Anna:
As said before the race, Marcialonga it is such a great event. Just to participate is so much fun. We started the morning with a great breakfast at our hotel before we took the bus to the start, an extremely easy way to get to the start. It is a very relaxed atmosphere in the start in Marcialonga, so you don’t have to be there many hours before the race start. The folds open only one hour before the elite starts, and if you’re there around 45 minutes to one hour before the race starts you have plenty of time to put your skis in your fold. For me the race was a great experience from the beginning to the end. I had a great feeling and no real tough periods during the race. Also my back felt okay and my body felt quite well after the cold. I was also extremely satisfied with my skis, good glide (there were not many places during the race where I felt that the glide wasn’t good) and perfect grip. Unfortunately, the downside is the time and the place. It is hard to be satisfied with a result that is so far behind where you were a couple of years ago, and to think about where I could have been without the back problem and the training makes me feel a bit sad. The positive side is that my back felt a lot better than last year and that I was able to double pole a lot more. The last uphill also went a lot better this year, probably because I could use my arms and upper body more this year during the race, so my legs were a lot fresher going into the uphill. After the race I and Marcus went to the pasta party before heading back home to our hotel in Mazzin. This week will consist of resting and some recovery training before Dobbiaco-Cortina on Saturday. It shall be so fun to go this race this year (last year I had to cancel it)! I kow it will be though for my back and I am prepared that I probably will be in pain during and after the race. The start will take place 3 km from our house and the track will be the original one with the finish in Cortina. Hope for a great race on Saturday in great conditions! Som jag skrev innan loppet är Marcialonga en fantastiskt upplevelse. Bara att delta är roligt. Vi började morgonen med en bra frukost på hotellet innan vi tog bussen till starten, ett extremt enkelt sätt att komma till start. Det är en mycket avslappnad atmosfär i starten av Marcialonga, så du behöver inte vara där flera timmar innan loppet börjar. Fållorna öppnas bara en timme innan eliten startar och om du är där omkring 45 minuter till en timme innan starten går har du gott om tid att sätta ut dina skidor i din fålla. För mig var loppet en härlig upplevelse från början till slut. Jag hade en bra känsla och inga riktiga tuffa perioder under loppet. Även min rygg kändes okej och min kropp kändes ganska bra efter förkylningen. Jag var också mycket nöjd med mina skidor, bra glid (det fanns inte många ställen under loppet där jag tyckte att glidet inte var bra) och perfekt fäste. Tyvärr är ju det tråkiga både tiden och placeringen. Det är svårt att vara nöjd med ett resultat som ligger så långt bakom där jag var för några år sedan och att tänka på var jag kunde ha varit utan problem och med en bättre träning får mig nog att känna mig lite ledsen. Det positiva sidan är att min rygg kändes mycket bättre än förra året och att jag kunde staka mycket mer. Jag gjorde också en bättre sista backe i år, antagligen för att jag kunde använda armarna och benen mer under och loppet och då var benen piggare när jag gick in i backen. Efter tävlingen gick jag och Marcus på pastyparty innan vi åkte hem till vårt hotell i Mazzin. Den här veckan består mestadels av vila och några återhämtningspass innan Dobbiaco-Cortina på lördag. Det ska bli riktigt kul att köra tävlingen i år (förra året var jag tvungen att avstå den)! Vet att det kommer att bli tufft för ryggen med en tävling så tätt inpå, men jag är beredd på att det kan kännas ganska illa under och efter loppet. Starten kommer att ske 3 km från vårt hus och banan blir den ursprungliga med målgång i Cortina. Hoppas på en bra tävling på lördag med bra förhållanden! Marcus: Jag var ju lite nervös inför loppet hur det skulle kännas efter lite förkylning inför loppet. Jag kände direkt från start att det kändes helt okej. Jag fick en god känsla eftersom jag redan i början av loppet åkte förbi en del andra åkare. De första 18 km som är uppför var inte så tuffa som jag trodde. Delvis på grund av att det var stockning i vissa backar och då fick man vila lite. Det hjälpte också lite till att flera backar var saxbackar vilket gjorde att man fick vila armarna (när jag annars stackade hela vägen). Efter vändning i Canazei (18 km) går loppet mycket utför och då kändes det bra i stakningen och orken höll bra i 50 km, sen kom min första dipp efter att jag tappat en rygg. Inför sista backen funderade jag på om jag skulle sätta på fäste eller ej. Men jag kände efter allt stakande och eftersom pulsen steg snabbt i backarna att det skulle vara skönt med fäste. Så efter några minuters väntan vid Tokos vallningsstation så var det bara att ta sig an sista backen. I början gick det lugnt, sen var det bara att springa, diagonala och staka om vartannat. Sista backen gick bra fast man var helt slut när man kom i mål. Frågan är om jag kanske förlorade någon plats på vallningen ändå trots att backen blev behagligare med fäste. Jag kom till slut i mål på 3,58 och på en 727 plats bland männen. De var nästa 1200 platser bättre än ifjol, vilket får ses som ett bra framsteg. Tyvärr räckte det inte att seeda upp mig till 2:a led i Vasaloppet. Några noteringar:
Valde länge mellan om jag skulle gå på mina nya klassiska skidor med mindre struktur eller mina skateskidor med grövre struktur som är slipade i Italien. Fastän mina klassiska skidor gled sämre under lördagens test valde jag dem för att jag kände mig säkrare på dem och i efterhand kan sägas att skidorna gled bra även ut över dagen när temperaturen steg. I start var det -7 grader och i mål + 8.
0 Comments
Anna: Tomorrow, it’s time again for one of the highlights of the year, the long distance ski race Marcialonga! It shall be very fun, but unfortunately the preparations haven’t really been the best. I didn’t decide to compete before appr. two weeks ago, since the preseason hasn’t been the best, again, because of my back. But when we spent 10 days in Orsa in December, I noticed that it worked very well then to go cross country-skiing. The worse parts are still absolutely sitting for a long time, especially long car journeys are not good. It is not just it hurts at the meantime, but many days afterwards too. I also took a look at all the training I had done in the summer and autumn, and still it is quite a lot. After taken the decision to go Marcialonga I thought that the most important thing was to get some trainings in race speed, to really wake up the body and get it used to the speed. The idea was good, but then came the cold:( Last Sunday I spent in bed, and then I have done three short trainings this week, on Tuesday, Wednesday and Thursday, and, to be honest, when I have been thinking about competing now on Sunday it has felt quite tough. But as written in the beginning, Marcialonga is a lovely race, and if I will be totally exhausted I can enjoy the sun (the weather forecast looks good), the lovely atmosphere and the pasta part afterwards:) It will also be very fun to meet the people from Åland who will be competing as well. So looking forward to a great Sunday in the tracks, with a body that hopefully isn't too tired:) Imorgon är det dags igen för en av årets höjdpunkter Marcialonga! Det ska bli väldigt skoj, men tyvärr har förberedelserna inte varit de bästa. Jag bestämde mig först för två veckor sedan att tävla, eftersom försäsongsträningen inte heller det året har varit den bästa, på grund av min rygg. Men när vi tillbringade 10 dagar i Orsa i december märkte jag att fungerade mycket bra då att åka skidor. Värst är det fortfarande när jag sitter länge, särskilt långa bilresor är inte bra. Det är inte bara det att det gör ont under tiden, utan att det gör ont i många dagar efteråt. Jag tittade också på all träning som jag ändå fått ihop under sommaren och hösten, och det är ändå en hel del. Efter att ha fattat beslutet att gå Marcialonga tänkte jag att det viktigaste är att få upp farten, för att verkligen väcka kroppen till liv och bli lite van vid tävlingsfart. Tanken var bra, men då kom förkylningen:( Förra söndagen tillbringade jag i sängen, och efter det har jag gjort tre korta träningspass i veckan, på tisdag, onsdag och torsdag, och om jag ska vara ärlig, när jag har tänkt på att tävla nu på söndag under träningspassen har det känt ganska tufft. Men som jag skrev i början är Marcialonga en fantastisk tävling och om jag möter väggen så får jag väl njuta av vädret (väderprognosen ser bra ut), den härliga atmosfären och pastapartyt efteråt :) Det ska också bli roligt att träffa de andra ålänningarna som också kommer att tävla. Så ser fram emot en härlig söndag i spåren, med en kropp som förhoppningsvis inte är allt för trött :) Marcus: Tomorrow is time for one of the greatest competitions of the year, Marcialonga. Unfortunately, also my preparation has been a bit ruined by a cold. During the last two-three weeks I haven’t done any real though training, and therefore I am very uncertain about my shape. I have to see how the race starts, how it feels during the way and with Toblach-Cortina (50 km) next weekend, this competition may only be a preparation for next week’s race, if I don’t get into the race mode:) No matter what happens, the race is in itself a great event. Apart from the cold, the training during the year has been very good and fun, so it’s great to think about that the road to the races is as important, if not more important, than the races themselves. Imorgon är det dags för ett av årets roligaste lopp, Marcialonga. Tyvärr har också min uppladdning störts av en förkylning den senaste tiden. Så under den senaste tiden har det inte blivit ett enda maxpass, vilket gör att formen känns mycket osäker. Får se hur loppet börjar och hur det känns under vägen och med tanke på loppet Toblach-Cortina (50 km) nästa helg känns det som om loppet kanske bara blir en genomkörare, om inte tävlingsdjävulen slår till:) I vilket fall som helst så är bara att vara med i loppet en upplevelse i sig. Annars har träningen under hela året varit väldigt bra och skoj, så det är roligt att tänka på att vägen till målet är lika viktig, om inte viktigare, än målet självt. The everlasting wax problem: All weather forecasts say sunny weather for tomorrow, but they differ a lot in temperatures, some predict minus in the start and some predict plus. At the finish it will be plus anyway and the last three kilometers uphill will be very moddy. Anna will be going with grip wax (klister). In the bottom SWIX green base klister, and above a mix of RODE mulitgrain and VAUHTI (sitting in the car right now and don’t remember the nameJ) Marcus is douple-poling. We are both having SWIX Marathon HF and above that powder. When testing skis we have both founding it tough to choose skis and we hope to not have to rethink today in Val die Fiemme. Den eviga vallaproblematiken: Vädret ser ut att bli riktigt fint på söndag, däremot visar olika vädersidor väldigt olika temperaturer, vissa minus vid starten och vissa plus. I målet är det garanterat plus i vilket fall som helst, och sista backen är garanterat mer eller mindre sörja. Anna kommer att köra med fäste och satsar på klister: underst SWIX grön grundklister, och ovanpå en blandning av RODE:s multigrain och VAUHTI (sitter i bilen nu och har inte koll på namnetJ. Marcus stakar hela loppet och slipper fundera på fäste. Vi kör båda på SWIX Maraton HF, och ovanpå det pulver. Har båda tyckt att valet av skidor har varit svårt, och vi hoppas på att inte behöva tänka om idag i Val die Fiemme. Bye for now and wish us good luck:)
Hej till nästa gång och önska oss lycka till:) Wake-up call at 6 o'clock Typical Italian breakfast with Alpen Panoramawetter in the background Enjoying the sunrise Short morning walk Cross country-skiing Lunch at the balcony Working Afternoon coffee at the balcony Maybe a visit to the grocery store... ...in town Beautiful view when working Watching the sunset Dinner Spending the evening maybe sitting in the sofa with a magazine or... watching some sports on TV
Last Friday we spent in Cortina d'Ampezzo watching the women's downhill. It was a great podium with the Italian skiier Sofia Goggia finishing first and the two Americans, Lindsay Vonn and Mikaela Shiffrin, finishing second and third. It was very fun and interesting to watch the race since we were skiing in the same slope last year. It is fantastic to see the women skiing in 125 km/h at parts where I was just sliding down. One of the great things about living here is the possibility to watch a lot of winter sports. This weekend, apart from the women's downhill and Super G in Cortina, 30 minutes away, the world cup in biathlon took place in Anterselva, also 30 minutes away, the world cup in cross country-skiing in Planica, 2,5 hours away and the men's downhill and slalom in Kitzbühel, 2 hours away from here. And on Tuesday the women's giant slalom takes place at Kronplatz about 45 minutes away. Furthermore the Dolomitenlauf and Marcialonga, two big cross country-skiing races took place this weekend respectively will take place next weekend in the near. I only say WOW! A great thing with some of these events is also that they are free of charge and also well organised. Fredagen tillbringade vi i Cortina d'Ampezzo för att se damernas störtlopp. Det blev en hemmaseger via den italienska skidåkaren Sofia Goggia, medan amerikanskorna Lindsay Vonn och Mikaela Shiffrin blev tvåa respektive trea. Det var väldigt roligt och intressant att titta på tävlingen med tanke på att vi åkte utför i samma backe förra året. Det är helt otroligt att se åkarna åka i 125 km/h på ställen där man själv mestadels hasade ner.
En fantastisk grej med att bo här i Dobbiaco är möjligheten att vara och titta på många olika vintersporttävlingar. Förutom damernas störtlopp och Super G i Cortina, 30 minuter bort, gick världscupen i skidskytte av stapeln i Anterselva, också det 30 minuter bort, världscupen i längdskidåkning ägde rum i Planica, 2,5 timmar bort och herrarnas störtlopp och slalom gick av stapeln i Kitzbühel, 2 timmar härifrån. Och på tisdag kör damerna storslalom på Kronplatz, cirka 45 minuter bort. Dessutom gick respektive går Dolomitenlauf och Marcialonga, två stora längdskidåkningstävlingar, av stapeln i helgen respektive nästa helg här i närheten. Jag säger bara WOW! En bra grej med flera av dessa tävlingar är också att de är både gratis och välorganiserade. On our way down to Dobbiaco/Toblach we made a stop in the German town of Goslar. The over 1 000 year old town is home to many old beautiful houses (according to some sources, it is the German town with most old buildings in the whole country). The town is beautifully situated just near the Harz-mountain and as you can see on one of the pictures there was snow just a couple of kilometers from the city center. We spent an afternoon here and since it was a Sunday we only strolled around the city and took in the atmosphere. Although we only spent an afternoon here we also had time to go to the fitnesscenter and visit the sauna at our hotel, before we went out for dinner. A great afternoon in a picturesque town!
På vägen ner till Dobbiaco/Toblach gjorde vi ett stopp i den tyska staden Goslar. Den över 1 000 år gamla staden består av många gamla vackra hus (enligt vissa källor är det den tyska stad med flest gamla byggnader). Staden ligger vackert beläget vid foten av Harzbergen och som man kan se på en av bilderna var det snö bara ett par kilometer från centrum. Vi tillbringade en eftermiddag här och eftersom det var söndag strosade vi bara runt i staden och insöp atmosfären. Även om vi bara var här en eftermiddag hade vi också tid att gå till gymmet och bastun på vårt hotell, innan vi gick ut och åt middag. En bra eftermiddag i en mycket pittoresk stad! Feels great to be back! Three pictures from today Two pictures from yesterday's cross country-skiing Some pictures from almost three hours of cross country-skiing today (600 altitude meters) Today I've realized that there are only two downsides with Dobbiaco/Toblach: that you have to have resting days and that you often has to wax the skis with klister. But I think I can live with that:)
Idag insåg jag att det bara finns två nackdelar med Dobbiaco/Toblach: att du måste ha vilodagar och att du ofta måste valla med klister. Men jag tror jag kan leva med det:) Today is one of those special days for me. It is January 8 and if I shouldn’t have quit my other job it should have been the first day of a new semester. Instead this day has consisted of a couple of hours of work in the car with amazing views swishing by, a "walking lunchstop" in Rothenburg ob der Tauber, a nice dinner, and as the highlight of the day, cross country-skiing at the tracks in Seefeld in Tirol, the place which will host the FIS Nordic World Ski Championship 2019 and Kaiser Maximilian Lauf next weekend! I am very satisfied with my decision to go for working only with our own company, it really gives us an amazing life! I really enjoy and appreciate having the opportunity to live my life like this, for me it is fantastic!! Make sure you do what you want in your life, no matter what it is, life is too short to not at least try:) Idag är en av de dagar som är lite speciella för mig. Det är 8 januari och om jag inte hade slutat mitt förra jobb skulle det ha varit den första dagen av en ny termin. Istället har denna dag bestått av några timmars arbete i bilen med fantastisk vyer utanför fönstret, ett "promenad-/lunchstopp" i Rothenburg ob der Tauber, en trevlig middag och dagens höjdpunkt, längdskidåkning i Seefeld in Tirol, platsen som kommer att stå som värd för Världsmästerskapen i skidor 2019 och Kaiser Maximilian Lauf nästa helg! Jag är väldigt nöjd med mitt beslut att bara arbeta med vårt eget företag, det ger oss verkligen möjligheten till ett fantastiskt liv! Jag uppskattar verkligen möjligheten något otroligt att kunna leva mitt liv så här, för mig är det fantastiskt !! Våga gör det du verkligen vill i ditt liv, oavsett vad det är, livet är för kort för att åtminstone inte försöka:) View from our office (and the weather got fantastic as soon as we reached the Alps:) Seefeld in Tirol
JULY AUGUST SEPTEMBER OCTOBER NOVEMBER DECEMBER 2017 has been a great year, and now we're looking forward to see what 2018 bring about:)
2017 har varit ett bra år och nu ser vi fram emot att se vad 2018 för med sig:) A summary of 2017 in pictures. Today part 1, and on Thursday part 2 will follow. En summering av 2017 i bilder. Idag del 1 och på torsdag följer del 2. JANUARY FEBRUARY MARCH APRIL MAY And in the end of May we started our journey to Åland JUNE This was the first 6 month of 2017. Lots of great memories! On Thursday the next 6 month will follow.
Detta var de 6 första månaderna av 2017. Många härliga minnen! På torsdag följer resten av året. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2024
Kategorier
Alla
|