|
Long distance in classic technique 2 hours and one lap (à 2,6k): Marcus 4th out of 14 particpants     Relay: 3 x 1,2k, classic technique: Marcus' team 2nd place, and Anna's team 5th place out of 8 teams (some with just men, some with just women, one mixed, and two with juniors)     My first race on snow in classic technique in eight years, after we managed to put together a women’s team the day before:) - Min första tävling på snö i klassisk teknik på 8 år efter att vi fått ihop ett damlag dagen innan:)
0 Comments
 Now we have been back on Åland for a week and it is always mixed feelings; it is very nice to meet our families and Chiara likes to come back to all her things, but it is also a bit hard to leave everything, especially the life in Italy, the time together, the skiing, the sun and the nature. Personally I have always a bit hard to adopt, but this time of course the weather in the beginning of the week made it of easier. Considering the cold and the very nice conditions here for a long time, we had of course hoped that it would have been possible to ski in the same onditions for a long time, but that was not the case. From Thursday it has been more focus on SkiErg, crosstrainer, strength training and after the ice was gone – running. Nu har vi varit tillbaka på Åland i en vecka, och det är alltid med lite blandade känslor. Det är väldigt roligt att träffa våra familjer igen, och Chiara tycker om att komma hem till alla sina saker, men samtidigt är det lite tufft att lämna allt – särskilt själva livet i Italien, tiden tillsammans, skidåkningen, solen och naturen. Personligen har jag alltid lite svårt att ställa om, men den här gången gjorde vädret i början av veckan det förstås lättare. Med tanke på kylan och de väldigt fina förhållandena här under en längre tid hade vi såklart hoppats att det skulle gå att åka skidor i samma förhållanden länge, men så blev det tyvärr inte. Från och med torsdag har fokus i stället legat mer på SkiErg, crosstrainer, styrketräning och – efter att isen försvann – löpning.            Throwback to our last day in Toblach/Dobbiaco for this season – and I am so happy that I got to enjoy it in the best way. Unfortunately I had a cold the last week and wasn't able to train, but this last day I felt quite okay and when you're able to start your training with 16k mostly sligh downwards it is quite good 🙂 En tillbakablick på vår sista dag i Toblach/Dobbiaco för den här säsongen – och jag är så glad att jag fick njuta av den på bästa sätt. Tyvärr var jag förkyld under den sista veckan och kunde inte träna, men just den här dagen kände jag mig ganska okej. Och när man får starta träningspasset med 16 km mestadels lätt utför är det rätt bra 🙂  Freshly baked bread, croissants and coffee --- Nybakt bröd, croissanter och kaffe  Waking up to a winter wonderland and see that it will be a sunny day --- Vakna upp till ett vinterparadis och se att det kommer att bli en solig dag  Cross-country skiing in amazing weather --- Längdskidåkning i fantastiskt väder      Meeting up with Marcus and Chiara --- Möta upp Marcus och Chiara  ... for a hot chocolate --- för en varm choklad   Skiing back to the car together --- Skida tillbaka till bilen tillsammans    Enjoying a coffee with homemade cookies on the balcony --- Njuta av en kaffe och hembakta kakor på balkongen  Just relaxing and enjoying the view --- Kopplar av och njuter av utsikten   This year the race was shortened from 60 km to 32 km due to snow conditions. The start was held at the ski area in Sexten. The course began with a short uphill section, followed by a long downhill. After that came the climb up to Kriegerfriedhof, about 5 km from the stadium, and the finish was in Niederdorf. We arrived at the start about 1 hour and 15 minutes before the race. I lined up in the third–fourth row in my group. I warmed up for about 20 minutes and made it to the start line in good time. The start went well, although I lost a few positions early on. When the downhill began, I soon found myself behind Frantzeska Müller, who has won the race several times. I decided to try to stay with her. On the way down it felt slow at times, but it was difficult to pass because it was quite crowded. I was also a bit unsure about my form since I hadn’t done any hard sessions recently. Anna was standing with drinks just before the climb up to the slalom slope in Innichen. I lost some time there. On the way back toward the arena, I was tired and had to stay behind and recover a bit. After the turnaround at Kriegerfriedhof, it was mostly about hanging on, and I skied a lot together with Müller. After the downhill near the ski stadium, I had to let a few skiers go, but I managed to continue skiing with her. On the way down to the finish, I dropped her, but then another skier came from behind at full speed and passed me. However, he fell in the final corner before the finish — it was very technical and tricky there — so we ended up sprinting against each other. I managed to beat him. It turned out that he was also from Finland. Skis: Madshus 3.0 DP with L2O grind – worked really well. Weather: Partly cloudy. Not the fastest conditions. Positives
I år förkortades loppet från 60 km till 32 km på grund av snöförhållandena. Starten gick på skidområdet i Sexten. Loppet inleddes med en kortare uppförssträcka, följt av en ordentlig nedförskörning. Därefter väntade stigningen upp mot Kriegerfriedhof, cirka 5 km från stadion, och målgången var i Niederdorf. Vi var på plats ungefär 1 timme och 15 minuter före start. Jag stod i tredje–fjärde led i min startgrupp . Jag värmde upp i cirka 20 minuter och kom i god tid till starten. Starten fungerade bra, även om jag tappade några placeringar direkt. När nedförsbacken började hamnade jag efter ett tag bakom Franziska Müller, som har vunnit loppet flera gånger. Jag tänkte att jag skulle försöka hänga på henne. På vägen ner kändes det flera gånger som att tempot var långsamt, men det var svårt att ta sig förbi eftersom det var trångt. Jag var också lite osäker på formen, eftersom jag inte hade kört några riktigt hårda pass på ett tag. Anna stod med vätska precis innan backen upp mot slalombacken i Innichen. Där tappade jag en del. På vägen mot arenan var jag trött och fick ligga bakom och återhämta mig lite. Efter vändningen uppe vid Kriegerfriedhof handlade det mest om att hänga med, och jag åkte mycket tillsammans med Müller. Efter backen ner vid skidstadion tvingades jag släppa några åkare, men jag kunde fortsätta tillsammans med henne. På vägen ner mot mål gick jag ifrån henne, men då kom en åkare med full fart bakifrån och åkte om mig. Han föll dock i sista kurvan in mot upploppet – där var det riktigt tekniskt och svåråkt – så vi avslutade med en spurt mot varandra. Jag lyckades slå honom. Det visade sig dessutom att han också var från Finland. Skidor: Madshus 3.0 DP med L2O-slip – fungerade riktigt bra. Väder: Halvklart. Inte det snabbaste föret. Plus
      Last Tuesday, we attended the Olympic sprint in cross-country skiing. After experiencing a great deal of stress at the biathlon, we were a bit worried about how things would turn out this time. However, everything went very smoothly, and we arrived at the arena about 1 hour and 15 minutes before the qualification round started. We had time to stroll around a bit and also visit the shop selling official Olympic merchandise. After the qualification round (with no major surprises), there was about a one-hour break. We took the opportunity to move around a little and buy something to eat and drink. While standing in line for food, we ended up behind Anton Järnberg and Marcus Laggar from Lager 157 Ski Team, and we took the chance to ask whether they knew if Alvar would double-poling or not. Anton said they hoped he would, as it was probably his only chance. (It turned out he didn’t, which was still enough to secure a place in the semifinal.) After just managing to get our order before the finals began, we unfortunately returned just in time to see Jasmi Joensuu get knocked out in the quarterfinal. Apart from the Finnish women not performing particularly well, the quarterfinals and semifinals were very exciting. It was though a bit sad to see the home favorite Federico Pellegrino gets eliminated in the semifinal in what is his final Olympics and last competitive season. The women’s final were mostly about the three Swedish skiers and ended with Linn Svahn taking the victory. In the men’s final, it was an absolutely incredible experience to witness Johannes Høsflot Klæbo dominate the way he did — he was truly superior and in a class of his own. I tisdags var vi på OS sprinten i längdskidåkning. Efter att upplevt en väldig stress till tävlingarna i skidskytte var vi lite oroliga för hur det skulle bli. Den här gången visade sig dock allting gå väldigt smidigt, och vi kom fram till arenan runt 1 h och 15 minuter innan kvalet satte igång. Vi hann med att strosa runt lite och även besöka shopen med officiella OS-produkter. Efter kvalet (och inga större skrällar) väntade en paus på cirka 1 timme. Vi passade på att röra på oss lite, och köpa lite att äta och dricka. I kön till maten hamnade vi bakom Anton Järnberg och Marcus Laggar från Lager 157, och vi passade på att fråga om de visste om Alvar skulle staka eller inte. Anton sa att de hoppas det och det nog var hans enda chans. (Det visade sig dock att han inte gjorde det, vilket räckte till en plats i semifinalen.) Efter att precis hunnit få vår beställning innan finalerna satte igång, kom vi tyvärr precis i tid tillbaka för att se Jasmi Joensuu åka ut i kvarten. Bortsett från att finskorna inte gick så bra, var det väldigt intressanta kvarts- och semifinaler. Tråkigt att hemmafavoriten Federico Pellgrino ut i semifinalen i det som är hans sista OS och tävlingsår. Damfinalen kom mest att handla om de tre svenskorna, och den slutade med att Linn Svahn stod som segrare. I herrfinalen var det en helt otrolig upplevelse att få se Johannes Høsflot Klæbo dominera på det sätt han gjorde, han var verkligen helt överlägsen och i en klass för sig. The walk to the course went along the Marcialonga track in the wrong direction Promenad till banan längs Marcialonga-spåret – fast i fel riktning  Ready for the Olympics Redo för OS    Flo, one of the mascots Flo, en av maskotarna  The famous situation in the quarter final where Johan Häggström is nearly making Klaebo to crash. Den berömda situationen i kvartsfinalen där Johan Häggström nästan får Johannes Høsflot Klæbo att krascha.  Women's final with Svahn, Sundling, Dahlqvist, Drivenes, Skistad and Kern Damernas final med Svahn, Sundling, Dahlqvist, Drivenes, Skistad och Kern     Men's final with Klaebo, Opstad Vike, Ogden, Tuz, Vuorinen and Valnes Herrfinalen med Klaebo, Opstad Vike, Ogden, Tuz, Vuorinen och Valnes        On January 17th, I did Dolomitenlauf 20 km in free technique in Obertilliach, Austria, about 40 minutes from Toblach. The original plan was to go Toblach–Cortina (which this year was changed to Toblach–Toblach due to the Olympics in Cortina), but when that course was changed because of snow conditions and ended up being quite similar to the race I had done the week before, I felt it would be more fun to go to Obertilliach and race the Dolomitenlauf, which I’ve done every year since 2023. The course there has been a bit different over the years as well, and this year it was a loop course: two laps on a 10 km loop for the 20 km race, and four laps for the long 40 km race. This time, the longest downhills and descents had been removed, resulting instead in a course that was easier but instead made you have to push almost all the time. After the race the previous weekend, I really only had one goal: to go as hard as possible the entire race. We were there a couple of days beforehand to check out the course, and during those sessions I tested pushing hard in certain sections and decided that was something I wanted to bring into the race—constantly thinking about power. We came to the race appr. 1.5 hours before the start and first I got to the registration. For the first time, I got to start in start group 1, just behind the elite skiers, and I had a really good start. I felt okay during the race, but I never quite found any real flow. I really tried to keep pushing the whole time and use V2 alternate more than I usually do (I normally use V2 a lot). What was tough, though, was that I couldn’t quite manage to take the back of skiers who passed me — it worked for a short while, but then they eventually pulled away anyway. I finished 7th among the women, 1st in my age group, and 47th overall. Fun to finish first for once, even if the race itself didn’t quite feel that great ;) Conditions: –2°C and clear skies Clothing: race suit, short-sleeve base layer, buff, thin headband, heated socks Skis: Madshus F3 Co1, Long Distance: 0 to –5 Star, dark (to better absorb moisture), structure: Foam V Den 17 januari körde jag Dolomitenlauf 20 km fri teknik i Obertilliach, Österrike, 40 minuter från Toblach. Tanken från början var att jag skulle åka Toblach-Cortina, (som i år skulle vara Toblach-Toblach på grund av OS i Cortina), men då banan ändrades (på grund av snöförhållandena) till att vara rätt så lika den jag körde veckan innan tyckte jag att det var roligare att åka till Obertilliach och köra Domolitenlauf som jag gjort alla år sen 2023. Banan har sett lite olika ut där också under åren, och i år var det en varvbana, med två varv på en 10 km slinga för tävlingen på 20 km, och fyra varv för den långa tävlingen på 40 km. Den här gången var de längsta nedförsbackarna och utförsbackarna borttagna, så istället blev det en bana som var lättare men där man fick ligga på rätt mycket hela tiden. Efter loppet helgen före, hade jag egentligen bara ett mål, att gå så hårt som möjligt hela tiden. Vi var där och kollade in banan ett par dagar innan, och testade då att jag på hårt i vissa partier och tänkte att det ska jag försöka ta med mig till loppet - att hela tiden tänka kraft. Vi kom till tävlingen ca 1,5 h innan start och gick först och anmälde mig. För första gången fick jag starta i stargrupp 1, efter eliten, och jag fick en riktigt bra start. Jag tycker att det kändes ok under loppet, men kände inte riktigt att jag fick något flow. Jag försökte verkligen att hela tiden trycka på, ha kraftigare stavtag och benskär och försöka använda 4:ans växel lite mer än vanligt (annars trycker jag rätt ofta på på 3:ans växel). Jobbigt var dock att jag inte klarade av att riktigt ta rygg på åkare som passerade, det gick en liten stund men sen gled de ändå ifrån mig. Jag slutade 7:a bland damerna, 1:a i min åldersklass och 47:a totalt. Kul att en gång komma först, även om loppet inte riktigt kändes så;) Förhållanden: -2 grader och klart Kläder: tävlingsdräkt, kortärmat underställ, buff, tunt pannband, elsockor Skidor: Madshus F3 Co1, Long distance: 0--5 Star, mörk för att bättre ta upp vatten, rill: Foam V       On January 11th, I raced the Prato Piazza Mountain Challenge. It was a race I hadn’t originally planned to do, but since the course was completely changed (normally it’s a 30 km race with a climb from about 1,100 m to 2,000 m), it ended up being a 23 km race on a more hilly course. The start was the same, but the new course included two laps on the World Cup track in Toblach, a loop towards Cortina, and a finish at the Nordic Arena in Toblach. Because of this change, I decided to take the opportunity to do one more race. I didn’t feel particularly well prepared, but I saw it as a good tough workout ahead of Toblach–Cortina the following weekend. My plan for this year has been to simply ski as much as possible, since we are spending less time in the Alps than usual, and therefore not doing the most optimal race-specific preparations. During the race itself, I struggled to get my heart rate up and I felt like I couldn’t really push myself to the limit—it felt a bit flat throughout the entire race. I also found it quite difficult to know how to pace the race and how hard I dared to go early on, since the course was fairly tough and also finished with a lap on the World Cup track. One positive takeaway, however, was the downhills, where I feel that I’ve improved a lot. I finished 2nd in my age group and 11th among the women. A big bonus was that, as 2nd won 2 kg of cheese and a box of apples 🙂 Conditions: –4°C and clear skies Clothing: race suit, short-sleeve base layer, buff, headband, heated socks Skis: Madshus F3 Co1 , Long Distance: –3 to –8 Den 11 januari körde jag Prato Piazza Mountain Challenge. Det var en tävling som jag inte hade planerat att köra men då bansträckningen ändrades helt och hållet (normalt sätt är det 30 km som går från ca 1100 m till 2000 m), till att nu bli 23 km på en mer kuperad bana, med samma startplats men med två varv på världscupbanan in Toblach och en sväng upp mot Cortina och med avslutning på Nordic Arena i Toblach, passade jag på att få ett till lopp. Jag kände mig inte så förberedd men tänkte att det är bra med en genomkörare inför Toblach-Cortina som skulle komma helgen efter. Mina planer för det här året har varit och bara skida så myket so möjligt, eftersom vi tillbringar mindre tid i Alperna än normalt, och inte köra de mest optimala förberedelserna inför tävlingarna. Under själva loppet hade jag svårt att komma upp i puls, och kände att jag inte riktigt kunde ta ut mig – det kändes rätt segt hela loppet igenom. Jag tyckte också att det var rätt svårt att veta hur jag skulle lägga upp loppet och hur hårt jag skulle våga gå tidigt då banan var rätt tuff och också avslutades med ett varv på världscupbanan. Ett plus var dock nedförsbackarna, i vilka jag tycker att jag blivit mycket bättre. Jag slutade 2:a i min ålderskategori och 11:a bland damerna. Ett stort plus var att jag som 2:a vann 2 kg ost och en låda med äpplen 🙂' Förhållanden: - 4 grader och klart. Kläder: tävlingsdräkt, kortärmat underställ, buff, pannband, elstrumpor. Skidor: Madshus F3 Co1, Long distance: -3–8.         Photo bomb from four hours of skating in wonderful weather in different tracks all the time (Toblach - Niederdorf - Welsberg - Taisten - Pichl - St. Martin - St. Magdalena - St. Martin - Pichl/Dobbiaco - Villabassa - Monguelfo - Tesido - Colle - San Martino - Santa Maddalena - San Martino - Colle) Fotobomb från fyra timmar skate i fantastiskt väder i olika spår hela tiden (Toblach - Niederdorf - Welsberg - Taisten - Pichl - St. Martin - St. Magdalena - St. Martin - Pichl/Dobbiaco - Villabassa - Monguelfo - Tesido - Colle - San Martino - Santa Maddalena - San Martino - Colle)           Throwback to an almost perfet day at Plätzwiese/Prato Piazza Tillbakablick på en i princip perfekt dag på Plätzwiese/Prato Piazza             The main reason for being in Toblach/Dobbiao is of course the cross country-skiing. Even though there isn't so muh natural snow, lots of tracks are open and we have been in almost all of them. Sometimes our sessions have ended with a picnic lunch outside if the weather has been good. Den främsta anledningen till att vara i Toblach/Dobbiaco är förstås längdskidåkningen. Trots att det inte finns så mycket natursnö är många spår öppna, och vi har åkt nästan alla. Ibland har våra pass avslutats med en picknick-lunch utomhus när vädret har varit bra. Gsiesertal/Valle di Casies            Sexten/Sesto and Innichen/San Candido  Toblach/Dobbiaco - Cortina               Obertilliach in Austria    |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
April 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde