  Last Saturday Dolomitenlauf skate 21k and 42 k took place in Obertilliach, Austria. I had planned to do the 21k race for a long time, but a couple of days before the start I was thinking about maybe changing to go double the distance. But thinking about next race and a foot that causes me some trouble, I decided that it was a better idea to go 21k. Just as last year it was a very cold day, and along the way to the start the temperature was down to -21 degrees, but at the start the temperature had at least risen to maybe around -12-13 degrees. Marcus and I was there on Thursday, checking out the track, and then it was very fast, or extremely soft, since it had rained at the lower parts and snowed on the higher parts. Since all the parts were very fast, I was a bit worried about the downhills that are quite many, and quite technical. But I shouldn’t have needed to worry, since the track was a lot slower at the race. Unfortunately, we was a bit late to the start, and with the registration and collecting the bib, and putting out the skis, I felt that the warm-up was a bit too short. Especially when it comes to skating, I feel that a good warm-up is quite essential. I think that I got a good place for my skis, second row from left and second in my row, but when I went to the start, people had put skis in front of me, and suddenly I had 5 pairs of skis in front of mine. The start went okay for me, but slow, the appr. 1,5 first kilometres are uphill, and it was impossible for me to pass any skiers, at least without causing any trouble for maybe both myself and others. Still I tried to stay patient, and think that it was maybe good that it didn’t go so fast, regarding my short warm-up. After 1,5k the track is quite tricky, with many turns and downhills, until the turn at around 10k, apart from one slight uphill of appr. 1k. This is not my best part, but although I think it went okay, and it was at least a lot easier to ski, now when the conditions were a bit slower, I still lost positions in the downhills. Just before the turn of the course, I took a gel to get some more energy for the uphill part of around 8,5k. This is where my best part is, but it didn’t really work out the way I wanted it. The track is quite narrow, and I had lots of trouble passing skiers. It cost a lot of energy passing skiers, if they aren’t willing to stay aside, and I felt that I was a bit to weak to double-pole past several skiers, so therefor the 8,5k in many ways was a bit too much like “a walk in the park”. I am also a bit disappointed that I wasn’t a bit more awake when I woman passed me, to just have been able to catch her back, and then maybe at the same time passing the group of skiers in front of me. Still, she was a good incentive for me to try to catch, even though she got quite a big gap after having passed me. After I passed my group of skiers, (managed to do that where the track was a bit wider at a turn) my focus was just to catch the woman, and be sure that I wouldn’t let any woman pass me from the start. I caught her when it was around 3,5k left, and then I just had her back, until around 1k from the finish where I passed her and another skier in the last longer uphill. I heard that someone was chasing me but managed to keep the woman behind and the other skier crossed the finish line at exact same time. It is very hard to be satisfied with a race, when I really like to feel that I am really tired and have been able to give everything when I do competitions, and that was absolutely not the case this time. I felt way too unaffected when I passed the finish line. I wouldn’t mind that feeling if I would be in a group with the best, but when I am far behind, that is not the best feeling. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. +: No skier passed me after the turn at around 10k. The last part of the race where I passed two skiers at the right place and managed to keep one of them behind and finish at the exact same time as the other. -: Too bad performance To bad at the downhills, and too weak to pass skiers by double poling Conditions: -14 in the start, clear sky, slow track Skis: Madshus F3, L1 Liquid: took liquid at two stations, and once from Marcus, one gel Clothes: Headband and cap, buff, base layer at top and bottom, vest, electrical socks, liners and thick Roeckl gloves, kinesiology tape in the face and race suit. A good choice of clothes. Förra lördagen gick Dolomitenlauf skate 21 km och 42 km av stapeln i Obertilliach, Österrike. Jag hade länge planerat att köra 21 km loppet, men ett par dagar innan start funderade jag på att kanske byta till dubbla distansen. Men med nästa lopp i åtanke och en fot som krånglar lite, bestämde jag mig för att det var en bättre idé att köra 21 km. Precis som förra året var det väldigt kallt, och längs vägen till starten var temperaturen nere på -21 grader, men vid starten hade den i alla fall stigit till kanske runt -12-13 grader. Marcus och jag var där i torsdags och åkte banan och då gick var det väldigt snabbt före, och antingen isigt eller väldigt mjukt, eftersom det hade regnat i de lägre belägna delarna och snöat på de högre belägna delarna. Eftersom det var så snabbt före och blandat med och is och mjuk snö jag var lite orolig för nedförsbackarna som är ganska många, och ganska tekniska. Men jag skulle inte ha behövt oroa mig, eftersom banan var mycket långsammare under loppet. Tyvärr var vi lite sena till start och eftersom jag skulle anmäla mig och hämta nummerlappen och lägga ut skidorna kände jag att uppvärmningen blev lite för kort. Speciellt när det kommer till skate känner jag att en bra uppvärmning är ganska viktigt för mig. Jag tycker att jag fick en bra position, andra raden från vänster och tvåa i min rad, men när jag kom till starten hade jag plötsligt jag 5 par skidor framför mina. Starten gick okej för mig, men långsamt, de ca 1,5 första kilometrarna går uppför, och det var omöjligt för mig att passera andra åkare, åtminstone utan att ställa till med problem både för mig själv och andra. Ändå försökte jag ha tålamod och tänka att det kanske var bra att det inte gick så fort, med tanke på min korta uppvärmning. Efter 1,5 km är banan ganska teknisk, med många svängar och nedförsbackar, fram till att banan vänder vid cirka 10 km, förutom en slakmota på ca 1 km. Det här är inte min bästa del, men även om jag tycker att det gick okej, och det var i alla fall mycket lättare nu, när förhållandena var långsammare, tappade jag ändå positioner i utförsbackarna. Strax innan vändningen tog jag en gel för att få i mig lite mer energi för stigningen på runt 8,5 km. Det är här min bästa del är, men det gick inte riktigt som jag ville. Banan är ganska smal och jag hade väldigt svårt att passera skidåkare. Det kostar mycket energi att passera andra åkare, om de inte är villiga att hålla sig lite åt sidan, och jag kände att jag var lite för svag för att staka förbi flera åkare, så därför blev de 8,5 km på många sätt lite för mycket som "a walk in the park". Jag är också lite besviken över att jag inte var lite mer vaken när en dam passerade mig, och ta hennes rygg och samtidigt haft chansen att passera gruppen med skidåkare framför mig. Ändå var hon en bra morot för mig att försöka ta fast, även om hon fick en ganska stor lucka efter att ha passerat mig. Efter att jag passerat gruppen framför mig, (lyckades med det där banan var lite bredare vid en sväng) var mitt fokus bara att komma fast damen, och vara säker på att jag inte skulle låta någon kvinna passera mig från efter starten. Jag kom fast henne när det var runt 3,5 km kvar, och sen låg jag bara i rygg på henne tills runt 1 km från mål där jag passerade henne och en annan åkare i den sista längre uppförsbacken. Jag hörde att någon jagade mig men lyckades hålla damen bakom mig och korsade mållinjen exakt samtidigt som den andra åkaren. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. Jag kände mig alldeles för opåverkad när jag passerade mållinjen. Jag skulle såklart inte ha något emot den känslan om jag skulle vara ligga i grupp med de bästa, men när jag är långt efter är det inte den bästa känslan. +: Ingen åkare passerade mig efter banans vändning vid runt 10 k. Sista delen av loppet där jag passerade två åkare på rätt plats och lyckades hålla en av dem bakom och komma i mål på exakt samma tid som den andra. -: För dålig prestation För dålig i utförsbackarna, och för svag för att passera skidåkare genom att staka Förhållanden: -13 i starten, klart, långsamma spår Skidor: Madshus F3, L1 Vätska: tog vätska från två stationer och en gång av Marcus, en gel Kläder: Pannband och mössa, buff, underställ upptill och nedtill, väst, värmestrumpor, liners och tjocka Roeckl-handskar, kinesiologitejp i ansiktet och tävlingsdräkt. Bra klädval. 
0 Comments
 3 Zinnnen-Marathon 13.1 2024 Lördagen för en vecka sen, den 13 januari, åkte jag Ski Classics-loppet 3 Zinnen Ski-Marathon på 62 km tillsammans med cirka 500 andra. Loppet gick i tröga spår och det var relativt kallt på morgonen, säkert runt -10-12 grader. Jag valde att köra med mina DP Madshus med slipen L1, vilket är en mediumslip. Till exempel åkarna från Team Edux, som bodde med oss, körde på kallföresskidor. Mina skidor gick bra nedför tyckte jag, men sämre uppför. Jag fick en bra startposition när jag fick starta längst fram i amatörklassen (trots att många bra italienare var med). Vi startade i Val Fiscalina/Fischleintal med ett motlut på 2 km innan det vänder ner med en lång utförslöpa. Jag hade kallt i starten vilket många andra också verkade ha haft och starten gick så där för mig. Jag märkte att det gick segt för mig upp till vändningen, sen gick det för det mesta nedför till San Candido/Innichen, som kommer efter cirka 17 km. Jag hade redan tidigt bestämt att jag skulle använda 2 vätskebälten längs vägen, men det första frös snabbt. Jag fick ett nytt vid Lago di Dobbiaco/Toblacher See men det frös också nästan direkt så vätskan längst med spåret var det jag fick av Anna och Stefan Storvall (Team Edux langare och vallare) samt det jag kunde ta på stationerna. När man skulle ta från langningsstationerna var det inte så många som gav vätska, utan man fick nästan stanna för att ta vätska. Vid Nordic Arena i Dobbiaco/Toblach var jag 32:a i amatörloppet. Men jag tappade flera placeringar när jag skulle byta vätskebälte vid sjön. Det är något jag måste träna på. Jag ska inte heller byta vätskebälte och ta vätska på samma kontroll. Vägen upp från sjön efter cirka 20 km upp till vändningen vid cirka 40 km var trög för mig, framför allt fram till bergspriset åkte flera om mig och jag kände att jag inte kunde hänga med. Kroppen kändes seg och armar och överkropp. När vändningen kom uppe efter bergspriset låg jag 39:a. Vägen ner till stadion i Dobbiaco/Toblach gick bra. Jag åkte i en grupp på 5 åkare och vi kom sedan fast ett par åkare och 2 damer som startade 10 minuter före oss. Jag kastade mitt andra vätskebälte som också frös nästan direkt vid Toblacher see där Anna var. Det blev att jag stannade lite där och då fick min grupp en liten lucka på vägen ner till FIS-spåren. Men jag kom fast dem fram till stadion och uppförsbacken på FIS-spåret, men här gick jag lite för hårt och fick kramp i magen och tappade några placeringar på toppen. Sista biten ner till Villabassa/Niederdorf var en kamp bara att ta sig i mål. Jag kom i mål som 38:onde man i amatörloppet och totalt 136:a om man räknar med Ski Classics-åkarna. Ett helt ok-lopp, men inget extra. Fick stryk av några riktigt bra åkare jag har slagit tidigare när jag har gjort topplopp. Kläder: - IF Åland mössa, underställ upptill och ner till. En buff, tjocka nya handskar. Varma sockor. Skulle kanske kunde haft något till i ansiktet på vägen neråt, annars var det bra. Saker att tänka på: - Gör inga onödiga ryck i backarna, tar mycket energi. - Byter jag vätskebälte så ska inget annat intas. - Ta det lite lugnare i starten, det är ändå ett långt lopp. 3 Zinnnen Marathon 13.01.2024 A week ago, January 13th, I did the Ski Classics race 3 Zinnen Ski-Marathon 62k with about 500 skiers. The race went in slow tracks and it was relatively cold in the morning, probably around -10–12 degrees. I chose to go with my DP Madshus with the grind L1, which is a medium grind. For example, the skiers from Team Edux, who stayed in our house, went on cold snow skis. My skis went well downhill, I thought, but worse uphill. I got a good starting position when I got to start in the front in the amateur class (despite the fact that many good Italian skiers were there). We started in Val Fiscalina/Fischleintal with a 2k uphill before the track turns with a long downhill following. I was cold at the start, which seemed to be the case for many others, and the start went ok, but nothing more. It was tough for me up to the turn, then it was mostly downhill to San Candido/Innichen, which comes after about 17k. I had already early on decided that I would use 2 liquid belts along the way, but the first one froze quickly. I got a new one at Lago di Dobbiaco/Toblacher See but it also froze almost immediately so the liquid along the track was what I got from Anna and Stefan Storvall (Team Edu's waxer) and what I could take at the refreshment stations. When you had to take from the stations, there weren't that many who gave liquid, and you almost had to stop to take liquid. At the Nordic Arena in Dobbiaco/Toblach I was 32nd in the amateur race. But I lost several positions when I had to change the fluid belt at the lake. It's something I have to practice on. I'm also not going to change the liquid belt and take liquid on the same time. The way up from the lake after about 20k up to the turn at about 40k was slow for me; especially until the climb several people overtook me and I felt that I could not keep follow them. The body felt heavy and the arms and torso tired. When the turn came after the climb I was 39th. The way down to the stadium in Dobbiaco/Toblach went well. I was part of a group of 5 skiers and we then caught a couple of skiers and 2 ladies who started 10 minutes before us. I threw my second liquid belt which also froze almost immediately at Lago di Dobbiaco/Toblacher See where Anna was. It took a whike there and then my group got a small gap on the way down to the FIS tracks. But I caught them at the stadium and the uphill on the FIS track, but here I went a little too hard and got stomach cramp and lost a few places at the top. The last part down to Villabassa/Niederdorf was a struggle just to get to the finish line. I finished as 38th in the amateur race and 136th in total if you count the Ski Classics skiers too. An absolute okay race, but nothing extra. I was beat by some really good riders I've beaten in the past when I've done top races. Clothes: - IF Åland cap, base layer at top and bottom, buff, thick new gloves and warm socks. Maybe I could have had something more on the face on the way down, otherwise it was good. Things to think about: - Do not make unnecessary moves in the uphills, it takes a lot of energy. - If I change liquid belt, nothing else should be done at the same time. - Take it easy at the start, it's still a long race.   Some of the team staff have fun in the snow during the race :)       Exactly as before the Tour de Ski, Toblach arranged a race for kids/youths also before 3 Zinnen Ski-Marathon (last year called the Puschtra Mini) . We asked Chiara if she wanted to participate and she said yes. The competition was exactly as the last one, one lap of around 400 meter, and then afterwards a final on the same track. This time she was also the youngest, although there was also one more competitor born 2019, namely Harry, the son of Anna and Emil Jönsson Haag :) Then his younger brother also participated, but did sort of his own race =) Chiara did it very good, and it is fun to see that she likes it so much, and that she gets better and better every time. A bit unfortunate, this competition wasn't at all as good arranged as Mini Coop, and we were a bit worried that she would find it a bit sad to not get a medal when she finished the race. Luckily, that didn't seem to bother her (and she was also promised Marcus's medal from the day after :). Precis som innan Tour de Ski arrangerade Toblach ett lopp för barn/ungdomar även inför 3 Zinnen Ski-Marathon (förra året Puschtra Mini) . Vi frågade Chiara om hon ville delta och hon sa ja. Tävlingen var precis som förra tävlingen, ett varv på cirka 400 meter, och sedan en final på samma bana. Den här gången var hon också yngst, även om det också fanns ytterligare en tävlande född 2019, nämligen Harry, son till Anna och Emil Jönsson Haag :) Sedan deltog även hans yngre bror, men gjorde lite av sitt eget lopp =). Chiara gjorde det väldigt bra och det är kul att se att hon gillar det så mycket, och att hon blir bättre och bättre för varje gång. Tyvärr var den här tävlingen var inte alls lika bra arrangerad som Mini Coop, och vi var lite oroliga för att hon skulle tycka att det var lite tråkigt att inte få medalj när hon kom i mål. Som tur är verkade det inte störa henne (och hon blev också lovad Marcus medalj från dagen efter).     Last weekend the 3 Zinnen Ski-Marathon took place in Val Pusteria/Pustertal, and the days before Marcus and I did some training sessions in the track. Beautiful surroundings all the way along the track, and the conditions were fine, but quite slow and also quite loose snow for the poles on some parts. Förra helgen gick 3 Zinnen Ski-Marathon av stapeln i Val Pusteria/Pustertal, och dagarna innan körde jag och Marcus några träningspass längs i spåren. Vackra omgivningar längs med hela banan, och förhållandena var fina, men ganska långsamma och även ganska dåligt stavfäste vissa partier.     Two like to go ice skating:) Perfect with three ice rinks in the near Två stycken gillar att åka skridskor:) Perfekt med tre isrinkar i närheten     Fantastic day at Prato Piazza/Plätzwiese – we let the pictures speak for themselves Fantastisk dag på Prato Piazza/Plätzwiese – vi låter bilderna tala för dem själva               This is what a rest day could look like: Så här kan en vilodag se ut:  Slow Italian breakfast  Fun in the snow  Pancakes for lunch  Smashing the gingerbread house (and eating some of it too:)  Watching Tour de Ski  We really like that they put out lots of fun obstacles for children, so that they can just play and have fun on skis. So good for learning balance, and just having fun! Vi gillar verkligen att de sätter ut en massa roliga hinder för barn, så att de bara kan leka och ha kul på skidor. Så bra för att lära sig balans, och bara ha skoj!    Throwback to a very nice picnic last week Tillbakablick till en väldigt fin picknick förra veckan  Skiing up to the picnic place at Lago di Dobbiaco/Toblacher See Skidåkning upp till picknick platsen vid Toblachs sjö    Picnic in the sun Picknick i solen   Very picturesque with the horses passing by Väldigt pittoreskt med hästarna som passerade    On December 29 the COOP Mini World Cup took place in the Nordic Arena, a cross country-skiing competition for children born 2008–2019 as a pre event before Tour de Ski. Chiara wanted to participate, and it turned out that she was the youngest. In her group there were 5 children born 2017, 2018 and then Chiara 2019. They did two laps of maybe 400 meters (like a qualification and then a final:), and then received a medal when they crossed the finish line. It is so fun to see her so concentrated when she "competes" and the see how happy she is before and after. It was a very nice event, and Chiara got very celebrated (from the speaker, other athletes and also Julia Kern, who were there training), since she was the youngest athlete, and also because she came from Finland. In the end the speaker also talked to us and wanted her to come to the square in Toblach in the evening, to get awarded, after the team presentations. A very special day for Chiara (and for us too). Den 29 december ägde COOP Mini World Cup rum i Nordic Arena, en längdskidtävling för barn födda 2008–2019 som ett förevent inför Tour de Ski. Chiara ville vara med och det visade sig att hon var yngst. I hennes grupp fanns 5 barn födda 2017, 2018 och så Chiara 2019. De körde två varv på kanske 400 meter (som ett kval och sedan en final:), och fick sedan en medalj när de passerade mållinjen. Det är så roligt att se henne så koncentrerad när hon "tävlar" och se hur glad hon är före och efteråt. Det var ett väldigt fint event, och Chiara blev väldigt påhejad (av både speakern, andra åkare och även Julia Kern som var där och tränade), eftersom hon var den yngsta idrottaren, och också för att hon kom från Finland. I slutet talade också speakern med oss och ville att hon skulle komma till torget i Toblach på kvällen för att få ett pris efter lagpresentationerna. En väldigt speciell dag för Chiara (och för oss också).        |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde