|
Although the snow in many places disappeared quite fast this year, and many of the tracks closed, it has still been possible to do some great skiing the last couple of weeks. Especially the conditions up on Plätzwiese/Prato Piazza (m.a.s.l.) have been excellent, and the last 8 pictures are taken in the end of March. Still the skiing conditions up there are good. Även om snön på många ställen försvann ganska snabbt i år, och många av längdskidspåren stängde, har det fortfarande varit fina förhållanden på en del ställen de senaste veckorna. Särskilt förhållandena på Plätzwiese/Prato Piazza (2 000 m.ö.h) har varit utmärkta, och de sista 8 bilderna togs i slutet av mars. Fortfarande är skidförhållandena bra där uppe. Prato Piazza/Plätzwiese      Santa Maddalena/St. Magdalena in Valle di Casies/Gsiesertal    Prato Piazza/Plätzwiese        
0 Comments
 The race morning started with a walk down to the bus station and the bus to the start Sunday March 12th we both participated in Engadin Skimaraton, a 43,5 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. The only bad side was that neither of us felt really good before the start with cold symptoms Conditions: partly cloudy to cloudy, some snowflakes, around 0 degrees in the start and some plus degrees at the finish Starting procedure: The start takes place in different waves and you are allowed to put your skis at the start from 6.30 (in the groups Marcus and I were in). The waves open one after the other and the time starts running when you cross the starting line. Anna's race: Marcus and I were there at the start around 6.45 and I could put my skis first in my wave. Before the start the warm-up consisted of some jogging. Since you take the bus to the start and the train or bus back home after the finish it is not possible to take any extra skis for the warm-up. The start went very smooth for me. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. At this part we had tailwind and sidewind, and the tracks were very icy at some parts. This part of the race is just about trying to push on V2 Alternate as much as you have, and I was pleased to notice that to just push on V2 Alternate felt okay. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Last time I stood completely still here for 6 minutes. This year I saw that there was no complete standstill, which made me very happy, but that it was still a queue, so I tried to go harder and take as many positions as possible before the climb, cause I knew that it still would be some possibility to rest there. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the course took a new turn this year, because of lack of snow. A small uphill and 90 degrees turn with a fast downhill waited before the track continued on the south part of St Moritz lake. After the lake an uphill waited and then the track got very narrow, and with a climb at the same time, it meant a long queue and a standstill. Of course this was very disappointed, especially when I thought that I had passed the only possible standstill. But at the same time you have to think that you don’t lose any (or at least hopefully not so many) positions and you get a chance to rest and drink and maybe take a gel etc. For me maybe this was also good due to the fact that I had a cold, and that I didn’t feel so good in the parts that were tougher. Still it feels a bit dull to look at the watch and realize that you have been standing still for 12 minutes. After this part the course continues up to Pontresina with some smaller uphills and a steep windy downhill. This part went okay, but it was tough to pass any skiers since the part is quite narrow. From Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. Here I took positions, but after maybe 4 k from Pontresina we got a strong headwind and here I ended up skiing without the opportunity to take anyone’s back, and I had a tougher period. The race ends with 5 hilly kilometers. It was fun to go into this last part, since I remember from last time that it went well for me and that I took lots of positions. This last part was also this year a good part for me. I was stronger than many skiers around me (even though I didn’t feel so strong) and took lots of positions in the last uphills and downhills. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the quite short finish. I really tried to push hard to the finish line and also took some positions on the last couple of meters. I had really no idea at all what position I had when I crossed the finish line. When Marcus came and he told me that I was 198 of 2217 overall and 14 of 219 in D35 I was really satisfied (although I know that the position could change because of the wave start). Top 200 was a goal and considering that I was sick I think I did a good race. For me this race was a special one since this was the first time that I really think that I made a good result/performed well. Engadin Ski Marathon is still the biggest skate race in the world with over 12 000 participants, and there are lots of good skaters in Central Europe. Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was extremely satisfied with my skis Liquid: I did the race with a liquid belt with a bottle. I took liquid at several stations (good service), but also used my own two times, at the standstill and in one downhill when also the other women around me took their own liquid Marcus's race: I started in group B1, which was the first group after the elite skiers. I put my skis in the third line in my group, but it was chaos where the skis were put. There were no tracks so after I put my skis, there were many more skis around me when I got to the start. Many had also put their skis further ahead. Next time I'll do the race I will try to put the skis in the first line. I was at the start about 1 hour 20 minutes before the start took place. I warmed up a little bit with some running. I chose to start with a liquid belt and a fairly strong mix of sports drink. 3 ladles in 1 liter water plus a gel. The liquid worked well during the race. Maybe I should have drunk more from my own belt and not have taken anything at the stations. I lost several positions there on several occasions. I started the race calmly because, as previously written, I had had mild cold symptoms before. The start procedure itself went well even though there were so many skiers, because people were showing consideration quite well for each other and the start is on a lake which means there is a lot of space. As I wrote, I started calmly, but I didn't feel much of the cold. The race went well, but I felt afterwards that I should have pushed harder in the beginning and then I should have gone a little harder overall. I had an average heart rate of 180, which is relatively high, but especially in the beginning it was a little too slow. My final position was 401 and the time 2.00.11. (22 km/h). That's 103 positions better than 2019 when I participated last time. But then Visma Ski Classics-skiers took part in the competition. Then I went faster than this year. In addition to my problems with my arm and fingers, I have had some problems with my right knee, which has meant that I have had to adjust my training. The knee still worked well during the race. To think about next time: - Put the skis as far forward as possible in my starting group. - Start harder. - Keep to the right on the lakes, now I took many extra long curves. - Using a drinking belt works well. Drink only from it. - Practice a lot on V2 Alternate. Skis: the same as Anna. They worked very well.  Marcus has just put the skis on the start   The start   Nice taking the train back home. Just to take a short walk up to the train track after the finish  And the race finished with the same walk back to our apartment, this time in sunshine but the walk was a lot heavier this time ;) Söndagen den 12 mars skidade både Marcus och jag Engadin Skimaraton, ett 43,5 km långt (vanligtvis 42 km, men en ändring av banan på grund av snöbrist gjorde loppet längre) lopp i fri teknik i Engadindalen i Schweiz. Det enda negativa var att ingen av oss kände oss riktigt bra utan drogs med lite förkylningssymptom
Förhållanden: halvklart till molnigt, några snöflingor, runt 0 grader i starten och några plusgrader i mål Startprocedur: Starten sker som vågstart och man får sätta skidorna på startlinjen från 6.30 (för Marcus och min grupp). Startfållorna öppnar sig efter varandra och tiden börjar när man passerar startlinjen. Annas lopp: Marcus och jag var vid starten runt 6.45 och jag kunde sätta skidorna längst fram i min startfålla. Starten gick väldigt smidigt för mig. De första 12 kilometerna av loppet är platta eftersom de mestadels går på två sjöar. Under den här delen hade vi med- och sidovind och spåren var väldigt isiga på vissa partier. Den här delen av loppet handlar bara om att försöka trycka på fyrans växel så mycket du orkar, och jag var glad att det kändes okej att bara ligga och trycka på den växeln. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometrar slutar med en brant uppförsbacke. Förra gången jag åkte loppet stod jag helt stilla här i 6 minuter. I år såg jag att det inte var helt stopp, vilket gjorde mig väldigt glad, men att det fortfarande var kö, så jag försökte gå hårdare och ta så många positioner som möjligt innan backen, för jag visste att det fortfarande skulle finnas åtminstone lite möjlighet att vila där. Efter uppförsbacken väntar en snabb nedförsbacke till St Moritz och sedan tog banan en ny vändning i år, på grund av snöbrist. En liten uppförsbacke och en 90 graders sväng tillsammans med en snabb nedförsbacke väntade innan banan fortsatte på den södra delen av St Moritz sjön. Efter sjön väntade en uppförsbacke och sedan blev banan väldigt smal, och med en stigning samtidigt, innebar det lång kö och stillastående. Detta var förstås en besvikelse, speciellt när jag trodde att jag hade passerat det enda möjliga stoppet. Men samtidigt måste man tänka att man förhoppningsvis inte tappar några (eller åtminstone inte många) placeringar och man får en chans att vila och dricka och ta en gel etc. För mig kanske detta också var bra pga. att jag var förkyld, och att det inte kändes så bra i de partier som var tuffare. Ändå känns det lite trist att titta på klockan och inse att du har stått still i 12 minuter. Efter denna del fortsatte banan upp till Pontresina med några mindre uppförsbackar och en brant slingrig nedförsbacke. Den här delen gick okej, men det var tufft att kunna passera åkare eftersom det är ganska smalt. Från Pontresina och till 5 km innan mål går banan lätt utför och det handlar mycket om att trycka på fyrans växel. Här tog jag positioner, men efter kanske 4 km efter Pontresina blev det rejäl motvind och här hamnade jag lite i ingenmansland, utan möjlighet att ta någons rygg och jag hade en tuffare period. Loppet avslutas med 5 kuperade kilometer. Det kändes bra inför den här sista delen, eftersom jag mindes från förra gången att det gick bra för mig och att jag tog många positioner. Den sista delen var också i år en bra del för mig. Jag var starkare än många skidåkare runt mig (även om jag inte kände mig så stark) och tog väldigt många positioner i de sista upp- och nedförsbackarna. Sista kilometern börjar med en skarp kurva, och sedan en nedförsbacke innan en skarp kurva leder till det ganska korta upploppet. Jag försökte verkligen trycka på hårt hela vägen efter mållinjen och tog även några positioner de sista metrarna. Jag hade verkligen ingen aning alls om vilken plats jag hade när jag passerade mållinjen. När Marcus kom och han berättade att jag var 198:a (av 2 217) (och jag senare såg att jag var 14:e (av 219) i D35 var jag riktigt nöjd (även om jag vet att placeringen kan ändras på grund av vågstarten). Topp 200 var ett mål och med tanke på att jag var sjuk tycker jag att jag gjorde ett bra lopp. För mig var detta lopp lite speciellt eftersom det var första gången som jag verkligen tycker att jag gjorde ett bra resultat/presterade bra. Engadin Ski Marathon är ändå det största skateloppet i världen med över 12 000 deltagare, och det finns väldigt många duktiga skate-åkare i Mellaneuropa. Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, puder, jag var extremt nöjd med mina skidor Vätska: Jag åkte loppet med ett vätskebälte med en flaska. Jag tog vätska på flera stationer (bra service), men använde även min egen två gånger, när det var totalt stopp och i en nedförsbacke då även de andra damerna runt mig tog av egen vätska Marcus lopp: Jag startade i grupp B1, som var första grupp efter eliten. Jag kom i tredje led i min grupp, men det var kaos när man lade ut skidorna och mycket oredigt. Det fanns inga spår så efter jag lagt ut skidorna var det många flera skidor runt mig när jag kom till start. Många hade också lagt ut skidorna längre fram. Nästa gång jag åker kommer jag att försöka lägga skidorna i första led. Jag var på start cirka 1 h 20 min före min start. Jag värmde upp lite lätt en kort sväng innan med att löpa. Jag valde att starta med vätskebälte och ganska stark sportdryck. 3 skopor på 1 liter plus en gel i bältet. Vätskan fungerade bra under loppet. Jag kanske borde druckit mer ur mitt eget bälte och inte tagit något på stationerna. Tappade flera placeringar där vid flera tillfällen. Jag inledde loppet lugnt eftersom jag, som tidigare skrivits, hade haft lättare förkylningssymptom innan. Själva startproceduren gick bra trots att det var så tätt eftersom folk visade ganska bra hänsyn till varandra samtidigt som loppet börjar på en sjö vilket gör att det finns mycket utrymme. Som jag skrev inledde jag lugnt, men jag kände inte så mycket av förkylningen. Loppet flöt på bra, men jag kände att jag så här i efterhand borde ha gått på hårdare i början och sen borde jag ha gått lite hårdare överlag. Jag hade en medelpuls på 180, vilket är relativt högt, men framförallt i början gick det lite för lugnt. Min slutplacering blev 401 och tiden 2,00,11. (22 km/h). Det är 103 placering bättre än 2019 när jag åkte det senast. Men då var Visma Ski Classics-åkare med i tävlingen. Då åkte jag snabbare än i år. Jag har utöver mina problem med armen och fingrar haft lite problem med höger knä vilket gjort att jag fått anpassa träningen. Knäet fungerade ändå bra under loppet. Att tänka på inför nästa gång: - Lägg skidorna så långt fram som möjligt i min startgrupp. - Starta hårdare - Håll till höger på isen, blev många extra långa kurvor - Att använda drickabälte fungerar bra. Drick endast ur det. - Träna mycket på 4:ans växel. Skidor: Likadana som Anna. Fungerade riktigt bra. February 19th both Marcus and I did Gsiesertal Lauf/Gran Fondo Val Casies 30 k skate, and here follows the race report from me :) Den 19 februari skidade både Marcus och jag Gsiesertal Lauf/Gran Fondo Val Casies 30 km skate, och här följer min racerapport :)  Gsiesertal Lauf 30k skate Finally, I got a chance to participate again in one of my favourite races, Gsiesertal Lauf 30k, and a big bonus was that I and Marcus could do it together. The only bad side was that we were both coming back from a period of sickness. Back in 2019 this race was my first skating race ever, and I felt that it was so fun to do in almost in our home tracks, so it was so fun to be back this year. (It has been quite challenging to not be able to participate the last three years, 2020 due to my pregnancy, 2021 it was cancelled due to the corona pandemic and last year I had a stress fracture) It is a big skiing race but at the same time with a very familiar atmosphere. I stood behind Marcus in the start and just after the start a guy fell in front of him and caused a collision. When Marcus had to try to avoid the collision he got into a messy situation and lost his ski and had to turn around a catch it. This affected me a bit, since I was a bit afraid of his arms due to his injury, and I also was so sad if he would not be able to do the race since I noticed that he was quite excited. Otherwise I think that the start went well for me, the first 1,5k goes slightly uphill, and then the next 14k goes from around 1330 m.a.s.l. to 1 180 m.a.s.l. with is a mix of flat terrain and small uphills and downhills. I think I did this part quite good: I think that I did the downhills better than before (I know that these parts are the parts that I can approve most, I am not so technically good in the downhills, I am not the bravest skier and I weigh less than many others). The bad side was that my legs were not as alert as I had hoped for. (Love the feeling when you can go all in in the uphills, and then your legs are fresh again just some seconds after you passed the top). Still, they were not that bad, but you always want to have the best feeling 😉 After appr. half the distance the track turns and after a downhill the next appr. 14k go slightly uphill. (In this downhill I also met Marcus when I was going up to the turning point, and it was very nice to see that he had been able to race too.) This is a part of the track that I think suits me quite good since I like pushing on the V2 technique and it is not technic. My goal was to be able to get someone’s back after the downhill before the slight uphill started, to get a good group to ski with and to not have to break the wind by myself. I managed to do that but unfortunately the group went a bit slow for me, but I also felt that it cost to much energy to catch groups in front of me, so I stayed behind until some skiers that had started a bit after me caught me. After about 2-3k a quite good skier passed me, and I managed to take his back. This was perfect for me and then the rest of the race was just to try to manage to keep behind him. It went well until the last kilometres when the track had started to become slower. He passed another skier just before the last uphill, and when I went after him on the slower part of the track I didn’t manage to keep up with him when he pushed on with the V2 technique. This was very bad for me, because the last 2k I had to ski alone in the headwind and slower track, and unfortunately lost lots of time. This was a bit of a disappointment since I had planned to use the last uphill to pass other skiers, and not to drop the skier in front of me. I crossed the finish line as nr 30/103 and as nr 4/17 in D31-40. The time was a lot better than last time I participated in quite the same conditions. I think it is a performance that I can be quite satisfied, and especially a step forward from Dolomitenlauf. Race: 30 k free technique Weather conditions: about -2 degrees at start and partly cloudy, some plus degrees, sun and a bit soft in the end Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was satisfied with my skis Did the race without liquid belt, but very good service at the stations  Gsiesertal Lauf 30 km skate Äntligen fick jag en chans igen att delta igen i ett av mina favoritlopp, Gsiesertal Lauf 30 km skate, och en stor bonus var att jag och Marcus kunde göra det tillsammans. Det enda dåliga sidan var att vi båda hade varit sjuka innan. 2019 var detta lopp mitt första skatelopp någonsin, och jag tyckte att det var så kul att tävla nästan på vår "egen" bana, så det var så kul att vara tillbaka i år. (Det har varit ganska utmanande att inte kunna delta de senaste tre åren, 2020 på grund av min graviditet, 2021 ställdes loppet in på grund av coronapandemin och förra året hade jag en stressfraktur) Det är ett stort skidlopp men ändå med en väldigt familjär atmosfär. Jag stod bakom Marcus i starten och strax efter start föll en kille framför honom och orsakade en krock. När Marcus var tvungen att försöka undvika krocken blev det väldigt rörigt och han tappade en skida och var tvungen att vända om. Detta påverkade mig lite, eftersom jag var lite rädd för hans arm/fingrar på grund av hans skada, och jag blev också rätt ledsen ifall hans lopp skulle sluta innan det börjat eftersom jag märkte att han tyckte att det skulle bli skoj. Annars tycker jag att starten gick bra för mig, de första 1,5 km går lite uppför, och sedan går nästa 14 km från cirka 1 330 m.ö.h till 1 180 m.ö.h. med är en blandning av platt terräng och små uppförsbackar och nedförsbackar. Jag tycker att den här delen gick ganska bra: Jag tycker att jag tog nedförsbackarna bättre än tidigare (jag vet att dessa delar är de delar som jag kan förbättra mest, jag är inte så tekniskt bra i nedförsbackarna, jag är inte den modigaste skidåkaren och jag väger mindre än många av mina konkurrenter). Den dåliga sidan var att mina ben inte var så pigga som jag hade hoppats på. (Älskar känslan när du kan gå in i uppförsbackarna, och sedan är benen fräscha igen bara några sekunder efter att du passerat toppen). De var dock inte riktigt trötta, men du vill ju alltid ha den bästa känslan😉 Efter ungefär halva loppet svänger banan och efter en nedförsbacke går nästa ca 14 km går lätt uppför. (I denna nedförsbacke såg jag också Marcus när jag gick var på väg upp mot vändpunkten, och det var väldigt roligt att se att han också hade kommit iväg.) Detta är en del av banan som jag tycker passar mig ganska bra då jag gillar att trycka på treans växel och banan inte så teknisk. Mitt mål var att kunna ta någon rygg efter nedförsbacken och få en bra grupp att åka tillsammans med och att inte behöva ta all vind själv. Jag lyckades göra det men tyvärr gick gruppen lite långsamt för mig, men jag kände också att det kostade för mycket energi att gå ikapp grupper framför mig, så jag stannade kvar tills några skidåkare som hade startat lite efter mig kom ikapp Efter cirka 2-3 km passerade en lite bättre skidåkare mig, och jag lyckades ta hans rygg. Detta var perfekt för mig och gällde det bara att försöka hålla hans rygg resten av loppet. Det gick bra tills de sista kilometerna när spåret hade börjat bli långsammare. Han passerade en annan skidåkare strax före den sista uppförsbacken, och när jag gick ut på den långsammare delen av spåret efter honom lyckades jag inte hålla hans rygg när han tryckte på med treans växel. Detta var väldigt tråkigt för mig, för de sista 2 km jag var tvungen att åka skidor ensam i motvind och långsammare spår, och tyvärr tappade alldeles för mycket tid. Detta var lite av en besvikelse eftersom jag hade planerat att försöka passera åkare i den sista uppförsbacken och därefter bara ta ut de allra sista krafterna. Jag korsade mållinjen som nr 30/103 och som nr 4/17 i D31-40. Tiden var mycket bättre än förra gången jag deltog och förhållandena ganska desamma. Jag tycker att det är en prestation som jag får vara ganska nöjd med, och särskilt ett steg framåt från Dolomitenlauf. Race: 30 km skate Väderförhållanden: Cirka -2 grader i början och halvklart, några plus grader, sol och började bli lite vått i slutet Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, pulver, jag var nöjd med mina skidor Körde utan vätskebälte, bra service vid stationerna    The next two pictures from the start and the view over a part of the track are pictures taken by me from RAISport TV broadcast, and the last pictures are from screen shots from marathonphotos.live De följande två bilderna från starten och en del av spåret är bilder tagna av mig från Raisports TVsändning, och de sista bilderna är från skärmdumpar från marathonphotos.live        A throwback to when we were watching the world cup sprint in cross country-skiing in Dobbiaco/Toblach a couple of weeks ago. It was fun to see since it was the last sprint before the World Championship that takes place now. The results in the women's race: 1. Jonna Sundling, 2. Maja Dahlqvist, 3. Jessie Diggins, and the results in the men's race: 1. Johannes Hoesflot Klaebo, 2. Haavard Solaas Taugboel, 3. Federico Pellegrino. As you can see: the same winners here and in Planica :) En tillbaka blick på när vi var och tittade på världscupsprinten i längd i Dobbiaco/Toblach för ett par veckor sedan. Det var kul att se eftersom det var den sista sprinten före VM som äger rum just nu. Resultaten i damernas lopp: 1. Jonna Sundling, 2. Maja Dahlqvist, 3. Jessie Diggins, och resultaten i herrarnas lopp: 1. Johannes Hoesflot Klaebo, 2. Haavard Solaas Taugboel, 3. Fedico Pellegrino. Som ni kan se: samma vinnare här som i Planica :)   The last weeks we have really enjoyed the weather here in Dobbiaco/Toblach, It has been very sunny and also very warm (very nice, but a bit too warm for the tracks, event though lots of tracks are still open). Unfortunately, we all got sick the week before Toblach-Cortina, so once again no race for me this year (I have been able to particpate in 2 races during the last 7 years:(. Chiara got healthy very fast again, but Marcus and I were sick for a bit more than a week. Luckily enough we both got healthy quite quickly to be able to participate in Gsiesertal Lauf last weekend (more about the race in another post).       De senaste veckorna har vi verkligen njutit av vädret här i Dobbiaco/Toblach. Det har varit väldigt soligt och också väldigt varmt (väldigt skönt, men lite för varmt för längdskidspåren, även fastän otroligt mycket spår fortfarande är öppna). Tyvärr blev vi alla sjuka veckan innan Toblach-Cortina, så återigen inget lopp för mig i år (jag har lyckats stå på startlinjen i 2 lopp under de senaste sju åren :(. Chiara blev frisk väldigt snabbt igen, men Marcus och jag var sjuka i lite mer än en vecka. Lyckligtvis blev vi ändå båda friska relativt snabbt för att kunna delta i Gsiesertal Lauf förra helgen (mer om det i ett eget inlägg).             Dolomitenlauf 21k skate Last weekend I participated in the Dolomitenlauf 21 k skate in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. Always nice with competitions that you can get up in the morning at your regular time, eat breakfast, do the last preparations, and then get into the car and drive to the race. It was a very cold day, minus 17 degrees along the way to the start, and around 13 degrees minus when we came to the start. I was a bit worried about freezing a lot, but I did a long warm up with lots of clothes and thanks to that and my electrical feet warmers I was very warm during the race, even my hands were okay. Since I registered very late, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group, so the start went well. The track is a loop of 300 altitude meters, where the first appr. 6k goes downwards, the next 10k go upwards and the last appr. 5k goes downwards again. I know that my weak parts are the dowhillsm both because I am a bit cowardly and not so good tecnically, but also because I am almost always one of the skiers that weight the least. Because of that I of course lost positions downhill, and took some skiers uphill. I feel that I didn't have the best day, it felt that I wasn't able to give it all, my legs got tired a lot earlier than my heart and lungs. Still the latter part of the race, from around 12k to 21k felt better. Conditions: around - 11 degrees in the start, partly cloudy, a bit windy Skis: Madshus F3, grinding ...., ceramic base, powder, I was very satisfied with my skis   Förra helgen skidade jag Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Orten ligger cirka 40 minuter från Toblach så det går smidigt att ta sig dit. Alltid skönt med tävlingar när du stiga upp vanlig tid, äta frukost, göra de sista förberedelserna och sedan sätta dig in i bilen och köra till loppet. Det var väldigt kallt på tävlingsdagen, minus 17 grader längs vägen till start, och cirka 13 grader minus när vi kom fram. Jag var lite orolig för att jag skulle frysa ordentligt, men jag värmde upp ganska länge med massor av kläder på och tack vare det och mina elektriska forvärmare hade jag väldigt varm under loppet, och även mina händer var okej. Eftersom jag anmälde mig väldigt sent sattes jag automatiskt i den sista startgruppen men kunde direkt få en plats i den andra startgruppen när jag kom till nummerlappsutdelningen, strax efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra position i min grupp, så starten gick bra. Banan är en slinga med 300 höjdmeter, där de första cirka 6 km går utför, nästa 10 km går uppför och de sista cirka 5 km går utför igen. Jag vet att min svaghet är utförslöpor både för att jag är lite feg och inte så bra tekniskt, men också för att jag nästan alltid är en av de skidåkare som är lättast. Därför förlorade jag naturligtvis positioner i utförslöporna och tog några skidåkare när det gick uppför. Jag tyckte inte att jag hade den bästa dagen, det kändes som att jag inte kunde ge allt, och mina ben blev trötta mycket tidigare än hjärta och lungor. Tyckte att den senare delen av loppet, från cirka 12 km till 21 km i alla fall kändes lite bättre. Förhållanden: Cirka - 11 grader i starten, halvklart, en del vind Skidor: Madshus F3, slipning ...., keramisk bas, pulver, jag var mycket nöjd med mina skidor   We knew before we came to Livigno that the snow conditions this autumn/beginning of the winter had been very poor, and that only some kilometers were prepared with artificial snow. It felt a bit sad because it is a lot more fun to be able to ski longer tracks and experience more of the beautiful nature, but still I of course thought it would be nice to ski again, and experience the nature you could also do by running or biking :) Still I got very happy when I saw that Oskar Kardin (skier in Team Ragde Charge) had posted on Instagram that he was out skiing 40 k in the valley. I did many nice training sessions in Livigno, lots of a bit longer and slower ones that you have to do when you come to high altidtude, but also some tougher ones more to the end of our stay. The weather offered everything from heavy snowfall to sun and -13 degrees.     Vi visste innan vi kom till Livigno att snöförhållandena under hösten/början av vintern hade varit väldigt dåliga, och att bara några kilometer var preparerade med konstsnö. Det kändes lite tråkigt eftersom det är mycket roligare att kunna åka skidor på lite längre spår och uppleva mer av den vackra naturen, men såklart tyckte jag ändå att det skulle bli skoj att åka skidor igen och uppleva naturen kan man ju också göra genom att springa eller cykla:) Jag blev ändå väldigt glad när jag såg att Oskar Kardin (skidåkare i Team Ragde Charge) hade lagt ut på Instagram att han var och åkt ett pass på 40 km i dalen. Spåren hade preparerats en gång med pistmaskin, men det fanns inte Jag fick till många fina träningspass i Livigno, många lite längre och långsammare som man måste göra när man kommer på hög höjd, men också några tuffare mot slutet av vår vistelse. Vädret bjöd på allt från kraftigt snöfall till sol och -13 grader.    The early bird catches the worm:)    Lots of people in the prepared tracks, almost the whole day     We have now been back on Åland for a few days, after being away since the beginning of November. The last two weeks were spent in Livigno and although our Livigno stay didn't turn out as we thought, we still have been having a great time. Of course, we were thinking a lot about whether we would go or not, but beacuse we had planned it, I could still ski and we also understood that Marcus could probably get better help there with his injury, the decision was taken that we would go. Which we absolutely didn't regret! I also said the day before when we decided that we should go, that we would probably already the same night or the day after say that it was the right decision, because we like Italy, the Alps and the winter so much, and that way it went 😊 We really enjoyed our time in Livigno, although it was obviously a bit difficult from time to time to get everything going and to have time for everything: everyday life, job, family time and training, since Marcus, especially in the beginning, was quite disabled. However, for everyday it got easier and easier as you got into routines and everyday life, which is really among the best things. We really love the everyday life we have when we are in the Alps. Here comes a cavalcade of pictures, and as soon as I will manage, there will more detailed posts 😊 Vi har nu varit på Åland i några dagar, efter att ha varit iväg sedan början av november. De senaste två veckorna tillbringade vi i Livigno och även om vår Livigno-vistelse inte blev riktigt som vi tänkt, har vi ändå haft det fantastiskt bra. Vi funderade ju såklart en hel del om vi skulle åka eller inte, med då vi ju ändå planerat det, jag fortfarande kunde skida och vi dessutom förstod att Marcus antagligen kunde få bättre hjälp däromkring togs beslutet att vi skulle åka. Vilket vi absolut inte ångrade! Jag sa också dagen innan då vi bestämde att vi åker, att vi kommer säkert redan samma kväll eller dagen efter säga att det var rätt beslut, så mycket tycker vi om Italien, Alperna och vintern, och så blev det också 😊 Vi har verkligen njutit av vår tid i Livigno, även om det såklart varit lite jobbigt emellanåt att få allt att fungera och att hinna med allt, vardagsliv, jobb, familjetid och träning, då Marcus, i synnerhet i början, var rätt så handikappad. Ju längre tiden gick blev det dock lättare och lättare då man kom in i rutinerna och vardagslunken, vilket ju egentligen är bland det bästa. Vi älskar verkligen den vardag vi har när vi är Alperna. Här kommer en liten bildkavalkad, och så fort jag hinner kommer det lite fler mer ingående inlägg 😊 Waking up to this view every morning and starting the day with a coffee and a croissant: that's a good life:) Att vakna upp till denna utsikt varje morgon och börja dagen med en kaffe och en croissant: det är ett bra liv :)   Spital Oberengadin, the hospital Marcus had surgery and started his rehabilitation at. Such a nice reception, and so proffessional, but still so familiar Spital Oberengadin, sjukhuset Marcus opererades och påbörjade sin rehabilitering på. En verkligt fint mottagande, och så professionell, men ändå så familärt  Cross country-skiing: no words needed :) We were lucky that some more snow had fallen before we came, which meant that around 15 k were possible to ski on Längdskidåkning: en bild säger mer än 1 000 ord :) Vi hade tur att lite mer snö hade fallit precis innan vi kom, vilket innebar att det gick att åka på cirka 15 km  Spent some hours here at one of Livigno's playgrounds, perfect sunny location:) Tillbringade några timmar här på en av Livignos lekplatser, en perfekt solig plats :)  Took the chance to do a picnic lunch in St Moritz after Marcus had a control at the hospital Tog chansen att ta en picknick-lunch i St Moritz efter att Marcus hade kontroll på sjukhuset  Lilla Jul  Wonderful to be able to do some training together considering the circumstances Underbart att kunna köra lite träning tillsammans med tanke på omständigheterna  A highlight: an Italian lunch in the sun En höjdpunkt: en italiensk lunch i solen  Playing in the snow outside our house Lek i snön utanför vårt hus  Many cross country-skiing sessions Många längdskid pass på snö  The office: have I said that I love my job? Kontoret: har jag sagt att jag älskar mitt jobb?  Pickung up Marcus at Trepalle at over 2 000 m.a.s.l. after a hike/run, and had a coffee in the snow enjoying the view before heading back down in the valley Plockade upp Marcus på Trepalle på över 2 000 m.ö.h. efter en vandrings-/löptur och tog ett kaffe i snön och njöt av utsikten innan vi åkte tillbaka ner i dalen  First time on ice Första gången på is  Enjoyed the cozy little Christmas market. Such a nice christmas atmosphere with music, snow and lots of smells and Santas Myste på den lilla julmarknaden. Riktigt härlig julatmosfär med musik, snö och massor av dofter och tomtar   For us the last day on snow was on April 8th this year. We went for a trip to Antholz/Anterselva, one of few places in the near that still had prepared tracks. Quite good tracks but very icy. This training session, the last for the season on snow, was also the first time I did some more skating after my stress fracture. As you can see on the picture the whole family was in the tracks, and when Marcus did some skating I and Chiara went down to the nearest village and visiting a playground. Take a look at the environment and the view from that! För oss var säsongens sista dag på snö den 8 april. Vi åkte iväg till Antholz/Anterselva, ett av få ställen i närheten som fortfarande hade spår. Ganska bra spår men väldigt isigt. Detta träningspass, det sista för säsongen på snö, var också det första som jag körde lite mer skate efter min stressfraktur. Som ni kan se på bilderna skidade hela familjen, och när Marcus åkte skate for jag och Chiara ner till närmaste by och kollade in deras lekplats. Kolla in miljön och utsikten från den!     |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
September 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde