Sunday March 12th we both participated in Engadin Skimaraton, a 43,5 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. The only bad side was that neither of us felt really good before the start with cold symptoms Conditions: partly cloudy to cloudy, some snowflakes, around 0 degrees in the start and some plus degrees at the finish Starting procedure: The start takes place in different waves and you are allowed to put your skis at the start from 6.30 (in the groups Marcus and I were in). The waves open one after the other and the time starts running when you cross the starting line. Anna's race: Marcus and I were there at the start around 6.45 and I could put my skis first in my wave. Before the start the warm-up consisted of some jogging. Since you take the bus to the start and the train or bus back home after the finish it is not possible to take any extra skis for the warm-up. The start went very smooth for me. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. At this part we had tailwind and sidewind, and the tracks were very icy at some parts. This part of the race is just about trying to push on V2 Alternate as much as you have, and I was pleased to notice that to just push on V2 Alternate felt okay. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Last time I stood completely still here for 6 minutes. This year I saw that there was no complete standstill, which made me very happy, but that it was still a queue, so I tried to go harder and take as many positions as possible before the climb, cause I knew that it still would be some possibility to rest there. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the course took a new turn this year, because of lack of snow. A small uphill and 90 degrees turn with a fast downhill waited before the track continued on the south part of St Moritz lake. After the lake an uphill waited and then the track got very narrow, and with a climb at the same time, it meant a long queue and a standstill. Of course this was very disappointed, especially when I thought that I had passed the only possible standstill. But at the same time you have to think that you don’t lose any (or at least hopefully not so many) positions and you get a chance to rest and drink and maybe take a gel etc. For me maybe this was also good due to the fact that I had a cold, and that I didn’t feel so good in the parts that were tougher. Still it feels a bit dull to look at the watch and realize that you have been standing still for 12 minutes. After this part the course continues up to Pontresina with some smaller uphills and a steep windy downhill. This part went okay, but it was tough to pass any skiers since the part is quite narrow. From Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. Here I took positions, but after maybe 4 k from Pontresina we got a strong headwind and here I ended up skiing without the opportunity to take anyone’s back, and I had a tougher period. The race ends with 5 hilly kilometers. It was fun to go into this last part, since I remember from last time that it went well for me and that I took lots of positions. This last part was also this year a good part for me. I was stronger than many skiers around me (even though I didn’t feel so strong) and took lots of positions in the last uphills and downhills. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the quite short finish. I really tried to push hard to the finish line and also took some positions on the last couple of meters. I had really no idea at all what position I had when I crossed the finish line. When Marcus came and he told me that I was 198 of 2217 overall and 14 of 219 in D35 I was really satisfied (although I know that the position could change because of the wave start). Top 200 was a goal and considering that I was sick I think I did a good race. For me this race was a special one since this was the first time that I really think that I made a good result/performed well. Engadin Ski Marathon is still the biggest skate race in the world with over 12 000 participants, and there are lots of good skaters in Central Europe. Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was extremely satisfied with my skis Liquid: I did the race with a liquid belt with a bottle. I took liquid at several stations (good service), but also used my own two times, at the standstill and in one downhill when also the other women around me took their own liquid Marcus's race: I started in group B1, which was the first group after the elite skiers. I put my skis in the third line in my group, but it was chaos where the skis were put. There were no tracks so after I put my skis, there were many more skis around me when I got to the start. Many had also put their skis further ahead. Next time I'll do the race I will try to put the skis in the first line. I was at the start about 1 hour 20 minutes before the start took place. I warmed up a little bit with some running. I chose to start with a liquid belt and a fairly strong mix of sports drink. 3 ladles in 1 liter water plus a gel. The liquid worked well during the race. Maybe I should have drunk more from my own belt and not have taken anything at the stations. I lost several positions there on several occasions. I started the race calmly because, as previously written, I had had mild cold symptoms before. The start procedure itself went well even though there were so many skiers, because people were showing consideration quite well for each other and the start is on a lake which means there is a lot of space. As I wrote, I started calmly, but I didn't feel much of the cold. The race went well, but I felt afterwards that I should have pushed harder in the beginning and then I should have gone a little harder overall. I had an average heart rate of 180, which is relatively high, but especially in the beginning it was a little too slow. My final position was 401 and the time 2.00.11. (22 km/h). That's 103 positions better than 2019 when I participated last time. But then Visma Ski Classics-skiers took part in the competition. Then I went faster than this year. In addition to my problems with my arm and fingers, I have had some problems with my right knee, which has meant that I have had to adjust my training. The knee still worked well during the race. To think about next time: - Put the skis as far forward as possible in my starting group. - Start harder. - Keep to the right on the lakes, now I took many extra long curves. - Using a drinking belt works well. Drink only from it. - Practice a lot on V2 Alternate. Skis: the same as Anna. They worked very well. Söndagen den 12 mars skidade både Marcus och jag Engadin Skimaraton, ett 43,5 km långt (vanligtvis 42 km, men en ändring av banan på grund av snöbrist gjorde loppet längre) lopp i fri teknik i Engadindalen i Schweiz. Det enda negativa var att ingen av oss kände oss riktigt bra utan drogs med lite förkylningssymptom
Förhållanden: halvklart till molnigt, några snöflingor, runt 0 grader i starten och några plusgrader i mål Startprocedur: Starten sker som vågstart och man får sätta skidorna på startlinjen från 6.30 (för Marcus och min grupp). Startfållorna öppnar sig efter varandra och tiden börjar när man passerar startlinjen. Annas lopp: Marcus och jag var vid starten runt 6.45 och jag kunde sätta skidorna längst fram i min startfålla. Starten gick väldigt smidigt för mig. De första 12 kilometerna av loppet är platta eftersom de mestadels går på två sjöar. Under den här delen hade vi med- och sidovind och spåren var väldigt isiga på vissa partier. Den här delen av loppet handlar bara om att försöka trycka på fyrans växel så mycket du orkar, och jag var glad att det kändes okej att bara ligga och trycka på den växeln. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometrar slutar med en brant uppförsbacke. Förra gången jag åkte loppet stod jag helt stilla här i 6 minuter. I år såg jag att det inte var helt stopp, vilket gjorde mig väldigt glad, men att det fortfarande var kö, så jag försökte gå hårdare och ta så många positioner som möjligt innan backen, för jag visste att det fortfarande skulle finnas åtminstone lite möjlighet att vila där. Efter uppförsbacken väntar en snabb nedförsbacke till St Moritz och sedan tog banan en ny vändning i år, på grund av snöbrist. En liten uppförsbacke och en 90 graders sväng tillsammans med en snabb nedförsbacke väntade innan banan fortsatte på den södra delen av St Moritz sjön. Efter sjön väntade en uppförsbacke och sedan blev banan väldigt smal, och med en stigning samtidigt, innebar det lång kö och stillastående. Detta var förstås en besvikelse, speciellt när jag trodde att jag hade passerat det enda möjliga stoppet. Men samtidigt måste man tänka att man förhoppningsvis inte tappar några (eller åtminstone inte många) placeringar och man får en chans att vila och dricka och ta en gel etc. För mig kanske detta också var bra pga. att jag var förkyld, och att det inte kändes så bra i de partier som var tuffare. Ändå känns det lite trist att titta på klockan och inse att du har stått still i 12 minuter. Efter denna del fortsatte banan upp till Pontresina med några mindre uppförsbackar och en brant slingrig nedförsbacke. Den här delen gick okej, men det var tufft att kunna passera åkare eftersom det är ganska smalt. Från Pontresina och till 5 km innan mål går banan lätt utför och det handlar mycket om att trycka på fyrans växel. Här tog jag positioner, men efter kanske 4 km efter Pontresina blev det rejäl motvind och här hamnade jag lite i ingenmansland, utan möjlighet att ta någons rygg och jag hade en tuffare period. Loppet avslutas med 5 kuperade kilometer. Det kändes bra inför den här sista delen, eftersom jag mindes från förra gången att det gick bra för mig och att jag tog många positioner. Den sista delen var också i år en bra del för mig. Jag var starkare än många skidåkare runt mig (även om jag inte kände mig så stark) och tog väldigt många positioner i de sista upp- och nedförsbackarna. Sista kilometern börjar med en skarp kurva, och sedan en nedförsbacke innan en skarp kurva leder till det ganska korta upploppet. Jag försökte verkligen trycka på hårt hela vägen efter mållinjen och tog även några positioner de sista metrarna. Jag hade verkligen ingen aning alls om vilken plats jag hade när jag passerade mållinjen. När Marcus kom och han berättade att jag var 198:a (av 2 217) (och jag senare såg att jag var 14:e (av 219) i D35 var jag riktigt nöjd (även om jag vet att placeringen kan ändras på grund av vågstarten). Topp 200 var ett mål och med tanke på att jag var sjuk tycker jag att jag gjorde ett bra lopp. För mig var detta lopp lite speciellt eftersom det var första gången som jag verkligen tycker att jag gjorde ett bra resultat/presterade bra. Engadin Ski Marathon är ändå det största skateloppet i världen med över 12 000 deltagare, och det finns väldigt många duktiga skate-åkare i Mellaneuropa. Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, puder, jag var extremt nöjd med mina skidor Vätska: Jag åkte loppet med ett vätskebälte med en flaska. Jag tog vätska på flera stationer (bra service), men använde även min egen två gånger, när det var totalt stopp och i en nedförsbacke då även de andra damerna runt mig tog av egen vätska Marcus lopp: Jag startade i grupp B1, som var första grupp efter eliten. Jag kom i tredje led i min grupp, men det var kaos när man lade ut skidorna och mycket oredigt. Det fanns inga spår så efter jag lagt ut skidorna var det många flera skidor runt mig när jag kom till start. Många hade också lagt ut skidorna längre fram. Nästa gång jag åker kommer jag att försöka lägga skidorna i första led. Jag var på start cirka 1 h 20 min före min start. Jag värmde upp lite lätt en kort sväng innan med att löpa. Jag valde att starta med vätskebälte och ganska stark sportdryck. 3 skopor på 1 liter plus en gel i bältet. Vätskan fungerade bra under loppet. Jag kanske borde druckit mer ur mitt eget bälte och inte tagit något på stationerna. Tappade flera placeringar där vid flera tillfällen. Jag inledde loppet lugnt eftersom jag, som tidigare skrivits, hade haft lättare förkylningssymptom innan. Själva startproceduren gick bra trots att det var så tätt eftersom folk visade ganska bra hänsyn till varandra samtidigt som loppet börjar på en sjö vilket gör att det finns mycket utrymme. Som jag skrev inledde jag lugnt, men jag kände inte så mycket av förkylningen. Loppet flöt på bra, men jag kände att jag så här i efterhand borde ha gått på hårdare i början och sen borde jag ha gått lite hårdare överlag. Jag hade en medelpuls på 180, vilket är relativt högt, men framförallt i början gick det lite för lugnt. Min slutplacering blev 401 och tiden 2,00,11. (22 km/h). Det är 103 placering bättre än 2019 när jag åkte det senast. Men då var Visma Ski Classics-åkare med i tävlingen. Då åkte jag snabbare än i år. Jag har utöver mina problem med armen och fingrar haft lite problem med höger knä vilket gjort att jag fått anpassa träningen. Knäet fungerade ändå bra under loppet. Att tänka på inför nästa gång: - Lägg skidorna så långt fram som möjligt i min startgrupp. - Starta hårdare - Håll till höger på isen, blev många extra långa kurvor - Att använda drickabälte fungerar bra. Drick endast ur det. - Träna mycket på 4:ans växel. Skidor: Likadana som Anna. Fungerade riktigt bra.
0 Comments
Dolomitenlauf 21k skate Last weekend I participated in the Dolomitenlauf 21 k skate in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. Always nice with competitions that you can get up in the morning at your regular time, eat breakfast, do the last preparations, and then get into the car and drive to the race. It was a very cold day, minus 17 degrees along the way to the start, and around 13 degrees minus when we came to the start. I was a bit worried about freezing a lot, but I did a long warm up with lots of clothes and thanks to that and my electrical feet warmers I was very warm during the race, even my hands were okay. Since I registered very late, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group, so the start went well. The track is a loop of 300 altitude meters, where the first appr. 6k goes downwards, the next 10k go upwards and the last appr. 5k goes downwards again. I know that my weak parts are the dowhillsm both because I am a bit cowardly and not so good tecnically, but also because I am almost always one of the skiers that weight the least. Because of that I of course lost positions downhill, and took some skiers uphill. I feel that I didn't have the best day, it felt that I wasn't able to give it all, my legs got tired a lot earlier than my heart and lungs. Still the latter part of the race, from around 12k to 21k felt better. Conditions: around - 11 degrees in the start, partly cloudy, a bit windy Skis: Madshus F3, grinding ...., ceramic base, powder, I was very satisfied with my skis Förra helgen skidade jag Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Orten ligger cirka 40 minuter från Toblach så det går smidigt att ta sig dit. Alltid skönt med tävlingar när du stiga upp vanlig tid, äta frukost, göra de sista förberedelserna och sedan sätta dig in i bilen och köra till loppet.
Det var väldigt kallt på tävlingsdagen, minus 17 grader längs vägen till start, och cirka 13 grader minus när vi kom fram. Jag var lite orolig för att jag skulle frysa ordentligt, men jag värmde upp ganska länge med massor av kläder på och tack vare det och mina elektriska forvärmare hade jag väldigt varm under loppet, och även mina händer var okej. Eftersom jag anmälde mig väldigt sent sattes jag automatiskt i den sista startgruppen men kunde direkt få en plats i den andra startgruppen när jag kom till nummerlappsutdelningen, strax efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra position i min grupp, så starten gick bra. Banan är en slinga med 300 höjdmeter, där de första cirka 6 km går utför, nästa 10 km går uppför och de sista cirka 5 km går utför igen. Jag vet att min svaghet är utförslöpor både för att jag är lite feg och inte så bra tekniskt, men också för att jag nästan alltid är en av de skidåkare som är lättast. Därför förlorade jag naturligtvis positioner i utförslöporna och tog några skidåkare när det gick uppför. Jag tyckte inte att jag hade den bästa dagen, det kändes som att jag inte kunde ge allt, och mina ben blev trötta mycket tidigare än hjärta och lungor. Tyckte att den senare delen av loppet, från cirka 12 km till 21 km i alla fall kändes lite bättre. Förhållanden: Cirka - 11 grader i starten, halvklart, en del vind Skidor: Madshus F3, slipning ...., keramisk bas, pulver, jag var mycket nöjd med mina skidor Checking out a part of the course the day before the race Pustertaler Ski-Maraton 8 januari från Sesto/Sexten till Villabassa/Niederdorf Pustertal Ski Marathon gick av stapeln 8 januari och detta var mitt första lopp för säsongen. Eftersom det också var kanske mitt bästa lopp för säsongen kommer här en kort sammanfattning över loppet. Loppet startar med en rejäl stigning de första 4 km för att sedan ha ett riktigt långt parti nedför tills man kommer till San Candido/Innichen efter cirka 15 km. Efter det följer banan i princip Toblach-Cortina-banan uppför i 22 km innan man vänder tillbaka till Toblach istället för att åka mot Cortina. Efter man kommer till Toblach och ska gå i mål i Niederdorf går banan lite upp och ner. Totalt är loppet 62 km. Vismaåkarna startade cirka 1,5 h tidigare än vi amatörer. Vi startade kl. 10.00 och då var det fortfarande -15 grader vid starten. Vår start blev uppskjuten 1 h. Så föret var rejält trögt och det var något jag inte trodde skulle gynna mig. Men jag hade en klar plan med loppet, d.v.s. att gå stenhårt den första delen cirka 4 km uppför och sedan försöka ha en grupp att hänga med på vägen ner till Innichen. De första 4 km gick bra och jag passerade bland annat favoriten bland damamatörerna och hittade en rygg på en som jag kände igen namnet på, Peter Riedl (slutade runt 300 plats på Vasaloppet i år). Han brukar vara lite bättre än jag så jag hänge på där så gott jag kunde, men vid cirka 7 km tog jag vätska av Anna och då tappade jag honom. Jag kom fast honom igen efter cirka 17 km och då hängde jag med honom hela vägen upp tills banan vände nedåt. Jag tappade lite på honom i den ända riktigt branta nedförsbacken och efter det kom jag inte fast honom igen, men jag höll min placering och gick i mål som 15:e man i amatörloppet och som 93:e totalt i Visma-loppet. Jag slog också alla damamatörer vilket får anses som lyckat. Det enda problemet jag hade under loppet var att från stadion i Toblach vid 18 km tills cirka 45 km så blev det ingen vätska eftersom mitt vätskebälte krånglande (som vanligt) och Anna satt fast i trafiken. Men jag tror inte jag var den enda som hade problem med det. Skidor: Madshaus DP med 5:ans struktur kallföre. Skidorna gick bra. Pictures from the race day Pustertaler Ski-Marathon January 8th from Sesto/Sexten to Villabassa/Niederdorf Pustertal Ski Marathon took place on January 8th and this was my first race of the season. Since it was also perhaps my best race of the season, here is a short summary of the race. The race starts with a tough climb the first 4 km and then comes a really long downhill until you come to San Candido/Innichen after about 15 km. After that, the track basically follows the Toblach-Cortina track uphill for 22 km before returning to Toblach instead of going towards Cortina. After coming to Toblach and going to the finish line in Niederdorf/Villabassa, the track goes a bit up and down. In total, the race is 62 km. The Visma skiers started about 1,5 hours earlier than the amateurs. We started at 10.00 and then it was still -15 degrees at the start. Our start was postponed for 1 hour. So the track was really slow and it was something I did not think would be a benefit me. But I had a clear plan with the race, i.e. to go all I had the first 4 km uphill and then try to have a group to keep up with on the way down to Innichen/San Candido. The first 4 km went well and I passed the favorite among the woman amateurs and catch a skier whose name I recognized, Peter Riedl (finished around 300 at the Vasaloppet this year). He is usually a little better than me so I hung on there as best I could, but at about 7 km I took liquid from Anna and then I lost his back. I caught him again after about 17 km and then I skied with him all the way up until the track turned down. I lost him again in the really steep downhill and after that I did not catch him again, but I kept my position and finished as 15th man in the amateur race and as 93rd overall in the Visma race. I also beat all the women amateurs, which can be considered successful. The only problem I had during the race was that from the stadium in Toblach, at 18 km to about 45 km into the race, I got no liquid because my liquid belt froze (as usual) and Anna was stuck in traffic. But I don't think I was the only one who had problems with it. Skis: Madshaus DP with structure: 5th cold. The skis went well. Some of the elite skiers
Last year the race was cancelled and I know that this is one of Anna's favorite races, so this year when she didn't compete I took the decision to start, only 6 days after Marcialonga. I practiced very little in the week and felt pretty good on Saturday morning. The race is pretty flat the first 11 km and I start in the 9th row in wave 1 (among the people who didn't go in the elite group). I started pretty well and was 140th in the stadium in Toblach after 11 km. After that the course goes slightly uphill for 19 km, only with one fast and short downhill. When the track went slightly uphill everything worked well, but I had a problem with one of the basket which was turning around and when Anna gave me water I changed the pole. The place was not the best and I lost around 30 seconds and quite a few positions there and I lost my group of skiers. The last 12 km go downhill and I was in a group with 2 other skiers and we stayed together. When I tried to go forward and push it was difficult go any faster so you could instead lie behind and enjoy the sun and the beautiful mountain on the way down to Cortina. The last kilometer I decided that I want to win the sprint against this two and I did it and I finished 147th and 44th among the amateurs. I can be pretty satisfied with the place. + Good skis + Satisfied + Good liquid service from Anna (Nordic Arena: chocolate, Carbonin: chocolate + Enervit sports drink and gel, Cima Banche: Enervit sports drink and gel) Things to do better next time - Be at the start earlier than 1 hour before if you want a good starting position. (Before the race I was told that the gates would open 1 hour before the start). - Check the equipment better before the start. - Go harder in the last tougher uphills to Cimabanche, before the downhill to Cortina starts. Weather - Clear sky, - 2 degrees in the start and fast and nice tracks. - Sun came up during the race and the last 6 km it was a little bit wet. My skis went really well. Better in the end than in the start. Skies: Madshus Redline 2.0 Skate Regular Stone grind: 600 Rill: 2 mm linear rear and cross in front 0,75 mm Powder: HWK -4 to +15 HF: HWK Ultra base Förra året ställdes loppet och jag vet att detta är ett av Annas favoritlopp, så i år när hon inte tävlade tog jag beslutet att starta, bara 6 dagar efter Marcialonga. Jag tränade väldigt lite i veckan och kände mig ganska bra på lördag morgon.
Loppet är ganska platt de första 11 km och jag startade i nionde led i första startgrupp (bland de åkare som inte gick i elitgruppen). Jag började ganska bra och var 140:e på stadion i Toblach efter 11 km. Därefter går banan "lätt" uppför i 19 km, med endast en snabb och kort nedförsbacke. När banan gick "lätt" uppför fungerade allt bra, men jag hade problem med en av trugorna som snurrade och när Anna gav mig vatten på ett ställe bytte jag stav. Platsen var inte den bästa och jag tappade cirka 30 sekunder och ganska många platser där och jag tappade min grupp av åkare. De sista 12 km går nerför och jag var i en grupp med två andra skidåkare och vi höll ihop. När jag försökte att avancera och trycka på var det svårt att gå fortare så istället kunde man ligga bakom och njuta av solen och de vackra bergen på väg ner till Cortina. Den sista kilometern bestämde jag mig för att jag skulle vinna spurten mot dessa två och jag gjorde det och slutade på 147:e plats och 44:e bland amatörerna. Jag kan vara rätt nöjd med placeringen. + Bra skidor + Nöjd + Bra langning av Anna (Nordic Arena: choklad, Carbonin: choklad + Enervit sportdryck och gel, Cima Banche: Enervit sportdryck och gel Saker att göra bättre nästa gång - Var på start tidigare än 1 timme innan för en bra startposition. (Innan loppet fick jag höra att fållorna skulle öppna en timme innan start). - Kontrollera utrustningen bättre innan start. - Gå hårdare i de sista tuffa uppförsbackarna upp till Cimabanche, innan nedförslöpan till Cortina startar. Väderförhållanden: - Klar himmel, - 2 grader i början och snabba och fina spår. - Solen kom upp under loppet och de sista 6 km var det lite vått. Mina skidor gick riktigt bra. Bättre i slutet än i början. Skies: Madshus Redline 2.0 Skate Regular Stenslipning: 600 Rull: 2 mm linjär bak och kors fram 0,75 mm Pulver: HWK -4 till +15 HF: HWK Ultra base We drove to Marcialonga on Saturday morning and when we got there we went out for ski tests and went to pick up the bib. I had my Madshus skating skis that I have waxed already for Dolomitenlauf and my Madshus Classic skis. The weather on Saturday was really nice and my skating skis went better in the higher colder part and it was not such a big difference in the lower parts towards the finish. Therefore I decided to go with my skating skies. When we woke up on Sunday it was snowing and after a fast test of the skis in the morning and decided to take my classic skis instead. That was not the best decision for the beginning of the race. The skis didn't feel the best in the beginning and my body and head was not with me and when I came up towards Canazei I met Anna for some liquid and I felt like I wanted to step off the track, but Anna pushed me to continue. After Canazei the track goes mostly downhill, but unfortunately I felt that my skis didn't go so well and when I tried to catch some places it was nearly impossible because it was only one track that you could use. But when we came to Moena after around 35 km some skiers passed me and from there I pushed really hard towards the finish. It went well to the stadium in Val Di Fiemme, and from there I went with some other people. When we came to the last uphill, the "Casacata", I decided to put on grip wax, and that was a good decision. I lost some places when they (TOKO) put on the wax, but I managed to catch everybody. I was 1 min and 45 seconds faster in the cascata than last year when I went without wax and 20 seconds faster than 2018, when I went with wax. The first part of the race was not good, but the second half was better. My place was 442 among the men and that was a bit less good than I had hoped for. + Last 35 km + Good last uphill + The atmosphere + Good liquid service from Anna (Some kilometers before Canazei: chocolate, Some kilometers after Canazei: chocolate, some kilometers before Predazzo: broth, some kilometers after Val die Fiemme: gel, the start of the Cascata: chocolate + Enervit sports drink) - Not ready mentally when the start went off - Wrong skis. Take the skis that go better the day before the race. - Have more scenarios in the head before the race Skis, wax and conditions: Skis: Madshus Redline 2.0 Classic Cold Stone grind: Madshus original Rill: 2 mm linear rear Powder: In front HWK -4 to +15 Back: Colder HWK HF: HWK Ultra Base Conditions: -2 degrees and cloudy in the start and +7 and partly cloudy in the finish Vi körde till Marcialonga på lördag morgon och när vi kom dit testade jag skidor och vi for och hämtade nummerlappen. Jag hade mina Madshus skateskidor som jag redan hade vallat upp för Dolomitenlauf-loppet och mina Madshus klassiska skidor. Vädret på lördagen var riktigt fint och mina skateskidor gick bättre på högre höjd där det var kallare och det var inte så stor skillnad på lägre höjd längre mot mål. Därför bestämde jag mig för att åka på mina skateskidor.
När vi vaknade på söndagen snöade det och efter ett snabbt test av skidorna på morgonen bestämde jag mig för att ta mina klassiska skidor istället. Det var inte det bästa beslutet för början av loppet. Skidorna kändes inte som de bästa i början och min kropp och mitt huvud var inte med mig, och när jag kom upp mot Canazei träffade jag Anna för lite vätska och jag kände att jag ville kliva av, men Anna pushade mig att fortsätta. Efter Canazei går banan mestadels utför, men tyvärr kände jag att mina skidor inte gick så bra och när jag försökte avancera några platser var det nästan omöjligt eftersom det bara var ett spår man kunde använda. Men när vi kom till Moena efter cirka 35 km passerade några skidåkare mig och därifrån tryckte jag på riktigt hårt mot mål. Det gick bra till stadion i Val Di Fiemme, och därifrån åkte jag tillsammans med några andra åkare. När vi kom till den sista uppförsbacken, "Casacatan", bestämde jag mig för att sätta på valla, och det var ett bra beslut. Jag tappade några platser när de (TOKO) satt på vallan, men jag lyckas ta ikapp alla. Jag var 1 min och 45 sekunder snabbare i backen än förra året när jag gick utan valla och 20 sekunder snabbare än 2018, när jag gick med valla. Den första delen av loppet var inte bra, men den andra halvan var bättre. Jag blev 442:a bland männen och det var lite sämre än jag hade hoppats på. + Sista 35 km + Bra sista uppförsbacke + Stämningen + Bra langningsservice från Anna (Några kilometer före Canazei: choklad, några kilometer efter Canazei: choklad, några kilometer före Predazzo: buljong, några kilometer efter Val die Fiemme: gel, början på Cascatan: choklad + Enervit sportdryck) - Inte redo mentalt när starten gick - Fel skidor. Ta skidorna som går bättre dagen före loppet. - Ha fler scenarier i huvudet innan loppet Skidor, valla, vätskelangning och väderförhållanden: Skidor: Madshus Redline 2.0 Classic Cold Stenslipning: Madshus original Rull: 2 mm linjär bak Pulver: Framför HWK -4 till +15 Bak: kallare HWK HF: HWK Ultra Base Väderförhållanden: -2 grader och molnigt vid start och +7 grader och halvklart vid mål I decided to go Dolomitenlauf one week before the race. I wanted to go the race because the start was in a village close by and the finish in Lienz. The race is 42 km long and you drop 400 altitude meters. My goal was to start the race pretty hard, but I feel that I didn’t do that so hard. After around 5 km I caught up with Terhi Pollari, a Finnish female elite skier and I was skiing with her until it was 7-8 km left of the race. There we were caught up by some other guys and I couldn´t manage to keeping going with that group. I finished in 60:th place which was pretty good for a Worldloppet race. + Found good backs and double poled good downhill + My skis went pretty well in the beginning when the snow was dry, but not so good in the finish when the snow was warmer. But can be pretty satisfied altogether. + Nice race in a nice atmosphere. Good if you like to go downhill. - Could maybe have started a little bit faster. Skis and wax Conditions: clear sky, -10 degrees in the start and plus and wet in the finish Skies: Madshus classic Cold Stonegrind: Madshus original Glide: HF HWK + HWK powder -4 + 15 Rill: - Jag bestämde mig för att köra Dolomitenlauf en vecka före loppet. Jag ville skida tävlingen eftersom starten var i en by nära och målet i Lienz. Loppet är 42 km långt och droppar 400 höjdmeter.
Mitt mål var att starta tävlingen ganska hårt, men jag känner att jag inte gick ut så hårt. Efter cirka 5 km kom jag ikapp Terhi Pollari, en finsk kvinnlig elitskidåkare och sen åkte jag med henne tills det var 7-8 km kvar av loppet. Där fångades vi in av några killar och jag lyckades inte att gå med den gruppen. Jag slutade på 60: e plats vilket var ganska bra för att vara ett Worldloppet-lopp. + Hittade bra ryggar och stakade bra i nedförsbacke + Mina skidor gick ganska bra i början när snön var torr, men inte så bra före mål när snön var varmare. Men var totalt sätt ganska nöjd. + Fint lopp med en trevlig atmosfär. Bra om du gillar när det går utför. - Kunde kanske ha börjat lite snabbare. Skidor och valla: Förhållanden: klart, -10 grader i början, plusgrader och vått i mål Skies: Madshus classic Cold Stenegrind: Madshus original Glid: HF HWK + HWK pulver -4 + 15 Rill: - The first weekend of the year where spent in Orsa, cross country-skiing and competing, together with seven other people. We were both excited to be on snow again and it was also nice to see how Chiaras first longer trip should be:) Årets första helg tillbringades i Orsa, med längdskidåkning och tävling tillsammans med sju andra. Det var superkul att vara på snö igen och det var också intressant att se hur Chiaras första längre resa skulle gå :) The first evening we were trying our new Thule Chariot for the first time. Even though it was probably a bit strange for Chiara the first time (it was also dark outside as you can see) it still went very well. For us that was so nice, since we're hoping for many nice training sessions together in the Alps:) Den första kvällen testade vi vår nya Thule Chariot för första gången. Trots att det antagligen var lite speciellt för Chiara första gången (det var också mörkt ute som ni ser) så gick det ändå väldigt bra. För oss var det så kul, eftersom vi hoppas på många trevliga träningspass tillsammans i Alperna :) The days consisted of lots of cross country-skiing. Some more hours for Marcus and some less for me, who still has to be a bit careful. Since we also had some help with babysitting we could also ski a bit together. The conditions were nice, sunny (but very windy), and fast tracks. Since it was very windy the tracks got quite dirty, but since Marcus only double-poled (didn't use any grip wax) and I just skated that wasn't really a problem. Dagarna bestod av en hel del längdskidåkning. Lite fler timmar för Marcus och några färre för mig, som fortfarande måste vara lite försiktig. Eftersom vi också hade lite hjälp med barnpassning kunde vi också åka lite tillsammans. Förhållandena var fina, soligt (men väldigt blåsiga) och snabba spår. Eftersom det var väldigt blåsigt blev det ganska mycket smuts i spåren, men eftersom Marcus bara stakade (alltså inte använde något fäste) och jag bara skateade var det egentligen inget problem. We also had some relaxed moments enjoying the beautiful view and the sunshine. Vi hann också med några avkopplande stunder njutandes av den vackra utsikten och solskenet. And then it was time for Orsa Craft Skimarathon, a 42 km long classic race. Unfortunately Marcus lost the basket on one of the poles after only a couple of kilometers and then had to ski without one basket for 17 km. After that he got a new pole from a team that function okay, but was a bit short, and shorty after the first lap he got one with the right length (maybe still a bad decision to change cause he had to stop and go back to catch it). Still it was a good race even though quite disappointing. Och till sist var det dags för Orsa Craft Skimarathon, ett 42 km långt klassiskt lopp. Tyvärr trampade någon av ena trugan på Marcus ena stav efter bara ett par kilometer och sedan var han tvungen att åka utan truga i 17 km. Efter det fick han en ny stav från ett team längs med banan som fungerade ok, men dock var lite kort, och strax efter det första varvet fick han en med rätt längd (kanske fortfarande ett dåligt beslut att byta eftersom han var tvungen att stanna och skida en bit tillbaks för att få den). Fortfarande var det ett bra lopp av honom om än dock en liten besvikelse. To sum it up, some couple of nice days with nice skiing! And Chiara behaved so well too!
Summa summarum, ett par dagar med härlig skidåkning! Och Chiara var så snäll! Engadin Skimarathon: 42 km skate Conditions: partly cloudy to cloudy, around -2 degrees in the start and some plus degrees at the finish Glide wax: HF base wax HWK -10 to +10, Powder HWK -4 to +15 warm Last Sunday we participated in Engadin Skimarathon, a 42 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. Anna: I started in Hauptklasse A, after Elite A Women, Elite Men, Elite A Men, Elite B Men, Elite C Men. The start for the participants in Hauptklasse A is like in Marcialonga, you're standing in starting blocks and then run to the start when it's your time (22 minutes after the women Elite). The time starts running when you cross the starting line. I had a position in front of my group and the start went very smooth for me. Before the race I was a bit worried about my legs. They had felt quite heavy the days before and I was afraid that they still would feel tired on race day. Unfortunately my concerns were true. I had trained a bit too hard the week before, felt that on Thursday before, and unfortunately my legs hadn't recovered completely until the race. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. These kilometers were just to push on V2 Alternate as much as you had, without getting too much lactic acid, since the race takes place at a high altitude and it was just in the beginning. Since these kilometers were flat, it was a great tailwind and the tracks were hard and sometimes icy, they went very fast. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Here the first standstill occured. I pushed hard until the standstill because I knew that then I had time to rest. Unfortunately, I had to wait here for six minutes (had to check the clock, because I thought it was interested to see how much time that went to waste), which felt a bit dull. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the track gets a lot narrower, a lot more winding and quite hilly until Pontresina (21,5 km). This part should have been a good part for me I think, but since my legs didn't feel that fresh I found this part quite tough. At this part the track also changed character for me, from being hard and almost icy at some places to quite soft and sugary. It didn't affect the glide that much, but made it a bit heavier. From just before Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. The race ends with 5 hilly kilometers. The last 12-15 km went quite well for me and my legs felt better. I felt that I was stronger than many skiers around me and took lots of positions in the last uphills and downhills. I think that the reason for why I very often take positions in the end of the races are that I am quite well trained and used to go long races, but in the start of the races the persons who are better at skis has a huge advantage over me. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the finish. The finish is not that long, but it was quite heavy since there was a strong headwind. To sum this race up, I am neither satisfied nor completely dissatisfied. I feel that I am too far behind, in terms of both time and positions, but on the other hand I don't feel that I could have it done so much better. Of course there are maybe some parts that I could have pushed harder, but then on the other hand I should maybe have got some much lactic acid that it could have affected me a lot during the rest of the race. Two other things worth mentioning: The service at the service stations were very good, but since there are so many skiers it is still a bit difficult to get liquid without stopping. Still I felt that it went smoother than in Marcialonga as well as in Vasaloppet. I was very satisfied with my skis, which I have been all the skating races. Förra söndagen (10.3) deltog vi i Engadin Skimarathon, ett skatelopp på 42 km i Engadindalen i Schweiz. Anna: Jag startade i Hauptklasse A, efter Elite A Women, Elite Men, Elite A Men, Elite B Men, Elite C Men. Starten för deltagarna i Hauptklasse A är som i Marcialonga, du står i startfållor och springer sedan till startrakan när det är din tur (i det här fallet 22 minuter efter eliten). Tiden börjar när du passerar startlinjen. Jag stod nästan längst fram i min grupp och starten gick väldigt smidigt för mig. Före loppet var jag lite orolig för mina ben. De hade känts ganska tunga dagarna före och jag var rädd att de fortfarande skulle kännas tunga på tävlingen. Tyvärr var mina farhågor sanna. Jag hade tränat lite för hårt veckan innan, kände det på torsdagen innan, och tyvärr hann inte benen piggna till helt till loppet. De första 12 kilometerna av banan är platta eftersom de mestadels går över två sjöar. Under dessa kilometer var det bara att trycka på fyrans växel så mycket man kunde utan att dra på sig för mycket mjölksyra, eftersom tävlingen äger rum på hög höjd och det fortfarande var mycket kvar av loppet. Eftersom dessa kilometrar var väldigt platta, det var hård medvind och spåren var hårda och ibland rätt isiga, gick de väldigt snabbt. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometer slutar med en brant uppförsbacke. Här uppstod det första stoppet. Jag tryckte på rätt hårt innan backen eftersom jag visste att där väntade en ofrivillig vila. Tyvärr var jag tvungen att stå här och köa i sex minuter (kollade klockan, för jag tyckte det var intressant att se hur mycket tid jag tappade), vilket kändes lite tråkigt. Efter uppförsbacken väntade en snabb nerförsbacke till St Moritz och sedan blir banan mycket smalare, mycket mer slingrig och ganska kuperad fram till Pontresina (21,5 km). Den här delen borde ha passat mig rätt bra tror jag, men eftersom mina ben inte kändes riktigt pigga uppfattade jag den här delen som ganska jobbig. Här ändrade också föret karaktär, från att vara hård och isig på vissa ställen till att bli ganska mjuk och sockrig. Det påverkade inte glidet så mycket, men gjorde det lite tyngre. Från strax innan Pontresina och till 5 km före mål går banan lätt utför och då handlade det mycket om att trycka på på fyrans växel. Loppet slutar med 5 lite kuperade kilometer. De sista 12-15 km gick ganska bra för mig och mina ben kändes bättre. Jag kände att jag var starkare än många åkare runt mig och tog många platser i de sista upp- och nerförsbackarna. Jag tror att anledningen till varför jag ofta tar platser i slutet av tävlingarna är att jag är ganska vältränad och van att köra långa lopp, men i början av loppen har de personer som är bättre och vanare att stå på skidor en stor fördel över mig. Den sista kilometern börjar med en skarp kurva, därefter väntar en nerförsbacke innan en sista skarp skarp leder till mårakan. Upploppsrakan är inte så lång, men den var rätt tung eftersom det var stark motvind. För att summera detta lopp är jag varken nöjd eller helt missnöjd. Jag känner att ligger för långt bakom, både när det gäller tid och plats, men å andra sidan känner jag inte att jag kunde ha gjort det så mycket bättre den här gången. Självklart finns det kanske några delar som jag kunde ha tryckt på hårdare, men då kanske jag å andra sidan hade dragit på mig för mycket mjölksyra som kunde ha påverkat mig för mycket under resten av loppet. Två andra saker värda att nämna: Vätskelangningen var mycket bra, men eftersom det är så många åkare är det fortfarande lite svårt att lyckas få vätska utan att stanna. Dock gick det ändå smidigare än i både Marcialonga och i Vasaloppet. Jag var väldigt nöjd med mina skidor, som jag har varit under alla årets skatelopp. Pictures from the day before the race: Marcus: We were at the start in Maloja about 2 hours before after a short train- and bus ride. You have to take the bus to the start if you don’t live in Maloja. I started in Elite A, the third group. The two groups before Elite A was the Visma-skiers and world cup leader and a group with the "real" elite skiers. I put my skis in the 5th row quite far to the right (if I do the race again I will stay on the left, I think it is better). It was very messy at the start because they were no tracks, as it has been in the skating races here in South Tyrol. However, the start still ran smoothly. Throughout the race, the skiers respected each other and there was less stress about positions than in other races. The first 15 kilometers at the lakes and the flat parts went okay, it was relatively icy and difficult to get any grip. Maybe I should have started the race a bit harder, it maybe went a little too controlled. The rest of the race also went fast, very fast. The kilometers just flew by. I felt that everything was going smooth and the last 10 km I pushed a little extra and managed to take about 30 positions. I finished 504 among the men, at 1 hour and 42 minutes, with an average speed of 25 km/h. Looking back at the race I think that I maybe could have started a little bit harder, I felt like I had a little too much power left in the end and I had the power to push in the last uphills. I mostly lost positions in the downhills. I think that I had become a little bit of a chicken after I fell 3 times in the race the week before and at the same time broke the binding. Still, I had an avarage heart rate of 184 beats/min. My maximum heartrate is 197 beats/min. I can be happy with the time, but I feel that I should have started a bit harder and pushed harder for a longer time. I maybe was a bit afraid of the height. Things to have in mind: Practice on downhills Start a bit harder next time Start at the left side Practice V2 Alternate There are both uphills and some downhills (where you can rest) Marcus: Vi var på plats i Maloja cirka 2 timmar innan start efter en kort tågresa och en bussresa. Man måste ta buss till starten om man inte bor i Maloja. Jag startade i Elitled A. Det fanns, kan man säga, två led framför, ett Visma och världscupsled och ett led med de "riktiga" elitåkarna. Jag lade ut skidorna och kom i 5:e raden ganska långt till höger (om jag åker igen ska jag hålla mig till vänster, tror det är bättre). Det var väldigt trångt på startrakan för de var inga uppdragna spår, som i loppen i Sydtyrolen i skate. Däremot var inte startrakan några problem, utan det löpte på smidigt. Under hela loppet kan man säga att alla hade bra respekt för varandra och det var mindre hets om placeringar än i andra lopp. De 15 första kilometrarna på sjöarna och de platta delarna löpte på ok, jag tyckte de var relativt isigt och svårt att få fast skidorna. Jag borde kanske i efterhand öppnat lite hårdare. Blev lite väl kontrollerat. Resten av loppet löpte också på snabbt, mycket snabbt. Kilometrarna bara flög förbi. Jag kände att allt löpte på och de sista 10 km ryckte jag på lite extra och lyckades ta cirka 30 placeringar. Jag kom i mål på 504:e plats bland herrarna och åkte på 1 timme och 42 minuter, med en medelhastighet på 25 km/h. I efterhand tycker jag kanske att jag kunde ha öppnat lite hårde, kändes som jag hade lite för mycket kraft kvar i slutet och jag hade bra tryck i de sista backarna. Jag tappade framförallt placeringar utför. Jag kände själv att jag kanske hade blivit lite feg efter att jag körde omkull 3 ggr i tävlingen veckan innan och samtidigt kört sönder bindningen. Ändå hade jag en medelpuls på 184 lag/min. Min maxpuls är 197 slag/min. Tiden kan jag vara nöjd med, men känner att jag borde kanske ha öppnat lite hårdare och gott hårdare under längre tid. Lite rädd för höjden kanske. Saker att tänka på: Träna på utförsbackar Öppna lite hårdare nästa gång Starta gärna till vänster Träna på fyrans växel Det finns både lite uppförsbackar och en del nedförsbackar (där man kan vila) Picture from race day
Marcus: 30 k classic technique + 30 k free technique Anna: 30 k free technique Weather conditions: 30 k classic technique: -about -6 degrees at start and clear sky, 30 k free technique: about -8 degrees at start and clear sky Glide wax: HF base wax HWK -10 to +10, Powder HWK -4 to +15 warm Marcus: 30 km klassisk teknik + 30 km fri teknik Anna: 30 km fri teknik Väderförhållanden: 30 km klassisk teknik: cirka -6 grader på start och klart, 30 km fri teknik: cirka -8 grader på start och klart Glidvax: HF base wax HWK -10 till +10, Pulver HWK -4 till +15 varm Marcus: Before the weekend I wanted to compete in classic technique at one of the tracks we train a lot in and the 30 km course in classic technique fits me very well. Relatively flat, but still 350 altitude meters in total. Therefore, I chose to start both in the classic race on Saturday and in the race in free technique on Sunday as training for the Engadin Ski Marathon. In both races we came to the start about 1.5 h before the start and I could place my skis in the fifth line on Saturday and in the sixth line on Sunday in my starting group, starting group nr 1. Only the elite group with about 30 skiers on Saturday and 50 skiers on Sunday were before. 30 km classic technique I got off well in my group and double poled hard in the start and got a good start. The race ran smoothly. In the beginning it goes a lot up and down and I was quite a lot in the front in my group. After about 13 km Justyna Kowalczyk joined my group. I managed to hang on to her for about 3 km up to the track's toughest slope. There I had to let go. After that we became a group of 4, where I was a lot in the front in my group for about 10 km (after that I lost a bit, but finished the race on 25th place (of 400 skiers). In my class I became 3rd and even got a medal. My pace was 2.58 min/km and I'm satisfied with the race. 30 km free technique I felt in the morning that I was a little tired from the day before. In the race in free technique I didn't get off as well. This was my first bigger race in free technique and, as I feared, many skiers got very wide at the beginning, so it was difficult to move forward. After maybe 2-3 km the space was good. The race ran smoothly and the same thing also happened in this race, i.e. the three in the women's elite group joined me at about the same place as the day before. I managed to hang on to them to the same climb as the day before. If I hadn't competed the day before, I might have been able to hang on to them. After that we became a group of 7 skiers who stayed together almost all the way to finish line. We took turns in the fronts after one of the skiers clearly stated that we should. But towards the end I was not taking any turns in the front. I finished 38 and 7 in my age class. A result I must be satisfied with, especially considering that I was competing in the other race the day before. I competed in both races on my new Madshus Redline 2.0 skate skis and they went as well as the other skiers’ skis. So, I have to be satisfied also with the material. Overall a really good weekend. Jag ville in för helgen åka klassiskt i en av banorna vi tränar mycket på och 30 km banan passar mig mycket bra just i klassisk stil. Relativt platt, men ändå 350 höjdmeter totalt. Därför valde jag att starta både i det klassiska loppet på lördagen och i söndagens skatelopp som träning inför Engadin Ski Marathon. I båda loppen kom vi till starten cirka 1,5 h innan start och jag kunde lägga ut skidorna i femte led på lördagen och i sjätte led på söndagen i min startgrupp, startgrupp 1. Endast elitgruppen med cirka 30 åkare på lördagen och 50 åkare på söndagen var före. 30 km klassiskt Jag kom bra iväg i min grupp och stakade hårt på från början och fick en bra start. Loppet löpte på bra. I början går det mycket upp och ner och jag låg ganska mycket först i min grupp. Efter cirka 13 km kom Justyna Kowalczyk fast min grupp. Jag hängde med i cirka 3 km till banans tuffaste backe. Där måste jag släppa. Efter det blev vi en grupp på 4 stycken där jag drog mycket på ett platt parti i cirka 10 km. Efter det tappade jag lite, men gick i mål på 25:e plats av 400. I min klass blev jag 3:a och fick till och med en medalj. Hade ett tempo på 2,58 min/km och jag är nöjd med loppet. 30 km fristil Jag kände på morgonen att jag var lite trött från dagen före. I skateloppet kom jag inte lika bra iväg. Detta var mitt första större lopp i skate och som jag befarade blev många väldigt många åkare breda i början, så det var svårt att komma framåt. Efter kanske 2-3 km var det ändå bra med utrymme. Loppet löpte på bra och samma sak hände även i detta lopp, dvs att de tre i dameliten kom fast mig på ungefär samman ställe som dagen före. Där hängde jag igen på lika länge. Jag släppte på toppen på samma backe som dagen före. Skulle jag inte haft loppet från dagen före i kroppen kanske jag skulle ha kunnat hänga med. Efter det så blev vi en grupp på 7 åkare som höll ihop nästan hela vägen till mål. Vi hjälpte till och växeldrog efter att en i gruppen tydligt deklarerat att vi skulle göra det. På slutet var jag dock inte uppe och drog något. Jag kom i mål på 38:e plats och 7:e i min åldersklass. Ett resultat jag får vara nöjd med, framförallt med tanke på att jag körde ett lopp dagen innan också. Jag körde båda loppen på mina nyinköpta Madshus Redline 2.0 skateskidor och de gick lika bra som de andras skidor. Så jag får vara nöjd med materialet. Totalt sätt en riktigt lyckad helg. Anna:
It feels very nice to be able to write for the first time this year that I'm happy with a race, and actually with most things, such as the time, the feeling and the skis. I had a min/km time that was 7 seconds better than I did on a part of the same course (about half the distance then) in a "test race", so therefore I must be satisfied with the time in the race. It is also fun to feel that I have more to give, although of course I am a little bit disappointed that I did not go a bit faster during the race, but it is nice to take with you for future races. Especially in the uphill slopes I could have been going a bit faster but was a little too worried about getting too much lactic acid in the legs, which would then be difficult to get rid of and therefor affect the V2 alternate gear too much, which is an important gear in this race. To sum it up, I still think that I disposed the race quite okay, used the drafting benefits from other skiers and passed skaters without consuming too much energy. It was also really fun to start with women elite (for example Riitta-Liisa Roponen, Susanna Saapunki and Barbara Jezersek competed) and the other best ladies as well as 2 minutes after the elite men, which meant that you didn’t have to queue and had a chance to use the drafting benefits from other skiers during the whole race. Also nice to have a pair of skis that were gliding like the skis of the skiers around me, it is nice to know that it is not the material that makes the result😊 For me it was really fun, and above all I felt relieved, to finally be able to do a race that I am happy with and actually feel that I had the capacity to be able to push, to use the drafting benefits from other skiers, that I "had something to give" and actually feel that it was really fun to compete. It is also great to see that the summer training on rollerblades and roller skis paid off. Finish the post with some comments about the race itself: Gsiesertal Lauf / GranFondo ValCasies is an incredibly professionally organized race, but at the same time with a really lovely familiar atmosphere. Everyone who we met from the organization was so nice, they served great food, and above all they had done a great job with the course and the persons at the service station were doing a prefect job. I competed for the first time in a race without a fluid belt and when coming to the station it was having you own personal service man, they were directly ready with mugs and you hardly needed to reduce your speed. After Saturday’s classic race I also met the Swedish long distance-skier Oskar Kardin, and I can say, it didn't seem like it was just the amateur skiers who were satisfied with the race😊 Roligt att för första gången i år kunna skriva att jag är nöjd med ett lopp, och dessutom faktiskt med det mesta gällande loppet, såsom tiden, känslan och skidorna. Jag hade en min/km tid som var 7 s bättre än jag presterat på en del av samma bana (ungefär halva sträckan då) i ett ”testlopp”, så därför får jag vara nöjd över tiden i loppet. Roligt också att känna att jag har mer att ge, fastän jag förstås är lite besviken på att jag inte gick lite hårdare under loppet, men det är roligt att ha med sig inför framtida lopp. Särskilt i uppförsbackarna hade jag kunnat tryckt på mer, men var lite för orolig att dra på mig en massa mjölksyra som sen skulle vara svår att bli av med och därigenom påverka fyrans växel för mycket, vilken är en viktig växel just i det här loppet. Summa summarum tycker jag ändå att jag disponerade loppet rätt okej, utnyttjade ryggar och passerade åkare utan att förbruka för mycket energi. Det var också riktigt kul att få gå ut tillsammans med dameliten (bland annat Riitta-Liisa Roponen, Susanna Saapunki och Barbara Jezersek åkte loppet) och de andra bästa damerna samt 2 minuter efter de bästa herrarna, vilket gjorde att man slapp köer och hade chans att få bra ryggar hela loppet. Kul också att ha ett par skidor som gled ungefär som de andras runt omkring mig, roligt att det inte är materialet som ger resultatet😊 För mig var det riktigt kul och framför allt kände jag en otroligt lättnad att äntligen få göra ett lopp jag är nöjd med och faktiskt känna att jag hade kapaciteten att kunna trycka på, åka i klungor, känna att jag ”hade något att ge” och faktiskt tycka att det var riktigt kul att tävla. Roligt också att märka att sommarens träning på rollerblades och skaterullskidor gav utdelning. Tänkte avsluta med några kommentarer om själva loppet: Gsiesertal Lauf/GranFondo ValCasies är ett otroligt professionellt ordnat lopp, men samtidigt med en riktigt härligt familjär stämning. Alla man träffade på i organisationen var supertrevliga, de serverade jättegod mat och framför allt hade de gjort ett jättefint jobb med banan och vätskelangningen var exemplarisk. Jag åkte första gången ett lopp utan vätskebälte och vätskelangningen var som om man skulle haft egen langning, de var direkt redo med muggar och man behövde knappt sakta in. Träffade även på Oskar Kardin efter lördagens klassiska jobb och det verkade inte som att det bara var motionärerna som var nöjda med tävlingen😊 This post was supposed to be a race report of the Dobbiaco/Toblach-Cortina, but unfortunately instead is just a summary of a very messy weekend with cancelled races and disappointments. Last Saturday (2.2) the Visma Ski Classics classic race over 42 km should have taken place and on Sunday the 30 km skating race. It was a race that I, Anna, really had looking forward to. It is a race that suits me very well, it takes place on my home tracks, I have been unsatisfied with the two races that I have completed this year and this is a year that I have been able to train a lot better than the too last year. This was also the last planned classic race for me this season. The organisation and the skiers were really so unlucky this year with great weather both the week before and now the week after the race, but such a bad weather the two race days. Before the races the snow conditions were quite bad and they didn't take the decision to use the original track until Tuesday. The weather forecast had promised heavy snowfall/rain on the night between Friday and Saturday and then on both Saturday and Sunday. So then they changed the track along the way due to the weather conditions and the risk of avalanches. At Friday evening the track was going to be from Dobbiaco/Toblach back to Dobbiaco/Toblach, with also a change of the starting order. As you can see on the pictures the weather was a mix of snowfall and rain, but still quite okay (though real though grip waxing conditions). At eight o'clock in the evening they cancelled the whole competition, after the authorities had decided to stop the competition and to close the road between Dobbiaco/Toblach and Cortina, due to the danger of avalanches. A huge disappointment! At the same time they informed the skiers that the registration for the classic race would be transferred to the (possible) skating race at Sunday, and that the decision about the skating race would come before 12 o'clock on Saturday. So then it was just to get ready for skating instead of classic, at least it was a possibility for me to go my favourite race:) But on Saturday the decision came that also the skating race was cancelled:( It felt so bad, especially since the weather at Saturday was quite okay, no rain, snow or wind. But still the risk of avalanches was apparently too high. We spoke to the coordinator of the event Stephanie Santer, who also of course was very disappointed and had hoped for that the changed track would have made it possible for them to host the event, but unfortunately they got a no from the authorities. It really felt like an anti-climaxe, having looking forward to the race for so long, working the whole Friday with fixing and testing the skis and then race gets cancelled so close to the race. And then you try to prepare for the skating race instead and then it also gets cancelled. I feel very sorry for the skiers that had come to Dobbiaco/Toblach just for this race, probably paying quite a lot for the starting bib, accommodation, flights etc. But of course it is outdoor sports and then you never know what happens. Detta inlägg skulle egentligen ha vara en tävlingssummering av loppet Dobbiaco/Toblach-Cortina, men tyvärr är det bara en sammanfattning av en väldigt rörig helg med inställda lopp och besvikelser.
Förra lördagen (2.2) skulle det klassiska loppet över 42 km i Visma Ski Classics ha ägt rum och på söndagen 30 km skate, men båda tävlingarna fick ställas in p.g.a. värdet. Det var en tävling som jag, Anna, verkligen såg fram emot. Det är en tävling som passar mig väldigt bra, den är på hemmaplan, jag har varit besviken på resultatet i de två tidigare tävlingarna i år och till det här året har jag kunnat träna på mycket bättre än förra året. Detta var också den sista inplanerade klassiska tävlingen för mig denna säsong. Organisationen och skidåkarna hade verkligen sån otur i år med bra väder både veckan före och nu veckan efter loppet, men dåligt väder de två tävlingsdagarna. Före tävlingarna var snöförhållandena ganska dåliga och de fattade inte beslutet att använda den ursprungliga sträckningen förrän på tisdagen innan loppet. Väderprognosen hade lovat kraftigt snöfall/regn på natten mellan fredagen och lördagen och sedan under både lördagen och söndagen. Så därefter ändrade de banan längs med vägen på grund av väderförhållandena och risken för laviner. På fredagen kom de med information om att sträckningen skulle bli Dobbiaco/Toblach tillbaka till Dobbiaco/Toblach, med en förändring av startordningen. Som du kan se på bilderna var vädret en blandning av snöfall och regn, men ändå ganska okej (dock riktigt vallaföre!). Klockan åtta på kvällen kom beskedet att lördagens lopp var inställt, efter att myndigheterna hade bestämt sig för att stoppa tävlingen och stänga vägen mellan Dobbiaco/Toblach och Cortina på grund av lavinrisken. En riktigt stor besvikelse! Samtidigt informerade de skidåkarna om att registreringen för den klassiska tävlingen skulle överföras till skateloppet på söndag (ifall det skulle gå av stapeln), och att beslutet om skateloppet skulle komma före klockan 12 på lördagen. Så då var det bara att göra sig redo för skate istället för klassikt, då skulle jag åtminstone få köra mitt favoritlopp :) Men på lördagen kom beslutet att även skateloppet var inställt :( Det kändes riktigt jobbigt, särskilt eftersom vädret på lördagen var helt okej, inget regn, ingen snö och ingen vind. Men risken för laviner var tydligen för hög. Vi talade med eventkoordinatorn Stephanie Santer, som självklart också var mycket besviken och hade hoppats att den ändrade bansträckningen skulle ha gjort det möjligt för dem att ordna tävlingen, men tyvärr fick de ett nej från myndigheterna. Det kändes verkligen som ett antiklimax; jag hade sett fram emot loppet så länge, tillbringat hela fredagen med att fixa och testa skidorna och sedan blir loppet inställt så nära inpå. Och sen försöker du istället förbereda dig för skateloppet i stället och så ställs också det in. Jag tycker verkligen synd om de som hade kommit till Dobbiaco/Toblach enbart för den här tävlingen, förmodligen hade de betalat ganska mycket för startplats, boende, flyg etc. Men det är ju utomhussport det handlar om och då vet du aldrig vad som kan hända. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2023
Kategorier
Alla
|