tog jag också en del placeringar. Jag stannade och satte på klister vid Tokos station innan. Jag gick i mål som 321:a man (324 enligt Ski Classics) och 361:a totalt. Väder: -4 i starten, plusgrader i slutet. Mycket isiga spår, ej så vått. Kläder: armbågsskydd och knäskydd, kortärmat underställ, tunna handskar och pannband (Marcialonga). Skidor: Madshaus DP Struktur: L2 Skidorna gick ok, näst intill bra. Medelpuls 172 (maxpuls 188) Min maxpuls är 200. Att tänka på till nästa gång: Öppna lite hårdare och hårdare fart. Går bra med ett vätskebälte, testa byta innan loppet. (Marcialonga går dock bra att åka med bara ett vätskebälte). Mycket bra langning på slutet. Sätt inte på fäste i sista backen om jag känner mig så pigg som jag gjorde, trots att jag tog några placeringar. Om det är så här isigt åk med skating-pjäxor och skating-skidor för bättre fäste. On January 28th, I did the race Marcialonga again after a 3-year break, due to corona, a cold and sprained and dislocated fingers that have kept me away from doing the race. I started in group 2 at 08:10, the elite men started at 08.00 and the elite women at 08.05. I came far ahead in my gate. I was there about 6.50 and the gates opened at 7.00. In Marcialonga, the time doesn't start until you cross the starting line if you don't start in the elite or first group. I went to the car and waited and warmed up for about 5 minutes running with poles. In my grind there was a left and right corridor and when they opened the right corridor, the some skiers on the left side where I stood tore up the plastic tape so that we also could run out to the start. I was stupid enough not to have the pole straps around my hands when I came out on the starting area, so I had to open them and then skiers passed med from all directions. In addition, I had crossed the starting line so my time had started. Otherwise, the first hill went well (a steeper hill comes after about 2 minutes). Here I probably could have pushed a little harder. I felt like I was doing pretty well on the way up to Canazei, but I managed to crash two times, probably jammed my thumb in one of the crashes, where the speed was quite high. It was very icy in the track and sometimes loose, but a lot of ice overall. At Canazei I was 409th. On the way down from Canazei towards Moena I pushed on and hung on well, but on the way down I was going to change the fluid belt, I couldn't get the new one on and threw it away and unfortunately it disappeared at that moment. Then I stood still for about 30 seconds and many people passed me. But then the race went quite well and I passed some skiers on the way down to Moena after half the race, but the I had a crash again just before you ski through the famous tent. It was really icy. From Moena down to Molina , it felt like I held my position pretty well. From Molina, the course turns and goes uphill for the last 6k. It is an easy uphill for about 3.5k before the famous Cascata starts with its steep final part. During the 3.5 km I passed many skiers, and on the last hill I also took some places. I stopped and put grip wax at Toko's station before the Cascata. I finished at 321st (324th according to Ski Classics) and 361th overall. Weather: -4 at the start, plus degrees at the end. Very icy tracks, not so wet. Clothing: elbow pads and knee pads, short-sleeved base layer, thin gloves and headband (Marcialonga). Skis: Madshaus DP Structure: L2 The skis went ok, almost good. Average pulse 172 (max pulse 188). My max pulse is 200. Things to think about next time: Start a little harder and higher speed. Works well with one fluid belt, test before the race. (However it is fine to go with only one fluid belt at Marcialonga). Very good liquid delivering at the end. Don't put grip wax before the last hill if I feel as good as I did, even though I took a few places. If it's icy like this, go with skating-boots and skating skis for better grip.       Always a magical trip when you go to Marcialonga. This time we took the road passing Cortina before entering the Marcialonga track at the turning point in Canazei. Alltid en magisk resa när man åker till Marcialonga. Den här gången tog vi vägen förbi Cortina innan vi kom in på Marcialonga-spåret i vändningen i Canazei.     Made a stop for some food in the middle of checking out good places to give liquid along the track. Finding a picnic bench with playground and sun – a very good combo:) Gjorde ett stopp för lite mat medan vi kollade in bra platser att ge vätska på. Picknick-bänk med lekplats i solen – en väldigt bra kombination:)  Checking out the new finish (or new for us) Kollar in det nya målet (eller nytt för oss)   The best thing with Marcialonga except for the race itself, is absolutely the opportunity to enjoy amazing spring weather in January. Here we're enjoying the weather with an gelato in Cavalase. Det bästa med Marcialonga förutom loppet självt är möjligheten att få njuta av fantastiskt vårväder i januari. Här njuter vi av vädret med en glass i Cavalese.   A very cool miniature of Marcialonga En väldigt häftig miniatyr av Marcialonga  Some fun in the snow and skiing Kul i snön och skidning     Nice when the accommodation has a playground Trevligt när boendet har en lekplats  Race day (a race report will follow in next post) Tävlingsdag (en race rapport kommer i nästa inlägg) And then another beautiful way home Och sen en annan vacker väg hem  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde