|
Ännu inte bokat sommarresan? Tänkte slå ett slag för den italienska ön Sicilien, och speciellt de två orterna Castellamare del Golfo och Cefalù. Vi besökte ön i mitten av juni 2015 (perfekt tid för ett besök) och kom att gilla dessa två orter väldigt mycket. Båda ligger på Siciliens norra kust, Cefalù öster om Palermo och Castellamare del Golfo, öster om Trapani och väster om Palermo. Vi bodde några dagar i Castellamare del Golfo, och eftersom staden är liten hinner man utforska den bra på den tiden. Är du ute efter ren avkoppling i en otroligt charmig miljö rekommenderas ett besök här! Förutom att bara luta dig tillbaka på någon av de många restaurangerna och kaféerna kan du också göra en tur, gärna med båt, till naturreservatet Lo Zingaro, med sitt kristallklara vatten och vackra stränder. Vi åkte dit tillsammans med vår hyresvärd, en otroligt härlig upplevelse!        För dig som kanske vill ha lite mer liv och rörelse kan ett besök i Cefalù kanske passa ännu bättre. Den charmiga gamla stadsdelen är bilfri och här hänger tvätten på tork mellan husen. Det är lätt att hitta en restaurang antingen i en mysig gränd eller med utsikt över havet. Frukosten kan med fördel intas på torget mitt i staden. Är det sol och bad du är ute efter har staden även en vacker strand med en strandpromenad med uteserveringar. Tyvärr var vi här bara en natt, men det är en plats vi gärna skulle åka tillbaka till.       Flera charterbolag ordnar resor till Sicilien och då ofta till Cefalù, men vill du besöka Castellamare del Golfo får du vara beredd att ta ett reguljärflyg. Det är dock inga problem eftersom många bolag flyger till Palermo och Trapani, dock ofta med en mellanlandning.  Det är lätt att koppla av och njuta i både Castellamare del Golfo och Cefalù:) Är ni intresserade av att veta mer, få tips på boenden, flyg etc. Så är det bara att ställa frågor, så ska jag svara så bra jag kan.
1 Comment
Här kommer ett inlägg där bilderna får tala för sig själva, eftersom prioriteten just nu ligger på upplevelser och inte på inlägg;) Vi har påbörjat resan till Åland, och besökt bland annat Kitzbühel och Salzburg på vägen och befinner oss just nu i Cesky Krumlov. Hunnit se en hel del, jobbat en del, tränat en del och njutit en del! Mer ingående inlägg om de olika platserna och våra upplevelser kommer senare, till dess får ni hålla till godo med lite bilder från de senaste dagarna.           Här kommet ett till inlägg med rubriken allt är inte som hemma, men nu är det i alla fall mer likt:)  Snökedjor - en ny bekantskap  Ordning och reda. I Toscana hade vi knappt någon stekspade/slev  Speciellt med försäljning av 95 % sprit i vanliga mataffär  Flera möjligheter till en kaffe eller måltid längs med spåret  Klarblå himmel i princip hela december och januari  Snart är det sommar - och här skyltar man öppet med att det är dags att fixa bikiniformen  I Toscana kunde man ta med sig sin egen flaska och fylla på vin, här kan man istället fylla på tvättmedlet  Hmm, ganska stor prisskillnad mot vad du får betala för en sallad på Åland.....  Särskild föda för studenter:)  Det är lite bergigare här: från vårt hus ner till centrum av Dobbiaco är det 80 höjdmeter, högsta berget på Åland, Orrdalsklint, är 129 möh.  Påminnelse att man ska blinka i rondellen, en skylt som skulle passa mycket bra också på Åland!  Påskgodiset ser ganska lika ut som hemma:)  Två länder inom 10 minuters bilresa ... som bestått av JOBB, NJUTNING, TRÄNING, mat och sömn. Dock lite för lite av den sista delen den senaste tiden. Maxar tiden som är kvar! Helt fantastisk vandring upp till Passo Stalle mellan Italien och Österrike som avslutades med picknick och bad:       Årets första dopp! Underbart Rullskid-/Rollerbladespass på Nordic Arena som också avslutades med bad. Och på det lite kaffe, glass och strudel:):       Lite lek på ett utegym i närheten:  Marcus testade på första delen av Giro d' Italia-sträckan från San Candido som går av stapeln den 26.5. Han skrapade ihop 1 700 höjdmeter på 3,5 timmar.  Kyligt uppe på toppen (12 grader), men varmt nere i dalen (20 grader) Jag vandrade i Cortina under tiden:    När man bor i Dobbiaco är man inte direkt bortskämd med färsk fisk. Det finns ingen möjlighet att köpa över disk, och det begränsade utbud som erbjuds är ganska så dyrt. Därför tänkte vi att vi skulle kombinera fiskveckorna på en av restaurangerna i Dobbiaco, med faktiskt, vårt första middagsbesök i byn. Och vi blev inte besvikna:)  Blandade fisk- och skaldjursrätter med vitlökstoast  Pasta med musslor  Tonfisk  Hur ser en vanlig vecka ut för oss i italienska Dobbiaco? Ja, egentligen kanske inte så särskilt annorlunda som man kunde tro. Vardagarna ser oftast ganska lika ut. Vi brukar stiga upp strax efter klockan sex och börjar dagen med frukost, Ålandstidningen och ibland NHL highlights (framförallt nu när det är slutspel). Ibland blir det en äkta italiensk frukost med croissant och kaffe, och ofta något salt till som kanske oliver och någon korv, ibland blir det färskt bröd som vi får levererat till dörren och ibland blir det någon äggrätt, yoghurt eller gröt. Alltså ganska vanligt, och ganska blandat. Därefter kör vi igång med jobb fram till morgonkaffe vid 9-tiden, oftast med Panoramawetter på österrikiska ORF på i bakgrunden (ett program där de visar panoramautsikt och väder från olika bergsstationer i Österrike, Tyskland och Italien med bakgrundsmusik). Väldigt vackert:)  Frukost-time  En av alla vackra morgnar Efter kaffet brukar det bli lite jobb till och därefter förmiddagsträning eller så jobbar vi fram till lunch och tränar på eftermiddagen istället. Vår arbetsdag slutar lite olika beroende på hur mycket jobb vi har, men ofta slutar vi jobba vid 18-tiden. Därefter blir det middag och sen tar vi kväll! Vad gäller middagen blir det väldigt blandade rätter, alltså inte bara italienskt:)  Jobb på balkongen På helgerna brukar vi ofta passa på att hitta på något. Ofta blir det en vandring (under vintern var det skidor som gällde) eller någon utflykt, åtminstone något som gör att man får vara utomhus! Helg betyder också längre träningspass, eftersom man då har lite mer tid. Är man ute och vandrar på en söndag, betyder det att man inte är ensam; många sydtyrolare jobbar på lördagar, och söndagen är för väldigt många vigd åt vandring och lunch på något ställe längs med vandringsleden.  Helgvandring Fördelen med att arbeta på det sättet som vi gör är såklart friheten vi har att lägga upp dagarna hur vi vill. Vi är båda morgonpigga vilket gör att vi tycker om att stiga upp relativt tidigt och gillar att arbeta på morgonen/förmiddagen. Det är också skönt att kunna bestämma om man vill träna på förmiddagen eller eftermiddagen, och kunna anpassa träningen lite efter vädret. Vi har oftast försökt att hålla vardagarna för arbete och helgerna för vila, mycket för att det är ganska skönt att ha två raka lediga dagar (är inte direkt bortskämd med det kan jag säga), men också för att de flesta företag vi jobbar med såklart arbetar på vardagarna och är lediga på helgerna.  Inte så dumt att kunna anpassa träningen efter vädret Vårt sociala liv vad gäller att träffa folk och hitta på saker med är inte så jättestort direkt:), men vi har ju ändå lite socialt utbyte med våra hyresvärdar som vi träffar på titt som tätt. Med vissa grannar har det ju också blivit att byta några ord med, men det är ju såklart bara här för ett par dagar, och ofta ute på egna ”äventyr”.  Och så har vi ju våra katter! Alltid lika glada att se oss Så detta var lite kort om hur en vanlig vecka ser ut för! Undrar ni över något så är det bara att ställa frågor:)
Gårdagens träningspass. Kombinerat cykel-/rullskidpass till Passo Furcia 1 789 m ö h. De sista 8 km hade en stigning på nästan 600 meter. Puh!           If you’re looking for a running course that is quite flat by Dolomites standard :), find your way to Lago di Dobbiaco/Toblacher See, the lake situated just south of Dobbiaco/Toblach. The track/path around the lake is lovely, in summer with shoes on, as well as in winter with skis. Om du letar efter en löprunda som är ganska platt enligt Dolomiternas mått mätt :), ta dig då till Lago di Dobbiaco/Toblacher See, sjön som ligger strax söder om Dobbiaco/Toblach. Leden/stigen runt sjön är väldigt fin, både på sommaren med skor på och på vintern med skidor.        In the summer a swim in the lake is the perfect end to a run Under vårt andra besök i München gjorde vi ett besök i koncentrationslägret Dachau. Även fastän förintelsen är något av det vidrigaste som hänt, tyckte vi ändå att ett besök skulle vara intressant. Att med egna ögon få se någon av platserna där det ohyggliga skedde, och få en ännu större kunskap. Eftersom Dachau ligger bara 30 kilometer utanför München passade ett besök just där mycket bra. Vid vårt besök i Dachau valde vi att gå med på en 2,5 timmars guidad tur runt en del av området. Nedan får ni följa med på en förkortad tur utgående från bilderna.  Dachau öppnade den 22 mars 1933 efter att Adolf Hitler varit vid makten i endast ett par veckor. Det speciella med Dachau var att det var det allra första koncentrationslägret och stod som modell för efterföljande koncentrationsläger. Det fungerade också som en våldsskola för SS-männen. Dachau var först och främst ett koncentrationsläger för politiskt oppositionella, kriminella, ”arbetsskygga” och romer. Men även östeuropéer och judar satt fängslade här. Huset här ovanför med grinden under, med de välkända orden "Arbeit macht frei", var det som mötte fångarna på väg in i lägret. Tanken med budskapet var så klart att få fångarna att arbeta hårt för en chans till frigivning, vilket såklart aldrig förekom i praktiken.  När fångarna kommit innanför grinden började "avidentifieringsprocessen", i byggnaden nedanför, då de fick ge bort alla sina värdesaker, kläder och ID-handlingar. Istället fick de ett nummer, och från och med denna stund var det numret som var personen. Ännu ett led i avidentifieringen var att alla rakades och fick likadana kläder. Här spelade det heller ingen roll om du var kort eller lång, kläder delades bara ut på måfå. Vi fick se en av dräkterna och det är helt oförståeligt att någon kunde överleva de kalla vintrarna endast iklädda det tunna tyget. Idag är byggnaden ett museum där fakta blandas med gamla saker och hemska berättelser.   Bilden här ovanför och de tre följande bilderna är alla från fångarnas bostäder. Från början bodde 200 personer i varje barack, men fastän fler människor kom dit byggdes inte barackerna ut, utan de fylldes bara på och i slutet av kriget hyste de 2 000 personer. Barackerna låg i rader och ju längre bort från huvudbyggnaden desto sämre ansågs du som människa. Som ni ser på den tredje bilden är idag bara fundamenten kvar och huset som ni ser på bilden ovanför och bilden under är uppbyggt efteråt för att visa hur det såg ut. Eftersom byggnaderna var i trä har de helt enkelt förfallit med tiden. Med tanke på hur hårt fångarna arbetade, den oerhörda bristen på mat och de kyliga, dragiga förhållandena gjorde att sjukdomar var ett jättestort problem, och med tanke på hur tätt fångarna bodde spred de sig extremt fort. Det fanns läkare på plats på Dachau, men istället för att hjälpa fångarna höll många av dem på med medicinska experiment på begäran av armén och flygvapnet. Bland annat testade läkarna att återuppliva dränkta personer och testade hur långe personer kunde leva på enbart havsvatten.    Nedan syns innergården där vaktarna samlade fångarna bland annat för inräkning, och i bakgrunden är huvudbyggnaden (nuvarande museet). Till höger är byggnaden med ingången.   Bilden ovanför och bilden under visar taggtråden och två av vakttornen som finns runt omkring området. Här dog många fångar, vissa av egen vilja och vissa när de försökte fly. I taggtråden fanns dödlig el och flera fångar kastade sig mot tråden för att frivilligt avsluta sina liv, medan andra sköts till döds när de försökte fly.  Tänkte avsluta det här inlägget med den värsta delen av allt. (Bilderna är kanske inte så obehagliga i sig, men när man vet innebörden av dem är de fruktansvärda). Rundturen i Dachau avslutades med ett besök till krematoriet och gaskammaren. Krematorierna byggdes helt enkelt för att ha någonstans att göra av med alla de människor som dog i lägret. Under de tolv åren lägret existerade dog 41 500 människor av undernäring, sjukdomar och misshandel. Ett par tusen sköts också ihjäl. Den första bilden visar det första krematoriet, men när fler och fler människor kom till lägret och fler och fler därigenom dog byggdes ett större krematorium (den andra bilden).   Krematoriet var uppbyggt som en kedja där rummen för desinficering av kläder kom först, därefter följde gaskammaren och sist krematoriet. Tanken var alltså att fångarna först skulle klä av sig för att därefter tro att de skulle få duscha, medan de i själva verket skulle lämna in kläderna för desinficering för att någon annan fånge skulle få dem, för att därefter gå in i gaskammaren och gasas ihjäl. I slutet av kedjan fanns alltså krematoriet. Det var obehagligt att se och kändes väldigt olustigt att vara där inne, men nu när jag skriver det känns det nästan ännu värre. Det blir så otroligt svart på vitt hur alltid verkligen var uppbyggt som en löpande band-metod, skillnaden var bara det att här handlar det om människor. Tilläggas ska dock att det inte finns något bevis på att gaskamrarna användes för att döda människor i Dachau, utan de verkar mest ha använts för att desinficera kläder och madrasser. En av gaskamrarna verkar dock ha varit byggd för att döda människor, men det är osäkert om den hann tas i bruk.     Den 29 april befriades av styrkor ur den amerikanska armén, men under flera år efteråt kom Dachau att användes som bostäder för flyktingar. För att hedra de omkomna och visa på att olika människor och religioner kan leva tillsammans finns på området idag ett ryskt ortodoxt kapell, en protestantisk kyrka, ett katolskt kapell och en judisk synagoga (som kan ses i bakgrunden på bilden.  Och nu undrar ni säkert om någon lyckades fly från detta helvete? Och för att avsluta detta inlägg i alla fall lite trevligare än vad det började så är svaret ja, två fångar lyckades med detta.
När en vill testa på en del av en bergsetapp i Giro d'Italia och en vill åka rullskidor men inte kan staka, hur gör man då? Jo, Marcus cyklar från Dobbiaco till Passo Falzarego, ett pass på 3 timmar, 59 km och 1225 höjdmeter, och Anna tar bilen till Cortina och tar sig upp med rullskidor till Passo Falzarego, cirka 10 km och 500 höjdmeter, för då går det att undvika stakning. När vi träffas på toppen cyklar Marcus ner och hämtar bilen och jag åker runt lite på där uppe. Ett lite annorlunda träningspass. Nedan några bilder från passet till passet på 2150 möh:)   Ganska sega stigningar  Möter vintern på vägen  Pisten i bakgrunden åkte vi i mars    Full vinter! |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Juni 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde