 A bit different to take the ferry to the race  Ready for the start Saturday, two weeks ago, I ran BrändöÖluffen in the Åland archipelago. As an adult you can choose between 10 km and half marathon. I chose to run the half marathon, which at the same time was the Åland championship. I started training for the race after we got home from Italy. So I have had about 60-70 km of running per week, mixed with some roller skiing, so that I wouldn't get hurt. My goal was 1.30, i.e. a pace of 4.15 min/km. I didn't know so much more about the track, than it is relatively hilly and beautiful. I had planned to start at a pace of 4.15 min/km and not harder than 4.10. But the race started a bit fast because I was hanging on to the winner Jerry Danielsson at the start who also had the goal of running at 1.30. But at the first two kilometers the pace was 4 min/km. Then I ran alone for about 8 km before the track turned towards a place called Åva. There I ran behind the person who was number two in the race. He ran at an extremely uneven pace, which certainly was not an advantage for me, but I got to rest a bit behind him in the wind. When the track turned in the village of Åva I felt that the pace was a bit too slow so I passed him and increased the speed. Here I had the best feeling in the race, from about 13,5 km to 16 km. I also caught up on the leader Jerry, but then after 16-17 km the legs started to get tired, while the person who had been number four in the race was getting closer. He passed me with 1 km left and I crossed the finish line at 1.31.28 after the last part had been really though. Still an ÅM bronze and third place in the race, which I am satisfied with considering that it was my half marathon debut. The track Beautiful track, but more hilly than you think. At the website it was written that it is a track for personal records, but it might be a bit two tough for team for that. The track is really nice with its location in the Åland archipelago, and passing embankments and bridges. However, it is a pity that they do not promote the race better on Åland, because then it would certainly attract more runners. According to the GPS, the race was 21350 meters long, which is longer than a half marathon. The race was nice and really worth running.     Förra lördagen löpte jag BrändÖluffen ute i den åländska skärgården. Som vuxen kan man välja mellan 10 km och halvmaraton. Jag valde att springa halvmaraton, som samtidigt var åländska mästerskapen. Jag började träna inför loppet efter att vi kom hem från Italien. Så det blev cirka 60-70 km löpning per vecka, blandat med lite rullskidor, så man inte skulle få någon överbelastningsskada. Målet var att försöka springa under 1,30 h, d.v.s. i 4,15 min/km tempo. Jag visste inte så mycket om banan, mer än den är relativt kuperad och att den skulle vara vacker. Jag hade planerat att öppna loppet i 4,15 min/km tempo och som hårdast 4,10. Men loppet startade lite fort eftersom jag hängde på vinnaren Jerry Danielsson i starten som också hade som mål att springa på 1,30. Men de två första kilometrarna gick i 4 min/km tempo. Sedan sprang jag ensam i cirka 8 km innan man vänder mot ett ställe som heter Åva. Där låg jag i motvinden i rygg på han som låg tvåa i loppet. Han sprang mycket ryckigt, vilket säkert var till nackdel för mig, samtidigt som jag fick vila lite i ryggen på honom. När vi kom till vändningen i Åva by så märkte jag att det gick lite för långsamt så jag sprang om honom och ökade faren. Här hade jag min bästa känsla i loppet, från cirka 13,5 km till 16 km. Jag tog också in på ledaren Jerry, men sedan efter 16-17 km började benen ta slut, samtidigt som han som legat fyra i loppet hade börjat få upp farten. Han passerade mig med 1 km kvar och jag tog mig i mål på 1,31,28 efter att sista delen varit riktigt tung. Blev ändå ett ÅM-brons och tredje plats i loppet, vilket får vara godkänt med tanke på att det var min halvmaraton debut. Banan Vacker bana, men mer kuperad än man tror. Det stod på hemsidan att det var en bana för personliga rekord, men den kanske var i tuffaste laget för det. Banan är riktigt fin med sitt läge i den åländska skärgården, och går t.ex. över vägbankar och broar. Det är dock synd att de inte marknadsför loppet mer på fasta Åland, för då skulle det säkert kunna locka fler löpare. Enligt GPS:en var loppet 21350 meter långt, vilket är längre än ett halvmaraton. Loppet var fint och är verkligen värt att löpa.  Very nice prizes  Taking the ferry back home
0 Comments
 Early morning Last weekend we were at Kumlinge in the Aland Island's archipelago at Marcus's parents' cottage. The reason for our trip was that Marcus competed in BrändÖluffen, ÅM halfmarathon at the neighbouring island of Brändö on Saturday. (More about that in another post). Like the headline states, the weather was really nice and we had 3,5 really nice days. Some resting in the sun, some fishing (54 perch altogether), some training, some sauna and the race and the visit to Brändö. Once again I feel so thankful for this job that allows us to spend some days at another place, without it affecting our job. Förra helgen var vi på Kumlinge i Ålands skärgård hos Marcus föräldrar i deras stuga. Anledningen till vår lilla tripp var att Marcus var med i BrändÖluffen, ÅM halvmaraton på Brändö på lördagen. (Mer om det i ett annat inlägg). Som rubriken antyder var vädret fantastiskt och vi hade 3,5 riktigt fina dagar. Lite avkoppling i solen, lite fiske (54 abborrar drog vi upp), lite träning, lite bastubad samt tävlingen och resan till Brändö. Återigen känner jag mig så tacksam för att vi har det jobb vi har som gör att vi kan spendera några dagar på ett annat ställe, utan att det påverkar vårt jobb.       I (Anna) was running some intervals before the race at Brändö. Very nice setting:)  Third place in ÅM Halfmarathon   The days are passing by quite fast and are filled with the normal things, training, work and seeing some friends and family in between. Since it hasn't happened so much since last time, I just post some pictures from the views from some of our training. Dagarna springer iväg rätt fort och är fyllda med det som är normalt för oss, träning, arbete och däremellan träffa lite vänner och familj. Eftersom det inte har hänt så mycket sedan förra gången jag skrev lägger jag bara upp ett par bilder från några av våra träningspass. These are some of the reasons why we love training outdoors           Västerås May 2018 This day, one year ago, I experienced a day that really became to mean so much for me. Last year May 7th we were in Västerås, meeting a physioterapist and finally got help with my back/hip problems. Hadn't been able to train normally for two years, and having much trouble sitting long periods, it was such a blessing to realize that after this meeting suddenly everything started to feel a lot better. This year has been so much better than the previous two years. Probably I will never get totally rid of my problems, but finally being able to do one of the things that means the most to me, to train, is absolutely enough. /Anna  A happy Anna up in the mountains Exakt den här dagen för ett år sedan upplevde jag en dag som verkligen kom att betyda så mycket för mig. Det var den sjunde i maj i fjol som vi var Västerås för att träffa en fysioterapeut och jag äntligen fick hjälp med mina rygg-/höftproblem. Efter att inte ha kunnat träna normalt på två år och haft mycket problem med att sitta längre perioder, var det verkligen helt otroligt att märka att jag efter detta möte började känna mig mycket bättre. Detta år har jag mått så mycket bättre än de två senaste åren. Förmodligen kommer jag aldrig att bli helt bra, men att äntligen kunna göra en av de saker som betyder mest för mig, att träna, är absolut tillräckligt. /Anna
 The last couple of weeks have been quite full with lots of things to do, but now I hope that I will have some time again to be a bit more active with the blog. We have had such an amazing weather from the middle of April until now, so almost all our spare time has been spent outside. Except from lots of work, we have fixed stuff that has to been fixed when you have been away for quite some time, enjoying the weather and done lots of running and some rollerskiing. Marcus is training for ÅM in half marathon in the middle of May so he has been focusing a lot on the running following a program, whereas I have also run a lot but not with the same strict focus. To not get hurt, we have also done some rollerskiing and strength training. De senaste veckorna har vi haft ganska fullt upp, men nu hoppas jag att jag kommer att ha lite mer tid att vara lite mer aktiv på bloggen. Vi har haft ett helt fantastiskt väder från mitten av april fram till nu, så nästan hela vår lediga tid har vi tillbringat ute. Bortsett från mycket arbete, har vi fixat en del saker som måste fixas när man varit borta ett tag, njutit av vädret samt kört mycket löpning och lite rullskidor. Marcus tränar för ÅM i halvmaraton som går i mitten av maj, så han har fokuserat mycket på löpningen och föjljer ett program, medan jag också har sprungit mycket men inte med samma strikta fokus. För att inte bli skadade har vi också kört lite rullskidor och styrketräning.  Dinners outside on the terrace almost everyday from middle of April until now  Lots of beautiful running    Rollerskiing in sometimes almost summer temperatures     |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde