Happy Easter from a wintry Dobbiaco/Toblach! Here in Italy the Easter looks a bit different from Finland. Good Friday is a normal working day and all the shops and grocery stores are open, but instead everything is closed on Easter Monday. Sunday is the day when families are celebrating Easter together and on Easter Monday you're meeting friends and maybe go for a picnic together. The similarities is the Easter bunny, the chocolate eggs and the paschal flowers:) We're celebrating Easter Saturday with work, running, gym and some easter eggs:) Tomorrow and on Monday we're hoping for some cross country-skiing again! Glad påsk från ett snöigt Dobbiaco / Toblach! Här i Italien ser påsken lite annorlunda ut än vad den gör i Finland. Långfredagen är en vanlig arbetsdag och alla butiker är öppna, men i stället är allt stängt på annandag påsk. På påskdagen firar familjer tillsammans och på annandag påsk träffar man sina vänner och far ofta på picknick. Likheterna länderna emellan är påskharen, chokladäggen och påskblommorna:) Vi firar påskafton med arbete, löpning, gym och lite påskägg:) I morgon och måndag hoppas vi på längdskidåkning igen! Our landlord really makes it very beautiful for every feast:
0 Comments
Last week we went to the Nordic Arena here in Dobbiaco/Toblach and watched one of the races in the Italian Championships in cross country-skiing. It was 30 k for the men and 20 k for the women in free technique. Unfortunately the biggest star of them all, Frederico Pellegrino, wasn't here, but it was still interesting to see.
Förra veckan var vi nere på Nordic Arena här i Dobbiaco/toblach och kollade in ett av loppen under italienska mästerskapen i längdskidåkning. 30 km för herrarna och 20 km för damerna i skate stod på programmet. Tyvärr var inte den största stjärnan, Frederico Pellegrino, här, men det var riktigt intressant att se ändå. Staying in Dobbiaco/Toblach in the Dolomites is like being in heaven if you love cross country-skiing, incredible views and nature and lovely weather (not always though, of course)! Here follows some pictures from 5 of our favourite places for cross country-skiing. Enjoy and book a trip for next season! Att bo i Dobbiaco/Toblach i Dolomiterna är som att vara i himlen om du älskar längdskidåkning, fantastiska vyer, underbar natur och härligt väder (dock inte alltid såklart)! Här kommer lite bilder från 5 av våra favoritplatser för längdskidåkning. Njut och boka resan färdigt till nästa år! PRATO PIAZZA/PLÄTZWIESE VALLE DI CASIES/GSIESERTAL VAL FISCALINA/FISCHLEINTAL MONGUELFO/WELSBERG-AUSTRIAN BORDER DOBBIACO/TOBLACH - CORTINA
Four hours skiing today between Dobbiaco/Toblach and Cortina on the old Tour de Ski track. Very though conditions, absolutely no glide. But still amazing to be skiing at that track:) Then the day continued with cross country-skiing from Falun and biathlon from Oslo on TV in combination with work. A great Sunday!
Fyra timmars skidåkning idag mellan Dobbiaco/Toblach och Cortina på det gamla Tour de Ski-spåret. Väldigt tufft, absolut inget glid. Men fortfarande fantastiskt att åka den banan:) Sen fortsatte dagen med längskidning från Falun och skidskytte från Oslo på TV i kombination med jobb. En mycket bra söndag! Tesido/Taisten is a cozy village near Dobbiaco. The village is inhabited by only around 1 200 persons, but still has a ski slope, cross country-skiing tracks, a grocery store, a couple of restaurants and a bank. It is situated at appr. 1 200 m.a.s.l., just like Dobbiaco.
Tesido/Taisten är en liten mysig by i närheten av Dobbiaco. Trots att byn har endast cirka 1 200 invånare finns här en slalombacke, längdskidspår, en matbutik, ett par restauranger och en bank. Byn ligger på omkring 1 200 meters höjd, precis som Dobbiaco. Då är Vasaloppet över för denna gång och det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, eftersom jag avbröt i Hökberg. Vi var på plats tidigt (04.30) och därför fick jag starta relativt långt fram i led 3. Jag hade inför loppet bestämt att gå med valla (rätt val). Jag kom bra iväg uppför första backen och sedan löpte loppet på relativt bra på myrarna och in till Smågan (trots segt före). Jag var i Smågan på 45 minuter (mot ifjol på 49 minuter). Efter det fungerade allt bra och jag tänkte att jag skulle spara lite inför Evertsberg (halva loppet) där jag tidigare år har varit trött. Jag fick vätska av Anna efter cirka 28 km i Tenäng. Då kändes allt bra. Sedan löpte allt bra på upp till Evertsberg och halva loppet. Jag visste också att jag skulle få vila efter det eftersom det kommer mycket nedförsbackar. Däremot så blev det inte så mycket vila som jag tänkt mig och när det igen började gå uppför upp mot Oxberg, så började jag märka att det gick tyngre, jag blev tröttare och jag började också få lite för mycket negativa tankar. Folk passerade hela tiden förbi mig och när jag passerat Oxberg och fick se Anna efter 65 km i Gopshus kände jag mig riktigt trött och mitt huvud kände att det började bli nog. Jag visste fortfarande att det kan vända och Anna tog sig sedan till Hökberg efter att ha manat på mig. Men där på den vägen hade jag redan gett upp och när jag såg Anna efter 71 km var det färdigt. Trots en bra placering på 1290:e plats, så steg jag av där efter lite dividerande. Jag hade i efterhand inte heller åkt så jättedåligt upp till Hökberg egentligen trots att jag tappade cirka 140 placeringar mellan kontrollerna. Jag hade också en del krafter kvar efter loppet, men det var när tröttheten kom som huvudet inte heller orkade riktigt. Så här några dagar senare och fortfarande besviken på mig själv att jag bröt så funderar man ju mycket över varför man bröt. Jag var nog inte mentalt förberedd på 90 km, tänkte mer att det var som en kortare ”vanlig” tävling, som jag ville att det skulle gå bra i och sen när det började gå dåligt så gick det bara sämre och sämre. Jag var absolut i fysisk form för loppet, men inte mentalt. Har väl aldrig riktigt sett fram emot Vasaloppet och det gjorde det inte lättare under vägen. Kände redan innan starten att jag inte riktigt hade den glöd jag bör känna inför ett lopp. Nu är det bara att ta lärdom av detta och lova sig själv att inte bryta något lopp om det inte är hälsovådligt. Besvikelsen efteråt har också varit väldigt tung, troligen tyngre än vad de sista 19 km skulle ha varit. Lärdomar:
Nu gäller det att se framåt och ta nya tag. Now it has been a week since Vasaloppet and it didn’t go the way I had hoped, because I quitted in Hökberg. We were at the start early (04.30) and therefore I got to start relatively far ahead in group 3. I decided to go with kick wax (the right choice). I had a good first uphill and then the race went quite well over the mires even though the conditions were quite though. I was in Smågan after 45 minutes (last year after 49 minutes). After that everything went well and I thought I should save some energy before Evertsberg (half way) where I had been tired during previous years. I got some liquid from Anna after about 28 km in Tennäng and then all felt good. Then everything went well up to Evertsberg. I also knew that I would have a chance to rest a bit after that since there are a lot of downhill slopes. But I didn’t get as much rest as I thought and when it started to go up towards Oxberg, it started to become tougher, I got tired and I also started to get a little too much negative thoughts. People passed me all the time and when I passed Oxberg and saw Anna after 65km in Gopshus, I felt really tired and my head felt that it was enough. I still knew that it could change, and then Anna went to Hökberg after having pushed me to continue. But on the way I had already given up and when I saw Anna after 71 km I had enough. Even though I was 1290 th, I stopped there after some thinking. Afterwards, I checked my time and position and I hadn’t really been skiing as bad as I thought to Hökberg, even though I lost about 140 positions between the controls. I also had some energy left after the race, but it was when the fatigue came that the neither the body nor the head didn’t manage to continue. So a week after I am still disappointed with myself that I didn’t finish the race, and I have been thinking a lot about why I quitted. Probably I was not mentally prepared for 90 km, I was thinking more like it should have been a shorter "regular" race, that I wanted to perform well in, and then when it started to become though, it just went worse and worse. I was absolutely in physical form for the race, but not mentally. I have never really been looking forward to Vasaloppet and that didn’t make it easier during the race. I felt already before the start that I didn’t really had the passion for the race that I should have had. Now it is just to learn from this and promise yourself to not break any races in the future unless it is harmful for your health. The disappointment afterwards has been huge, probably a lot heavier than the last 19 km would have been. Lessons learned: - If I don’t double-pole the race, I need to practise more on diagonaling, today 90 % of my classical technique-training is double-poling - Work mentally before the race with the various parts of the race Now it's important to look forward and to have another go. All pictures except for the first one is from the day before or after the race.
Last week has been filled with action, but at the same time it has been very calm and restful. Even though we have been on the move for a week and working at the same time there has been no stress. Since last Friday we have been in five different countries, been sleeping at five different accomodations and have been training in three different countries! Last Friday we went from Åland to Mora for Vasaloppet and stayed there until Tuesday. We decided earlier this year to come back here to Dobbiaco/Toblach, so on Tuesday we took a plane to Salzburg where we had our car. Tuesday evening and Wednesday morning we spent in Schönau am Königssee. Even though the weather wasn't the best we went for a nice morning sightseeingrun before breakfast, very nice!. We have been driving the road between Salzburg and Dobbiaco several times but never really stopped on the way so therefore we decided to stop at Bad Gastein to check out the sparesort and party place for many Swedes. Since we where there in the middle of the day it was very quiet, no after ski yet, and we strolled around for a while. A very nice and a bit different place, compared to other alpine resorts.
On Wednesday afternoon we came back to Dobbiaco and spent the two first nights here at the neighbouring hotel since our accommodation was full. Had two great days with a lot of great food, some bathing in the pool and sauna and great cross country-skiing. I also celebrated my birthday yesterday in the best way, with skiing, lovely weather and great food. The only thing missing was family and friends, but I got so many birthday wishes that I felt I had them all around me:) Senaste veckan har varit händelsrik, men samtidigt har den varit väldigt lugn och skön. Även om vi varit på resande fot och jobbat samtidigt har det inte varit någon stress. Sen förra fredagen har vi varit i fem olika länder, sovit på fem olika boenden och tränat i tre olika länder! I fredags åkte vi från Åland till Mora för Vasaloppet och stannade där fram till tisdag. Vi bestämde oss tidigare i vintras för att komma tillbaka till Dobbiaco/Toblach, så i tisdags flög vi tillbaka till Salzburg där vi lämnat vår bil. Tisdag kväll och onsdag morgon tillbringade vi i Schönau am Königssee. Även om vädret inte var det bästa tog vi en sightseeinglöptur på morgonen innan frukost, riktigt fint! Vi har åkt vägen mellan Salzburg och Dobbiaco flera gånger men aldrig riktigt gjort något stopp på vägen så denna gång bestämde vi oss för att stanna vid Bad Gastein för att kolla in kurorten och party-alporten för många svenskar. Eftersom vi var där mitt på dagen var det väldigt lugnt, och ännu ingen after ski, och vi promenerade runt en stund. En mycket trevlig och lite annorlunda ort, jämfört med andra alporter. På onsdag eftermiddag kom vi tillbaka till Dobbiaco och tillbringade de första två nätterna på grannhotellet eftersom vår "egen" lägenhet var fullbokad. Vi hade två fantastiska dagar med många goda måltider, relax i poolen och bastun och fantastisk längdskidåkning. Jag firade också min födelsedag igår på bästa sätt med skidåkning, härligt väder och god mat. Det enda som fattades var familj och vänner, men jag fick så många grattishälsningar att jag kände att jag hade dem alla runt mig :) Marcus:
On Sunday it is time for Vasaloppet, the biggest long-distance ski race in Visma Ski Classics. After the Toblach-Cortina-race my preparation have been pretty good. First, I had a pretty long time with low intensity training, and after that the practice started and I also did a 30 K race in free technique, that went really well. The only thing I maybe should have done different is going some more longer training sessions. Except of that everything feels okay and it will be interesting to see how the skis will go on Sunday and how the body will react on the long race. The weather forecast says really cold weather, around -15 degrees in the start and today it also seems like It can be snow. So, it is going to be important to put on really much clothes and to protect your face. På söndag är det dags för Vasaloppet, största loppet i långloppscupen Visma Ski Classics. Efter Toblach-Cortina-loppet har mina förberedelser varit ganska bra. Först hade jag en period av lågintensitets träning och efter det satte träningen igång igen och jag körde också ett 30 km lopp i fristil, som gick riktigt bra. Det enda jag kanske kunde ha gjort annorlunda är att ha kört lite fler längre pass. Bortsett från det känns allt ok och det ska bli intressant att se hur skidorna kommer att gå på söndag och hur kroppen kommer att reagera på den långa distansen. Väderprognosen utlovar riktigt kallt, omkring -15 grader i början och idag verkar det även som om det kan bli snö. Så det kommer att bli viktigt att klä på sig ordentligt och skydda ansiktet. Anna: Unfortunately, my pre-report for Vasaloppet won’t be that detailed about preparations, waxing etc, since I am not going to go the race. I decided directly after Dobbiaco-Cortina that I shouldn’t go Vasaloppet if my back was too affected and tired after the two long distance ski races I did in Italy. And so it went:( It is just the last couple of days that my back has been feeling better again, after lots of strength training and very low intensity training. If I would have been in an extreme shape and this should be the last weekend of skiing this season I should probably have been going the race, but now it feels like no idea at all. Now the focus for me will be to have a lovely month of skiing in Dobbiaco, with a mix of long skiing sessions with shorter high intensity training on the FIS-track Saskia, (longing:)) and lots of strength training. And when we come back to Åland again I am just going to do everything I can to solve the back problem. This winter has been lovely in many ways and I am happy to have been able to go to races. But at the same time, it has been mentally extremely though. Even though I found is so nice to see how well it has been going for the other skiers around me (and of course I wish them all the best all the time), it is also, every time, mentally very though to be so much behind and knowing that my results are so bad. The problem for me is that I both love to practise and compete, but know I have realized that I have to put all my efforts at getting a great back again, so that I can start practise and competing at the level I want to be. Tyvärr kommer min rapport inför Vasaloppet inte att vara så detaljerad gällande förberedelser, vallning etc, eftersom jag inte kommer att åka loppet. Jag bestämde mig direkt efter Dobbiaco-Cortina att jag inte skulle köra Vasaloppet om min rygg var för påverkad och trött efter de två tävlingarna jag körde i Italien. Och så blev det tyvärr:( Det är först de senaste dagarna som min rygg har börjat bli bättre igen, efter mycket styrketräning och mycket låg intensitetsträning. Om jag skulle ha varit i extrem form och det här skulle vara den sista helgen med skidåkning den här säsongen skulle jag nog ha kört, men som det är nu är det absolut ingen idé. Nu kommer jag att fokusera på att ha en härlig månad med skidåkning i Dobbiaco, med en blandning av långa skidpass och kortare intensive pass på FIS-spåret Saskia (längtar:)) och massor av styrketräning. Och när vi kommer tillbaka till Åland igen, kommer jag bara att göra allt jag kan för att lösa mina ryggproblem en gang för alla. Den här vintern har varit underbar på många sätt och jag är glad att jag har kunnat köra två tävlingar. Men samtidigt har det varit extremt tufft mentalt. Det har varit superkul att följa de andra skidåkarna och sett hur bra det har gått för dem (och naturligtvis önskar jag dem alltid det allra bästa:), men varje gång har det också varit mentalt väldigt att vara så mycket bakom och veta att mina resultat är så dåliga. Problemet för mig är att jag både älskar att träna och tävla, men jag har insett att jag måste lägga allt focus på att få en bra rygg igen så att jag kan börja träna och tävla på den nivå jag vill vara. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Januari 2025
Kategorier
Alla
|