 The first week of April, we went to Cortina for some alpine skiing, but in hindsight, we should have done it earlier because of the conditions, but unfortunately I was sick very long after Engadin Ski Marathon. We really wanted to give it a try to go all of us and try to let Chiara ski a bit more that the first time when she got a one hour lesson. Therefor we chose a place in Cortina where there was a child slope but also the possibility to go further up in the mountains and choose more difficult slopes. Since none of us are so used to alpine skiing, and especially I am not so good, I knew that I was not good and brave enough to let Chiara ski by herself. Therefor we bought a harness so Chiara could ski in front of us and I/Marcus could ski behind and slow down the speed if necessary. That idea turned out very good, and I think Chiara find it quite nice to be able to ski by herself but with the scurity of the harness. The child slope was perfect, not too short, and with a normal chairlift but with a bit lower speed and with lift operators that gave some extra help. Perfect for learning how to use the lifts. Beside the slope there was also a playground which was perfect for a break in between. First of all Marcus and I were both in the child slope, but then Marcus went away for some skiing by himself, and I and Chiara stayed in the child slope. At lunchtime we had pizza at a restaurant close by the slope, a welcomed break, because then Chiara started to get tired. If we do this again, the day should maybe have stopped here. Next time we should start directly when the lifts open, and Marcus and I should split the formidday between us, one being with Chiara and the other one skiing by her-/himself (especially if we go skiing when the conditions are getting softer.) After lunchtime we wanted to go with the lift up further in the mountains, so that one of us could spend the afternoon at a restaurant with Chiara and the other one could go skiing and then we could alternate. Unfortunately this idea turned out not so good. The conditions were way to tough to be skiing with Chiara, and we really had to just slither down with her to the nearest restaurant. Marcus and I did some skiing, but neither of us found it so nice anymore, so the last part of the day was spent in the sun at the restaurant instead. Maybe not as planned, but when you are sitting all together in the Italian sun and with something nice in the glass, it is not that bad 😊     Första veckan i april åkte vi till Cortina för lite utförsåkning, tyvärr med facit i hand, lite för sent på säsongen med tanke förhållandena, men tyvärr var jag sjuk väldigt länge efter Engadin Ski Marathon. Vi ville testa att åka allihopa tillsamman och låta Chiara åka lite mer skidor än första gången när hon fick en timmes lektion. Därför valde vi en plats i Cortina där det fanns en barnbacke, men också möjligheten att åka längre upp i bergen och välja svårare backar. Eftersom ingen av oss är så vana att åka utför och speciellt jag är inte så bra, visste jag att jag inte var tillräckligt bra eller modig för att låta Chiara åka skidor själv. Därför köpte vi en sele så att Chiara kunde åka skidor framför oss och jag/Marcus kunde åka skidor bakom och bromsa hastigheten vid behov. Den idén visade sig vara väldigt bra, och Chiara verkade gilla att att kunna åka skidor själv men med selen som trygghet. Barnbacken visade var perfekt, inte för kort, och med en normal stollift, om än med lite lägre hastighet och med liftskötare som hjälpte till lite extra. Perfekt för att lära sig att använda liftarna. Förutom backen fanns det också en lekplats som var perfekt för en paus däremellan. I början var både Marcus och jag båda i barnbacken, men sedan åkte Marcus iväg till lite andra backar och jag och Chiara stannade kvar. Vid lunchtid åt vi pizza på en restaurang nära backen, en välkommen paus, för då började Chiara bli trött. Om vi gör detta igen, skulle dagen kanske ha slutat här. Nästa gång vi ska se til at vara i backarna direkt när liftarna öppnar, och Marcus och jag borde dela upp förmiddagen mellan oss, en är med Chiara och den andra åker själv (särskilt om vi åker när förhållandena blir mjukare.) Efter lunchtid ville ta liften längre upp bergen, så att vi att en av oss hade närmare tillgång till de lite svårare backarna och den andra kunde tillbringa eftermiddagen på en restaurang med Chiara och så skulle vi varva. Tyvärr visade sig denna idé inte vara så bra. Förhållandena var alldeles för tuffa att åka skidor med Chiara, och vi var verkligen tvungna att bara hasa ner med henne till närmaste restaurang. Marcus och jag åkte lite, men ingen av oss tyckte det var så speciellt kul längre, så den sista delen av dagen tillbringades i solen på restaurangen istället. Kanske inte som planerat, men när du sitter alla tillsammans i den italienska solen med något gott i glaset är det inte så illa ändå😊           
0 Comments
 Last week we did a hike at Lago di Braies/Pragser Wildsee. It was a hike up to Malga Foresta/Grünwaldalm, a beautiful alp meadow. We have done this hike once before, in 2017, and thought it was a beautiful hike, and an easy one, perfect when we wanted to go all together. The hike follow the west part of the lake, and then turn more to the west (away from the lake) along trail nr 19 to Malga Foresta/Grünwaldalm,The hike is only 2,2 km and the total ascent is 118 meters. This is a hike that also functions with our Thule stroller, even though it was a bit tough in some places because there was still snow left. Förra veckan gjorde vi en vandring vid Lago Di Braies/Pragser Wildsee. Det var en vandring upp till Malga Foresta/Grünwaldalm, en vacker alpäng. Vi har gjort denna vandring en gång tidigare, närmare bestämt 2017, och tyckte att det var en vacker vandring och en enkel, perfekt när vi ville gå tillsammans. Vandringen följer den västra delen av sjön och vänder sedan av än mer västerut (bort från sjön) längs nr 19 till Malga Foresta/Grünwaldalm, vandringen är bara 2,2 km och den totala uppstigningen är 118 meter. Detta är en vandring som också fungerar med vår Thule-vagn, även om det var lite tufft att ta sig fram på vissa plaster eftersom det fortfarande fanns snö kvar.           Up in the forest above our house our hosts have an own church. A couple of weeks ago Chiara went up to the church two times, one time with Marcus and one time with me. The hike is not so long, but it is 200 steep altitude meters, so Marcus and I were quite impressed. But she had a goal and she was determined. Uppe i skogen ovanför vårt hus har våra värdar en egen kyrka. För ett par veckor sedan gick Chiara upp till kyrkan två gånger, en gång med Marcus och en gång med mig. Vandringen är inte så lång, men det är 200 branta höjdmeter, så Marcus och jag var ganska imponerade. Men hon hade ett mål och hon var beslutsam.       Although the snow in many places disappeared quite fast this year, and many of the tracks closed, it has still been possible to do some great skiing the last couple of weeks. Especially the conditions up on Plätzwiese/Prato Piazza (m.a.s.l.) have been excellent, and the last 8 pictures are taken in the end of March. Still the skiing conditions up there are good. Även om snön på många ställen försvann ganska snabbt i år, och många av längdskidspåren stängde, har det fortfarande varit fina förhållanden på en del ställen de senaste veckorna. Särskilt förhållandena på Plätzwiese/Prato Piazza (2 000 m.ö.h) har varit utmärkta, och de sista 8 bilderna togs i slutet av mars. Fortfarande är skidförhållandena bra där uppe. Prato Piazza/Plätzwiese      Santa Maddalena/St. Magdalena in Valle di Casies/Gsiesertal    Prato Piazza/Plätzwiese          It's wonderful when the days are getting warmer and longer, and all the flowers are coming. Such a beautiful season, even though I must say that I really think all seasons have their charm and beauty, and I really like them all:)    Det är underbart när dagarna blir varmare och längre, och alla blommor kommer. En så vacker årstid, även om jag måste säga att jag verkligen tycker att alla årstider har sin charm och skönhet, och jag gillar verkligen alla :)    One day after we had been in Fischleintail/Val Fiscalina for a short walk and picnic, we chose to do a stop in Innerfeldtal/Val di Dentro since the weather was so nice and warm. This is a place we have passed so many times on skis but never explored any more. We just walked a short part of the trail, but it was very beautiful and if we have time, we maybe go longer in the valley to Dreischusterhütte/Rifugio Tre Scarperi.     En dag efter att vi hade varit i Fischleintail/Val Fiscalina för en kort promenad och picknick, stannade vi till i Innerfeldtal/Val di Dentro eftersom vädret var så fint och varmt. Detta är en plats som vi har passerat så många gånger på skidor men aldrig utforskat något mer. Vi gick en kort bit, men det var väldigt vackert, och om vi har tid gör vi kanske en vandring längre in dalen till Dreischusterhütte/Rifugio Tre Scarperi.   Last week we did an easy hike of around 2,7k around Misurina Lake. The hike is very flat, so it is also very easy for children. A very good playground along the way makes it even better:) Förra veckan gjorde vi en lätt vandring på cirka 2,7 km runt Misurina-sjön. Vandringen är väldigt platt, så den är lätt också för barn. En väldigt bra lekpark på vägen gjorde den ännu bättre :)     Last week Marcus's father visited us, and we had a really nice time together. Since it was his first visit to the Alps we pass some famous sites along the way from the airport, and we showed him places and things we like here that we also thought he might find interesting. Förra veckan besökte Marcus pappa oss, och vi hade en riktigt trevlig tid tillsammans. Eftersom det var hans första besök i Alperna passerade vi några berömda ställen på vägen från flygplatsen, och vi visade honom platser och aktiviteter vi gillar här som vi också trodde att han kanske skulle tycka vara intressant. On the way from the airport we passed Garmish Partenkirchen with the famous ski jumping hills and Seefeld in Tirol that hosted the Nordic World Ski Championship in 2019.    Outdoor life  Fun to be able to do some training together   Celebrated my birthday in nice weather   And ended the day in Cortina  Showed him two beautiful places around Toblach, Innichen/San Candido and Pragser Wildsee/Lago di Braies    Time for an afternoon coffee break  The last couple of days ended with a visit to Switzerland, since Marcus and I were skiing Engadin Ski Marathon  Last week my parents were here for almost a week. Very nice to see them again, and Chiara really enjoyed spending time with them again. Here follow some photos Förra veckan var mina föräldrar här i nästan en vecka. Väldigt roligt att se dem igen, och Chiara tyckte verkligen att det var roligt att få umgås med dem igen. Här kommer några bilder Dinner at Drei Zinnen restaurant with the famous landmark in the distance   A visit to beautiful San Candido/Innichen    Super fun with the possibility to ski together   Outdoor life    February 19th both Marcus and I did Gsiesertal Lauf/Gran Fondo Val Casies 30 k skate, and here follows the race report from me :) Den 19 februari skidade både Marcus och jag Gsiesertal Lauf/Gran Fondo Val Casies 30 km skate, och här följer min racerapport :)  Gsiesertal Lauf 30k skate Finally, I got a chance to participate again in one of my favourite races, Gsiesertal Lauf 30k, and a big bonus was that I and Marcus could do it together. The only bad side was that we were both coming back from a period of sickness. Back in 2019 this race was my first skating race ever, and I felt that it was so fun to do in almost in our home tracks, so it was so fun to be back this year. (It has been quite challenging to not be able to participate the last three years, 2020 due to my pregnancy, 2021 it was cancelled due to the corona pandemic and last year I had a stress fracture) It is a big skiing race but at the same time with a very familiar atmosphere. I stood behind Marcus in the start and just after the start a guy fell in front of him and caused a collision. When Marcus had to try to avoid the collision he got into a messy situation and lost his ski and had to turn around a catch it. This affected me a bit, since I was a bit afraid of his arms due to his injury, and I also was so sad if he would not be able to do the race since I noticed that he was quite excited. Otherwise I think that the start went well for me, the first 1,5k goes slightly uphill, and then the next 14k goes from around 1330 m.a.s.l. to 1 180 m.a.s.l. with is a mix of flat terrain and small uphills and downhills. I think I did this part quite good: I think that I did the downhills better than before (I know that these parts are the parts that I can approve most, I am not so technically good in the downhills, I am not the bravest skier and I weigh less than many others). The bad side was that my legs were not as alert as I had hoped for. (Love the feeling when you can go all in in the uphills, and then your legs are fresh again just some seconds after you passed the top). Still, they were not that bad, but you always want to have the best feeling 😉 After appr. half the distance the track turns and after a downhill the next appr. 14k go slightly uphill. (In this downhill I also met Marcus when I was going up to the turning point, and it was very nice to see that he had been able to race too.) This is a part of the track that I think suits me quite good since I like pushing on the V2 technique and it is not technic. My goal was to be able to get someone’s back after the downhill before the slight uphill started, to get a good group to ski with and to not have to break the wind by myself. I managed to do that but unfortunately the group went a bit slow for me, but I also felt that it cost to much energy to catch groups in front of me, so I stayed behind until some skiers that had started a bit after me caught me. After about 2-3k a quite good skier passed me, and I managed to take his back. This was perfect for me and then the rest of the race was just to try to manage to keep behind him. It went well until the last kilometres when the track had started to become slower. He passed another skier just before the last uphill, and when I went after him on the slower part of the track I didn’t manage to keep up with him when he pushed on with the V2 technique. This was very bad for me, because the last 2k I had to ski alone in the headwind and slower track, and unfortunately lost lots of time. This was a bit of a disappointment since I had planned to use the last uphill to pass other skiers, and not to drop the skier in front of me. I crossed the finish line as nr 30/103 and as nr 4/17 in D31-40. The time was a lot better than last time I participated in quite the same conditions. I think it is a performance that I can be quite satisfied, and especially a step forward from Dolomitenlauf. Race: 30 k free technique Weather conditions: about -2 degrees at start and partly cloudy, some plus degrees, sun and a bit soft in the end Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was satisfied with my skis Did the race without liquid belt, but very good service at the stations  Gsiesertal Lauf 30 km skate Äntligen fick jag en chans igen att delta igen i ett av mina favoritlopp, Gsiesertal Lauf 30 km skate, och en stor bonus var att jag och Marcus kunde göra det tillsammans. Det enda dåliga sidan var att vi båda hade varit sjuka innan. 2019 var detta lopp mitt första skatelopp någonsin, och jag tyckte att det var så kul att tävla nästan på vår "egen" bana, så det var så kul att vara tillbaka i år. (Det har varit ganska utmanande att inte kunna delta de senaste tre åren, 2020 på grund av min graviditet, 2021 ställdes loppet in på grund av coronapandemin och förra året hade jag en stressfraktur) Det är ett stort skidlopp men ändå med en väldigt familjär atmosfär. Jag stod bakom Marcus i starten och strax efter start föll en kille framför honom och orsakade en krock. När Marcus var tvungen att försöka undvika krocken blev det väldigt rörigt och han tappade en skida och var tvungen att vända om. Detta påverkade mig lite, eftersom jag var lite rädd för hans arm/fingrar på grund av hans skada, och jag blev också rätt ledsen ifall hans lopp skulle sluta innan det börjat eftersom jag märkte att han tyckte att det skulle bli skoj. Annars tycker jag att starten gick bra för mig, de första 1,5 km går lite uppför, och sedan går nästa 14 km från cirka 1 330 m.ö.h till 1 180 m.ö.h. med är en blandning av platt terräng och små uppförsbackar och nedförsbackar. Jag tycker att den här delen gick ganska bra: Jag tycker att jag tog nedförsbackarna bättre än tidigare (jag vet att dessa delar är de delar som jag kan förbättra mest, jag är inte så tekniskt bra i nedförsbackarna, jag är inte den modigaste skidåkaren och jag väger mindre än många av mina konkurrenter). Den dåliga sidan var att mina ben inte var så pigga som jag hade hoppats på. (Älskar känslan när du kan gå in i uppförsbackarna, och sedan är benen fräscha igen bara några sekunder efter att du passerat toppen). De var dock inte riktigt trötta, men du vill ju alltid ha den bästa känslan😉 Efter ungefär halva loppet svänger banan och efter en nedförsbacke går nästa ca 14 km går lätt uppför. (I denna nedförsbacke såg jag också Marcus när jag gick var på väg upp mot vändpunkten, och det var väldigt roligt att se att han också hade kommit iväg.) Detta är en del av banan som jag tycker passar mig ganska bra då jag gillar att trycka på treans växel och banan inte så teknisk. Mitt mål var att kunna ta någon rygg efter nedförsbacken och få en bra grupp att åka tillsammans med och att inte behöva ta all vind själv. Jag lyckades göra det men tyvärr gick gruppen lite långsamt för mig, men jag kände också att det kostade för mycket energi att gå ikapp grupper framför mig, så jag stannade kvar tills några skidåkare som hade startat lite efter mig kom ikapp Efter cirka 2-3 km passerade en lite bättre skidåkare mig, och jag lyckades ta hans rygg. Detta var perfekt för mig och gällde det bara att försöka hålla hans rygg resten av loppet. Det gick bra tills de sista kilometerna när spåret hade börjat bli långsammare. Han passerade en annan skidåkare strax före den sista uppförsbacken, och när jag gick ut på den långsammare delen av spåret efter honom lyckades jag inte hålla hans rygg när han tryckte på med treans växel. Detta var väldigt tråkigt för mig, för de sista 2 km jag var tvungen att åka skidor ensam i motvind och långsammare spår, och tyvärr tappade alldeles för mycket tid. Detta var lite av en besvikelse eftersom jag hade planerat att försöka passera åkare i den sista uppförsbacken och därefter bara ta ut de allra sista krafterna. Jag korsade mållinjen som nr 30/103 och som nr 4/17 i D31-40. Tiden var mycket bättre än förra gången jag deltog och förhållandena ganska desamma. Jag tycker att det är en prestation som jag får vara ganska nöjd med, och särskilt ett steg framåt från Dolomitenlauf. Race: 30 km skate Väderförhållanden: Cirka -2 grader i början och halvklart, några plus grader, sol och började bli lite vått i slutet Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, pulver, jag var nöjd med mina skidor Körde utan vätskebälte, bra service vid stationerna    The next two pictures from the start and the view over a part of the track are pictures taken by me from RAISport TV broadcast, and the last pictures are from screen shots from marathonphotos.live De följande två bilderna från starten och en del av spåret är bilder tagna av mig från Raisports TVsändning, och de sista bilderna är från skärmdumpar från marathonphotos.live      |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde