 I decided to go Dolomitenlauf one week before the race. I wanted to go the race because the start was in a village close by and the finish in Lienz. The race is 42 km long and you drop 400 altitude meters. My goal was to start the race pretty hard, but I feel that I didn’t do that so hard. After around 5 km I caught up with Terhi Pollari, a Finnish female elite skier and I was skiing with her until it was 7-8 km left of the race. There we were caught up by some other guys and I couldn´t manage to keeping going with that group. I finished in 60:th place which was pretty good for a Worldloppet race. + Found good backs and double poled good downhill + My skis went pretty well in the beginning when the snow was dry, but not so good in the finish when the snow was warmer. But can be pretty satisfied altogether. + Nice race in a nice atmosphere. Good if you like to go downhill. - Could maybe have started a little bit faster. Skis and wax Conditions: clear sky, -10 degrees in the start and plus and wet in the finish Skies: Madshus classic Cold Stonegrind: Madshus original Glide: HF HWK + HWK powder -4 + 15 Rill: -    Jag bestämde mig för att köra Dolomitenlauf en vecka före loppet. Jag ville skida tävlingen eftersom starten var i en by nära och målet i Lienz. Loppet är 42 km långt och droppar 400 höjdmeter. Mitt mål var att starta tävlingen ganska hårt, men jag känner att jag inte gick ut så hårt. Efter cirka 5 km kom jag ikapp Terhi Pollari, en finsk kvinnlig elitskidåkare och sen åkte jag med henne tills det var 7-8 km kvar av loppet. Där fångades vi in av några killar och jag lyckades inte att gå med den gruppen. Jag slutade på 60: e plats vilket var ganska bra för att vara ett Worldloppet-lopp. + Hittade bra ryggar och stakade bra i nedförsbacke + Mina skidor gick ganska bra i början när snön var torr, men inte så bra före mål när snön var varmare. Men var totalt sätt ganska nöjd. + Fint lopp med en trevlig atmosfär. Bra om du gillar när det går utför. - Kunde kanske ha börjat lite snabbare. Skidor och valla: Förhållanden: klart, -10 grader i början, plusgrader och vått i mål Skies: Madshus classic Cold Stenegrind: Madshus original Glid: HF HWK + HWK pulver -4 + 15 Rill: -   
0 Kommentarer
So nice days and beautiful sceneries   Looking at some nice apartments     Lots of very nice and fun (and sometimes quite tough) training:) Rollerskiing, running and hiking  Beautiful runnings    Up to Anterselva/Antholz  Lago di Anterselva/Antholzer See  Hiking in Val di Casies/Gsiesertal   Rollerskiing in Val di Casies/Gsiesertal  Some nice food, drink and nice places      Great view from the balcony Ciao from Valle di Casies/Gsiesertal! It is probably not unknown to anyone that we really like the Dolomites and last Friday we made a decision with extremely short notive to go down to look at some apartments and fix some papers for a possible future buying. We have been checking different apartments for a while, and now that we found some quite interesting object we decided to come and see them. We're staying in small, very picturesque village called Preindl/Prateria because one of the main objects is situated here. The picture above is taken from the balcony at the apartment we're renting at the moment. Thus it feels a bit bad to not be in "our" own apartment in Santa Maria, but we really feel that we have to test to "live" in the village where we are interested of an apartment to get a feeling for how it should be to stay here. Ciao från Valle di Casies/Gsiesertal! De flesta vet nog vid det här laget att vi verkligen gillar Dolomiterna och i fredags fattade vi ett beslut med extremt kort varsel att åka ner för att titta på några lägenheter och fixa lite papper för ett eventuellt framtida köp. Vi har kollat upp lite olika lägenheter ett tag, och nu när vi hittade ett par intressanta objekt bestämde vi oss för att komma hit ner och se dem. Vi bor i en liten, väldigt pittoresk by som heter Preindl/Prateria eftersom ett av huvudobjekten ligger här. Bilden ovan är från balkongen i lägenheten vi hyr just nu. Det känns dock lite konstigt att inte vara i "vår" vanliga lägenhet i Santa Maria och vi känner oss lite dåliga som inte är där. Dock känner vi att vi verkligen måste prova på att bo i den byn vi är intresserad av en lägenhet i för att få en känsla av hur det skulle vara att vara här längre perioder. As already mentioned the decision to flew down was taken on Friday, at noon, and already in the evening we were on the ferry to Sweden for staying overnight at Arlanda, catching a flight to Venice (only appr, 2,5-3 hours from Pustertal) at 6.20 AM on Saturday morning. We were happy with the choice of hotel at Arlanda, First Hotel Arlanda Airport, first time there for us. Free transfers from Arlanda to the hotel, good breakfast which they served half an hour earlier since we had to start so early, nice clean rooms and free transfer in the morning to the flight for only 59 EUR. Also the hotel has a sauna and gym, which we unfortunately didn't have time to test. Beslutet att flyga ner tog vi som sagt på fredagen, vid klockan 12, och redan på kvällen satt vi på färjan till Sverige för att övernatta på Arlanda och ta ett flyg till Venedig (endast ca 2,5-3 timmar från Pustertal) klockan 6.20 på lördag morgon. Vi var nöjda med valet av hotell på Arlanda, First Hotel Arlanda Airport, första gången vi bodde där. Gratis transfer från Arlanda till hotellet, bra frukost som de serverade en halvtimme tidigare eftersom vi var tvungna att starta så tidigt, trevliga rena rum och gratis transfer på morgonen till flyget för endast 59 EUR. Boendet har dessutom bastu och gym, som vi dock tyvärr inte hann testa.  A part of the breakfast at First Hotel Arlanda Airport Great with a 4 hour stop over in Frankfurt am Main where we had the change to see a bit of the city. Perfekt med en fyra timmar lång mellanlandning i Frankfurt am Main, då vi hann se lite av staden.   Last Saturday Frankfurt hosted an Iron Man event with the finish at the market square  Very nice market hall   Driving from Venice up to Val Pusteria/Pustertal via San Vito di Cadore and Cortina among other places was amazing, such a beautiful sceneries. Bilresan från Venedig upp till Val Pusteria/Pustertal via bland annat San Vito di Cadore och Cortina var fantastisk, så många vackra vyer.   The day before yesterday we started with a short morning jog, before some breakfast at the balcony before heading for a hike up to Tre Cime/Drei Zinnen (more about that later). It was an amazing day, so nice views, good training and lovely weather. Söndagen började med en kort morgonjogg innan frukost på balkongen. Därefter tog vi bilen för att vandra upp till Tre Cime/Drei Zinnen (mer om det senare). Det var en fantastisk dag, så många vackra vyer, bra träning och underbart väder.   Happy after the morning run:)  Yesterday we did some rollerskiing, were working, strolling around the village where we live, to feel the atmosphere, Marcus was running and I did some strength training. A good day! Igår åkte vi rullskidor på morgonen, jobbade en hel del, strosade runt lite i byn där vi bor och kände in atmosfären, Marcus körde ett löppass och jag styrketräning. En bra dag helt enkelt!  Some really beautiful roads for rollerskiing   Working view  Last Friday (25.1) we had the chance to go to the adjacent village of Anterselva/Antholz and watch the men's sprint in biathlon. We were very lucky and got free tickets at the tribune from our landlord. It was a very nice day: as you can see at the pictures the weather was amazing, it was a very good competition and the atmosphere is, as always, very good in Anterselva.! I fredags (25.1) var vi i den närbelägna byn Anterselva/Antholz och såg herrarnas sprint i skidskytte. Vi hade turen att få gratis biljetter till läktaren av vår hyresvärd. Det var verkligen en riktigt bra dag: som ni kan se på bilderna var värdet fantastiskt, det var en mycket bra tävling och atmosfären var, som allt i Anterselva, riktigt bra!    Martin Fourcade  The winner, Johannes Tignes Boe, in the background  Lots of Norwegian flags  A part of the court in the background   Very good atmosphere in the tent after the race; the biathlon fans know how to party  Yesterday we visited the snow festival in the neighbouring village of San Candido/Innichen the third year in a row. It is really amazing to see what the snow sculturers can create. See and enjoy! Igår besökte vi snöfestivalen i den närliggande byn San Candido/Innichen för tredje året i rad. Det är verkligen fantastiskt att se vad skultörerna kan åstadkomma. Se och njut!  USA: Winter's Dream  USA: Winter's Dream  Italy: Frozen Castle  USA: Wavelength  South Tirol: Surrounded labyrinth  Serbia: Stairs of time  Great Britain/Wales: Three wise monkeys  Italy: The princess Dolasilla  Georgia/Turkey: Waiting for something If anyone lack Christmas spirit maybe this post can help:) The pictures are from two Christmas markets here in the near, at Lago di Braies/Pragser Wildsee and San Candido/Innichen. The market in San Candido was one of the most beautiful we have visited, and it might be one more visit later:) The fact that it has been coming some snow the last couple of days really added some Christmas feeling too. Om någon har svårt att få den rätta julkänslan kanske det här inlägget kan hjälpa:) Bilderna är från två julmarknader här i närheten, vid Lago di Braies/Pragser Wildsee och San Candido /Innichen. Marknaden i San Candido var en av de finaste och mysigaste vi har besökt, och det kan mycket väl bli ett till besök där senare:) Att de har kommit lite snö de senaste dagarna bidrog verkligen också till julkänslan.              Since Saturday we're back in Dobbiaco/Toblach. We came to Salzburg at Friday evening and had a short stop at IKEA to by some christmas things before arriving here in the night. Sedan i lördags är vi tillbaka i Dobbiaco Toblach. Vi kom till Salzburg fredag kväll och hade ett kort stopp vid IKEA för att köpa lite julsaker innan vi kom hit på natten. During these days we have apart from working eaten a real Italian breakfast, croissant and coffee:) Under dessa dagar har vi förutom arbetat ätit en riktig italiensk frukost, croissant och kaffe:)  Decorated a bit for Christmas, lit the first candle and had some Finnish/Swedish Christmas food. Julpyntat lite, tänt det första adventsljuset och ätit lite finsk/svensk julmat.    And of course, doing some training, and now we have mostly been skiing on snow!! Like already written we arrived here last Saturday and the day after, they opened a 2 km long course in Santa Maddalena, appr. 30 minutes away from here. We’ve been there every day since that trying to go really slow to get used to the height and the temperature. It is not that cold (and unfortunately only snow up in the mountains) but since we came from 20 degrees we want to be a bit careful, to hopefully not get cold. Even though the course is only 2 km long it is still very fun to go, since there are some flat parts, some curves and some uphills and downhills. If we’re lucky with the weather, then hopefully they will open a track on the cross-country skiing stadium. Except for skiing (both classic and skate) we have also had time to do some running and I was at the gym yesterday while Marcus was playing hockey. There is a team consisting of players of different ages and on different levels that train every Tuesday. A good way to meet people, practice German and of course play some ice hockey. Since they were only 12 players it was a good training too! The training finished in a typical South European way with free beer in the locker room😊 Och naturligtvis, tränat, och nu har det mest handlat om skidåkning på snö!! Som jag redan nämnt kom vi hit i lördags och dagen efter öppnade de en 2 km lång slinga i Santa Maddalena, ca. 30 minuter härifrån. Vi har varit där varje dag sen dess och försökt att ta det väldigt lungt för att vänja oss vid höjden och temperaturen. Det är inte så kallt (och tyvärr bara snö upp i bergen) men eftersom vi just kom från 20 grader vill vi vara lite försiktiga, och förhoppningsvis slippa bli förkylda. Fastän slingan bara är 2 km lång är den fortfarande väldigt kul att köra, eftersom det finns en del flacka partier, en del kurvor och några uppförs- och nedförsbackar. Vill det säg väl med vädret öppnas förhoppningsvis också en slinga nere på längdskidstadion den här veckan. Förutom skidåkning (både klassiskt och skate) har vi också sprungit lite och jag var på gymmet igår kväll, medan Marcus var och tränade ishockey. Det finns ett lag bestående av spelare i olika åldrar och på olika nivåer som tränar varje tisdag. Ett bra sätt att träffa människor, träna på tyskan och naturligtvis spela ishockey. Eftersom de bara var 12 spelare blev det också bra träning! Träningen avslutades på ett typiskt sydeuropeiskt sätt med fri öl i omklädningsrummet😊        So, the days go by with work, training, Christmas spirit and panoramic views! Dagarna flyter alltså på med jobb, träning, julmys och njutande av panoramavyerna!  Sunday two weeks ago we did a longer training session with bike. We started early in the morning (I started a bit earlier since Marcus of course is faster than me) for a round trip of appr. 95 km over three mountain passes. The first 8 kilometers are flat, then the next 8,5 kilometers are slightly upwards, before the first mountain pass, Passo Monte Croce/Kreuzbergpass, starts. You reach the top of the pass after 6 kilometers and 300 meters ascent at 1636 m.a.s.l. It felt like a quite easy pass, and with not that many really steep parts. Söndag för två veckor sedan gjorde vi ett längre cykelpass. Vi började tidigt på morgonen (jag började lite tidigare eftersom Marcus då inte skulle behöva vänta lika länga på mig längs med vägen) för ett pass på cirka 95 km och över tre bergspass. De första 8 kilometrarna var platta, sedan gick de följande 8,5 kilometerna lätt uppåt, innan det första bergspasset Passo Monte Croce/Kreuzbergpass startade. Man når toppen av passet, på 1636 meters höjd efter en stigning på 6 kilometer och 300 höjdmeter. Det kändes som ett ganska enkelt pass, och det hade inte så många riktigt branta delar.  Passo Monte Croce/Kreuzbergpass Up on the top you had to get ready for the downhill. From last biking I (Anna) had learnt my lesson and this time I had a real warm jacket and two pair of gloves for the downhill. Still I was ice cold when I came down to Padola at 1200 m.a.s.l after 10 kilometers. The mornings were getting quite cold and when the speed is quite high then it gets very cold. (At least for me, Marcus had much less clothes and he didn’t freeze at all:O ) The good part with the freezing is that you are longing for the next mountain pass, since then you’re getting warm quite fast again:) När vi väl kommit upp på toppen var det dags att göra sig redo för utförskörningen. Från förra cykelpasset hade jag (Anna) lärt mig en läxa och den här gången hade jag en riktig varm jacka och två par handskar. Dock var jag ändå iskall när jag efter 10 kilometer kom ner till Padola på 1200 meters höjd. (Dock var det bara jag som frös, Marcus hade mycket mindre kläder men han frös inte alls :O ) Fördelen med att frysa riktigt ordentligt är dock att du längtar tills nästa stigning börjar, så att du snabbt blir varm igen:)   Passo Monte Croce/Kreuzbergpass  Almost up at Passo di Sant Antonio After Padola it went up again, this time to Passo di Sant Antonio, an ascent of 200 meters. Quite steep at some places but still okay. Efter Padola började nästa stigning direkt igen, den här gången till Passo di Sant Antonio, en stigning på 200 meter. Ganska brant på vissa ställen men fortfarande helt okej.  The steepest part on the way up to Passo di Sant Antonio After reaching the top, first the coolest and then the toughest part was coming. From Passo di Sant Antonio, the road descends 500 meters in appr. 8,5 km to Auronzo di Cadore. This part, in the opposite direction, was a part of the stage in Giro d’Italia this year with the finish in Sappada. It is a very, very curvy and steep part, and it is so impressive what the cyclist did at this stage this summer. For us it was just to focus and using the brakes quite a lot:) Efter att ha nått toppen, kom först den häftigaste och sedan den tuffaste delen. Från Passo di Sant Antonio går det utför i ca. 8,5 km till Auronzo di Cadore, och man tappar ca. 500 höjdmeter. Denna del var en del av den etapp som slutade i Sappada i Giro d’Italia i år. Då cyklades den dock andra vägen. Det är en jättekurvig och brant del, och det är verkligt imponerande att se hur cyklisterna tog sig uppför denna stigning i somras. För oss var det bara att hålla fokus i utförslöpan och använda bromsarna ganska mycket:)  The road down to Auronzo di Cadore (a part of Giro d'Italia)  The road down to Auronzo di Cadore (a part of Giro d'Italia) Auronzo di Cadore is a small Italian holiday resort at appr. 900 m.a.s.l. The town is situated beside Lago di Auronzo and offers lots of sport activities year-round. Auronzo di Cadore är en liten italiensk semesterort på omkring 900 meters höjd. Staden ligger bredvid Lago di Auronzo och erbjuder många sportaktiviteter året runt.  Auronzo di Cadore After this town the real test started. From Auronzo we were heading towards Misurina at 1700 m.a.s.l, a distance of 24 kilometers. The first 16 was quite okay, but the last 8 kilometers were almost too tough, an ascent of around 600 meters in 8 kilometers, with the steepest parts having a percentage of 12. I really thought that I wasn’t going to be able to be pedaling the whole part. Still I made it without having to walk, but it didn’t go fast;) (Marcus and I both have two cyclo cross-bikes. We are very satisfied with them, because they are very robust and manage different surfaces, but when it comes to extreme uphills, you would really need lower gears than they are equipped with. For Marcus it gets tough, but for me it sometimes gets almost impossible to pedal.) Efter att ha passerat denna stad började det riktiga testet. Från Auronzo cyklade vi vidare mot Misurina som ligger på 1700 meters höjd, en sträcka på 24 kilometer. De första 16 var rätt okej, men de sista 8 kilometerna var nästan lite för tuffa, en stigning på cirka 600 meter på 8 kilometer, och de brantaste delarna hade en lutning på 12 %. Jag trodde verkligen att jag inte skulle klara av att cykla hela vägen upp. Jag klarade dock det utan att behöva stiga av cykeln, men fort gick det inte;) (Vi cyklade båda två på våra cyclo cross-cyklar. Vi är mycket nöjda med dem, eftersom de är mycket robusta och klarar av olika typer av underlag, men när det gäller extrema stigningar, skulle det verkligen vara bra med några lägre växlar än de är utrustade med. För Marcus är det tufft, men för mig blir det ibland nästan omöjligt att orka trampa runt.)  On the way up to Misurina  On the way up to Misurina  On the way up to Misurina, curves and curves:) Up at Misurina Marcus was waiting for me and we had a snack before we took on the last part back to Dobbiaco/Toblach, 23 kilometers and a descent of 400 meters. Uppe i Misurina väntade Marcus på mig och efter lite snabb energipåfyllning cyklade vi den sista sträckan tillbaka till Dobbiaco/Toblach, 23 kilometer mestadels utför (400 höjdmeter).  Lago di Misurina  Lago di Misurina  Heading back to Dobbiaco/Toblach The lunch tasted really good after 4-5 hours of biking:)
Lunchen smakade riktigt gott efter 4-5 timmars cykling:) An amazing place here in the Dolomites is Mount Lagazuoi. We have been there three times, but only reached the rifugio two times. Sunday, two weeks ago, we hiked up from the ground station to the end station and the rifugio. This was a hike we did already in June 2015, but then we had to turn around when we had aroudn 1/3 left, because there was too much snow and we only had jogging shoes. But this time there was no snow and we had real hiking boot. The ascent of 700 meters took us 50 minutes to complete; real steep in the beginning, then flatter for a short period and at the end real steep again, but then in serpentines. It is a short hike, but quite extreme when it comes to steepness. It was amazing to see that little children managed this hike, even though we heard some crying. The other time we manage to reach the rifugio was in March 2017 and then by cable car, so that was very easy:) The we did the famous Sella Ronda ski tour through the ski resorts Val Gardena, Alta Badia, Arabba and Val di Fassa in the Dolomites (part of the Dolomiti Superski) and had an overnight stay up at Rifugio Lagazuoi. If you want to read more about that you can check these two older posts about these experiences here and here. En fantastisk plats i Dolomiterna är berget Lagazuoi. Vi har varit där tre gånger, men bara kommit upp till rifugion på toppen två gånger. Söndagen för två veckor sen vandrade vi upp från linbanans markstation till slutdestinationen och rifugion. Det var en vandring vi gjorde redan i juni 2015, men då fick vi vända när vi hade 1/3 kvar, eftersom det för mycket snö och vi bara hade joggingskor. Men den här gången var det ingen snö och vi hade bra vandringskängor. Vandringen på 700 höjdmeter tog oss 50 minuter att slutföra; riktigt brant i början, sedan blev det plattare en kort period och i slutet var det brantare igen, men då i serpentiner. Det är en kort vandring, men extrem när det kommer till branthet. Det var fantastiskt att se att små barn klarade denna vandring, även om vi dock hörde lite gråt. Den andra gången vi lyckades nå rifugion var i mars 2017 med då med linbana, så det var väldigt enkelt :) Vi åkte då den berömda skidturen Sella Ronda genom skidorterna Val Gardena, Alta Badia, Arabba och Val di Fassa i Dolomiterna (en del av Dolomiti Superski) och stannade en natt på Rifugio Lagazuoi. Om ni vill läsa mer om det, kan ni kolla in två äldre inlägg här och här.  Start!  Steep in the beginning  The moon:)  Heading towards the right buidling. Here it is flatter for a short period.  The tunnels used by the Austrians during the First World War   Beautiful outdoor terrace flooding in sunshine, but cold  Great lasagne       In the winter a lovely slope, take a look further below  Down with the cable car Lagazuoi March 2017  Up with the cable car   This time a beautiful slope, otherwise a steep hiking path   A day to remember:)  Amazing morning  The most beautiful slope we have seen  June 2015  Here we go   Meeting the first snow  Some more snow every now and then  The moon covered in some snow   And here we had to stop, too much snow to continue, since we only had jogging shoes. The house to the right is the rifugio. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2020
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde