 Dolomitenlauf 21k skate Last weekend I participated in the Dolomitenlauf 21 k skate in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. Always nice with competitions that you can get up in the morning at your regular time, eat breakfast, do the last preparations, and then get into the car and drive to the race. It was a very cold day, minus 17 degrees along the way to the start, and around 13 degrees minus when we came to the start. I was a bit worried about freezing a lot, but I did a long warm up with lots of clothes and thanks to that and my electrical feet warmers I was very warm during the race, even my hands were okay. Since I registered very late, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group, so the start went well. The track is a loop of 300 altitude meters, where the first appr. 6k goes downwards, the next 10k go upwards and the last appr. 5k goes downwards again. I know that my weak parts are the dowhillsm both because I am a bit cowardly and not so good tecnically, but also because I am almost always one of the skiers that weight the least. Because of that I of course lost positions downhill, and took some skiers uphill. I feel that I didn't have the best day, it felt that I wasn't able to give it all, my legs got tired a lot earlier than my heart and lungs. Still the latter part of the race, from around 12k to 21k felt better. Conditions: around - 11 degrees in the start, partly cloudy, a bit windy Skis: Madshus F3, grinding ...., ceramic base, powder, I was very satisfied with my skis   Förra helgen skidade jag Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Orten ligger cirka 40 minuter från Toblach så det går smidigt att ta sig dit. Alltid skönt med tävlingar när du stiga upp vanlig tid, äta frukost, göra de sista förberedelserna och sedan sätta dig in i bilen och köra till loppet. Det var väldigt kallt på tävlingsdagen, minus 17 grader längs vägen till start, och cirka 13 grader minus när vi kom fram. Jag var lite orolig för att jag skulle frysa ordentligt, men jag värmde upp ganska länge med massor av kläder på och tack vare det och mina elektriska forvärmare hade jag väldigt varm under loppet, och även mina händer var okej. Eftersom jag anmälde mig väldigt sent sattes jag automatiskt i den sista startgruppen men kunde direkt få en plats i den andra startgruppen när jag kom till nummerlappsutdelningen, strax efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra position i min grupp, så starten gick bra. Banan är en slinga med 300 höjdmeter, där de första cirka 6 km går utför, nästa 10 km går uppför och de sista cirka 5 km går utför igen. Jag vet att min svaghet är utförslöpor både för att jag är lite feg och inte så bra tekniskt, men också för att jag nästan alltid är en av de skidåkare som är lättast. Därför förlorade jag naturligtvis positioner i utförslöporna och tog några skidåkare när det gick uppför. Jag tyckte inte att jag hade den bästa dagen, det kändes som att jag inte kunde ge allt, och mina ben blev trötta mycket tidigare än hjärta och lungor. Tyckte att den senare delen av loppet, från cirka 12 km till 21 km i alla fall kändes lite bättre. Förhållanden: Cirka - 11 grader i starten, halvklart, en del vind Skidor: Madshus F3, slipning ...., keramisk bas, pulver, jag var mycket nöjd med mina skidor 
0 Comments
 We knew before we came to Livigno that the snow conditions this autumn/beginning of the winter had been very poor, and that only some kilometers were prepared with artificial snow. It felt a bit sad because it is a lot more fun to be able to ski longer tracks and experience more of the beautiful nature, but still I of course thought it would be nice to ski again, and experience the nature you could also do by running or biking :) Still I got very happy when I saw that Oskar Kardin (skier in Team Ragde Charge) had posted on Instagram that he was out skiing 40 k in the valley. I did many nice training sessions in Livigno, lots of a bit longer and slower ones that you have to do when you come to high altidtude, but also some tougher ones more to the end of our stay. The weather offered everything from heavy snowfall to sun and -13 degrees.     Vi visste innan vi kom till Livigno att snöförhållandena under hösten/början av vintern hade varit väldigt dåliga, och att bara några kilometer var preparerade med konstsnö. Det kändes lite tråkigt eftersom det är mycket roligare att kunna åka skidor på lite längre spår och uppleva mer av den vackra naturen, men såklart tyckte jag ändå att det skulle bli skoj att åka skidor igen och uppleva naturen kan man ju också göra genom att springa eller cykla:) Jag blev ändå väldigt glad när jag såg att Oskar Kardin (skidåkare i Team Ragde Charge) hade lagt ut på Instagram att han var och åkt ett pass på 40 km i dalen. Spåren hade preparerats en gång med pistmaskin, men det fanns inte Jag fick till många fina träningspass i Livigno, många lite längre och långsammare som man måste göra när man kommer på hög höjd, men också några tuffare mot slutet av vår vistelse. Vädret bjöd på allt från kraftigt snöfall till sol och -13 grader.    The early bird catches the worm:)    Lots of people in the prepared tracks, almost the whole day     We have now been back on Åland for a few days, after being away since the beginning of November. The last two weeks were spent in Livigno and although our Livigno stay didn't turn out as we thought, we still have been having a great time. Of course, we were thinking a lot about whether we would go or not, but beacuse we had planned it, I could still ski and we also understood that Marcus could probably get better help there with his injury, the decision was taken that we would go. Which we absolutely didn't regret! I also said the day before when we decided that we should go, that we would probably already the same night or the day after say that it was the right decision, because we like Italy, the Alps and the winter so much, and that way it went 😊 We really enjoyed our time in Livigno, although it was obviously a bit difficult from time to time to get everything going and to have time for everything: everyday life, job, family time and training, since Marcus, especially in the beginning, was quite disabled. However, for everyday it got easier and easier as you got into routines and everyday life, which is really among the best things. We really love the everyday life we have when we are in the Alps. Here comes a cavalcade of pictures, and as soon as I will manage, there will more detailed posts 😊 Vi har nu varit på Åland i några dagar, efter att ha varit iväg sedan början av november. De senaste två veckorna tillbringade vi i Livigno och även om vår Livigno-vistelse inte blev riktigt som vi tänkt, har vi ändå haft det fantastiskt bra. Vi funderade ju såklart en hel del om vi skulle åka eller inte, med då vi ju ändå planerat det, jag fortfarande kunde skida och vi dessutom förstod att Marcus antagligen kunde få bättre hjälp däromkring togs beslutet att vi skulle åka. Vilket vi absolut inte ångrade! Jag sa också dagen innan då vi bestämde att vi åker, att vi kommer säkert redan samma kväll eller dagen efter säga att det var rätt beslut, så mycket tycker vi om Italien, Alperna och vintern, och så blev det också 😊 Vi har verkligen njutit av vår tid i Livigno, även om det såklart varit lite jobbigt emellanåt att få allt att fungera och att hinna med allt, vardagsliv, jobb, familjetid och träning, då Marcus, i synnerhet i början, var rätt så handikappad. Ju längre tiden gick blev det dock lättare och lättare då man kom in i rutinerna och vardagslunken, vilket ju egentligen är bland det bästa. Vi älskar verkligen den vardag vi har när vi är Alperna. Här kommer en liten bildkavalkad, och så fort jag hinner kommer det lite fler mer ingående inlägg 😊 Waking up to this view every morning and starting the day with a coffee and a croissant: that's a good life:) Att vakna upp till denna utsikt varje morgon och börja dagen med en kaffe och en croissant: det är ett bra liv :)   Spital Oberengadin, the hospital Marcus had surgery and started his rehabilitation at. Such a nice reception, and so proffessional, but still so familiar Spital Oberengadin, sjukhuset Marcus opererades och påbörjade sin rehabilitering på. En verkligt fint mottagande, och så professionell, men ändå så familärt  Cross country-skiing: no words needed :) We were lucky that some more snow had fallen before we came, which meant that around 15 k were possible to ski on Längdskidåkning: en bild säger mer än 1 000 ord :) Vi hade tur att lite mer snö hade fallit precis innan vi kom, vilket innebar att det gick att åka på cirka 15 km  Spent some hours here at one of Livigno's playgrounds, perfect sunny location:) Tillbringade några timmar här på en av Livignos lekplatser, en perfekt solig plats :)  Took the chance to do a picnic lunch in St Moritz after Marcus had a control at the hospital Tog chansen att ta en picknick-lunch i St Moritz efter att Marcus hade kontroll på sjukhuset  Lilla Jul  Wonderful to be able to do some training together considering the circumstances Underbart att kunna köra lite träning tillsammans med tanke på omständigheterna  A highlight: an Italian lunch in the sun En höjdpunkt: en italiensk lunch i solen  Playing in the snow outside our house Lek i snön utanför vårt hus  Many cross country-skiing sessions Många längdskid pass på snö  The office: have I said that I love my job? Kontoret: har jag sagt att jag älskar mitt jobb?  Pickung up Marcus at Trepalle at over 2 000 m.a.s.l. after a hike/run, and had a coffee in the snow enjoying the view before heading back down in the valley Plockade upp Marcus på Trepalle på över 2 000 m.ö.h. efter en vandrings-/löptur och tog ett kaffe i snön och njöt av utsikten innan vi åkte tillbaka ner i dalen  First time on ice Första gången på is  Enjoyed the cozy little Christmas market. Such a nice christmas atmosphere with music, snow and lots of smells and Santas Myste på den lilla julmarknaden. Riktigt härlig julatmosfär med musik, snö och massor av dofter och tomtar   The day before we left Dobbiaco/Toblach for Åland we had a very nice short afternoon run just beside our home. So amazing to run in thr mountains and something we are really going to miss! Sista dagen i Dobbiaco/Toblach hade vi en riktig fin kort eftermiddagsjogg, precis bredvid där vi bor. Så fantastiskt fint att springa i bergen och något vi verkligen kommer att sakna!      So nice that the place we're staying at in Dobbiaco/Tobach has a stable with cows, hens and cats. Chiara really loves going down there and seeing all the animals. This time of year there are always some cute calves too, which makes it even more popular. Så trevligt att stället vi bor på i Dobbiaco/Tobach har en stall med kor, höns och katter. Chiara älskar verkligen att gå dit och se alla djur. Den här tiden på året finns det också alltid några söta kalvar, vilket gör det ännu mer populärt.       Perfect small roads in Gsies with amazing views and very little traffic  Our lunch bench in the background  Nice place to be a horse at:)  Love all the colourful crocuses in the valleys this time of year The last couple of days before we went from Dobbiaco/Toblach we really maximixed the time outside, everytime the weather was nice. That is one of the perfect things with our job, planning the days the way we want. This day we went up in the mountains for breakfast, and while we were eating we decided to go up in the mountains opposite our breakfast place, to a plateau 2000 m.a.s.l, named Prato Piazza/Plätzwiese. Up there it is always so beautiful. We took a long walk and then finished the trip with lunch at one of our favourite restaurants, Rifugio Prato PIazza/Berggasthof Plätzwiese. Dagarna innan vi åkte från Dobbiaco/Toblach maximerade vi tiden ute, varje gång vädret var fint. Det är en av de bästa sakerna med vårt jobb, möjligheten att planera dagarna hur vi vill. Den här dagen åkte vi upp i bergen för frukost, och medan vi åt bestämde vi oss för att åka upp i bergen mittemot vår frukost plats, till en platå 2000 m.ö.h. Prato Piazza/Plätzwiese. Där uppe är det alltid så vackert. Vi tog en lång promenad och avslutade sedan utflykten med lunch på en av våra favoritrestauranger, Rifugio Prato Piazza/Berggasthof Plätzwiese. Breakfast at Ratsberg/Monte Rota  Plätzwiese      Kaiserschmarrn   For us the last day on snow was on April 8th this year. We went for a trip to Antholz/Anterselva, one of few places in the near that still had prepared tracks. Quite good tracks but very icy. This training session, the last for the season on snow, was also the first time I did some more skating after my stress fracture. As you can see on the picture the whole family was in the tracks, and when Marcus did some skating I and Chiara went down to the nearest village and visiting a playground. Take a look at the environment and the view from that! För oss var säsongens sista dag på snö den 8 april. Vi åkte iväg till Antholz/Anterselva, ett av få ställen i närheten som fortfarande hade spår. Ganska bra spår men väldigt isigt. Detta träningspass, det sista för säsongen på snö, var också det första som jag körde lite mer skate efter min stressfraktur. Som ni kan se på bilderna skidade hela familjen, och när Marcus åkte skate for jag och Chiara ner till närmaste by och kollade in deras lekplats. Kolla in miljön och utsikten från den!     Perfect to be at a place where there are lots of nice playgrounds, official ones as well as our own backyard       It has been absolutely amazing to be at the balcony lately, and it is also quite cool to see the balloons that are often in the air      |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
February 2023
Kategorier
All
|
RSS Feed