 Så var årets första långlopp avklarat!  Upphämtning av nummerlappar  Här finns inga rondellhundar, dock rondellskidåkare:) Olika nationaliteter i olika rondeller  Väldigt vacker omgivning, dock absolut ingen natursnö  En liten del av spåret dagen innan loppet  Vi bodde i byn Vigo di Fassa, cirka 5 km från starten för i år  Vid starten på morgonen Vi tog egen bil till starten på morgonen för att kunna ha någonstans att vara tills vi skulle iväg. Startfållorna öppnas vid kl. 8 och då kan man gå in med skidorna. Dock är det inte som på Vasaloppet där man sätter dem i spåret, utan här ligger startfållorna på sidan av själva startrakan, och sätter man in skidorna så blir det bara mot "fållans" vägg. När vi kom dit vi lite efter åtta så var det inte många skidor där, så vi bestämde oss för att värma upp lite, vänta lite i bilen och se damernas start innan vi gick in i fållorna vid cirka 9.15. Fem minuter efter att startfållan innan öppnats öppnades så den egna och man kunde springa ut till startrakan, sätta på sig skidorna och sticka iväg. Tidtagningen startar sen när man passerar startlinjen. Tyckte systemet lät mycket konstigt innan, men det fungerade mycket bra! Inte alls samma kaos som i Vasaloppet.  Damernas start. Vi har tyvärr ingen bild på herrarnas för när den gick måste vi själva ta oss till startfållorna  Redo inför loppet, men lite frusna. Det var -10 grader vid starten  Två glada skidåkare i mål Marcus om loppet: Inför loppet funderade jag om jag skulle köra med fästvalla eller inte och om jag skulle kunna få starta längre fram än näst sista startled, d.v.s. det 14:e ledet. Jag beslutade mig för att köra utan fästvalla till sista backen, som går 3 km rakt uppför. Där det är 155 höjdmeter man ska ta. Det visade sig inte gå att komma upp något högre startled när jag inte hade kört något Worldlopp i fjol eller i år. (Det blev inget Vasalopp för mig i fjol p.g.a. ryggproblem.) Jag skulle starta klockan 10,05, men eftersom allt blev lite uppskjutet kom min startgrupp iväg 10.20. I Marcialonga startar man med 5 minuters intervaller mellan varje startled. I början av loppet eller stort sett under hela loppet var det ett evigt sicksackande mellan åkarna, eftersom det inte är som i svenska lopp där de långsammare ska hålla till höger. Utan det var ett evigt korsande. Jag vet inte om de är pulsklockorna som gör det eller om mitt sicksackande bidrog till att jag skidade 300 meter mer än Anna. Det fanns också bara 3 spår på de flesta ställena, så det var mycket köande i början och också under nedförslöporna där många plogade. När man äntligen kunde börja åka lite mera normalt efter kanske 5 km så kom det kanske en uppförsbacke eller en nedförslöpa utan att det alls gick framåt. Däremot så kände jag mig väldigt stark och kunde hela tiden trycka på. Det enda jag tänkte på var att man skulle få i sig tillräckligt mycket med energi och vätska, och att hitta det bästa spåret förbi de åkare jag åkte förbi. Efter loppet märkte jag att jag inte märkte så mycket av de mysiga byarna vi åkte igenom med många hejande. Efter cirka 51 km kom jag fast Anna som startade 40 minuter före mig och de var en bra peppning att se henne. De första 54 km fram till backen gick riktigt bra och inför de sista 3 km så stannade jag och drog på lite valla. Ändå hade jag svårt att få bra fäste i backen och det var en tung resa upp, men som många sagt tidigare så var det många som hejade. Första vurpan komma också i backen efter att någon svensk ropade ”Heja Åland”, då vart man för ofokuserad:) Jag kom till slut på plats 2000 (jämt) av 7500 löpare. Av de 500 som startade i mitt startled var jag 14:e snabbast, så på det sättet får jag vara nöjd. Jag tog också rätt beslut att staka hela vägen och en bidragande orsak kan ha varit att jag hade väldigt bra glid (mitt första lopp på pulvervallade skidor). Loppet var ju också relativt lätt under 54 km. Alla som tycker att Vasaloppet har bra stämning, borde uppleva Marcialonga. Här gick alla man ur huset och hejade även på oss amatörer och det var riktigt god stämning. Nu blir det och ladda om för nästa lopp Dobbiaco-Cortina om 2 veckor och då med bättre startposition. Anna om loppet: Först av allt, Marcialonga var en fantastisk upplevelse och jag skulle gärna göra om loppet imorgon igen. Stämningen, vädret, banan, atmosfären, spåren, ja allt var super!! Jag hade ju inget annat mål innan loppet annat än att ta mig i mål, och förhoppningsvis inte bli sämre i ryggen. Så på så sätt uppnådde jag mitt mål: jag kom i mål och jag är inte alls sämre i ryggen idag, vilket känns mycket bra! Trots det känns det ju tyvärr inte så kul att inte ha kunnat gå ”all in”, jag skulle ju ha velat kunna staka i princip hela loppet, men det kändes som en omöjlighet pga. bristen på stakträning både under sommaren, hösten och vintern. Nu känner dock lite mer tillförsikt till att jag kanske vågar mig på att staka mer inför de kommande loppen, hoppas på det! Saknar känslan av att verkligen kunna ge allt. Jag ser dock tillbaks på loppet med glädje, det var en så häftig upplevelse att jag stundtals åkte med ett stort leende på läpparna. Jag är också nöjd med skidorna, hade perfekt fäste på nästan alla partier av banan, och glidet var, om inte på topp, så i alla fall helt okej. Banan började med cirka 5 km uppför, dock ändå väldigt lättåkt, och sen många partier av lätt nerför och många flacka partier. De sista 6-7 km går också lätt uppför, och hela tävlingen slutar med en riktigt jobbig uppförsbacke. Partierna uppför kändes mycket bra för mig, medan det är partierna nerför och de flacka partierna som jag borde ha kunnat staka mycket mer på, tyvärr. Eftersom jag tyckte att både stakning med frånskjut, diagonalåkning och saxning kändes bra under egentligen hela loppet hade jag trott att jag skulle orka trycka på lite i sista backen, men tyvärr var benen slut. Antagligen tog väl både tiden och bristen på riktigt långa pass ut sin rätt (och såklart även höjdmetrarna:). Som jag skrev i början var det en otrolig upplevelse! Jag har tyckt att det har varit bra stämning i Vasaloppet, men det här var ändå mycket häftigare. Mycket folk längs banan, jättemycket hejarop och väldigt kul att passera genom byar (fastän snön just där var en enda sörja:)! Spåren var annars väldigt bra under hela loppet, och det fanns t.o.m. lite spår kvar i sista backen, trots att många saxat där innan och trots att det var många plusgrader i solen där. Nu blir det att ladda om inför nästa lopp, som ju går precis här i krokarna. Ska bli spännande!  Upploppsrakan i bakgrunden  Pastaparty efter loppet Efter loppet blev det ett snabbt ombyte till torra kläder och därefter pastaparty, dvs alla åkare får gå till Cavaleses kongresshus där det bjuds på pasta.   Mycket norskt och svenskt längs med banan och vid målet i Cavalese
0 Comments
I helgen ska vi äntligen få köra vårt första lopp för säsongen. Loppet vi ska köra är Marcialonga, som är Italienarnas motsvarighet till Vasaloppet och grundades 1971 efter inspiration av Vasaloppet. Loppet är normalt 70 km långt, men har i år kortats till 57 km, p.g.a. snöbrist. Marcialonga är speciellt på det sättet att man skidar igenom flera byar och det brukar vara mycket folk ute och heja. Totalt är det cirka 7 000 deltagare i loppet och hälften av deltagarna är från Norden. Över 2 000 deltagare är från Norge, över 1 000 från Sverige och cirka 170 från Finland. Vi hade tänkte köra Kaiser Maximillianlauf, som gick i Seefeld in Tirol den 14 januari, men på grund av att vi båda drabbades av förkylning för cirka 3 veckor sedan så blev det inga lopp då. Marcus hade även tänkt åka Pustertal Skimarathon (60 km), som går i dalen där vi bor veckan innan, men då Marcus redan var förkyld då blev det inget lopp. Vi åkte iväg till platsen för loppet i morse för att hämta ut nummerlappar, kolla in banan och prova skidor. Sen sover vi över på hotell till imorgon, eftersom starten går vid 9.30-10-tiden.  Testning av vilka skidor som ska väljas  Marcus inför loppet: Förkylningsperioden gjorde att jag inte kunde träna på 10 dagar, och det är något som jag känner av ännu. Får därför se hur det går i helgen. I övrigt har träningen löpt på relativt bra och jag har hittills hunnit med 650 km skidor på snö. När det gäller loppet skulle jag önska att jag skulle kunna seeda upp mig lite inför Vasaloppet, men på grund av att jag startar i 14-led av 15 så kan det ta sin lilla tid innan jag får börja skida. Däremot är det inte som i Vasaloppet där alla åkare släpps iväg på en gång utan varje led släpps med 5 minuters mellanrum. Jag ska försöka att med hjälp av mina seedningsresultat från ifjol få starta lite högre upp, men mina förhoppningar att lyckas övertala italienarna att få göra det är liten. Har läst om andra med betydligt bättre meriter, som inte lyckats få starta högre upp. En annan fråga, som man funderar på så här dagen innan är fästvalla eller inte. Det lutar åt att det bara blir att staka. Eftersom loppet anses som relativt lätt till de 3 sista kilometrarna då banan går i princip ”rakt uppåt” till byn Cavalese. De 13 km som plockats bort av banan är den delen av banan, som går mest uppför. Så troligen blir det 54 km utan valla och sedan snabbt smeta på valla innan sista backen.  Det lovas lika vackert väder som på bilden, så det verkar ju lovande:) Anna inför loppet: Ja, vad ska jag säga, aldrig har ett lopp känts mer osäkert än den här gången. Min uppladdning har ju inte varit den bästa det här året, med konstaterat diskbråck och stressreaktion i ländryggen i juni. Sen dess har det gått mycket upp och ner, fastän det sen början av december varit mest upp:) Jag började ju som tidigare nämnt köra crosstrainer i slutet på oktober, och så körde jag det tillsammans med magövningar och lite andra styrkeövningar fram tills vi kom hit till Dobbiaco. Sen dess har det blivit runt 370 km på skidor, mest klassisk åkning men också en del skate. Längsta passet har varit på 36 km. Diagonalåkning och stakning med frånskjut fungerar ganska bra, medan däremot stakningen är väldigt problematisk för mig. Det tar tyvärr inte så länge innan jag känner av ryggen. Förut var min styrka stakningen, men det är det alltså inte nu. Däremot är träningen i sig väldigt viktig för mig, då jag tydligt märkte att ryggen blev mycket sämre när jag var sjuk och rörde mig väldigt lite. Så för den här tävlingen har jag tyvärr inget specifikt mål, förutom att komma i mål:), och jag hoppas att jag kan genomföra loppet utan allt för mycket smärta. Kommer det att kännas någorlunda bra efter loppet, hoppas jag på att kunna köra något av loppen senare i år, med mer fokus på mål. Så imorgon kör vi så de ryker (hoppas vi i alla fall:). Håll tummarna, så hörs vi efter loppet! Ps. Loppet går att se på SVT.   Och så hoppas vi på lika fina spår imorgon:)  I tisdag var vi på världscupen i alpint på Kronplatz/Plan de Corones. Det var damernas storslalom som kördes, och det var första gången den anordnades på just Kronplaz. Vi passade på att åka dit eftersom det ligger bara cirka 50 minuter härifrån. En kul upplevelse, med mycket bra stämning när de italienska åkarna körde, och eftersom det blev italienskt både på första och tredje plats, genom Brignone och Bassino, var alla nöjda och glada:) Fantastisk väder också vid detta evenemang gjorde ju såklart upplevelsen ännu bättre!  Last Tuesday we were at the World Cup in Alpine skiing at Kronplatz/Plan de Corones. It was the women's giant slalom, and it was the first time it was held at Kronplaz. We decided to go there because it is only about 50 minutes away. A fun experience, with very good atmosphere when the Italian skiers were competing, and since the Italian Brignone won and the Italian Bassino finished third the audience were satisfied and happy :) The great weather of course made the experience even better!  Passade på att slinka in på en mysig typisk sydtyrolsk restaurang för en kopp cappuccino att värma sig med mellan åken     Mycket glad vinnare och trea  Världscuptävling i Skidskytte i Anterselva/Antholz kan sammanfattas så här: otrolig stämning, spännande tävlingar, folkfest, underbart väder, Weissbier, tysk musik, fantastisk bakgrundskuliss till skjutvallen och en häftig upplevelse. Biathlon World Cup race in Anterselva/Antholz: incredible atmosphere, exciting competitions, folk festival, wonderful weather, Weissbier, German music, breathtaking backdrop to the shooting range and a very cool experience.   Kaisa Mäkäräinen  Laura Dahlmeier Vi besökte tävlingarna i lördags och såg damernas masstart och herrarnas stafett. Eftersom vi båda är intresserade av skidskytte och alltid följer med tävlingarna på TV, ville vi passa på att se en världscuptävling när den gick precis i närheten (bara cirka 35 minuter härifrån). Antholz/Anterselva är dessutom en av de tävlingar med bäst stämning, vilket ju gjorde det lite extra kul. Och det var verkligen mycket folk, varav de absolut flesta var tyskar, och även fast vi var där två timmar innan första tävlingen lyckades vi inte få platser precis vid banan. Trots det hade vi helt okej platser där vi såg en del av banan och också storbildsskärmen. Det var också ett mycket bra ordnat evenemang med gratis transferbuss från parkeringen som låga cirka 10 minuters resa från själva arenan, ett absolut måste för att få allt att löpa smidigt. Sammantaget en väldigt kul upplevelse som absolut rekommenderas! We visited the races on Saturday and saw the women's mass start and the men's relay. Since we both are very interested in biathlon and always follow the races on TV, we wanted to take the opportunity to see a World Cup race when it took place just nearby (only about 35 minutes away). Antholz/Anterselva is also one of the competitions with the best atmosphere, which of course made it extra fun. And it was really a lot of people, mostly Germans, and even though we were there two hours before the first race we were unable to get right by the track. Still we got okay places where we saw a part of the track and also the big screen. It was also a very well organized event with a free shuttle bus from the parking lot, a 10-minute drive from the stadium itself, an absolute must for a smooth running. Overall a very fun experience that we absolutely recommend!       Vägen upp till Anterselva/Antholz, cirka 1650 möh, är nästa lika vacker som platsen själv. The road up to Anterselva/Antholz, appr. 1650 m a.s.l., is almost as beautiful as the place itself.   Lördagen och söndagen spenderades på skidstadion under den individuella sprinten och teamsprinten. Kul tävlingar (även om väldigt många av de bästa var borta pga av att Tour de Ski avslutades helgen före) och underbart väder. Tyvärr lite kallt bara. Vi var båda förkylda (eller egentligen är fortfarande lite:() och det är ju inte det bästa att stå ute och frysa, men på samma gång är det ju kul att passa på att se tävlingarna när de går bara cirka 3 km bort. Last Saturday and Sunday we spent on the ski arena for the individual sprint and team sprint. Nice competitions (although many of the best skiers weren't there because of the finish of the Tour de Ski the weekend before) and wonderful weather. Although a bit cold. We both had a cold (or in reality still have) and then it is not so good to stand outside freezing. But at the same time it's nice to catch the opportunity to see the races when they are only about 3 km away.  Stadion redo för kvartsfinaler Lördagens individuella sprint/Saturday's individual sprint Lite förvånande pallplaceringar på både dam- och herrsidan på lördagen. Natalia Matveeva lyckades vinna före en nog ganska besviken Maiken Caspersen Falla, och på tredje plats kom Hanna Falk. Tyvärr lyckades inte finskan Marie Laukkanen ta sig vidare från kvartsfinalen, trots att hon var femma i kvalet. Ett taktiskt osmart lopp från hennes sida (som hon rättade till under söndagens teamsprint). På herrsidan vann Sindre Björnestad Skar, före överraskningen Simen Hamilton och Johannes Hoesflot Klaebo, mycket troligt Norges nästa stora stjärna. Till publikens, och såklart också hans egen besvikelse, missade Frederico Pellegrino pallen. A bit surprising podium in both the women's and men's races on Saturday. Natalia Matveeva managed to win before a pretty disappointed Maiken Caspersen Falla, with Hanna Falk at third place. Unfortunately Marie Laukkanen didn't manage to get to the semifinals, even though she was fifth in the qualification. A tactically unsmart race by her (which she managed to set right during the Sunday's team sprint). On the men's side Sindre Björnstad Skar won, before the surprise, Simen Hamilton, and Johannes Hoesflot Klæbo, very likely Norway's next big star. Sadly, both for the audience and of course also for him, Pellegrino missed the podium.  Falk och Laukkanen  Laukkanen missar avancemang till seminfinal  Debertolis, Falla och Herrmann  En besviken Laukkanen i mål  Caspersen Falla och Matveeva  Ringwald och Jacobsen  Klaebo och Pellegrino i ledning  Ettan och tvåan: Matveeva och Caspersen Falla  Skar vinner finalen före Hamilton  Skar och Klaebo i mål  Skandinaviskt mat- och dryckestema även denna gång Söndagens teamsprint/Sunday's teamsprint Söndagens teamsprint bjöd på intressanta lopp i strålande sol. Favorittippade på damsidan får man väl säga att Norge med Maiken Caspersen Falla och Astrid Uhrenholdt Jacobsen var, men de lyckades ”bara” bli trea. Maiken har nog lite att fundera på till VM, medan det var ett fall framåt för Astrid. Vann gjorde ryskorna Natalia Matveeva och Yulia Belorukova (ledare av U23), före svenska första laget med Ida Ingemarsdotter och Hanna Falk. På herrsidan blev finalen dramatisk när det stora hemmahoppet Frederico Pellgrino krokade ihop med Teodor Peterson och hamnade en bit efter. Efter ett mycket starkt varv lyckades han dock ta sig tillbaka upp. Sista varvet blev en mycket spännande historia då Alex Harvey med sin fantastiska spurt lyckades föra upp Kanada till seger. På andra plats kom det svenska andra laget med Oskar Svensson och Karl-Johan Westberg. Sunday's team sprint offered interesting races in lovely sunshine. Favourites on the women's side was the Norwegian team with Maiken Caspersen Falla and Astrid Uhrenholdt Jacobsen, even though they just managed to come on the third place. Maiken has some work to do before the World Championship starts, while it clearly was a step forward for Astrid. The Russian team with Natalia Matveeva and Yulia Belorukova (leader of U23) won, with the Swedish first team with Ida Ingemarsdotter and Hanna Falk on the second place. On the men's side it was a dramatic final when the Italian skier Frederico Pellgrino and the Swede Teodor Peterson crashed and lost positions. After a very strong lap Pellegrino managed to get back to the top. The last lap was very exciting when Alex Harvey with his amazing spurt managed to bring Canada to victory. The Swedish second team with Oscar Svensson and Karl-Johan Westberg finished second.  Falk och Ringwald i täten  Caspersen Falla (i par med Jacobsen) i ledning  Underbart vinterväder  Arenan  Hakola (i par med Strandvall) i ledning före Jönsson (i par med Peterson)  Gros i ledning (i par med Chanavat) före Pellegrino ( i par med Nockler)  Klaebo (i par med Skar) i ledning före Jylhä (i par med Vuorinen)  Intressant att se hur vallarna jobbade under loppet   Caspersen Falla och Jacobsen efter loppet   Och vad passar väl bättre än att åka på snöfestival och se på lite häftiga snöskulpturer när snön faller. Bilderna nedan kommer från snöfestivalen i grannbyn San Candido/Innichen. / When the snow is falling we thought it was a good idea to visit the Snowfestival in Innichen.     Ganska häftigt: ett hjärta/Quite cool: a heart  En julsaga/A christmas story  Den "plötsliga" snön förde också med sig en ny situation och en liten utmaning. Vi har bara sommardäck på bilen (i Italien är det tillåtet, bara man har snökedjor i bilen), och vädret idag gjorde att det blev väldigt slirigt och omöjligt att komma upp tillbaks till vårt boende. Det gjorde att vi fick parkera bredvid vägen och sätta på snökedjorna i det ymniga snöfallet. En del pyssel, men nu sitter de på! / The "sudden" snowfall also lead to a new situation and a small challenge. Our car has only summer tyres (in Italy it is okey, as long as you have snow chains in the car), and the weather made the drive back to our apartment very slippery, and we didn¨t manage to come the whole way back. We had to park beside the road, and put on the snow chains in the abundant snowfall. Took as a while, but now they are on!  Några bilder från ett besök till den pittoreska sjön Lago di Braies/Pragser Wildsee innan jul. Väldigt stämningsfullt med julmarknad, sång och musik, turer med häst och vagn och vackra miljöer. Some pictures from a visit to the picturesque lake of Lago di Braies/Pragser Wildsee before christmas. Very nice with christmas market, music, horse sleigh ride and a beautiful setting.     I fredags var vi på Nordic Arena i Dobbiaco/Toblach och tittade på den 5:e etappen av Tour de Ski. En fin dag med soligt och kallt väder, bra tävlingar, skandinavisk mat:) och en finska på pallen! Alltid intressant att se tävlingar direkt på plats trots att de flesta sporter ju är lättare att följa på TV. Eftersom damerna bara åkte 5 km, såg vi dem bara i starten och vid målgången, medan vi fick se herrarna en gång till eftersom de åkte dubblt så långt, 10 km. Eftersom det inte var så mycket åskådare fick vi bra platser under båda loppen, på toppen av "kullen" under herrarnas lopp och vid mållinjen under damernas. Vi fick se en mycket bra Sergej Ustiugov komma etta igen, och på andra plats, bara 0,4 sekunder efter, den superba franska skatespecialisten Maurice Manificat. Nästan alla norrmän (på både herr- och damsidan) hade en dålig dag, med undantag för Simen Hegstad Krüger som slutade trea. Damtävlingen vanns av amerikanskan Jessica Diggins, med finskan Krista Pärmäkoski på en andra plats och, mycket överraskande, amerikanskan Sadie Bjornsen på en tredje plats. Idag har vi sett på avslutningen av touren i Val di Fiemme med klättringen uppför Alpe Cermis (på TV). Ganska väntad segrare på både dam- och herrsidan med Heidi Weng och Sergey Ustiugov, fantastik tour av Ustiugov! Bra avslutning också av Krista Pärmäkoski som blev tvåa. Nästa helg är värdscupen tillbaka här i Dobbiaco/Toblach med individuell sprint på lördag och lagsprint på söndag! And in English for our non-Swedish speaking readers: Last Friday we spent at Nordic Arena in Dobbiaco/Toblach watching the 5th stage of the Tour de Ski. A great day with sunny, cold weather, great competitions, Scandinavian food:) and a Finn at the podium! Always interesting to see competitions on place even though most sports are easier to follow on TV. Since the women only skated 5 km, we only saw them at the start and finish, and we got to see the men once more since they skated the double distance, 10 km. Since there wasn't that much people we had great places for both races, at top of the "hill" on the men's race and at the finish line at the women's. We got to see a very good Sergey Ustiugov, finishing first again, and at second place, only 0,4 seconds after, the great French skater Maurice Manificat. Almost all Norwegians had a bad day, except for Simen Hegstad Krüger who finished third. In the women's race, the American Jessica Diggins finished first, with the Finn Krista Pärmäkoski second and very surprisingly, the American Sadie Bjornsen, at third place. Today we have watched the finish of the tour in Val di Fiemme with the Alpe Cermis final climb (on TV). Quite expected winners on both the women's and men's side with Heidi Weng and Sergey Ustiugov, a fantastic tour of Ustiugov! A good finish also by Krista Pärmäkoski who finished second. Next weekend the world cup heads back to Dobbiaco/Toblach with individual sprint on Saturday and team sprint on Sunday!  Underbart soligt väder under Tour de Ski, men kallt   Största teamet - största bilen  Colognas egen hejarklack, som reser med honom runt om i Europa  Heikkinen redo för start  Marcus Hellner  Martin Johnsrud Sundby  Matti Heikkinen på väg i mål Skandinaviskt mat- och dryckestema i Dobbiaco/Toblach  En man i samedräkt serverar mat  Svensk mat: Tunnbröd fyllt med renkött och grönsaker lagade på Muurikka-stekhäll  Marcus njuter av lunchen i solen   Ingvild Flugstad Østberg   Anne Kyllönen i mål, och den berömda kameramannen som endast var klädd i t-shirt i kylan  Stina Nilsson på väg i mål  En totalt utmattad Kickan Randall, som bröt touren efter loppet  Krista Pärmäkoski  Ingvild Flugstad Östberg och Virginia De Martin Topranin på väg mot mål  Heidi Weng och Elizabeth Stephen på väg mot mål  En trött Weng i mål  Damernas podium med en mycket glad Jessica Diggins  En glad Anna efter loppet, trots uteblivna norska framgångar:) Januari: 2016 börjar med en skål i champagne i Lillehammer. Hela nyårshelgen spenderade vi på Lillehammer Fjellstue med skidåkning, bastubad, god mat, hundspann och ännu lite mer skidåkning:) Vid julen hade också Marcus bestämt sig för att åka Vasaloppet, så den ordentliga träningen på snö började här! Annars var tyvärr januari en ganska jobbig månad med tanke på turbulensen inom hockeyn.    Februari: En händelserik månad. Marcus bestämde sig för att säga upp sig från jobbet, och jag att ta tjänstledigt från mitt jobb. I samma veva bestämde vi oss också för att åka utomlands till hösten, och att satsa på vårt företag. Vi hann också med att åka Orsa Skimaraton som seedningslopp inför Vasaloppet.   Mars: Jag åker Vasaloppet, och tyvärr får Marcus kasta in handduken pga ryggont. Annars upptas tankarna mycket av jobben och höstens flytt. Vi bestämmer oss för att vara i Toscana i början och därefter i Dobbiaco/Toblach för att kunna satsa på skidåkningen, med en sväng till Turkiet däremellan.  April: Månaden börjar med ett besök hos våra goda vänner i Upplands Väsby, alltid lika skoj! Annars bjuder månaden på mycket jobb med företaget, och vi lyckas få en stor arbetsgivare! Marcus genomgår också en operation för plika, en knäskada.  Maj: En månad med massor av jobb och planering! Vi startade också träningen inför skidsäsongen, och med facit i hand blev det lite för mycket på en gång:( Vi hade också en fantastiskt fin helg på landet hos mina föräldrar med sommarvärme redan i maj. Välbehövlig avkoppling!  Juni: En inte alltför roligt månad då jag fick reda på att jag har diskbråck och stressreaktion i ryggen efter en MR i Åbo. Mycket träning för Marcus medan det i princip bara handlade om vila för mig. Midsommar firade vi med mina föräldrar och släkt.    Juli: Månaden började med ett besök av våra vänner från Upplands Väsby. Det blev en riktigt mysig helg på landet! Vi firade också 5-årig bröllopsdag med en heldag på sjön! Annars handlade månaden mycket om båtliv överlag, vi hann med en tur till Rödhamn med goda vänner, en tur till Kobba Klintar med några andra goda vänner, en vecka på Marcus föräldrars stuga på Kumlinge, en dagstur till Kumlinge för en mycket viktigt 5-kamp:) hos två av Marcus småkusiner, några dagar vid havet hos mina föräldrar och flera kortare båtturer. För mig handlade månaden också väldigt mycket om rehab och ännu mera rehab, medan Marcus tränade på med mycket rullskidor och en del löpning.         Augusti: Den stora packarmånaden:) Augusti handlade mycket om att få det sista fixat innan flytten. Annars fokuserade vi en hel del på företaget och att hinna träffa så många som möjligt! En hel del träning och en sväng till Upplands Väsby och en utekväll i Stockholm hann vi också med. I slutet på augusti bar det så iväg. Först ett stopp i Linköping där vi hade några riktigt fina dagar hos goda vänner, med en hel del roliga aktiviteter. Därefter bar det iväg mot Tyskland för lite nostalgi för mig som tidigare varit många gånger på flera av platserna vi besökte. Innan vi åkte vidare till några goda vänner i Freiburg hann vi med ett besök i Frankrike, Strasbourg också. Vi tillbringade de två sista nätterna i Freiburg, och hade två riktigt trevliga dagar där, innan vi åkte vidare genom Tyskland, Schweiz (med ett stopp i Lugano) och Italien till Volterra.          September: September handlade mycket om att komma in i nya rutiner, bestämmande hur vi skulle lägga upp arbetsuppgifterna mellan oss, jobb, njutande av utsikten:), poolhäng och lite utfärder. Vi var en sväng till kusten för lite sol och bad, besökte en vinfestival, gick en matlagningskurs, var på fotboll i Florens (Fiorentina-AC Milan), lärde oss lite mer om viner på en lyckad vinprovning och besökte staden San Gimignano. Vi blev lite bekanta med ett belgiskt par som bodde i ett av grannhuset och fick en del bra tips av dem. Vi åt också ute lite och provade en del mat och dryck under denna månad.           Oktober: I oktober låg mycket fokus på jobb. Men vi hann också med en utflykt till Pienza och Siena, två fina städer i Toscana, och uppleva en väderförändring som innebar poolhäng ena dagen till mössa på träningen dagen efter. Månaden avslutade vi i Alanya i Turkiet, då vi umgicks med mina föräldrar, provade på all inclusive och fick uppleva riktig sommar igen. Träningsmässigt blev det många löp-, rullskids- och cykelpass för Marcus, medan jag testade på crosstrainer, och till min stora glädje märkte att det fungerade ganska bra.        November: Vi började månaden i Turkiet, och passade på att besöka Bologna på vägen tillbaks när vi landade med flyget. En stad vi kom att gilla, och där vi för första gången fick julstämning för i år. Under november hann vi också med en hel del promenader i det vackra landskapet kring Volterra, många träningspass (efter hemkomsten från Turkiet vågade jag prova på rollerblades också, och det visade sig fungera relativt bra:) och en weekend i Florens. I slutet av november bjöd vi ägarna till agriturismot i närheten på åländsk middag. Det var en riktigt trevlig upplevelse och väldigt speciellt att se två killar i 12-års åldern vara så intresserade av att prova nya rätter och höra om vårt land. Månaden avslutades med packande och resan upp mot Dobbiaco/Toblach. På vägen stannade vi i Verona och vid Gardasjön.            December: Decembermånad gick i lugnets, julstämningens, skidningens, vintersportens och solens tecken. Vi hann med väldigt många skidpass och promenader på olika ställen häromkring, ett besök i Innsbruck och Cortina, en vandringstur, skicross, bakande av julgodis, flera ishockeymatcher, jobb och stunder av ren avkoppling. Vädret var helt fantastiskt med strålande sol i princip varje dag! Lägger man ihop stunderna av mulet väder som det var någon förmiddag och någon eftermiddag hade vi sol i ungefär 30 av 31 dagar, helt otroligt!           |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde