|
We've been having an absolutely amazing weather the last couple of days/weeks, (or actually it has been great the whole winter:)), sunny and warm, and I think that I would present the last couple of days/weeks in a serie of posts, starting with some training sessions. Still good skiing conditions for both classic and skate in Antholz/Anterselva on March 30th. First time in two years we've been here, last time was on the Bitahlon World Championship 2020.      Has started to become very little snow on Dobbiaco's/Toblach's world cup tracks, but they working hard by driving out more snow since the National championships is taken place here this week, from March 30th to April 3rd.    The last training session for the season on the Dobbiaco/Toblach-Cortina track  Early morning training around 2 weeks ago  The first bike ride of the year, March 25th and 16 degrees   Training session together in Valle di Casies/Gsiesertal 2,5 weeks ago   Proud of having double poled for two hours and after that finishing the training session with double poling 180 meters elevation gain in 3,7k.   
0 Comments
 Sound of music-feeling today  View from Monte Rota/Ratsberg over Dobbiaco/Toblach and the Dobbiaco/Toblach-Cortina valley   Dobbiaco/Toblach–Cortina 40 km klassiskt februari 5: Efter en sjukdomsperiod och missat Marcialonga så körde jag Dobbiaco/Toblach–Cortina. Loppet var i år 40 km långt, en backe fattades som annars brukar vara med. Jag hade tränat ett vanligt pass innan loppet och jag öppnade loppet väldigt hårt, vilket också märktes när uppförsbackarna började. Min tanke var från början att öppna lugnt. Jag tappade några placeringar på väg upp till Gemärk/Cimabanche. En bit efter jag hade passerat sjön Lago di Llandro/Dürrensee efter kanske cirka 23 km kom damledaren fast mig och jag försökte då bara hänga med henne och det lyckades jag med hela vägen upp till Gemärk/Cimabanche och därifrån går det bara nedför intill målet, som i år var flyttat till skidstadion i Cortina (Fiames). Jag fick på vägen ner häng på 4 svenska åkare som jag åkte med. De var riktigt tungt för mig att hänga med, men det fungerade bra. Jag lyckades bara slå en av dem på slutet. Innan stadion i Fiames är det en rejäl nedförbacke och lite uppförsbacke. Damen jag åkte med upp till Cimabanche tappade 2 minuter på mig på vägen ner. Min placering är jag inte riktigt nöjd med och jag fick också stryk av åkare jag slog i Pustertaler Ski-Marathon. Det jag kan vara nöjd med att jag verkligen gick max vad jag hade upp till Gemärk/Cimabanche och sen lyckade hålla min grupp på vägen ned. Väder: -6-7 grader i start och varmt efter Cimabanche. Skidor: DP Struktur: 5 Vallning: Skidorna var vallade till Marcialonga, men jag körde med dem här. Skidorna gick okej.        Dobbiaco/Toblach–Cortina 40k classic February 5th:
After a period of illness and a missed Marcialonga, I skied Toblach–Cortina. This year the race was 40 km long, one hill was taken away, which is otherwise usually included. I had trained one regular session before the race and I opened the race very hard, which I then felt very much when the uphill started. My thought from the beginning was to open calmly. I lost some positions on the way up to Gemärk/Cimabanche. A bit after I had passed the lake Lago di Llandro/Dürrensee after maybe about 23 km the leader among the women caught me and I then just tried to hang on to her and I managed it all the way up to Gemärk/Cimabanche and from there it just goes down to the finish, which this year was moved to the ski stadium in Cortina (Fiames). On the way down I manage to keep up with 4 Swedish skiers. I had to push really hard to keep up with them, but it worked well. I only managed to beat one of them in the end. Before the stadium in Fiames, there is a real downhill and a small uphill. The woman I skied together with up to Cimabanche lost 2 minutes on me on the way down. I'm not really happy with my result and I was also beaten by skiers I beat in the Pustertaler Ski-Marathon. What I can be happy with is that I really pushed all what I had up to Gemärk/Cimabanche and then managed to hang on to my group on the way down. Weather: -6–7 degrees in the start and warm after Gemärk/Cimabanche. Skis: Madshus DP Structure: 5 Waxing: The skis were waxed to Marcialonga, but I used them for this race. The skis were okay. Checking out a part of the course the day before the race    Pustertaler Ski-Maraton 8 januari från Sesto/Sexten till Villabassa/Niederdorf Pustertal Ski Marathon gick av stapeln 8 januari och detta var mitt första lopp för säsongen. Eftersom det också var kanske mitt bästa lopp för säsongen kommer här en kort sammanfattning över loppet. Loppet startar med en rejäl stigning de första 4 km för att sedan ha ett riktigt långt parti nedför tills man kommer till San Candido/Innichen efter cirka 15 km. Efter det följer banan i princip Toblach-Cortina-banan uppför i 22 km innan man vänder tillbaka till Toblach istället för att åka mot Cortina. Efter man kommer till Toblach och ska gå i mål i Niederdorf går banan lite upp och ner. Totalt är loppet 62 km. Vismaåkarna startade cirka 1,5 h tidigare än vi amatörer. Vi startade kl. 10.00 och då var det fortfarande -15 grader vid starten. Vår start blev uppskjuten 1 h. Så föret var rejält trögt och det var något jag inte trodde skulle gynna mig. Men jag hade en klar plan med loppet, d.v.s. att gå stenhårt den första delen cirka 4 km uppför och sedan försöka ha en grupp att hänga med på vägen ner till Innichen. De första 4 km gick bra och jag passerade bland annat favoriten bland damamatörerna och hittade en rygg på en som jag kände igen namnet på, Peter Riedl (slutade runt 300 plats på Vasaloppet i år). Han brukar vara lite bättre än jag så jag hänge på där så gott jag kunde, men vid cirka 7 km tog jag vätska av Anna och då tappade jag honom. Jag kom fast honom igen efter cirka 17 km och då hängde jag med honom hela vägen upp tills banan vände nedåt. Jag tappade lite på honom i den ända riktigt branta nedförsbacken och efter det kom jag inte fast honom igen, men jag höll min placering och gick i mål som 15:e man i amatörloppet och som 93:e totalt i Visma-loppet. Jag slog också alla damamatörer vilket får anses som lyckat. Det enda problemet jag hade under loppet var att från stadion i Toblach vid 18 km tills cirka 45 km så blev det ingen vätska eftersom mitt vätskebälte krånglande (som vanligt) och Anna satt fast i trafiken. Men jag tror inte jag var den enda som hade problem med det. Skidor: Madshaus DP med 5:ans struktur kallföre. Skidorna gick bra. Pictures from the race day       Pustertaler Ski-Marathon January 8th from Sesto/Sexten to Villabassa/Niederdorf Pustertal Ski Marathon took place on January 8th and this was my first race of the season. Since it was also perhaps my best race of the season, here is a short summary of the race. The race starts with a tough climb the first 4 km and then comes a really long downhill until you come to San Candido/Innichen after about 15 km. After that, the track basically follows the Toblach-Cortina track uphill for 22 km before returning to Toblach instead of going towards Cortina. After coming to Toblach and going to the finish line in Niederdorf/Villabassa, the track goes a bit up and down. In total, the race is 62 km. The Visma skiers started about 1,5 hours earlier than the amateurs. We started at 10.00 and then it was still -15 degrees at the start. Our start was postponed for 1 hour. So the track was really slow and it was something I did not think would be a benefit me. But I had a clear plan with the race, i.e. to go all I had the first 4 km uphill and then try to have a group to keep up with on the way down to Innichen/San Candido. The first 4 km went well and I passed the favorite among the woman amateurs and catch a skier whose name I recognized, Peter Riedl (finished around 300 at the Vasaloppet this year). He is usually a little better than me so I hung on there as best I could, but at about 7 km I took liquid from Anna and then I lost his back. I caught him again after about 17 km and then I skied with him all the way up until the track turned down. I lost him again in the really steep downhill and after that I did not catch him again, but I kept my position and finished as 15th man in the amateur race and as 93rd overall in the Visma race. I also beat all the women amateurs, which can be considered successful. The only problem I had during the race was that from the stadium in Toblach, at 18 km to about 45 km into the race, I got no liquid because my liquid belt froze (as usual) and Anna was stuck in traffic. But I don't think I was the only one who had problems with it. Skis: Madshaus DP with structure: 5th cold. The skis went well. Some of the elite skiers    Almost unreal backdrop of the starting area GanghoferLauf 50 km klassiskt i Leutasch (Seefeld in Tirol) Efter att jag hade varit sjuk och inte kunnat göra ett riktigt bra lopp i Toblach/Cortina och ett ok lopp i GsiesertalLauf, så bestämde jag mig för att jag ville göra ett till lopp i klassisk stil där jag förhoppningsvis kunde få ett riktigt bra resultat. Så jag bestämde mig för GanghoferLauf 50 km i österrikiska Leutasch nära Seefeld in Tirol. Vi kom dit en dag innan så jag kunde provåka banan och banan börjar väldigt tufft, efter cirka 1 km så är det en brant stigning på cirka 1,5 km där man tar 100 höjdmeter. Banan har överlag mycket branta stigningar och snabba utförsbackar. Man åker också en del på ett platt parti, men de finns väldigt få stakvänliga motlut, utan det är antingen rejäla backar eller platt stakning. Branta backar är inte det som passar mig bäst. Banan är däremot väldigt vackert och går 2 varv på en 25 km lång slinga. Jag tänkte innan start att jag skulle försöka hänga med bästa damen som ställde upp, Franziska Müller. Jag fick en bra startposition eftersom mitt resultat i Pustertal Ski Marathon gjorde så jag fick starta i första grupp. Starten gick och det gick mycket snabbt, men redan in i första backen kände jag att det gick för hårt för mig och då jag tappade även Müller. Jag gick in i backen och där tappade jag två platser till sådana som diagonalade och tappade mer mot gruppen framför. Efter jag kom upp för backen så åkte vi cirka 8 km uppe på en platå som går upp och ner. Jag åkte tillsammans med 2 stycken som hade fäste. Det kom också fast någon bakifrån. När vi skulle nerför platån tog jag det lite försiktigt och tappade gruppen. Jag åkte sedan fast en av dem som tappat gruppen framför och honom åkte jag med ganska mycket. Jag tappade lite på honom i de branta backarna men annars åkte jag med honom. När vi var på väg inför varvning kom den bästa damen i 25 km (man kan välja att åka 25 km också) fast oss och vid ett spårbyte så tappade jag balansen (helt mitt eget fel) och tappade återigen han jag åkt med och damen som kom fast. Efter det åkte jag ensam de första 15 km på andra varvet. Jag närmade mig honom jag åkt med på de platta partierna, men tappade uppför. Efter 15 km på andra varvet började jag bli riktigt trött och då kom en fast mig som åkte med fäste. Vi åkte tillsammans till slutet då jag spurtade ner honom. Jag slutade på 17:e plats bland herrarna. Nästan 25 minuter efter segraren Jakob Milz, vars största meriter är en 8:e plats i Junior VM för 2 år sedan, då han även slog William Poromaa. Jag förlorade också mot Franziska Müller med nästan 6 minuter. Så inget topplopp av mig. Jag fick också klart stryk av 2 åkare jag slog i Pustertal Ski Marathon. Mina tankar efter loppet:
Väder: Sol och minus -6 grader vid start och kanske -2 vid mål Skidor:
GanghoferLauf 50k classic in Leutasch (Seefeld in Tirol) After I had been ill and unable to make a good race in Toblach-Cortina and an okay race in GsiesertalLauf, I decided that I wanted to make a race in classic style, where I hopefully could get a really good result. So, I decided to compete in GanghoferLauf 50k in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We got there a day before, so I could test the course. The course is very tough in the beginning, after about 1 km it is a steep climb of about 1.5 km and 100 altitude meters. The track consists overall of very steep climbs and fast descents. The track also have some flat parts, but they are very few uphill perfect for double poling, but instead either very steep uphilld or flat parts for double poling. Steep slopes are not the one that suits me best. The track is however very beautiful, and the race is two laps on a 25l long track. I had planned before the start that I should try to keep up with the best woman on the start, Franziska Müller. I got a good starting position because my results in Pustertal Ski Marathon gave me a start position in the first group. The start was very fast, but already in the first hill, I felt it was too fast for me, and then I also lost Müller. In the uphill, I lost two places to two skiers who had kick wax and lost more time against the group in front of me. After the hill we went approximately 8 km on a plateau that goes up and down. I went together with two skiers that had kick wax. Some skiers also came up from behind. When we were going down the plateau, I took it a bit carefully and lost the group. Then I manage to catch one skier that had lost the group in front of him, and I then skied together quite a lot with him. I lost some time to him in the steep hills but otherwise we skied together. Just before the turning the best woman in the 25k caught us (you could choose to participate in 25k too), and at a change of track I lost my balance (entirely my own fault) and once more I lost the person I skied together with and the woman. After that I went alone for the first 15 km of the second lap. I approached the skier I had skied with on the flat parts, but lost time in the uphills. After 15 km on the second lap I started to get really tired and then a skier with kick wax caught me. We skied together to the finish where I won the sprint against him. I finished in 17th place among the men. Nearly 25 minutes after the winner Jakob Milz, whose greatest achievement is an 8th place in the Junior World Championships two years ago, when he also beat William Poromaa. I also lost almost 6 minutes to Franziska Müller. So not a top race of me. I also got clearly beaten by two skiers I beat in Pustertal Ski Marathon. Some thoughts after the race: - I think I trained a little too hard before the race and between the races after GsiesertalLauf - I need to go harder in the really steep slopes. (Although I did not go as fast as many others, my top speed was still 60 km/h) - It is a track that does not quite fit me with such steep hills, but maybe I should have trained more steep slopes at the end - I was very stressed in my technique, I need to find a rhythm. Weather: Sun and -6 degrees at the start and maybe -2 degrees at the finish Skis: - Had probably as good glide in the double poling parts that the ones with kick wax. Otherwise, it was difficult to compare because there were so many steep slopes where I took it a bit carefully. But I didn’t have the best glide - Rill: 1 mm straight back - Skiing: DP Madshus with grind: 1 medium grind.      Two weekends ago we spent Friday and Saturday in Leutasch in Austria, near Seefeld in Tirol. We went there because Marcus should participate in Ganghoferlauf 50k classic on Saturday. If I would not have been injured I would have competed in skate on Sunday. We found a hotel very well located just about 200 meters from the tracks and about 1 km from the start of the race. On Friday Marcus checked out the course on skis and I did some douple poling in Leutasch and the part that is called Unterleutasch, such a beuatiful surroundings. Leutasch and Seefeld in Tirol is very good for cross country skiing since you can really find all types of tracks here. After we both had finsihed the training we enjoyed a picnic in the sunshine, before heading to our hotel. The afternoon where spent with some work, collecting the starting bib and pizza. Saturday was mostly about the race, (check out next post for the race report) and for Chiara and me, who should give liquid to Marcus it was nice with sunshine and almost no wind, meaning very nice hours outside. Nowadays giving liquid and being ready with poles, also meaning some entertainment of a small partner. Nice then to find a bench by the start and a wooden horse just beside the track where the course passed four times:) Having Chiara with me at competitions is almost never any problem, though it can sometimes be a bit more stressful. After the race we stopped for a lunch in the sunshine: goulash soup and bread, before heading back home to Toblach. Checking out the tracks in Leutasch and Unterleutasch and parts of the track for Saturday's GanghoferLauf 50 k classic:    Unterleutasch  Someone has taken a red wooden house directly from Dalarna and put it up with another backdrop:)  Picnic time ...  ... with a view over the race track För två veckor sedan tillbringade vi fredagen och lördagen i Leutasch i Österrike, nära Seefeld i Tirol. Vi åkte dit eftersom Marcus skulle köra GanghoferLauf 50 km i klassisk stil på lördagen. Om jag inte skulle ha varit skadad skulle jag ha tävlat i skate på söndagen. Vi hittade ett hotell mycket bra beläget bara 200 meter från spåren och ca 1 km från starten av tävlingen. På fredagen checkade Marcus in banan på skidor och jag stakade lite i Leutasch och Unterleutasch, i en väldigt vacker omgivning. Leutasch och Seefeld i Tirol passar mycket bra för längdskidåkning eftersom du verkligen kan hitta alla typer av spår här. Efter att vi båda hade tränat hade vi picknick i solskenet, innan vi åkte till vårt hotell. Eftermiddagen spenderas med lite arbete, hämtande av nummerlapp och pizza. Lördagen handlade mestadels om loppet, (kolla in nästa inlägg för tävlingsrapporten) och för Chiara och mig som skulle langa vätska till Marcus det var trevligt med solsken och nästan ingen vind, vilket betydde trevliga timmar i solskenet. Numera innebär vätskelangning och att vara redo med extrastavar, också underhållning av en liten kompanjon. Bra då när man hittar en bänk vid starten och en trähäst precis bredvid spåret där banan passerade fyra gånger :) Att ha Chiara med på tävlingarna är i princip aldrig något problem, dock kan det ibland förstås bli lite mer stressigt. Efter loppet stannade vi till för en lunch i solskenet: gulaschsoppa och lite bröd, innan det bar av hem till Toblach igen. Found a hotel conveniently located just 200 meters from the track. It also offered a good breakfast and a nice view from the balcony:)   GanghoferLauf 2022 50k classic    Finished our stay in Leutasch after the race with some gulash soup with a beautiful view and very curious goats:)      Today shoud have been my last race for the season, but unfortunately this season practically ended before it started. In a blog post a couple of week ago I wrote that I was disappointed to miss Toblach-Cortina due to a cold and sinus infection, but unfortunately there was more to come. On my first a bit harder training session after the course of antibiotics was over, I felt a pain on the upper part of my foot. In the beginning of the session I didn't feel anything but along the way it got worse and worse. I almost immediately got afraid that it would be a stress fracture, because the place and the symptoms were spot on. The only thing that didn't point to a stress fracture was the cause of it. I haven't trained any harder or more than before or started with some other type of training that I am not used to, which are the most common ways of getting a stress fracture. The only thing that I could come up with that could have caused a potential stress fracture were my new skating shoes, since they maybe caused a slightly different angle on my foot. I started to feel the pain on a Monday and I got an appointment to a doctor in Toblach on Tuesday afternoon. The doctor suspected a stress fracture, but wanted me to have an MRI to be sure. So on Wednesday I was to Reischach, 30 minutes from Toblach, for an MRI at Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, a center at the foot of the huge alpine system that the Dolomites are famous for. I got the answer directly after the MRI that it, unfortunately, was a stress fracture in the metatarsal bone. Since I only got the medical results (and the fact that it also was only in German and Italian) I really wanted to meet a doctor that could explain the results and tell me more specifically about the rehab. I was very lucky to be so close to this center, because so many specialists are working there. Specialists at knees, hips, feet, elbows etc. On Saturday a got an appointment to a foot specialist and I have to say that I was so satisfied with my visit. The doctor felt very proficient and he also took into consideration my background and my will when discussing the rehabilitation period. The result was also quite promising with hopefully not the longest rest period, also since I had been resting three weeks before this happend. The doctor also recommended me to get inlays for my shoes and boots, and recommended me a shoe shop with an orthopedic clinic that makes inlays, and that has helped many famous cross country skiers, biathletes and alpine skiers, also around 30 minutes from Toblach. So on Tuesday exactly a week after my first visit to the doctor in Toblach I got to try out inlays for me and two days later the were ready. I have to say that it has been very convenient to be here in Toblach when getting this problem. I have got help so fast, every place I have visit have been so close and I have also felt that I have got very professional help from people that really have been proficient with lots of experience. When you get a stress fracture and not being an athlete you often get the advice to just rest, but if you're an athlete or just a person who wants to train you get the advice to be active doing things that don't cause any pain. The first thing that got into my mind after having met the first doctor and got the result from the MRI is perhaps, and hopefully, I can double pole. I know that the three things I like the most, skate, traditonal classic skiing and running, were impossible, but I was thinking that maybe doublepoling would work since you can keep your feet pretty much totally still then. So the day after I was out in the tracks double poling a whole session for the first time (on snow) in, I think five, years. And the best thing was that it didn't hurt and the second best thing was that it felt better than I thought it would. Another thing that is okay to do when having a stress fracture is aqua jogging and luckily we can use the swimming pool at the neighbouring hotel whenever we want. That means that there have been quite some aqua jogging sessions early in the morning there the last couple of weeks. I don't think it is the funniest training but it is good to do something else than just double poling and doing strength training every day. So the last couple of weeks when it comes to training have been all about alternative training and the last week I think that there has been some improvement, so I cross my fingers that hopefully I'm soon back in normal training. I am thankful that I have been able to double pole this period (and I hope that my back/hips manage to stay okay a while longer), but it feels and has felt very disappointing that I missed almost the entire competition season which I have trained a lot for.  Idag skulle jag ha kört min sista tävling för säsongen, men tyvärr slutade denna säsong praktiskt taget innan den ens hann börja. I ett blogginlägg för några veckor sedan skrev jag att jag var besviken över att missa Toblach-Cortina på grund av en förkylning som slutade med bihåleinflammation, men tyvärr skulle det komma mer. På mitt första lite hårdare träningspass efter antibiotikakuren var över, kände jag smärta uppe på foten. I början av träningspasset kände jag inget alls men sen det blev värre och värre ju längre jag körde. Jag blev rädd nästan direkt att det skulle vara en stressfraktur, eftersom platsen och symptomen stämde precis. Det enda som inte pekade på en stressfraktur var den bakomliggande orsaken. Jag har inte tränat hårdare eller mer än tidigare eller börjat med någon annan typ av träning som jag inte är van vid, vilka är de vanligaste sätten att få en stressfraktur. Det enda jag kunde komma på som kunde ha orsakat en potentiell stressfraktur var mina nya skatepjäxor, eftersom de kanske orsakar en lite annorlunda vinkel på foten.
Jag började känna smärtan på en måndag och jag fick en tid till en läkare i Toblach på eftermiddagen dagen efter. Läkaren misstänkte att det handlade om en stressfraktur, men ville att jag skulle åka på en MR för att vara säker. Så på onsdagen åkte jag till Reischach, 30 minuter från Toblach, för en MR på Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, en anläggning vid foten av det stora alpina systemet som Dolomiterna är känt för. Jag fick svar direkt efter MR:n att det tyvärr var en stressfraktur i andra metatarsalbenet. Eftersom jag bara fick resultaten till pappers (och det faktum att de också var skrivna på endast tyska och italienska) ville jag verkligen träffa en läkare som kunde förklara resultaten och berätta mer specifikt om rehab. Jag var väldigt glad över att vi bor så nära Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, eftersom väldigt många specialister arbetar där. Specialister på knän, höfter, fötter, armbågar etc. På lördagen fick jag en tid till en läkare specialiserad på fötter och jag måste säga att jag var så nöjd med mitt besök. Läkaren verkade väldigt kunnig och han tog också hänsyn till min bakgrund och min åsikt och mina tankar när vi diskuterade rehabiliteringsperioden. Resultatet var också ganska lovande vilket förhoppningsvis innebar inte den allra längsta rehaben, också tack vare att jag hade vilat tre veckor innan det hände. Läkaren rekommenderade mig också att skaffa inlägg till mina pjäxor och skor och rekommenderade mig en skoaffär med en ortopedisk klinik som gör inlägg, (och som hjälpt många kända längdskidåkare, skidskyttar och alpina skidåkare), även det endast cirka 30 minuter från Toblach. Så på tisdagen exakt en vecka efter mitt första besök hos läkaren i Toblach fick jag prova ut inlägg och två dagar senare var de klara. Jag måste säga att det har varit mycket bekvämt att vara här i Toblach när jag drabbades av den här skadan. Jag fick hjälp väldigt snabbt, alla ställen jag har besök har legat så nära och jag har också känt att jag har fått professionell hjälp från människor som verkligen har varit kunniga och haft mycket erfarenhet. När du får en stressfraktur och inte är idrottare får du ofta rådet att bara vila, men om du är idrottare eller bara en person som vill träna får du ofta rådet att du ska vara aktiv så länge det du gör inte orsakar smärta. Det första jag tänkte efter att ha träffat den första läkaren och fick resultatet från MR:n är att kanske, och förhoppningsvis, kan jag staka. Jag vet att de tre saker jag gillar mest, skate, traditionell klassisk skidåkning och löpning, var omöjligt, men jag tänkte att kanske stakning skulle fungera eftersom du kan hålla fötterna nästan helt stilla då. Så dagen efter var jag ute i spåren och gjorde mitt första stakpass på snö (alltså endast stakning) på kanske fem år. Och det bästa var att det inte gjorde ont och det näst bästa var att det kändes bättre än jag trodde det skulle kännas. En annan träningsform som är okej när du har en stressfraktur är vattenlöpning och turligt nog kan jag använda poolen på det närliggande hotellet när jag vill. Det betyder en hel del vattenlöpning tidigt på morgonen de senaste veckorna. Jag tycker inte att det är den roligaste träningen men det är bra att göra något annat än att bara staka och köra styrketräning varje dag. Så de senaste veckorna, när det kommer till träning, har handlat om alternativ träning och den senaste veckan känns det som om det har skett en viss förbättring, så nu håller jag tummarna att jag snart är tillbaka i normal träning igen. Jag är väldigt tacksam att jag har kunnat staka den här perioden (och jag hoppas att min rygg/mina höfter pallar med ännu ett tag), men det känns och har känts väldigt tråkigt att jag missade i princip hela tävlingssäsongen som jag tränat mycket inför.  GranFondoValCasies/GsiesertalLauf 30 km skate På söndagen var det dags för skateloppet, det var samma bana som på lördagen, men lite kallare vid start, -5 grader. Jag bestämde mig för att köra loppet eftersom Anna inte kunde köra. Jag har haft problem med en menisk så jag har inte kunnat träna så mycket skate, kanske 7–8 pass sen december. Jag kände mig överraskande pigg på söndag morgon och jag var uppe redan vid kl. 5 på morgonen för att se Finland ta OS-guld i hockey. Jag hamnade längre bak i startledet den här dagen. Kom till starten cirka 1 h innan loppet började och var kanske i 11:e led i grupp 1. Jag öppnade relativt lugnt och såg på klockan efter loppet att de första 6 km gick bara 30 sek snabbare än på lördagen och första 15 km cirka 1,5 minut. Men trots det var jag cirka 8 minuter snabbare totalt på söndagen. Jag öppnade kanske lite för lugnt, men gick också lite för hårt i backarna så efter cirka 15 km var jag relativt trött när vi kom in på det flata partiet av banan, och jag hade fullt upp med att hänga med min grupp och fick släppa den med cirka 4 km kvar. Då kom också 3 åkare bakifrån som passerade mig. Jag orka inte hänga på dem heller. Jag slutade på 60:e plats och 7:a i H40. Loppet anses att vara det största loppet i området, nästan större än Toblach-Cortina. Loppet sänds också på den italienska public service tv-kanalen RAI. ¨ Fakta: Temp: -5 i start och sol Före: Hårda och fina spår, lite mjuka mot slutet Struktur: L1 Rill: Rak 2 mm Skidor: Madshus F3 Deltagare: 438 på 30 km och 257 på 42 km GranFondoValCasies/GsiesertalLauf 30k skate On Sunday, it was time for the race in free technique, it was the same track as on Saturday, but a little colder at the start, -5 degrees. I decided to do the race because Anna couldn't. I have had problems with a meniscus so I have not been able to train so much skate, maybe 7–8 training sessions since December. I felt surprisingly alert on Sunday morning and I was up already at 5 o'clock in the morning to watch Finland taking the gold medal in icehockey in the Olympics. I ended up further back in the startgroup this day. We came to the start about 1 h before the start and I was maybe in the 11th line in group 1. I started the race relatively controlled. I looked at my watch after the race that the first 6k went just 30 sec faster than on Saturday and the first 15k about 1,5 minutes faster. But still I was about 8 minutes faster overall on Sunday. I started maybe a bit too controlled, but also pushed a bit too hard in the uphills so after about 15 k, when we came to the flat part of the track, I was quite tired and I had to fight very hard to hang on to my group and had to drop it when it was about 4k left. Then 3 skiers also came from behind and passed me. I didn't manage to stick with them either. I ended up in 60th place overall and 7th in M40. The race is considered to be the biggest race in the area, almost bigger than Toblach-Cortina. The race is also broadcasted on the Italian public service TV-channel Rai. Facts: Temp: -5 in start and sun Before: Hard and nice tracks, a little soft towards the end Structure: L1. Rill: straight 2 mm Skiing: Madshus F3 Participants: 438 at 30 km and 257 at 42 km  Photo from the TV from Rai's broadcasting   Time for pasta party:)   GranFondoValCasies/GsiesertalLauf 30 km klassiskt Lördagen den 19 februari var det dags för ytterligare ett lopp i vår granndal som ligger 30 minuter bort med bil, GranFondoValCasies/GsiesertalLauf. Du kan välja om du kör 30 eller 42 km. Jag har alltid kört 30 km i detta lopp. Det är ett relativt flackt lopp. Ska du däremot köra 42 km kommer du att få 300 extra höjdmeter. Jag har deltagit i loppet 2 gånger tidigare. Inför loppet hade jag varit sjuk tills 2 veckor innan och jag hade också sovit lite dåligt sista veckan, kanske p.g.a. OS. :) Jag var på plats cirka 1,5 timme innan start och fick mina skidor i fjärde led i grupp 1. De var många i elitledet, cirka 50 herrar och kanske 20 damer. Starten gick bra och loppet börjar med en av dess kraftigaste uppförsbackar efter cirka 1 km. Där körde jag på bra och loppet flöt på. Jag var kanske lite stressad i början och hade hög puls. De första 15 km går lite upp och ner med kortare uppförs- och nedförsbackar. Jag jagade på ganska hårt här och gick upp och drog och försökte ta placeringar. Där gick jag kanske på lite för hårt. De sista 15 km går lätt uppför och här var vi 3 stycken i min grupp när det partiet började. Jag tänkte att jag inte skulle dra, sedan kom det en grupp bakifrån som gick riktigt hårt. Den gruppen kom fast oss och då hängde vi tre andra på. En av åkarna i denna grupp var riktigt stark och splittrade gruppen. Jag hängde med honom. Men efter cirka 22 km hade vi tappat tempo, så stora delen av gruppen kom fast oss igen. Sista 3 km till mål var riktigt tungt och jag höll på att tappa gruppen flera gånger, men sista kilometern gick jag ifrån gruppen och lyckades också spurta ned killen som varit så dragvillig i gruppen. Loppet slutade med en 30:e placering och andra plats i H40. En helt okej insats. Jag är nöjd över de herrar jag slog, men som vanligt vill man utmana de bästa damerna och bland annat en tyska Franziska Müller som jag brukar ha jämna kamper med var snabbare än jag till 30 km trots att hon körde 42 km. Jag slog henne bland annat i Pustertal Ski Marathon med 2 minuter. I och för sig var jag bara 1 minut efter Nadine Herrman som åkt världscup för Tyskland i år. Kände nog att formen inte var riktigt på topp, däremot hade jag bästa skidorna av dem jag åkte med. Det får jag tacka min vallare Christian på Kraler Sport. Fakta: Temp: +1 i start och mulet Före: Hårda och snöiga spår första 15 km, sedan mer och mer sugföre Struktur: L1 Rill: Kryss bak Skidor: Madshus DP Deltagare: 351 stycken på 30 km och 199 på 42 km Att tänka på:
GranFondoValCasies/Gsiesertallauf 30 km classic On Saturday, February 19th, it was time for another race in our neighboring valley that is 30 minutes away by car, GranFondoValCasies/GsiesertalLauf. You can choose whether you go 30k or 42k. I have always run 30k in this race. It is a relatively flat race. However, if you choose to go 42k you will get 300 extra altitude meters. I have participated in the race 2 times before. Before the race I had been sick until 2 weeks before and I didn’t sleep very well last week, maybe due to the Olympic Games:) I was at the start about 1.5 hours before the start and got my skis in the fourth line of group 1. They were many skiers in the elitegroup, about 50 men and maybe 20 women. The start went well and the race begins with one of its toughest uphills after about 1 km. There I pushed well and had a good flow. I maybe was a bit stressed at the beginning and had high pulse. The first 15k goes a little up and down with shorter uphills and downhills. I pushed pretty hard here, took the lead in my group and tried to take positions. There I might have pushed a bit too hard. The last 15k goes slightly uphill and here we were three in my group when this part began. I thought I would not take the lead of the group here, then it came a group from behind that went really hard. The group caught us and then the three of us managed to keep their backs. One of the skiers in this group was really strong and split the group. I managed to go with him. But after about 22 km, the speed had decreased, so the large group caught us again. The last 3k were really heavy and I was about to having to let go of the group several times, but the last kilometer I managed to leave the group behind me and also managed to win the sprint against the guy who had been so active in the race. The race ended with a 30th place overall and a second place in H40. A perfectly okay performance. I am satisfied over the men I beat, but as usual, you want to try to beat the best ladies. For example, a German skier, Franziska Müller, who I usually have close struggles againt was faster on 30 k than I was, even though she went 42k. I beat her for instance in Pustertal Ski Marathon by 2 minutes. But on the other hand, I was only 1 minute after Nadine Herrman who have participated in the World Cup for Germany this year. I felt that the shape was not really on top, however, I had the best skis of those around me. I get to thank my waxer Christian on Kraler Sport. Information: Temp: +1 in the start and overcast Condition: Hard and snowy tracks first 15 km, then the tracks were getting more and more wet Structure: L1. Rill: Cross rear Skiing: Madshus DP Participants: 351 at 30k and 199 at 42k Things to remember: - Start hard - Sleep better before the race - Good time to be at the start before the race - Satisfied that I manage to stay in the group - Took a lot of liquid, maybe even a little too much. Anna gave liquid 3 times and then I took from the tables 2–3 times at a race of 1.5 hours  The leading group    |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2024
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde