The second day of our trip we started with a morning jog. It was Marcus and me, and from the beginning four dogs. After the training session was over after one hour it was the two of us and one dog left. He had been running with us the whole run:) The morning run was very beautiful on a peninsula with lots of lovely nature and nice villas just outside the centre of Kas. On the way back, we also stopped at a small nice amphitheater. Den andra dagen av vår resa började vi med en joggingtur. Det var Marcus och jag, och från början fyra hundar. Efter att löppasset var över efter en timme var det vi två och en hund kvar. Han hade följt med oss hela rundan:) Löpturen var var väldigt fin på en halvö med vacker natur och stora villor precis utanför centrum av Kas. På vägen tillbaka stannade vi också till vid en liten fin amfiteater. Back at the hotel we had breakfast before continuing our trip. Also this day gave a lots of lovely panoramas during the road, especially when the road went just beside the sea. Our first stop was at Patara Beach, known as one of Turkey’s most beautiful beaches. And I have to say, that even if I have seen many lovely beaches in many parts of the world this one was really one of the more beautiful. Serene, wide and long. When we were there it was also almost no people there which made it even more magnificent. Tillbaka på hotellet åt vi frukost innan vi fortsatte resan. Även under denna dag möttes vi av manga underbara panoramavyer under vägen, särskilt när vägen gick precis längs med havet. Vårt första stopp var Patara Beach, känd som en av Turkiets vackraste stränder. Och jag måste säga att även om jag har sett många härliga stränder I olika delar av världen hör den här till en av de vackrare. Rofylld, lång och vidsträckt. När vi var där var det nästan inga människor där vilket gjorde den ännu mer magnifik. After Patara Beach we went towards Fethiye, one of the bigger cities in the region of Muğla. The city had a quite messy and quite widespread centre, a beautiful marina and a nice seafront promenade (with perfect jogging and rollerski conditions, see the picture). Here we just strolled around for a while and had a coffee, before we went on to Göcek. Efter Patara Beach åkte vi vidare mot Fethiye, en av de större städerna i regionen Muğla. Staden hade ett ganska rörigt och ganska utbrett centrum, en vacker marina och en trevlig strandpromenad (med perfekt löp- och rullskidsförhållanden, se bilden). Här promenerade vi bara runt en stund och tog en kaffe innan vi åkte till Göcek. Göcek is a small, quite luxurious village, around half an hour west of Fethiye. The reason we wanted to visit this place were the canals we had seen on many pictures, almost like a small Fort Lauderdale. Outside Göcek there is a beautiful archipelago and the village is home for seven marinas. The place is very popular among sailors, and many people stop here on their way to for example Antalya. If you’re here just for vacation it is also very easy to hire a boat for a nice trip out on the sea. Göcek är en liten, ganska lyxig by, ungefär en halvtimme väster om Fethiye. Anledningen till att vi ville besöka denna plats var all de kanaler vi hade sett på olika bilder, nästan som ett liten Fort Lauderdale. Göcek har en vacker skärgård och byn är hem för sju marinor. Platsen är mycket populär bland seglare, och många människor stannar här på vägen till exempel till Antalya. Är du här på semester är det också mycket lätt att hyra en båt för en trevlig tur på havet. We hadn’t booked any accommodation for the night, so at first, we went some different hotels and guesthouse, before we found a very beautiful hotel for just 50 EUR/night including breakfast. The hotel was just beside the sea and had such beautiful rooms (check out the pictures below). Vi hade inte bokat något boende för natten, så först gick vi runt till några olika hotell och pensionat innan vi hittade ett jättefint hotell för bara 50 EUR/natt inklusive frukost. Hotellet låg precis bredvid havet och hade jättefina rum (kolla in bilderna). After a beer at the terrace we went out for a walk. We head for the area with the canals, which turn out to be really nice but felt a bit unreal. Altogether the whole village was (like I wrote in the beginning) luxurious, with lots of big villas, expensive boats and lovely marinas, but still it felt cozy and familiar. The fact that it was the end of the season may of course have been a reason for that feeling.
I think that Göcek may be a place that you hate or love. It is not very Turkish, so if you want to see the real Turkey you should choose another place. But if you want to experience something different and you like boat life and the archipelago it is well worth a visit. Efter en öl på terrassen tog vi en promenad till området med kanalerna, som visade sig vara väldigt fint men som nästan kändes lite overkligt. Sammantaget var hela byn ganska lyxig, som jag skrev i början, med många stora villor, dyra båtar och vackra marinor, men kändes fortfarande mysigt och familjärt. Att det var slutet på säsongen kan givetvis också ha varit en anledning till den känslan. Jag tror att Göcek kan vara en plats som du antingen hatar eller älskar. Det är inte så turkiskt, så om du vill se det riktiga Turkiet ska du nog välja en annan plats. Men om du vill uppleva något annorlunda och du gillar båtliv och skärgård är det väl värt ett besök.
0 Comments
About 1,5 weeks ago, we (together with my parents) went for a trip to the southwest part of Turkey. We were away for three nights, and visited Kaş, Kalkan, Patara Beach, Fethiye, Göcek, Kayaköy and Öludeniz. A nice trip with a mix of different experiences, nice accommodations and great weather. I have chosen to make three posts of this trip, instead of making one long. Enjoy! För 1,5 veckor sen åkte vi (tillsammans med mina föräldrar) på en resa till sydvästra delen av Turkiet. Vi var borta i tre dagar och besökte Kaş, Kalkan, Patara Beach, Fethiye, Göcek, Kayaköy och Öludeniz. En trevlig resa med en blandning av olika upplevelser, trevliga boenden och härligt väder. Jag har valt att göra tre inlägg om resan, i stället för att ett långt. Enjoy! The first day started with some running in Alanya, before heading towards Kaş, a drive of around 5 hours. The road from Antalya (about two hours from Alanya) to Kaş is very beautiful at many places, sometimes it is just beside the ocean, and sometimes it is up in the mountains. The road is also wide, and the surface is very good. Along the way we stopped for lunch by the sea, before we arrived in Kaş in the afternoon. Den första dagen började med en joggingtur i Alanya, innan du satte oss i bilen med sikte på Kaş, en resa på cirka 5 timmar. Vägen från Antalya (ca två timmar från Alanya) till Kaş är mycket vacker på flera ställen, ibland går den precis vid havet och ibland uppe i bergen. Vägen är också bred, och beläggningen är riktigt bra. Längs med vägen stannade vi för lunch vid havet, innan vi kom till Kaş på eftermiddagen. Kaş is very beautiful situated by the sea with the mountains as a nice backdrop. If you’re here during the summer and want to swim, you have to be aware that here you’re swimming from cliffs and platforms. Sandy beaches can be found outside the city. The city centre consists of lots of winding narrow streets with many restaurants and shops, and a nice cute little harbor with fishing- and tourist boats. If you feel for visiting two countries in one, you can take a boat to the neighboring Greek island of Kastelorizo/Meis, just over 2,5 km from Kaş. This would have been interested to do, but during off season it seemed like it only was operating at Saturdays. Kaş är mycket vackert belägen vid havet med bergen som en vacker bakgrund. Om du är här under sommaren och vill sola och bada, ska du vara medveten om att du här badar man från klippor och plattformar. Sandstränder hittar du utanför staden. Stadskärnan består av många slingrande smala gator med många restauranger och affärer, och en fin liten hamn med fiske- och turistbåtar. En liten speciell grej med Kas är att om du är här kan du passa på att besöka två länder under en och samma dag, du kan nämligen ta en båttur till den grekiska ön Kastelorizo/Meis, som ligger endast drygt 2,5 km från Kaş. Detta skulle ha varit intressant, men under lågsäsong verkade det som om båten går endast på lördagar. In Kaş we stayed at Cinar Boutique Hotel, a very nice small hotel in the centre of Kas. Here we got two very nice rooms with a lovely view towards the harbor. Not only was the hotel very nice, we only spent 29 EUR/room including breakfast. We spent the afternoon at the balcony, enjoying the sun and the nice view, before we strolled around in the small centre in the evening. When we started to get hungry we stopped at a restaurant in the harbor and had grilled levrek, a fish very similar to perch. Great end to a great day!
I Kaş bodde vi på Cinar Boutique Hotel, ett mycket trevligt litet hotell i centrum av Kas. Här fick vi två riktigt trevliga rum med en härlig utsikt över hamnen. Inte nog med att hotellet var mycket trevligt, det kostade dessutom endast 29 EUR/rum inklusive frukost. Vi tillbringade eftermiddagen på balkongen, njutandes av solen och den fina utsikten, innan vi promenerade runt i det lilla centrumet på kvällen. När magarna började kurra slank vi en på en restaurang i hamnen och beställde grillad levrek, en fisk väldigt lik abborre. Bra avslutning på en bra dag! Over a week since the last update, but we haven't had time to do any posts due to busy days. Lots of work, a tree day trip to Turkey's south west coast and some training, and, bang, last week was over. But today we had some time so here comes an update of the training. Över en vecka sen senaste inlägget, men vi har helt enkelt inte haft tid att skriva något inlägg förrän idag. Mycket jobb, en tre dagars utflykt till Turkiets sydväst kust och lite träning, och, vips, så hade förra veckan passerat. Men idag hade vi lite mer tid så här kommer en uppdatering om träningen. When we left Dobbiaco/Toblach for Alanya about three and a half weeks ago, we were planning to focus more on running the five weeks we were going to be here, mixing it up with some running with poles in the mountains and some rollerskiing. Unfortunately, the plans haven’t been working out that well, since both of us had a cold for about two weeks. We haven’t been training as much as we had hoped for, but now were back on track. När vi lämnade Dobbiaco/Toblach för Alanya för ungefär tre och en halv vecka sedan planerade vi att satsa mer på löpning under de fem veckorna som vi skulle vara här, och blanda upp det lite pass i bergen med stavar och lite rullskidor. Tyvärr har det dock inte blivit riktigt som vi tänkt oss, eftersom vi båda för förkylda i ungefär två veckor. Vi har inte tränat så mycket som vi hade hoppats på, men är nu "back on track". Anna's training: Beside the cold I have also been having some problems in the beginning of the time here with a shoulder and a knee, because of a fall on rollerblades in Dobbiaco before we came here, and now, due to a bit too much running on asphalt my left foot hurts a bit. But hopefully everything will work out fine with some more mixed training and less running on asphalt. During the last weeks I have been running quite a lot of 8-12 km sessions, some intervals and a Functional Threshold Power session. I have also been double-poling on rollerskis two times, a session of 2 hours and one on 2,5 hours. For me 2,5 hours of double-poling on number two wheels haven’t happen for years, so I was very glad to be able to do that. I also went with Marcus once up in the mountains to go rollerskiing but unfortunately, I felt that the downhills were a bit too steep for me. Rest of the time here will be filled with hopefully some real good training before heading back to Toblach. Looking forward to run a test run, and hopefully do some running with poles up in the mountains and some rollerskiing. Maybe we also rent bikes one day. Annas träning: Under de första veckorna hade jag tyvärr också lite problem med en axel och ett knä på grund av ett fall på rollerblades i Dobbiaco innan vi kom hit , och nu krånglar min vänster fot lite på grund av lite för mycket löpning på asfalt. Men förhoppningsvis den att bli bättre bra med lite mer blandad träning. Under de senaste veckorna har jag gjort en hel del löppass på 8-12 km, två löpintervallpass och ett tröskelpass. Jag har också gjort två stakpass på rullskidor, ett på 2 timmar och ett på 2,5 timmar. Jag har inte kört en 2,5 timmar långt rent stakpass på tvåor på flera år, så jag var väldigt glad att kunna göra det:) Jag hängde också med Marcus upp i bergen för att åka rullskidor en gång, men tyvärr kände jag att nedförsbackarna var lite för branta för mig där. Resten av tiden kommer förhoppningsvis att fyllas med riktigt bra träning innan vi går tillbaka till Dobbiaco/Toblach. Ser fram emot att springa ett testlopp, och förhoppningsvis vandra/löpa uppe i bergen med stavar och köra lite mer rullskidor. Kanske hyr vi även cyklar en dag. Marcus's training: The training worked really well until I got the cold, but when I’ve got back on track, I have felt that I lost a bit of my fitness. I started up the training in a slow tempo with some hiking in the mountains with poles and running on the way back. Alanya has really nice mountains for hiking with poles (except for some angry dogs:)), so on less than an hour I reached 500 m.a.s.l. The first interval after the cold was a nightmare and it felt like I had lost a half minute per/km compared to before, but on the last running session which was a Functional Threshold Power session was better. 2,5 k warm up 6 k in my 10 k speed – it was a bit too slow for me to be satisfied (7 s/km slower) 3 minutes rest 3 k in my 10 k speed – it was better (3 s/km faster) 2 k cool down Yesterday I was out on the rollerskis for the second time this week. We rent a car and went to a place with many hills where I spent 2,5 hours with many up- and downhills. Total 550 altitude meters. The session was very similar to an interval session because I went fast uphill and slow downhill, (since I didn’t really know what was happening after the downhills). Altogether a very good session. Now we have 1,5 weeks left in Alanya, and my prime goal before, was to set a new PB on 10 K. But we will see now. This week will consist of intervals and rollerski sessions. When we have been in Alanya I have also done some strength training 2 times a week at an outdoor gym. I have focused only on 5-6 different exercises and tried to do 4-5 sets every time. (chins – push ups – dips – plank and 1-2 extra abs exercises). Marcus träning: Träningen fungerade riktigt bra tills jag blev förkyld, men sen jag kom tillbaka i träning igen har jag känt att jag förlorat lite av min kondition. Jag startade träningen igen i långsamt tempo med lite vandring i bergen med stavar och löpning på vägen ner. Alanya har riktigt fina berg för vandring med stavar (förutom några arga hundar :), så på mindre än en timme nådde jag 500 m.ö.h. Den första löpintervallen efter förkylningen var en mardröm och det kändes som om jag hade tappat en halv minut per/km jämfört med tidigare, men det kändes bättre under det senaste löppasset som var ett tröskelpass. 2,5 km uppvärmning 6 km i 10 km fart - lite för långsamt för mig för att vara nöjd (7 s/km långsammare) 3 minuter vila 3 km i 10 km fart - bättre (3 s/km snabbare) 2 km nedvarvning Igår körde jag veckans andra rullskidpass. Vi hyrde en bil och for iväg till en plats med mycket berg och kullar där jag körde i 2,5 timmar upp- och nerför många backar. Totalt 550 höjdmeter. Passet var mycket likt intervaller eftersom jag gick på hårt uppåt och tog det lugnt nerför, (eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade efter nedförsbackarna). Ett mycket bra träningspass. Nu har vi 1,5 veckor kvar i Alanya, och mitt huvudmål var att springa nytt PB på 10 km. Men vi får se hur det kommer att gå. Denna vecka kommer att bestå av intervaller och rullskidpass. Nu när vi har varit i Alanya har jag också kört lite styrketräning 2 gånger i veckan på ett utomhusgym. Jag har bara fokuserat på 5-6 olika övningar och försökt att göra 4-5 set varje gång. (chins - push ups - dips - plankan och 1-2 extra magövningar). And saving the best for last, the snow cannons in our home Italian valley have started to produce snow. So probably we can start skiing on snow in 1,5 weeks :)
Och det bästa till sist, snökanonerna i dalen där vi bor i Italien har börjat producera snö. Så förhoppningsvis är vi på snö om 1,5 vecka :) When we were in Alanya last autumn we did a trip by car to Sapadere Kanyuono, a canyon about 40 km from Alanya centre. Here you can take the appr. 400 meter walking with wooden bridges through the beautiful canyon. In the summer it may also be nice to take a dip into some of the pools to cool down, but when we were here it was autumn and not that warm. But be prepared that even if it is summer the water is only around 12 degrees. It is easy to get here by car from Alanya, but when we were here the road was extremely bad the last part, and it was really strange that it was open for traffic at all. Otherwise the road is in good condition and the nature along the way is very beautiful at many places. När vi var i Alanya förra hösten gjorde vi en utflykt till Sapadere Kanyuono, en ravin ca 40 km från Alanya centrum. Här kan du promenera en ca. 400 meter lång vandringsled över broar av trä genom den vackra kanjonen. På sommaren kan du också ta ett dopp i någon av poolerna för att svalka dig, men när vi var här var det höst och inte så varmt, så det kändes bättre att hålla sig på gångvägen:) Var dock beredd på att även om det är sommar så är vattnet bara runt 12 grader.
Det är lätt att ta sig hit med bil från Alanya, men när vi var här var vägen extremt dålig den sista biten, och det var verkligen konstigt att det var öppet för trafik överhuvudtaget. Annars är vägen i gott skick och naturen längs vägen är väldigt vacker på många ställen. Sunday two weeks ago we did a longer training session with bike. We started early in the morning (I started a bit earlier since Marcus of course is faster than me) for a round trip of appr. 95 km over three mountain passes. The first 8 kilometers are flat, then the next 8,5 kilometers are slightly upwards, before the first mountain pass, Passo Monte Croce/Kreuzbergpass, starts. You reach the top of the pass after 6 kilometers and 300 meters ascent at 1636 m.a.s.l. It felt like a quite easy pass, and with not that many really steep parts. Söndag för två veckor sedan gjorde vi ett längre cykelpass. Vi började tidigt på morgonen (jag började lite tidigare eftersom Marcus då inte skulle behöva vänta lika länga på mig längs med vägen) för ett pass på cirka 95 km och över tre bergspass. De första 8 kilometrarna var platta, sedan gick de följande 8,5 kilometerna lätt uppåt, innan det första bergspasset Passo Monte Croce/Kreuzbergpass startade. Man når toppen av passet, på 1636 meters höjd efter en stigning på 6 kilometer och 300 höjdmeter. Det kändes som ett ganska enkelt pass, och det hade inte så många riktigt branta delar. Up on the top you had to get ready for the downhill. From last biking I (Anna) had learnt my lesson and this time I had a real warm jacket and two pair of gloves for the downhill. Still I was ice cold when I came down to Padola at 1200 m.a.s.l after 10 kilometers. The mornings were getting quite cold and when the speed is quite high then it gets very cold. (At least for me, Marcus had much less clothes and he didn’t freeze at all:O ) The good part with the freezing is that you are longing for the next mountain pass, since then you’re getting warm quite fast again:) När vi väl kommit upp på toppen var det dags att göra sig redo för utförskörningen. Från förra cykelpasset hade jag (Anna) lärt mig en läxa och den här gången hade jag en riktig varm jacka och två par handskar. Dock var jag ändå iskall när jag efter 10 kilometer kom ner till Padola på 1200 meters höjd. (Dock var det bara jag som frös, Marcus hade mycket mindre kläder men han frös inte alls :O ) Fördelen med att frysa riktigt ordentligt är dock att du längtar tills nästa stigning börjar, så att du snabbt blir varm igen:) After Padola it went up again, this time to Passo di Sant Antonio, an ascent of 200 meters. Quite steep at some places but still okay. Efter Padola började nästa stigning direkt igen, den här gången till Passo di Sant Antonio, en stigning på 200 meter. Ganska brant på vissa ställen men fortfarande helt okej. After reaching the top, first the coolest and then the toughest part was coming. From Passo di Sant Antonio, the road descends 500 meters in appr. 8,5 km to Auronzo di Cadore. This part, in the opposite direction, was a part of the stage in Giro d’Italia this year with the finish in Sappada. It is a very, very curvy and steep part, and it is so impressive what the cyclist did at this stage this summer. For us it was just to focus and using the brakes quite a lot:) Efter att ha nått toppen, kom först den häftigaste och sedan den tuffaste delen. Från Passo di Sant Antonio går det utför i ca. 8,5 km till Auronzo di Cadore, och man tappar ca. 500 höjdmeter. Denna del var en del av den etapp som slutade i Sappada i Giro d’Italia i år. Då cyklades den dock andra vägen. Det är en jättekurvig och brant del, och det är verkligt imponerande att se hur cyklisterna tog sig uppför denna stigning i somras. För oss var det bara att hålla fokus i utförslöpan och använda bromsarna ganska mycket:) Auronzo di Cadore is a small Italian holiday resort at appr. 900 m.a.s.l. The town is situated beside Lago di Auronzo and offers lots of sport activities year-round. Auronzo di Cadore är en liten italiensk semesterort på omkring 900 meters höjd. Staden ligger bredvid Lago di Auronzo och erbjuder många sportaktiviteter året runt. After this town the real test started. From Auronzo we were heading towards Misurina at 1700 m.a.s.l, a distance of 24 kilometers. The first 16 was quite okay, but the last 8 kilometers were almost too tough, an ascent of around 600 meters in 8 kilometers, with the steepest parts having a percentage of 12. I really thought that I wasn’t going to be able to be pedaling the whole part. Still I made it without having to walk, but it didn’t go fast;) (Marcus and I both have two cyclo cross-bikes. We are very satisfied with them, because they are very robust and manage different surfaces, but when it comes to extreme uphills, you would really need lower gears than they are equipped with. For Marcus it gets tough, but for me it sometimes gets almost impossible to pedal.) Efter att ha passerat denna stad började det riktiga testet. Från Auronzo cyklade vi vidare mot Misurina som ligger på 1700 meters höjd, en sträcka på 24 kilometer. De första 16 var rätt okej, men de sista 8 kilometerna var nästan lite för tuffa, en stigning på cirka 600 meter på 8 kilometer, och de brantaste delarna hade en lutning på 12 %. Jag trodde verkligen att jag inte skulle klara av att cykla hela vägen upp. Jag klarade dock det utan att behöva stiga av cykeln, men fort gick det inte;) (Vi cyklade båda två på våra cyclo cross-cyklar. Vi är mycket nöjda med dem, eftersom de är mycket robusta och klarar av olika typer av underlag, men när det gäller extrema stigningar, skulle det verkligen vara bra med några lägre växlar än de är utrustade med. För Marcus är det tufft, men för mig blir det ibland nästan omöjligt att orka trampa runt.) Up at Misurina Marcus was waiting for me and we had a snack before we took on the last part back to Dobbiaco/Toblach, 23 kilometers and a descent of 400 meters. Uppe i Misurina väntade Marcus på mig och efter lite snabb energipåfyllning cyklade vi den sista sträckan tillbaka till Dobbiaco/Toblach, 23 kilometer mestadels utför (400 höjdmeter). The lunch tasted really good after 4-5 hours of biking:)
Lunchen smakade riktigt gott efter 4-5 timmars cykling:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
November 2024
Kategorier
Alla
|