  We have now been back on Åland for a few days, after being away since the beginning of November. The last two weeks were spent in Livigno and although our Livigno stay didn't turn out as we thought, we still have been having a great time. Of course, we were thinking a lot about whether we would go or not, but beacuse we had planned it, I could still ski and we also understood that Marcus could probably get better help there with his injury, the decision was taken that we would go. Which we absolutely didn't regret! I also said the day before when we decided that we should go, that we would probably already the same night or the day after say that it was the right decision, because we like Italy, the Alps and the winter so much, and that way it went 😊 We really enjoyed our time in Livigno, although it was obviously a bit difficult from time to time to get everything going and to have time for everything: everyday life, job, family time and training, since Marcus, especially in the beginning, was quite disabled. However, for everyday it got easier and easier as you got into routines and everyday life, which is really among the best things. We really love the everyday life we have when we are in the Alps. Here comes a cavalcade of pictures, and as soon as I will manage, there will more detailed posts 😊 Vi har nu varit på Åland i några dagar, efter att ha varit iväg sedan början av november. De senaste två veckorna tillbringade vi i Livigno och även om vår Livigno-vistelse inte blev riktigt som vi tänkt, har vi ändå haft det fantastiskt bra. Vi funderade ju såklart en hel del om vi skulle åka eller inte, med då vi ju ändå planerat det, jag fortfarande kunde skida och vi dessutom förstod att Marcus antagligen kunde få bättre hjälp däromkring togs beslutet att vi skulle åka. Vilket vi absolut inte ångrade! Jag sa också dagen innan då vi bestämde att vi åker, att vi kommer säkert redan samma kväll eller dagen efter säga att det var rätt beslut, så mycket tycker vi om Italien, Alperna och vintern, och så blev det också 😊 Vi har verkligen njutit av vår tid i Livigno, även om det såklart varit lite jobbigt emellanåt att få allt att fungera och att hinna med allt, vardagsliv, jobb, familjetid och träning, då Marcus, i synnerhet i början, var rätt så handikappad. Ju längre tiden gick blev det dock lättare och lättare då man kom in i rutinerna och vardagslunken, vilket ju egentligen är bland det bästa. Vi älskar verkligen den vardag vi har när vi är Alperna. Här kommer en liten bildkavalkad, och så fort jag hinner kommer det lite fler mer ingående inlägg 😊 Waking up to this view every morning and starting the day with a coffee and a croissant: that's a good life:) Att vakna upp till denna utsikt varje morgon och börja dagen med en kaffe och en croissant: det är ett bra liv :)   Spital Oberengadin, the hospital Marcus had surgery and started his rehabilitation at. Such a nice reception, and so proffessional, but still so familiar Spital Oberengadin, sjukhuset Marcus opererades och påbörjade sin rehabilitering på. En verkligt fint mottagande, och så professionell, men ändå så familärt  Cross country-skiing: no words needed :) We were lucky that some more snow had fallen before we came, which meant that around 15 k were possible to ski on Längdskidåkning: en bild säger mer än 1 000 ord :) Vi hade tur att lite mer snö hade fallit precis innan vi kom, vilket innebar att det gick att åka på cirka 15 km  Spent some hours here at one of Livigno's playgrounds, perfect sunny location:) Tillbringade några timmar här på en av Livignos lekplatser, en perfekt solig plats :)  Took the chance to do a picnic lunch in St Moritz after Marcus had a control at the hospital Tog chansen att ta en picknick-lunch i St Moritz efter att Marcus hade kontroll på sjukhuset  Lilla Jul  Wonderful to be able to do some training together considering the circumstances Underbart att kunna köra lite träning tillsammans med tanke på omständigheterna  A highlight: an Italian lunch in the sun En höjdpunkt: en italiensk lunch i solen  Playing in the snow outside our house Lek i snön utanför vårt hus  Many cross country-skiing sessions Många längdskid pass på snö  The office: have I said that I love my job? Kontoret: har jag sagt att jag älskar mitt jobb?  Pickung up Marcus at Trepalle at over 2 000 m.a.s.l. after a hike/run, and had a coffee in the snow enjoying the view before heading back down in the valley Plockade upp Marcus på Trepalle på över 2 000 m.ö.h. efter en vandrings-/löptur och tog ett kaffe i snön och njöt av utsikten innan vi åkte tillbaka ner i dalen  First time on ice Första gången på is  Enjoyed the cozy little Christmas market. Such a nice christmas atmosphere with music, snow and lots of smells and Santas Myste på den lilla julmarknaden. Riktigt härlig julatmosfär med musik, snö och massor av dofter och tomtar  The training in Alanya didn't reallt go the way we expected it, but still we had quite many good sessions, together and one by one. Träningen i Alanya gick inte alls som planerat, men vi fick ändå till en del bra träningspass, tillsammans och själva.    Two and a half our running in the mountains.       Morning runs   We had quite a few sessions at the gym, strength training, running, cross trainer etc.     Our mountain biking session, that unfortunately ended in a very bad way. We were up at almost 800 m.a.s.l. when the accident happend.
Unfortunately, this second post about our training this autumn is almost exactly as the last one, all about a new cold. We had like 1–2 weeks when we were healthy before next cold came (I was able to participate in ÅM in rollerskis in free technique). And this new one has been extremely long-lasting, so the training this autumn has been all but good. The only person who has been participating in any races is Chiara, who ran Julleloppet 1 km, very nice to see her running and being happy when crossing the finish line and getting a medal and a waterbottle:) I had set some running goals this season, but I haven't been able to participate in any of the races that I was planning to run. All this feels extremely disappointing, but at the same of course you should be happy that it is still a cold we're talking about and nothing more serious. Now we are all hoping that the rest of the autumn will be healthier:)    Tyvärr har detta andra inlägg om vår träning i höst nästan exakt samma innehåll som det förra, en ny förkylning. Vi hade omkring 1–2 veckor när vi var friska innan nästa förkylning kom (jag hann delta i ÅM i rullskidor i fri teknik). Och den här förkylningen har varit extremt långvarig, så träningen i höst har varit allt utom bra. Den enda personen som har deltagit i något lopp är Chiara som sprang Julleloppet 1 km, väldigt roligt trevligt att se henne springa och vara glad när hon korsar mållinjen och får medalj och en vattenflaska:). Jag hade satt ett par löpmål för den här säsongen, men tyvärr jag har inte kunnat delta i något av de lopp som jag planerade att springa. Allt detta känns extremt surt, men på samma gång får man ju ändå vara glad att det fortfarande bara är en förkylning vi pratar om och inget allvarligare. Nu hoppas vi alla att resten av hösten blir friskare :)   Marcus and I have both been sick lately, but the last week I have been doing some easier training sessions. The only good sides of feeling not 100 % is that you can enjoy all the beautiful nature even more when you train when the focus is more on taking it very easy and slowly trying to come back to some kind of shape, than on doing though sessions. Here's some shots from some of the beautiful training sessions. Marcus och jag har båda varit sjuka den senaste tiden, men den senaste veckan har jag gjort några lättare träningspass. Det enda som är bra med att inte känna sig 100 % är att du kan njuta av all vacker natur ännu mer när du tränar när fokus är mer på att ta det väldigt lugnt och försöka komma tillbaka till någon form av form än att göra tuffare pass. Här är några bilder från några av de fina träningspassen. A beautiful morning run from around 6–7.15:     A run around the town   Couldn't complain about this autumn day   One of the more beautiful places in Mariehamn: the Maritime Quarter     As you all probably know by this time, I love to run in the mornings, especially at new places. And I can't say that this morning run made me change my opinion! Som ni alla säkert vet vid det här laget älskar jag att springa på morgonen, speciellt på nya platser. Jag kan ju inte direkt säga att den här morgonlöpningen fick mig att ändra mig!  Meeting the sun   The amazing clear colours      Ready for a morning dip?  And after this beautiful start to the day I went home for a shower, before we went out on the rocks for breakfast ...
Och efter denna fantastiska start på dagen tog jag mig för en dusch, innan vi tog oss ut på klipporna för frukost ... Both Marcus and I have been having some troubles with different parts of our bodies, (Marcus with his back and knee, and I with my foot due to my stress fractur), so our training the last couple of months and weeks have been a bit different from what we are used to and really want to train. Still we have had some good training sessions, and we both are getting better and better after some alternative training and some training programs with different types of exercises. Neither of us do so much of biking when we are on Åland, but this spring has been different and we have lots of biking session. The longer ones have been split with some nice brakes for lunch, since it has been good for our bodies with a break in the middle. But now we did 3,5 hours without a longer break, so its getting better and better, and the plan is to shorten the bike sessions and longer the rollerski sessions instead. Både Marcus och jag har haft lite problem med olika delar av våra kroppar, (Marcus med ryggen och knäet, och jag med min fot på grund av min stressfraktur), så vår träning de senaste månaderna och veckorna har varit lite lite annorlunda än vad vi är vana vid och verkligen vill träna. Ändå har vi fått till en del träningspass, och vi blir båda bättre och bättre efter lite alternativ träning och specialanpassade träningsprogram med olika typer av övningar. Ingen av oss cyklar egentligen så mycket när vi är på Åland, men i vår har det varit annorlunda och vi har gjort många cykelpass. De längre har delats upp i två delar av lunch, eftersom det har varit bra för våra kroppar med en paus i mitten av passen. Men igår körde vi 3,5 timmar utan längre paus, så det blir bättre och bättre, och planen är att korta cykelpassen och göra rullskidspassen längre och längre istället.       Lots of rollerskiing for both Marcus and I this spring, but a bit shorter sessions than normally. Both of us have done a lot more classic sessions instead of skate, but from now on I will try do do more and more skating. A couple of weeks ago Marcus participated in a shorter rollerski competition and fortunately the back felt quite good. Många rullskidpass för både Marcus och mig i vår, men lite kortare pass än normalt. Vi har båda kört mycket mer klassiska pass istället för skate, men från och med nu kommer jag att försöka köra mer och mer skate. För ett par veckor sedan deltog Marcus i ett kortare rullskidlopp och lyckligtvis kändes ryggen ganska bra.     I have done a bit of running, but unfortunately not at all as much as I would like to do, but now I will step up the running training more and more, and hopefully it will feel good. For Marcus there have been no running at all right the last couple of weeks due to his knee problems, but hopefully his knee will soon be so good that he can do some running (has just started to test a bit). Jag har sprungit lite, men tyvärr inte alls så mycket som jag skulle vilja göra, men nu kommer jag att öka löpningen mer och mer, och förhoppningsvis kommer det att kännas bra. För Marcus har det inte varit löpning alls just nu på grund av knäproblemen, men förhoppningsvis kommer hans knä snart att vara så bra att han kan köra i alla fall lite löpning (han har just börjat testa lite).       The day before we left Dobbiaco/Toblach for Åland we had a very nice short afternoon run just beside our home. So amazing to run in thr mountains and something we are really going to miss! Sista dagen i Dobbiaco/Toblach hade vi en riktig fin kort eftermiddagsjogg, precis bredvid där vi bor. Så fantastiskt fint att springa i bergen och något vi verkligen kommer att sakna!     We've been having an absolutely amazing weather the last couple of days/weeks, (or actually it has been great the whole winter:)), sunny and warm, and I think that I would present the last couple of days/weeks in a serie of posts, starting with some training sessions. Still good skiing conditions for both classic and skate in Antholz/Anterselva on March 30th. First time in two years we've been here, last time was on the Bitahlon World Championship 2020.      Has started to become very little snow on Dobbiaco's/Toblach's world cup tracks, but they working hard by driving out more snow since the National championships is taken place here this week, from March 30th to April 3rd.    The last training session for the season on the Dobbiaco/Toblach-Cortina track  Early morning training around 2 weeks ago  The first bike ride of the year, March 25th and 16 degrees   Training session together in Valle di Casies/Gsiesertal 2,5 weeks ago   Proud of having double poled for two hours and after that finishing the training session with double poling 180 meters elevation gain in 3,7k.     Today shoud have been my last race for the season, but unfortunately this season practically ended before it started. In a blog post a couple of week ago I wrote that I was disappointed to miss Toblach-Cortina due to a cold and sinus infection, but unfortunately there was more to come. On my first a bit harder training session after the course of antibiotics was over, I felt a pain on the upper part of my foot. In the beginning of the session I didn't feel anything but along the way it got worse and worse. I almost immediately got afraid that it would be a stress fracture, because the place and the symptoms were spot on. The only thing that didn't point to a stress fracture was the cause of it. I haven't trained any harder or more than before or started with some other type of training that I am not used to, which are the most common ways of getting a stress fracture. The only thing that I could come up with that could have caused a potential stress fracture were my new skating shoes, since they maybe caused a slightly different angle on my foot. I started to feel the pain on a Monday and I got an appointment to a doctor in Toblach on Tuesday afternoon. The doctor suspected a stress fracture, but wanted me to have an MRI to be sure. So on Wednesday I was to Reischach, 30 minutes from Toblach, for an MRI at Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, a center at the foot of the huge alpine system that the Dolomites are famous for. I got the answer directly after the MRI that it, unfortunately, was a stress fracture in the metatarsal bone. Since I only got the medical results (and the fact that it also was only in German and Italian) I really wanted to meet a doctor that could explain the results and tell me more specifically about the rehab. I was very lucky to be so close to this center, because so many specialists are working there. Specialists at knees, hips, feet, elbows etc. On Saturday a got an appointment to a foot specialist and I have to say that I was so satisfied with my visit. The doctor felt very proficient and he also took into consideration my background and my will when discussing the rehabilitation period. The result was also quite promising with hopefully not the longest rest period, also since I had been resting three weeks before this happend. The doctor also recommended me to get inlays for my shoes and boots, and recommended me a shoe shop with an orthopedic clinic that makes inlays, and that has helped many famous cross country skiers, biathletes and alpine skiers, also around 30 minutes from Toblach. So on Tuesday exactly a week after my first visit to the doctor in Toblach I got to try out inlays for me and two days later the were ready. I have to say that it has been very convenient to be here in Toblach when getting this problem. I have got help so fast, every place I have visit have been so close and I have also felt that I have got very professional help from people that really have been proficient with lots of experience. When you get a stress fracture and not being an athlete you often get the advice to just rest, but if you're an athlete or just a person who wants to train you get the advice to be active doing things that don't cause any pain. The first thing that got into my mind after having met the first doctor and got the result from the MRI is perhaps, and hopefully, I can double pole. I know that the three things I like the most, skate, traditonal classic skiing and running, were impossible, but I was thinking that maybe doublepoling would work since you can keep your feet pretty much totally still then. So the day after I was out in the tracks double poling a whole session for the first time (on snow) in, I think five, years. And the best thing was that it didn't hurt and the second best thing was that it felt better than I thought it would. Another thing that is okay to do when having a stress fracture is aqua jogging and luckily we can use the swimming pool at the neighbouring hotel whenever we want. That means that there have been quite some aqua jogging sessions early in the morning there the last couple of weeks. I don't think it is the funniest training but it is good to do something else than just double poling and doing strength training every day. So the last couple of weeks when it comes to training have been all about alternative training and the last week I think that there has been some improvement, so I cross my fingers that hopefully I'm soon back in normal training. I am thankful that I have been able to double pole this period (and I hope that my back/hips manage to stay okay a while longer), but it feels and has felt very disappointing that I missed almost the entire competition season which I have trained a lot for.  Idag skulle jag ha kört min sista tävling för säsongen, men tyvärr slutade denna säsong praktiskt taget innan den ens hann börja. I ett blogginlägg för några veckor sedan skrev jag att jag var besviken över att missa Toblach-Cortina på grund av en förkylning som slutade med bihåleinflammation, men tyvärr skulle det komma mer. På mitt första lite hårdare träningspass efter antibiotikakuren var över, kände jag smärta uppe på foten. I början av träningspasset kände jag inget alls men sen det blev värre och värre ju längre jag körde. Jag blev rädd nästan direkt att det skulle vara en stressfraktur, eftersom platsen och symptomen stämde precis. Det enda som inte pekade på en stressfraktur var den bakomliggande orsaken. Jag har inte tränat hårdare eller mer än tidigare eller börjat med någon annan typ av träning som jag inte är van vid, vilka är de vanligaste sätten att få en stressfraktur. Det enda jag kunde komma på som kunde ha orsakat en potentiell stressfraktur var mina nya skatepjäxor, eftersom de kanske orsakar en lite annorlunda vinkel på foten.
Jag började känna smärtan på en måndag och jag fick en tid till en läkare i Toblach på eftermiddagen dagen efter. Läkaren misstänkte att det handlade om en stressfraktur, men ville att jag skulle åka på en MR för att vara säker. Så på onsdagen åkte jag till Reischach, 30 minuter från Toblach, för en MR på Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, en anläggning vid foten av det stora alpina systemet som Dolomiterna är känt för. Jag fick svar direkt efter MR:n att det tyvärr var en stressfraktur i andra metatarsalbenet. Eftersom jag bara fick resultaten till pappers (och det faktum att de också var skrivna på endast tyska och italienska) ville jag verkligen träffa en läkare som kunde förklara resultaten och berätta mer specifikt om rehab. Jag var väldigt glad över att vi bor så nära Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, eftersom väldigt många specialister arbetar där. Specialister på knän, höfter, fötter, armbågar etc. På lördagen fick jag en tid till en läkare specialiserad på fötter och jag måste säga att jag var så nöjd med mitt besök. Läkaren verkade väldigt kunnig och han tog också hänsyn till min bakgrund och min åsikt och mina tankar när vi diskuterade rehabiliteringsperioden. Resultatet var också ganska lovande vilket förhoppningsvis innebar inte den allra längsta rehaben, också tack vare att jag hade vilat tre veckor innan det hände. Läkaren rekommenderade mig också att skaffa inlägg till mina pjäxor och skor och rekommenderade mig en skoaffär med en ortopedisk klinik som gör inlägg, (och som hjälpt många kända längdskidåkare, skidskyttar och alpina skidåkare), även det endast cirka 30 minuter från Toblach. Så på tisdagen exakt en vecka efter mitt första besök hos läkaren i Toblach fick jag prova ut inlägg och två dagar senare var de klara. Jag måste säga att det har varit mycket bekvämt att vara här i Toblach när jag drabbades av den här skadan. Jag fick hjälp väldigt snabbt, alla ställen jag har besök har legat så nära och jag har också känt att jag har fått professionell hjälp från människor som verkligen har varit kunniga och haft mycket erfarenhet. När du får en stressfraktur och inte är idrottare får du ofta rådet att bara vila, men om du är idrottare eller bara en person som vill träna får du ofta rådet att du ska vara aktiv så länge det du gör inte orsakar smärta. Det första jag tänkte efter att ha träffat den första läkaren och fick resultatet från MR:n är att kanske, och förhoppningsvis, kan jag staka. Jag vet att de tre saker jag gillar mest, skate, traditionell klassisk skidåkning och löpning, var omöjligt, men jag tänkte att kanske stakning skulle fungera eftersom du kan hålla fötterna nästan helt stilla då. Så dagen efter var jag ute i spåren och gjorde mitt första stakpass på snö (alltså endast stakning) på kanske fem år. Och det bästa var att det inte gjorde ont och det näst bästa var att det kändes bättre än jag trodde det skulle kännas. En annan träningsform som är okej när du har en stressfraktur är vattenlöpning och turligt nog kan jag använda poolen på det närliggande hotellet när jag vill. Det betyder en hel del vattenlöpning tidigt på morgonen de senaste veckorna. Jag tycker inte att det är den roligaste träningen men det är bra att göra något annat än att bara staka och köra styrketräning varje dag. Så de senaste veckorna, när det kommer till träning, har handlat om alternativ träning och den senaste veckan känns det som om det har skett en viss förbättring, så nu håller jag tummarna att jag snart är tillbaka i normal träning igen. Jag är väldigt tacksam att jag har kunnat staka den här perioden (och jag hoppas att min rygg/mina höfter pallar med ännu ett tag), men det känns och har känts väldigt tråkigt att jag missade i princip hela tävlingssäsongen som jag tränat mycket inför. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
February 2023
Kategorier
All
|
RSS Feed