 On January 18th I, Anna, participated in the Dolomitenlauf 21k race in free technique in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. It was a cold day, as also the last years, with minus 13 degrees along the way to the start, and around minus 8 degrees at the start. The track this year started with an uphill of around 500 meters, and after the short uphill the track mostly descends for the first 4k, with some more difficult downhills. From 4k then the track ascends to 11k with two real though ascents and two faster downhills. Then another though uphill waits, with a fast 90 degrees descent before the track turns back to the stadium and the finish. The first part of the way back is quite flat and then the track moves slightly downhill to the finish line. Since I registered at the start, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group. The start went well, better than the two last years, where it felt a bit easier to push forward, even though you must be a bit patient in the first uphill of some hundred meters. After the ascent I think I managed to do a quite good descent, I felt that I have become a bit better in the downhills this year, and I was happy to become in a group with a good pace for me when the ascent began after appr. 4k. The first 1,5k of the start of the uphill was my toughest, where I felt that I had to fight to keep my group, and that my legs were not that alert. But after around 5,5–6k, after I got some liquid from Marcus, and after becoming used to the pace and uphill, I felt that my body answered better. Last year I became last in a group which went too slow, but still I had a hard time pass any skiers. This year the pace in my group was a lot better for me, as said, and when I felt that I was stronger, I was more awake, and I had promised myself to push harder to do everything to pass any skiers that I felt that I was stronger then. Even though I felt that the toughest uphills were tough, I still noticed that I was stronger than several around me, and that always make you feel better, even though you’re tired. I also saw some female skiers in front, which was a real incentive. Like I wrote before, I had promised myself to always try to pass any skiers in front of me, if I felt stronger, and not getting comfortable lying behind. I think that I managed that all the time, although it took quite a lo of energy passing skiers in the tough uphills. After the fast, short downhill exactly before the track turns, some skiers passed me, and I really tried all I could to catch their backs. I managed to keep the back of two women that passed me, and I also managed to pass one of them 500 meters in the last uphill before the stadium (the other unfortunately was hit by another skier and fell in a faster downhill). I was quite satisfied with the last part too, and like I wrote earlier, I felt that I have become better in the downhills. One thing that still feels a bit annoying is that a woman, that was behind me the last kilometres, managed to get slip stream of me in the last downhill, and passed me just 200 meters before the finish line. Although I pushed my hardest on the finish, I couldn’t give her a match, and she took me by one second. I finished 11 of 49 among the female, and 2 of 9 skiers in my age group. I think this race was a step forward from the last years, and I felt that my body responded better. Unfortunately, it is tough though to realize that even though I think that I did quite a good race, my performance still isn’t better. Conditions: around maybe -8 degrees in the start, sunny, very little wind Clothes: long sleeved underwear and pants, race suit, buff, headband, Madshus gloves with liners. Good, but I rolled up my sleeves, quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1, wax: Star long distance + -3–8 Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 5,5k and from the service point at appr. 10k. Dolomitenlauf 21 km skate. Den 18 januari körde jag, Anna, Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Byn ligger ca. 40 minuter från Toblach så det är lätt att ta sig dit. Det var en kall dag, precis som de senaste åren, med minus 13 längs vägen till start, och runt minus 8 vid start. Banan börjar med en uppförsbacke på cirka 500 meter, och efter den korta uppförsbacken går banan mestadels utför de första 4 km, med några svårare nedförsbackar. Från 4 km går banan uppför till 11 km med två rejäla uppförsbackar och två snabbare nedförsbackar. Sedan väntar ytterligare en tuff uppförsbacke, med en snabb 90 graders nedförsbacke innan banan svänger tillbaka till stadion och mål. Första delen av banan tillbaka är ganska platt och sedan går det lått utför fram till mål. Eftersom jag anmälde mig vid starten blev jag automatiskt placerad i den sista startgruppen men fick starta in i den andra startgruppen, direkt efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra plats i min grupp. Starten gick bra, bättre än de två senaste åren där det kändes lite lättare att komma fram, även om man måste ha lite tålamod i den första uppförsbacken på några hundra meter. Efter uppförsbacken tycker jag att jag lyckades göra en ganska bra utförslöpa, och jag tycker att jag har blivit lite bättre utför i år, och jag var glad över att komma i en grupp med bra tempo för mig när uppförskörningen började efter ca 4 km. De första 1,5 km i starten av uppförskörningen var mina tuffaste, där jag kände att jag måste kämpa för att orka hålla min grupp och benen inte var så pigga. Men efter runt 5,5–6 km, efter att jag fått lite vätska av Marcus, och efter att ha vant mig vid tempot och körningen uppför kände jag att kroppen svarade bättre. Förra året hamnade jag sist i en grupp som gick lite för långsamt för mig, men ändå hade jag svårt att passera någon skidåkare. I år var tempot i min grupp mycket bättre för mig, som sagt, och när jag kände att jag var starkare var jag mer vaken och jag hade lovat mig själv att pressa hårdare för att göra allt för att passera alla skidåkare som jag kände att jag var starkare än för tillfället. Även om jag kände att de tuffaste uppförsbackarna var tuffa, märkte jag ändå att jag var starkare än flera omkring mig, och det får dig alltid att orka lite till, även om du är trött. Jag såg också några damer framför, vilket var en bra morot. Som jag skrev tidigare hade jag lovat mig själv att alltid försöka passera alla skidåkare framför, om jag kände mig starkare, och inte bli bekväm och ligga bakom. Jag tycker att jag klarade det bra, även om det tog ganska mycket energi att passera åkare i de tuffa uppförsbackarna. Efter den snabba, korta nedförsbacken precis innan banan svänger, passerade några skidåkare mig, och jag försökte verkligen allt jag kunde för att ta rygg på dem. Jag lyckades ta rygg på två damer som passerade mig, och jag lyckades även passera en av dem i den sista uppförsbacken före stadion, när det var 500 meter kvar (den andra blev tyvärr påkörd av en annan åkare, och föll i en av dem snabbare backarna). Jag var ganska nöjd med den sista delen också, och som jag skrev tidigare så kände jag att jag har blivit bättre när det går utför. En sak som ändå känns lite irriterande är att en dam, som hade legat bakom mig de sista kilometrarna, lyckades få slip stream på mig i den sista nedförsbacken och passerade mig bara 200 meter före mål. Även om jag tryckte på det jag hade in i mål, kunde jag inte ge henne en match, och hon tog mig med en sekund. Jag slutade 11:a bland 49 damer och 2:a bland 9 åkare i min åldersgrupp. Jag tycker att det här loppet var ett steg framåt från de senaste åren, och jag kände att min kropp svarade bättre. Tyvärr är det dock lite tråkigt att inse att även om jag tycker att jag gjorde ett ganska bra lopp så räcker min prestation ändå inte längre. Förhållanden: runt -8 grader i starten, sol Kläder: långärmat underställ och byxor, tävlingsdräkt, buff, pannband, Madshus-handskarna med liner. Bra val, men jag kavlade upp ärmarna ganska snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1, valla: Star long distance -3–8 Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 5,5 km och från bord vid ca 10k.      Chiara and Marcus had fun too, before and during the race:) Chiara och Marcus hade också kul, både före och under loppet:)  
0 Comments
  Last Saturday Dolomitenlauf skate 21k and 42 k took place in Obertilliach, Austria. I had planned to do the 21k race for a long time, but a couple of days before the start I was thinking about maybe changing to go double the distance. But thinking about next race and a foot that causes me some trouble, I decided that it was a better idea to go 21k. Just as last year it was a very cold day, and along the way to the start the temperature was down to -21 degrees, but at the start the temperature had at least risen to maybe around -12-13 degrees. Marcus and I was there on Thursday, checking out the track, and then it was very fast, or extremely soft, since it had rained at the lower parts and snowed on the higher parts. Since all the parts were very fast, I was a bit worried about the downhills that are quite many, and quite technical. But I shouldn’t have needed to worry, since the track was a lot slower at the race. Unfortunately, we was a bit late to the start, and with the registration and collecting the bib, and putting out the skis, I felt that the warm-up was a bit too short. Especially when it comes to skating, I feel that a good warm-up is quite essential. I think that I got a good place for my skis, second row from left and second in my row, but when I went to the start, people had put skis in front of me, and suddenly I had 5 pairs of skis in front of mine. The start went okay for me, but slow, the appr. 1,5 first kilometres are uphill, and it was impossible for me to pass any skiers, at least without causing any trouble for maybe both myself and others. Still I tried to stay patient, and think that it was maybe good that it didn’t go so fast, regarding my short warm-up. After 1,5k the track is quite tricky, with many turns and downhills, until the turn at around 10k, apart from one slight uphill of appr. 1k. This is not my best part, but although I think it went okay, and it was at least a lot easier to ski, now when the conditions were a bit slower, I still lost positions in the downhills. Just before the turn of the course, I took a gel to get some more energy for the uphill part of around 8,5k. This is where my best part is, but it didn’t really work out the way I wanted it. The track is quite narrow, and I had lots of trouble passing skiers. It cost a lot of energy passing skiers, if they aren’t willing to stay aside, and I felt that I was a bit to weak to double-pole past several skiers, so therefor the 8,5k in many ways was a bit too much like “a walk in the park”. I am also a bit disappointed that I wasn’t a bit more awake when I woman passed me, to just have been able to catch her back, and then maybe at the same time passing the group of skiers in front of me. Still, she was a good incentive for me to try to catch, even though she got quite a big gap after having passed me. After I passed my group of skiers, (managed to do that where the track was a bit wider at a turn) my focus was just to catch the woman, and be sure that I wouldn’t let any woman pass me from the start. I caught her when it was around 3,5k left, and then I just had her back, until around 1k from the finish where I passed her and another skier in the last longer uphill. I heard that someone was chasing me but managed to keep the woman behind and the other skier crossed the finish line at exact same time. It is very hard to be satisfied with a race, when I really like to feel that I am really tired and have been able to give everything when I do competitions, and that was absolutely not the case this time. I felt way too unaffected when I passed the finish line. I wouldn’t mind that feeling if I would be in a group with the best, but when I am far behind, that is not the best feeling. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. +: No skier passed me after the turn at around 10k. The last part of the race where I passed two skiers at the right place and managed to keep one of them behind and finish at the exact same time as the other. -: Too bad performance To bad at the downhills, and too weak to pass skiers by double poling Conditions: -14 in the start, clear sky, slow track Skis: Madshus F3, L1 Liquid: took liquid at two stations, and once from Marcus, one gel Clothes: Headband and cap, buff, base layer at top and bottom, vest, electrical socks, liners and thick Roeckl gloves, kinesiology tape in the face and race suit. A good choice of clothes. Förra lördagen gick Dolomitenlauf skate 21 km och 42 km av stapeln i Obertilliach, Österrike. Jag hade länge planerat att köra 21 km loppet, men ett par dagar innan start funderade jag på att kanske byta till dubbla distansen. Men med nästa lopp i åtanke och en fot som krånglar lite, bestämde jag mig för att det var en bättre idé att köra 21 km. Precis som förra året var det väldigt kallt, och längs vägen till starten var temperaturen nere på -21 grader, men vid starten hade den i alla fall stigit till kanske runt -12-13 grader. Marcus och jag var där i torsdags och åkte banan och då gick var det väldigt snabbt före, och antingen isigt eller väldigt mjukt, eftersom det hade regnat i de lägre belägna delarna och snöat på de högre belägna delarna. Eftersom det var så snabbt före och blandat med och is och mjuk snö jag var lite orolig för nedförsbackarna som är ganska många, och ganska tekniska. Men jag skulle inte ha behövt oroa mig, eftersom banan var mycket långsammare under loppet. Tyvärr var vi lite sena till start och eftersom jag skulle anmäla mig och hämta nummerlappen och lägga ut skidorna kände jag att uppvärmningen blev lite för kort. Speciellt när det kommer till skate känner jag att en bra uppvärmning är ganska viktigt för mig. Jag tycker att jag fick en bra position, andra raden från vänster och tvåa i min rad, men när jag kom till starten hade jag plötsligt jag 5 par skidor framför mina. Starten gick okej för mig, men långsamt, de ca 1,5 första kilometrarna går uppför, och det var omöjligt för mig att passera andra åkare, åtminstone utan att ställa till med problem både för mig själv och andra. Ändå försökte jag ha tålamod och tänka att det kanske var bra att det inte gick så fort, med tanke på min korta uppvärmning. Efter 1,5 km är banan ganska teknisk, med många svängar och nedförsbackar, fram till att banan vänder vid cirka 10 km, förutom en slakmota på ca 1 km. Det här är inte min bästa del, men även om jag tycker att det gick okej, och det var i alla fall mycket lättare nu, när förhållandena var långsammare, tappade jag ändå positioner i utförsbackarna. Strax innan vändningen tog jag en gel för att få i mig lite mer energi för stigningen på runt 8,5 km. Det är här min bästa del är, men det gick inte riktigt som jag ville. Banan är ganska smal och jag hade väldigt svårt att passera skidåkare. Det kostar mycket energi att passera andra åkare, om de inte är villiga att hålla sig lite åt sidan, och jag kände att jag var lite för svag för att staka förbi flera åkare, så därför blev de 8,5 km på många sätt lite för mycket som "a walk in the park". Jag är också lite besviken över att jag inte var lite mer vaken när en dam passerade mig, och ta hennes rygg och samtidigt haft chansen att passera gruppen med skidåkare framför mig. Ändå var hon en bra morot för mig att försöka ta fast, även om hon fick en ganska stor lucka efter att ha passerat mig. Efter att jag passerat gruppen framför mig, (lyckades med det där banan var lite bredare vid en sväng) var mitt fokus bara att komma fast damen, och vara säker på att jag inte skulle låta någon kvinna passera mig från efter starten. Jag kom fast henne när det var runt 3,5 km kvar, och sen låg jag bara i rygg på henne tills runt 1 km från mål där jag passerade henne och en annan åkare i den sista längre uppförsbacken. Jag hörde att någon jagade mig men lyckades hålla damen bakom mig och korsade mållinjen exakt samtidigt som den andra åkaren. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. Jag kände mig alldeles för opåverkad när jag passerade mållinjen. Jag skulle såklart inte ha något emot den känslan om jag skulle vara ligga i grupp med de bästa, men när jag är långt efter är det inte den bästa känslan. +: Ingen åkare passerade mig efter banans vändning vid runt 10 k. Sista delen av loppet där jag passerade två åkare på rätt plats och lyckades hålla en av dem bakom och komma i mål på exakt samma tid som den andra. -: För dålig prestation För dålig i utförsbackarna, och för svag för att passera skidåkare genom att staka Förhållanden: -13 i starten, klart, långsamma spår Skidor: Madshus F3, L1 Vätska: tog vätska från två stationer och en gång av Marcus, en gel Kläder: Pannband och mössa, buff, underställ upptill och nedtill, väst, värmestrumpor, liners och tjocka Roeckl-handskar, kinesiologitejp i ansiktet och tävlingsdräkt. Bra klädval.   Last Monday (and then also Wednesday) meant first time on snow for this season. There are 2,8k artificial snow in Obertilliach, Austria, appr. 40 minutes from Toblach, and 30 minutes fron Chiara's Kindergarten. Very nice to be on snow again, and very nice place. There are only two bad sides: one is that the track is quite tough, with lots of uphills and down hills, and turns. Not a problem in itself, but when you start the season on snow again, you would prefer to have a flatter track, and also it is not the best for double poling. The other is that it's lots of people there, luckily most good skiers, so they are not in the way, but still you have to be quite alert.   Förra måndagen (och sedan även i onsdags) innebar första gången på snö för denna säsong. Det finns en slinga på 2,8 km med konstsnö i Obertilliach, Österrike, ca. 40 minuter från Toblach och 30 minuter från Chiaras dagis. Väldigt kul att vara på snö igen, och väldigt fin plats. Det är bara nackdelar: den ena är att banan är ganska tuff, med mycket upp- och nedförsbackar och svängar. Inget problem i sig, men när du startar upp på snö igen för säsongen vill du helst ha en lite plattare bana, och dessutom är den inte den bästa för stakning. Det andra är att det är mycket folk där, men som tur är de flesta bra skidåkare, så de är inte i vägen, men ändå måste man vara ganska alert.      On our way back to Toblach (when we came from Alanya) we did a stop in Innsbruck for the city's traditional Christmas market. It was a bit nostalgical since the last time we visited the market was just in the beginning of our first stay in Toblach, and now we were back, seven years later :) If you would like to check out how it was then, check out our post from then. Unfortunately you have to copy paste the link: https://www.trainingtravelinspiration.com/home/innsbruck since the linking function doesn't work (only in Swedish). It pretty much looked the same I think, lots of different stalls with food and Christmas stuff, and a very cozy atmosphere with the snowcovered mountains that surround the city. We bought a big gingerbread for Chiara and shared a Glühwein, but bought two cups to take with us, just like last time:) The Christmas market in Innsbruck is actually spread around for different places and when we were there two of them were open, the one in the Old Town and the one at the marketplace. The other two open on November 25th and are located on Maria-Theresien-Straße and at Hungerburg, a district above the city itself with breaktaking panorama, probably also worth a visit. Next time:)     På väg tillbaka till Toblach (från Alanya) gjorde vi ett stopp i Innsbruck för stadens traditionella julmarknad. Det var lite nostalgiskt eftersom senaste gången vi besökte marknaden var precis i början av vår första vistelse i Toblach, och nu var vi tillbaka, sju år senare :) Vill du kolla in hur det var då, kolla in vårt inlägg från då. Tyvärr måste man kopiera och klistra in länken: https://www.trainingtravelinspiration.com/home/innsbruck eftersom länkfunktionen av någon anledning inte fungerar. Det såg rätt lika ut tycker jag, massor av olika stånd med mat och julsaker, och en väldigt mysig stämning med de snöklädda bergen som inramning. Vi köpte en stor pepparkaka till Chiara och delade på en Glühwein, men köpte två koppar att ta med oss, precis som förra gången:) Julmarknaden i Innsbruck är egentligen spridd över olika platser och när vi var där hade två av dem öppet, den i Gamla Stan och den på marknadsplatsen. De andra två öppnar den 25 november och ligger på Maria-Theresien-Straße och vid Hungerburg, en stadsdel ovanför själva staden med enastående panoramautsikt, förmodligen väldigt värt ett besök den också. Nästa gång :)      Almost unreal backdrop of the starting area GanghoferLauf 50 km klassiskt i Leutasch (Seefeld in Tirol) Efter att jag hade varit sjuk och inte kunnat göra ett riktigt bra lopp i Toblach/Cortina och ett ok lopp i GsiesertalLauf, så bestämde jag mig för att jag ville göra ett till lopp i klassisk stil där jag förhoppningsvis kunde få ett riktigt bra resultat. Så jag bestämde mig för GanghoferLauf 50 km i österrikiska Leutasch nära Seefeld in Tirol. Vi kom dit en dag innan så jag kunde provåka banan och banan börjar väldigt tufft, efter cirka 1 km så är det en brant stigning på cirka 1,5 km där man tar 100 höjdmeter. Banan har överlag mycket branta stigningar och snabba utförsbackar. Man åker också en del på ett platt parti, men de finns väldigt få stakvänliga motlut, utan det är antingen rejäla backar eller platt stakning. Branta backar är inte det som passar mig bäst. Banan är däremot väldigt vackert och går 2 varv på en 25 km lång slinga. Jag tänkte innan start att jag skulle försöka hänga med bästa damen som ställde upp, Franziska Müller. Jag fick en bra startposition eftersom mitt resultat i Pustertal Ski Marathon gjorde så jag fick starta i första grupp. Starten gick och det gick mycket snabbt, men redan in i första backen kände jag att det gick för hårt för mig och då jag tappade även Müller. Jag gick in i backen och där tappade jag två platser till sådana som diagonalade och tappade mer mot gruppen framför. Efter jag kom upp för backen så åkte vi cirka 8 km uppe på en platå som går upp och ner. Jag åkte tillsammans med 2 stycken som hade fäste. Det kom också fast någon bakifrån. När vi skulle nerför platån tog jag det lite försiktigt och tappade gruppen. Jag åkte sedan fast en av dem som tappat gruppen framför och honom åkte jag med ganska mycket. Jag tappade lite på honom i de branta backarna men annars åkte jag med honom. När vi var på väg inför varvning kom den bästa damen i 25 km (man kan välja att åka 25 km också) fast oss och vid ett spårbyte så tappade jag balansen (helt mitt eget fel) och tappade återigen han jag åkt med och damen som kom fast. Efter det åkte jag ensam de första 15 km på andra varvet. Jag närmade mig honom jag åkt med på de platta partierna, men tappade uppför. Efter 15 km på andra varvet började jag bli riktigt trött och då kom en fast mig som åkte med fäste. Vi åkte tillsammans till slutet då jag spurtade ner honom. Jag slutade på 17:e plats bland herrarna. Nästan 25 minuter efter segraren Jakob Milz, vars största meriter är en 8:e plats i Junior VM för 2 år sedan, då han även slog William Poromaa. Jag förlorade också mot Franziska Müller med nästan 6 minuter. Så inget topplopp av mig. Jag fick också klart stryk av 2 åkare jag slog i Pustertal Ski Marathon. Mina tankar efter loppet:
Väder: Sol och minus -6 grader vid start och kanske -2 vid mål Skidor:
GanghoferLauf 50k classic in Leutasch (Seefeld in Tirol) After I had been ill and unable to make a good race in Toblach-Cortina and an okay race in GsiesertalLauf, I decided that I wanted to make a race in classic style, where I hopefully could get a really good result. So, I decided to compete in GanghoferLauf 50k in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We got there a day before, so I could test the course. The course is very tough in the beginning, after about 1 km it is a steep climb of about 1.5 km and 100 altitude meters. The track consists overall of very steep climbs and fast descents. The track also have some flat parts, but they are very few uphill perfect for double poling, but instead either very steep uphilld or flat parts for double poling. Steep slopes are not the one that suits me best. The track is however very beautiful, and the race is two laps on a 25l long track. I had planned before the start that I should try to keep up with the best woman on the start, Franziska Müller. I got a good starting position because my results in Pustertal Ski Marathon gave me a start position in the first group. The start was very fast, but already in the first hill, I felt it was too fast for me, and then I also lost Müller. In the uphill, I lost two places to two skiers who had kick wax and lost more time against the group in front of me. After the hill we went approximately 8 km on a plateau that goes up and down. I went together with two skiers that had kick wax. Some skiers also came up from behind. When we were going down the plateau, I took it a bit carefully and lost the group. Then I manage to catch one skier that had lost the group in front of him, and I then skied together quite a lot with him. I lost some time to him in the steep hills but otherwise we skied together. Just before the turning the best woman in the 25k caught us (you could choose to participate in 25k too), and at a change of track I lost my balance (entirely my own fault) and once more I lost the person I skied together with and the woman. After that I went alone for the first 15 km of the second lap. I approached the skier I had skied with on the flat parts, but lost time in the uphills. After 15 km on the second lap I started to get really tired and then a skier with kick wax caught me. We skied together to the finish where I won the sprint against him. I finished in 17th place among the men. Nearly 25 minutes after the winner Jakob Milz, whose greatest achievement is an 8th place in the Junior World Championships two years ago, when he also beat William Poromaa. I also lost almost 6 minutes to Franziska Müller. So not a top race of me. I also got clearly beaten by two skiers I beat in Pustertal Ski Marathon. Some thoughts after the race: - I think I trained a little too hard before the race and between the races after GsiesertalLauf - I need to go harder in the really steep slopes. (Although I did not go as fast as many others, my top speed was still 60 km/h) - It is a track that does not quite fit me with such steep hills, but maybe I should have trained more steep slopes at the end - I was very stressed in my technique, I need to find a rhythm. Weather: Sun and -6 degrees at the start and maybe -2 degrees at the finish Skis: - Had probably as good glide in the double poling parts that the ones with kick wax. Otherwise, it was difficult to compare because there were so many steep slopes where I took it a bit carefully. But I didn’t have the best glide - Rill: 1 mm straight back - Skiing: DP Madshus with grind: 1 medium grind.      Two weekends ago we spent Friday and Saturday in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We went there because Marcus should participate in Ganghoferlauf 50k classic on Saturday. If I would not have been injured I would have competed in skate on Sunday. We found a hotel very well located just about 200 meters from the tracks and about 1 km from the start of the race. On Friday Marcus checked out the course on skis and I did some douple poling in Leutasch and the part that is called Unterleutasch, such a beuatiful surroundings. Leutasch and Seefeld in Tirol is very good for cross country skiing since you can really find all types of tracks here. After we both had finsihed the training we enjoyed a picnic in the sunshine, before heading to our hotel. The afternoon where spent with some work, collecting the starting bib and pizza. Saturday was mostly about the race, (check out next post for the race report) and for Chiara and me, who should give liquid to Marcus it was nice with sunshine and almost no wind, meaning very nice hours outside. Nowadays giving liquid and being ready with poles, also meaning some entertainment of a small partner. Nice then to find a bench by the start and a wooden horse just beside the track where the course passed four times:) Having Chiara with me at competitions is almost never any problem, though it can sometimes be a bit more stressful. After the race we stopped for a lunch in the sunshine: goulash soup and bread, before heading back home to Toblach. Checking out the tracks in Leutasch and Unterleutasch and parts of the track for Saturday's GanghoferLauf 50 k classic:    Unterleutasch  Someone has taken a red wooden house directly from Dalarna and put it up with another backdrop:)  Picnic time ...  ... with a view over the race track För två veckor sedan tillbringade vi fredagen och lördagen i Leutasch i Österrike, nära Seefeld i Tirol. Vi åkte dit eftersom Marcus skulle köra GanghoferLauf 50 km i klassisk stil på lördagen. Om jag inte skulle ha varit skadad skulle jag ha tävlat i skate på söndagen. Vi hittade ett hotell mycket bra beläget bara 200 meter från spåren och ca 1 km från starten av tävlingen. På fredagen checkade Marcus in banan på skidor och jag stakade lite i Leutasch och Unterleutasch, i en väldigt vacker omgivning. Leutasch och Seefeld i Tirol passar mycket bra för längdskidåkning eftersom du verkligen kan hitta alla typer av spår här. Efter att vi båda hade tränat hade vi picknick i solskenet, innan vi åkte till vårt hotell. Eftermiddagen spenderas med lite arbete, hämtande av nummerlapp och pizza. Lördagen handlade mestadels om loppet, (kolla in nästa inlägg för tävlingsrapporten) och för Chiara och mig som skulle langa vätska till Marcus det var trevligt med solsken och nästan ingen vind, vilket betydde trevliga timmar i solskenet. Numera innebär vätskelangning och att vara redo med extrastavar, också underhållning av en liten kompanjon. Bra då när man hittar en bänk vid starten och en trähäst precis bredvid spåret där banan passerade fyra gånger :) Att ha Chiara med på tävlingarna är i princip aldrig något problem, dock kan det ibland förstås bli lite mer stressigt. Efter loppet stannade vi till för en lunch i solskenet: gulaschsoppa och lite bröd, innan det bar av hem till Toblach igen. Found a hotel conveniently located just 200 meters from the track. It also offered a good breakfast and a nice view from the balcony:)   GanghoferLauf 2022 50k classic    Finished our stay in Leutasch after the race with some gulash soup with a beautiful view and very curious goats:)      Snowy start in Leutasch Here comes one of the post I have really been waiting for to write: a race report :) Sunday (01.03.2020) we went to Leutasch in the near of Seefeld in Tirol for Ganghoferlauf 20 k skate. It was a late decision to go that race, and I register on the start. But to take it from the beginning. I was back on skis in the beginning of January and it was when we got down here in the middle of January that I stepped up the training a bit more. When I found out that I was pregnant and got to know that expected birth should be in the beginning of November I had a goal (I know that it maybe should not go, but that was still a dream) to be standing at the starting line at Toblach-Cortina 42 k classic this year. When the delivery had to be a c-sectio, I know that I had to skip that, because of the lack of double-poling training (most of my training has been skate). After having a really good threshold training the week before Toblach-Cortina, I started to thinking about going the skating race (32 k). But then I still felt that it was a bit too early, and I decided to aim for Ridnauner Volkslauf instead, a 25 k skating race March 1st, (a race that I also did last year). Then I could get some more training and it would also have gone one more month. But then came Corona :(, which meant that the race was cancelled. We knew that Ganghoferlauf 20 skate was going to take place the same day in near Seefeld, so then it was just to aim for that instead, hoping that they wouldn't cancel that race too. We had to fill in a form that we hadn't been in any of the affected regions in Italy, China etc and haven't been in contact with any person who had any symptoms and then it was ok to participate. Ganghoferlauf and Ridnauner Volkslauf is quite similar in length, but that's probably the only they have in common. Ridnauner Volkslauf is a quite curvy track with small uphills and downhills, while the Ganghofer track has one tougher curve and more slight uphills and downhills. The track starts with a 2,5 k slight downhill, then the track goes slight uphill until 13,5 k and then slightly downhill to the finish line. After having checked the profile my goal was to push almost all that I had from 2,5 till 13,5, because then I know that the last kilometers were going to be downwards. When we got to start in the morning it was snowing and quite a lot of fresh snow in the track, so I realized that it was probably going to be quite a tough race. The start went well and the first two kilometers went quite easily since many skiers had warmed up there and therefor the glide was better there and we had tailwind. Even though I got off quite good it was still difficult to pass any skiers, since it was quite "crowdy" and also just a quite narrow part that was gliding good. After the first 2,5 k the track turned and started to go uphill and then the track got very slow and we also got a headwind. I knew that it was just to go all in up to the turning point after 13,5 k, when the track was going to go downwards. After appr. 6 k Marcus also stood with some sport drink. What wasn't clear at the profile, was the two quite steep uphills that came from 12,5 to 13,5 k, so I was quite tired when going into those two. After 13,5 k the only "steeper" downhill came, and also the only time I was in "speed position". The last 6,5 k that I that was going to be a bit "easier" were still very tough because of the conditions, and you had to push hard all the time. The snowfall also made it very tough to pass any skiers. Some kilometers from the finish line I caught up with a woman, that I tried to pass, but had to go back behind again. I then realized that I had more energy than her and made a new try to pass her, and also did. That unfortunately cost so much energy that 1 kilometer before the finish line she passed me again and I couldn't manage to pass her again before the finish line. With all facts on hand, I should maybe have stayed behind her longer and tried to passed her nearer the finish line. To sum it up I am quite satisfied with my race. The goal was to give what I had (still I had to be thinking a bit, because of the situation), be really tired at the finish line and could look back at the race and feel that I couldn't have done so much better, and I think that I managed these things. I became 32nd overall and 3rd in my age group. Just before I crossed the finish line the sun broke through so the race day ended with the obligatory pasta party and some lovely scenery :) Wax and conditions: Stone grind: New, Rill: - Powder: HWK +4-+15 HF: HWK Conditions: -2 degrees and snowy in the start, and around 0 and the sun broke through at the finish Här kommer ett av de inlägg jag verkligen har väntat på att få skriva: en tävlingsrapport :) Söndagen den 1 mars åkte vi till Leutasch i närheten av Seefeld in Tirol för Ganghoferlauf 20 km skate. Det var ett sent beslut att köra loppet, och jag anmälde mig på start. Men vi tar det från början. Jag var tillbaka på skidor i början av januari och det var när vi kom hit i mitten mitten av januari som jag trappade upp träningen lite mer. När jag fick reda på att jag var gravid och fick veta att beräknad datum skulle vara i början av november hade jag ett mål (jag visste förstås att det kanske inte skulle gå, men det var fortfarande en dröm) att stå på startlinjen på Toblach-Cortina 42 km klassiskt i år. När det visade sig att det skulle bli ett kejsarsnitt visste jag att jag inte skulle hinna komma tillbaka till det loppet på grund av bristen på stakträning (det mesta av min träning har varit skate). Efter att ha kört ett riktigt bra tröskelpass veckan före Toblach-Cortina började jag tänka på att åka skate 32 k istället. Men då kände jag ändå att det fortfarande var lite för tidigt, och jag bestämde mig för att sikta på Ridnauner Volkslauf istället, ett 25 k skate lopp den 1 mars, (ett lopp som jag också körde förra året). Då skulle jag hinna träna lite mer och det skulle också gå en månad till. Men sen kom Corona :(, vilket innebar att loppet ställdes in. Vi visste att Ganghoferlauf 20 skate skulle äga rum samma dag i närheten av Seefeld in Tirol, så då var det bara att sikta på det istället och hoppas att de inte skulle ställa in det också. Vi var tvungna att fylla i ett formulär där vi intygade att vi inte hade varit i någon av de drabbade regionerna i Italien, Kina osv och inte har haft kontakt med någon person som hade några symtom och då var det ok att delta. Ganghoferlauf och Ridnauner Volkslauf är ganska lika i längd, men det är förmodligen det enda de har gemensamt. Ridnauner Volkslauf är ett lopp med ganska mycket kurvor och korta uppförs- och nerförsbackar, medan Ganghofer-banan har en tuffare kurva och mer slakmotor och partier med svagare utförskörningar. Banan börjar med 2,5 km lätt utför, sedan går banan lätt uppför till 13,5 km och sedan lätt utför till mål. Efter att ha kollat banprofilen var mitt mål att gå på nästan allt jag hade från 2,5 km till 13,5 km då jag visste att de sista kilometrarna var lätt utför. När vi kom till starten på morgonen snöade det och det var ganska mycket nysnö i banan, så jag insåg att det antagligen skulle bli ett ganska tufft lopp. Starten gick bra och de första två kilometerna gick ganska lätt då många åkare värmt upp där och därför var glidet bättre där och det var dessutom medvind. Även om jag kom iväg ganska bra var det fortfarande svårt att passera några åkare, eftersom det var ganska trångt och bara en ganska smal sträng som gled bra. Efter de första 2,5 km vände banan och började gå uppför, och samtidigt blev föret väldigt trögt och det blev motvind. Jag visste att det bara var att gå "all in" till 13,5 km, när det skulle börja gå lätt utför. Efter ca. 6 km Marcus stod också med lite sportdryck. Det som inte syntes så tydligt på profilen, var de två ganska branta uppförsbackarna som kom mellan 12,5 km och 13,5 km, så jag var ganska trött när jag kom till dessa två. Efter 13,5 km kom den enda "brantare" nedförsbacken, och det var också enda gången jag kunde sta en liten stund i fartställning. De sista 6,5 km som jag tänkt skulle bli lite "lättare" var dock väldigt tuffa på grund av förhållandena, och man var tvungen att ta i hela tiden. Snöfallet gjorde det också mycket tufft att passera åkare. Några kilometer från mållinjen kom jag fast en tjej som jag försökte passera, men jag var tvungen att ta hennes rygg igen. Jag insåg dock att jag hade mer energi än henne och gjorde ett nytt försök att passera henne, och gjorde det också. Det kostade tyvärr så mycket energi att en kilometer före mållinjen passerade hon mig igen och jag orkade inte ta henne innan mål. Med facit i hand skulle jag kanske ha legat kvar längre bakom henne och försökt passera henne närmare mållinjen. För att sammanfatta det hela är jag rätt nöjd med mitt lopp. Målet var att ge det jag hade (behöver dock fortfarande tänka lite på grund av situationen), vara riktigt trött när jag passerade mållinjen och kunna se tillbaka på loppet och känna att jag inte kunde ha gjort så mycket bättre, och jag tycker att jag lyckades med detta. Jag blev 32:a totalt och 3:a i min åldersgrupp. Strax innan jag passerade mållinjen bröt solen igenom så tävlingsdagen avslutades med det obligatoriska pastapartyt och underbara vyer :) Valla och förhållanden: Stenslipning: Ny, Rill: - Pulver: HWK + 4- + 15 HF: HWK Förhållanden: -2 grader och snöig i början och runt 0 och solen bröt igenom vid mål  So happy to be standing there   The finish   I decided to go Dolomitenlauf one week before the race. I wanted to go the race because the start was in a village close by and the finish in Lienz. The race is 42 km long and you drop 400 altitude meters. My goal was to start the race pretty hard, but I feel that I didn’t do that so hard. After around 5 km I caught up with Terhi Pollari, a Finnish female elite skier and I was skiing with her until it was 7-8 km left of the race. There we were caught up by some other guys and I couldn´t manage to keeping going with that group. I finished in 60:th place which was pretty good for a Worldloppet race. + Found good backs and double poled good downhill + My skis went pretty well in the beginning when the snow was dry, but not so good in the finish when the snow was warmer. But can be pretty satisfied altogether. + Nice race in a nice atmosphere. Good if you like to go downhill. - Could maybe have started a little bit faster. Skis and wax Conditions: clear sky, -10 degrees in the start and plus and wet in the finish Skies: Madshus classic Cold Stonegrind: Madshus original Glide: HF HWK + HWK powder -4 + 15 Rill: -    Jag bestämde mig för att köra Dolomitenlauf en vecka före loppet. Jag ville skida tävlingen eftersom starten var i en by nära och målet i Lienz. Loppet är 42 km långt och droppar 400 höjdmeter. Mitt mål var att starta tävlingen ganska hårt, men jag känner att jag inte gick ut så hårt. Efter cirka 5 km kom jag ikapp Terhi Pollari, en finsk kvinnlig elitskidåkare och sen åkte jag med henne tills det var 7-8 km kvar av loppet. Där fångades vi in av några killar och jag lyckades inte att gå med den gruppen. Jag slutade på 60: e plats vilket var ganska bra för att vara ett Worldloppet-lopp. + Hittade bra ryggar och stakade bra i nedförsbacke + Mina skidor gick ganska bra i början när snön var torr, men inte så bra före mål när snön var varmare. Men var totalt sätt ganska nöjd. + Fint lopp med en trevlig atmosfär. Bra om du gillar när det går utför. - Kunde kanske ha börjat lite snabbare. Skidor och valla: Förhållanden: klart, -10 grader i början, plusgrader och vått i mål Skies: Madshus classic Cold Stenegrind: Madshus original Glid: HF HWK + HWK pulver -4 + 15 Rill: -      Last Saturday (23rd Feb) we went to Seefeld for the men's and women's skiathlon in FIS Nordic World Ski Championships. We decided a long time ago that we wanted to see at least some competitions when it is the World Championsships and when Seefeld is only two hours from here. We chose to see skiathlon for two reasons, it was the only day when both the men and women competed (except for the sprint competitions) and I wanted to see Therese Johaug. I lördags (23 februari) var vi i Seefeld för att se männens och kvinnornas skiathlon i skid-VM. Vi bestämde oss för ganska länge sen att vi ville se åtminstone en tävling eftersom det är VM och eftersom Seefeld ligger bara två timmars bilresa bort. Vi valde skiathlonen av två orsaker, det var den enda dagen då både männen och kvinnorna tävlade (bortsett från sprintrarna) och jag ville se Therese Johaug.  Taking into account the great races, especially the men's competition was very interesting an exciting, and the amazing weather I think we chose a good day. Unfortunately, Finland didn't get any medals, but I really found it nice that Sjur Roethe and Therese Johaug became the winners. For both of them the last couple of years have been really tough. As probably many people knows, Johaug was suspended 18 months for tested positive for the anabolic steroid clostebol, which was one of the substances in the lip balm she used as treatment for her sunburnt lips. Sjur Roethe, on the other hand, has been having lots of problems with his back and in 2017 he found out that he has spondyloartthritis, a rheumatic disease. Med tanke på att tävlingarna var riktigt bra, speciellt männens skiathlon var väldigt intressant och spännande, och det fantastiska vädret jag tycker att vi valde en bra dag. Tyvärr lyckades inte Finland ta några medaljer, men jag tyckte verkligen att det var riktigt roligt att få se Sjur Roethe och Therese Johaug stå överst på prispallen. För båda har de senaste åren varit väldigt tuffa. Som antagligen många vet stängdes ju Johaug av i 18 månader efter att ha testats positivt för den anabola steroiden clostebol, en av substanserna i läppkrämen som hon använde på sin solbrända läpp. Sjur Roethe å andra sidan, har haft mycket problem med sin rygg och 2017 fick han reda på att han har spondylartrit, en reumatisk sjukdom.  The women getting ready for the start  Johaug already in the lead  One of the downhills  The second group trying to catch the skiers in front of them  The medalists. From left to right: Ingvild Flugstad Østberg, Therese Johaug and Natalja Neprjajeva   The men getting ready for the start  The classic part  The last kilometer, Martin Johnsrud Sundby in the lead, followed by Aleksandr Bolsjunov and Sjur Røthe  Approaching the finish line  The three medalists. From left to right: Aleksandr Bolsjunov, Sjur Røthe and Martin Johnsrud Sundby  It was also fun to be back in Seefeld itself, it was our forth time there, and it is really a very beautiful place. Det var också roligt att vara tillbaka i Seefeld. Det var vårt fjärde besök där och det är verkligen en vacker plats.  Lots of fans everywhere   At the start in the morning Conditions: -3 degrees and cloudy at start, natural snow, loose tracks Glide: HWK Ultra HFW Base (Anna: one layer, Marcus: two layers), Swix Pulver FC7X Grip wax (Anna): two layers with base wax VG30 (ironed), one layer with VR45 (ironed), three layers with VR40 → at start two layers with a mix of VR45 and VR55 Förhållanden: -3 grader och mulet vid start, natursnö, lösa spår Glid: HWK Ultra HFW Base (Anna: ett lager, Marcus: två lager), Swix Pulver FC7X Fäste (Anna): två lager med base wax VG30 (invärmt), ett lager med VR45 (invärmt), tre lager med VR40 → vid start två lager med en blandning av VR45 och VR55  Testing skis Marcus's race report: Last Saturday (12.1) we did the Kaiser Maximillian Lauf in Seefeld in Tirol. We had planned to go Pustertal Ski Marathon in our own valley, but due to the lack of snow (and little laziness from the organization) the race was cancelled. Because of this, we decided on Wednesday to go the race after some thinking. The race is actually 60 km long, but due to the risk of avalanches it was shortened to 40 km. They took away the 20 km which was a bit easier, the double poling part, which is flat and my best part. I decided early to double pole even though the track has a lot of uphills and downhills, but after having talked to Ski Team Mäenpääs Isac Holmström the day before and he said that he might have gone with grip wax if he had had such skis with him, I went out and put grip wax on one pair of skis, even though I hadn’t train at all with grip wax, except for a few trainings on skintec skis. After testing the skis at Seefeld in the morning I still chose to double pole because I did not have such a good grip on the skis with grip wax and because I had almost only double poled at training. The race went a little slower than I had hoped for, especially if I compare myself with the women elite. I got badly beaten by the winner Britta Johansson Norgen, which I beat on roller skis in UVK-rullen. I was also far behind other skiers, which I have been near on rollerskis. I have not been so good at double poling at uphills before, so that I managed to double pole and go with herringbone this race, I can be satisfied with. I would almost certainly have been able to perform better with grip wax, but now I have managed to double pole and it was a good test before Marcialonga (which suits me much better with double poling at a high speed). I can also bring with me that I passed many skiers in the flat terrain when I was double poling. However, the last uphill was really heavy and I went with heringbone a lot, and certainly around 30 skiers passed me, who I then couldn't get past again at the end in the steep descents. Should there have been really hard tracks like here in the valley, or as it usually is in Marcialonga, maybe I could have done a better result. It was also difficult to know how hard I should go in the uphills since I didn't know when they would end. This race is not a race I would recommend to anyone who is a complete amateur on skis as there are really tough uphills and steep downhills. Seefeld in Tirol, on the other hand, is a beautiful place, but the track itself is not as beautiful as Dobbiaco/Toblach-Cortina and Marcialonga. Marcus tävlingsrapport: I lördags (12.1) körde vi Kaiser Maximilian Lauf i Seefeld in Tirol. Vi hade planerat att köra Pustertal Ski Marathon i vår egen dal, men på grund av bristen på snö (och lite lathet hos organisationen) ställdes loppet in. På grund av detta bestämde vi att åka loppet först på onsdag efter lite funderingar. Loppet är egentligen 60 km långt, men p.g.a. lavinrisken i området så ändrades det till 40 km. De tog bort de 20 km som var lite lättare att åka, stakningspartiet, vilket är väldigt platt och min bästa del. Jag bestämde mig tidigt för att staka trots att banan är väldigt mycket upp och ner, men efter att pratat med Ski Team Mäenpääs Isac Holmström dagen innan och han sade att han kanske skulle ha kört med fäste om han haft sådana skidor med sig, så gick jag ut och vallade upp ett par skidor med fäste, trots att jag inte tränat överhuvudtaget med det, bortsett från några pass på skintec-skidor. Efter test av skidor i Seefeld på morgonen valde jag ändå att staka eftersom jag inte hade så bra fäste på mina vallade skidor och eftersom jag nästan bara har stakat. Loppet gick lite långsammare än jag hade hoppats på, framförallt om jag jämför mig med den kvinnliga eliten. Jag fick storstryk av damvinnaren Britta Johansson Norgen, som jag slog på rullskidor i UVK-rullen. Jag var också långt efter andra åkare, som jag varit nära på rullskidor. Jag har själv inte varit så bra på att staka uppför så att klara av att staka och saxa detta lopp får jag ändå vara nöjd med. Jag skulle säkert ha kunnat prestera bättre med fäste, men nu har jag testat att staka och det var en bra genomkörare inför Marcialonga (som passar mig mycket bättre med stakning i hög fart). Jag får också ta med mig att jag passerade många åkare på platten när det var stakning som gällde. Däremot var sista backen upp riktigt tung och jag saxade mycket, och säkert ett 30-tal åkare passerade mig, som jag sedan inte kunde ta mig förbi igen på slutet i de branta nedförsbackarna. Skulle det ha varit stenhårda spår som här i dalen eller som det brukar vara i Marcialonga kanske jag kunde gått bättre. De var också svårt att veta hur hårt jag skulle gå i backarna med tanke på att jag inte visste när de skulle ta slut. Loppet är inget jag skulle rekommendera till någon som är helt amatör på skidor eftersom det var riktigt tuffa uppförsbackar och branta nedförsbackar. Däremot är Seefeld som ort mycket vackert, men själva banan är nog inte lika vacker som Dobbiaco/Toblach-Cortina eller Marcialonga.  Women's start Anna’s race report: Kaiser Maximilian Lauf: a race completely different from anything else I have experienced. It isn’t a race that I am satisfied with, but it was a tough race that was hard to really know how to manage in the best way. I thought that the race could have suited me since there are not so many real double-poling parts, but unfortunately the uphills had no real tracks so it was very hard to use the diagonal stride and the downhills were really tough. They were steep and quite winding, and since you didn’t know where and when they ended it was hard to let go. As I wrote in the beginning I am not satisfied with the race, but still there are three things that were quite good: my skis, the double poling and the experience. I had good skis, my skis were gliding better than the skis on several skiers around me. The grip was good when testing the skis, and I think it would have been good the whole race if it should have been any tracks in the uphills😊 The thing that I thought would feel worst, was the thing that felt the best: my double poling in the flat terrain. Unfortunately, that wasn’t the best for the race, but hopefully it can help me more in the next races. It was a great experience, I really got to experience something new when it comes to long distance cross-country skiing. I also, once more, learnt that I need to improve my downhill-skiing. I think that one of my biggest problems when it comes to the races is to plan them well. I found it hard to know how hard I am able to go, when the races are longer. I hope that this is something I will manage in the two races here in the near: Dobbiaco/Toblach-Cortina and GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, where I know the tracks very well. Annas tävlingsrapport: Kaiser Maximilian Lauf: en tävling helt annorlunda än vad jag tidigare har upplevt. Det är inte en tävling jag är nöjd med, men det var en tuff tävling som det svårt att riktigt veta hur man skulle lägga upp. Jag trodde att loppet skulle ha passat mig rätt bra eftersom det inte finns så många riktiga stakpartier, men tyvärr hade uppförsbackarna inga spår så det var väldigt svårt att diagonala och utförsbackarna var riktigt tuffa. De var branta och ganska kurviga, och eftersom du inte visste var och när de slutade var det svårt att våga stå på. Som jag skrev i början är jag inte nöjd med tävlingen, men det finns ändå tre saker som var ganska bra: mina skidor, stakningen och erfarenheten. Jag hade bra skidor, mina skidor gled bättre än många av de som var runt mig. Jag hade bra fäste när jag testade skidorna, och jag tror nog att det skulle ha varit bra hela loppet om det hade varit några spår i uppförsbackarna😊 Det som jag trodde skulle kännas sämst var nästan det som kändes bäst: min stakning i den platta terrängen. Tyvärr var det inte det som var bäst för resultatet i tävlingen, men förhoppningsvis kan det hjälpa mig mer på nästa tävling. Det var en bra erfarenhet, jag fick verkligen uppleva något nytt när det gäller långlopp. Och jag lärde mig, än en gång, att jag måste förbättra min utförsåkning. Jag tror att ett av mina största problem när det gäller tävlingarna är att lägga upp dem på ett bra sätt. Jag har svårt att veta hur tufft jag kan gå, när distanserna är så pass långa. Jag hoppas att det här är något jag kommer att klara av bättre i de två tävlingarna som äger rum här i närheten: Dobbiaco/Toblach-Cortina och GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, där jag känner till banorna väldigt bra.  After the race  The three skiers from the Aland Islands Photo: Isac Holmström Some pictures from beautiful Seefeld in Tirol       |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde