|
The last two months have been a bumpy road for me when it comes to training, with huge problems with my back/hip and a short period of sickness. One week after the weekend with two competitions I got huge problems with my back, and I was really afraid that something was very wrong. After a while when it hadn't become any better I consulted my physio in Sweden, that really has helped so much, and according to my sympthoms he thought something could be wrong with my groin. Unfortunately this happened at a time, when there was so full on the ferry with all the tourists, that it was hard to book any tickets for a visit to him. This happened also unfortunately in the middle of vacation time, so it was very hard to get any time to any physio here (I still got to come to one quite fast, but unfortunately it didn't help me, but the good part was that he didn't think anything was broken or damaged, just that I needed to rest and then start slowly again. And the one that I ususally go to here didn't have time before the beginning of August. I tried to take it very easy during this time, but I didn't really become any better. My physio here also said that she didn't think that anything was broken or damaged just that I needed to slowly start training again. It was of course nice to hear that both didn't think something really bad had happend, but still I had the same pain when I came out from the visits as before. Then I decided to go to Sweden, when it started to get easier to book ferry tickets, and you also could to be able to come back home the same day. And, as always, I came out a lot better. All the pain in the back was almost gone, and he said that I could do whatever I wanted again. Of course that means slowly trying to come back to shape, but with no bans, except for doing one sided-exercises. Before my visit I had pain in my back almost constantly, but after the visit that is not as dominantly anymore. I cannot explain how greatful I am for being able to visit him. I am still quite far away from being totally good, but now I am still able to train, and not having to live with constant pain. Unfortunately this has meant that my running goals that I had, had to be changed. For almost three weeks I didn't train, so Tjejmilen, that was a huge goal for me this summer, I decided to skip. Of course I could run 10k at any time, but being able to train to perform on a level that you want felt to risky. Klarälvsloppet half marathon was going to be the last race for the season, and now I am trying to combining rehab and training for that. If I feel that my back/hip will being able to withstand the distance and the pace, I will start, otherwise not. Now my plan is to go to Sweden again for another visit and then continuing the rehab with new exercises and the training for running and the winter season. De senaste två månaderna har varit väldigt röriga för mig när det gäller träning, med väldigt stora problem med ryggen/höften och en kort sjukdomsperiod. En vecka efter helgen med två tävlingar fick jag enorma problem med ryggen, och jag var verkligen rädd för att något var väldigt fel. Efter ett tag när det inte hade blivit bättre konsulterade jag min fysio i Sverige, som verkligen har hjälpt mig så mycket, och enligt mina symptom trodde han att det kunde vara en skada i ljumsken. Tyvärr hände detta då det var så fullbokat på färjan med alla turister, att det var svårt att boka biljetter för ett besök hos honom. Detta skedde också tyvärr mitt i semester-tider, så det var väldigt svårt att få någon tid till någon fysio här (jag fick dock en tid ganska snabbt, men tyvärr hjälpte det mig inte, men det positiva var att han inte trodde att något var trasigt eller skadat, bara att jag behövde vila och sedan långsamt börja igen. Den fysioterapeuten som jag brukar gå till här hade inte tid innan början på augusti. Jag försökte ta det väldigt lugnt under den här tiden, men jag blev inte bättre. Min fysioterapeut här sa också att hon inte trodde att något var trasigt eller skadat bara att jag långsamt behövde komma igång igen, och stärka upp baksida lår. Det var naturligtvis skönt att höra att båda trodde att inget riktigt dåligt hade skett, men ändå hade jag samma smärta när jag kom ut från besöken som tidigare. Jag bestämde mig för att åka till Sverige när det började bli lättare att boka färjebiljetter, och man också kunde komma tillbaka hem samma dag. Och som alltid kom jag ut från besöket där mycket bättre. All smärta i ryggen var nästan borta, och han sa att jag kunde göra vad jag ville igen. Naturligtvis innebar det att långsamt försöka komma tillbaka i form, men utan förbud, förutom att göra övningar som belastar ensidigt. Innan mitt besök hade jag smärta i ryggen nästan ständigt, men efter besöket är det inte lika dominerande längre. Jag kan inte förklara hur tacksam jag är för att kunna besöka honom. Jag är fortfarande ganska långt ifrån att vara helt bra, men nu kan jag fortfarande träna och behöver inte leva med ständig smärta. Tyvärr har detta inneburit att mina löpmål som jag hade, måste ändras. I nästan tre veckor tränade jag knappt alls, så Tjejmilen, som var ett stort mål för mig i sommar bestämde jag mig för att hoppa över. Naturligtvis kan jag springa 10 km när som helst, men att kunna träna för att göra det på en nivå som jag vill kändes för riskabelt. Klarälvsloppet halvmaraton skulle bli det sista loppet för säsongen, och nu försöker jag kombinera rehabilitering och träning för det. Om jag känner att min rygg/höft kommer att klara distansen och farten, kommer jag att springa, annars inte. Nu är min plan att åka till Sverige igen för ytterligare ett besök och sedan fortsätta rehabiliteringen med nya övningar, löpträna och tänka på vintersäsongen.
My first longer session after the physio visit  A slow morning run  Hill intervals
A beautiful longer run    A nice run together with Marcus
0 Comments
 We managed to finish all our work one day earlier than planned, so our first day of vacation Marcus and I ran a part of Lemlandsleden 19k/25k. This training session is one we have talked a lot about that we would like to do, and when my parents were coming to town at a good time, we could run from A to B, instead of having to run the same way back to the car again. The part that we ran turned out be well marked, only at one place one pole was hidden behind a tree, and at one place only we took the wrong way. It was fun to ran at new places, and in another pace than we are used to. The trail consists mostly of different types of forest, but it also of rocks and some easier climbs at some places. Some kilometers were also gravel and asphalt, and I know that a big part of the trail that we didn’t run is also asphalt. To sum it up: it is a nice trail to walk or run, and absolutely worth a training session, but I don’t think that you should have too high expectations. They promote it with great views, but still I think that the places with great views are very few, and mostly you are surrounded by forest.     Vi lyckades bli klara med allt vårt arbete en dag tidigare än planerat, så på vår första semesterdag sprang Marcus och en stor del av Lemlandsleden 19 km/25 km. Detta träningspass är ett som vi har pratat mycket om att vi skulle vilja göra, och när mina föräldrar var på väg till stan en bra tid, kunde vi springa från A till B, istället för att behöva ta samma väg tillbaka till bilen igen. Den del som vi sprang visade sig vara väl markerad, på bara på en plats var en stolpe gömd bakom ett träd, och på bara ett ställe tog vi fel väg. Det var kul att sprida på nya platser och i en annan fart än vi är vana vid. Leden består mestadels av olika typer av skog, men också av berg och några enklare klättringar på vissa ställen. Några kilometer gick också på grus och asfalt, och jag vet att en stor del av den del som vi inte sprang också är asfalt. För att sammanfatta det: Det är en fin led att vandra eller springa, och absolut värt ett träningspass, men jag tycker inte att man ska ha alldeles för höga förväntningar. De marknadsför leden det med fin utsikt, men ändå tycker ändå att platserna med fin utsikt är väldigt få, och mestadels är du omgiven av skog.    When we decided to go to Stockholm for the race, we wanted that all of us would get something that we like on the trip. Both Marcus and I love morning runs, and since I had competed the day before, Marcus went out alone for a fantastic morning run in such a lovely part of Stockholm, the area of and around Hammarby Sjöstad. We have been staying here before and we really like this part of Stocholm. Take a look at the photos and you see why :)    När vi bestämde oss för att åka till Stockholm för löploppet ville vi att vi alla skulle få uppleva något som vi gillar på resan. Både Marcus och jag älskar att löpa på morgonen, och eftersom jag hade tävlat dagen innan stack Marcus ut ensam för ett fantastiskt morgonpass i en så fin del av Stockholm, i och runt Hammarby Sjöstad. Vi har bott här tidigare och vi gillar verkligen den här delen del av Stochkolm. Ta en titt på bilderna så förstår ni varför :)    One of the things we were looking forward to when coming home from Toblach was the opportunity to train more together, when Chiara is at kindergarten. We have been having some sessions together, but unfortunately not so many since I was sick when we came home, and now Marcus has been having a cold. Still we have had some nice seesions together, for example some rollerskiing sessions and one longer bike ride to Geta, with a stop for lunch at Pub Stallhagen on our way back:) En av de saker vi såg fram emot när vi kom hem från Toblach var möjligheten att träna mer tillsammans, när Chiara är på dagis. Vi har haft kört pass tillsammans, men tyvärr inte så många eftersom jag var sjuk när vi kom hem, och nu har Marcus varit förkyld ett tag. Ändå har vi lyckats få till några pass tillsammans, till exempel några pass på rullskidor och ett längre cykelpass till Geta, med stopp för lunch på Pub Stallhagen på vägen tillbaka :)      It has also been quite a high focus on running lately, and here follows some pictures from some of the runs. So nice to be able to run in lovely weather in just shorts and t-shirt/top Vi har också haft ganska stort fokus på löpning på sistone, och här följer några bilder från några av passen. Skönt att kunna springa i härligt väder i bara shorts och t-shirt/topp         Very nice is also our gym in our garage. We don't how that much equipment, but still you can get a real good workout, and so nice to have a place where everything can be left until you need it next time Väldigt bra är också vårt gym i garaget. Vi har inte så mycket utrustning, men ändå kan du få till riktigt bra träningspass, och väldigt praktiskt att ha en plats där allt kan stå kvar tills du behöver det nästa gång  One morning I did a run up to Alanya castle. It is not such a long run from where we lived but it is high up on a cliff, so it was a quite steep uphill and downhill run. It is very spectacular to both watch the view over the Mediterranean sea, but also to run on the old stones (you can run just outside the main building). And when you head back towards the city, the view over the harbour, all the buildings and the mountains in the background is just amazing. Now I'll let the pictures speak for themselves. En morgon sprang jag upp till borgen i Alanya. Det är inte så lånt från där vi bodde men den ligger högt upp på en klippa, så det var ganska brant uppför och nerför hela vägen. Det är väldigt spektakulärt att både titta se utsikten över Medelhavet, men också att springa på de gamla stenarna (du kan springa precis utanför huvuddelen av borgen). Och när du vänder tillbaka mot staden är utsikten över hamnen, alla byggnader och bergen i bakgrunden helt fantastisk. Nu får bilderna tala för sig själva.              Marcus and I had a really nice run up in the mountains one day when Chiara was with my parents. We did the same run last autumn, but this time we got a ride back down to my parents apartment. We had planned to grab a taxi, since it is quite tough be running downhill and Marcus has some problems with his knees, but we were lucky that a car stopped by and let us come with, very convenient. The run was around 14k, and it is the kilometres from 1–6k that is the steepest and toughest (400 altitude meters). Altogether the run is 700 altitude meters, so it is a good training session. Very fun to have the opportunity to train together, that is something we really like. Marcus och jag hade en riktigt fint löppass i bergen en dag när Chiara var med mina föräldrar. Vi körde samma pass förra hösten, men den här gången fick vi skjuts ner till mina föräldrars lägenhet. Vi hade planerat att ta en taxi, eftersom det är ganska tufft att springa nerför och Marcus har lite problem med sina knän, men vi hade sån tur att en bil stannade och lät oss hänga med, väldigt praktiskt. Passet var cirka 14 km, och det är kilometerna mellan 1–6 som är de brantaste och tuffaste (400 höjdmeter). Sammanlagt tar man cirka 700 höjdmeter, så det är ett bra träningspass. Väldigt roligt att ha möjlighet att träna tillsammans, då det är något vi verkligen gillar.       Although the snow in many places disappeared quite fast this year, and many of the tracks closed, it has still been possible to do some great skiing the last couple of weeks. Especially the conditions up on Plätzwiese/Prato Piazza (m.a.s.l.) have been excellent, and the last 8 pictures are taken in the end of March. Still the skiing conditions up there are good. Även om snön på många ställen försvann ganska snabbt i år, och många av längdskidspåren stängde, har det fortfarande varit fina förhållanden på en del ställen de senaste veckorna. Särskilt förhållandena på Plätzwiese/Prato Piazza (2 000 m.ö.h) har varit utmärkta, och de sista 8 bilderna togs i slutet av mars. Fortfarande är skidförhållandena bra där uppe. Prato Piazza/Plätzwiese      Santa Maddalena/St. Magdalena in Valle di Casies/Gsiesertal    Prato Piazza/Plätzwiese          The last weeks we have really enjoyed the weather here in Dobbiaco/Toblach, It has been very sunny and also very warm (very nice, but a bit too warm for the tracks, event though lots of tracks are still open). Unfortunately, we all got sick the week before Toblach-Cortina, so once again no race for me this year (I have been able to particpate in 2 races during the last 7 years:(. Chiara got healthy very fast again, but Marcus and I were sick for a bit more than a week. Luckily enough we both got healthy quite quickly to be able to participate in Gsiesertal Lauf last weekend (more about the race in another post).       De senaste veckorna har vi verkligen njutit av vädret här i Dobbiaco/Toblach. Det har varit väldigt soligt och också väldigt varmt (väldigt skönt, men lite för varmt för längdskidspåren, även fastän otroligt mycket spår fortfarande är öppna). Tyvärr blev vi alla sjuka veckan innan Toblach-Cortina, så återigen inget lopp för mig i år (jag har lyckats stå på startlinjen i 2 lopp under de senaste sju åren :(. Chiara blev frisk väldigt snabbt igen, men Marcus och jag var sjuka i lite mer än en vecka. Lyckligtvis blev vi ändå båda friska relativt snabbt för att kunna delta i Gsiesertal Lauf förra helgen (mer om det i ett eget inlägg).              We have now been back on Åland for a few days, after being away since the beginning of November. The last two weeks were spent in Livigno and although our Livigno stay didn't turn out as we thought, we still have been having a great time. Of course, we were thinking a lot about whether we would go or not, but beacuse we had planned it, I could still ski and we also understood that Marcus could probably get better help there with his injury, the decision was taken that we would go. Which we absolutely didn't regret! I also said the day before when we decided that we should go, that we would probably already the same night or the day after say that it was the right decision, because we like Italy, the Alps and the winter so much, and that way it went 😊 We really enjoyed our time in Livigno, although it was obviously a bit difficult from time to time to get everything going and to have time for everything: everyday life, job, family time and training, since Marcus, especially in the beginning, was quite disabled. However, for everyday it got easier and easier as you got into routines and everyday life, which is really among the best things. We really love the everyday life we have when we are in the Alps. Here comes a cavalcade of pictures, and as soon as I will manage, there will more detailed posts 😊 Vi har nu varit på Åland i några dagar, efter att ha varit iväg sedan början av november. De senaste två veckorna tillbringade vi i Livigno och även om vår Livigno-vistelse inte blev riktigt som vi tänkt, har vi ändå haft det fantastiskt bra. Vi funderade ju såklart en hel del om vi skulle åka eller inte, med då vi ju ändå planerat det, jag fortfarande kunde skida och vi dessutom förstod att Marcus antagligen kunde få bättre hjälp däromkring togs beslutet att vi skulle åka. Vilket vi absolut inte ångrade! Jag sa också dagen innan då vi bestämde att vi åker, att vi kommer säkert redan samma kväll eller dagen efter säga att det var rätt beslut, så mycket tycker vi om Italien, Alperna och vintern, och så blev det också 😊 Vi har verkligen njutit av vår tid i Livigno, även om det såklart varit lite jobbigt emellanåt att få allt att fungera och att hinna med allt, vardagsliv, jobb, familjetid och träning, då Marcus, i synnerhet i början, var rätt så handikappad. Ju längre tiden gick blev det dock lättare och lättare då man kom in i rutinerna och vardagslunken, vilket ju egentligen är bland det bästa. Vi älskar verkligen den vardag vi har när vi är Alperna. Här kommer en liten bildkavalkad, och så fort jag hinner kommer det lite fler mer ingående inlägg 😊 Waking up to this view every morning and starting the day with a coffee and a croissant: that's a good life:) Att vakna upp till denna utsikt varje morgon och börja dagen med en kaffe och en croissant: det är ett bra liv :)   Spital Oberengadin, the hospital Marcus had surgery and started his rehabilitation at. Such a nice reception, and so proffessional, but still so familiar Spital Oberengadin, sjukhuset Marcus opererades och påbörjade sin rehabilitering på. En verkligt fint mottagande, och så professionell, men ändå så familärt  Cross country-skiing: no words needed :) We were lucky that some more snow had fallen before we came, which meant that around 15 k were possible to ski on Längdskidåkning: en bild säger mer än 1 000 ord :) Vi hade tur att lite mer snö hade fallit precis innan vi kom, vilket innebar att det gick att åka på cirka 15 km  Spent some hours here at one of Livigno's playgrounds, perfect sunny location:) Tillbringade några timmar här på en av Livignos lekplatser, en perfekt solig plats :)  Took the chance to do a picnic lunch in St Moritz after Marcus had a control at the hospital Tog chansen att ta en picknick-lunch i St Moritz efter att Marcus hade kontroll på sjukhuset  Lilla Jul  Wonderful to be able to do some training together considering the circumstances Underbart att kunna köra lite träning tillsammans med tanke på omständigheterna  A highlight: an Italian lunch in the sun En höjdpunkt: en italiensk lunch i solen  Playing in the snow outside our house Lek i snön utanför vårt hus  Many cross country-skiing sessions Många längdskid pass på snö  The office: have I said that I love my job? Kontoret: har jag sagt att jag älskar mitt jobb?  Pickung up Marcus at Trepalle at over 2 000 m.a.s.l. after a hike/run, and had a coffee in the snow enjoying the view before heading back down in the valley Plockade upp Marcus på Trepalle på över 2 000 m.ö.h. efter en vandrings-/löptur och tog ett kaffe i snön och njöt av utsikten innan vi åkte tillbaka ner i dalen  First time on ice Första gången på is  Enjoyed the cozy little Christmas market. Such a nice christmas atmosphere with music, snow and lots of smells and Santas Myste på den lilla julmarknaden. Riktigt härlig julatmosfär med musik, snö och massor av dofter och tomtar  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
September 2023
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde