|
We have been back on Åland for two weeks now, and finally the last couple of days Marcus has also luckily been feeling better. And for me the skis has been hanged to running shoes, SkiErg and gym. Here comes just some pictures from the last two weeks: Vi har varit på Åland i två veckor nu och äntligen har Marcus under de senaste dagarna också börjat må bättre som tur är. Och för mig har skidorna bytts ut mot löparskor, SkiErg och gym. Här kommer bara några bilder från de senaste två veckorna:         
0 Comments
 Nördlingen is a picturesque town in Bavaria, in the south of Germany. The town is built in an impact crater of a meteorite, and surrounded by a wall with five gates and eleven towers. You can walk the whole wall, which is a 6–8 meter high, a full 2,6k and covered. The town is also famous for its impressive church, Saint George. The church was built in the 15th century and has a 90 meter tall church tower, Daniel. From the observation deck at 70 meter, you have a beautiful view of the roofs, the wall and nearby villages. Unfortunately, our stay in Nördlingen didn't really turn out to be the way we had hoped, since Marcus had the flu and wasn't capable of doing anything else than stay in bed. We had planned to finish our Italian stay this year with a nice stay here, visiting a playground, going out for dinner in the evening, starting the next morning with breakfast at the hotel and then strolling around in the town. Instead we just spent the evening at the hotel, I did a short sightseeing run in the morning and then Chiara and I had breakfast. Even though it didn’t turn out as we had planned at all, it could of course have been much worse. Nördlingen är en pittoresk stad i Bayern, i södra Tyskland. Staden är byggd i en meteoritkrater och omgiven av en mur med fem portar och elva torn. Du kan gå längs med hela muren, som är 6–8 meter hög, hela 2,6 km lång och täckt. Staden är också känd för sin imponerande kyrka, Saint George-kyrkan. Kyrkan byggdes på 1400-talet och har ett 90 meter högt kyrktorn, Daniel. Från observationsdäcket som ligger på 70 meters höjd har du vacker utsikt över takåsarna, muren och närliggande byar. Tyvärr blev vår vistelse i Nördlingen inte riktigt som vi hade tänkt, eftersom Marcus hade influensa och inte orkade göra något annat än ligga i sängen. Vi hade tänkt avsluta vår Italien-vistelse i år med en trevlig vistelse här, söka upp någon lekplats och gå ut och äta middag på kvällen, starta nästa morgon med frukost på hotellet och sedan strosa runt på stan. Istället tillbringade vi kvällen bara på hotellet, jag tog en kort sightseeingjoggingtur på morgonen och sedan åt jag och Chiara frukost. Även om det inte alls blev som vi hade tänkt, så kunde det ju såklart ha varit mycket värre. A photo bomb from the morning run En fotobomb från morgonlöpningen              On our way back to Åland we went to Leutasch for GanghoferLauf and then spent one night in Nördlingen, before taking TT Line from Rostock to Trelleborg. Unfortunately, our trip didn't really turn out to be the way we had hoped for, since Marcus got the flu in Toblach, and was really feeling very bad. He pretty much stayed in bed all the time, when we were in Leutasch as well as in Nördlingen, and he also visited the hospital in Nördlingen. There he got examined, get an I.V and got diagnosed with the flu. Except for the trip being though for him and more boring for all of us, it was also a bit though to get the work done, since we had count on one of us working all time in the car:( Still everything went okay in the end, regarding the circumstances. På vägen tillbaka till Åland åkte vi via Leutasch för GanghoferLauf och tillbringade sedan en natt i Nördlingen, innan vi tog TT Line från Rostock till Trelleborg. Tyvärr blev vår resa inte riktigt som vi hade hoppats, eftersom Marcus fick influensan i Toblach, och mådde verkligt dåligt. Han låg i sängen i stort sett hela tiden, när vi var i Leutasch såväl som i Nördlingen, och han var även till sjukhuset i Nördlingen. Där blev han undersökt, fick dropp och diagnosen influensa. Förutom att resan var tuff för honom och tråkigare för oss alla var det också lite av ett projekt att få allt jobb gjort, eftersom vi hade räknat med att någon av oss skulle jobba hela tiden i bilen:( Ändå gick allt, med tanke på omständigheterna, bra till slut. Felt a bit sad to leave this  Our cozy cottage in Leutasch   Checking out the track the day before the race and also checking out playgrounds to see what Chiara and I could to afterwards        Perfect when they serve waffles just beside the finish line and the playground:) Beautiful sceneries from Leutasch to Nördlingen    Our hotel in Nördlingen  Marcus at the hospital  And while Marcus was in the hospital I and Chiara went to a playground for play and work  Beautiful spring weather in Germany   Stop at a hotel in Sweden for play and work  We also had some nice running sessions in Toblach. Vi hade också ett par fina löppass i Toblach.       The same week as we started our trip back to Åland South Tirol started celebrating Fasching, and the day before we went it was Unsinniger Donnerstag, with Fasching procession through Toblach and the eating of the Krapfen donuts. Samma vecka som vi startade vår resa tillbaka till Åland började Fasching firas i Sydtyrolen, och dagen innan vi åkte var det Unsinniger Donnerstag, med Fasching-parad genom Toblach och ätande av munkarna Krapfen.             On 2 March, I (Anna) participated in the race GanghoferLauf 25k free technique in Leutasch, that this year also was the European Championship in long distance-skiing. This weekend was planned to be a finish of the season with the possibility for the three of us to all do one race: Marcus should have done the 50k classic on Saturday, Chiara MiniGanghoferLauf and I 42k skate on Sunday. But sometimes things don’t go as planned, and the preparations could have been better. Chiara got sick the weekend before, and one Wednesday Marcus got fever. At the same time we also got to know that we had to empty a big storage that we have in Toblach, going through, throwing away and moving lots of things. In between we also had to empty our apartment, pack the car and clean the apartment. Since Marcus got worse and worse I had to do quite a lot of the work, and also most of the heavy lifts and carrying. All these things made me feel quite tired and my body was very sore when we arrived in Leutasch on Friday. I had planned to do some skiing on Friday but Marcus thought I should wait until Saturday instead, which probably was a smart decision. On Saturday morning before breakfast I checked out the shorter loop of the course, (the shorter 25k skate and the longer 41k did this loop two times, with a longer loop too for the longer race). Both Marcus and I have gone races here before, and I remember quite a lot of the tracks since then. Still, it was nice to check out the course once more before the race. But unfortunately, my body still felt very sore, and I really didn’t feel good. Since Marcus now only managed to lie in bed, and we should continue our trip on Sunday, I had to change the distance of the race to be 25k instead of 41k. Although it felt a bid sad, I still think it was okay regarding the circumstances. On Sunday morning I registered and then took the car back to our cottage (we only lived appr. 1k from the start). I went out for some jogging and 45 minutes before the start I took the skis in my hands and walked to the start. Luckily the weather was nice and not too cold, since you were not able to leave any extra clothes at the start. Already when I came to the start, I saw that people had start queuing to get into the grids, appr. 15 minutes before they opened the grids and appr. 35 minutes before the start. Therefore, my warmup didn’t become too long;( I got a good position with my skis second to the left and second in my row and tried to just run some meters and do some warmup on my place before the start. The start went very well I think, and I think that I took some positions already on the start stretch. I was very happy to fast realize that it felt a lot better than I thought it should, and I was able to push. As I had planned, I tried to go as hard as I dared too, and this time I managed to keep the back of skiers that was a bit better than me and was able to draft behind to save energy. I think the race went well until around 5k, where we were met by a very tough headwind, and there I unfortunately lost some backs, and became skiing alone for around 1,5k. I really felt that it took quite a lot of energy, but still I felt quite okay when I came the two quite tough uphills at around 6k came. After the two uphills a quite steep and long downhill waited, and I felt that it went quite good and then the track is mostly flat until the last 2k of the loops, which are up and down with tricky curves, especially since this part had become quite slushy. The flat part went well I think, and I felt strong. The only bad part was that I almost got no sport drink from the paper mug from the service point at 10k. Also, the last 2k of the first loop went okay even though it is not the part that suits me best. The second lap started well too, but after around 2–3k when the headwind came (although not so strong already here) I skied together with one man, and after a while I stepped aside and asked him to pull. Luckily, he did, and I felt that he was much stronger than me, but he became the perfect back for me, and I could draft behind him saving energy. In the part with the worst headwind, I lost his back, but I managed to follow other skiers, and after a while I had caught him again. The two uphills and the big downhill went well, and then it was just to push on the flat part to the last 2k. The last 2k went unfortunately a bit messy, when the 25k skiers were mixed up with slower skiers that did the 41k race. Still, everything went okay, although I unfortunately got passed by a woman. Regarding the circumstances I am quite happy with the result and proud of myself. Also, the pace is the best I had had at a race, so that was great too. I finished 28th of 128th women, and 2nd in my age group. Conditions: Clear sky, some minus degrees in the start and around maybe 2–3 degrees at the finish Skis: Madshus F3 OT3, wax: (waxed by Christian, so not sure about exact products), rill 2 mm from the bindings back Clothes: Race suit, short sleeved base layer, buff, headband, electrical socks, Johaug gloves, good choice, would also have been okay without base layer, but needed it this time before the start. Den 2:a mars deltog jag (Anna) i GanghoferLauf 25 km i fri teknik i Leutasch, som i år också var EM i långlopp. Den här helgen var planerad att vara en avslutning på säsongen med möjlighet för oss tre att alla göra ett lopp: Marcus skulle ha kört 50 km klassiskt på lördagen, Chiara MiniGanghoferLauf om hon skulle ha velat och jag 42 km skate på söndagen. Men ibland går det inte som planerat, och förberedelserna kunde ha varit bättre. Chiara blev sjuk helgen innan, och på onsdagen fick Marcus feber. Samtidigt fick vi också veta att vi var tvungna att tömma ett stort förråd som vi har i Toblach, gå igenom, slänga och flytta massor av saker. Däremellan fick vi även tömma vår lägenhet, städa den och packa bilen. Eftersom Marcus blev sämre och sämre fick jag göra väldigt mycket av jobbet, och även de flesta tunga lyft och bärandet. Allt detta gjorde mig rätt trött och min kropp var väldigt sliten när vi kom till Leutasch på fredagen. Jag hade tänkt åka lite skidor direkt men Marcus tyckte att jag skulle vänta till lördagen i stället, vilket nog var bra. På lördagsmorgonen innan frukost kollade jag in den kortare slingan av banan (25 km-loppet gick två varv på den slingan och 42-km loppet gick också två varv på denna slinga, men också ett varv på en längre slinga). Både jag och Marcus har åkt lopp här tidigare och jag mindes rätt mycket av banan sedan dess. Ändå var det skönt att kolla in banan en gång till innan loppet. Min kropp kändes tyvärr fortfarande väldigt sliten och jag kände mig verkligen inte bra. Eftersom Marcus nu bara orkade ligga i sängen, och vi skulle fortsätta vår resa på söndagen, fick jag ändra mig och köra 25 i stället för 42. Även om det kändes lite tråkigt tycker jag ändå att det var helt okej med tanke på omständigheterna. På söndagsmorgonen anmälde jag mig och tog sedan bilen tillbaka till vår stuga (vi bodde bara ca 1 km från starten). Jag stack ut på en kort joggingtur och 45 minuter innan start tog jag skidorna i handen och gick till start. Som tur var, var vädret fint och inte för kallt, eftersom man inte kunde lämna några extra kläder vid starten. Redan när jag kom till start såg jag att folk hade börjat köa för att komma in i startfållorna, ca 15 minuter innan de öppnade dem och ca 35 minuter före start. Således blev min uppvärmning inte så lång;( Jag fick en bra position näst längst till vänster och tvåa i min rad. Jag försökte springa lite fram och tillbaka på de få meter som fanns och göra lite uppvärmningsövningar på min plats innan start. Starten gick väldigt bra tycker jag, och jag tror att jag tog en del positioner redan på startsträckan. Jag blev väldigt glad när jag snabbt insåg att det kändes mycket bättre än jag trodde att det skulle, och jag orkade trycka på. Jag hade planerat att försöka gå så hårt jag vågade från början, och den här gången lyckades jag hålla rygg på skidåkare som var lite bättre än mig och kunde få draghjälp. Jag tycker att loppet gick bra till runt 5 km, där det blev riktigt stark motvind, och där tappade jag tyvärr ryggen och blev ensam i runt 1,5 km. Jag kände verkligen att det tog ganska mycket energi i motvinden, med det kändes ändå mig ändå rätt bra, när jag kom till de två ganska tuffa uppförsbackarna vid runt 6 km. Efter de två uppförsbackarna väntade en ganska brant och lång nedförsbacke, och jag kände att det gick ganska bra och sedan är banan mestadels platt fram till de sista 2 km, som går upp och ner med knepiga kurvor, speciellt eftersom denna del hade blivit ganska moddig. Den platta delen gick bra tycker jag, och jag kände mig stark. Det enda negativa var att jag nästan inte fick i mig någon vätska alls när jag dricka från bordet vid 10 km. De sista 2 km gick också de helt okej även om det inte är den delen som passar mig bäst. Andra varvet började bra också, men efter runt 2–3 km när motvinden kom (dock inte så stark redan här) åkte jag tillsammans med en man, och efter ett tag klev jag åt sidan och bad honom dra. Lyckligtvis gjorde han det, och jag kände att han var mycket starkare än mig, och han blev den perfekta ryggen för mig, och jag kunde ligga bakom honom och spara energi. I den del med värst motvind tappade jag dock hans rygg, men jag lyckades ta rygg på andra åkare i stället och efter ett tag hade jag åkt fast honom igen. De två uppförsbackarna och den längre nedförsbacken gick bra, och sedan var det bara att trycka på, på den platta delen fram till de sista 2 km. De sista 2 km var det tyvärr dock lite rörigt, eftersom 25 km-åkarna blandades ihop med långsammare åkare som åkte 41 km-loppet. Ändå gick allt okej, även om jag tyvärr blev passerad av en kvinna under den här delen. Med tanke på omständigheterna är jag rätt nöjd med resultatet och stolt över mig själv. Dessutom är tempot det bästa jag hade någonsin haft på en tävling, så det var också bra. Jag slutade 28:e av 128 kvinnor och blev 2:a i min åldersklass. Förhållanden: Klart, några minusgrader i starten och runt kanske 2–3 plusgrader vid målgång. Skidor: Madshus F3 OT3, valla: (vallade av Christian, så vet inte exakt vilka produkter), rill 2 mm från hälen och bak. Kläder: Tävlingsdräkt, kortärmat underställ upptill, buff, pannband, elstrumpor och Johaug-handskar. Bra val, hade också varit okej utan underställ, men behövde det denna gång innan start.   One of our favourite things to do while in Toblach – breakfast up on Ratsberg En av våra favoriter när vi är i Toblach – frukost uppe på Ratsberg    An the obligatory walk after brekafast:) Och den obligatoriska promenaden efter frukosten:)    February 16th, I (Anna) did the race GsiesertalLauf 30k skate. Unfortunately, the preparations hadn’t been that good since I got a sinus infection the week after Toblach-Cortina and I was only able to have two shorter and calm training sessions before the race. I knew that it would be a bit of a chance to start, but since I hadn’t felt ill the last couple of days before, I thought I would give it a try. With hindsight, I shouldn’t, but luckily I didn’t get any worse after. The start of the race was the only thing that went quite well. I started second to the left and as the eighth skier in my row. I got of well and found it relatively easy to come through. I had decided to try to go hard from the beginning, although I knew that maybe wasn’t the best regarding my previous disease, but still I wanted to go all or nothing. Unfortunately, I noticed very quickly that I got tired, and my legs got numb, and my body didn’t respond at all. Still, I tried to go as hard as I could, and hoped that it maybe would change a bit, and that I maybe would get some recovery in the few downhills that are in the beginning of the race. Until 6k, when Marcus stood with liquid, my position was still okay, but, still, I lost positions all the way to the finish line. I really tried to draft behind skiers, every time someone passed me, but I really had nothing to give. I felt as I lost most positions when it was flat or in slight downhills/uphills, simply because I just hadn’t the power to push and maintain pressure, and this race is a race where that is extremely important. I finished 43rd among 121 women, and did a race that was unfortunately, one of my worse GiesertalLauf. Conditions: partly cloudy, around -5 in the start and maybe around -2 at the finish. Clothes: long sleeved underwear, race suit, buff, headband an cap because of the sinus infection, Madshus gloves. Electrical socks. Good, but I rolled up my sleeves quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1. Wax: Star long distance + -3–8 at the tip, -0–5 at the back Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 6k and appr. 22k, and from the service points at 17k and appr. 25k. +: really nothing this time -: be sure that you are fit, when standing on the starting line, otherwise a good performance is very hard to achieve. You should be able to do at least one tougher training session before you start. 16 februari körde jag (Anna) GsiesertalLauf 30 km skate. Tyvärr hade förberedelserna inte varit det bästa eftersom jag fick bihåleinflammation veckan efter Toblach-Cortina och kunde bara köra två kortare och lugnare träningspass innan loppet. Jag visste att det skulle vara lite av en chans att köra, men eftersom jag inte hade känt mig sjuk de senaste dagarna innan tänkte jag att jag skulle ge det ett försök. Men med facit i hand borde jag inte ha gjort det, ingen skada skedd dock eftersom jag inte blev sämre efteråt. Starten av loppet var det enda som gick ganska bra. Jag stod näst längst till vänster och som åttonde åkare i min rad. Jag kom i väg ganska bra och tyckte att det gick relativt lätt att ta sig fram. Jag hade bestämt mig för att försöka gå hårt från början, även om jag visste att det kanske inte var det bästa med tanke på att ja varit sjuk innan, men jag ville ändå testa att gå all in. Tyvärr märkte jag väldigt snabbt att jag blev trött och benen stumnade och min kropp svarade inte alls. Ändå försökte jag gå så hårt jag kunde, och hoppades att det kanske skulle börja kännas bättre och att jag kanske skulle få lite återhämtning i de få nedförsbackar som är i början av loppet. Fram till 6 km, där Marcus stod med vätska, var min placering fortfarande okej, men ändå tappade jag placeringar hela vägen till mållinjen. Jag försökte verkligen ta rygg på andra skidåkare, varje gång någon passerade mig, men jag hade verkligen ingenting att ge. Jag kände att jag tappade de flesta positioner när det var platt eller i lätta nedförsbackar/uppförsbackar, helt enkelt för att jag inte hade orken att trycka på, och det här loppet är ett lopp där det är extremt viktigt. Jag slutade 43:a bland 121 damer, och gjorde ett lopp som tyvärr var ett av mina sämre GiesertalLauf. Förhållanden: mulet till halvklart, runt -5 i starten och kanske runt -2 i mål. Kläder: långärmat underställ upptill, tävlingsdräkt, buff, pannband och mössa på grund av bihåleinflammationen, Madshus-handskarna, elstrumpor. Bra, men jag kavlade upp ärmarna rätt snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1. Valla: Star long distance + -3–8 fram, -0–5 bak. Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 6 km och ca 22 km, och från borden vid 17 km och ca 25 km. +: Tyvärr verkligen ingenting den här gången -: Se till att du är fit när du står på startlinjen, annars är det väldigt svårt att göra en riktigt bra prestation. Man borde göra minst ett tuffare träningspass innan start.      We have visited Plätzwiese/Prato Piazza several times, and this year Marcus once went up with skis, and once down with skis (instead of taking the car that you normally do). This track is the same track that is used for the race Prato Piazza Mountain Challenge. Around 750 altitude meters and nice views. Vi har besökt Plätzwiese/Prato Piazza flera gånger, och i år tog skidade Marcus upp en gång och ner en gång (istället för att ta bilen som man vanligtvis gör). Denna bana är samma som används i loppet Prato Piazza Mountain Challenge. Cirka 750 höjdmeter och vackra vyer.        |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde