 Throwback toour week at Marcus's parents cottage on Kumlinge. Tillbakablick till vår vecka på Marcus föräldrars stuga på Kumlinge.    Boat life / Båtliv      Fishing / Fiske    Swimming and bath / Simning och bad     Summer activities / Sommaraktiviteter  Celebrating a goal in football / Firar ett mål i fotboll  Blueberry picking / Blåbärsplockning  Making toys of pine cones / Lagar leksaker av kottar  Chiara and her cousin rowing / Chiara är ute och ror med sin kusin Training / Träning  Strength training with a view / Styrketräning med utsikt  Running / Löpning   Test run / Testlopp  Taking the boat to the running sessions / Tar båten till löppassen  Training ending with a dip in the sea / Träningspass som avslutas med ett dopp i havet  Bringing stones from the forest for the building of the pier that broke down during the winter / Hämtar stenar från skogen till byggandet av bryggan som gick sönder under vintern  We celebrated our 15th anniversary with a toast in Prosecco / Vi firade vår 15-åriga bröllopsdag med att skåla i Prosecco
0 Comments
 On 11th July Marcus and I ran Semesterloppet 12 km in Eckerö. From the beginning I had regsistered for 8 km, but when Marcus told me that it was only 12 km that was competition class I decided to change to 12 km. The reason that I first registered for 8 km was that my hip/back is bother me quite lot, I normally don't run much at all on trails in the forest, that I haven't done so many longer running sessions and that I also really wanted to also do a test session on Kumlinge (that Marcus and I try to run every summer) the days after, but I felt that should I run, then I wanted to participate in a "real" race. As usual it was sunny and quite warm, and a wind of around 6 m/s. I didn't really know what to expect from the race, but I wanted to try to not start to hard and to get a good and hard training session. The race consists of 3 loops of 4 km on a mix of grass, packed gravel, trails with sometimes soil, sometimes sand and sometimes rocks, and since I mostly run on packed gravel and asphalt I decided to try to not go too fast on the "more difficult" parts, to be able to instead go a bit harder on the other parts. The first lap felt okay, but after some hundred meters in to the second lap there is a short uphill and then I felt that my legs already were numb. The last kilometer of the first lap that consists of trail running on rocks and a faster part on packed gravel, and then the start of the second lap on grass had really taken its toll. On the second lap I was really thinking about quitting after being in quite a lot of pain and feeling that the race slipped away, but I continued since my body didn't get worse on the latter part of the second lap and I felt that at least I would get a good training session. During the whole race I had an American runner, that I know came 4th last year, appr. 50-100 meters ahead of me. It was of course inspriring but I reallt didn't feel that I had a chance to catch her, until the last lap when another male runner caught me and I could get his back in the beginning of the lap. When we came out on the gravel I had hoped that we could take turns and help each other to the finsih line. When he passed me I really tried to keep up with him, but unfortunately I hadn't the power and he went away. Afterwards, I wondered whether I could have had something more to give, if I would have known that he passed the American woman, who finished third in the race, and then maybe should have dragged me to become third instead. Still, I think that I would not have been able to do that. Weather conditions: sun, 24 degrees, 6 m/s from north. Shoes: asics Magic Speed 4. Den 11 juli sprang Marcus och jag Semesterloppet 12 km i Eckerö. Från början hade jag anmält mig till 8 km, men när Marcus berättade att det bara var 12 km som var tävlingsklass bestämde jag mig för att byta. Anledningen till att jag först valde 8 km var att jag har ganska mycket besvär med höften/ryggen, att jag normalt sett springer väldigt lite trail, att jag inte sprungit så många längre löppass och att jag dessutom verkligen ville kunna genomföra ett testpass på Kumlinge (som Marcus och jag försöker springa varje sommar) dagarna efter. Samtidigt kände jag att om jag ändå skulle tävla ville jag springa ett "riktigt" lopp. Som vanligt var det soligt och ganska varmt, med en vind på omkring 6 m/s. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av loppet, men målet var att inte öppna för hårt och att få till ett bra och tufft träningspass. Banan består av tre varv på en 4 km lång slinga med en blandning av gräs, hårt packat grus samt skogsstigar med jord, sand och berg. Eftersom jag nästan bara springer på packat grus och asfalt bestämde jag mig för att hålla igen lite på de mer tekniska partierna för att i stället kunna springa snabbare där underlaget var lättare. Det första varvet kändes helt okej, men några hundra meter in på det andra varvet, efter en kort uppförsbacke kände jag redan hur benen började bli stumma. Den sista kilometern på det första varvet, med teknisk löpning över berg följt av en snabbare utförslöpa på hårt grus, och sedan inledningen av det andra varvet på gräs, hade verkligen tagit ut sin rätt. Under det andra varvet funderade jag faktiskt på att bryta. Jag hade ganska ont och kände att loppet gled mig ur händerna. Men eftersom kroppen inte blev sämre under den senare delen av varvet valde jag att fortsätta. Jag tänkte att jag åtminstone skulle få ett riktigt bra träningspass. Under hela loppet hade jag en amerikansk löpare, som jag visste att kom fyra förra året, ungefär 50–100 meter framför mig. Det var förstås inspirerande, men jag kände aldrig att jag hade någon realistisk chans att komma ikapp henne – förrän under det sista varvet. Då kom en manlig löpare ikapp mig och jag lyckades hänga på honom i början av varvet. När vi kom ut på grusvägen hoppades jag att vi skulle kunna hjälpas åt genom att växeldra hela vägen till mål. När han passerade mig försökte jag verkligen följa med, men jag hade tyvärr inte krafterna och han gled ifrån mig. Efteråt har jag funderat på om jag kanske hade kunnat plocka fram lite extra om jag hade vetat att han faktiskt gick om den amerikanska löparen, som slutade trea i loppet. Kanske hade han då också kunnat dra med mig till en tredjeplats. Tror dok inte att jag hade klarat det. Väderförhållanden: Sol, 26 grader och nordlig vind 6 m/s vind. Skor: ASICS Magic Speed 4.   On 6th July Marcus and Chiara (together with me) participated in Hova Riddarsprånget 10k and 2k. It felt like a familiar race where also the organizer himself did the race. Riddarsprånget is also a part of Hova Medieval Week with handicraft, food, different activities and a jousting tournament, so it was lots of people there. Riddarsprånget 10k consisted of two laps on a flat 5k loop with quite a lot of turns. Marcus did a good race and finished 2nd in M45 on 40.51 and was rewarded with a coffee package. Den 6 juli deltog Marcus och Chiara (tillsammans med mig) i Hova Riddarsprånget,10 km respektive 2 km. Det kändes som ett familjärt lopp, där till och med arrangören själv stod på startlinjen. Riddarsprånget är en del av Hova Riddarvecka, med hantverk, mat, olika aktiviteter och ett tornerspel, så det var mycket folk på plats. 10-kilometerslopp bestod av två varv på en platt 5-kilometersslinga med ganska många svängar. Marcus gjorde ett bra lopp, slutade tvåa i H45 på 40,51 och belönades med ett kaffepaket.           On June 7, Marcus and I ran Västerås Stadslopp 10k, while Chiara was at home with her grandparents. I didn't feel that I was in my best shape, but I was hoping that I still would be able to do an okay race. I started out a little too fast, but decided to keep the pace as long as it still felt manageable. Unfortunately, the demanding opening section — with a gentle uphill, followed by an extra loop featuring a steeper climb, a steep downhill on cobblestones, several sharp 90-degree turns, and then another gradual uphill over the first 3 km — combined with sunshine and a temperature of 23°C, took its toll sooner than I had hoped. The remaining 7 km turned into a real struggle. Overall, it was quite a challenging course. In addition to the demanding start, there was another fairly steep climb followed by a downhill around the 5–6 km mark, sections on gravel paths and trails, and about 1.5 km of running into a strong headwind on a slight incline between 7 and 8 km. For me, it felt like my legs simply ran out of energy during this race, and at the same time I just didn't have another gear to push into. After crossing the finish line, I checked my watch and realized that I had recorded one of my highest heart rates in many years. Looking back, I probably didn't have much more to give. Conditions: 24 degrees, sun and 6-7 m/s (gust of winds of 9-10 m/s) Shoes: asics Magic Speed 4 Den 7 juni var Marcus och jag och sprang Västerås stadslopp tillsammans, och Chiara var hemma med mormor och morfar. Formen kändes väl inte på topp, men jag hoppades att jag ända skulle kunna gör ett okej lopp. Jag startade lite för tufft, men bestämde dock ändå att köra på så länge det kändes ok. Men den tuffa starten med lite lätt uppför och en extra sväng lite brantare uppför, brant nerför på kullersten och flera 90 graders kurvor och sen lätt uppför igen i 3 km i tillägg med sol och 23 grader tog tyvärr ut sin rätt lite för snabbt, och resterande 7 km blev tuffa. Banan var överlag rätt tuff med den relativt tuffa början och sen dessutom en rätt brant uppförsbacke och därefter nedförsbacke vid runt 5-6 km, en del löpning på grus och stig, samt runt 1,5 km löpning i rätt hård motvind med en slakmota vid 7-8 km. Det var benen som tog slut i det här loppet, men det kändes också som att det inte riktigt fanns något mer att trycka på med helt enkelt. Efter målgång kollade jag klockan och det visade sig att jag haft en av mina högsta uppmätta pulser på många år, så det fanns nog inte så mycket mer att ge. Förhållanden: 24 grader, sol och 6-7 m/s (vindbyar på 9-10 m/s) Shoes: asics Magic Speed 4      Lots of rollerskiing, both classic and skate Många rullskidpass, både klassiskt och skate  First real training session together, at our daughter’s suggestion :) Första riktiga träningspasset tillsammans, på förslag av vår dotter :)    Some biking sessions for me, Anna En del cykelpass för mig, Anna    There have been some running sessions on the forest trail, and also some new trails there, which has been very nice Det har blivit en del löppass på motionsbanan, och även lite nya stigar däromkring, vilket har varit väldigt skoj.     And some physical activities sometimes in the evening too (biking and orienteering) Och lite fysiska aktiviteter ibland på kvällarna också (cykling och orientering)  After our short stay in Engadin we arrived in Sand in Taufers/Campo Tures in the late afternoon. Very thankful that we could stay in our great friends lovely apartment, and the first night we enjoyed some pizza together. Efter vårt korta stopp i Engadin kom vi till Sand in Taufers/Campo Tures sent på eftermiddagen. Väldigt tacksamma över att få bo i våra goda vänners fina lägenhet, och den första kvällen åt vi pizza tillsammans.   Great to be able to go to the bakery in the morning and buying bread for breakfast  The town just outside the apartment --- Staden precis utanför lägenheten  Luxorious with a penthouse --- Lyxigt med en takvåning  Very nice with an ice skating rink in the middle of the centre --- Väldigt mysigt med en skridskobana mitt i centrum.  One of two good playgrounds --- En av två fina lekparker   Ice skating with our friends in Kasern/Casere --- Skridskoåkning med våra vänner i Kasern/Casere  And some sledging --- Och lite pulkaåkning  After another nice visit to the bakery:) --- Efter ännu ett trevligt besök på bageriet:)  Skiing in Rein in Taufers/Riva di Tures in very cold conditions --- Skidåkning i Rein in Taufers/Riva di Tures i väldigt kalla förhållanden  So cold conditions that I chose to run in the sun instead:) --- Så kalla förhållanden att jag valde löpning i solen stället:)   And then time for some lunch outside in the sun in the playground --- Och sen dags för lite lunch utomhus i solen i lekparken   A nice evening stroll in the town --- En trevlig kvällspromenad i stan  More skiing in Rein in Taufers/Riva di Tures (and this time a bit warmer) --- Mer skidåkning i More skiing in Rein in Taufers/Riva di Tures (och den här gången lite varmare)  More time at the playground --- Mer häng i lekparken  Hide and seek --- Kurragömma  More skiing in Rein in Taufers/Riva di Tures in the afternoon --- Mer skidåkning i More skiing in Rein in Taufers/Riva di Tures på eftermiddagen  We celebrated New Year with our friends in their house in Kasern/Casere Vi firade nyår tillsammans med våra vänner i Kasern/Casere  New Year started with a vist to the bakery --- Nyårsafton startade med en tur til bageriet   Then a run --- Sen en löptur  Heading up to our friends in Kasern/Casere --- På väg upp till våra vänner i Kasern/Casere  All going cross country-skiing --- Alla ute och åker skidor   Chiara and I changed to the sledding hil --- Chiara och jag bytte till pulkabacken    Happy New Year --- Gott Nytt År  Playing football game --- Spelar fotbollsspel  Preparing for raclette --- Förberedelse för raclette   The view from the balcony --- Utsikten från balkongen  Grilling marshmallows and sausages --- Grillar marshmallows och korv  2026 made out of people who are hiking up the mountain with torches - very cool --- 2026 skapat av människor som vandrar uppför berget med facklor – väldigt coolt New Year's Day with running, lunch outside, work at a café and making out a real Italian dinner Nyårsdagen med löpning, lunch utomhus, arbete på ett café och tillagning av en riktig italiensk middag        Last Saturday on 1st November Marcus and I participated in Åland Marathon & ½ Marathon 10km and finally, a performance that I can say that I am satisfied with. I had decided that I should take the final decision if I should compete or not after my intervals on the Tuesday before the race. Since my shape and my results have been so bad pretty much the whole year, I felt that I should only participate if I felt that I had something to do on the starting line. Since the feeling (and the speed) was quite okay on Tuesday I decided to race and hope that I would finally be able to perform. On Thursday when we were collecting our bibs, we unexpectedly came home with two pairs of carbon plate running shoes. We always thought it would be interesting to run in those shoes, and now Team Sportia had the Asics Magi Speed 4 on offer for the competition for an extremely good price. Åland Marathon & ½ Marathon 10k takes place only 1,5k from our house, and takes place on the track we train on several times a week, so it is a course we know back to front. The 10k course is two loops on a 5k track, and it is a very flat course, with only two small uphills of around 200 meters. The weather on the race day was perfect, no wind, cloudy and around 7-8 degrees. The warmup felt anything but good, so I was a bit disappointed and felt that: oh, no, not another bad race, but I know that the warmup often can be feeling bad and still the race can be good. The start went well, although I got a bit in traffic, but after around 300-400 meters I was able to run in my own pace. I felt that the pace felt quite good (but a bit slow) in the beginning, and when I checked my watch, I saw that the pace was very slow and got a bit stressed. It turned out that my watch didn’t show the right pace, because when I checked it next time the pace was a lot faster. I felt a bit unsure if I would dare to keep the pace that was a lot faster than I thought I could run. I slowed down a bit, but then I saw that my pace “automatically” was getter faster again, and then it was just to go with the flow and hope it would last for the whole race. After a while I recognized another runner in front of me, who I had also run a race with before, so I thought I would try to keep up with him (I was maybe 5-10 meters behind him for almost the entire race, but it didn't matter since there was basically no wind). When it felt a bit tougher during the race, it was quite nice to just be able to concentrate on trying to follow him. I had a good feeling the whole race and was very consistent in my pace during the whole race and even managed to have a positive split. I had hoped for a faster finish (last kilometre) and that I could have overtaken the other runner, but my legs were unfortunately very tired. I finished second in the competition class and third in ÅM. Of course, it is always fun to be on the podium, but the best part was that finally I had a better feeling during the race, and the time was also much faster than before this year. It is of course impossible to say how much the shoes affected the pace, but at least with some percent. Still, I was 2 min 38 s faster this race than at Tjejmilen, so it could probably not have been just the shoes.😊 I really have a mixed feeling about carbon plate running shoes; in a way I would just like to go out running in my old shoes to see how fast I can be now on 10k compared to before, but at the same time a part of me feel: how many persons in front of me have been running in carbon plate running shoes on competitions before? I don’t know if I think these shoes are a good solution or not, but still, you want to race with the same prerequisites as the competitors around you. Another factor that I am sure affected the time, is that the last three weeks gave been a lot less hectic than the first part of the autumn, and then it is also a lot easier to perform on a higher level. Förra lördagen, den 1 november, deltog Marcus och jag i Åland Marathon & ½ Marathon 10 km, och äntligen en prestation som jag kan säga att jag är nöjd med. Jag hade bestämt mig för att jag skulle ta det slutgiltiga beslutet om jag skulle tävla eller inte efter mina intervaller på tisdagen före loppet. Eftersom min form och mina resultat har varit så dåliga i stort sett hela året, kände jag att jag bara skulle delta om jag kände att jag hade något att göra på startlinjen. Eftersom känslan (och farten) var helt okej på tisdagen bestämde jag mig för att tävla och hoppas att jag äntligen skulle kunna prestera. På torsdagen när vi hämtade våra nummerlappar kom vi oväntat hem med två par kolfierskor. Vi har alltid tänkt att det skulle vara intressant att prova kolfiberskor, och nu hade Team Sportia ett riktigt bra kampanjpris inför tävlingen på Asics Magi Speed 4. Åland Marathon & ½ Marathon går av stapeln bara 1,5 km från vårt hus och på vägen vi tränar på flera gånger i veckan, så det är en bana vi känner till utan och innan. 10 km-banan är två varv på en 5 km-bana, och det är en väldigt platt bana, med bara två små stigningar på runt 200 meter. Vädret på tävlingsdagen var perfekt, ingen vind, molnigt och runt 7-8 grader. Uppvärmningen kändes allt annat än bra, så jag blev lite besviken och kände att: åh nej, inte ännu ett dåligt lopp, men jag vet att uppvärmningen ofta kan kännas dålig och loppet ändå kan gå bra. Starten gick bra, även om jag hamnade lite i "trafik", men efter runt 300-400 meter kunde jag springa i mitt eget tempo. Jag tyckte att tempot kändes rätt bra (om än lite långsamt) i början, och när jag kollade på klockan såg jag att tempot var väldigt långsamt och blev lite stressad. Det visade sig dok att min klocka inte visade rätt tempo, för när jag kollade den nästa gång var tempot mycket snabbare. Jag kände mig lite osäker på om jag skulle våga hålla det tempot som var mycket snabbare än jag trodde att jag skulle kunna springa loppet på, så jag saktade ner lite, men sedan såg jag att min fart "automatiskt" blev snabbare igen, och då var det bara att "go with the flow" och hoppas att det skulle hålla hela loppet. Efter ett litet tag kände jag igen en annan löpare framför mig, som jag även tidigare sprungit ett lopp med, så jag tänkte att jag försöker hålla hans rygg (jag låg dock kanske 5-10 meter efter honom nästan hela loppet, men spelade ingen roll då det vari princip ingen vind). När det kändes lite tuffare under loppet, var det rätt skönt att bara kunna koncentrera sig på att försöka följa honom. Jag hade en bra känsla hela loppet och var väldigt jämn i mitt tempo under hela loppet och lyckades till och med få en positiv split. Jag hade hoppats på en snabbare avslutning (sista kilometern) och att jag skulle ha kunnat spurta om löparen jag följt, men mina ben var tyvärr väldigt trötta. Jag slutade tvåa i tävlingsklassen och trea i ÅM. Det är förstås alltid kul att stå på pallen, men det bästa var att jag äntligen hade en bättre känsla under loppet, och tiden var också mycket snabbare än tidigare i år. Det är förstås omöjligt att säga hur mycket skorna påverkade tempot, men garanterat med någon procent. Ändå var jag 2 minuter och 38 sekunder snabbare i det här loppet än på Tjejmilen, så det kan nog inte bara ha varit skorna.😊 Jag har verkligen blandade känslor om kolfiberskor, på sätt och vis skulle jag bara vilja ge mig ut och springa i mina gamla skor för att se hur snabbt jag springer 10 km nu jämfört med tidigare, men samtidigt känner en del av mig: hur många personer framför mig har sprungit i kolfiberskor på tävlingar tidigare? Jag vet inte om jag tycker att de här skorna är en bra lösning eller inte, men man vill ju ändå tävla med samma förutsättningar som konkurrenterna runt omkring en. En annan faktor som jag är säker på att påverkade tiden är att de senaste tre veckorna har varit mycket mindre hektiska än den första delen av hösten, och då är det också mycket lättare att prestera på en högre nivå.  Foto: Niclas Nordlund Photography     Foto: Niclas Nordlund Photography  Foto: Niclas Nordlund Photography  Photos from our very nice week in Alanya: a week with lots of sun, swimming, beach life, trainng, and most importantly family time (and unfortunately two bouts of food poisoning:(). Bilder från vår väldigt fina vecka i Alanya: en vecka med massor av sol, bad, strandhäng, träning och framför allt familjetid (och tyvärr två omgångar av matförgiftning:(). Arlanda – and an after run (Kanonloppet) beer on the airport
Met by this view from my parents' balcony the first morning  Our hotel Kleopatra Dreams Beach Hotel 
Beach life on Kleopatra Beach 
 Running with swimming afterwards
  Celebrations: Chiara's and my mum's birthday and Father's Day
Flowers
  Park and playgrounds   
  Dinner at my parents' place   The trip back home
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde