 Last Friday (25.1) we had the chance to go to the adjacent village of Anterselva/Antholz and watch the men's sprint in biathlon. We were very lucky and got free tickets at the tribune from our landlord. It was a very nice day: as you can see at the pictures the weather was amazing, it was a very good competition and the atmosphere is, as always, very good in Anterselva.! I fredags (25.1) var vi i den närbelägna byn Anterselva/Antholz och såg herrarnas sprint i skidskytte. Vi hade turen att få gratis biljetter till läktaren av vår hyresvärd. Det var verkligen en riktigt bra dag: som ni kan se på bilderna var värdet fantastiskt, det var en mycket bra tävling och atmosfären var, som allt i Anterselva, riktigt bra!    Martin Fourcade  The winner, Johannes Tignes Boe, in the background  Lots of Norwegian flags  A part of the court in the background   Very good atmosphere in the tent after the race; the biathlon fans know how to party 
0 Kommentarer
Yesterday we visited the snow festival in the neighbouring village of San Candido/Innichen the third year in a row. It is really amazing to see what the snow sculturers can create. See and enjoy! Igår besökte vi snöfestivalen i den närliggande byn San Candido/Innichen för tredje året i rad. Det är verkligen fantastiskt att se vad skultörerna kan åstadkomma. Se och njut!  USA: Winter's Dream  USA: Winter's Dream  Italy: Frozen Castle  USA: Wavelength  South Tirol: Surrounded labyrinth  Serbia: Stairs of time  Great Britain/Wales: Three wise monkeys  Italy: The princess Dolasilla  Georgia/Turkey: Waiting for something If anyone lack Christmas spirit maybe this post can help:) The pictures are from two Christmas markets here in the near, at Lago di Braies/Pragser Wildsee and San Candido/Innichen. The market in San Candido was one of the most beautiful we have visited, and it might be one more visit later:) The fact that it has been coming some snow the last couple of days really added some Christmas feeling too. Om någon har svårt att få den rätta julkänslan kanske det här inlägget kan hjälpa:) Bilderna är från två julmarknader här i närheten, vid Lago di Braies/Pragser Wildsee och San Candido /Innichen. Marknaden i San Candido var en av de finaste och mysigaste vi har besökt, och det kan mycket väl bli ett till besök där senare:) Att de har kommit lite snö de senaste dagarna bidrog verkligen också till julkänslan.              Since Saturday we're back in Dobbiaco/Toblach. We came to Salzburg at Friday evening and had a short stop at IKEA to by some christmas things before arriving here in the night. Sedan i lördags är vi tillbaka i Dobbiaco Toblach. Vi kom till Salzburg fredag kväll och hade ett kort stopp vid IKEA för att köpa lite julsaker innan vi kom hit på natten. During these days we have apart from working eaten a real Italian breakfast, croissant and coffee:) Under dessa dagar har vi förutom arbetat ätit en riktig italiensk frukost, croissant och kaffe:)  Decorated a bit for Christmas, lit the first candle and had some Finnish/Swedish Christmas food. Julpyntat lite, tänt det första adventsljuset och ätit lite finsk/svensk julmat.    And of course, doing some training, and now we have mostly been skiing on snow!! Like already written we arrived here last Saturday and the day after, they opened a 2 km long course in Santa Maddalena, appr. 30 minutes away from here. We’ve been there every day since that trying to go really slow to get used to the height and the temperature. It is not that cold (and unfortunately only snow up in the mountains) but since we came from 20 degrees we want to be a bit careful, to hopefully not get cold. Even though the course is only 2 km long it is still very fun to go, since there are some flat parts, some curves and some uphills and downhills. If we’re lucky with the weather, then hopefully they will open a track on the cross-country skiing stadium. Except for skiing (both classic and skate) we have also had time to do some running and I was at the gym yesterday while Marcus was playing hockey. There is a team consisting of players of different ages and on different levels that train every Tuesday. A good way to meet people, practice German and of course play some ice hockey. Since they were only 12 players it was a good training too! The training finished in a typical South European way with free beer in the locker room😊 Och naturligtvis, tränat, och nu har det mest handlat om skidåkning på snö!! Som jag redan nämnt kom vi hit i lördags och dagen efter öppnade de en 2 km lång slinga i Santa Maddalena, ca. 30 minuter härifrån. Vi har varit där varje dag sen dess och försökt att ta det väldigt lungt för att vänja oss vid höjden och temperaturen. Det är inte så kallt (och tyvärr bara snö upp i bergen) men eftersom vi just kom från 20 grader vill vi vara lite försiktiga, och förhoppningsvis slippa bli förkylda. Fastän slingan bara är 2 km lång är den fortfarande väldigt kul att köra, eftersom det finns en del flacka partier, en del kurvor och några uppförs- och nedförsbackar. Vill det säg väl med vädret öppnas förhoppningsvis också en slinga nere på längdskidstadion den här veckan. Förutom skidåkning (både klassiskt och skate) har vi också sprungit lite och jag var på gymmet igår kväll, medan Marcus var och tränade ishockey. Det finns ett lag bestående av spelare i olika åldrar och på olika nivåer som tränar varje tisdag. Ett bra sätt att träffa människor, träna på tyskan och naturligtvis spela ishockey. Eftersom de bara var 12 spelare blev det också bra träning! Träningen avslutades på ett typiskt sydeuropeiskt sätt med fri öl i omklädningsrummet😊        So, the days go by with work, training, Christmas spirit and panoramic views! Dagarna flyter alltså på med jobb, träning, julmys och njutande av panoramavyerna!  Sunday two weeks ago we did a longer training session with bike. We started early in the morning (I started a bit earlier since Marcus of course is faster than me) for a round trip of appr. 95 km over three mountain passes. The first 8 kilometers are flat, then the next 8,5 kilometers are slightly upwards, before the first mountain pass, Passo Monte Croce/Kreuzbergpass, starts. You reach the top of the pass after 6 kilometers and 300 meters ascent at 1636 m.a.s.l. It felt like a quite easy pass, and with not that many really steep parts. Söndag för två veckor sedan gjorde vi ett längre cykelpass. Vi började tidigt på morgonen (jag började lite tidigare eftersom Marcus då inte skulle behöva vänta lika länga på mig längs med vägen) för ett pass på cirka 95 km och över tre bergspass. De första 8 kilometrarna var platta, sedan gick de följande 8,5 kilometerna lätt uppåt, innan det första bergspasset Passo Monte Croce/Kreuzbergpass startade. Man når toppen av passet, på 1636 meters höjd efter en stigning på 6 kilometer och 300 höjdmeter. Det kändes som ett ganska enkelt pass, och det hade inte så många riktigt branta delar.  Passo Monte Croce/Kreuzbergpass Up on the top you had to get ready for the downhill. From last biking I (Anna) had learnt my lesson and this time I had a real warm jacket and two pair of gloves for the downhill. Still I was ice cold when I came down to Padola at 1200 m.a.s.l after 10 kilometers. The mornings were getting quite cold and when the speed is quite high then it gets very cold. (At least for me, Marcus had much less clothes and he didn’t freeze at all:O ) The good part with the freezing is that you are longing for the next mountain pass, since then you’re getting warm quite fast again:) När vi väl kommit upp på toppen var det dags att göra sig redo för utförskörningen. Från förra cykelpasset hade jag (Anna) lärt mig en läxa och den här gången hade jag en riktig varm jacka och två par handskar. Dock var jag ändå iskall när jag efter 10 kilometer kom ner till Padola på 1200 meters höjd. (Dock var det bara jag som frös, Marcus hade mycket mindre kläder men han frös inte alls :O ) Fördelen med att frysa riktigt ordentligt är dock att du längtar tills nästa stigning börjar, så att du snabbt blir varm igen:)   Passo Monte Croce/Kreuzbergpass  Almost up at Passo di Sant Antonio After Padola it went up again, this time to Passo di Sant Antonio, an ascent of 200 meters. Quite steep at some places but still okay. Efter Padola började nästa stigning direkt igen, den här gången till Passo di Sant Antonio, en stigning på 200 meter. Ganska brant på vissa ställen men fortfarande helt okej.  The steepest part on the way up to Passo di Sant Antonio After reaching the top, first the coolest and then the toughest part was coming. From Passo di Sant Antonio, the road descends 500 meters in appr. 8,5 km to Auronzo di Cadore. This part, in the opposite direction, was a part of the stage in Giro d’Italia this year with the finish in Sappada. It is a very, very curvy and steep part, and it is so impressive what the cyclist did at this stage this summer. For us it was just to focus and using the brakes quite a lot:) Efter att ha nått toppen, kom först den häftigaste och sedan den tuffaste delen. Från Passo di Sant Antonio går det utför i ca. 8,5 km till Auronzo di Cadore, och man tappar ca. 500 höjdmeter. Denna del var en del av den etapp som slutade i Sappada i Giro d’Italia i år. Då cyklades den dock andra vägen. Det är en jättekurvig och brant del, och det är verkligt imponerande att se hur cyklisterna tog sig uppför denna stigning i somras. För oss var det bara att hålla fokus i utförslöpan och använda bromsarna ganska mycket:)  The road down to Auronzo di Cadore (a part of Giro d'Italia)  The road down to Auronzo di Cadore (a part of Giro d'Italia) Auronzo di Cadore is a small Italian holiday resort at appr. 900 m.a.s.l. The town is situated beside Lago di Auronzo and offers lots of sport activities year-round. Auronzo di Cadore är en liten italiensk semesterort på omkring 900 meters höjd. Staden ligger bredvid Lago di Auronzo och erbjuder många sportaktiviteter året runt.  Auronzo di Cadore After this town the real test started. From Auronzo we were heading towards Misurina at 1700 m.a.s.l, a distance of 24 kilometers. The first 16 was quite okay, but the last 8 kilometers were almost too tough, an ascent of around 600 meters in 8 kilometers, with the steepest parts having a percentage of 12. I really thought that I wasn’t going to be able to be pedaling the whole part. Still I made it without having to walk, but it didn’t go fast;) (Marcus and I both have two cyclo cross-bikes. We are very satisfied with them, because they are very robust and manage different surfaces, but when it comes to extreme uphills, you would really need lower gears than they are equipped with. For Marcus it gets tough, but for me it sometimes gets almost impossible to pedal.) Efter att ha passerat denna stad började det riktiga testet. Från Auronzo cyklade vi vidare mot Misurina som ligger på 1700 meters höjd, en sträcka på 24 kilometer. De första 16 var rätt okej, men de sista 8 kilometerna var nästan lite för tuffa, en stigning på cirka 600 meter på 8 kilometer, och de brantaste delarna hade en lutning på 12 %. Jag trodde verkligen att jag inte skulle klara av att cykla hela vägen upp. Jag klarade dock det utan att behöva stiga av cykeln, men fort gick det inte;) (Vi cyklade båda två på våra cyclo cross-cyklar. Vi är mycket nöjda med dem, eftersom de är mycket robusta och klarar av olika typer av underlag, men när det gäller extrema stigningar, skulle det verkligen vara bra med några lägre växlar än de är utrustade med. För Marcus är det tufft, men för mig blir det ibland nästan omöjligt att orka trampa runt.)  On the way up to Misurina  On the way up to Misurina  On the way up to Misurina, curves and curves:) Up at Misurina Marcus was waiting for me and we had a snack before we took on the last part back to Dobbiaco/Toblach, 23 kilometers and a descent of 400 meters. Uppe i Misurina väntade Marcus på mig och efter lite snabb energipåfyllning cyklade vi den sista sträckan tillbaka till Dobbiaco/Toblach, 23 kilometer mestadels utför (400 höjdmeter).  Lago di Misurina  Lago di Misurina  Heading back to Dobbiaco/Toblach The lunch tasted really good after 4-5 hours of biking:)
Lunchen smakade riktigt gott efter 4-5 timmars cykling:) An amazing place here in the Dolomites is Mount Lagazuoi. We have been there three times, but only reached the rifugio two times. Sunday, two weeks ago, we hiked up from the ground station to the end station and the rifugio. This was a hike we did already in June 2015, but then we had to turn around when we had aroudn 1/3 left, because there was too much snow and we only had jogging shoes. But this time there was no snow and we had real hiking boot. The ascent of 700 meters took us 50 minutes to complete; real steep in the beginning, then flatter for a short period and at the end real steep again, but then in serpentines. It is a short hike, but quite extreme when it comes to steepness. It was amazing to see that little children managed this hike, even though we heard some crying. The other time we manage to reach the rifugio was in March 2017 and then by cable car, so that was very easy:) The we did the famous Sella Ronda ski tour through the ski resorts Val Gardena, Alta Badia, Arabba and Val di Fassa in the Dolomites (part of the Dolomiti Superski) and had an overnight stay up at Rifugio Lagazuoi. If you want to read more about that you can check these two older posts about these experiences here and here. En fantastisk plats i Dolomiterna är berget Lagazuoi. Vi har varit där tre gånger, men bara kommit upp till rifugion på toppen två gånger. Söndagen för två veckor sen vandrade vi upp från linbanans markstation till slutdestinationen och rifugion. Det var en vandring vi gjorde redan i juni 2015, men då fick vi vända när vi hade 1/3 kvar, eftersom det för mycket snö och vi bara hade joggingskor. Men den här gången var det ingen snö och vi hade bra vandringskängor. Vandringen på 700 höjdmeter tog oss 50 minuter att slutföra; riktigt brant i början, sedan blev det plattare en kort period och i slutet var det brantare igen, men då i serpentiner. Det är en kort vandring, men extrem när det kommer till branthet. Det var fantastiskt att se att små barn klarade denna vandring, även om vi dock hörde lite gråt. Den andra gången vi lyckades nå rifugion var i mars 2017 med då med linbana, så det var väldigt enkelt :) Vi åkte då den berömda skidturen Sella Ronda genom skidorterna Val Gardena, Alta Badia, Arabba och Val di Fassa i Dolomiterna (en del av Dolomiti Superski) och stannade en natt på Rifugio Lagazuoi. Om ni vill läsa mer om det, kan ni kolla in två äldre inlägg här och här.  Start!  Steep in the beginning  The moon:)  Heading towards the right buidling. Here it is flatter for a short period.  The tunnels used by the Austrians during the First World War   Beautiful outdoor terrace flooding in sunshine, but cold  Great lasagne       In the winter a lovely slope, take a look further below  Down with the cable car Lagazuoi March 2017  Up with the cable car   This time a beautiful slope, otherwise a steep hiking path   A day to remember:)  Amazing morning  The most beautiful slope we have seen  June 2015  Here we go   Meeting the first snow  Some more snow every now and then  The moon covered in some snow   And here we had to stop, too much snow to continue, since we only had jogging shoes. The house to the right is the rifugio. Filled with lots of work, but also many great outdoor experiences (hiking, running, walking, rollerskiing) and some nice food! Can't complain:) Full av mycket jobb, men också många fantastiska upplevelser utomhus (vandring, löpning, promenader, rullskidsåkning) och god mat! Klagar inte:)  The view from the office  Standard: Morning coffee with Alpenwetter in the background (weather from different parts in the Alps) The cinnamon buns are however not standard:)  Rollerskiing in Anterselva/Antholz  Toblacher Icebears - Pieve di Cadore. Victory for the home team!  Rollerskiing in Austria  Running from Dobbiaco/Toblach to Cortina   Another standard thing: Afternoon coffee break on the balcony it is sunny:)  Walk around Lago di Dobbiaco/Toblacher See   Training at the gym  Morning jog  Nordic Arena rollerski track  Bellini at the balcony  Some homemade Pasta Carbonara  Hiking up to Rifugio Lagazuoi at 2 752 m.a.s.l.  The ice hockey at Cortina with the wooden stands from the Olympic Games 1956 still left. A really cool arena!  Beautiful evenings  Lasagne at Rifugio Lagazuoi  Running/Hiking at Prato Piazza/Plätzwiese  A great Saturday at Prato Piazza/Plätzwiese. 1 hours 45 minutes of running/hiking in amazing weather ended with Kaiserschmarrn for lunch! En underbar lördag på Prato Piazza/Plätzwiese. 1 timme och 45 minuter av löpning/vandring i fantastiskt väder som avlutades med Kaiserschmarrn for lunch!       Tre Cime di Lavaredo/Drei Zinnen, the famous Dolomiti mountains, in the background  The top, Monte Specie/Strudelkopf, 2 307 m.a.s.l     Kaiserschmarrn   Today we completed the "Toblach/Dobbiaco-Cortiana triple", i.e. the track on skis, bike and by running. Okay, we haven't competed in the three races, only the Visma Ski Classic Race in the winter, but two weekends ago we did the track by bike and today we did it by running. The run today was 29 km and for both of us our longest run ever. The track is 15 km uphill and 15 km downhill, with no real steep parts, but almost no flat parts either. Since none of us has been running this far before, of course our legs and hips were affected by the distance and the time, but still it felt quite good. Our cardiovascular systems were however almost not affected at all, which felt very good. But of course we are both very used to long training sessions, so therefore it is no wonder that it was our muscles/bodies that got tired and not our hearts and lungs. The weather was great for this run, with sunshine and 17 degrees. Since we were running with just liquid belts, we were only able to take one longsleeved jumper with us and as we took the bus back to Toblach/Dobbiaco around 1,5 hours after the run, it was important to get dry clothes on. But since the weather was this great it was no problem to wait for the bus in just shorts and t-shirt. The training ended with some Italian delicacies: torta di ricotta (cheesecake), tiramisu and two coffees. All in all, it was a great afternoon!   At the highest point, Cimabanche/Im Gemärk, 1530 m.a.s.l.  One of the famous tunnels Idag genomförde vi "Toblach/Dobbiaco-Cortiana trippeln", d.v.s. sträckan på skidor, cykel och genom löpning. Okej, vi har inte varit med i tre tävlingarna, utan endast i Visma Ski Classic på vintern, men för två veckor sedan körde vi sträckan på cykel och idag sprang vi den. Sträckan idag blev 29 km och för oss båda var det vår längsta löptur någonsin. De första 15 km går uppför och de resterande 15 km går nerför, utan några riktigt branta delar, men också utan flacka delar. Eftersom ingen av oss har sprungit så långt tidigare, påverkades såklart våra ben och höfter av sträckan och tiden, men det kändes fortfarande rätt bra hela vägen. Hjärta-lungor var dock knappt påverkade alls, vilket kändes väldigt bra. Men vi är såklart båda väldigt vana vid långa träningspass, så därför är det inte konstigt att det var våra muskler/kroppar som blev trötta och inte hjärta/lungor. Vädret var dessutom perfekt för denna löpning, solsken och 17 grader. Eftersom vi sprang med bara vätskebälten kunde vi bara ta ett långärmat underställ med oss och eftersom vi tog bussen tillbaka till Toblach/Dobbiaco cirka 1,5 timmar efter löpturen var det viktigt att snabbt få på torra kläder. Men eftersom vädret var så varmt var det inget problem att vänta på bussen i bara shorts och t-shirt. Träningspasset avslutades med lite italienska delikatesser: torta di ricotta (cheesecake), tiramisu och två kaffe. Summa summarum en riktigt bra eftermiddag!    Perfect with water along the way  Arrived in Cortina   Cool to see the slopes without the snow too |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Juni 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde