 The training keeps going with running, rollerskiing, biking and strength training in nice conditions :) Träningen rullar på med löpning, rullskidor, cykling och styrketräning i fina förhållanden :)            
0 评论
Now we are back on Åland again after nice days in Germany and Linköping. Now it is mostly about unpacking, fixing things, some training for me (Marcus is still having a cold) and enjoying the weather. I have several posts from the last days in Toblach and from our trip waiting to be posted (and some also written:) Nu är vi tillbaka på Åland igen efter fina dagar i Tyskland och Linköping. Nu handlar det mest om att packa upp, fixa saker, lite träning för mig (Marcus är fortfarande förkyld) och njuta av vädret. Jag har flera inlägg från de sista dagarna i Toblach och från vår resa som väntar på att bli publicerade (och några också skrivna:)        Just a couple of days after the summer days, the winter suddenly came back (as in many places in Europe). The running went heavier, and the biking had to be done in the afternoon. Bara ett par dagar efter de riktiga sommardagarna kom vintern plötsligt tillbaka (som på många platser i Europa). Löpningen gick tyngre och cyklingen fick göras på eftermiddagen.    On Marcus's birthday we had a very nice bike session with breakfast in Cortina d'Ampezzo at one of our favourite places, Alverà. We knew that the weather would be very unpredictable, and we were lucky with nice weather the whole way to Cortina, and, except for very much headwind, half the way back. It was a ride of around 70k over a smaller mountain pass Cima Banche/Gemärk at around 1 500 m.a.s.l., so not the toughest ride, but still with some altidtude metres. På Marcus födelsedag gjorde vi ett väldigt trevligt cykelpass med frukost i Cortina d'Ampezzo på ett av våra favoritställen, Alverà. Vi visste att vädret skulle vara väldigt oförutsägbart och vi hade tur med fint väder hela vägen till Cortina, och, förutom väldigt mycket motvind, halva vägen tillbaka. Det blev ett pass på cirka 70 km över ett mindre bergspass Cima Banche/Gemärk på cirka 1 500 m.ö.h., alltså inte det tuffaste passet, men ändå med lite höjdmeter.     Some pictures from some training sessions in Toblach, some biking, some running and a test run. Altogether the training in October was very good for Marcus, but for me the month was unfortunately a lot about coughing and having back/hip pains. But at least the month ended better than it started for me, so that is good. Although very irritating to always have to be so foresight and "smart" when training. Lite bilder från några träningspass i Toblach, lite cykling, lite löpning och ett testlopp. Sammantaget gick träningen i oktober väldigt bra för Marcus, men för mig handlade månaden tyvärr mycket om hosta och problem med ryggen/höften. Men månaden slutade åtminstone bättre än den började för mig, så det är bra. Ändå det väldigt irriterande att alltid behöva vara så förutseende och "smart" när man tränar. Biking up to Passo Falzarego:          Biking crossing the Austrian border:     Test run around Lago di Dobbiaco/Tobacher See.    My last training session before going to Turkey. Pouring rain almost the whole session, except for in the end when it instead started to come sleet. I had to wring my gloves, so that they wouldn't drip in the car.:) Mitt sista träningspass innan vi åkte till Turkiet. Hällregn nästan hela passet, förutom i slutet då det istället började komma snöslask. Jag var tvungen att vrida ur handskarna för att de inte skulle droppa i bilen. :)   One of the things we were looking forward to when coming home from Toblach was the opportunity to train more together, when Chiara is at kindergarten. We have been having some sessions together, but unfortunately not so many since I was sick when we came home, and now Marcus has been having a cold. Still we have had some nice seesions together, for example some rollerskiing sessions and one longer bike ride to Geta, with a stop for lunch at Pub Stallhagen on our way back:) En av de saker vi såg fram emot när vi kom hem från Toblach var möjligheten att träna mer tillsammans, när Chiara är på dagis. Vi har haft kört pass tillsammans, men tyvärr inte så många eftersom jag var sjuk när vi kom hem, och nu har Marcus varit förkyld ett tag. Ändå har vi lyckats få till några pass tillsammans, till exempel några pass på rullskidor och ett längre cykelpass till Geta, med stopp för lunch på Pub Stallhagen på vägen tillbaka :)      It has also been quite a high focus on running lately, and here follows some pictures from some of the runs. So nice to be able to run in lovely weather in just shorts and t-shirt/top Vi har också haft ganska stort fokus på löpning på sistone, och här följer några bilder från några av passen. Skönt att kunna springa i härligt väder i bara shorts och t-shirt/topp         Very nice is also our gym in our garage. We don't how that much equipment, but still you can get a real good workout, and so nice to have a place where everything can be left until you need it next time Väldigt bra är också vårt gym i garaget. Vi har inte så mycket utrustning, men ändå kan du få till riktigt bra träningspass, och väldigt praktiskt att ha en plats där allt kan stå kvar tills du behöver det nästa gång  Both Marcus and I have been having some troubles with different parts of our bodies, (Marcus with his back and knee, and I with my foot due to my stress fractur), so our training the last couple of months and weeks have been a bit different from what we are used to and really want to train. Still we have had some good training sessions, and we both are getting better and better after some alternative training and some training programs with different types of exercises. Neither of us do so much of biking when we are on Åland, but this spring has been different and we have lots of biking session. The longer ones have been split with some nice brakes for lunch, since it has been good for our bodies with a break in the middle. But now we did 3,5 hours without a longer break, so its getting better and better, and the plan is to shorten the bike sessions and longer the rollerski sessions instead. Både Marcus och jag har haft lite problem med olika delar av våra kroppar, (Marcus med ryggen och knäet, och jag med min fot på grund av min stressfraktur), så vår träning de senaste månaderna och veckorna har varit lite lite annorlunda än vad vi är vana vid och verkligen vill träna. Ändå har vi fått till en del träningspass, och vi blir båda bättre och bättre efter lite alternativ träning och specialanpassade träningsprogram med olika typer av övningar. Ingen av oss cyklar egentligen så mycket när vi är på Åland, men i vår har det varit annorlunda och vi har gjort många cykelpass. De längre har delats upp i två delar av lunch, eftersom det har varit bra för våra kroppar med en paus i mitten av passen. Men igår körde vi 3,5 timmar utan längre paus, så det blir bättre och bättre, och planen är att korta cykelpassen och göra rullskidspassen längre och längre istället.       Lots of rollerskiing for both Marcus and I this spring, but a bit shorter sessions than normally. Both of us have done a lot more classic sessions instead of skate, but from now on I will try do do more and more skating. A couple of weeks ago Marcus participated in a shorter rollerski competition and fortunately the back felt quite good. Många rullskidpass för både Marcus och mig i vår, men lite kortare pass än normalt. Vi har båda kört mycket mer klassiska pass istället för skate, men från och med nu kommer jag att försöka köra mer och mer skate. För ett par veckor sedan deltog Marcus i ett kortare rullskidlopp och lyckligtvis kändes ryggen ganska bra.     I have done a bit of running, but unfortunately not at all as much as I would like to do, but now I will step up the running training more and more, and hopefully it will feel good. For Marcus there have been no running at all right the last couple of weeks due to his knee problems, but hopefully his knee will soon be so good that he can do some running (has just started to test a bit). Jag har sprungit lite, men tyvärr inte alls så mycket som jag skulle vilja göra, men nu kommer jag att öka löpningen mer och mer, och förhoppningsvis kommer det att kännas bra. För Marcus har det inte varit löpning alls just nu på grund av knäproblemen, men förhoppningsvis kommer hans knä snart att vara så bra att han kan köra i alla fall lite löpning (han har just börjat testa lite).      A tradition we have created the last couple of years is visiting the two festivals Skördefesten på Åland (Harvest festival) och Åland Grönskar (The Åland Spring Fair) on rollerskis and/or bike everytime we're on Åland. It is a great way to have some goals during the longer training sessions and nice to see the decorated farms. This year was the first year Chiara experienced Åland Grönskar. (Last spring there was no festival and last autumn we weren't on Åland). Since she loves animals (and tractors) we tried to choose farms with lots of animals. The fair is two days long and the first day we took our bikes and visited two different places: the farm Mattas Gårdsmejeri and the open air museum Jan Karlsgården. We had a great day, the weather was so nice, we saw some cows and sheep (and also several tractors), we tasted a great cheeseburger and Ålands pannkaka (pancake), and Marcus and I got three hours on the bikes:) The three of us were happy with the day!  En tradition som vi har skapat de senaste åren är att besöka de två "festerna" Skördefesten på Åland och Åland Grönskar på rullskidor och/eller cyklandes när vi är Åland. Det är roligt att kombinera lite längre träningspass med ett eller flera mål och trevligt att se de mysiga gårdarna och gårdscaféerna. I år var det första året Chiara fick uppleva Åland Grönskar. (Förra våren var det ingen fest och förra hösten var vi inte på Åland). Eftersom hon älskar djur (och traktorer) försökte vi välja gårdar med många djur. Festen är två dagar lång och den första dagen tog vi cyklarna och besökte två olika ställen: gården Mattas Gårdsmejeri och friluftsmuseet Jan Karlsgården. Vi hade en fantastisk dag, vädret var härligt, vi såg en del kor och får (och även flera traktorer), vi åt en fantastisk ostburgare och Ålands pannkaka och Marcus och jag fick ett 3-timmarspass på cyklarna :) Alla tre var glada och nöjda med dagen! Mattas Gårdsmejeri       Jan Karlsgården    Sunday two weeks ago we did a longer training session with bike. We started early in the morning (I started a bit earlier since Marcus of course is faster than me) for a round trip of appr. 95 km over three mountain passes. The first 8 kilometers are flat, then the next 8,5 kilometers are slightly upwards, before the first mountain pass, Passo Monte Croce/Kreuzbergpass, starts. You reach the top of the pass after 6 kilometers and 300 meters ascent at 1636 m.a.s.l. It felt like a quite easy pass, and with not that many really steep parts. Söndag för två veckor sedan gjorde vi ett längre cykelpass. Vi började tidigt på morgonen (jag började lite tidigare eftersom Marcus då inte skulle behöva vänta lika länga på mig längs med vägen) för ett pass på cirka 95 km och över tre bergspass. De första 8 kilometrarna var platta, sedan gick de följande 8,5 kilometerna lätt uppåt, innan det första bergspasset Passo Monte Croce/Kreuzbergpass startade. Man når toppen av passet, på 1636 meters höjd efter en stigning på 6 kilometer och 300 höjdmeter. Det kändes som ett ganska enkelt pass, och det hade inte så många riktigt branta delar.  Passo Monte Croce/Kreuzbergpass Up on the top you had to get ready for the downhill. From last biking I (Anna) had learnt my lesson and this time I had a real warm jacket and two pair of gloves for the downhill. Still I was ice cold when I came down to Padola at 1200 m.a.s.l after 10 kilometers. The mornings were getting quite cold and when the speed is quite high then it gets very cold. (At least for me, Marcus had much less clothes and he didn’t freeze at all:O ) The good part with the freezing is that you are longing for the next mountain pass, since then you’re getting warm quite fast again:) När vi väl kommit upp på toppen var det dags att göra sig redo för utförskörningen. Från förra cykelpasset hade jag (Anna) lärt mig en läxa och den här gången hade jag en riktig varm jacka och två par handskar. Dock var jag ändå iskall när jag efter 10 kilometer kom ner till Padola på 1200 meters höjd. (Dock var det bara jag som frös, Marcus hade mycket mindre kläder men han frös inte alls :O ) Fördelen med att frysa riktigt ordentligt är dock att du längtar tills nästa stigning börjar, så att du snabbt blir varm igen:)   Passo Monte Croce/Kreuzbergpass  Almost up at Passo di Sant Antonio After Padola it went up again, this time to Passo di Sant Antonio, an ascent of 200 meters. Quite steep at some places but still okay. Efter Padola började nästa stigning direkt igen, den här gången till Passo di Sant Antonio, en stigning på 200 meter. Ganska brant på vissa ställen men fortfarande helt okej.  The steepest part on the way up to Passo di Sant Antonio After reaching the top, first the coolest and then the toughest part was coming. From Passo di Sant Antonio, the road descends 500 meters in appr. 8,5 km to Auronzo di Cadore. This part, in the opposite direction, was a part of the stage in Giro d’Italia this year with the finish in Sappada. It is a very, very curvy and steep part, and it is so impressive what the cyclist did at this stage this summer. For us it was just to focus and using the brakes quite a lot:) Efter att ha nått toppen, kom först den häftigaste och sedan den tuffaste delen. Från Passo di Sant Antonio går det utför i ca. 8,5 km till Auronzo di Cadore, och man tappar ca. 500 höjdmeter. Denna del var en del av den etapp som slutade i Sappada i Giro d’Italia i år. Då cyklades den dock andra vägen. Det är en jättekurvig och brant del, och det är verkligt imponerande att se hur cyklisterna tog sig uppför denna stigning i somras. För oss var det bara att hålla fokus i utförslöpan och använda bromsarna ganska mycket:)  The road down to Auronzo di Cadore (a part of Giro d'Italia)  The road down to Auronzo di Cadore (a part of Giro d'Italia) Auronzo di Cadore is a small Italian holiday resort at appr. 900 m.a.s.l. The town is situated beside Lago di Auronzo and offers lots of sport activities year-round. Auronzo di Cadore är en liten italiensk semesterort på omkring 900 meters höjd. Staden ligger bredvid Lago di Auronzo och erbjuder många sportaktiviteter året runt.  Auronzo di Cadore After this town the real test started. From Auronzo we were heading towards Misurina at 1700 m.a.s.l, a distance of 24 kilometers. The first 16 was quite okay, but the last 8 kilometers were almost too tough, an ascent of around 600 meters in 8 kilometers, with the steepest parts having a percentage of 12. I really thought that I wasn’t going to be able to be pedaling the whole part. Still I made it without having to walk, but it didn’t go fast;) (Marcus and I both have two cyclo cross-bikes. We are very satisfied with them, because they are very robust and manage different surfaces, but when it comes to extreme uphills, you would really need lower gears than they are equipped with. For Marcus it gets tough, but for me it sometimes gets almost impossible to pedal.) Efter att ha passerat denna stad började det riktiga testet. Från Auronzo cyklade vi vidare mot Misurina som ligger på 1700 meters höjd, en sträcka på 24 kilometer. De första 16 var rätt okej, men de sista 8 kilometerna var nästan lite för tuffa, en stigning på cirka 600 meter på 8 kilometer, och de brantaste delarna hade en lutning på 12 %. Jag trodde verkligen att jag inte skulle klara av att cykla hela vägen upp. Jag klarade dock det utan att behöva stiga av cykeln, men fort gick det inte;) (Vi cyklade båda två på våra cyclo cross-cyklar. Vi är mycket nöjda med dem, eftersom de är mycket robusta och klarar av olika typer av underlag, men när det gäller extrema stigningar, skulle det verkligen vara bra med några lägre växlar än de är utrustade med. För Marcus är det tufft, men för mig blir det ibland nästan omöjligt att orka trampa runt.)  On the way up to Misurina  On the way up to Misurina  On the way up to Misurina, curves and curves:) Up at Misurina Marcus was waiting for me and we had a snack before we took on the last part back to Dobbiaco/Toblach, 23 kilometers and a descent of 400 meters. Uppe i Misurina väntade Marcus på mig och efter lite snabb energipåfyllning cyklade vi den sista sträckan tillbaka till Dobbiaco/Toblach, 23 kilometer mestadels utför (400 höjdmeter).  Lago di Misurina  Lago di Misurina  Heading back to Dobbiaco/Toblach The lunch tasted really good after 4-5 hours of biking:)
Lunchen smakade riktigt gott efter 4-5 timmars cykling:) When we decided to make a stop in Annecy on our way down to Toblach/Dobbiaco, Marcus started to talk about the different places around Annecy that hosts/has hosted cross country skiing world cups or Olympic Games. La Clusaz, that has hosted competitions in the Cross Country World Cup, is only around 33 km from Annecy. Also, the Olympic places of Albertville and Grenoble are quite close, and about 40 km away from Annecy is also the Swiss city, Geneva. So, Marcus put up a nice little trip of 130 km from Annecy to La Clusaz to Geneva and then back to Annecy againJ We were both really looking forward to the biking, but I was also a bit worried about the distance. I think my longest training session by bike before had been around 60 km and that was on the flat island of Åland. I am not either so used to biking, with only maybe 7-8 shorter sessions by bike this summer. But, ”what doesn’t kill you make you stronger”:) När vi bestämde oss för att göra ett stopp i Annecy på vår väg hit ner till Dobbiaco/Toblach började Marcus prata om de olika platserna runt Annecy som står/stått som värd för tävlingar i världscupen i längdskidåkning eller de Olympiska spelen. La Clusaz, som nästan varje år står som värd för tävlingar i längdåkningsvärldscupen, ligger bara cirka 33 km från Annecy. Även Albertville och Grenoble är ganska nära, och cirka 40 km från Annecy ligger också den schweiziska staden, Genève. Så Marcus satte helt enkelt ihop en trevlig liten tur på 130 km från Annecy till La Clusaz och därifrån vidare till Genève och sedan tillbaka till Annecy igen. Vi såg verkligen båda fram emot turen, men jag var också lite oroad över sträckan. Jag tror att mitt längsta cykelpass någonsin tidigare hade varit på ca 60 km och det var på platta Åland. Jag är inte heller så van vid att cykla långa sträckor, med bara kanske 7-8 kortare pass på cykel denna sommar. Men, "det som inte dödar det härdar":)  Lake Annecy  After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Den första delen från Annecy var den, på pappret tuffaste, med en stigning på ca 600 meter. (Dock ej den del vi trodde skulle vara tuffast för oss, vilket den ej heller visade sig vara). Dock gick denna del väldigt bra, (och var förmodligen den del av hela träningspasset som kändes bäst) och vi kom fram glada och pigga till La Clusaz. La Clusaz visade sig vara en trevlig liten by, men tyvärr låg längdskidåkningsstadion ca 4-5 kilometer från centrum, och vi hade tyvärr inte tid att besöka den. Med lite mer tid hade det varit kul att se platsen.     La Clusaz   After La Clusaz it went downhill to Geneva, first quite steep, and then the track was quite flat. From La Clusaz to Geneva we followed a route recommended for bikers, and that went well until we were a couple of kilometers from the centre. Then we had trouble finding the way and the last couple of kilometers took a lot of time to complete. Unfortunately, this led to the fact that we didn’t have that much time in Geneva, so we just strolled around, saw some of the difference areas, biked beside the lake and spotted Jet d’eau, the famous fountain from which water is jetted to an altitude of 140 metres. Efter La Clusaz gick det utför ner mot Genève, först ganska brant och sedan blev det ganska platt. Från La Clusaz till Genève följde vi en rutt som rekommenderades för cyklister, och det gick väldigt bra tills vi var några kilometer från centrum. Då hade vi stora problem med att hitta rätt väg och de sista kilometrarna tog väldigt lång tid. Tyvärr ledde detta till att vi inte hade så mycket tid i Genève, så vi promenerade helt enkelt bara runt, såg några av de olika stadsdelarna, cyklade lite längs sjön och såg Jet d'Eau, den berömda fontänen som spruta vatten till en höjd av 140 meter.  Geneva    Jet d'eau   Switzerland: famous for its clocks    The last part, back to Annecy from Geneva, was absolutely the toughest. This part was 43 kilometer long, and the first part of it was an ascent of almost 600 meter, followed by a descent of around 500 meter. It was the toughest because when we started it, we had already been cycling for some hours, it came rain for a while, the ascent was quite tough with almost no periods of rest and, unfortunately, we took a road with lots of traffic. Altogether it was a very nice session by bike; the sceneries up to and down from La Clusaz were beautiful, it was also very fun to cycle uphill and downhill and we saw lots of things along the way. Biking is a great way of combining sightseeing with training, and of course, you don’t have to bike for 130 km to make it a great experience! There are lots of beautiful places around Annecy which you can visit by great cycle paths. On our second day in Annecy we went for a rollerski-/rollerblades training session along a part of the cycle path around the Lake of Annecy. The path is really perfect for training, it has two lanes and very good asphalt, and is furthermore well sign posted (with signs of curves and stop signs). Since the path is flat it is suited for almost everyone, and also the fact that the path goes beside many small towns means that it is easy to stop for a lunch break or a coffee if you want to. Den sista delen av sträckan, från Genève tillbaka till Annecy, var absolut den tuffaste. Denna del var 43 kilometer lång, och den första delen av den hade en stigning på nästan 600 meter följt av mer nedförsbackar på sammanlagt 500 höjdmeter. Det som gjorde det till den tuffaste delen var att när vi startade sista etappen hade vi redan cyklat i ett par timmar, det öste ner regn ett tag, den långa stigningen var ganska tuff, utan egentligen några flackare partier och tyvärr tog vi en väg med mycket trafik. Summa summarum var det ett jättefint träningspass; riktigt vackra vyer upp och ner från La Clusaz, det är väldigt roligt att cykla uppför och nerför och vi upplevde en hel del längs vägen. Cykling är verkligen ett bra sätt att kombinera sightseeing med träning, och du behöver ju inte cykla 130 km för att det ska bli en härlig upplevelse! Det finns många vackra platser runt Annecy vilka du nå längs utmärkta cykelleder! Under vår andra dag i Annecy gjorde vi ett rullskids-/rollerbladespass längs en del av cykelvägen runt Annecy-sjön. Vägen är verkligen perfekt för träning, den är tvåfilig och har väldigt bra asfalt, och dessutom är den väl skyltad (med skyltar som varnar för kurvor och stoppskyltar). Eftersom cykelvägen är platt passar den i princip för alla, och det faktum att den går precis bredvid många små städer betyder att det är enkelt att stanna till för en lunch eller kaffe om du vill.   Perfect conditions!  We had planned to go around the lake, but since the path was not suitable for rollerskis/rollerblades at the southernmost part, we decided to turn around and go back the same way. Still for us, the most important thing was to get asphalt and a path with no cars.. Afterwards we realized that if we should have continued on the cycle path to the south east we would have ended up in Albertville, on an almost perfect path the whole way. This really shows the perfect training conditions around Annecy! Vi hade planerat att åka runt sjön men eftersom vägen inte var så lämplig för rullskidor/rollerblades längst söderut bestämde vi oss för att vända om och åka tillbaka samma väg. För oss var det viktigaste att kunna åka på bra asfalt och slippa en massa vilar. Efteråt insåg vi att om vi skulle ha fortsatt på cykelvägen skulle vi ha kommit till Albertville, på nästan perfekt väg hela vägen. Det här visar verkligen hur bra träningsförhållandena runt Annecy är!   |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
April 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde