 Last Sunday (23.02.2020) we went to the World Championship in biathlon in Anterselva/Antholz and watched the mass starts for both women and men. We've been to Anterselva two times before watching the world cup competitions and it has always been a great atmosphere, and of course it was that this time too. We got really good places at the stands, and saw both the shooting range, the finish line and a part of the track:) We were also very lucky to get to see two very exciting competitions, that weren't decided until the end. And how was it then to be at the world championship with a baby you may wonder? It went very well, she didn't mind wearing the hearing protection and found it nice to sit at the railing watching the competition:) We were also lucky to be able to get our Thule Chariot with us, so she could sleep in that now and then on the stands. To get some training, we also decided to walk up from the parking lot (appr. 5 km from the arena) and back to the car, a nice hike where we also get to try the Thule Chariot in quite rough terrain. It worked very well with the running wheel on; good to know if we decide to do some easier hikes in the future. Altogether a very nice Sunday:) I söndags (23.02.2020) var vi på VM i skidskytte i Anterselva/Antholz och tittade på damernas och herrarnas masstart. Vi har varit i Anterselva två gånger innan för att se skidskytte och då på världscupen och det har alltid varit en fantastisk stämning, och naturligtvis så var det så också den här gången. Vi fick riktigt bra platser på läktaren och såg både skjutbanan, mållinjen och en del av banan:) Vi hade också turen att få se två väldigt spännande tävlingar, som inte avgjordes förrän på slutet. Och hur var det då att vara på VM med en baby kanske ni undrar? Det gick väldigt bra, hon tyckte det var helt okej att ha hörselskydd och tyckte att det var roligt att sitta på räcket och titta på tävlingarna:) Vi hade också turen att kunna ha vår Thule Chariot med oss, så hon kunde sova i den nu och då på läktaren. För att få lite träning beslutade vi oss också för att vandra upp från parkeringsplatsen (cirka 5 km från stadion) och tillbaka till bilen, en trevlig tur där vi också fick prova Charioten i ganska tuff terräng. Det fungerade mycket bra med löphjulet på; bra att veta om vi bestämmer oss för att göra några lättare vandringar här framöver. Summa summarum en riktigt fin söndag:)  The winner of the women's mass start Marte Olsbu Røiseland, who took seven medals during the championship  Concentrated...  Cheering for the winner Johannes Thingnes Bø  Familytime  Great atmosphere  The Thule Chariot delivers!
0 Kommentarer
   Little Venice Travelling to Toblach this time meant (as mentioned before) more stops and since we both like experiencing new places we checked what could be nice places to visit during the trip, and decided to stop for a coffee in Bamberg. Bamberg is situated in the northern part of Bayern and is a UNESCO World Heritage Site. We decided to make a stop here since we have understood that many people consider it the most beautiful European town. The town is famous for its breweries, and the not so big town has ten breweries. Above the town the imperial cathedral from the 11th century thrones and through the town the river of Regnitz floats. Near the river there are many beautiful houses, and that area is called Little Venice. An area that was very beautiful, but that we thought made the town reminding a lot more of Amsterdam than of Venice. Otherwise the town had lots of small shops, picturesque houses and nice cafés. After having strolled around the town for appr. an hour we took a coffee before we continued our trip towards Toblach. Resan till Toblach den här gången innebar (som tidigare nämnt) fler stopp och eftersom vi båda gillar att uppleva nya platser kollade vi upp vad som kunde kan vara trevliga stopp under resan och beslutade att stanna till i Bamberg för att se staden och ta en förmiddagsfika. Bamberg ligger i den norra delen av Bayern och finns med på UNESCO:s världsarvslista. Vi beslutade att göra ett stopp där eftersom vi hade förstått att många anser staden vara en av Europas vackraste. Staden är känd för sina bryggerier och har trots sin relativt ringa storlek hela tio stycken. Ovanför staden tronar den kejserliga katedralen från 1100-talet och genom staden flyter Regnitz-floden. Nära floden finns många vackra hus, och området kallas Little Venice. Ett område som var väldigt vackert, men som vi tyckte att påminde mycket mer om Amsterdam än Venedig. Annars bjöd staden på massor av små butiker, pittoreska hus och trevliga kaféer. Efter att ha promenerat runt i staden i cirka en timme tog vi en kaffe innan vi fortsatte vår resa mot Toblach.      The cathedral  Custom made doors probably:)  Coffee time Last weekend was that type of weekend you really want to have when you're here in Toblach. We started Saturday with an Italian breakfast before heading for the Toblach-Cortina track. Marcus started from the Nordic Arena and then I and Chiara joined at Drei Zinnen. We went to Fiames (until the end of the track) and then back to Drei Zinnen where we ended the training with lunch in the sun (charing table with two German men from Freiburg:). The day ended with an Aperol Spritz on the balcony and some cross country-skiing at the television. A very good day according to us:) Förra helgen hade vi en sådan typ av helg du verkligen vill ha när du är här i Toblach. Vi startade lördagen med en italiensk frukost innan vi åkte Toblach-Cortina-spåret. Marcus startade vid Nordic Arena och sedan klev jag och Chiara på vid Drei Zinnen. Vi skidade till Fiames (tills spåret slutar) och sedan tillbaka till Drei Zinnen där vi avslutade träningspasset med en lunch i solen (delandes bord med två tyska män från Freiburg:). Dagen avslutades med en Aperol Spritz på balkongen och lite längdskidåkning på TV. En väldigt bra dag enligt oss:)       Sunday started with a quite early ride to Ahrntal/Valle Aurina for visiting a Finnish guy we know (who is physiotherapist and who I went to when I had my backproblems) and his family. They had invited us to their home and showed a great hospitality. They had made breakfast which we ate before we (Marcus, me and Markus) were heading for the tracks. The track in Kasern where they live is very nice, although quite many altitude meters, and it was very fun to ski at a new place. After having been in the tracks for some time, we finished with lunch at Jägerhütte, where Marcus probably had the best meat dish ever in Italy:) We had a very nice time together and hopefully we will see each other once more in spring time. Söndagen började med en ganska tidig bilresa till Ahrntal/Valle Aurina för att besöka en finländare vi känner (som är sjukgymnast och som jag gick till när jag hade mina ryggproblem) och hans familj. De hade bjudit hem oss till sig och visade verkligen på stor gästfrihet. Vi åt frukost hemma hos dem innan vi (Marcus, jag och Markus) tog sikte på skidpåren. Spåren i Kasern där de bor är väldigt fina, även om de har ganska många höjdmeter, och det var väldigt roligt att åka skidor på en ny plats. Efter att skidat ett tag avslutade vi med lunch på Jägerhütte, där Marcus åt den antagligen bästa kötträtten han någonsin ätit i Italien :) Vi hade det väldigt trevligt tillsammans och förhoppningsvis kommer vi att hinna träffas en gång till under våren.       Great day for skiing:) Last year the race was cancelled and I know that this is one of Anna's favorite races, so this year when she didn't compete I took the decision to start, only 6 days after Marcialonga. I practiced very little in the week and felt pretty good on Saturday morning. The race is pretty flat the first 11 km and I start in the 9th row in wave 1 (among the people who didn't go in the elite group). I started pretty well and was 140th in the stadium in Toblach after 11 km. After that the course goes slightly uphill for 19 km, only with one fast and short downhill. When the track went slightly uphill everything worked well, but I had a problem with one of the basket which was turning around and when Anna gave me water I changed the pole. The place was not the best and I lost around 30 seconds and quite a few positions there and I lost my group of skiers. The last 12 km go downhill and I was in a group with 2 other skiers and we stayed together. When I tried to go forward and push it was difficult go any faster so you could instead lie behind and enjoy the sun and the beautiful mountain on the way down to Cortina. The last kilometer I decided that I want to win the sprint against this two and I did it and I finished 147th and 44th among the amateurs. I can be pretty satisfied with the place. + Good skis + Satisfied + Good liquid service from Anna (Nordic Arena: chocolate, Carbonin: chocolate + Enervit sports drink and gel, Cima Banche: Enervit sports drink and gel) Things to do better next time - Be at the start earlier than 1 hour before if you want a good starting position. (Before the race I was told that the gates would open 1 hour before the start). - Check the equipment better before the start. - Go harder in the last tougher uphills to Cimabanche, before the downhill to Cortina starts. Weather - Clear sky, - 2 degrees in the start and fast and nice tracks. - Sun came up during the race and the last 6 km it was a little bit wet. My skis went really well. Better in the end than in the start. Skies: Madshus Redline 2.0 Skate Regular Stone grind: 600 Rill: 2 mm linear rear and cross in front 0,75 mm Powder: HWK -4 to +15 HF: HWK Ultra base   "Liquid team" ready :)  Förra året ställdes loppet och jag vet att detta är ett av Annas favoritlopp, så i år när hon inte tävlade tog jag beslutet att starta, bara 6 dagar efter Marcialonga. Jag tränade väldigt lite i veckan och kände mig ganska bra på lördag morgon. Loppet är ganska platt de första 11 km och jag startade i nionde led i första startgrupp (bland de åkare som inte gick i elitgruppen). Jag började ganska bra och var 140:e på stadion i Toblach efter 11 km. Därefter går banan "lätt" uppför i 19 km, med endast en snabb och kort nedförsbacke. När banan gick "lätt" uppför fungerade allt bra, men jag hade problem med en av trugorna som snurrade och när Anna gav mig vatten på ett ställe bytte jag stav. Platsen var inte den bästa och jag tappade cirka 30 sekunder och ganska många platser där och jag tappade min grupp av åkare. De sista 12 km går nerför och jag var i en grupp med två andra skidåkare och vi höll ihop. När jag försökte att avancera och trycka på var det svårt att gå fortare så istället kunde man ligga bakom och njuta av solen och de vackra bergen på väg ner till Cortina. Den sista kilometern bestämde jag mig för att jag skulle vinna spurten mot dessa två och jag gjorde det och slutade på 147:e plats och 44:e bland amatörerna. Jag kan vara rätt nöjd med placeringen. + Bra skidor + Nöjd + Bra langning av Anna (Nordic Arena: choklad, Carbonin: choklad + Enervit sportdryck och gel, Cima Banche: Enervit sportdryck och gel Saker att göra bättre nästa gång - Var på start tidigare än 1 timme innan för en bra startposition. (Innan loppet fick jag höra att fållorna skulle öppna en timme innan start). - Kontrollera utrustningen bättre innan start. - Gå hårdare i de sista tuffa uppförsbackarna upp till Cimabanche, innan nedförslöpan till Cortina startar. Väderförhållanden: - Klar himmel, - 2 grader i början och snabba och fina spår. - Solen kom upp under loppet och de sista 6 km var det lite vått. Mina skidor gick riktigt bra. Bättre i slutet än i början. Skies: Madshus Redline 2.0 Skate Regular Stenslipning: 600 Rull: 2 mm linjär bak och kors fram 0,75 mm Pulver: HWK -4 till +15 HF: HWK Ultra base     Before the start We drove to Marcialonga on Saturday morning and when we got there we went out for ski tests and went to pick up the bib. I had my Madshus skating skis that I have waxed already for Dolomitenlauf and my Madshus Classic skis. The weather on Saturday was really nice and my skating skis went better in the higher colder part and it was not such a big difference in the lower parts towards the finish. Therefore I decided to go with my skating skies. When we woke up on Sunday it was snowing and after a fast test of the skis in the morning and decided to take my classic skis instead. That was not the best decision for the beginning of the race. The skis didn't feel the best in the beginning and my body and head was not with me and when I came up towards Canazei I met Anna for some liquid and I felt like I wanted to step off the track, but Anna pushed me to continue. After Canazei the track goes mostly downhill, but unfortunately I felt that my skis didn't go so well and when I tried to catch some places it was nearly impossible because it was only one track that you could use. But when we came to Moena after around 35 km some skiers passed me and from there I pushed really hard towards the finish. It went well to the stadium in Val Di Fiemme, and from there I went with some other people. When we came to the last uphill, the "Casacata", I decided to put on grip wax, and that was a good decision. I lost some places when they (TOKO) put on the wax, but I managed to catch everybody. I was 1 min and 45 seconds faster in the cascata than last year when I went without wax and 20 seconds faster than 2018, when I went with wax. The first part of the race was not good, but the second half was better. My place was 442 among the men and that was a bit less good than I had hoped for. + Last 35 km + Good last uphill + The atmosphere + Good liquid service from Anna (Some kilometers before Canazei: chocolate, Some kilometers after Canazei: chocolate, some kilometers before Predazzo: broth, some kilometers after Val die Fiemme: gel, the start of the Cascata: chocolate + Enervit sports drink) - Not ready mentally when the start went off - Wrong skis. Take the skis that go better the day before the race. - Have more scenarios in the head before the race Skis, wax and conditions: Skis: Madshus Redline 2.0 Classic Cold Stone grind: Madshus original Rill: 2 mm linear rear Powder: In front HWK -4 to +15 Back: Colder HWK HF: HWK Ultra Base Conditions: -2 degrees and cloudy in the start and +7 and partly cloudy in the finish  Before the start Vi körde till Marcialonga på lördag morgon och när vi kom dit testade jag skidor och vi for och hämtade nummerlappen. Jag hade mina Madshus skateskidor som jag redan hade vallat upp för Dolomitenlauf-loppet och mina Madshus klassiska skidor. Vädret på lördagen var riktigt fint och mina skateskidor gick bättre på högre höjd där det var kallare och det var inte så stor skillnad på lägre höjd längre mot mål. Därför bestämde jag mig för att åka på mina skateskidor. När vi vaknade på söndagen snöade det och efter ett snabbt test av skidorna på morgonen bestämde jag mig för att ta mina klassiska skidor istället. Det var inte det bästa beslutet för början av loppet. Skidorna kändes inte som de bästa i början och min kropp och mitt huvud var inte med mig, och när jag kom upp mot Canazei träffade jag Anna för lite vätska och jag kände att jag ville kliva av, men Anna pushade mig att fortsätta. Efter Canazei går banan mestadels utför, men tyvärr kände jag att mina skidor inte gick så bra och när jag försökte avancera några platser var det nästan omöjligt eftersom det bara var ett spår man kunde använda. Men när vi kom till Moena efter cirka 35 km passerade några skidåkare mig och därifrån tryckte jag på riktigt hårt mot mål. Det gick bra till stadion i Val Di Fiemme, och därifrån åkte jag tillsammans med några andra åkare. När vi kom till den sista uppförsbacken, "Casacatan", bestämde jag mig för att sätta på valla, och det var ett bra beslut. Jag tappade några platser när de (TOKO) satt på vallan, men jag lyckas ta ikapp alla. Jag var 1 min och 45 sekunder snabbare i backen än förra året när jag gick utan valla och 20 sekunder snabbare än 2018, när jag gick med valla. Den första delen av loppet var inte bra, men den andra halvan var bättre. Jag blev 442:a bland männen och det var lite sämre än jag hade hoppats på. + Sista 35 km + Bra sista uppförsbacke + Stämningen + Bra langningsservice från Anna (Några kilometer före Canazei: choklad, några kilometer efter Canazei: choklad, några kilometer före Predazzo: buljong, några kilometer efter Val die Fiemme: gel, början på Cascatan: choklad + Enervit sportdryck) - Inte redo mentalt när starten gick - Fel skidor. Ta skidorna som går bättre dagen före loppet. - Ha fler scenarier i huvudet innan loppet Skidor, valla, vätskelangning och väderförhållanden: Skidor: Madshus Redline 2.0 Classic Cold Stenslipning: Madshus original Rull: 2 mm linjär bak Pulver: Framför HWK -4 till +15 Bak: kallare HWK HF: HWK Ultra Base Väderförhållanden: -2 grader och molnigt vid start och +7 grader och halvklart vid mål  The leading group before Canazei  The elite women  Isac Holmström  The last uphill, the "Cascata"  Ready with wax, liquid and chocolate :)   I decided to go Dolomitenlauf one week before the race. I wanted to go the race because the start was in a village close by and the finish in Lienz. The race is 42 km long and you drop 400 altitude meters. My goal was to start the race pretty hard, but I feel that I didn’t do that so hard. After around 5 km I caught up with Terhi Pollari, a Finnish female elite skier and I was skiing with her until it was 7-8 km left of the race. There we were caught up by some other guys and I couldn´t manage to keeping going with that group. I finished in 60:th place which was pretty good for a Worldloppet race. + Found good backs and double poled good downhill + My skis went pretty well in the beginning when the snow was dry, but not so good in the finish when the snow was warmer. But can be pretty satisfied altogether. + Nice race in a nice atmosphere. Good if you like to go downhill. - Could maybe have started a little bit faster. Skis and wax Conditions: clear sky, -10 degrees in the start and plus and wet in the finish Skies: Madshus classic Cold Stonegrind: Madshus original Glide: HF HWK + HWK powder -4 + 15 Rill: -    Jag bestämde mig för att köra Dolomitenlauf en vecka före loppet. Jag ville skida tävlingen eftersom starten var i en by nära och målet i Lienz. Loppet är 42 km långt och droppar 400 höjdmeter. Mitt mål var att starta tävlingen ganska hårt, men jag känner att jag inte gick ut så hårt. Efter cirka 5 km kom jag ikapp Terhi Pollari, en finsk kvinnlig elitskidåkare och sen åkte jag med henne tills det var 7-8 km kvar av loppet. Där fångades vi in av några killar och jag lyckades inte att gå med den gruppen. Jag slutade på 60: e plats vilket var ganska bra för att vara ett Worldloppet-lopp. + Hittade bra ryggar och stakade bra i nedförsbacke + Mina skidor gick ganska bra i början när snön var torr, men inte så bra före mål när snön var varmare. Men var totalt sätt ganska nöjd. + Fint lopp med en trevlig atmosfär. Bra om du gillar när det går utför. - Kunde kanske ha börjat lite snabbare. Skidor och valla: Förhållanden: klart, -10 grader i början, plusgrader och vått i mål Skies: Madshus classic Cold Stenegrind: Madshus original Glid: HF HWK + HWK pulver -4 + 15 Rill: -     Heading for Europe:) Some words about our trip down to Toblach this year, this time with Chiara, our 2,5-month-old daughter. When we got to know that we were expecting a baby, we both really felt that we wanted to continue our lives in the same way as before, traveling, training, eating out at restaurants, being at home etc. But I don’t think that we in our wildest dreams could have imagined that it would work out this good (at least until now). Traveling to Toblach this year meant some more stops, but otherwise the trip was exactly as always. We trained, we took walks, we went out skiing together, we did some sightseeing, ate at restaurants and, incredibly, also slept whole nights almost every night, even though we stayed at different hotels every night. Sitting in the car seat went also very well most of the time, and when she got a bit dissatisfied at the enda of the last day, I sat back with her and then everything went smoothly again. Driving through Germany and Austria also means gas stations with great facilities for diaper change, and also the staff is very helpful with heating formula meaning everything works out very smoothly. I know we’re lucky, and we appreciate it so much because it is incredible to still be able to live our dream, but now with even a dimension higher :) Några ord om vår resa ner till Toblach i år, denna gång med Chiara, vår 2,5 månader gamla dotter. När vi fick veta att vi skulle få barn, kände vi båda att vi verkligen ville fortsätta våra liv på samma sätt som tidigare, resa, träna, äta ute på restauranger, mysa hemma etc. Men jag tror inte att vi i våra vildaste drömmar kunde ha föreställt oss att det skulle fungera så här bra (åtminstone hittills). Att resa till Toblach i år innebar några fler stopp, men annars var resan exakt som alltid. Vi tränade, tog promenader, åkte skidor tillsammans, sightseeingade, åt på restauranger och otroligt nog fick vi också sova hela nätter nästan varje natt, även om vi bodde på olika hotell varje natt. Att sitta i babyskyddet i bilen gick också riktigt bra för det mesta, och när hon blev lite orolig i slutet av dagen de sista dagarna så satt jag bak med henne och då gick det bra igen. Att köra genom Tyskland och Österrike innebär också bensinstationer med bra faciliteter för blöjbyten, och personalen är också mycket hjälpsam med att värma ersättning vilket betyder att allt fungerar mycket smidigt. Jag vet att vi har tur, och vi uppskattar det så mycket eftersom det är otroligt att fortfarande kunna leva vår dröm, men nu med ännu en dimension till :)  The German motorways can be beautiful  Early morning training at a gym in Denmark. When we came out from the gym one of the staff member asked if it was okay that she would give her a toy:)  Heading for dinner in Fritzlar, Germany  First time skiing with Chiara in Gsiesertal Valley  Hotel stay  Coffee time in Bamberg, Germany The first weekend of the year where spent in Orsa, cross country-skiing and competing, together with seven other people. We were both excited to be on snow again and it was also nice to see how Chiaras first longer trip should be:) Årets första helg tillbringades i Orsa, med längdskidåkning och tävling tillsammans med sju andra. Det var superkul att vara på snö igen och det var också intressant att se hur Chiaras första längre resa skulle gå :) The first evening we were trying our new Thule Chariot for the first time. Even though it was probably a bit strange for Chiara the first time (it was also dark outside as you can see) it still went very well. For us that was so nice, since we're hoping for many nice training sessions together in the Alps:) Den första kvällen testade vi vår nya Thule Chariot för första gången. Trots att det antagligen var lite speciellt för Chiara första gången (det var också mörkt ute som ni ser) så gick det ändå väldigt bra. För oss var det så kul, eftersom vi hoppas på många trevliga träningspass tillsammans i Alperna :)   The days consisted of lots of cross country-skiing. Some more hours for Marcus and some less for me, who still has to be a bit careful. Since we also had some help with babysitting we could also ski a bit together. The conditions were nice, sunny (but very windy), and fast tracks. Since it was very windy the tracks got quite dirty, but since Marcus only double-poled (didn't use any grip wax) and I just skated that wasn't really a problem. Dagarna bestod av en hel del längdskidåkning. Lite fler timmar för Marcus och några färre för mig, som fortfarande måste vara lite försiktig. Eftersom vi också hade lite hjälp med barnpassning kunde vi också åka lite tillsammans. Förhållandena var fina, soligt (men väldigt blåsiga) och snabba spår. Eftersom det var väldigt blåsigt blev det ganska mycket smuts i spåren, men eftersom Marcus bara stakade (alltså inte använde något fäste) och jag bara skateade var det egentligen inget problem.     We also had some relaxed moments enjoying the beautiful view and the sunshine. Vi hann också med några avkopplande stunder njutandes av den vackra utsikten och solskenet.      And then it was time for Orsa Craft Skimarathon, a 42 km long classic race. Unfortunately Marcus lost the basket on one of the poles after only a couple of kilometers and then had to ski without one basket for 17 km. After that he got a new pole from a team that function okay, but was a bit short, and shorty after the first lap he got one with the right length (maybe still a bad decision to change cause he had to stop and go back to catch it). Still it was a good race even though quite disappointing. Och till sist var det dags för Orsa Craft Skimarathon, ett 42 km långt klassiskt lopp. Tyvärr trampade någon av ena trugan på Marcus ena stav efter bara ett par kilometer och sedan var han tvungen att åka utan truga i 17 km. Efter det fick han en ny stav från ett team längs med banan som fungerade ok, men dock var lite kort, och strax efter det första varvet fick han en med rätt längd (kanske fortfarande ett dåligt beslut att byta eftersom han var tvungen att stanna och skida en bit tillbaks för att få den). Fortfarande var det ett bra lopp av honom om än dock en liten besvikelse.     Bild: Magnus Caris, Craft Ski Marathon To sum it up, some couple of nice days with nice skiing! And Chiara behaved so well too!
Summa summarum, ett par dagar med härlig skidåkning! Och Chiara var så snäll! JULY July can be summarized by a couple of words: Italy, training, Dalarna, wedding and summer time. We started the month in Italy, in the Alps and with some days in Venice, spending the days with looking at apartments, training, work, and relaxing and back home at Åland we enjoyed the summer days. In the end of the month we went to Dalarna for a wedding outside Falun and for seeing our friends in Mora. Juli kan sammanfattas med några ord: Italien, träning, Dalarna, bröllop och sommar. Månaden startade i Italien, i Alperna och med några dagar i Venedig, då vi tillbringade dagarna med att titta på lägenheter, träna, jobba och koppla av, och tillbaka hemma på Åland njöt vi av sommardagarna. I slutet av månaden åkte vi till Dalarna för ett bröllop utanför Falun och träffade vänner i Mora. The Dolomites  Croissants with a view  Misurina     Venice      Summer at Åland!   Beautiful Dalarna  Wedding time!  Falun   Sollerön  Gopshusbacken AUGUST August: a month of archipelago life, training, announcing that we should become parents, work, crayfish party and the rollerski competition "Bessemerrullen". Augusti: en månad med skärgårdsliv, träning, ett inlägg om att vi ska bli föräldrar, arbete, kräftskiva och rullskidtävlingen "Bessemerrullen". Archipelago life      The office of the day:)   Hill intervalls on rollerskis    Time for crayfish party   Last running intervals for me   Bessemerrullen  SEPTEMBER September came with beautiful days, some autumn feeling, many training sessions and UVK-rullen, a rollerski competition in Uppsala. In the end of September Marcus and I also visited Ålands skördefest, this year with rollerskis and bike:) September bjöd på flera vackra dagar, lite höstkänsla, många träningspass och UVK-rullen, en rullskidtävling i Uppsala. I slutet av september besökte Marcus och jag också Ålands skördefest, i år på rullskidor och cykel:)  UVK-rullen  Some trailrunning/walking with poles  Rollerskiing in Geta    Skördefesten Some autumn feeling   OCTOBER The most special month in our lives, because on October 25th our daughter was born. An incredible moment and of course the highlight of the month! The first and middle part of the month was filled with training (hiking, rollerskis, biking, running etc.), Marcus running Kanonloppet finishing 12th, a very good result, lunches at some restaurants and fixing the last things before the birth. Den mest speciella månaden i vårt liv, för den 25 oktober föddes vår dotter. Ett fantastiskt ögonblick och förstås månadens höjdpunkt! Första och mitten delen var annars fylld av träning (vandring, rullskidor, cykling, löpning etc.), löptävlingen Kanonloppet för Marcus där han slutade 12:a, ett mycket bra resultat, luncher ute och fixande av de sista sakerna före födelsen.  Hiking in Bomarsund   Still good conditions for rollerskiing  Kanonloppet     Last rollerski session two days before the birth  Lunch time  Prepared for becoming three:)  3 490 g of pure love, the most incredible day in our lives!  So nice to go home as a family NOVEMBER The month of November was a month of learning to know our daughter and finding a good structure in our lives. Of course many things were new, but we were really lucky to got a wonderful baby, which was satisfied almost all the time. It was also a month with many power walks for me, lots of running and roller skis for Marcus, our daughter's first ice hockey game, and Marcus's first Father's Day. Novembermånad tillbringades med att lära känna vår dotter och hitta en bra struktur i våra liv. Såklart var mycket nytt, men vi kunde verkligen skatta oss lyckliga med att få ett underbart barn, som var nöjd nästan hela tiden. Det var också en månad med många power walks för mig, mycket löpning och rullskidor för Marcus, vår dotters första ishockeymatch och Marcus första fars dag.     Celebrating Father's Day  First icehockey match:)  DECEMBER December was a month filled with many nice great things: we baptized our daughter, Chiara, we celebrated our first Christmas as three, I got to start training a bit more, and did my first trainings on roller skis and "normal" skis, Marcus tried the SkiErg for the first time, we experienced some Christmas-feeling while having Christmas brunch, decorated our home, baking gingerbread and visiting a Christmas market and finally celebrating New Year, with Marcus running Nyårsruset (performing very well), dinner at his parents' house and summaring up the most special year in our lives:) December var en månad full av många fina händelser: vår dotter Chiara döptes, vi firade vår första jul som tre, jag fick börja träna lite mer, och gjorde mina första pass på rullskidor och "vanliga" skidor, Marcus testade SkiErg för första gången och vi fick lite julkänsla då vi var på julbrunch, pyntade huset, bakade pepparkakor och besökte en julmarknad. Månaden avslutades med Nyårsruset för Marcus, en löpartävling där han presterade riktigt bra, middag hemma hos Marcus föräldrar och en tillbakablick på det mest speciella året i våra liv :)  Training     Christmas spirit     Merry Christmas!   A relaxing Christmas Day morning Chiara's baptism   The decoration Happy New Year  Nyårsruset  Now we're looking forward to a great 2020 filled with many new experiences!
Nu ser vi fram emot ett fantastiskt 2020 med många nya härliga upplevelser! JANUARY January was a month filled with cross country-skiing, work, nice weather, some lovely lunches outdoors, snow festival in San Candido/Innichen, biathlon in Anterselva/Antholz and some races. When our first planned ski race was cancelled, we decided to go to Seefeld for Kaiser Maximilian Lauf, a tough and a bit different race, which Marcus managed to double pole. Before the other race in January, Marcialonga, took place we went to Anterselva for the world cup in biathlon, always a nice event with a great atmosphere. The month ended with Marcialonga, a race that Marcus performed well in, and a race I just wanted to forget very fast:( Januari var en månad full av längdskidåkning, arbete, fint väder, några härliga luncher utomhus, snöfestival i San Candido/Innichen, skidskytte i Anterselva/Antholz och några tävlingar. När vårt första planerade tävling ställdes in beslutade vi att åka till Seefeld för Kaiser Maximilian Lauf, ett tufft och lite annorlunda lopp, som Marcus lyckades staka helt och hållet. Innan det andra loppet i januari, Marcialonga, ägde rum åkte vi till Anterselva för världscupen i skidskytte, alltid ett jättefint evenemang med en fantastisk atmosfär. Månaden avslutades med Marcialonga, ett lopp som Marcus presterade bra i, och ett lopp jag bara ville glömma mycket snabbt :(    Kaiser Maximilian Lauf  Beautiful Seefeld  The most beautiful ski track in the world rigth?  Snowfestival in San Candido   World cup in biathlon in Anterselva  Checking the course for Marcialonga in Predazzo  FEBRUARY February started with a cancelled race, Toblach-Cortina due to too much snow and the risk of avalanches. It was a real disappointment for me (Anna) since I was so unhappy with my Marcialonga-race and really had looked forward to this race. The month continued with some training in amazing weather, celebrating Valentine's Day at a cozy restaurant and then three races took place, Gsiesertal Lauf, 30 k in classic and free technique for Marcus and 30 k in free technique for me. Two days we both were happy with, and Marcus even managed to finish at the podium in his age group. A couple of days after the race, we went out a night for some skiing in the darkness with only a headlamp, magical:) February finished with a trip to Seefeld for FIS Nordic World Ski Championship, where we saw the men's and women's skiathlon. Februari startade med ännu ett inställt lopp, Toblach-Cortina, på grund av att det kom för mycket snö tätt inpå och risken var stor för laviner. Det var en verklig besvikelse för mig (Anna) eftersom jag var så missnöjd med mitt Marcialonga-lopp och verkligen hade sett fram emot detta lopp. Månaden fortsatte med träning i fantastiskt väder, firande av alla hjärtans dag på en mysig restaurang och sedan ägde tre lopp, Gsiesertal Lauf, 30 km i klassisk stil och fri teknik för Marcus och 30 km i fri teknik för mig. Tävlingar vi båda var nöjda med och Marcus lyckades till och med komma på pallen i sin åldersgrupp. Ett par dagar efter tävlingen stack vi också ut och åkte ett kvällspass i mörkret med bara pannlampa, magiskt:) Februari avslutades med en resa till Seefeld för att titta på VM i längdskidåkning, där vi såg herrarnas och damernas skiathlon. The weather the day before Toblach-Cortina (classic technique)  Training in amazing weather   Valentine's Day  Gsiesertal Lauf    Night skiing  FIS Nordic World Ski Championship   MARCH The month of March was a special month in many ways. The month started with Ridnaun Volkslauf, a 25 k ski race in free technique, and a stop in Vipiteno, a nice small town close to the Austrian border. Then the month continued with a trip to Switzerland for Engadin Skimarathon (March 10th), with a stop in Davos, where we also celebrated my birthday, and a stop in Livigno on our way back to Toblach. March was also the month we find out that I was pregnant!:) We spent two weeks in Toblach after Engadin Skimarathon (in amazing weather as almost always), which were filled with some training for Marcus and some feeling not so well-time for me:) Mars var en speciell månad på många sätt. Månaden började med Ridnaun Volkslauf, ett 25 km lopp i fri stil och ett stopp i Vipiteno, en trevlig liten stad nära den österrikiska gränsen. Sedan fortsatte mars med en resa till Schweiz och Engadin Skimarathon (10 mars), med ett stopp i Davos, där vi också firade min födelsedag, och ett stopp i Livigno på väg tillbaka till Toblach. Mars var också den månad vi fick reda på att jag var gravid! :) Vi tillbringade två veckor i Toblach efter Engadin Skimarathon (i fantastiskt väder som nästan alltid), som var fyllda med lite träning för Marcus och lite mindre träning och lite sämre mående för mig:) Ridnaun Volkslauf  Vipiteno   Celebrating my birthday in Davos, amazing place for cross country-skiing   Coffee and cake at famous KaffeeKlatsch  Fondue Engadin Skimarathon   Livigno   Back in Toblach    APRIL A month filled with work, training, and some more time feeling sick for me:). En månad full av arbete, träning, och lite mer tid av illamående för mig :).       MAY The month of May started with snow!?!, but continued with quite many days with lovely weather. We did lots of training and were spending some days at Marcus's parents' cottage in the archipelago. We had a relaxed time, but Marcus also took part in Åland Half Marathon, finishing at third place. Maj månad började med snö!?!, men fortsatte med rätt många dagar med härligt väder. Vi tränade en hel del och tillbringade några dagar på Marcus föräldrars stuga i skärgården. Vi hade några lugna dagar, men Marcus deltog också i Åland Half Marathon och slutade på tredje plats.     In the Åland's archipelago  Åland Halfmarathon, Brändöluffen   Some more nice training sessions    JUNE A month filled with lots of nice training sessions, and I could still do pretty much what I wanted, as long as I didn't do it in the evenings, due to feeling sick (which I felt the whole time). Marcus competed in Rullskidgalejet, a rollerski competition in Sweden, and his good time led all the way to wave 1 in Vasaloppet. And at the same time we visited our great friends in Upplands Väsby. We celebrated midsummer together with family and in the end of June we decided to go to Italy to look at some apartments close to where we normally stay when we're there. The flight made it also possible for us to a stopover in Frankfurt:) En månad full av massor av fina träningspass, och jag kunde fortfarande göra i princip vad jag ville, så länge jag inte gjorde det på kvällarna då jag fortfarande mådde illa, (vilket höll i sig hela vägen). Marcus tävlade i Rullskidgalejet, en rullskidtävling i Sverige, och hans tid ledde hela vägen till startled 1 i Vasaloppet. Samtidigt besökte vi också våra goda vänner i Upplands Väsby. Vi firade midsommar tillsammans med familjen och i slutet av juni åkte vi till Italien för att titta på ett par lägenheter nära platsen där vi normalt bor när vi är där. Flygresan möjliggjorde också en mellanlandning i Frankfurt:)    Rullskidgalejet    Midsummer celebration!   One of the best things about summer: morning run and then jumping into the sea:)  Uphill rollerski intervals in Åland's longest hill   Frankfurt am Main   Back in the Alps   View from the balcony |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2020
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde