 Today we're going to present some (hopefully) inspirational pictures of a perfect summer vacation if you like to be active, love the outdoor and enjoy great food and amazing sceneries. All these photos are taking at hikes at different places in the Dolomites. Some pictures are taken in April and some in May and June. Although you may think, that it is the time of year that decides if there is snow or not at the pictures, but actually it is the height. For example, when we did the hike at Passo Falzarego in June we were not able to reach Rifugio Lagazuoi at 2755 m.a.s.l. because of the snow, but at the same time it was absolutely no snow at 1537 m.a.s.l. in San Cassiano at the same time. This is a reason why it is very important to check webpages for information about the hikes you are going to do and also the reason why the summer season starts quite late in the Dolomites, sometimes not before middle/end of June. Idag presenterar vi några (förhoppningsvis) inspirerande bilder av en perfekt sommarsemester om du gillar att vara aktiv, älskar att vara utomhus och tycker om att njuta av god mat och fantastiska vyer. Alla dessa bilder är tagna under vandringar på olika ställen i Dolomiterna. Några bilder är tagna i april och några i maj och juni. Man skulle absolut kunna tro att det årstiden som bestämmer om det finns snö eller inte på bilderna, men det är faktiskt höjden. När vi gjorde vandringen i Passo Falzarego i junimånad kunde vi inte nå Rifugio Lagazuoi på 2755 m.ö.h. på grund av snön, men samtidigt var det absolut ingen snö på 1537 meters höjd i San Cassiano vid samma tidpunkt. Det här är anledningen till att det är väldigt viktigt att kontrollera på webbsidor för information om de vandringar du ska göra, och även orsaken till att sommarsäsongen börjar ganska sent på många ställen i Dolomiterna, ibland inte förrän i mitten av juni. In the near of San Cassiano    Passo Falzarego     Lago di Braies   Valle di Casies/Gsiesertal  Passo Stalle/Staller Sattel and Lago di Anterselva/Antholzer See   Percha  Cortina d'Ampezzo  
0 Kommentarer
Pictures taken exactly one year ago when rollerskiing in Anterselva/Antholz. Same sport but very different from what the rollerski training looks like here:) Bilderna är tagna exakt för ett år sedan under ett rullskidpass i Anterselva/Antholz. Samma sport men väldigt annorlunda från hur träningen ser ut här:)  Anterselva/Antholz is absolutely perfect for rollerskiing. The track is 1,7 km long and has an average width of 4 meters. It is situated at appr. 1,600 m.a.s.l, has a difference in altitude of appr. 45 meters and is quite hilly and curvy. In some places you have to be a bit careful. The track runs around the biathlon centre and if you want to practise shooting you can do that too. The track is open from 8.30 in the morning to 18.00 in the afternoon with a break between 12.00 and 14.00. It is not free to ski here, you have to pay 5 EUR/person. If you’re younger than 18 years old you have to wear a helmet. In the Nordic countries almost every athele using a helmet, but in Central Europe it is not as common. It is really fun to go rollerskiing at a track where you don’t have to bother about cars, bikes and people, and just can concentrate on the skiing. A great track with a lovely backdrop!    Anterselva/Antholz är helt perfekt för rullskidor. Banan är 1,7 km lång och har en genomsnittlig bredd på 4 meter. Den ligger på cirka 1 600 möh, har en höjdskillnad på ungefär 45 meter och är ganska kuperad och kurvig. På vissa ställen måste du vara rätt så försiktig. Banan går runt skidskyttecentret och om du vill träna skytte kan du göra det också. Banan är öppen från 8.30 på morgonen till 18.00 på eftermiddagen med en paus mellan 12.00 och 14.00. Det är inte gratis att åka här, utan du måste betala 5 EUR/person. Om du är yngre än 18 måste du bära hjälm. I Norden är det ju väldigt vanligt att åkare bär hjälm, men i Centraleuropa är det inte alls lika vanligt. Det är jättekul att åka rullskidor på en bana där du inte behöver bry dig om bilar, cyklar och människor och bara kan koncentrera dig på träningen. Verkligen en härlig bana med härlig kuliss!        Staying in Dobbiaco/Toblach in the Dolomites is like being in heaven if you love cross country-skiing, incredible views and nature and lovely weather (not always though, of course)! Here follows some pictures from 5 of our favourite places for cross country-skiing. Enjoy and book a trip for next season! Att bo i Dobbiaco/Toblach i Dolomiterna är som att vara i himlen om du älskar längdskidåkning, fantastiska vyer, underbar natur och härligt väder (dock inte alltid såklart)! Här kommer lite bilder från 5 av våra favoritplatser för längdskidåkning. Njut och boka resan färdigt till nästa år! PRATO PIAZZA/PLÄTZWIESE   Amazing but quite though track at 2 000 m.a.s.l.  Quite a lot of snow:)     VALLE DI CASIES/GSIESERTAL     VAL FISCALINA/FISCHLEINTAL    Just an incredible valley MONGUELFO/WELSBERG-AUSTRIAN BORDER  Possibility to ski from Monguelfo/Welsberg to the Austrian border  DOBBIACO/TOBLACH - CORTINA  One of our favourite tracks     Four hours skiing today between Dobbiaco/Toblach and Cortina on the old Tour de Ski track. Very though conditions, absolutely no glide. But still amazing to be skiing at that track:) Then the day continued with cross country-skiing from Falun and biathlon from Oslo on TV in combination with work. A great Sunday! Fyra timmars skidåkning idag mellan Dobbiaco/Toblach och Cortina på det gamla Tour de Ski-spåret. Väldigt tufft, absolut inget glid. Men fortfarande fantastiskt att åka den banan:) Sen fortsatte dagen med längskidning från Falun och skidskytte från Oslo på TV i kombination med jobb. En mycket bra söndag!    Marcus at Cima Banche, the highest point on the track  Cima Banche  One of the two tunnels  The old "ospitale"-building  Heavy snowfall at the end  Important with energy after the training:)  Tesido/Taisten is a cozy village near Dobbiaco. The village is inhabited by only around 1 200 persons, but still has a ski slope, cross country-skiing tracks, a grocery store, a couple of restaurants and a bank. It is situated at appr. 1 200 m.a.s.l., just like Dobbiaco. Tesido/Taisten är en liten mysig by i närheten av Dobbiaco. Trots att byn har endast cirka 1 200 invånare finns här en slalombacke, längdskidspår, en matbutik, ett par restauranger och en bank. Byn ligger på omkring 1 200 meters höjd, precis som Dobbiaco.           The view from our balcony Some pictures from the last month which have mostly consisted of cross country-skiing, working, some coffeebreaks in the sun and lovely views. Några bilder från de senaste månaden som mestadels bestått av längdskidåkning, arbete, några kaffepauser i solen och underbara vyer.   Balloons in the air  Coffee on the balcony  Heading for Dobbiaco/Toblach (The track is called the "Sonneloipe" = the Suntrack, and the pictures tells you why:)  Lago di Dobbiaco/Toblacher See  Up there is our home   Heading for Cortina  Marcus enjoying the sun   The view from Tesido/Taisten  Much snow at Lago di Braies    Beautiful Lago di Braies Driving back home to Dobbiaco after Marcialonga we decided to do some sightseeing in one of our favourite areas, the Salla massif. Lovely views all the way and pretty cool to be going by car just beside the slopes! På väg tillbaka till Dobbiaco efter Marcialonga bestämde vi oss för att göra lite sightseeing i ett av våra favoritområden, Sellamassivet. Underbara vyer och lite häftigt att köra bil precis vid backarna!  Mazzin      Lots of snow along the road    Oops.... there have been lots of avalanches in South Tyrol this year  Cool to be driving almost in the slopes    Late lunch in the sun, amazing weather, sunny and so warm:)   Anna: Tomorrow it’s time for Toblach-Cortina, a 50 km long race from Toblach/Dobbiaco to Innichen/San Candido, then a part of the FIS track Saskia up to Dürrensee/Lago di Landro, and then to the highest point Gemärk/Cimabanche and after that to Fiames and with the finish in Cortina! It shall be fun, but today it feels like there are many question marks before the race: how will it be to go a tough race only six days after Marcialonga, how much will my back hurt (because it will hurt), what will the weather be like, will I be able to get any grip with my skis….. But at least is will be fun nice to ski again, this week there has been only one day of skiing, except for the testing of skis today. The weather for the race is hard to predict, some sites say partly cloudly, but most say snow. The temperature will probably be between minus 6-8 up to minus 2. I will go with grip wax again. Swix Base Wax VG30 in the bottom, then two layers of VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. And I am very insecure if I will have enough grip. It wasn’t until the last layers of VR55N I got any grip today, so we’ll see what happens tomorrow:O I morgon är det dags för Toblach-Cortina, en 50 km långt lopp från Toblach/Dobbiaco till Innichen/San Candido, därefter en del av FIS-banan Saskia upp till Dürrensee/Lago di Landro, och sedan till den högsta punkten Gemärk/Cimabanche och efter via Fiames till målet i Cortina! Det ska bli kul, men idag känns det som om det finns många frågetecken före loppet: hur kommer det att köra ett tufft lopp bara sex dagar efter Marcialonga, hur ont kommer min rygg att göra (för den kommer att göra ont), hur vädret att vara, får jag något fäste med mina skidor…. Men det ska i alla fall blir det roligt att skida igen, den här veckan har jag bara varit i spåret en dag, förutom dagens skidtest. Vädret inför imorgon är svårt att förutsäga, vissa vädersidor säger halvklart, men de flesta säger snöfall. Temperaturen kommer antagligen att vara mellan minus 6-8 upp till minus 2. Jag kommer att gå med fäste igen. Swix Base Wax VG30 i botten, sedan två lager VR40, tre lager VR45 och två lager VR55N. Och jag är väldigt osäker om jag kommer att ha tillräckligt med fäste. Det var inte förrän jag satte på de sista lagren av VR55N som jag fick fäste idag, så vi får se vad som händer i morgon:O Marcus: Last year's Toblach-Cortina was my best race last season. Therefore, I hope tomorrow's race also will be fine. One of the big questions is how I've recovered from Marcialonga. The week has consisted of very easy training. As Anna writes, another interesting thing is the weather. We are hoping for no snow, especially since I have decided to double pole. I am a little bit nervous about it because appr 3 km of the race takes place at the FIS track Saskia and there are also a lot of climbs in the middle of the race. At the end of the race, from 34 km to the finish it is like a long downhill, which is positive. Fjolårets lopp var mitt bästa lopp under den säsongen. Därför hoppas jag morgonsdagens lopp också ska gå bra, en av de stora frågorna är hur jag har återhämtat mig efter Marcialonga. Veckan har bestått av mycket lätt träning. Som Anna skriver är en annan intressant sak vädret. Vi får hoppas på uppehåll. Framförallt med tanke på att jag bestämt mig för att staka. Är lite nervös inför det med tanke på att vi ska ut på världscupbarnorna en sväng cirka 3 km plus mycket stigningar mitt i loppet. Under slutet av loppet från 34 km in i mål är det mycket nedför, vilket är positivt. Wax: For both of us: In the bottom: Start LF blå 0 till -30 HF: a mix between Swix HF 7 and Swix Marathon Powder from Vauhti, as always Grip for Anna: In the bottom Swix Base Wax VG30, then two layers of SWIX VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. Baskets: Marcus: Today I also tested different baskets. but after haveing tested the biggest ones, I decided to go with One way's bigger racing baskets. Hope it was a good choice:) Idag testade jag också lite olika trugor, men valde efter att ha satt på mina största trugor att ändå köra med One Ways större racing trugor. Hoppas på bra stavfäste imorgon. 😊 Some pictures from today's ski test from different places at the track   Last night it has come around 20 cm of snow    And some pictures from the track when we were skiing last Wednesday          Testing skis in Val di Fiemme  Anna: As said before the race, Marcialonga it is such a great event. Just to participate is so much fun. We started the morning with a great breakfast at our hotel before we took the bus to the start, an extremely easy way to get to the start. It is a very relaxed atmosphere in the start in Marcialonga, so you don’t have to be there many hours before the race start. The folds open only one hour before the elite starts, and if you’re there around 45 minutes to one hour before the race starts you have plenty of time to put your skis in your fold. For me the race was a great experience from the beginning to the end. I had a great feeling and no real tough periods during the race. Also my back felt okay and my body felt quite well after the cold. I was also extremely satisfied with my skis, good glide (there were not many places during the race where I felt that the glide wasn’t good) and perfect grip. Unfortunately, the downside is the time and the place. It is hard to be satisfied with a result that is so far behind where you were a couple of years ago, and to think about where I could have been without the back problem and the training makes me feel a bit sad. The positive side is that my back felt a lot better than last year and that I was able to double pole a lot more. The last uphill also went a lot better this year, probably because I could use my arms and upper body more this year during the race, so my legs were a lot fresher going into the uphill. After the race I and Marcus went to the pasta party before heading back home to our hotel in Mazzin. This week will consist of resting and some recovery training before Dobbiaco-Cortina on Saturday. It shall be so fun to go this race this year (last year I had to cancel it)! I kow it will be though for my back and I am prepared that I probably will be in pain during and after the race. The start will take place 3 km from our house and the track will be the original one with the finish in Cortina. Hope for a great race on Saturday in great conditions! Som jag skrev innan loppet är Marcialonga en fantastiskt upplevelse. Bara att delta är roligt. Vi började morgonen med en bra frukost på hotellet innan vi tog bussen till starten, ett extremt enkelt sätt att komma till start. Det är en mycket avslappnad atmosfär i starten av Marcialonga, så du behöver inte vara där flera timmar innan loppet börjar. Fållorna öppnas bara en timme innan eliten startar och om du är där omkring 45 minuter till en timme innan starten går har du gott om tid att sätta ut dina skidor i din fålla. För mig var loppet en härlig upplevelse från början till slut. Jag hade en bra känsla och inga riktiga tuffa perioder under loppet. Även min rygg kändes okej och min kropp kändes ganska bra efter förkylningen. Jag var också mycket nöjd med mina skidor, bra glid (det fanns inte många ställen under loppet där jag tyckte att glidet inte var bra) och perfekt fäste. Tyvärr är ju det tråkiga både tiden och placeringen. Det är svårt att vara nöjd med ett resultat som ligger så långt bakom där jag var för några år sedan och att tänka på var jag kunde ha varit utan problem och med en bättre träning får mig nog att känna mig lite ledsen. Det positiva sidan är att min rygg kändes mycket bättre än förra året och att jag kunde staka mycket mer. Jag gjorde också en bättre sista backe i år, antagligen för att jag kunde använda armarna och benen mer under och loppet och då var benen piggare när jag gick in i backen. Efter tävlingen gick jag och Marcus på pastyparty innan vi åkte hem till vårt hotell i Mazzin. Den här veckan består mestadels av vila och några återhämtningspass innan Dobbiaco-Cortina på lördag. Det ska bli riktigt kul att köra tävlingen i år (förra året var jag tvungen att avstå den)! Vet att det kommer att bli tufft för ryggen med en tävling så tätt inpå, men jag är beredd på att det kan kännas ganska illa under och efter loppet. Starten kommer att ske 3 km från vårt hus och banan blir den ursprungliga med målgång i Cortina. Hoppas på en bra tävling på lördag med bra förhållanden! Marcus: Jag var ju lite nervös inför loppet hur det skulle kännas efter lite förkylning inför loppet. Jag kände direkt från start att det kändes helt okej. Jag fick en god känsla eftersom jag redan i början av loppet åkte förbi en del andra åkare. De första 18 km som är uppför var inte så tuffa som jag trodde. Delvis på grund av att det var stockning i vissa backar och då fick man vila lite. Det hjälpte också lite till att flera backar var saxbackar vilket gjorde att man fick vila armarna (när jag annars stackade hela vägen). Efter vändning i Canazei (18 km) går loppet mycket utför och då kändes det bra i stakningen och orken höll bra i 50 km, sen kom min första dipp efter att jag tappat en rygg. Inför sista backen funderade jag på om jag skulle sätta på fäste eller ej. Men jag kände efter allt stakande och eftersom pulsen steg snabbt i backarna att det skulle vara skönt med fäste. Så efter några minuters väntan vid Tokos vallningsstation så var det bara att ta sig an sista backen. I början gick det lugnt, sen var det bara att springa, diagonala och staka om vartannat. Sista backen gick bra fast man var helt slut när man kom i mål. Frågan är om jag kanske förlorade någon plats på vallningen ändå trots att backen blev behagligare med fäste. Jag kom till slut i mål på 3,58 och på en 727 plats bland männen. De var nästa 1200 platser bättre än ifjol, vilket får ses som ett bra framsteg. Tyvärr räckte det inte att seeda upp mig till 2:a led i Vasaloppet. Några noteringar:
Valde länge mellan om jag skulle gå på mina nya klassiska skidor med mindre struktur eller mina skateskidor med grövre struktur som är slipade i Italien. Fastän mina klassiska skidor gled sämre under lördagens test valde jag dem för att jag kände mig säkrare på dem och i efterhand kan sägas att skidorna gled bra även ut över dagen när temperaturen steg. I start var det -7 grader och i mål + 8.  The finish area   Testing skis, not like the profis that have a few dozen:) Anna: Tomorrow, it’s time again for one of the highlights of the year, the long distance ski race Marcialonga! It shall be very fun, but unfortunately the preparations haven’t really been the best. I didn’t decide to compete before appr. two weeks ago, since the preseason hasn’t been the best, again, because of my back. But when we spent 10 days in Orsa in December, I noticed that it worked very well then to go cross country-skiing. The worse parts are still absolutely sitting for a long time, especially long car journeys are not good. It is not just it hurts at the meantime, but many days afterwards too. I also took a look at all the training I had done in the summer and autumn, and still it is quite a lot. After taken the decision to go Marcialonga I thought that the most important thing was to get some trainings in race speed, to really wake up the body and get it used to the speed. The idea was good, but then came the cold:( Last Sunday I spent in bed, and then I have done three short trainings this week, on Tuesday, Wednesday and Thursday, and, to be honest, when I have been thinking about competing now on Sunday it has felt quite tough. But as written in the beginning, Marcialonga is a lovely race, and if I will be totally exhausted I can enjoy the sun (the weather forecast looks good), the lovely atmosphere and the pasta part afterwards:) It will also be very fun to meet the people from Åland who will be competing as well. So looking forward to a great Sunday in the tracks, with a body that hopefully isn't too tired:) Imorgon är det dags igen för en av årets höjdpunkter Marcialonga! Det ska bli väldigt skoj, men tyvärr har förberedelserna inte varit de bästa. Jag bestämde mig först för två veckor sedan att tävla, eftersom försäsongsträningen inte heller det året har varit den bästa, på grund av min rygg. Men när vi tillbringade 10 dagar i Orsa i december märkte jag att fungerade mycket bra då att åka skidor. Värst är det fortfarande när jag sitter länge, särskilt långa bilresor är inte bra. Det är inte bara det att det gör ont under tiden, utan att det gör ont i många dagar efteråt. Jag tittade också på all träning som jag ändå fått ihop under sommaren och hösten, och det är ändå en hel del. Efter att ha fattat beslutet att gå Marcialonga tänkte jag att det viktigaste är att få upp farten, för att verkligen väcka kroppen till liv och bli lite van vid tävlingsfart. Tanken var bra, men då kom förkylningen:( Förra söndagen tillbringade jag i sängen, och efter det har jag gjort tre korta träningspass i veckan, på tisdag, onsdag och torsdag, och om jag ska vara ärlig, när jag har tänkt på att tävla nu på söndag under träningspassen har det känt ganska tufft. Men som jag skrev i början är Marcialonga en fantastisk tävling och om jag möter väggen så får jag väl njuta av vädret (väderprognosen ser bra ut), den härliga atmosfären och pastapartyt efteråt :) Det ska också bli roligt att träffa de andra ålänningarna som också kommer att tävla. Så ser fram emot en härlig söndag i spåren, med en kropp som förhoppningsvis inte är allt för trött :) Marcus: Tomorrow is time for one of the greatest competitions of the year, Marcialonga. Unfortunately, also my preparation has been a bit ruined by a cold. During the last two-three weeks I haven’t done any real though training, and therefore I am very uncertain about my shape. I have to see how the race starts, how it feels during the way and with Toblach-Cortina (50 km) next weekend, this competition may only be a preparation for next week’s race, if I don’t get into the race mode:) No matter what happens, the race is in itself a great event. Apart from the cold, the training during the year has been very good and fun, so it’s great to think about that the road to the races is as important, if not more important, than the races themselves. Imorgon är det dags för ett av årets roligaste lopp, Marcialonga. Tyvärr har också min uppladdning störts av en förkylning den senaste tiden. Så under den senaste tiden har det inte blivit ett enda maxpass, vilket gör att formen känns mycket osäker. Får se hur loppet börjar och hur det känns under vägen och med tanke på loppet Toblach-Cortina (50 km) nästa helg känns det som om loppet kanske bara blir en genomkörare, om inte tävlingsdjävulen slår till:) I vilket fall som helst så är bara att vara med i loppet en upplevelse i sig. Annars har träningen under hela året varit väldigt bra och skoj, så det är roligt att tänka på att vägen till målet är lika viktig, om inte viktigare, än målet självt. The everlasting wax problem: All weather forecasts say sunny weather for tomorrow, but they differ a lot in temperatures, some predict minus in the start and some predict plus. At the finish it will be plus anyway and the last three kilometers uphill will be very moddy. Anna will be going with grip wax (klister). In the bottom SWIX green base klister, and above a mix of RODE mulitgrain and VAUHTI (sitting in the car right now and don’t remember the nameJ) Marcus is douple-poling. We are both having SWIX Marathon HF and above that powder. When testing skis we have both founding it tough to choose skis and we hope to not have to rethink today in Val die Fiemme. Den eviga vallaproblematiken: Vädret ser ut att bli riktigt fint på söndag, däremot visar olika vädersidor väldigt olika temperaturer, vissa minus vid starten och vissa plus. I målet är det garanterat plus i vilket fall som helst, och sista backen är garanterat mer eller mindre sörja. Anna kommer att köra med fäste och satsar på klister: underst SWIX grön grundklister, och ovanpå en blandning av RODE:s multigrain och VAUHTI (sitter i bilen nu och har inte koll på namnetJ. Marcus stakar hela loppet och slipper fundera på fäste. Vi kör båda på SWIX Maraton HF, och ovanpå det pulver. Har båda tyckt att valet av skidor har varit svårt, och vi hoppas på att inte behöva tänka om idag i Val die Fiemme.  Waxing skis    Bye for now and wish us good luck:)
Hej till nästa gång och önska oss lycka till:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde