 Åland Harvest Festival this year meant picturesque farms, lots of animals, fun activities, beautiful colours, nice food and most importantly, great company. Our wonderful friends from Sweden were here and we had a very nice weekend together. On Saturday we visited two different farms, Mickels Gård and Mattas Gårdsmejeri. I must say that Mickels Gård was really nice. They had lots of activities for kids, some animals to meet, different sellers of for example meat, vegetables, flowers and candies and different eating opportunities. Åland Harvest Festival i år innebar pittoreska gårdar, massor av djur, roliga aktiviteter, vackra färger, god mat och viktigast av allt, fantastiskt sällskap. Våra fina vänner från Sverige var här och vi hade en väldigt trevlig helg tillsammans. På lördag besökte vi två olika gårdar, Mickels Gård och Mattas Gårdsmejeri. Jag måste säga att Mickels gård var riktigt bra. De hade massor av aktiviteter för barn, en hel del djur, försäljare av till exempel kött, grönsaker, blommor och godis och olika serveringar.    Sale of pumpins: so many nice colours and forms Försäljning av pumpor: så många vackra färger och former   After visiting Mickels Gård we went off to Pub Stallhagen for lunch. Since the weather was very unstable we were happy to get a table inside, and we enjoyed some pub sausage and Ålands pannkaka (pancake made in the oven). We also had a small beer tasting with four of Stallhagen's many beers. Efter att ha besökt Mickels Gård åkte vi till Pub Stallhagen för lunch. Eftersom vädret var väldigt instabilt var vi glada över att få ett bord inne, och vi åt pubkorv och Ålands pannkaka. En liten ölprovning med fyra av Stallhagens många ölsorter stod också på agendan.    Our last stop was at Mattas Gårdsmejeri, a farm dairy. Here they offered samples of cheese, which was very popular among all of us :), and we also tried their ice cream and had a look at the horses in the paddock. Vårt sista stopp var på Mattas Gårdsmejeri. Här erbjöd de smakprov på ost, som var mycket populärt bland oss alla :), och vi testade också deras glass och tittade på hästarna som betade i hagen.   At the different farms we bought some cheese, sausage and chili powder for dip and when we came home we had a small Åland antipasti before dinner:) På de olika gårdarna köpte vi lite ost, korv och chilipulverför dipp och när vi kom hem hade vi en liten åländsk antipasti före middagen :)  To sum it up: Since we didn't visit so many farms and restaurants it is hard to really say anything about this year's Harvest festival as a whole, but we are happy with the places we chose. Especially Mickel's Gård was very nice, and it feels like they become better and better every year. Pub Stallhagen always offer a great atmosphere and food, and we weren't disappointed this time either (even though Marcus and I didn't think it was the best Ålands pannkaka we have eaten). But Chiara liked it and that was more important ;) Mattas Gårdsmejeri is a nice place, but we didn't think that they had so much to offer this time.
En liten sammanfattning: Eftersom vi inte besökte så många gårdar och restauranger är det svårt att verkligen säga något mer om årets skördefestival som helhet, men vi är nöjda med de platser vi valde. Särskilt Mickels gård var väldigt bra, och det känns som om den gården blir bättre och bättre år för år. Pub Stallhagen erbjuder alltid en fantastisk atmosfär och mat, och vi blev inte besvikna den här gången heller (även om Marcus och jag inte tyckte att det var det bästa Ålands pannkakan vi ätit. Men Chiara gillade den och det var det viktigaste;) Mattas Gårdsmejeri är ett mysigt ställe, men vi tyckte inte att de hade så mycket att erbjuda den här gången.
0 Comments
Marcus and I have both been sick lately, but the last week I have been doing some easier training sessions. The only good sides of feeling not 100 % is that you can enjoy all the beautiful nature even more when you train when the focus is more on taking it very easy and slowly trying to come back to some kind of shape, than on doing though sessions. Here's some shots from some of the beautiful training sessions. Marcus och jag har båda varit sjuka den senaste tiden, men den senaste veckan har jag gjort några lättare träningspass. Det enda som är bra med att inte känna sig 100 % är att du kan njuta av all vacker natur ännu mer när du tränar när fokus är mer på att ta det väldigt lugnt och försöka komma tillbaka till någon form av form än att göra tuffare pass. Här är några bilder från några av de fina träningspassen. A beautiful morning run from around 6–7.15:     A run around the town   Couldn't complain about this autumn day   One of the more beautiful places in Mariehamn: the Maritime Quarter     When we were in Smögen a friend of ours got in touch at Instagram after we had posted that we were at a place along Göta kanal, only just 30k from Hjo where she and her partner live. We get to arrange that we could pass by Hjo on our way back to Åland, but unfortunately were able to only see one of them. Still it was a very nice reunion and also nice to see a new place for us. Hjo is located very nicely at Vättern, and the area by the lake was very nice. Unfortunately, we had very little time so we just had time to visit their house, eat some ice cream at the famous Moster Elins glasscafé and have some nice conversations. Still a very nice spontaneous visit!  När vi var i Smögen kontaktade en vän oss på Instagram efter att jag postat att vi var på en plats längs Göta Kanal, bara 30 km från Hjo där hon och hennes sambo bor. Vi kunde ordna så att vi kunde åka förbi Hjo på vägen tillbaka till Åland, men tyvärr kunde vi bara träffa en av dem. Det var ändå ett väldigt trevligt återseende och också trevligt att se en ny plats. Hjo ligger mycket vackert vid Vättern, och området längs med sjön var väldigt fint. Tyvärr hade vi rätt bråttom så vi hade bara tid för ett snabbt besök i deras hus, glass på berömda Moster Elins glasscafé och lite trevligt prat. Ett väldigt trevligt spontanbesök!      Not a bad way to start the morning when you are in Smögen! Hästen is an appr. 3-4 k long hiking trail west of Smögen. Here you walk on trails, cliffs and bridges. You don't need to be in a very good shape to do this trail, but still you need to be very mobile. Unfortunately, we didn't feel 100 % healthy this day and we needed to start quite early from Smögen, so the hike was only around 45 minutes for us. This was also the last thing we did in Smögen during our very nice but quite short stay. Inte ett dåligt sätt att börja morgonen när du är i Smögen! Hästen är en cirka 3–4 km lång vandringsled väster om Smögen. Här vandrar du på stigar, klippor och broar. Du behöver inte vara i superbra form för att göra denna vandring, men du måste dock vara väldigt rörligt. Tyvärr kände vi oss inte 100 % friska den här dagen och vi behövde starta ganska tidigt från Smögen, så vandringen blev bara cirka 45 minuter för oss. Detta var också det sista vi gjorde i Smögen under vår mycket trevliga men rätt så korta vistelse.  Excited girl                  We had a short stop in Fjällbacka, a small old fishing community with less than 1000 inhabitants. The fishing community was first mentioned in 1617 and during the following centuries the fishing village grow. Nowadays the beautiful place is maybe most famous for being the setting for many of the novels written by Swedish author Camilla Läckberg. Also a part fo the Swedish film Ronja Robbersdaughter was shot in Fjällbacka, at a place called Kungsklyftan/Ramneklovan. Our stop in Fjällbacka was very short and we just strolled through the village, finding out that also this seafood store was closed, and sat down on the quay eating our own sandwiches. Still a nice short visit:)   Vi gjorde ett kort stopp i Fjällbacka, ett litet gammalt fiskesamhälle med mindre än 1 000 invånare. Fiskesamhället nämndes för första gången år 1617 och under de följande århundradena växte den lilla fiskebyn sig större. Nuförtiden är den vackra platsen kanske mest känd för att vara platsen där många av de romaner som är skrivna av den svenska författaren Camilla Läckberg utspelar sig. Också en del av den svenska filmen Ronja Rövardotter spelade in i Fjällbacka, på en plats vid namnet Kungsklyftan/Ramneklovan. Vårt stopp i Fjällbacka var rätt så kort och vi promenerade bara genom byn, såg att även denna fisk- och skaldjursbutik var stängd, och satte oss ner på kajen för att äta våra egna medhavda smörgåsar. Ändå ett trevligt litet besök:)        After breakfast on Sunday we took the car for a trip along the coast up to Hamburgsund and Fjällbacka. Efter frukost på söndagen tog vi bilen för en utflykt upp till Hamburgsund och Fjällbacka.  Hamburgsund is a very picturesque small archipelago idyll. One of the things that make the place very special is that it is devided into two by a narrow strait. The island, (the above picture), can be reach very easily by the cable ferry (the picture below). Very beautiful in Hamburgsund was also the new neighbourhood Skäret, with an own quay, paths, bridges and squares. We would have liked to buy some fresh shrimps and had picnic on the quay by the sea, but unfortunately the store with fresh seafood was closed so we decided to drive to Fjällbacka for a picnic lunch instead. Hamburgsund är en mycket pittoresk liten skärgårdsidyll. En av de saker som gör platsen mycket speciell är att den delas av ett smals sund. Ön, (bilden ovanför), kan nås mycket enkelt med linfärjan (bilden nedanför). Väldigt vackert i Hamburgsund var också det nya området Skäret med egen kaj, promenadvägar, broar och torg. Vi skulle ha velat köpa med färska räkor och haft picknick på kajen, men tyvärr var butiken med färska skaldjur stängd så vi beslutade att köra vidare till Fjällbacka för picknick-lunch istället.  The cable ferry to the island    The new neighbourhood, Skäret On August 27th I participated in Alliansloppet The race is counted as the world's largest roller ski race and consists of 3 laps on a track that is 16 km long. So a total of 48 km with about 400 altitude meters in total. Above all, there are two climbs on the track. The first one after 500 meters and the second after about half the track. The first is clearly longer and heavier. We were three participants from Åland in the race: Me, Patrik Lehtonen and Tommy Danielsson. There were three groups to start in. I, together with the other from Åland, started in the last group, in the other two groups there were really good skiers. We were a total of about 180 men in the Elite race, which I participated in. In the morning it was an exercise race with many more participants. We had skis from Swenor (resistance 3), these were at least as heavy as my Marwe 6-7 that I practice on. The weather was okay, but not the best with some rain and around 16-17 degrees and a little windy. The race was not a success for me. I started far ahead in my group and the start got well. Saved a bit energy on the first uphill but already after 1.5 km my pole got completely broken. Had only 70 cm left of it. Then it became a struggle to get a new one. Anna was standing in the first uphill on this lap so I couldn't get a new from her. Then skiers after skiers passed me and finally I was the last of all the men I think. I got a new pole at about 7.5 km. Then I started passing skiers, but I noticed after about half the race that I was tired. I had felt before the race that I was tired and Chiara had had 38.5 degree fever at the night before the race. I advanced a little all the time and at the last lap, the ladies, who had started 10 minutes after me, caught me. They had a sprint price when they caught me and I didn't have a chance to keep up with them. Finally, after the uphill, I got a group of ladies to ski with. Ida Dahl, Kati Roivas and another woman. But I just tried to hold their backs and hadn't the energy to help out. They probably went a little too fast for me. After about 3 km I had to drop them and then after a while Hedda Bångman caught me and then I went with her to the roundabout where the other uphill started. When she started double poling with a kick, I didn't have a chance to keep up. At the end of the race, I just was focusing on crossing the finish line. I finished 152nd of 165 men who completed the race. When it comes to the race I forgot a bit about the energy intake at the beginning of the race when I was so busy with trying to get a new pole. Maybe I had to suffer for that a bit at the end of the race. I have now been sick for almost two week after the race when I write this post, so it may also have affected the result. I think the event was really fun and it was very nice and felt pleasant. Much less hustle and bustle before the start than in other Swedish races I have participated in, in the winters.  The start of the race  The finish  Some sponsor tents on the area Den 27 augusti deltog jag i Alliansloppet. Loppet räknas som världens största rullskidslopp och går 3 varv på en bana som är 16 km lång. Så totalt 48 km med cirka 400 höjdmeter i stigning totalt. Det är framför allt två stycken stigningar på banan. Den första efter 500 meter och den andra efter cirka halva banan. Den första är klart längre och tyngre. Vi var tre ålänningar med i loppet: jag, Patrik Lehtonen och Tommy Danielsson. De var tre led att starta i. Jag fick tillsammans med övriga ålänningar starta i sista led, i de två andra leden var det riktigt duktiga åkare. Vi var totalt cirka 180 startande herrar i elitloppet, som jag åkte. På morgonen var det ett motionslopp med många fler deltagare. Vi åkte på 3:or från Swenor, dessa var minst lika tunga som mina Marwe 6-7:or som jag tränar på. Vädret var okej, men inte det bästa med lite regn och 16-17 grader och lite blåst. Loppet blev ingen succé för mig. Jag startade långt fram i mitt led och kom i väg bra. Sparade lite på krutet uppför backen men redan efter 1,5 km gick min stav helt av. Hade bara 70 cm kvar av den. Sedan blev det en kamp att få en ny. Anna stod i första backen på detta varv så där kunde jag inte få någon stav. Sedan passerade åkare efter åkare mig och till sist var jag näst sist av alla herrar tror jag. Jag fick en ny stav vid cirka 7,5 km. Då börja jag ta åkare, men jag märkte efter cirka halva loppet att jag var trött. Hade känt innan loppet att jag var trött och Chiara hade haft 38,5 graders feber på natten. Jag avancerade lite hela tiden och vid sista varvning kom damerna fast som hade startat 10 min efter mig. De hade ett spurtpris när de kom fast och jag hade inte en chans att hänga med. Till slut efter backen fick jag en grupp damer att åka med. Ida Dahl, Kati Roivas och en till. Men jag hängde bara med och drog inget. De gick nog lite för fort för mig. Efter cirka 3 km släppte jag och sedan en stund senare kom Hedda Bångman fast mig och då åkte jag med henne fram till rondellen där den andra uppförsbacken började. När hon började med stakning med frånskjut hade jag inte en chans att hänga med. Under slutet av loppet tänkte jag bara att jag skulle ta mig i mål. Jag slutade 152:a i mål av totalt 165 herrar som fullföljde. De jag kan säga om loppet annars var att jag glömde lite energiintaget i början på loppet när jag var så upptagen med stavjagandet. Det kanske jag fick sota lite för i slutet av loppet. Jag har nu varit sjuk nästan två veckor efter loppet när jag skriver detta inlägg, så det kan också ha påverkat resultatet. Jag tycker att arrangemanget var riktigt skoj och var väldigt trevligt och kändes gemytligt. Mycket mindre hets än inför de svenska loppen jag åkt på vintern.  The first climb  Warm up  The three skiers from Åland  The men elite  The winner Calle Halvarsson, here 2nd  The women elite  Marcus crossing the finish line  After the race  Great race of Petter Northug, great to see him back  One of our more picturesque breakfasts. Just so easy to pack some food and drinks and just getting out in the fantastic nature. One ofthe great things with Smögen this time of year was that it was so easy to just find your own spot. En av våra härligare frukostar. Så enkelt att bara packa med lite mat och dryck och ta sig ut i den fantastiska naturen. En av de fantastiska sakerna med Smögen den här tiden på året var att det var så lätt att hitta en egen plats.       As you all probably know by this time, I love to run in the mornings, especially at new places. And I can't say that this morning run made me change my opinion! Som ni alla säkert vet vid det här laget älskar jag att springa på morgonen, speciellt på nya platser. Jag kan ju inte direkt säga att den här morgonlöpningen fick mig att ändra mig!  Meeting the sun   The amazing clear colours      Ready for a morning dip?  And after this beautiful start to the day I went home for a shower, before we went out on the rocks for breakfast ...
Och efter denna fantastiska start på dagen tog jag mig för en dusch, innan vi tog oss ut på klipporna för frukost ...  Last weekend we made a short hike up to Kungsö Coast Battery. Since our trip to Sweden we have unfortunately been sick, Chiara got better very fast, but Marcus and I have felt tired and have had a running nose the whole week. This means no training for a little more than a week. Still we wanted to do something, and we know that Chiara likes picnics and hiking in the forest, so we decided to go to Kungsö Coast Battery, a place we haven't visited before. It's a Russian fortification that was built during the First World War, but in 1919 all got demolished. Today you can see the ruins and read som information on a couple of signs. Beside the fortification there is an observation tower, and when the sky is clear the view over the sea is very nice. The hike itself is from 3–6 k depending which paths you take, with both very easy parts and quite steep parts. For us the hike was maybe around 3 k, perfect for all of us this time.    Förra helgen gjorde vi en kort vandring upp till Kungsö batteriberg. Sen vår resa till Sverige har vi tyvärr varit sjuka, Chiara blev bättre väldigt snabbt, men Marcus och jag har känt oss risiga och snoriga hela veckan. Detta betyder ingen träning på en dryg vecka. Vi ville dock ändå göra nånting, och vi vet att Chiara gillar picknick och vandring i skogen, så vi beslutade att åka till Kungsö batteriberg, en plats som vi inte har besökt tidigare. Det är ett ryskt kustbatteri som byggdes under första världskriget, men förstördes 1919. Idag kan du beskåda ruinerna och läsa skyltarna med lite information. Förutom batteriet finns ett utsiktstorn, och vid fint väder är utsikten över havet väldigt vacker. Själva vandringen är 3–6 km lång beroende på vilka vägar du tar, med både väldigt lätta partier men också ganska branta delar. För oss var blev vandringen kanske runt 3 km, perfekt för oss alla den här gången.     |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde