 On 2 March, I (Anna) participated in the race GanghoferLauf 25k free technique in Leutasch, that this year also was the European Championship in long distance-skiing. This weekend was planned to be a finish of the season with the possibility for the three of us to all do one race: Marcus should have done the 50k classic on Saturday, Chiara MiniGanghoferLauf and I 42k skate on Sunday. But sometimes things don’t go as planned, and the preparations could have been better. Chiara got sick the weekend before, and one Wednesday Marcus got fever. At the same time we also got to know that we had to empty a big storage that we have in Toblach, going through, throwing away and moving lots of things. In between we also had to empty our apartment, pack the car and clean the apartment. Since Marcus got worse and worse I had to do quite a lot of the work, and also most of the heavy lifts and carrying. All these things made me feel quite tired and my body was very sore when we arrived in Leutasch on Friday. I had planned to do some skiing on Friday but Marcus thought I should wait until Saturday instead, which probably was a smart decision. On Saturday morning before breakfast I checked out the shorter loop of the course, (the shorter 25k skate and the longer 41k did this loop two times, with a longer loop too for the longer race). Both Marcus and I have gone races here before, and I remember quite a lot of the tracks since then. Still, it was nice to check out the course once more before the race. But unfortunately, my body still felt very sore, and I really didn’t feel good. Since Marcus now only managed to lie in bed, and we should continue our trip on Sunday, I had to change the distance of the race to be 25k instead of 41k. Although it felt a bid sad, I still think it was okay regarding the circumstances. On Sunday morning I registered and then took the car back to our cottage (we only lived appr. 1k from the start). I went out for some jogging and 45 minutes before the start I took the skis in my hands and walked to the start. Luckily the weather was nice and not too cold, since you were not able to leave any extra clothes at the start. Already when I came to the start, I saw that people had start queuing to get into the grids, appr. 15 minutes before they opened the grids and appr. 35 minutes before the start. Therefore, my warmup didn’t become too long;( I got a good position with my skis second to the left and second in my row and tried to just run some meters and do some warmup on my place before the start. The start went very well I think, and I think that I took some positions already on the start stretch. I was very happy to fast realize that it felt a lot better than I thought it should, and I was able to push. As I had planned, I tried to go as hard as I dared too, and this time I managed to keep the back of skiers that was a bit better than me and was able to draft behind to save energy. I think the race went well until around 5k, where we were met by a very tough headwind, and there I unfortunately lost some backs, and became skiing alone for around 1,5k. I really felt that it took quite a lot of energy, but still I felt quite okay when I came the two quite tough uphills at around 6k came. After the two uphills a quite steep and long downhill waited, and I felt that it went quite good and then the track is mostly flat until the last 2k of the loops, which are up and down with tricky curves, especially since this part had become quite slushy. The flat part went well I think, and I felt strong. The only bad part was that I almost got no sport drink from the paper mug from the service point at 10k. Also, the last 2k of the first loop went okay even though it is not the part that suits me best. The second lap started well too, but after around 2–3k when the headwind came (although not so strong already here) I skied together with one man, and after a while I stepped aside and asked him to pull. Luckily, he did, and I felt that he was much stronger than me, but he became the perfect back for me, and I could draft behind him saving energy. In the part with the worst headwind, I lost his back, but I managed to follow other skiers, and after a while I had caught him again. The two uphills and the big downhill went well, and then it was just to push on the flat part to the last 2k. The last 2k went unfortunately a bit messy, when the 25k skiers were mixed up with slower skiers that did the 41k race. Still, everything went okay, although I unfortunately got passed by a woman. Regarding the circumstances I am quite happy with the result and proud of myself. Also, the pace is the best I had had at a race, so that was great too. I finished 28th of 128th women, and 2nd in my age group. Conditions: Clear sky, some minus degrees in the start and around maybe 2–3 degrees at the finish Skis: Madshus F3 OT3, wax: (waxed by Christian, so not sure about exact products), rill 2 mm from the bindings back Clothes: Race suit, short sleeved base layer, buff, headband, electrical socks, Johaug gloves, good choice, would also have been okay without base layer, but needed it this time before the start. Den 2:a mars deltog jag (Anna) i GanghoferLauf 25 km i fri teknik i Leutasch, som i år också var EM i långlopp. Den här helgen var planerad att vara en avslutning på säsongen med möjlighet för oss tre att alla göra ett lopp: Marcus skulle ha kört 50 km klassiskt på lördagen, Chiara MiniGanghoferLauf om hon skulle ha velat och jag 42 km skate på söndagen. Men ibland går det inte som planerat, och förberedelserna kunde ha varit bättre. Chiara blev sjuk helgen innan, och på onsdagen fick Marcus feber. Samtidigt fick vi också veta att vi var tvungna att tömma ett stort förråd som vi har i Toblach, gå igenom, slänga och flytta massor av saker. Däremellan fick vi även tömma vår lägenhet, städa den och packa bilen. Eftersom Marcus blev sämre och sämre fick jag göra väldigt mycket av jobbet, och även de flesta tunga lyft och bärandet. Allt detta gjorde mig rätt trött och min kropp var väldigt sliten när vi kom till Leutasch på fredagen. Jag hade tänkt åka lite skidor direkt men Marcus tyckte att jag skulle vänta till lördagen i stället, vilket nog var bra. På lördagsmorgonen innan frukost kollade jag in den kortare slingan av banan (25 km-loppet gick två varv på den slingan och 42-km loppet gick också två varv på denna slinga, men också ett varv på en längre slinga). Både jag och Marcus har åkt lopp här tidigare och jag mindes rätt mycket av banan sedan dess. Ändå var det skönt att kolla in banan en gång till innan loppet. Min kropp kändes tyvärr fortfarande väldigt sliten och jag kände mig verkligen inte bra. Eftersom Marcus nu bara orkade ligga i sängen, och vi skulle fortsätta vår resa på söndagen, fick jag ändra mig och köra 25 i stället för 42. Även om det kändes lite tråkigt tycker jag ändå att det var helt okej med tanke på omständigheterna. På söndagsmorgonen anmälde jag mig och tog sedan bilen tillbaka till vår stuga (vi bodde bara ca 1 km från starten). Jag stack ut på en kort joggingtur och 45 minuter innan start tog jag skidorna i handen och gick till start. Som tur var, var vädret fint och inte för kallt, eftersom man inte kunde lämna några extra kläder vid starten. Redan när jag kom till start såg jag att folk hade börjat köa för att komma in i startfållorna, ca 15 minuter innan de öppnade dem och ca 35 minuter före start. Således blev min uppvärmning inte så lång;( Jag fick en bra position näst längst till vänster och tvåa i min rad. Jag försökte springa lite fram och tillbaka på de få meter som fanns och göra lite uppvärmningsövningar på min plats innan start. Starten gick väldigt bra tycker jag, och jag tror att jag tog en del positioner redan på startsträckan. Jag blev väldigt glad när jag snabbt insåg att det kändes mycket bättre än jag trodde att det skulle, och jag orkade trycka på. Jag hade planerat att försöka gå så hårt jag vågade från början, och den här gången lyckades jag hålla rygg på skidåkare som var lite bättre än mig och kunde få draghjälp. Jag tycker att loppet gick bra till runt 5 km, där det blev riktigt stark motvind, och där tappade jag tyvärr ryggen och blev ensam i runt 1,5 km. Jag kände verkligen att det tog ganska mycket energi i motvinden, med det kändes ändå mig ändå rätt bra, när jag kom till de två ganska tuffa uppförsbackarna vid runt 6 km. Efter de två uppförsbackarna väntade en ganska brant och lång nedförsbacke, och jag kände att det gick ganska bra och sedan är banan mestadels platt fram till de sista 2 km, som går upp och ner med knepiga kurvor, speciellt eftersom denna del hade blivit ganska moddig. Den platta delen gick bra tycker jag, och jag kände mig stark. Det enda negativa var att jag nästan inte fick i mig någon vätska alls när jag dricka från bordet vid 10 km. De sista 2 km gick också de helt okej även om det inte är den delen som passar mig bäst. Andra varvet började bra också, men efter runt 2–3 km när motvinden kom (dock inte så stark redan här) åkte jag tillsammans med en man, och efter ett tag klev jag åt sidan och bad honom dra. Lyckligtvis gjorde han det, och jag kände att han var mycket starkare än mig, och han blev den perfekta ryggen för mig, och jag kunde ligga bakom honom och spara energi. I den del med värst motvind tappade jag dock hans rygg, men jag lyckades ta rygg på andra åkare i stället och efter ett tag hade jag åkt fast honom igen. De två uppförsbackarna och den längre nedförsbacken gick bra, och sedan var det bara att trycka på, på den platta delen fram till de sista 2 km. De sista 2 km var det tyvärr dock lite rörigt, eftersom 25 km-åkarna blandades ihop med långsammare åkare som åkte 41 km-loppet. Ändå gick allt okej, även om jag tyvärr blev passerad av en kvinna under den här delen. Med tanke på omständigheterna är jag rätt nöjd med resultatet och stolt över mig själv. Dessutom är tempot det bästa jag hade någonsin haft på en tävling, så det var också bra. Jag slutade 28:e av 128 kvinnor och blev 2:a i min åldersklass. Förhållanden: Klart, några minusgrader i starten och runt kanske 2–3 plusgrader vid målgång. Skidor: Madshus F3 OT3, valla: (vallade av Christian, så vet inte exakt vilka produkter), rill 2 mm från hälen och bak. Kläder: Tävlingsdräkt, kortärmat underställ upptill, buff, pannband, elstrumpor och Johaug-handskar. Bra val, hade också varit okej utan underställ, men behövde det denna gång innan start.  
0 Comments
 February 16th, I (Anna) did the race GsiesertalLauf 30k skate. Unfortunately, the preparations hadn’t been that good since I got a sinus infection the week after Toblach-Cortina and I was only able to have two shorter and calm training sessions before the race. I knew that it would be a bit of a chance to start, but since I hadn’t felt ill the last couple of days before, I thought I would give it a try. With hindsight, I shouldn’t, but luckily I didn’t get any worse after. The start of the race was the only thing that went quite well. I started second to the left and as the eighth skier in my row. I got of well and found it relatively easy to come through. I had decided to try to go hard from the beginning, although I knew that maybe wasn’t the best regarding my previous disease, but still I wanted to go all or nothing. Unfortunately, I noticed very quickly that I got tired, and my legs got numb, and my body didn’t respond at all. Still, I tried to go as hard as I could, and hoped that it maybe would change a bit, and that I maybe would get some recovery in the few downhills that are in the beginning of the race. Until 6k, when Marcus stood with liquid, my position was still okay, but, still, I lost positions all the way to the finish line. I really tried to draft behind skiers, every time someone passed me, but I really had nothing to give. I felt as I lost most positions when it was flat or in slight downhills/uphills, simply because I just hadn’t the power to push and maintain pressure, and this race is a race where that is extremely important. I finished 43rd among 121 women, and did a race that was unfortunately, one of my worse GiesertalLauf. Conditions: partly cloudy, around -5 in the start and maybe around -2 at the finish. Clothes: long sleeved underwear, race suit, buff, headband an cap because of the sinus infection, Madshus gloves. Electrical socks. Good, but I rolled up my sleeves quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1. Wax: Star long distance + -3–8 at the tip, -0–5 at the back Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 6k and appr. 22k, and from the service points at 17k and appr. 25k. +: really nothing this time -: be sure that you are fit, when standing on the starting line, otherwise a good performance is very hard to achieve. You should be able to do at least one tougher training session before you start. 16 februari körde jag (Anna) GsiesertalLauf 30 km skate. Tyvärr hade förberedelserna inte varit det bästa eftersom jag fick bihåleinflammation veckan efter Toblach-Cortina och kunde bara köra två kortare och lugnare träningspass innan loppet. Jag visste att det skulle vara lite av en chans att köra, men eftersom jag inte hade känt mig sjuk de senaste dagarna innan tänkte jag att jag skulle ge det ett försök. Men med facit i hand borde jag inte ha gjort det, ingen skada skedd dock eftersom jag inte blev sämre efteråt. Starten av loppet var det enda som gick ganska bra. Jag stod näst längst till vänster och som åttonde åkare i min rad. Jag kom i väg ganska bra och tyckte att det gick relativt lätt att ta sig fram. Jag hade bestämt mig för att försöka gå hårt från början, även om jag visste att det kanske inte var det bästa med tanke på att ja varit sjuk innan, men jag ville ändå testa att gå all in. Tyvärr märkte jag väldigt snabbt att jag blev trött och benen stumnade och min kropp svarade inte alls. Ändå försökte jag gå så hårt jag kunde, och hoppades att det kanske skulle börja kännas bättre och att jag kanske skulle få lite återhämtning i de få nedförsbackar som är i början av loppet. Fram till 6 km, där Marcus stod med vätska, var min placering fortfarande okej, men ändå tappade jag placeringar hela vägen till mållinjen. Jag försökte verkligen ta rygg på andra skidåkare, varje gång någon passerade mig, men jag hade verkligen ingenting att ge. Jag kände att jag tappade de flesta positioner när det var platt eller i lätta nedförsbackar/uppförsbackar, helt enkelt för att jag inte hade orken att trycka på, och det här loppet är ett lopp där det är extremt viktigt. Jag slutade 43:a bland 121 damer, och gjorde ett lopp som tyvärr var ett av mina sämre GiesertalLauf. Förhållanden: mulet till halvklart, runt -5 i starten och kanske runt -2 i mål. Kläder: långärmat underställ upptill, tävlingsdräkt, buff, pannband och mössa på grund av bihåleinflammationen, Madshus-handskarna, elstrumpor. Bra, men jag kavlade upp ärmarna rätt snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1. Valla: Star long distance + -3–8 fram, -0–5 bak. Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 6 km och ca 22 km, och från borden vid 17 km och ca 25 km. +: Tyvärr verkligen ingenting den här gången -: Se till att du är fit när du står på startlinjen, annars är det väldigt svårt att göra en riktigt bra prestation. Man borde göra minst ett tuffare träningspass innan start.      Cross country-skiing at the stadium and up to Toblacher See/Lago di Dobbiaco for picnic Längdskidåkning på stadion och upp till Toblacher See/Lago di Dobbiaco för picknick         Cross country-skiing, playground hangout and lunch in Antholz/Anterselva. One day two weeks ago we went to Antholz/Anterselva. Marcus went for a longer skiing session, and I (since I had a cold) and Chiara went for just a short session, and then we went to one of the playgrounds in the valley. It was very fun to be at the stadium because many of the national teams, for example the German, Swiss and Italian, were there training for the world championship in Lenzerheide, Switzerland. Cool to see the athletes being on the shooting range. Afterwards we had a lunch at Malga Huber, a very nice restaurants just beside the track. Längdskidåkning, lekplatshäng och lunch i Antholz/Anterselva. En dag för två veckor sedan åkte vi till Antholz/Anterselva. Marcus gjorde på ett längre skidpass, och jag (eftersom jag var förkyld) och Chiara tog en kort skidtur, och sedan for vi till en av lekplatserna i dalen. Det roligt att vara på stadion eftersom många av landslagen, till exempel det tyska, schweiziska och italienska, var där och tränade inför VM i Lenzerheide, Schweiz. Kul att se åkarna på skjutbanan. Efteråt tog vi lunch på Malga Huber, en väldigt fin restaurang precis bredvid spåret.           The Toblach-Cortina/Dobbiaco-Cortina track again two days after the races – can it be more beautiful Toblach-Cortina-/Dobbiaco-Cortina-spåret två dagar efter tävlingarna – kan det bli vackrare              February 2nd I participated in the race Toblach-Cortina 31k skate. After Chiara got sick days before the races on Saturday and Sunday, I though that it again would be a huge risk for a DNS, but luckily we both managed to stay healthy (now I though has a cold☹). As always the committee came out with the news that the course would be changed (that happens each year) due to the lack of snow, but still it would go from Toblach Nordic Arena to Fiames, Cortina (the races in classic and free technique would be the same), which I thought was very nice (could be one of the most beautiful tracks in the world), and also of course a track that we know backwards and forwards. Marcus and I came to the start at 8.30 and queued for the opening of the gates at 9.00. Marcus ran out with both our skis, and we were first in our group, after the elite skiers. A great position for Marcus and maybe a bit too good position for me😉After that we went for some jogging and then warm up on skis the first part of the track before we went to the start. The start went very well, although the pace might have been a bit too high for me. The first appr. 1.3k is flat, and a bit wider which was very good for the big group to get a bit more spread. After that a bit steeper uphill of 1k came, and I felt that after the first 2.3k my legs really felt the hard opening. This was a bit worrying to feel since then the next 19k almost only goes slightly uphill, with just very few downhills (the first one after around 11k. Still, I quite fast felt that when the track was flat, and I could go on V2 and V2 alternate that I recovered quite well, even though my legs were not to most alert. I think that I managed to go quite well until the last part of the steep uphill that is the climb in Drei Zinnen Ski-Marathon, where I unfortunately lost a woman that I had skied together with for quite a while. After the highest point the last 10k go slightly downhill towards the finish in Fiames, Cortina and I had only one thing in my mind, to push all that I had all the time until the finish line. I am satisfied with this part and really felt that I couldn’t have done it any better. Being able to overtake some men and just letting one woman pass me when the track goes slightly downhill is a good performance for me. Altogether I think this was a good race by me, but of course as always, I would have hoped that my performance would have resulted in a better position. I finished 40/177 among the women and 8/40 in my age category. Conditions: a couple of minus degrees and foggy at the start. After around ¾ of the race the sun came in and the weather became stunning.Clothes: race suit, t-shirt, headband and electric socks (good choice of clothes) Wax: Star Ski Wax Long Distance, -3 to -8 degrees Liquid: own belt, but I only took sport drink from the 3 refreshment station. Good service and enough energy 2 februari deltog jag i loppet Toblach-Cortina 31 km i fri teknik. Efter att Chiara blev sjuk dagar innan loppen på lördag och söndag trodde jag att det igen skulle vara en stor risk för en DNS, men som tur var lyckades vi båda hålla oss friska (nu är jag dock förkyld☹). Som alltid kom ledningen ut med beskedet att banan skulle ändras (det händer varje år) på grund av bristen på snö, men den kom ändå att gå från Toblach Nordic Arena till Fiames, Cortina (loppen i klassisk stil och fri teknik skulle vara desamma), vilket jag tyckte var väldigt skoj (kan vara en av de vackraste banorna i världen), och även naturligtvis en bana som vi känner utan och innan. Marcus och jag kom till starten 8.30 och köade tills de öppnade fållorna kl. 9.00. Marcus sprang ut med båda våra skidor, och vi var först i vår grupp, efter elitåkarna. Ett jättebra läge för Marcus och kanske lite för bra läge för mig😉Därefter tog vi en joggingtur och värmde sedan upp på skidor första delen av banan innan vi gick till start. Starten gick väldigt bra även om tempot kanske var lite för högt för mig. De första ca 1,3 km är platta och banan lite bredare vilket var väldigt bra för att den stora gruppen skulle spridas ut lite mer. Efter det kommer en uppförsbacke på ca 1 km, och jag kände att efter de första 2,3 km kände benen verkligen av den hårda öppningen. Detta var lite oroande att känna detta eftersom de följande 19 km går lätt uppför, med väldigt få nedförsbackar (och den första först efter ca 11 km. Ändå kände jag ganska snabbt att när banan var platt, och jag kunde gå treans och fyrans växel att jag återhämtade mig ganska bra, även om benen dock inte var så pigga. Jag tycker att jag lyckades gå ganska bra fram till den sista delen av den sista stigningen, det som är bergspriset i Drei Zinnen Ski-Marathon, där jag tyvärr tappade ryggen på en kvinna som jag hade åkt tillsammans med ett bra tag. Efter den högsta punkten gick de sista 10 km nedför mot målet i Fiames, Cortina och jag hade bara en sak i tankarna, att trycka på allt jag hade hela vägen fram till mål. Jag är nöjd med den här delen och känner att jag inte kunde ha gjort den bättre. Att passera en del män på vägen ner och bara bli passerad av en dam när banan går utför är en bra prestation av mig. Sammantaget tycker jag att det här var ett bra lopp av mig, men som alltid hade jag hoppats att min prestation skulle ha resulterat i en bättre plats. Jag slutade 40:a av 177 damer och 8:a av 40 i min ålderskategori. Förhållanden: ett par minusgrader och dimmigt i starten. Efter cirka ¾ av loppet sprack solen fram och vädret blev fantastiskt. Kläder: tävlingsdräkt, t-shirt, pannband och värmestrumpor (bra val av kläder) Vax: Star Ski Wax Long Distance, -3 till -8 grader Vätska: eget bälte, men jag tog endast sportdryck från de tre vätskestationerna. Bra service och det var tillräckligt med energi för mig     Photos of the course from the bus after the race:     Den 1–2 februari deltog jag, Marcus, i båda upplagorna av Toblach-Cortina – först i klassisk stil på lördagen och sedan i fristil på söndagen. I år kortades loppet ner till 31 km, från Nordic Arena i Toblach till Fiames i Cortina d'Ampezzo. Två dagar, två lopp, två helt olika förhållanden. Lördag 1 februari – Klassisk stil Förberedelser och utrustning: Jag valde att åka på mina Madshus stakskidor med slip L2 och använde Skistar Long Distance -3 till -8 grader som valla. Prognosen lovade ingen snö, men det började snöa mer än väntat, vilket påverkade skidorna negativt. De gick bra i konstnöspåren, men sämre i nysnön. Väderförhållanden: Temperaturen låg runt 0 °C, och den oväntade snömängden gjorde att många började staka utanför spåren, vilket försämrade mitt glid ytterligare. Loppet: Jag fick en bra start och kom iväg snabbt, längst fram i led 1. Inledningen kändes stark, men jag insåg att tempot kanske var lite för hårt. När snön började falla kraftigare efter 5 km, blev spåren sämre, och jag tappade lite tryck i stakningen. Vid stigningen upp till bergspriset började jag känna mig riktigt trött men lyckades ändå hänga med min grupp. På vägen ner tappade jag några placeringar men höll ihop det. Inför sista 3 km-stigningen försökte jag öka, men när vi kom över toppen var jag för sliten för att dra nytta av utförskörningen fullt ut. Jag tappade bara två placeringar ner, vilket var positivt. Resultat: 69:e plats bland herrarna, och 7 damer före mig. Reflektion:
Söndag 2 februari – Fristil: Förberedelser och utrustning: Till fristilen valde jag mina Madshus F3 med slip L4, vilket visade sig vara ett riktigt bra val. Jag använde samma valla som dagen innan, och skidorna gick fantastiskt bra hela loppet. Väderförhållanden: Dimma i början och därefter strålande sol med perfekta förhållanden hela tiden – en total kontrast mot lördagen. Spåren var fasta och snabba. Loppet: Jag körde med ungefär samma upplägg som på lördagen men gick betydligt starkare från toppen in i mål. Vid bergspriset var jag sliten efter att ha dragit lite för mycket på väg upp, men när jag kom över toppen fick jag kontakt med en norrman. Vi tog flera placeringar på vägen ner tillsammans. I min grupp på väg ner åkte även Raul Olle, tidigare Vasaloppsvinnare. Han var starkare än mig och slog mig i gruppen, men jag fick ändå bra draghjälp av honom och norrmannen. På slutet var vi 7–8 åkare i klungan, men jag kom sist i spurten. Resultat: Placering: 89 bland herrarna. Totalt på båda dagarna blev jag 25:a. Reflektion:
Sammanfattning: Två helt olika lopp – ett tungt klassiskt race med svårvallade skidor, och ett fristilsrace där allt stämde mycket bättre. ✔ Lördagen: Lärdom om skidval och tempoanpassning. ✔ Söndagen: Bra skidval och stark avslutning – bättre planering av energiförbrukning kunde gjort ännu mer skillnad. Nu är det bara att analysera och ta med sig erfarenheterna till nästa lopp! 💪⛷️ On February 1–2, I, Marcus, participated in both editions of the Toblach-Cortina – first in classic style on Saturday and then in freestyle on Sunday. This year, the race was shortened to 31 km, from Nordic Arena in Toblach to Fiames in Cortina d'Ampezzo. Two days, two races, two completely different conditions. Saturday, February 1 – Classic Style Preparation and equipment: I chose to race on my Madshus double-poling skis with L2 grind and used Skistar Long Distance -3 to -8°C wax. The forecast predicted no snow, but it started snowing more than expected, which negatively impacted my skis. They worked well in artificial snow tracks but not as good in fresh snow. Weather Conditions: The temperature was around 0°C, and the unexpected snowfall forced many skiers to double-pole outside the tracks, which further worsening my glide. The Race: I had a great start, foremost in wave 1. The opening felt strong, but I might have set off a bit too fast. When the snow intensified after 5 km, the tracks deteriorated, and I lost some power in my double-poling. At the climb up to the mountain prize, I started feeling really fatigued but managed to stick with my group. In the downhill, I lost a few positions but held it together. Approaching the final 3k climb, I tried to push harder, but when we reached the top, I was too exhausted to take full advantage of the descent. Still, I only lost two places, which was positive. Result: Finish position: 69th among men, with 7 women ahead of me. Reflections:
Sunday, February 2 – Freestyle: Preparation and equipment: For the freestyle race, I used my Madshus F3 skis with L4 grind, which turned out to be a great choice. I used the same wax as the previous day, and my skis were excellent throughout the race. Weather conditions: Foggy in the beginning and then bright sunshine with perfect conditions all the time – a complete contrast to Saturday. The tracks were firm and fast. The Race: I followed a similar race plan to Saturday but felt much stronger from the summit to the finish. At the mountain prize, I was exhausted from pulling too much on the climb, but once I reached the top, I managed to catch up with a Norwegian skier. Together, we gained several positions on the descent. In my group, during the descent, was also Raul Olle, a former Vasaloppet winner. He was stronger than me and beat me within the group, but I still benefited from him and the Norwegian's pacing. In the end, we were a group of 7–8 skiers, but I finished last in the sprint. Result: 89th among men. Lauri Lepistö was the winner. My overall position from the races on both days: 25th. Reflections:
Summary: Two completely different races – a tough classic race with tricky waxing conditions and a freestyle race where everything worked well. ✔ Saturday: Lessons learned on ski selection and pacing. ✔ Sunday: Great ski choice and strong finish – better energy consumption plan could have made an even bigger difference. Now it's time to analyze and take these experiences into the next races! 💪⛷️ Photos from the Toblach-Cortina classic race:      The winner Andreas Nygaard   Photos from the Toblach-Cortina classic race:   Marcialonga 2024 Jag kommer till start cirka 1 h 10 min innan start och köar cirka 10 minuter innan de släpper in oss i fållan. Jag får en bra position i kön och också inne i fållan och jag väljer vänster sida när jag kommer in. Jag går sedan ut p.g.a. att det regnar och väntar i bilen. Jag värmer därefter upp en kort stund. När jag kommer tillbaka till fållan med cirka 25 minuter till start så kan jag ta mig nästan ända fram till var jag lämnade mina skidor och står bra till. Efter att gruppen framför oss har startat så rycker de upp banderollen som är framför oss innan funktionärerna hinner göra det. Jag tappar en del i starten för jag har mina skatepjäxor och de är inte de bästa när det är milt för det fastnar alltid mycket snö under dem, så jag måste rengöra dem. Jag kommer ändå i väg ganska bra, men känner tidigt att kroppen inte är riktigt där jag vill utan kroppen känns ganska tung, men jag åker på och tänker jag skall åka hårt upp till Canazei dit det är 19 km oh går mest uppför. Jag håller också ett helt ok tempo tycker jag, men det är lite trögare när man ska passera åkare och det kommer också en del åkare som har bra fart på vägen upp. Uppe i vändningen är jag efter 1 timme och 8 minuter. På vägen ner tappar jag min grupp och har också lite sämre skidor än de jag åker med. Men när det börjar bli mer isigt så börjar mina skidor gå bättre igen. Så efter Moena efter 36 km så hänger jag med en grupp som kanske håller lite lägre tempo än jag hade tänkt, men jag har inget extra att ge när jag ska försöka dra heller. När vi närmar stadion i Val di Fiemme (nästa års OS-stadion) så kommer en grupp med flera åkare fast mig och de 2 andra jag åkt med. Där får jag bra ryggar att åka med. Jag får slita för att hänga med, men hänger ändå med relativt bra tycker jag. Jag är med denna grupp ända till vändningen i Molina, sedan är det cirka 4 km lätt uppför därifrån till den sista branta uppförsbacken (Cascatan) på 2 km. Jag sätter på fäste inför backen, vilket inte var det bästa beslutet, eftersom jag igen tappar lite när jag ska sätta på mig skidorna igen efteråt, p.g.a. skatepjäxorna och sedan är det inte lätt att diagonala med skatepjäxor, samtidigt som fästet är dåligt. Men jag tar ändå placeringar i sista backen. Totalt blir jag 350 eller 358:e man beroende om man ser på Marcialongas hemsida eller Ski Classics. Jag var väl sådär nöjd med loppet. Att tänka på:
Förhållanden: Regn, ett par plusgrader, motvind från vändningen i Canazei. Spåren ok, men gled ofta bättre utanför. Information om valla, struktur och skidor efter önskemål: Skidor: Madshus 2.0 stakskidor Valla: Star longdistance med olika topping Slip: 2.0 L, en universal slip med lite grövre struktur. Rill: 1 mm rak från mitten och bak samt julgran 1 mm under hela skidan. Skidorna gick bra bortsett från vändningen i Canazei (19 km) ned till Moena (36 km), där de var sämre än min grupp. Marcialonga 2024 I come to the starting area about 1 hour 10 minutes before the start and queue for about 10 minutes before they let us into the gate. I get a good position in the queue and also inside the gate and I choose the left side when I enter. I then go out because it is raining and wait in the car. Then I warm up for a short while. When I get back to the pen with about 25 minutes to go, I can make it almost all the way to where I left my skis and I am in good position. After the group in front of us has started, the skiers pull up the banner in front of us before the staff have time to do so. I lose some time at the start because I have my skate boots and they are not the best when it is mild because a lot of snow always gets stuck under them, so I have to get rid of that. The start still gets pretty well, but I feel early on that my body is not quite where I want it to be and it feels quite heavy, but I keep going and decide I will go hard up to Canazei at 19k (mostly uphill). I also keep a pretty good pace, I think, but it goes a bit slower when you have to pass skiers and there are also some skiers who have a good pace on the way up. I am at the turning point after 1 hour and 8 minutes. On the way down I lose my group and my skis are a bit slower than those of the people I am skiing with. But when it starts to get more icy, my skis start to go better again. So after Moena after 36k I am with a group that maybe keeps a slightly slower pace than I had wanted, but I have nothing extra to give when I am going to push either. When we approach the stadium in Val di Fiemme (next year's Olympic stadium), a group with several skiers catches up with me and the 2 others I've been skiing with. There I get good backs to go with. I have to fight to keep up, but I still keep up relatively well I think. I'm with this group all the way to the turning point in Molina, then it's about 4k easy uphill from there to the last steep uphill (Cascatan) of 2k. I put on grip wax before the Cascata, which wasn't the best decision, because I lose a bit when I put my skis back on afterwards, because of the skate boots and then it's not easy to do diagonal stride with skate boots, at the same time the grip is bad. But I still take positions in the last uphill. In total I was 350th or 358th depending on if you look at the website of Marcialonga or Ski Classics. I wasn’t entirely happy with the race. Things to think about: - Do a bit more warm up before - Try different skis Conditions: Rain, a couple of degrees above zero, headwind from the turn in Canazei. Tracks ok, but often better glide beside the track. Information about wax, structure and skis as requested: Skis: Madshus 2.0 double poling skis Wax: Star Long Distance with different toppings Slip: 2.0 L, a universal slip with a slightly coarser structure. Rill pattern: 1 mm straight from the middle and back and Christmas tree 1 mm under the entire ski. The skis went well apart from the turning point in Canazei (19k) down to Moena (36k), where my skis are slower than those of the people I am skiing with.       Family time together, cross country-skiing, amazing weather, great food, toboggan and fantastic views – what else does one need? Tid tillsammans, längdskidåkning, fantastiskt väder, god mat, pulkaåkning och fantastiska vyer – vad mer kan man önska sig?          |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde