 Ski testing at Canazei Weather conditions: articial snow, appr. -4 degrees at the start, a couple of plus degrees along the way, mostly cloudy, some sunshine along the way Glide: Base wax: HWK LF Silver -4 to -20, HWK Base HF, Powder Swix FCX 7, Roller straight 2 mm Grip wax (Anna): Klisterspray, Blue Vauhti klister ironed, 3 layers VR45 SWIX, 2 layers with v40, V45 3 layers corked, v30 corked Förhållanden: konstsnö (i princip bara), -4 grader vid start, ett par plus längs vägen, mulet, solen sprack igenom någon gång Glid: Bas: HKW LF silver -4 till -20, HKW Base HF, Pulver Swix FCX 7, Rak rill 2 mm Fäste (Anna): Klisterspray, Blå Vauhti klister invärmt, 3 lager VR45 SWIX, 2 lager v40, 3 lager VR45 korkade, V30 korkat  Ski testing Anna's race: The first 18 km uphill felt good. It felt comfortable to push quite tough because you know that there will unfortunately be quite a lot of stops in the steeper uphills where you get some rest. (Unfortunately, this happen when you start in the grid that I start). I tried not to get stressed even though the time passed when standing still, and instead think that I get some rest. Sometimes that was easier, and sometimes not😉 In Canazei, the track turns and get slightly downhill for about 45 km, unfortunately, then my tough period began, and it pretty much stopped in Molina when the track turn again and starts to go uphill (about 6 km from the finish). The gliding was unfortunately terrible, and when you’re not so good at double-poling at the moment, it was very though. The worst part was from about 25 km to about 40 km, then people just swooshed past me. I tried everything, tried to be just behind other skiers, changed tracks, tested to go between the tracks (here the glide was at least better) and double-poled everything I could, even though the speed was far too low. If the track had been in the other direction, I think I would have done a pretty good race😉, but now I can only be satisfied with the uphills. I was 129 in Canazei and 164 when the casacata (last uphill) began, and I finished 159. I was 40 positions better than last year, but I had really hoped for a much better result. Unfortunately, it was not either a really fun race this year, I struggled too much in downhills, realized early that the result would not be good, and it is not so fun to see people swooshing past you all the time. It was a bit tough to motivate yourself, when I realized early that I couldn’t for example manage the medal time (1,5 times the winning time) and that I had no idea what position I had. It wasn’t either that fun knowing that the result would still not be good even though I tried my best and also knowing that the next race (Dobbiaco-Cortina) is only 6 days away. However, I tried to be positive and tried to pass as many women as possible when I had the opportunity. Some things to take with me from the race: • I'm pretty good uphill • The “cascata” becomes shorter each year😊 • Gel works well as energy intake • I have to have better glide in my races • I have to become better at double-poling • I should try to find shorter races with smaller participants to get a better starting position in order to avoid a lot of queues along the way Anna: De första 18 km uppför kändes bra. Går bra att trycka på ganska tufft eftersom man vet att det tyvärr blir rätt många stopp i de lite brantare uppförsbackarna där man får vila. (Blir så i det startled jag startade). Jag försökte att inte stressa fastän klockan tickade iväg när man står still, utan försökte istället tänka att det blir lite gratis vila. Det tankesättet gick bättre ibland, och sämre ibland😉 I Canazei vänder banan och lätt åkning väntar i cirka 45 km, tyvärr började då min jobbiga period som höll i sig i princip till Molina och vändningen tillbaka då det igen börjar gå lätt uppför (ungefär 6 km från mål). Jag hade helt enkelt fruktansvärt dåligt glid, och när du inte är så stark i stakåkningen för tillfället så blir det riktigt tungt. Värst var det från omkring 25 km till omkring 40 km då folk bara svischade förbi mig. Jag försökte allt, lägga mig i rygg, byta spår, testa mellan spåren (gled i alla fall bättre där) och staka allt jag orkade, trots detta blev farten alldeles, alldeles för låg. Skulle banan ha varit lagd åt andra hållet tror jag att jag skulle ha gjort ett rätt bra lopp😉, men nu kan jag endast vara nöjd med allt som gick uppför. Var 129 i vändningen i Canazei och 164 när cascatan (sista backen) började. I mål var jag 159. Jag förbättrade mig 40 platser från ifjol, men hade verkligen hoppats på ett mycket bättre resultat. Tyvärr var det inget riktigt roligt lopp i år, jag slet alldeles för mycket i stakåkningen, förstod tidigt att resultatet inte skulle bli bra, och det är ju inte så kul att se folk svischa förbi dig hela tiden. Lite svårt att motivera sig också när man vet att det i princip blir omöjligt att t.ex. klara medaljtid, och man inte har någon aning om vad för placering man har. Kändes inte heller riktigt kul att slita som tusan, veta att resultatet ändå inte skulle bli bra och dessutom veta att nästa långlopp (Dobbiaco-Cortina) är bara 6 dagar bort. Försökte dock tänka positivt och satsade på att försöka ta så många damer som möjligt när jag hade möjligheten. Några sammanfattande punkter från loppet:
Marcus's race: Last weekend we did Marcialonga. This was one of my biggest goals for the season and I had trained well before the race. I started in grid 1 after those who started first. In Marcialonga you let skiers go step by step and not as in Vasaloppet where everyone starts at the same time. Two years ago, I started in grid 14 of 15. I got quite far behind in the grid and there were some queues the first 18 km that goes uphill. At this part I found some good skiers to use the drafting benefits from. After the turning when the track starts to go downhill, I noticed that my glide was not optimal, and many skiers passed me. Otherwise, double poling slightly downhill should be best for me. After about 40 km the skis began to glide a bit better when the snow was warmer, and it was a bit more ice in the track. I also found some skiers to stick close to. I also tried to find fastest track, and usually it was best for me to double pole beside the track. Before the last uphill, the “cascata”, I was unsure if I would put on grip wax or not. Toko has 2 “klistermachines”, where people help you to out on klister. But since there was such a long queue, I didn’t choose to put on any klister, and instead double poled the uphill. It was heavy and I lost some positions on the way. However, I don’t think I I would have become better overall if I had waited for klister. My position among the men was 492, 225 positions better than last year, so I have to be satisfied with that, even though I might have hoped for a little better feeling along the way. • Important with the right structure • Energy intake worked well (Enervit) • I have to drink more from the fluid belt or blow into it, preventing it from freezing. Marcus lopp: I helgen som var körde vi Marcialonga. Detta var ett av mina stora mål för säsongen och jag har tränat bra inför loppet. Jag startade i folla 1 efter de som fick starta först. I Marcialonga släpper man iväg åkare efter hand och inte som i Vasaloppet där alla startar samtidigt. För 2 år sedan startade jag i folla 14 av 15. Jag kom ganska långt bak i follan och hade en del köer de första 18 km som går uppför. Jag hittade på denna väg en del bra ryggar. Efter vändning där nedförsbackarna började så märkte jag att mitt glid inte var optimalt. Jag blev omåkt av ett flertal. Annars borde stakning i lätt terräng vara det bästa för mig. Efter cirka 40 km så började skidorna glida lite bättre när snön var varmare och det var lite mera is i spåret. Jag hittade en del ryggar också. Jag försökte också att hitta det spår som gick snabbast, och oftast var det bäst för mig att staka utanför spår. Inför sista backen var jag osäker på om jag skulle sätta på valla eller inte. Toco har 2 klistermaskiner där det står folk för att hjälpa en att få på klister. Men eftersom det var så lång kö så jag valde att inte sätta på klister, så de blev att staka uppför sista backen. De var tungt och jag tappade en del placeringar i backen. Däremot tror jag att jag inte skulle blivit bättre totalt om jag väntat vid klistermaskinen. Min placering bland herrarna blev 492. 225 placeringar bättre än ifjol, så det får ändå vara godkänt, fast jag kanske hade hoppats på lite bättre känsla under vägen.
 Preparing the track in Predazzo  Predazzo  Pasta party afterwards  The view from our hotel in Predazzo
0 Kommentarer
Today Tour de Ski finished with the final climb up Alpe Cermis and last weekend the tour started here in Dobbiaco/Toblach with sprint in free technique on Saturday and 10 and 15 k on Sunday. We experienced great competitions with four different winners, Johannes Høsflot Klæbo and Stina Nilsson in the sprints, and Natalya Nepryaeva and Sergej Ustiugov in the distance races. The biggest disappointment was that Federico Pellegrino didn't reach the final, the biggest surprise was maybe that Sergej Ustiugov won 15 k and the coolest moment was the chat we had with Klæbos father and grandfather. Idag avslutades Tour de Ski med sista klättringen uppför Alpe Cermis, and förra helgen startade touren här i Dobbiaco/Toblach med sprint i fri teknik på lördagen och 10 och 15 km på söndagen. Vi fick se intressanta tävlingar med fyra olika vinnare, Johannes Høsflot Klæbo och Stina Nilsson i sprint, och Natalya Nepryaeva och Sergej Ustiugov i distansloppen. Den största besvikelsen var att Federico Pellegrino inte nådde finalen, den största överraskningen var kanske att Sergej Ustiugov vann 15 km och det coolaste ögonblicket var pratstunden vi fick med Klæbos pappa och morfar.  Klaebo in the qualification  One of the heats in the sprint  Quite a lot of people at the sprint  Federico Pellerino, such a great ambassador for the sport, so nice to everyone  On of the too uphills on the women's 10 k  One of the favourites in Tour de Ski, Jessica Diggins  Heidi Weng, her best performance in a while  Two of the favourites of winning Tour de Ski, Ingvild Flugstad Östberg and Krista Pärmäkoski  Sergei Ustiugov back in business! The winner of the men's 15 k  Emil Iversen and Denis Spitsov  Johannes Høsflot Klæbo and Martin Johnsrud Sundby  Sergej Ustiugov about to cross the finish line  Johannes Høsflot Klæbo after 15 k  Last week has been filled with action, but at the same time it has been very calm and restful. Even though we have been on the move for a week and working at the same time there has been no stress. Since last Friday we have been in five different countries, been sleeping at five different accomodations and have been training in three different countries! Last Friday we went from Åland to Mora for Vasaloppet and stayed there until Tuesday. We decided earlier this year to come back here to Dobbiaco/Toblach, so on Tuesday we took a plane to Salzburg where we had our car. Tuesday evening and Wednesday morning we spent in Schönau am Königssee. Even though the weather wasn't the best we went for a nice morning sightseeingrun before breakfast, very nice!. We have been driving the road between Salzburg and Dobbiaco several times but never really stopped on the way so therefore we decided to stop at Bad Gastein to check out the sparesort and party place for many Swedes. Since we where there in the middle of the day it was very quiet, no after ski yet, and we strolled around for a while. A very nice and a bit different place, compared to other alpine resorts. On Wednesday afternoon we came back to Dobbiaco and spent the two first nights here at the neighbouring hotel since our accommodation was full. Had two great days with a lot of great food, some bathing in the pool and sauna and great cross country-skiing. I also celebrated my birthday yesterday in the best way, with skiing, lovely weather and great food. The only thing missing was family and friends, but I got so many birthday wishes that I felt I had them all around me:) Senaste veckan har varit händelsrik, men samtidigt har den varit väldigt lugn och skön. Även om vi varit på resande fot och jobbat samtidigt har det inte varit någon stress. Sen förra fredagen har vi varit i fem olika länder, sovit på fem olika boenden och tränat i tre olika länder! I fredags åkte vi från Åland till Mora för Vasaloppet och stannade där fram till tisdag. Vi bestämde oss tidigare i vintras för att komma tillbaka till Dobbiaco/Toblach, så i tisdags flög vi tillbaka till Salzburg där vi lämnat vår bil. Tisdag kväll och onsdag morgon tillbringade vi i Schönau am Königssee. Även om vädret inte var det bästa tog vi en sightseeinglöptur på morgonen innan frukost, riktigt fint! Vi har åkt vägen mellan Salzburg och Dobbiaco flera gånger men aldrig riktigt gjort något stopp på vägen så denna gång bestämde vi oss för att stanna vid Bad Gastein för att kolla in kurorten och party-alporten för många svenskar. Eftersom vi var där mitt på dagen var det väldigt lugnt, och ännu ingen after ski, och vi promenerade runt en stund. En mycket trevlig och lite annorlunda ort, jämfört med andra alporter. På onsdag eftermiddag kom vi tillbaka till Dobbiaco och tillbringade de första två nätterna på grannhotellet eftersom vår "egen" lägenhet var fullbokad. Vi hade två fantastiska dagar med många goda måltider, relax i poolen och bastun och fantastisk längdskidåkning. Jag firade också min födelsedag igår på bästa sätt med skidåkning, härligt väder och god mat. Det enda som fattades var familj och vänner, men jag fick så många grattishälsningar att jag kände att jag hade dem alla runt mig :)  Our cottage in Mora  Tennäng  Evertsberg  On our way to Salzburg  Schönau am Königssee  Great breakfast  Bad Gastein  Fantastic skiing  Great birthday lunch  Birthday cake with a view:)  Relaxing by the pool  Cheese buffet, lots of food last week:)  Another day of great skiing Feels great to be back! Three pictures from today    Two pictures from yesterday's cross country-skiing  Meeting a horse carriage beside the track - where else does that happen?  Many restaurants beside the track, perfect for a lunch or coffee Some pictures from almost three hours of cross country-skiing today (600 altitude meters)  The tracks start 10 meters from our house, and from here you have access to almost 200 km of tracks       Today I've realized that there are only two downsides with Dobbiaco/Toblach: that you have to have resting days and that you often has to wax the skis with klister. But I think I can live with that:)
Idag insåg jag att det bara finns två nackdelar med Dobbiaco/Toblach: att du måste ha vilodagar och att du ofta måste valla med klister. Men jag tror jag kan leva med det:)   Today is one of those special days for me. It is January 8 and if I shouldn’t have quit my other job it should have been the first day of a new semester. Instead this day has consisted of a couple of hours of work in the car with amazing views swishing by, a "walking lunchstop" in Rothenburg ob der Tauber, a nice dinner, and as the highlight of the day, cross country-skiing at the tracks in Seefeld in Tirol, the place which will host the FIS Nordic World Ski Championship 2019 and Kaiser Maximilian Lauf next weekend! I am very satisfied with my decision to go for working only with our own company, it really gives us an amazing life! I really enjoy and appreciate having the opportunity to live my life like this, for me it is fantastic!! Make sure you do what you want in your life, no matter what it is, life is too short to not at least try:) Idag är en av de dagar som är lite speciella för mig. Det är 8 januari och om jag inte hade slutat mitt förra jobb skulle det ha varit den första dagen av en ny termin. Istället har denna dag bestått av några timmars arbete i bilen med fantastisk vyer utanför fönstret, ett "promenad-/lunchstopp" i Rothenburg ob der Tauber, en trevlig middag och dagens höjdpunkt, längdskidåkning i Seefeld in Tirol, platsen som kommer att stå som värd för Världsmästerskapen i skidor 2019 och Kaiser Maximilian Lauf nästa helg! Jag är väldigt nöjd med mitt beslut att bara arbeta med vårt eget företag, det ger oss verkligen möjligheten till ett fantastiskt liv! Jag uppskattar verkligen möjligheten något otroligt att kunna leva mitt liv så här, för mig är det fantastiskt !! Våga gör det du verkligen vill i ditt liv, oavsett vad det är, livet är för kort för att åtminstone inte försöka:)  Rothenburg ob der Tauber View from our office (and the weather got fantastic as soon as we reached the Alps:)   Seefeld in Tirol     After Ski the Austrian style  We have spent the last couple of days in Orsa Grönklitt, a ski resort appr. 4 hours from Stockholm. Since we're able to work anywhere and really wanted to ski, we decided to book a cottage here for a while. A decision we haven't regret! Here comes some pictures from the last couple of days. Enjoy the lovely winter:) Vi har tillbringat de senaste dagarna i Orsa Grönklitt, ett skidområde cirka 4 timmars bilresa från Stockholm. Eftersom vi kan jobba var som helst och verkligen ville skida, bestämde vi oss för att boka en stuga här för ett tag. Ett beslut vi inte har ångrat! Här kommer några bilder från de senaste dagarna. Njut av den fantastiska vintern:) Fantastic accommodation with a great view     Great skiing in a winter wonderland        Marcus at the end of training. The picture is taken at around three o'clock. The sunset is coming early:) Office with a great view:)  Lunch at beautiful Fryksås    Today is the first day with temperatures below zero, and that means the winter is coming even closer:) Here comes some more winter inspiration  One of the greatest things about living in Dobbiaco/Toblach if you love cross country-skiing is the proximity to several cross country-skiing centres/biathlon centres. In this post I will write a bit about Obertilliach, which is probably most famous for biathlon and Ole-Einar Björndalen, who lives nearby and very often train there. Obertilliach is in Austria, less than 40 km from Dobbiaco/Toblach. Obertilliach is situated at a quite high altitude which means great snow condition already from beginning/mid November. In the winter, you can choose between 6 different tracks at the stadium and nearby, but you can also, if the snow conditions are good, take the Grenzlandloipe Tiroler Gailtal, a track that goes all the way from Kartitsch via Obertilliach, Untertilliach, Maria Luggau to St. Lorenzen in Lesachtal. Approximately 25 km. The 6 tracks around the stadium have a total climb from 40 meters up to 129 meters. We were only once to Obertilliach last year, in April, when the snow conditions started to get quite bad in many places. We chose to go there because we really wanted to see try the tracks and it was one of not too many places that were still open. During the summer, you can enjoy 4 different rollerski tracks of all together 4,2 km with a width of 3,6 meter. Seems to be really great to go rollerskiing there, even though we didn’t have the time to try it that time. In the summer, the vicinity is also perfect for running and hiking.  Here it wasn't that good, but having in mind that the temperature at daytime was around 15 degrees, it was still quite okay:)   En av de bästa sakerna med att bo i Dobbiaco/Toblach om du älskar längdskidåkning är närheten till flera längdskid/skidskyttecenter. I det här inlägget tänkte jag lite om Obertilliach, förmodligen mest känt för skidskytte och Ole-Einar Björndalen, som bor i närheten och ofta tränar där. Obertilliach ligger i Österrike, knappt 40 km från Dobbiaco/Toblach. Obertilliach ligger på ganska hög höjd vilket innebär bra snöförhållanden redan från början/mitten av november. På vintern kan du välja mellan 6 olika spår på stadion och i närheten, men du kan också, om snöförhållandena är bra, skida “Grenzlandloipe Tiroler Gailtal”, ett spår som går hela vägen från Kartitsch via Obertilliach, Untertilliach, Maria Luggau till St. Lorenzen i Lesachtal. En sträcka på cirka 25 km. De 6 banorna runt arenan har en total stigning från 40 upp till 129 meter. Vi skidade bara en gång i Obertilliach förra året, i april, när snöförhållandena började bli ganska dåliga på många ställen runt om Dobbiaco. Vi valde att åka hit eftersom vi verkligen ville pröva banorna, och för att det var en av få platser som fortfarande var öppna. Under sommaren finns 4 olika rullskidbanor på sammanlangt 4,2 km och med en genomsnittlig bredd på 3,6 meter. Det verkar superfint att åka rullskidor där, tyvärr hade vi dock inte tid att prova det i våras. På sommaren erbjuder också omgivningen perfekta förhållanden för löpning och vandring.     Here Ole Einar Björndalen has done some shooting One of the reasons why we like Valle di Casies/Gsiesertal so much is probably because it is extremely beautiful, it’s the perfect place to train double poling, it is a very long track (not always from the beginning of the season though) and it was the first place to have snow near us. We came to Dobbiaco/Toblach December 1 last year, and on December 3 there was a 3 kilometer long track in Santa Maddalena in the end of Valle di Casies , absolutely perfect for us! The reason why they can have the track ready that soon even though there are still quite warm at daytime in December and no “real snow” is because since it is in the end of a valley, the sun doesn’t have that many hours a day to eat up the snow. En av orsakerna till att vi gillar Valle di Casies/Gsiesertal så mycket är att det är väldigt vacker, det är den perfekta platsen att träna stakning på, det är en väldigt lång bana (dock inte alltid från början av säsongen) och det var den första platsen som hade snö i närheten av där vi bodde. Vi kom till Dobbiaco/Toblach den 1 december i fjol, och den 3 december fanns det 3 km spår i Santa Maddalena i slutet av dalen, helt perfekt för oss! Anledningen till att de kan spåra så tidigt fastän det fortfarande är ganska varmt i december och det inte finns någon "riktig snö" är att eftersom banan ligger i slutet av en dal, har solen inte så många timmar om dagen på sig att “äta upp snön”.   Beautiful Santa Maddalena  As the days went on the track got longer and longer and in the end of January it was possible to go from Santa Maddalena to Dobbiaco, a distance of about 26 kilometers, with just a walk through a small town (Monguelfo/Welsberg). If you didn’t feel for a walk it was just to go from Santa Maddalena to Monguelfo and back, a track of about 34 kilometers. Allt eftersom dagarna gick blev spåret längre och i slutet av januari var det möjligt att skida ända från Santa Maddalena till Dobbiaco, en sträcka på ca 26 kilometer (du måste dock ta en liten promenad genom byn Monguelfo/Welsberg). Om du inte var sugen på att promenera mitt i träningspasset var det bara att köra Santa Maddalena - Monguelfo tur-och-retur, en sträcka på runt 34 kilometer.  Perfect tracks  Skiing at New Year  Valle di Casies is a quite cold place, the temperature was almost always 5-10 degrees lower here than in Dobbiaco  A short detour up to Tesido/Taisten/ En liten extra slinga upp till Tesido/Taisten:      No problem if you're getting hungry along the way:) One of the reasons for why it is so important that the track is open is the competition Gran Fondo Val Casies/Gsiesertal Lauf that take place every year in February (this year 17-18 February) with races in the classical technique on Saturday and races in skating style on Sunday. Both days you can choose between 30 km and 42 km. The 30 k is an easy track, but if you choose the 42 k you have to take over 200 altitude meters in just a couple of kilometers on a part where the tracks aren’t the best. En av anledningarna till varför det är så viktigt att spåret är öppet är tävlingen Gran Fondo Val Casies/Gsiesertal Lauf som äger rum varje år i februari (i år går den av stapeln 17-18 februari) med tävlingar i klassisk teknik på lördag och i skate på söndag. Båda dagarna kan du välja mellan 30 km och 42 km. 30 km-banan är lätt, men väljer du 42 km-loppet måste du ta över 200 höjdmätare på bara ett par kilometer, där banan är bade riktigt brant och kurvig på visa ställen, vilket gör att spåren inte alltid är de bästa just där.  The track is ready for the race  Here it's important to watch your step  Image from http://www.valcasies.com/en/info-race/course And of course the “spring skiing” in Valle di Casies is nothing to complain about, just amazing! Och naturligtvis är "vårskidåkningen" i Valle di Casies helt fantastiskt!   Förra veckan skidade vi ännu både på längden och utför, men nu är det rullskidor/rollerblades, löpning och vandring som gäller. Sista skidpasset blev i Anterselva lördagen förra veckan. Lite synd att de inte fortsätter att pista och spåra där för ännu förra fredagen var spåren näst in till perfekta tidigt på morgonen. Inför lördagen hade de dock inte fixat till dem alls, och när jag frågade en kille som jobbade i uthyrningsshopen trodde han inte att de skulle göra ngt mer åt dem, så då bestämde vi att lördagens skatepass fick vara det sista. Inget vidare, i synnerhet för mig, att åka banor som går mycket uppför och nerför där man inte får fast skidorna:( Läste att i Orsa skulle de ha spåren öppna ännu i påsk, vilket gjorde en lite avundsjuk:) Vintern har verkligen varit helt fantastisk här, men gillar man vårskidåkning långt in i april/maj ska man satsa på Norden.  Årets första rullskidpass! Väntar på att snön ska försvinna helt från världscupbanorna och att de ska sopa dem så att man kan åka där!  Bild från ett av löppassen  Vandring är inte heller så tokigt, även om det inte är i närheten av lika roligt som skidåkning  Ännu finns det snö kvar; i och för sig är detta på 2 200 möh:)  Perfekta spår i Anterselva ännu förra veckan Nu blir det som sagt rullskidor, rollerblades, löpning och cykling framöver. För mig blir det dock verkligen att känna in kroppen, se vad som passar bäst att träna, och i synnerhet att göra det försiktigt. Känner att nu måste jag verkligen se till att mitt rygg-/höftproblem löser sig!  Ett säkert vårtecken:)  Målportalen med den kända skylten Här kommer en racerapport från Vasaloppet efter lite mer än en vecka efter målgång. Efter Vasaloppet har vi varit på resande fot relativt mycket med bland annat några dagar på Åland så jag har inte riktigt hunnit skriva något om loppet på bloggen. Jag startade i led 3, vilket var bra mycket längre fram än senast jag åkte, vilket var 2011, och då jag startade i led 10. I första backen gick det relativt smidigt, iof sig behövde man vara lite rädd om stavarna. De mesta av backen gick det ändå att diagonala eller staka uppför med vissa stopp. När jag kom upp på myrarna märkte man tydligt att det var rejält med motvind och att det var bättre desto längre åt höger man åkte för då kunde det vara flera som agerade vindskydd. Ändå håll jag mig ganska mycket i det snabbare, men tyngre vänstra spåret, och jag kom till Smågan på 49 minuter. Sedan fungerade loppet bra tills efter Risberg, som ligger cirka 30 km bort, då började orken eller energin i musklerna att ta slut. Vägen upp till Evertsberg var riktigt tung och vid Evertsberg träffade jag på Anna första gången som var med som langare av vätska. Då var jag riktigt trött, men efter lite choklad blev jag lite piggare igen. Dock kändes dippen ganska rejält ända fram till Eldris vid cirka 80 km då jag fick i mig 2 muggar med buljong, vilket gjorde att jag piggnade till rejält igen. Jag kom i mål på 5,40,27 och plats 1980. Jag får vara relativt nöjd med loppet trots en ganska lång och tung del. Lite bilder från dagen före loppet och från själva loppet: Skidtestning i Hökberg dagen innan. Mycket snö i luften och någon minusgrad:   Skylten som även borde finnas i långloppen här nere i Europa  Vasaloppsmässan  Erdinger alkoholfrei - stor sponsor också inom skidskytten  Mysigt vid målrakan kvällen innan loppet Vasaloppsdagen  Perfekta spår på väg in mot målet på Vasaloppsmorgonen  Även vädret var underbart på morgonen vid Mora innan start  Herreliten i Evertsberg  Lugnet före stormen för Mattias Svahn i vallaboden i Evertsberg  Frivilliga redo med mat och dryck i Evertsbergskontrollen  Väntar på Marcus för vätskelangning  Marcus på målrakan  I mål efter 5 h 40 min 27 s  Efter målgång tillbaks vid vår stuga på kvällen Och avslutningsvis några reflektioner från loppet:
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2019
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde