|
One morning I did a run up to Alanya castle. It is not such a long run from where we lived but it is high up on a cliff, so it was a quite steep uphill and downhill run. It is very spectacular to both watch the view over the Mediterranean sea, but also to run on the old stones (you can run just outside the main building). And when you head back towards the city, the view over the harbour, all the buildings and the mountains in the background is just amazing. Now I'll let the pictures speak for themselves. En morgon sprang jag upp till borgen i Alanya. Det är inte så lånt från där vi bodde men den ligger högt upp på en klippa, så det var ganska brant uppför och nerför hela vägen. Det är väldigt spektakulärt att både titta se utsikten över Medelhavet, men också att springa på de gamla stenarna (du kan springa precis utanför huvuddelen av borgen). Och när du vänder tillbaka mot staden är utsikten över hamnen, alla byggnader och bergen i bakgrunden helt fantastisk. Nu får bilderna tala för sig själva.            
0 Comments
 Marcus and I had a really nice run up in the mountains one day when Chiara was with my parents. We did the same run last autumn, but this time we got a ride back down to my parents apartment. We had planned to grab a taxi, since it is quite tough be running downhill and Marcus has some problems with his knees, but we were lucky that a car stopped by and let us come with, very convenient. The run was around 14k, and it is the kilometres from 1–6k that is the steepest and toughest (400 altitude meters). Altogether the run is 700 altitude meters, so it is a good training session. Very fun to have the opportunity to train together, that is something we really like. Marcus och jag hade en riktigt fint löppass i bergen en dag när Chiara var med mina föräldrar. Vi körde samma pass förra hösten, men den här gången fick vi skjuts ner till mina föräldrars lägenhet. Vi hade planerat att ta en taxi, eftersom det är ganska tufft att springa nerför och Marcus har lite problem med sina knän, men vi hade sån tur att en bil stannade och lät oss hänga med, väldigt praktiskt. Passet var cirka 14 km, och det är kilometerna mellan 1–6 som är de brantaste och tuffaste (400 höjdmeter). Sammanlagt tar man cirka 700 höjdmeter, så det är ett bra träningspass. Väldigt roligt att ha möjlighet att träna tillsammans, då det är något vi verkligen gillar.       Although the snow in many places disappeared quite fast this year, and many of the tracks closed, it has still been possible to do some great skiing the last couple of weeks. Especially the conditions up on Plätzwiese/Prato Piazza (m.a.s.l.) have been excellent, and the last 8 pictures are taken in the end of March. Still the skiing conditions up there are good. Även om snön på många ställen försvann ganska snabbt i år, och många av längdskidspåren stängde, har det fortfarande varit fina förhållanden på en del ställen de senaste veckorna. Särskilt förhållandena på Plätzwiese/Prato Piazza (2 000 m.ö.h) har varit utmärkta, och de sista 8 bilderna togs i slutet av mars. Fortfarande är skidförhållandena bra där uppe. Prato Piazza/Plätzwiese      Santa Maddalena/St. Magdalena in Valle di Casies/Gsiesertal    Prato Piazza/Plätzwiese          The last weeks we have really enjoyed the weather here in Dobbiaco/Toblach, It has been very sunny and also very warm (very nice, but a bit too warm for the tracks, event though lots of tracks are still open). Unfortunately, we all got sick the week before Toblach-Cortina, so once again no race for me this year (I have been able to particpate in 2 races during the last 7 years:(. Chiara got healthy very fast again, but Marcus and I were sick for a bit more than a week. Luckily enough we both got healthy quite quickly to be able to participate in Gsiesertal Lauf last weekend (more about the race in another post).       De senaste veckorna har vi verkligen njutit av vädret här i Dobbiaco/Toblach. Det har varit väldigt soligt och också väldigt varmt (väldigt skönt, men lite för varmt för längdskidspåren, även fastän otroligt mycket spår fortfarande är öppna). Tyvärr blev vi alla sjuka veckan innan Toblach-Cortina, så återigen inget lopp för mig i år (jag har lyckats stå på startlinjen i 2 lopp under de senaste sju åren :(. Chiara blev frisk väldigt snabbt igen, men Marcus och jag var sjuka i lite mer än en vecka. Lyckligtvis blev vi ändå båda friska relativt snabbt för att kunna delta i Gsiesertal Lauf förra helgen (mer om det i ett eget inlägg).              We have now been back on Åland for a few days, after being away since the beginning of November. The last two weeks were spent in Livigno and although our Livigno stay didn't turn out as we thought, we still have been having a great time. Of course, we were thinking a lot about whether we would go or not, but beacuse we had planned it, I could still ski and we also understood that Marcus could probably get better help there with his injury, the decision was taken that we would go. Which we absolutely didn't regret! I also said the day before when we decided that we should go, that we would probably already the same night or the day after say that it was the right decision, because we like Italy, the Alps and the winter so much, and that way it went 😊 We really enjoyed our time in Livigno, although it was obviously a bit difficult from time to time to get everything going and to have time for everything: everyday life, job, family time and training, since Marcus, especially in the beginning, was quite disabled. However, for everyday it got easier and easier as you got into routines and everyday life, which is really among the best things. We really love the everyday life we have when we are in the Alps. Here comes a cavalcade of pictures, and as soon as I will manage, there will more detailed posts 😊 Vi har nu varit på Åland i några dagar, efter att ha varit iväg sedan början av november. De senaste två veckorna tillbringade vi i Livigno och även om vår Livigno-vistelse inte blev riktigt som vi tänkt, har vi ändå haft det fantastiskt bra. Vi funderade ju såklart en hel del om vi skulle åka eller inte, med då vi ju ändå planerat det, jag fortfarande kunde skida och vi dessutom förstod att Marcus antagligen kunde få bättre hjälp däromkring togs beslutet att vi skulle åka. Vilket vi absolut inte ångrade! Jag sa också dagen innan då vi bestämde att vi åker, att vi kommer säkert redan samma kväll eller dagen efter säga att det var rätt beslut, så mycket tycker vi om Italien, Alperna och vintern, och så blev det också 😊 Vi har verkligen njutit av vår tid i Livigno, även om det såklart varit lite jobbigt emellanåt att få allt att fungera och att hinna med allt, vardagsliv, jobb, familjetid och träning, då Marcus, i synnerhet i början, var rätt så handikappad. Ju längre tiden gick blev det dock lättare och lättare då man kom in i rutinerna och vardagslunken, vilket ju egentligen är bland det bästa. Vi älskar verkligen den vardag vi har när vi är Alperna. Här kommer en liten bildkavalkad, och så fort jag hinner kommer det lite fler mer ingående inlägg 😊 Waking up to this view every morning and starting the day with a coffee and a croissant: that's a good life:) Att vakna upp till denna utsikt varje morgon och börja dagen med en kaffe och en croissant: det är ett bra liv :)   Spital Oberengadin, the hospital Marcus had surgery and started his rehabilitation at. Such a nice reception, and so proffessional, but still so familiar Spital Oberengadin, sjukhuset Marcus opererades och påbörjade sin rehabilitering på. En verkligt fint mottagande, och så professionell, men ändå så familärt  Cross country-skiing: no words needed :) We were lucky that some more snow had fallen before we came, which meant that around 15 k were possible to ski on Längdskidåkning: en bild säger mer än 1 000 ord :) Vi hade tur att lite mer snö hade fallit precis innan vi kom, vilket innebar att det gick att åka på cirka 15 km  Spent some hours here at one of Livigno's playgrounds, perfect sunny location:) Tillbringade några timmar här på en av Livignos lekplatser, en perfekt solig plats :)  Took the chance to do a picnic lunch in St Moritz after Marcus had a control at the hospital Tog chansen att ta en picknick-lunch i St Moritz efter att Marcus hade kontroll på sjukhuset  Lilla Jul  Wonderful to be able to do some training together considering the circumstances Underbart att kunna köra lite träning tillsammans med tanke på omständigheterna  A highlight: an Italian lunch in the sun En höjdpunkt: en italiensk lunch i solen  Playing in the snow outside our house Lek i snön utanför vårt hus  Many cross country-skiing sessions Många längdskid pass på snö  The office: have I said that I love my job? Kontoret: har jag sagt att jag älskar mitt jobb?  Pickung up Marcus at Trepalle at over 2 000 m.a.s.l. after a hike/run, and had a coffee in the snow enjoying the view before heading back down in the valley Plockade upp Marcus på Trepalle på över 2 000 m.ö.h. efter en vandrings-/löptur och tog ett kaffe i snön och njöt av utsikten innan vi åkte tillbaka ner i dalen  First time on ice Första gången på is  Enjoyed the cozy little Christmas market. Such a nice christmas atmosphere with music, snow and lots of smells and Santas Myste på den lilla julmarknaden. Riktigt härlig julatmosfär med musik, snö och massor av dofter och tomtar  The training in Alanya didn't reallt go the way we expected it, but still we had quite many good sessions, together and one by one. Träningen i Alanya gick inte alls som planerat, men vi fick ändå till en del bra träningspass, tillsammans och själva.    Two and a half our running in the mountains.       Morning runs   We had quite a few sessions at the gym, strength training, running, cross trainer etc.     Our mountain biking session, that unfortunately ended in a very bad way. We were up at almost 800 m.a.s.l. when the accident happend.
Unfortunately, this second post about our training this autumn is almost exactly as the last one, all about a new cold. We had like 1–2 weeks when we were healthy before next cold came (I was able to participate in ÅM in rollerskis in free technique). And this new one has been extremely long-lasting, so the training this autumn has been all but good. The only person who has been participating in any races is Chiara, who ran Julleloppet 1 km, very nice to see her running and being happy when crossing the finish line and getting a medal and a waterbottle:) I had set some running goals this season, but I haven't been able to participate in any of the races that I was planning to run. All this feels extremely disappointing, but at the same of course you should be happy that it is still a cold we're talking about and nothing more serious. Now we are all hoping that the rest of the autumn will be healthier:)    Tyvärr har detta andra inlägg om vår träning i höst nästan exakt samma innehåll som det förra, en ny förkylning. Vi hade omkring 1–2 veckor när vi var friska innan nästa förkylning kom (jag hann delta i ÅM i rullskidor i fri teknik). Och den här förkylningen har varit extremt långvarig, så träningen i höst har varit allt utom bra. Den enda personen som har deltagit i något lopp är Chiara som sprang Julleloppet 1 km, väldigt roligt trevligt att se henne springa och vara glad när hon korsar mållinjen och får medalj och en vattenflaska:). Jag hade satt ett par löpmål för den här säsongen, men tyvärr jag har inte kunnat delta i något av de lopp som jag planerade att springa. Allt detta känns extremt surt, men på samma gång får man ju ändå vara glad att det fortfarande bara är en förkylning vi pratar om och inget allvarligare. Nu hoppas vi alla att resten av hösten blir friskare :)   Marcus and I have both been sick lately, but the last week I have been doing some easier training sessions. The only good sides of feeling not 100 % is that you can enjoy all the beautiful nature even more when you train when the focus is more on taking it very easy and slowly trying to come back to some kind of shape, than on doing though sessions. Here's some shots from some of the beautiful training sessions. Marcus och jag har båda varit sjuka den senaste tiden, men den senaste veckan har jag gjort några lättare träningspass. Det enda som är bra med att inte känna sig 100 % är att du kan njuta av all vacker natur ännu mer när du tränar när fokus är mer på att ta det väldigt lugnt och försöka komma tillbaka till någon form av form än att göra tuffare pass. Här är några bilder från några av de fina träningspassen. A beautiful morning run from around 6–7.15:     A run around the town   Couldn't complain about this autumn day   One of the more beautiful places in Mariehamn: the Maritime Quarter     As you all probably know by this time, I love to run in the mornings, especially at new places. And I can't say that this morning run made me change my opinion! Som ni alla säkert vet vid det här laget älskar jag att springa på morgonen, speciellt på nya platser. Jag kan ju inte direkt säga att den här morgonlöpningen fick mig att ändra mig!  Meeting the sun   The amazing clear colours      Ready for a morning dip?  And after this beautiful start to the day I went home for a shower, before we went out on the rocks for breakfast ...
Och efter denna fantastiska start på dagen tog jag mig för en dusch, innan vi tog oss ut på klipporna för frukost ... |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde