|
Yesterday we visited the snow festival in the neighbouring village of San Candido/Innichen the third year in a row. It is really amazing to see what the snow sculturers can create. See and enjoy! Igår besökte vi snöfestivalen i den närliggande byn San Candido/Innichen för tredje året i rad. Det är verkligen fantastiskt att se vad skultörerna kan åstadkomma. Se och njut!  USA: Winter's Dream  USA: Winter's Dream  Italy: Frozen Castle  USA: Wavelength  South Tirol: Surrounded labyrinth  Serbia: Stairs of time  Great Britain/Wales: Three wise monkeys  Italy: The princess Dolasilla  Georgia/Turkey: Waiting for something
0 Kommentarer
 At the start in the morning Conditions: -3 degrees and cloudy at start, natural snow, loose tracks Glide: HWK Ultra HFW Base (Anna: one layer, Marcus: two layers), Swix Pulver FC7X Grip wax (Anna): two layers with base wax VG30 (ironed), one layer with VR45 (ironed), three layers with VR40 → at start two layers with a mix of VR45 and VR55 Förhållanden: -3 grader och mulet vid start, natursnö, lösa spår Glid: HWK Ultra HFW Base (Anna: ett lager, Marcus: två lager), Swix Pulver FC7X Fäste (Anna): två lager med base wax VG30 (invärmt), ett lager med VR45 (invärmt), tre lager med VR40 → vid start två lager med en blandning av VR45 och VR55  Testing skis Marcus's race report: Last Saturday (12.1) we did the Kaiser Maximillian Lauf in Seefeld in Tirol. We had planned to go Pustertal Ski Marathon in our own valley, but due to the lack of snow (and little laziness from the organization) the race was cancelled. Because of this, we decided on Wednesday to go the race after some thinking. The race is actually 60 km long, but due to the risk of avalanches it was shortened to 40 km. They took away the 20 km which was a bit easier, the double poling part, which is flat and my best part. I decided early to double pole even though the track has a lot of uphills and downhills, but after having talked to Ski Team Mäenpääs Isac Holmström the day before and he said that he might have gone with grip wax if he had had such skis with him, I went out and put grip wax on one pair of skis, even though I hadn’t train at all with grip wax, except for a few trainings on skintec skis. After testing the skis at Seefeld in the morning I still chose to double pole because I did not have such a good grip on the skis with grip wax and because I had almost only double poled at training. The race went a little slower than I had hoped for, especially if I compare myself with the women elite. I got badly beaten by the winner Britta Johansson Norgen, which I beat on roller skis in UVK-rullen. I was also far behind other skiers, which I have been near on rollerskis. I have not been so good at double poling at uphills before, so that I managed to double pole and go with herringbone this race, I can be satisfied with. I would almost certainly have been able to perform better with grip wax, but now I have managed to double pole and it was a good test before Marcialonga (which suits me much better with double poling at a high speed). I can also bring with me that I passed many skiers in the flat terrain when I was double poling. However, the last uphill was really heavy and I went with heringbone a lot, and certainly around 30 skiers passed me, who I then couldn't get past again at the end in the steep descents. Should there have been really hard tracks like here in the valley, or as it usually is in Marcialonga, maybe I could have done a better result. It was also difficult to know how hard I should go in the uphills since I didn't know when they would end. This race is not a race I would recommend to anyone who is a complete amateur on skis as there are really tough uphills and steep downhills. Seefeld in Tirol, on the other hand, is a beautiful place, but the track itself is not as beautiful as Dobbiaco/Toblach-Cortina and Marcialonga. Marcus tävlingsrapport: I lördags (12.1) körde vi Kaiser Maximilian Lauf i Seefeld in Tirol. Vi hade planerat att köra Pustertal Ski Marathon i vår egen dal, men på grund av bristen på snö (och lite lathet hos organisationen) ställdes loppet in. På grund av detta bestämde vi att åka loppet först på onsdag efter lite funderingar. Loppet är egentligen 60 km långt, men p.g.a. lavinrisken i området så ändrades det till 40 km. De tog bort de 20 km som var lite lättare att åka, stakningspartiet, vilket är väldigt platt och min bästa del. Jag bestämde mig tidigt för att staka trots att banan är väldigt mycket upp och ner, men efter att pratat med Ski Team Mäenpääs Isac Holmström dagen innan och han sade att han kanske skulle ha kört med fäste om han haft sådana skidor med sig, så gick jag ut och vallade upp ett par skidor med fäste, trots att jag inte tränat överhuvudtaget med det, bortsett från några pass på skintec-skidor. Efter test av skidor i Seefeld på morgonen valde jag ändå att staka eftersom jag inte hade så bra fäste på mina vallade skidor och eftersom jag nästan bara har stakat. Loppet gick lite långsammare än jag hade hoppats på, framförallt om jag jämför mig med den kvinnliga eliten. Jag fick storstryk av damvinnaren Britta Johansson Norgen, som jag slog på rullskidor i UVK-rullen. Jag var också långt efter andra åkare, som jag varit nära på rullskidor. Jag har själv inte varit så bra på att staka uppför så att klara av att staka och saxa detta lopp får jag ändå vara nöjd med. Jag skulle säkert ha kunnat prestera bättre med fäste, men nu har jag testat att staka och det var en bra genomkörare inför Marcialonga (som passar mig mycket bättre med stakning i hög fart). Jag får också ta med mig att jag passerade många åkare på platten när det var stakning som gällde. Däremot var sista backen upp riktigt tung och jag saxade mycket, och säkert ett 30-tal åkare passerade mig, som jag sedan inte kunde ta mig förbi igen på slutet i de branta nedförsbackarna. Skulle det ha varit stenhårda spår som här i dalen eller som det brukar vara i Marcialonga kanske jag kunde gått bättre. De var också svårt att veta hur hårt jag skulle gå i backarna med tanke på att jag inte visste när de skulle ta slut. Loppet är inget jag skulle rekommendera till någon som är helt amatör på skidor eftersom det var riktigt tuffa uppförsbackar och branta nedförsbackar. Däremot är Seefeld som ort mycket vackert, men själva banan är nog inte lika vacker som Dobbiaco/Toblach-Cortina eller Marcialonga.  Women's start Anna’s race report: Kaiser Maximilian Lauf: a race completely different from anything else I have experienced. It isn’t a race that I am satisfied with, but it was a tough race that was hard to really know how to manage in the best way. I thought that the race could have suited me since there are not so many real double-poling parts, but unfortunately the uphills had no real tracks so it was very hard to use the diagonal stride and the downhills were really tough. They were steep and quite winding, and since you didn’t know where and when they ended it was hard to let go. As I wrote in the beginning I am not satisfied with the race, but still there are three things that were quite good: my skis, the double poling and the experience. I had good skis, my skis were gliding better than the skis on several skiers around me. The grip was good when testing the skis, and I think it would have been good the whole race if it should have been any tracks in the uphills😊 The thing that I thought would feel worst, was the thing that felt the best: my double poling in the flat terrain. Unfortunately, that wasn’t the best for the race, but hopefully it can help me more in the next races. It was a great experience, I really got to experience something new when it comes to long distance cross-country skiing. I also, once more, learnt that I need to improve my downhill-skiing. I think that one of my biggest problems when it comes to the races is to plan them well. I found it hard to know how hard I am able to go, when the races are longer. I hope that this is something I will manage in the two races here in the near: Dobbiaco/Toblach-Cortina and GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, where I know the tracks very well. Annas tävlingsrapport: Kaiser Maximilian Lauf: en tävling helt annorlunda än vad jag tidigare har upplevt. Det är inte en tävling jag är nöjd med, men det var en tuff tävling som det svårt att riktigt veta hur man skulle lägga upp. Jag trodde att loppet skulle ha passat mig rätt bra eftersom det inte finns så många riktiga stakpartier, men tyvärr hade uppförsbackarna inga spår så det var väldigt svårt att diagonala och utförsbackarna var riktigt tuffa. De var branta och ganska kurviga, och eftersom du inte visste var och när de slutade var det svårt att våga stå på. Som jag skrev i början är jag inte nöjd med tävlingen, men det finns ändå tre saker som var ganska bra: mina skidor, stakningen och erfarenheten. Jag hade bra skidor, mina skidor gled bättre än många av de som var runt mig. Jag hade bra fäste när jag testade skidorna, och jag tror nog att det skulle ha varit bra hela loppet om det hade varit några spår i uppförsbackarna😊 Det som jag trodde skulle kännas sämst var nästan det som kändes bäst: min stakning i den platta terrängen. Tyvärr var det inte det som var bäst för resultatet i tävlingen, men förhoppningsvis kan det hjälpa mig mer på nästa tävling. Det var en bra erfarenhet, jag fick verkligen uppleva något nytt när det gäller långlopp. Och jag lärde mig, än en gång, att jag måste förbättra min utförsåkning. Jag tror att ett av mina största problem när det gäller tävlingarna är att lägga upp dem på ett bra sätt. Jag har svårt att veta hur tufft jag kan gå, när distanserna är så pass långa. Jag hoppas att det här är något jag kommer att klara av bättre i de två tävlingarna som äger rum här i närheten: Dobbiaco/Toblach-Cortina och GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, där jag känner till banorna väldigt bra.  After the race  The three skiers from the Aland Islands Photo: Isac Holmström Some pictures from beautiful Seefeld in Tirol       Anna: Pustertal Ski Marathon, 35 km classic technique (cancelled) Marcialonga, 70 km classic technique Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km classic technique (maybe 30 km skate) GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km/42 km classic and free technique Engadin Ski Marathon, 42 km free technique These are the competitions I am planning to go this winter. I am going to write some information about them, and then why I have planned to go this particular race. Anna: Pustertal Ski Marathon, 35 km klassisk stil (inställt) Marcialonga, 70 km klassisk stil Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km klassisk stil (kanske 30 km fristil) GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km/42 km klassisk eller fristil Engadin Ski Marathon, 42 km fristil Det här är de tävlingar jag planerar att köra i vinter. Jag tänkte först skriva lite kort om dem, och sen berätta om varför har jag planerat köra tävlingen. Marcus: Pustertal Ski Marathon, 60 km classic technique (cancellled) (Instead I go Kaiser Maximilian Lauf, 40 km classic technique in Seefeld*) Marcialonga, 70 km classic technique Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km classic or/and 30 km free technique GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km classic and/or free technique Engadin Ski Marathon, 42 km free technique *After Pustertal Ski Marathon was cancelled, because of lack of snow I have decided to go Kaiser Maximilian Lauf in Seefeld instead and there the race was shorted to 40 km instead of 60 km because of too much snowfall (ironically) Marcus: Pustertal Ski Marathon, 60 km klassisk stil (inställt) (Istället kör jag Kaiser Maximilian Lauf, 40 km klassisk teknik i Seefeld*) Marcialonga, 70 km klassisk stil Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km klassisk stil (kanske 30 km fristil) GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km klassisk och/eller fristil Engadin Ski Marathon, 42 km fristil *Efter att Pustertal Ski Marathon ställdes in, på grund av för lite snö har jag valt jag att gå Kaiser Maximilian Lauf i Seefeld istället, och där kortas sträckan till 40 km från 60 km på grund av för mycket snöande (ironiskt nog). Pustertal Ski Marathon, 35 km classic technique (unfortunately the race has been cancelled) Pustertal Ski Maration is from the beginning a 60 km long classic race in Pustertal, the valley we’re living in. But from this year they have decided to also have a shorter race. The 60 km race is a quite tough race with lots of altitude meters, see https://www.ski-marathon.com/en/the-race/track/ I could absolutely go the full distance, but since Marcialonga is coming up two weeks after and then Dobbiaco-Cortina juts one week later, I think it can be smart for me to do the 35 km race. It will be an interesting race since it will be the first competition for the winter, and it is also a race that shall be nice to ski since we’re familiar with the whole track and can even see our house from the track😊 Pustertal Ski Marathon, 35 km klassisk stil (tyvärr har tävlingen ställts in) Pustertal Ski Maration är från början en 60 km lång tävling i klassisk stil i Pustertal, dalen där vi bor. Men från och med i år har de bestämt sig för att även ha en kortare tävling. 60 kilometers tävlingen går på en ganska tuff bana med en hel del höjdmeter, se https://www.ski-marathon.com/en/the-race/track/ Jag kunde absolut välja den långa sträckan, men eftersom Marcialonga går av stapeln två veckor senare och Dobbiaco/Toblach-Cortina bara 6 dagar efter det tror jag att det kan vara smart för mig att välja 35 km. Det blir en intressant tävling eftersom det blir vinterns första tävling och det är också en tävling som ska bli kul att åka eftersom vi känner till hela banan och till och med kan se vårt hus från spåret😊   Marcialonga, 70 km classic technique If you are planning to just ski one race, choose Marcialonga. It is such an incredible experience. The race starts in Moena at 1150 m.a.s.l and the first 18 km up to Canazei are slightly upwards, then the track turns and the next 45 km are slightly downwards. The race finishes with the Cascada, tabout hree kilometers when you take 150 altitude meters. Along the way you pass small villages with lots of sharing people shouting “Forza, Forza”, and always with the mountains as a backdrop. The different places you are passing are also famous villages and places like Moena, Canazei, Predazzo and Val di Fiemme. Marcialonga is a race that is possible to double pole even for amateurs, but I will go with grip wax, unfortunately my douple poling is too bad for going the whole race without grip wax. The reason for choosing Marcialonga is simple, we live quite near and it is such a great experience that you don’t want to miss. Marcialonga, 70 km klassisk stil Om du planerar att bara köra en tävling, välj Marcialonga. Det är en otrolig upplevelse. Loppet startar i Moena på 1150 meters höjd och de första 18 km till Canazei går något uppför, sedan vänder banan och de följande 45 km går lätt nedför. Loppet avslutas med "Cascadan", en omkring tre kilometer lång stigning där du tar 150 höjdmeter. Längs vägen passerar du små byar med massor av folk som ropar "Forza, Forza" och i bakgrunden finns alltid de mäktiga bergen. De olika platserna du passerar är kända byar och platser som Moena, Canazei, Predazzo och Val di Fiemme. Marcialonga är en tävling som är möjlig att staka även för amatörer. Jag tänker dock gå med fäste, eftersom min dubbelstakning tyvärr är alltför dålig för att jag ska tjäna på att gå loppet utan fäste. Anledningen till att vi väljer Marcialonga är enkel, vi bor relativt nära och det är en så häftig upplevelse som man inte vill missa.  Testing skis in Marcialonga  The valley where Marcialonga takes place Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km classic technique Cortina-Toblach/Dobbiaco, 30 km free technique Dobbiaco/Toblach-Cortina is a 42 km long race that starts in Dobbiaco/Toblach and finishes in Cortina. A part of the track is well known from being a part of Tour de Ski a couple of years ago, the course with the tunnels. The race is quite flat in the beginning, then going smooth uphill for about 18 km and then finishing slightly downhill to Cortina. Last year the race was 50 km, but this year around 5 km on the World Cup track is not a part of the race anymore, which will make the race easier, but unfortunately to my disadvantage. I have been thinking a lot about instead choosing the race Cortina-Dobbiaco the day after in skate, but I have chosen to go the classic race. (maybe I go both, if I am feeling good:) For me the biggest disadvantage with this race is that it is only 6 days after Marcialonga, and I would prefer some more rest before. To this year I must have better glide than last year, since I then lost about 15 positions from the highest point down to Cortina. This is also a very beautiful track following the valley, and it is a bit special to cross the finish line in Cortina. Dobbiaco/Toblach-Cortina, 42 km klassisk stil Cortina-Toblach/Dobbiaco, 30 km fristil Dobbiaco/Toblach-Cortina är ett 42 km lång lopp som börjar i Dobbiaco/Toblach och avslutas i Cortina. En del av banan är känd från att vara en deltävling i Tour de Ski för några år sedan, banan med tunnlarna. Loppet är ganska platt i början, sedan går det en del uppför i ca 18 km och avslutas sedan lätt nerför till Cortina. Förra året var tävlingen 50 km, men i år kommer cirka 5 km av banan, dvs. en del av världscup-banan inte längre att vara en del av loppet, vilket gör loppet lättare, dock tyvärr till min nackdel. Jag har tänkt mycket på att istället välja att köra skateloppet Cortina-Toblach/Dobbiaco dagen efter istället, men jag har valt det klassiska loppet (kanske jag kör båda om det känns bra:). För mig är den största nackdelen med den här tävlingen att den är bara är 6 dagar efter Marcialonga, och jag skulle gärna ha lite mer vila innan. Till det här året måste jag se till att ha bättre glid än förra året, eftersom jag då tappade cirka 15 placeringar från den högsta punkten ner till Cortina. Detta lopp är också mycket vackert och följder dalen, och det är lite speciellt att målet är i Cortina.   The highest point of the Dobbiaco/Toblach-Cortina race GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km and 42 km classic technique, and 30 km and 42 km free technique GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf consists of four different races in Val Casies/Gsiesertal valley. You can choose between 30 km/42 km in classic technique on Saturday and 30 km/42 km in free technique on Sunday. It is the same track on Saturday and Sunday. The 30 km race is a race that is mostly flat, while the 42 km has a real tough ascent from 30-36 km. These races are perfect for us since they are all taking part in the valley where we train a lot, only 15 minutes from our apartment. This is the valley that are among the first to produce snow, and it’s from this valley that many of the pictures from December are taken. This is a race that I am really looking forward to, and right now I am thinking about going 30 km skate (but that may change), as a preparation for the race after, i.e. Engadin Ski Marathon. GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf, 30 km och 42 km klassisk teknik samt 30 km och 42 km fristil GranFondoValCasies/Gsiesertal Lauf består av fyra olika tävlingar i Gsiesertal/Val Casies. Du kan välja mellan 30 km/42 km i klassisk teknik på lördagen och 30 km/42 km i fri teknik på söndagen. Det är samma bana på lördagen som på söndagen. 30 km loppen är mestadels platta, medan 42 kilometersbanan har en riktigt tuff stigning från 30-36 km. Dessa lopp är perfekta för oss eftersom de äger rum i dalen där vi tränar mycket, bara 15 minuter från vår lägenhet. Denna dal är bland de första som producerar snö här omkring, och det är från denna dal många av bilderna från december är tagna. Det här är en tävling som jag verkligen ser fram emot, och just nu lutar det mot att jag kör 30 km fristil (men har ännu inte bestämt mig till 100 %), som förberedelse för tävlingen som kommer efter, nämligen Engadin Ski Marathon.    Engadin Ski Marathon, 42 km free technique The world biggest race in free technique, and the second biggest ski race after Vasaloppet. As the name says, it is 42 km long and takes part in the Engadin Valley. (The biggest village there is St Moritz). It is a fast race since almost the whole track goes slightly downhill. This is also a race that takes your breath away if the weather is nice, the nature is amazing. We were thinking a lot about going “home” to go Vasaloppet or remain in the Alps and go Engadin. Vasaloppet takes part the week before, but we decided to take Engadin this year. For me it shall be very interesting to go a race in free technique, since I have been practicing that a lot, especially last summer. The main key here is to have the power in the legs to keep on pushing all the time, since you have to use the techniques, two skate (V2 alternate) and free skate, at many parts of the race. Engadin Ski Marathon, 42 km fristil Världens största tävlingslopp i fristil, och det näst största skidloppet efter Vasaloppet. Som namnet antyder är det 42 km långt och äger rum i Engadin-dalen. (Den största byn där är St Moritz). Det är en snabbt lopp eftersom en mycket stor del av hela banan går lätt utför. Det här är också en tävling som verkligen tar andan ur dig om vädret är fint, naturen är fantastisk. Vi funderade mycket över att åka "hem" för att skida Vasaloppet eller stanna kvar i Alperna och köra Engadin. Vasaloppet äger rum veckan innan, men vi bestämde oss för att skida Engadin i år. För mig ska det bli väldigt intressant att köra en tävling i fristil, då jag kört mycket fristil, särskilt i somras. Viktigast här är att ha styrkan och uthålligheten i benen att orka trycka på hela tiden, eftersom du måste gå på fyrans och femmans växel stora delar av loppet.  Picture from: https://www.engadin-skimarathon.ch/engadin-skimarathon.html Today Tour de Ski finished with the final climb up Alpe Cermis and last weekend the tour started here in Dobbiaco/Toblach with sprint in free technique on Saturday and 10 and 15 k on Sunday. We experienced great competitions with four different winners, Johannes Høsflot Klæbo and Stina Nilsson in the sprints, and Natalya Nepryaeva and Sergej Ustiugov in the distance races. The biggest disappointment was that Federico Pellegrino didn't reach the final, the biggest surprise was maybe that Sergej Ustiugov won 15 k and the coolest moment was the chat we had with Klæbos father and grandfather. Idag avslutades Tour de Ski med sista klättringen uppför Alpe Cermis, and förra helgen startade touren här i Dobbiaco/Toblach med sprint i fri teknik på lördagen och 10 och 15 km på söndagen. Vi fick se intressanta tävlingar med fyra olika vinnare, Johannes Høsflot Klæbo och Stina Nilsson i sprint, och Natalya Nepryaeva och Sergej Ustiugov i distansloppen. Den största besvikelsen var att Federico Pellegrino inte nådde finalen, den största överraskningen var kanske att Sergej Ustiugov vann 15 km och det coolaste ögonblicket var pratstunden vi fick med Klæbos pappa och morfar.  Klaebo in the qualification  One of the heats in the sprint  Quite a lot of people at the sprint  Federico Pellerino, such a great ambassador for the sport, so nice to everyone  On of the too uphills on the women's 10 k  One of the favourites in Tour de Ski, Jessica Diggins  Heidi Weng, her best performance in a while  Two of the favourites of winning Tour de Ski, Ingvild Flugstad Östberg and Krista Pärmäkoski  Sergei Ustiugov back in business! The winner of the men's 15 k  Emil Iversen and Denis Spitsov  Johannes Høsflot Klæbo and Martin Johnsrud Sundby  Sergej Ustiugov about to cross the finish line  Johannes Høsflot Klæbo after 15 k When looking back at 2018 we realize that we can summarize it with some specific words: training, lovely weather, Åland, Toblach, Alanya, work and lots of enjoyable moments! När vi ser tillbaka på 2018 står det klart att vi kan sammanfatta det med några specifika ord: träning, underbart väder, Åland, Toblach, Alanya, jobb och många härliga stunder! January 2018 started with packing the car, heading down to Dobbiaco/Toblach with a stop in Seefeld trying out the tracks for the world championship 2019:) Otherwise January consisted of skiing, unfortunately a period with a cold for both of us, downhill in Cortina and of course Marcialonga! We also experienced a summer day in the middle of the winter:) 2018 började med att vi packade bilen för att ta oss ner till Dobbiaco/Toblach med ett stopp i Seefeld för att testa banorna inför världsmästerskapet 2019:) Annars bestod januari av skidåkning, tyvärr en period när vi båda var förkylda, störtlopp i Cortina och självklart Marcialonga! Vi fick också uppleva en sommardag mitt i vintern:)  Starting the year heading for Dobbiaco/Toblach and working in the car  Stopping at Seefeld on our way to Dobbiaco/Toblach testing the tracks for the World Championship 2019:)  Dobbiaco/Toblach welcomed us with a winter wonderland  Watching the women's downhill in Cortina  This is how happy when you're able to ski again after having had a cold. Unfortunately both of us had appr. 1,5 weeks of no training in January.  Marcialonga: Marcus did a great race and I was very disappointed afterwards. But as always, an absolutely wonderful race  January 29th, the day after Marcialonga, and it felt like summer February February was a nice winter month. It started with the race Dobbiaco/Toblach-Cortina and continued with some beautiful winter days before we took the plane to Åland. Åland really showed its best winter days too and we enjoyed the sun and skiing. Marcus also competed in two races. Februari var en härlig vintermånad. Den började med loppet Dobbiaco/Toblach-Cortina och fortsatte med några vackra vinterdagar innan vi satte oss på ett flyg till Åland. Åland visade sig verkligen från sin bästa "vintersida" och vi njöt av solen och skidåkning. Marcus deltog också i två tävlingar.  Participated in the race Dobbiaco/Toblach-Cortina. A race that I really had been looking forward to, since I couldn't compete the year before.  Relaxing at one of the most beautiful places, Lago di Braies/Pragser Wildsee  One of the great trainings at the Nordic Arena in Dbbiaco/Toblach  Fourth place in the ÅM Sprint in free technique  Second place at ÅM 30 k free technique  Winter as its best at the Aland Islands, snow and ice March March started with Marcus competed in Vasaloppet while I acted as supporter. Then we had back to Dobbiaco/Toblach for more cross country-skiing. On ourway back from Salzburg we stopped at Königsee and Bad Gastein. Mars började med att Marcus tävlade i Vasaloppet medan jag agerade supporter. Därefter åkte vi tillbaka till Dobbiaco/Toblach för mer längdskidåkning. På vår väg tillbaka från Salzburg gjorde vi två stopp, vid Königsee och Bad Gastein.  Vasaloppet 2018. I didn't start and Marcus didn't finish, not our best race last year:(  A stop at Königsee on our way back to Dobbiaco/Toblach  A nice way to celebrating my birthday  Skiing at 2000 m.a.s.l. April The first week of April we enjoyed lovely spring skiing, and then we took the car back to Åland. We had some lovely days at Lake Constance, Luxembourg and the Moselle Valley (where we also enjoyed summer temperatures) before coming back to Åland. The rest of April we enjoyed spring as its best. Under den första veckan i april njöt vi av härlig vårskidåkning, innan vi tog bilen tillbaka till Åland. Vi hade några underbara dagar vid Bodensjön, Luxemburg och Moseldalen (där vi också fick upplva sommartemperaturer) innan vi kom tillbaka till Åland. Resten av april vi njöt av våren som visade sig från sin bästa sida.  Travelling back to Åland with a stop at Moselle Valley among other places. A lovely weather with summer temperatures!  The weather continued to be superb when coming back to Åland  One of many lovely mornings May For me May started in the best way, with a visit to a physio in Västerås that really get my back/hip problems a lot better. After that visit May consisted of lots of training, lovely summer days and many dinners and working hours outside! För mig började maj på bästa sätt, med ett besök hos en fysioterapeut i Västerås som verkligen fick mina rygg-/höftproblem att bli mycket bättre. Efter det besöket bestod maj av mycket träning, underbara sommardagar och många middagar och arbetsdagar utomhus!  A trip to Västerås, and in a way that was the best trip 2018, since then I got help with my back-/hip problems  Lots of working at the terrace under the parasol  Kayaking together with great friends in Upplands Väsby in lovely summer weather  Combining breakfast (with only products from the Aland Islands) at the harvest festival Åland Grönskar and 4,5 hours cycling and rollerskiing from farm to farm June Another month with lots of training, new skating roller skis, a fun happening when Team Serneke visited Åland and some good performances. Ytterligare en månad med massor av träning, nya skateskidor, en rolig happening när Team Serneke besökte Åland och ett par bra prestationer.  70 k rollerskiing/rollerblading together with Team Serneke (Photo: Mia Kemppanen)  Great race at Rullskidsgalejet in Norrtälje  Bought new toys, Marwe skating rollerskis:)  Happy girl after being able to train hard again and running PB at 10 k July Summer as its best:) A month that entered the history books as one of the best summer month ever, at least when it comes to the weather. We enjoyed beautiful days at sea, at my parents' house and at Marcus parents' summer house. Even though it was very hot, we still trained a lot. Sommar när den är som bäst:) En månad som gick in i historieböckerna som en av de bästa sommarmånaderna någonsin, åtminstone när det gäller vädret. Vi njöt av vackra dagar på sjön, hos mina föräldrar och på Marcus föräldrars stuga. Trots att det var väldigt varmt tränade vi ändå en hel del.  One of many beautiful evenings  Rollerskiing in the heat  Relaxing days at sea   Competition time August Another very beautiful summer month filled with training, (we did our longest training session on roller skis/rollerblades ever), nice dinners and many beautiful days spent outside. En annan mycket vacker sommarmånad full av träning, (vi gjorde vårt längsta träningspass på rullskidor/rullskridskor någonsin), härliga middagar och många vackra dagar som tillbringades utomhus.  Picture from a beautiful morning run  Great performance on rollerskis   Crayfish party September September was a month of travelling, some competing and some really though training sessions. The month stated with ÅM in skate, then UVK-rullen in Uppsala took place and in the middle of the month we travelled down to Dobbiaco/Toblach. On our way down we did a really nice stop in Annecy which became one of our favorite cities, very picturesque, fantastic training possibilities and great food! And as always, the weather was fantastic:) September var en månad som bestod av resande, några tävlingar och några riktigt tuffa träningspass. Månaden började med ÅM i skate, sedan kom UVK-rullen i Uppsala och i mitten av månaden reste vi ner till Dobbiaco/Toblach. På vägen ner gjorde vi ett riktigt trevligt stopp i Annecy som kom att bli en av våra favoritstäder, mycket pittoresk, fantastiska träningsmöjligheter och god mat! Och som alltid var vädret fantastiskt:)  Many beautiful autumn days  Second place in ÅM in skate  Great performance at UVK-rullen  Annecy - a very nice place  Great conditions for rollerskiing in and near Annecy  130 km from Annecy to La Clusaz to Geneva and then back to Annecy again by bike  A 4,5 hours hike up to Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, the famous Dolomiti landmark  110 km, 3 mountain passes and 2 300 ascended meters by bike  A relaxing day at Lago di Braies/Pragser Wildsee October The weather continued to be amazing and we did some really nice training sessions: by bike, rollerskis and by foot. On a training free day we also did a trip by car and discovered the beautiful Austrian town of Lienz. In the end of the month we took the plane to Turkey and enjoyed another beautiful balcony view:) Vädret fortsatte att vara fantastiskt och vi gjorde några riktigt fina träningspass: på cykel, rullskridskor och till fots. Under en träningsfri tog vi bilen och upptäckte bland annat den vackra österrikiska staden Lienz. I slutet av månaden satte vi oss på ett plan till Turkiet och njöt av en annan vacker balkongutsikt:)  Never get tired of this view  So much fun rollerskiing at the Nordic Arena in Dobbiaco/Toblach  One of several beautiful hikes  95 km over three mountain passes by bike  One day we took the car traveling around in the near and discovered that the nearby Austrian town of Lienz was very beautiful  One day we ran to Cortina, appr 30 km, our longest run ever  Running at 2000 m.a.s.l.  No words needed:)  Came to Turkey and who can complain at this working view November This month was spent in Turkey and filled with rollerskiing, running, time with my parents, some sunbathing and a trip to the southwest part of Turkey. This was also a month that we were planning on focus more on running, but unfortunately we both get a long lasting cold. Den här månaden tillbringades i Turkiet och fylldes med rullskidspass, löppass, tid med mina föräldrar, lite solande och en resa till sydvästra delen av Turkiet. Vi hade planerat att fokusera mer på löpning under november, men tyvärr fick vi båda en segdragen förkylning.  Nice road for rollerskiing, although quite steep at some places  Some moments at the beach  Up early in the morning for some rollerskiing before so many cars hit the roads  Great place for running intervals  Nice view over Kaş from the balcony  Patara Beach, one of Turkey's most beautiful beaches  Göcek with its canals  Öludeniz, one of Turkey's most photographed beaches December A month that can be summarized with lots of Christmas spirit, nice skiing, lots of travelling, different countries and time with family and friends. Dobbiaco/Toblach offered Christmas feeling and great skiing,together we visited seven countries during the month (Italy, Austria, Germany, Sweden, Finland, Turkey and Slovenia) and at the Aland Islands and in Turkey we had some time to meet family and friends. The month and the year ended with fours hours cross country-skiing, sauna bath and swimming and an eight course dinner at the neighbour hotel. En månad som kan sammanfattas med massor av julkänsla, skidåkning, mycket resande, olika länder och tid med familj och vänner. Dobbiaco/Toblach bjöd på julkänsla och bra skidåkning, tillsammans besökte vi sju länder under månaden (Italien, Österrike, Tyskland, Sverige, Finland, Turkiet och Slovenien) och på Åland och i Turkiet hade vi lite tid att träffa familj och vänner. Månaden och året slutade med fyra timmar längdskidåkning, bastu och bad samt en åtta rättersmiddag på grannhotellet.  On our way to the Christmas market in San Candido/Innichen  Skiing in Val Casies/Gsiesertal   Ljubljana  Biathlon in Pokljuka  Running at the Aland Islands  Alanya  Christmas celebration at the Aland Islands and in Turkey  Watching Tour de Ski in Dobbiaco/Toblach  New Year-skiing  New Year dinner Now we're looking forward to a 2019, that hopefully will be filled with great memories:)
Nu ser vi fram emot 2019, som förhoppningsvis kommer att fyllas av härliga minnen:) The last couple of days I (Anna) have spent in Turkey, celebrating Christmas together with my parents. Since Christmas isn’t celebrated in Turkey, we did it a Finnish way with rice pudding, mulled wine, gingerbread, Christmas decoration, Christmas presents and a Christmas smorgasbord at a restaurant in the evening. I also had time for some running and a swim in the sea at Christmas Eve, 18,5 degrees Celsius in the water, not bad😊 On Christmas day we just relaxed, quite nice after a lot of days filled with action. Altogether it has been really nice and relaxing days, filled with great time with my parents, some sunny and quite warm weather and some training. It was obvious that you very training at a low altitude, when you we’re running your fastest intervals ever😊 Now I am sitting at Munich Airport waiting for Marcus to arrive from Stockholm, and tomorrow Tour de Ski is up in Dobbiaco/Toblach. We are both hoping to end this year and start the next with watching some great competitions, great skiing and nice snowy conditions. And we also hope that none of us will catch a cold after lots of travelling and being around many coughing people at airplanes in recent weeks. Fingers crossed😊  Christas Eve morning  Snow in the mountains in the background  Rice pudding on the balcony in 20 degrees:)  Lucia saffron bun  Sunset at Christmas Eve evening  On our way for Christmas dinner  A mix of food, some Nordic and some Turkish   A small bowl with Risalamande:)   Mulled wine and some gingerbread De senaste dagarna har ju jag (Anna) tillbringat i Turkiet, och firat jul tillsammans med mina föräldrar. Eftersom julen inte firas i Turkiet gjorde vi det på finländskt sätt med risgrynsgröt, glögg, pepparkakor, juldekorationer, julklappar och julbord på en restaurang på kvällen. Jag gjorde också ett löppass och tog ett dopp i havet på julafton, 18,5 grader i havet, inte så illa😊. På juldagen tog vi det bara lugnt, ganska skönt efter många dagar med full upp. Det har varit riktigt fina och avkopplande dagar, fyllda av kvalitetstid med mina föräldrar, en del sol och varmt väder och lite träning. Det var uppenbart att man kommit ner på låg höjd, då jag sprang mina snabbaste intervaller någonsin😊 Nu sitter jag på Münchens flygplats och väntar på att Marcus ska komma från Stockholm, och i morgon är det Tour de Ski i Dobbiaco/Toblach. Vi hoppas båda att avsluta detta år och börja nästa med att titta på bra skidtävlingar, härliga och tuffa skidpass och snö. Och vi hoppas också att ingen av oss kommer att dra på oss en förkylning efter mycket resande bland många hostande människor på flygplan under de senaste veckorna. Håller tummarna😊  Alanya Tuesday Bazaar   Running with a view    Some strentgh training at Boxing Day  Nice morningwalk before the flight  Working mode at Munich Airport  Wishing everyone a Merry Christmas!!    Lovely welcome home flowers Here follows a short update of what we have been doing the last couple of days. When I write this post, I am on the bus to Stockholm after spending some days at Åland. I am going to Turkey to see my parents for Christmas and Marcus stays a couple of days longer and then we meet up at München Airport, from where we flew home to Åland. The three couple of days have been filled with making the house a bit “Christmas-like”, seeing some friends and family, enjoying a Christmas smorgasbord, an evening enjoying the fireplace and 1,5 hours running and two times cross-country skiing of 1,5 hours each. It has been very nice, but unfortunately also kind of stressful. Still it is quite smooth to do the packing/unpacking part since we’re getting kind of use to it.:) Also, when it comes to bringing for example skis with us. This time we also had to take both rollerskis and cross-country skis since it was difficult to predict the weather:) Today I am using the travel time to catch up with some works that we really haven’t had time to fix the last couple of days, quite nice to have this “extra time” to fix it.  Christmas spirit along the running   Chrismas smorgasbord: you didn't leave hungry:)  Här kommer en liten kort uppdatering om vad vi pysslat med den senaste dagarna. När jag skriver det här inlägget sitter jag på bussen till Stockholm efter några dagar på Åland. Jag är på väg till Turkiet för att hälsa på mina föräldrar över jul medan Marcus stannar ett par dagar längre och sen träffas vi igen på Münchens flygplats, varifrån vi flög hem till Åland. Under de senaste tre dagarna har vi fixat huset lite ”julfint”, hunnit träffa lite vänner och familj, ätit julbord, njutit av vår öppna spis en kväll och träningen har bestått av 1,5 timmes löpning och två pass längdskidåkning på vardera 1,5 timme. Det har varit väldigt trevligt, men tyvärr också lite stressigt. Ändå är det ganska smidigt att packa/packa upp eftersom vi börjar få lite rutin på det:), också när det gäller att resa med till exempel skidor. Den här gången tog vi dessutom med både rullskidor och längdskidor, eftersom det var svårt att förutsäga hur vädret skulle bli:) Idag passar jag på att använda resetiden för att komma ikapp med lite jobb som vi inte riktigt har haft tid att fixa de senaste dagarna, bra att ha denna "extra tid" för att fixa med sånt.  Cross-country skiing, maybe not the most fun trail, but still skiing:)  Better place next day:)   Pokljuka arena: The finish line and the shooting race in the background. One and a half week ago we decided to got to Pokljuka and watch the women’s first race in the biathlon world cup, that took place Thursday a week ago. The reason for our trip was that it was the Åland biathlete Jenny Fellman’s first race in the world cup, and since we only live less than three hours from Pokljuka it was possible for us to to and watch the competition over the day. We started early in the morning and had then also time to visit Ljubljana and Bled before the competition (more about that in another post). The weather in Ljubljana and Bled wasn’t the best (as we expected), but when we came to Pokljuka arena, which is situated at appr. 1200 m.a.s.l. it was a lovely weather. That was great, since the men’s competition the day before had been postponed due to fog. It was really nice to stand in the sunshine watching the athletes at the warm up before the race. Altogether it was a really nice experience, although unfortunately none of the Finnish athletes performed at their best (the many missed shots), and the sun disappeared;). The atmosphere was still great and it was an interesting competition with a quite unexpected podium.  At Pokljuka with the Ålandic flag  Marie Eder (neé Laukkanen) before the race  Jenny in action För en och en halv vecka sedan bestämde vi oss för att åka till Pokljuka och se damernas första tävling i skidskyttevärldscupen, som ägde rum förra torsdagen. Anledningen till resan var att det var den åländska skidskytten Jenny Fellmans första tävling i världscupen, och eftersom vi bara bor knappt tre timmars bilresa från Pokljuka var det möjligt för oss att åka iväg bara över dagen för att se tävlingen. Vi startade tidigt på morgonen och hade då också tid att besöka Ljubljana och Bled före tävlingen (mer om det i ett senare inlägg). Vädret i Ljubljana och Bled var inte det bästa (som vi visste), men när vi kom till Pokljukas arena, som ligger cirka 1200 m.ö.h. var det jättefint väder. Det var tur, eftersom herrarnas tävling dagen innan blev uppskjuten på grund av dimma. Det var väldigt trevligt att stå i solskenet och se när atleterna värmde upp inför tävlingen. Överlag var det en riktigt trevlig upplevelse, fastän tyvärr ingen av de finländska skidskyttarna hade sin bästa dag (för många bommar), och solen försvann;). Atmosfären var bra och det var en intressant tävling med oväntad prispall.  Kajsa Mäkäräinen shooting in the standing position  Jenny shooting at the standing position  Kajsa Mäkäräinen at the finish, unfortunately four missed shots  Jenny in action  Disappointed after too many missed shots, but not downcast  Kaisa Mäkäräinen after the race  Lisa Vitozzi from Pieve di Cadore, not far away from Dobbiaco/Toblach  Maybe the biggest star of them all, the former German biathlete Magdalena Neuner |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Januari 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde