 Last week when we were in Toblach/Dobbiaco we took the last chance (even though I still didn't feel 100 % healthy) to go alpine skiing. This time we went to Kronplatz/Plan de Corones, a place we only have visited during the autumn before. Kronplatz is a ski area with lots of slopes (around 120 km) and 31 lifts, situated mostly around a big mountain, with a summit on 2 275 AMSL. Some maybe recognize the name, since the area hosts a Giant Slalom race in the World Cup every year. In the beginning we had some trouble finding good slopes that we all could ski in, but after a while we found some slopes around the top which we enjoyed skiing in. After a lunch in the sun, I and Chiara took the lift down to the end of a black slope (Marcus went down by skis) where there is an area more suitable for children. Here we spend a part of the afternoon, ejoying skiing, the weather and especially the slope with gates and timing 🙂 Förra veckan när vi va i Toblach/Dobbiaco tog vi chansen (trots att jag fortfarande inte kände mig 100 % frisk) att åka utför. Den här gången åkte vi till Kronplatz/Plan de Corones, en plats som vi tidigare bara har besökt under hösten. Kronplatz är ett skidområde med många pister (cirka 120 km) och 31 liftar, beläget främst runt ett stort berg med en topp på 2 275 meter över havet. Vissa kanske känner igen namnet, eftersom området varje år står värd för en världscuptävling i storslalom. Till en början hade vi lite svårt att hitta bra backar som vi alla kunde åka i, men efter ett tag hittade vi några pister runt toppen som vi åkte e hel del i. Efter en lunch i solen tog jag och Chiara liften ner till slutet av en svart backe (Marcus tog sig ner på skidor), där det finns ett område som är mer anpassat för barn. Här tillbringade vi en del av eftermiddagen och njöt av skidåkning, vädret och framför allt backen med slalomportar och tidtagning 🙂                 
0 Comments
 After our stay in Livigno we headed towards Sand in Taufers/Campo Tures in Ahrntal/Valle Aurina. But since the road almost passing the Engadin Valley in Switzerland I come up with the suggestion to go there and do some cross ountry-skiing and have a lunch in the sun before heading towards are next accommodation. Since there was a World Cup Super-G race on the same day we should go, we had to go quite eearly in the morning before the tunnel closed for traffic towards Switzerland. And therefore the first stop was for breakfast in Zuoz (the finish in La Diagonela). Efter vår vistelse i Livigno styrde vi kosan mot Sand in Taufers/Campo Tures i Ahrntal/Valle Aurina. Eftersom vägen nästan passerar Engadindalen i Schweiz kom jag med förslaget att åka dit, åka lite längdskidor och äta lunch i solen innan vi skulle fortsätta resan mot vårt nästa boende. Eftersom det var världscup i Super-G samma dag som vi skulle åka, behövde vi åka iväg rätt tidigt på morgonen innan tunneln stängdes för trafik mot Schweiz. Och därför blev vårt första stopp frukost i Zuoz (målgången för La Diagonela).   Then we had absolutely amazing cross country-skiing sessions in the sun. It was freezing cold (-16 degrees) when we arrived in the valley, but we drove until we found a sunny spot and it was just amazing to ski (and it also get really warm after a while:) Sedan fick vi uppleva helt fantastiska längdskidpass i strålande sol. När vi först kom ner i dalen var det bitande kallt, runt –16 grader, men vi fortsatte köra tills vi hittade en plats i solen och helt magisk skidåkning (och dessutom blev det rikigt varmt efter tag).        Back at the same playground in Samedan Chiara and I spent time when Marcus had his finger surgery in 2022. Tillbaka på samma lekplats i Samedan där Chiara och jag tillbringade tid när Marcus opererade fingret 2022.  St. Moritz        The Engadin Valley Engadindalen  Leaving Switzerland for Italy again Lämnar Schweiz för Italien igen    Family time together, cross country-skiing, amazing weather, great food, toboggan and fantastic views – what else does one need? Tid tillsammans, längdskidåkning, fantastiskt väder, god mat, pulkaåkning och fantastiska vyer – vad mer kan man önska sig?          Throwback to a very nice picnic last week Tillbakablick till en väldigt fin picknick förra veckan  Skiing up to the picnic place at Lago di Dobbiaco/Toblacher See Skidåkning upp till picknick platsen vid Toblachs sjö    Picnic in the sun Picknick i solen   Very picturesque with the horses passing by Väldigt pittoreskt med hästarna som passerade   Throwback to last Sunday Förra söndagen     Checking out a part of the course the day before the race    Pustertaler Ski-Maraton 8 januari från Sesto/Sexten till Villabassa/Niederdorf Pustertal Ski Marathon gick av stapeln 8 januari och detta var mitt första lopp för säsongen. Eftersom det också var kanske mitt bästa lopp för säsongen kommer här en kort sammanfattning över loppet. Loppet startar med en rejäl stigning de första 4 km för att sedan ha ett riktigt långt parti nedför tills man kommer till San Candido/Innichen efter cirka 15 km. Efter det följer banan i princip Toblach-Cortina-banan uppför i 22 km innan man vänder tillbaka till Toblach istället för att åka mot Cortina. Efter man kommer till Toblach och ska gå i mål i Niederdorf går banan lite upp och ner. Totalt är loppet 62 km. Vismaåkarna startade cirka 1,5 h tidigare än vi amatörer. Vi startade kl. 10.00 och då var det fortfarande -15 grader vid starten. Vår start blev uppskjuten 1 h. Så föret var rejält trögt och det var något jag inte trodde skulle gynna mig. Men jag hade en klar plan med loppet, d.v.s. att gå stenhårt den första delen cirka 4 km uppför och sedan försöka ha en grupp att hänga med på vägen ner till Innichen. De första 4 km gick bra och jag passerade bland annat favoriten bland damamatörerna och hittade en rygg på en som jag kände igen namnet på, Peter Riedl (slutade runt 300 plats på Vasaloppet i år). Han brukar vara lite bättre än jag så jag hänge på där så gott jag kunde, men vid cirka 7 km tog jag vätska av Anna och då tappade jag honom. Jag kom fast honom igen efter cirka 17 km och då hängde jag med honom hela vägen upp tills banan vände nedåt. Jag tappade lite på honom i den ända riktigt branta nedförsbacken och efter det kom jag inte fast honom igen, men jag höll min placering och gick i mål som 15:e man i amatörloppet och som 93:e totalt i Visma-loppet. Jag slog också alla damamatörer vilket får anses som lyckat. Det enda problemet jag hade under loppet var att från stadion i Toblach vid 18 km tills cirka 45 km så blev det ingen vätska eftersom mitt vätskebälte krånglande (som vanligt) och Anna satt fast i trafiken. Men jag tror inte jag var den enda som hade problem med det. Skidor: Madshaus DP med 5:ans struktur kallföre. Skidorna gick bra. Pictures from the race day       Pustertaler Ski-Marathon January 8th from Sesto/Sexten to Villabassa/Niederdorf Pustertal Ski Marathon took place on January 8th and this was my first race of the season. Since it was also perhaps my best race of the season, here is a short summary of the race. The race starts with a tough climb the first 4 km and then comes a really long downhill until you come to San Candido/Innichen after about 15 km. After that, the track basically follows the Toblach-Cortina track uphill for 22 km before returning to Toblach instead of going towards Cortina. After coming to Toblach and going to the finish line in Niederdorf/Villabassa, the track goes a bit up and down. In total, the race is 62 km. The Visma skiers started about 1,5 hours earlier than the amateurs. We started at 10.00 and then it was still -15 degrees at the start. Our start was postponed for 1 hour. So the track was really slow and it was something I did not think would be a benefit me. But I had a clear plan with the race, i.e. to go all I had the first 4 km uphill and then try to have a group to keep up with on the way down to Innichen/San Candido. The first 4 km went well and I passed the favorite among the woman amateurs and catch a skier whose name I recognized, Peter Riedl (finished around 300 at the Vasaloppet this year). He is usually a little better than me so I hung on there as best I could, but at about 7 km I took liquid from Anna and then I lost his back. I caught him again after about 17 km and then I skied with him all the way up until the track turned down. I lost him again in the really steep downhill and after that I did not catch him again, but I kept my position and finished as 15th man in the amateur race and as 93rd overall in the Visma race. I also beat all the women amateurs, which can be considered successful. The only problem I had during the race was that from the stadium in Toblach, at 18 km to about 45 km into the race, I got no liquid because my liquid belt froze (as usual) and Anna was stuck in traffic. But I don't think I was the only one who had problems with it. Skis: Madshaus DP with structure: 5th cold. The skis went well. Some of the elite skiers    Two weekends ago we spent Friday and Saturday in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We went there because Marcus should participate in Ganghoferlauf 50k classic on Saturday. If I would not have been injured I would have competed in skate on Sunday. We found a hotel very well located just about 200 meters from the tracks and about 1 km from the start of the race. On Friday Marcus checked out the course on skis and I did some douple poling in Leutasch and the part that is called Unterleutasch, such a beuatiful surroundings. Leutasch and Seefeld in Tirol is very good for cross country skiing since you can really find all types of tracks here. After we both had finsihed the training we enjoyed a picnic in the sunshine, before heading to our hotel. The afternoon where spent with some work, collecting the starting bib and pizza. Saturday was mostly about the race, (check out next post for the race report) and for Chiara and me, who should give liquid to Marcus it was nice with sunshine and almost no wind, meaning very nice hours outside. Nowadays giving liquid and being ready with poles, also meaning some entertainment of a small partner. Nice then to find a bench by the start and a wooden horse just beside the track where the course passed four times:) Having Chiara with me at competitions is almost never any problem, though it can sometimes be a bit more stressful. After the race we stopped for a lunch in the sunshine: goulash soup and bread, before heading back home to Toblach. Checking out the tracks in Leutasch and Unterleutasch and parts of the track for Saturday's GanghoferLauf 50 k classic:    Unterleutasch  Someone has taken a red wooden house directly from Dalarna and put it up with another backdrop:)  Picnic time ...  ... with a view over the race track För två veckor sedan tillbringade vi fredagen och lördagen i Leutasch i Österrike, nära Seefeld i Tirol. Vi åkte dit eftersom Marcus skulle köra GanghoferLauf 50 km i klassisk stil på lördagen. Om jag inte skulle ha varit skadad skulle jag ha tävlat i skate på söndagen. Vi hittade ett hotell mycket bra beläget bara 200 meter från spåren och ca 1 km från starten av tävlingen. På fredagen checkade Marcus in banan på skidor och jag stakade lite i Leutasch och Unterleutasch, i en väldigt vacker omgivning. Leutasch och Seefeld i Tirol passar mycket bra för längdskidåkning eftersom du verkligen kan hitta alla typer av spår här. Efter att vi båda hade tränat hade vi picknick i solskenet, innan vi åkte till vårt hotell. Eftermiddagen spenderas med lite arbete, hämtande av nummerlapp och pizza. Lördagen handlade mestadels om loppet, (kolla in nästa inlägg för tävlingsrapporten) och för Chiara och mig som skulle langa vätska till Marcus det var trevligt med solsken och nästan ingen vind, vilket betydde trevliga timmar i solskenet. Numera innebär vätskelangning och att vara redo med extrastavar, också underhållning av en liten kompanjon. Bra då när man hittar en bänk vid starten och en trähäst precis bredvid spåret där banan passerade fyra gånger :) Att ha Chiara med på tävlingarna är i princip aldrig något problem, dock kan det ibland förstås bli lite mer stressigt. Efter loppet stannade vi till för en lunch i solskenet: gulaschsoppa och lite bröd, innan det bar av hem till Toblach igen. Found a hotel conveniently located just 200 meters from the track. It also offered a good breakfast and a nice view from the balcony:)   GanghoferLauf 2022 50k classic    Finished our stay in Leutasch after the race with some gulash soup with a beautiful view and very curious goats:)      Throwback to many beautiful training sessions in December in and in the near of Toblach/Dobbiaco. A real winter wonderland and some good sessions make life quite good :)   Tillbakablick till många vackra träningspass i december i och i närheten av Toblach/Dobbiaco. Ett riktigt magiskt vinterlandskap och några bra pass gör livet rätt bra :)           Ski testing at Canazei Weather conditions: articial snow, appr. -4 degrees at the start, a couple of plus degrees along the way, mostly cloudy, some sunshine along the way Glide: Base wax: HWK LF Silver -4 to -20, HWK Base HF, Powder Swix FCX 7, Roller straight 2 mm Grip wax (Anna): Klisterspray, Blue Vauhti klister ironed, 3 layers VR45 SWIX, 2 layers with v40, V45 3 layers corked, v30 corked Förhållanden: konstsnö (i princip bara), -4 grader vid start, ett par plus längs vägen, mulet, solen sprack igenom någon gång Glid: Bas: HKW LF silver -4 till -20, HKW Base HF, Pulver Swix FCX 7, Rak rill 2 mm Fäste (Anna): Klisterspray, Blå Vauhti klister invärmt, 3 lager VR45 SWIX, 2 lager v40, 3 lager VR45 korkade, V30 korkat  Ski testing Anna's race: The first 18 km uphill felt good. It felt comfortable to push quite tough because you know that there will unfortunately be quite a lot of stops in the steeper uphills where you get some rest. (Unfortunately, this happen when you start in the grid that I start). I tried not to get stressed even though the time passed when standing still, and instead think that I get some rest. Sometimes that was easier, and sometimes not😉 In Canazei, the track turns and get slightly downhill for about 45 km, unfortunately, then my tough period began, and it pretty much stopped in Molina when the track turn again and starts to go uphill (about 6 km from the finish). The gliding was unfortunately terrible, and when you’re not so good at double-poling at the moment, it was very though. The worst part was from about 25 km to about 40 km, then people just swooshed past me. I tried everything, tried to be just behind other skiers, changed tracks, tested to go between the tracks (here the glide was at least better) and double-poled everything I could, even though the speed was far too low. If the track had been in the other direction, I think I would have done a pretty good race😉, but now I can only be satisfied with the uphills. I was 129 in Canazei and 164 when the casacata (last uphill) began, and I finished 159. I was 40 positions better than last year, but I had really hoped for a much better result. Unfortunately, it was not either a really fun race this year, I struggled too much in downhills, realized early that the result would not be good, and it is not so fun to see people swooshing past you all the time. It was a bit tough to motivate yourself, when I realized early that I couldn’t for example manage the medal time (1,5 times the winning time) and that I had no idea what position I had. It wasn’t either that fun knowing that the result would still not be good even though I tried my best and also knowing that the next race (Dobbiaco-Cortina) is only 6 days away. However, I tried to be positive and tried to pass as many women as possible when I had the opportunity. Some things to take with me from the race: • I'm pretty good uphill • The “cascata” becomes shorter each year😊 • Gel works well as energy intake • I have to have better glide in my races • I have to become better at double-poling • I should try to find shorter races with smaller participants to get a better starting position in order to avoid a lot of queues along the way Anna: De första 18 km uppför kändes bra. Går bra att trycka på ganska tufft eftersom man vet att det tyvärr blir rätt många stopp i de lite brantare uppförsbackarna där man får vila. (Blir så i det startled jag startade). Jag försökte att inte stressa fastän klockan tickade iväg när man står still, utan försökte istället tänka att det blir lite gratis vila. Det tankesättet gick bättre ibland, och sämre ibland😉 I Canazei vänder banan och lätt åkning väntar i cirka 45 km, tyvärr började då min jobbiga period som höll i sig i princip till Molina och vändningen tillbaka då det igen börjar gå lätt uppför (ungefär 6 km från mål). Jag hade helt enkelt fruktansvärt dåligt glid, och när du inte är så stark i stakåkningen för tillfället så blir det riktigt tungt. Värst var det från omkring 25 km till omkring 40 km då folk bara svischade förbi mig. Jag försökte allt, lägga mig i rygg, byta spår, testa mellan spåren (gled i alla fall bättre där) och staka allt jag orkade, trots detta blev farten alldeles, alldeles för låg. Skulle banan ha varit lagd åt andra hållet tror jag att jag skulle ha gjort ett rätt bra lopp😉, men nu kan jag endast vara nöjd med allt som gick uppför. Var 129 i vändningen i Canazei och 164 när cascatan (sista backen) började. I mål var jag 159. Jag förbättrade mig 40 platser från ifjol, men hade verkligen hoppats på ett mycket bättre resultat. Tyvärr var det inget riktigt roligt lopp i år, jag slet alldeles för mycket i stakåkningen, förstod tidigt att resultatet inte skulle bli bra, och det är ju inte så kul att se folk svischa förbi dig hela tiden. Lite svårt att motivera sig också när man vet att det i princip blir omöjligt att t.ex. klara medaljtid, och man inte har någon aning om vad för placering man har. Kändes inte heller riktigt kul att slita som tusan, veta att resultatet ändå inte skulle bli bra och dessutom veta att nästa långlopp (Dobbiaco-Cortina) är bara 6 dagar bort. Försökte dock tänka positivt och satsade på att försöka ta så många damer som möjligt när jag hade möjligheten. Några sammanfattande punkter från loppet:
Marcus's race: Last weekend we did Marcialonga. This was one of my biggest goals for the season and I had trained well before the race. I started in grid 1 after those who started first. In Marcialonga you let skiers go step by step and not as in Vasaloppet where everyone starts at the same time. Two years ago, I started in grid 14 of 15. I got quite far behind in the grid and there were some queues the first 18 km that goes uphill. At this part I found some good skiers to use the drafting benefits from. After the turning when the track starts to go downhill, I noticed that my glide was not optimal, and many skiers passed me. Otherwise, double poling slightly downhill should be best for me. After about 40 km the skis began to glide a bit better when the snow was warmer, and it was a bit more ice in the track. I also found some skiers to stick close to. I also tried to find fastest track, and usually it was best for me to double pole beside the track. Before the last uphill, the “cascata”, I was unsure if I would put on grip wax or not. Toko has 2 “klistermachines”, where people help you to out on klister. But since there was such a long queue, I didn’t choose to put on any klister, and instead double poled the uphill. It was heavy and I lost some positions on the way. However, I don’t think I I would have become better overall if I had waited for klister. My position among the men was 492, 225 positions better than last year, so I have to be satisfied with that, even though I might have hoped for a little better feeling along the way. • Important with the right structure • Energy intake worked well (Enervit) • I have to drink more from the fluid belt or blow into it, preventing it from freezing. Marcus lopp: I helgen som var körde vi Marcialonga. Detta var ett av mina stora mål för säsongen och jag har tränat bra inför loppet. Jag startade i folla 1 efter de som fick starta först. I Marcialonga släpper man iväg åkare efter hand och inte som i Vasaloppet där alla startar samtidigt. För 2 år sedan startade jag i folla 14 av 15. Jag kom ganska långt bak i follan och hade en del köer de första 18 km som går uppför. Jag hittade på denna väg en del bra ryggar. Efter vändning där nedförsbackarna började så märkte jag att mitt glid inte var optimalt. Jag blev omåkt av ett flertal. Annars borde stakning i lätt terräng vara det bästa för mig. Efter cirka 40 km så började skidorna glida lite bättre när snön var varmare och det var lite mera is i spåret. Jag hittade en del ryggar också. Jag försökte också att hitta det spår som gick snabbast, och oftast var det bäst för mig att staka utanför spår. Inför sista backen var jag osäker på om jag skulle sätta på valla eller inte. Toco har 2 klistermaskiner där det står folk för att hjälpa en att få på klister. Men eftersom det var så lång kö så jag valde att inte sätta på klister, så de blev att staka uppför sista backen. De var tungt och jag tappade en del placeringar i backen. Däremot tror jag att jag inte skulle blivit bättre totalt om jag väntat vid klistermaskinen. Min placering bland herrarna blev 492. 225 placeringar bättre än ifjol, så det får ändå vara godkänt, fast jag kanske hade hoppats på lite bättre känsla under vägen.
 Preparing the track in Predazzo  Predazzo  Pasta party afterwards  The view from our hotel in Predazzo |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde