 Great view from the balcony Ciao from Valle di Casies/Gsiesertal! It is probably not unknown to anyone that we really like the Dolomites and last Friday we made a decision with extremely short notive to go down to look at some apartments and fix some papers for a possible future buying. We have been checking different apartments for a while, and now that we found some quite interesting object we decided to come and see them. We're staying in small, very picturesque village called Preindl/Prateria because one of the main objects is situated here. The picture above is taken from the balcony at the apartment we're renting at the moment. Thus it feels a bit bad to not be in "our" own apartment in Santa Maria, but we really feel that we have to test to "live" in the village where we are interested of an apartment to get a feeling for how it should be to stay here. Ciao från Valle di Casies/Gsiesertal! De flesta vet nog vid det här laget att vi verkligen gillar Dolomiterna och i fredags fattade vi ett beslut med extremt kort varsel att åka ner för att titta på några lägenheter och fixa lite papper för ett eventuellt framtida köp. Vi har kollat upp lite olika lägenheter ett tag, och nu när vi hittade ett par intressanta objekt bestämde vi oss för att komma hit ner och se dem. Vi bor i en liten, väldigt pittoresk by som heter Preindl/Prateria eftersom ett av huvudobjekten ligger här. Bilden ovan är från balkongen i lägenheten vi hyr just nu. Det känns dock lite konstigt att inte vara i "vår" vanliga lägenhet i Santa Maria och vi känner oss lite dåliga som inte är där. Dock känner vi att vi verkligen måste prova på att bo i den byn vi är intresserad av en lägenhet i för att få en känsla av hur det skulle vara att vara här längre perioder. As already mentioned the decision to flew down was taken on Friday, at noon, and already in the evening we were on the ferry to Sweden for staying overnight at Arlanda, catching a flight to Venice (only appr, 2,5-3 hours from Pustertal) at 6.20 AM on Saturday morning. We were happy with the choice of hotel at Arlanda, First Hotel Arlanda Airport, first time there for us. Free transfers from Arlanda to the hotel, good breakfast which they served half an hour earlier since we had to start so early, nice clean rooms and free transfer in the morning to the flight for only 59 EUR. Also the hotel has a sauna and gym, which we unfortunately didn't have time to test. Beslutet att flyga ner tog vi som sagt på fredagen, vid klockan 12, och redan på kvällen satt vi på färjan till Sverige för att övernatta på Arlanda och ta ett flyg till Venedig (endast ca 2,5-3 timmar från Pustertal) klockan 6.20 på lördag morgon. Vi var nöjda med valet av hotell på Arlanda, First Hotel Arlanda Airport, första gången vi bodde där. Gratis transfer från Arlanda till hotellet, bra frukost som de serverade en halvtimme tidigare eftersom vi var tvungna att starta så tidigt, trevliga rena rum och gratis transfer på morgonen till flyget för endast 59 EUR. Boendet har dessutom bastu och gym, som vi dock tyvärr inte hann testa.  A part of the breakfast at First Hotel Arlanda Airport Great with a 4 hour stop over in Frankfurt am Main where we had the change to see a bit of the city. Perfekt med en fyra timmar lång mellanlandning i Frankfurt am Main, då vi hann se lite av staden.   Last Saturday Frankfurt hosted an Iron Man event with the finish at the market square  Very nice market hall   Driving from Venice up to Val Pusteria/Pustertal via San Vito di Cadore and Cortina among other places was amazing, such a beautiful sceneries. Bilresan från Venedig upp till Val Pusteria/Pustertal via bland annat San Vito di Cadore och Cortina var fantastisk, så många vackra vyer.   The day before yesterday we started with a short morning jog, before some breakfast at the balcony before heading for a hike up to Tre Cime/Drei Zinnen (more about that later). It was an amazing day, so nice views, good training and lovely weather. Söndagen började med en kort morgonjogg innan frukost på balkongen. Därefter tog vi bilen för att vandra upp till Tre Cime/Drei Zinnen (mer om det senare). Det var en fantastisk dag, så många vackra vyer, bra träning och underbart väder.   Happy after the morning run:)  Yesterday we did some rollerskiing, were working, strolling around the village where we live, to feel the atmosphere, Marcus was running and I did some strength training. A good day! Igår åkte vi rullskidor på morgonen, jobbade en hel del, strosade runt lite i byn där vi bor och kände in atmosfären, Marcus körde ett löppass och jag styrketräning. En bra dag helt enkelt!  Some really beautiful roads for rollerskiing   Working view
0 Kommentarer
 Happy Midsummer to everyone! We're celebrating with roller skiing 2 hours, food and family:) Glad midsommar till alla! Vi firar med rullskidor i 2 timmar, mat och familjehäng!      Concentrated before the start   Saturday, two weekends ago, I participated in Rullskidgalejet, a 43 km long roller ski race about 10 km outside of Norrtälje. This year the results from this race will affect the seeding for Vasaloppet 2020. The race takes part on small roads outside Norrtälje and is relatively ”hilly”, there is not much double poling on flat parts, but it goes up and down all the time, but without any big hills. The race took part in bright sunshine. I did not race with ”loan” roller skis which the best skiers did, but on the skis that were ”loan” skis at last year's competition that I also then went the race with. So I had my Elpex with resistance 2, while those who got ”loan” roller skis had Skigo with resistance 2. My skis probably rolled a tiny bit better than the others. I started the race relatively hard and even hanged on to the elite for the first 8 km (for them the speed was slow). I stayed behind Jerry, another skier from Åland. We were many skiers that hanged on to the elite in the beginning, probably 20-30 skiers. After that I dropped the elite group in a small uphill. Then I found a good group to go with and I concentrated to be quite far ahead, but to not stay in the front. At the beginning of the second lap, Jerry caught us in the group after he had broken the tip of the pole after about 10 km. I then joined the group on the second lap until we had gone about 35 km. Then I dropped the group, along with 2 other skiers, in a longer uphill. Just before I dropped the group, I had advanced some positions so I should not lose the group, but I had gone too hard and then the group disappeared. After that we were 3 tired skiers who helped each other the last 7 km. The speed wasn’t so fast for us then. One of the skiers went off the last kilometer and on the long finish I hadn’t the power to overtake the other skier. I lost about 3 minutes on 8 km to Jerry who left our group in the end. I came 34 in the race and my time was almost 5 minutes faster than last year (the conditions were pretty much the same) and the best part of it all was that the time was good enough for the 1st starting grid in Vasaloppet. /Marcus  The winner, Team Serneke's Anders Mölmen Høst At the finish Behind the camera: Daniel Ankarström  At the finish I lördags deltog jag i Rullskidgalejet i Norrtälje. Det är ett 43 km långt rullskidslopp 10 km utanför Norrtälje, som inför i år har blivit seedningsgrundande inför Vasaloppet 2020. Loppet går på små vägar utanför Norrtälje och är relativt böljande, det är väldigt lite stakning i långa flacka partier utan det går uppför och nedför hela tiden, men inga stora backar. Loppet kördes i strålande solsken. Jag körde inte på lånerullskidor vilket de bästa gjorde, utan på de låneskidor från fjolårets tävling som jag då körde loppet på. Jag körde alltså på Elpex 2:or, medan de som fick lånerullskidor körde på Skigos 2:or. Mina skidor rullade nog en aning bättre än de andras. Jag öppnade relativt hårt och hängde till och med elitklungan de första 8 km (för dem gick det lugnt). Låg mycket i rygg på Jerry, en annan ålänning. Vi var många som var med så länge, säkert ett 20-30-tal åkare. Efter det måste jag släppa klungan i en liten uppförsbacke. Sen hittade jag en bra klunga att åka med och som jag låg med och var inte så ofta upp och drog i. Jag låg dock ganska långt fram i klungan. Vid varvning kom Jerry fast oss i klungan efter att han efter cirka 10 km hade brutit stavspetsen. Jag höll sedan ihop med klungan på andra varvet tills vi åkt cirka 35 km. Då tappade jag klungan tillsammans med 2 andra åkare i en längre uppförsbacke. Jag hade precis innan jag tappade klungan avancerat några placeringar så jag inte skulle tappa klungan, men då gick jag för hårt och sedan försvann klungan. Efter det var vi 3 trötta åkare som hjälptes åt att dra de sista 7 km. De gick inte så hårt för oss då. En av åkarna körde ifrån oss på sista km och på det långa upploppet blev jag frånåkt från den andra åkaren. Jag tappade cirka 3 minuter på 8 km:s åkning på Jerry som åkte ifrån vår klunga på slutet. Totalt blev det en 34:e plats och en nästan 5 minuter bättre tid än i fjol (i princip samma förhållanden) och det bästa av allt var att det räckte till 1:a ledet i Vasaloppet./Marcus  After the race together with Jerry  Monday morning Today is Monday morning and for most people a new working week has just started. I think you really have achieved something cool and very important i life, when you really like Monday mornings and Sunday evening as much as Friday mornings and Friday afternoons. (But isn't that really how it should be) We both really looking forward to the weekends, but every weekend we really looking forward to the new upcoming week too. Isn't that really perfect when you realize that both part of your life, the private and the working part, really are so nice. I have always dreamt of a life like this, but to have this enormous freedom that we have now, I didn't really that was possible. A couple of weeks ago, when we were planning a gathering, my godfather said something like: "but it really doesn't matter for you either when we take it, since your retired too". The meaning with this statement is of course that as long as we know something beforehand we can almost do anything at any given time. I have really thought a lot about that, because sometimes it really feels that we have the freedom of being retired, but the joy of having a job that we really like and the possibility to earn the money that we want. Isn't that the perfect mix! /Anna  Training on a Thursday morning Idag är det måndag morgon och för de flesta har en ny arbetsvecka precis börjat. Jag tycker att vi verkligen har uppnått något häftigt och väldigt viktigt i livet, när vi verkligen ser framemot måndag morgon och söndag kväll lika mycket som fredagsmorgonen och fredagseftermiddagen. (Men det är väl egentligen självklart att det borde vara så) Vi ser verkligen båda fram emot helgerna, men varje helg ser vi verkligen fram emot den nya veckan också. Är det inte ganska så perfekt när du inser att båda delar av ditt liv, den privata såväl som den professionella, verkligen båda är riktigt bra.
Jag har alltid drömt om att ha det liv jag har nu, men att ha den här enorma friheten som vi har nu trodde jag nog inte riktigt att var möjlig. För några veckor sedan, när vi planerade en träff, sa min gudfar något i stil med: "men det spelar ju ingen roll för er heller när vi tar det, eftersom ni ju är pensionärer". Meningen med påståendet var ju givetvis att så länge vi vet om någonting lite på förhand kan vi nästan göra vad som helst vid vilken tidpunkt sm helst. Jag har verkligen tänkt mycket på det han sa, för ibland känns det verkligen som att vi har friheten som en pensionär, men glädjen att ha ett jobb vi gillar och möjligheten att tjäna de pengar vi vill. Är inte det den perfekta blandningen! /Anna  A bit different to take the ferry to the race  Ready for the start Saturday, two weeks ago, I ran BrändöÖluffen in the Åland archipelago. As an adult you can choose between 10 km and half marathon. I chose to run the half marathon, which at the same time was the Åland championship. I started training for the race after we got home from Italy. So I have had about 60-70 km of running per week, mixed with some roller skiing, so that I wouldn't get hurt. My goal was 1.30, i.e. a pace of 4.15 min/km. I didn't know so much more about the track, than it is relatively hilly and beautiful. I had planned to start at a pace of 4.15 min/km and not harder than 4.10. But the race started a bit fast because I was hanging on to the winner Jerry Danielsson at the start who also had the goal of running at 1.30. But at the first two kilometers the pace was 4 min/km. Then I ran alone for about 8 km before the track turned towards a place called Åva. There I ran behind the person who was number two in the race. He ran at an extremely uneven pace, which certainly was not an advantage for me, but I got to rest a bit behind him in the wind. When the track turned in the village of Åva I felt that the pace was a bit too slow so I passed him and increased the speed. Here I had the best feeling in the race, from about 13,5 km to 16 km. I also caught up on the leader Jerry, but then after 16-17 km the legs started to get tired, while the person who had been number four in the race was getting closer. He passed me with 1 km left and I crossed the finish line at 1.31.28 after the last part had been really though. Still an ÅM bronze and third place in the race, which I am satisfied with considering that it was my half marathon debut. The track Beautiful track, but more hilly than you think. At the website it was written that it is a track for personal records, but it might be a bit two tough for team for that. The track is really nice with its location in the Åland archipelago, and passing embankments and bridges. However, it is a pity that they do not promote the race better on Åland, because then it would certainly attract more runners. According to the GPS, the race was 21350 meters long, which is longer than a half marathon. The race was nice and really worth running.     Förra lördagen löpte jag BrändÖluffen ute i den åländska skärgården. Som vuxen kan man välja mellan 10 km och halvmaraton. Jag valde att springa halvmaraton, som samtidigt var åländska mästerskapen. Jag började träna inför loppet efter att vi kom hem från Italien. Så det blev cirka 60-70 km löpning per vecka, blandat med lite rullskidor, så man inte skulle få någon överbelastningsskada. Målet var att försöka springa under 1,30 h, d.v.s. i 4,15 min/km tempo. Jag visste inte så mycket om banan, mer än den är relativt kuperad och att den skulle vara vacker. Jag hade planerat att öppna loppet i 4,15 min/km tempo och som hårdast 4,10. Men loppet startade lite fort eftersom jag hängde på vinnaren Jerry Danielsson i starten som också hade som mål att springa på 1,30. Men de två första kilometrarna gick i 4 min/km tempo. Sedan sprang jag ensam i cirka 8 km innan man vänder mot ett ställe som heter Åva. Där låg jag i motvinden i rygg på han som låg tvåa i loppet. Han sprang mycket ryckigt, vilket säkert var till nackdel för mig, samtidigt som jag fick vila lite i ryggen på honom. När vi kom till vändningen i Åva by så märkte jag att det gick lite för långsamt så jag sprang om honom och ökade faren. Här hade jag min bästa känsla i loppet, från cirka 13,5 km till 16 km. Jag tog också in på ledaren Jerry, men sedan efter 16-17 km började benen ta slut, samtidigt som han som legat fyra i loppet hade börjat få upp farten. Han passerade mig med 1 km kvar och jag tog mig i mål på 1,31,28 efter att sista delen varit riktigt tung. Blev ändå ett ÅM-brons och tredje plats i loppet, vilket får vara godkänt med tanke på att det var min halvmaraton debut. Banan Vacker bana, men mer kuperad än man tror. Det stod på hemsidan att det var en bana för personliga rekord, men den kanske var i tuffaste laget för det. Banan är riktigt fin med sitt läge i den åländska skärgården, och går t.ex. över vägbankar och broar. Det är dock synd att de inte marknadsför loppet mer på fasta Åland, för då skulle det säkert kunna locka fler löpare. Enligt GPS:en var loppet 21350 meter långt, vilket är längre än ett halvmaraton. Loppet var fint och är verkligen värt att löpa.  Very nice prizes  Taking the ferry back home  Early morning Last weekend we were at Kumlinge in the Aland Island's archipelago at Marcus's parents' cottage. The reason for our trip was that Marcus competed in BrändÖluffen, ÅM halfmarathon at the neighbouring island of Brändö on Saturday. (More about that in another post). Like the headline states, the weather was really nice and we had 3,5 really nice days. Some resting in the sun, some fishing (54 perch altogether), some training, some sauna and the race and the visit to Brändö. Once again I feel so thankful for this job that allows us to spend some days at another place, without it affecting our job. Förra helgen var vi på Kumlinge i Ålands skärgård hos Marcus föräldrar i deras stuga. Anledningen till vår lilla tripp var att Marcus var med i BrändÖluffen, ÅM halvmaraton på Brändö på lördagen. (Mer om det i ett annat inlägg). Som rubriken antyder var vädret fantastiskt och vi hade 3,5 riktigt fina dagar. Lite avkoppling i solen, lite fiske (54 abborrar drog vi upp), lite träning, lite bastubad samt tävlingen och resan till Brändö. Återigen känner jag mig så tacksam för att vi har det jobb vi har som gör att vi kan spendera några dagar på ett annat ställe, utan att det påverkar vårt jobb.       I (Anna) was running some intervals before the race at Brändö. Very nice setting:)  Third place in ÅM Halfmarathon   The days are passing by quite fast and are filled with the normal things, training, work and seeing some friends and family in between. Since it hasn't happened so much since last time, I just post some pictures from the views from some of our training. Dagarna springer iväg rätt fort och är fyllda med det som är normalt för oss, träning, arbete och däremellan träffa lite vänner och familj. Eftersom det inte har hänt så mycket sedan förra gången jag skrev lägger jag bara upp ett par bilder från några av våra träningspass. These are some of the reasons why we love training outdoors           Västerås May 2018 This day, one year ago, I experienced a day that really became to mean so much for me. Last year May 7th we were in Västerås, meeting a physioterapist and finally got help with my back/hip problems. Hadn't been able to train normally for two years, and having much trouble sitting long periods, it was such a blessing to realize that after this meeting suddenly everything started to feel a lot better. This year has been so much better than the previous two years. Probably I will never get totally rid of my problems, but finally being able to do one of the things that means the most to me, to train, is absolutely enough. /Anna  A happy Anna up in the mountains Exakt den här dagen för ett år sedan upplevde jag en dag som verkligen kom att betyda så mycket för mig. Det var den sjunde i maj i fjol som vi var Västerås för att träffa en fysioterapeut och jag äntligen fick hjälp med mina rygg-/höftproblem. Efter att inte ha kunnat träna normalt på två år och haft mycket problem med att sitta längre perioder, var det verkligen helt otroligt att märka att jag efter detta möte började känna mig mycket bättre. Detta år har jag mått så mycket bättre än de två senaste åren. Förmodligen kommer jag aldrig att bli helt bra, men att äntligen kunna göra en av de saker som betyder mest för mig, att träna, är absolut tillräckligt. /Anna
 The last couple of weeks have been quite full with lots of things to do, but now I hope that I will have some time again to be a bit more active with the blog. We have had such an amazing weather from the middle of April until now, so almost all our spare time has been spent outside. Except from lots of work, we have fixed stuff that has to been fixed when you have been away for quite some time, enjoying the weather and done lots of running and some rollerskiing. Marcus is training for ÅM in half marathon in the middle of May so he has been focusing a lot on the running following a program, whereas I have also run a lot but not with the same strict focus. To not get hurt, we have also done some rollerskiing and strength training. De senaste veckorna har vi haft ganska fullt upp, men nu hoppas jag att jag kommer att ha lite mer tid att vara lite mer aktiv på bloggen. Vi har haft ett helt fantastiskt väder från mitten av april fram till nu, så nästan hela vår lediga tid har vi tillbringat ute. Bortsett från mycket arbete, har vi fixat en del saker som måste fixas när man varit borta ett tag, njutit av vädret samt kört mycket löpning och lite rullskidor. Marcus tränar för ÅM i halvmaraton som går i mitten av maj, så han har fokuserat mycket på löpningen och föjljer ett program, medan jag också har sprungit mycket men inte med samma strikta fokus. För att inte bli skadade har vi också kört lite rullskidor och styrketräning.  Dinners outside on the terrace almost everyday from middle of April until now  Lots of beautiful running    Rollerskiing in sometimes almost summer temperatures       Here comes some signs of life:) The blog has been very low prioritized the last couple of weeks, and unfortunately, I think it maybe will continue to be like that for a while. Our last two weeks in Toblach were amazing. After we came back from Engadin it came some snow so we really got a beautiful winter wonderland. Then of course it was so warm in the days that on the south part of the valley it melted quite fast. Still there were lots of tracks open, and it is amazing when you can ski in almost perfect conditions in the mornings and be outside in the sun in bikini in the afternoons. Spring time at its best:) The last weeks also consisted of lots of work and some packing of course, therefore the lack of updates. Now when we're back at Åland we also have a lot to do. Lots of work, fixing with the kitchen that was renovated when we were away, doing all the unpacking, fixing a bit in the garden and so on, and that it was the blog won't be priority number 1 for a while. So when there is a bit more time, hopefully as soon as possible, I will continue posting. So long!  Beautiful morning in winter wonderland   Lago di Dobbiaco/Toblacher See Här kommer några livstecken från oss:) Bloggen har varit mycket lågt prioriterad de senaste veckorna, och tyvärr tror jag att det kanske kommer att fortsätta att vara så ett tag. Våra sista två veckor i Toblach var fantastiska. När vi kom tillbaka från Engadin kom det en del snö så vi fick verkligen ett otroligt vinterlandskap. Det var dock så varmt på dagarna att snön i den södra delen av dalen smälte ganska snabbt. Fortfarande fanns det många spår öppna, och det är fantastiskt när du kan åka skidor i nästan perfekta förhållanden på morgonen och vara ute i solen i bikini på eftermiddagen. Våren när den är som bäst:) De sista veckorna bestod också av mycket arbete och självklart en del packning, därför bristen på uppdateringar. Nu när vi är tillbaka på Åland har vi också mycket att göra. Mycket jobb, fixande med köket som renoverades när vi var borta, allt som ska packas upp, lite fixande i trädgården och så vidare, och därför kommer nog bloggen inte att vara prio 1 ett tag framöver. Så när det finns lite mer tid, förhoppningsvis så snart som möjligt, kommer jag att fortsätta skriva inlägg. Hej så länge!  Towards Cortina  Lago di Anterselva/Antholzer See  Lago di Anterselva/Antholzer See  Not hard to know what part of the valley that is the south and what part that is the north:)  March 23th, in the shadow  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Juli 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde