 A tired skier without technique with cramp in her thighs :) Anna's race: The day after Semesterloppet it was time for Getaloppet on rollerskis, a 44k race with three laps on a 14 k course, and a finish that consists of an uphill of around 1,5k. I knew that it would be tough to compete two days in a row, but I really thought it would be fun to do classic race, and I wanted to compete in the competition class and then I had to do 44k (you could also go 2 laps). I felt a bit tired before the start, but still looking forward to competing. We were only two women in my class (the same person I competed against last year in ÅM where I come second). My plan before the race was two give it all and just try to hold her back, but unfortunately this was not what happened. The first three kilometers had a mix of cross winds and head winds, and I had to struggle to hold her back, and when she also glide away from me in the downhills, I thought it was too tough to fight to keep her back, if I would be able to stand the distance. Afterwards I don’t really know how I was thinking there, I should have pushed all that I had, and didn’t think about how long as should have managed to keep her back. To have been able to catch up with her later in the race, is almost impossible when she was fresh and I had competed the day before, she is used to long distance ski races like Vasaloppet and it was a strong headwind the last part of every lap. I still think that the first lap went quite good, especially in the parts with tail and cross winds. On the second lap I started to become tired and suffer a bit from dehydration and cramps in the stomach. The third lap was pretty much about getting to the finish line: I was out of gas😊 The flat parts with cross and tail wind still went okay, but when coming to the part with headwind my thighs were cramping so much that I had trouble double poling in periods. I started to have some problems also earlier but then it affected me mostly in kick double poling, so that I had to use the diagonal stride technique instead. To sum it up: it was very fun to compete, but if you want to perform your best, do not compete two days in a row. And a big thank you to my mum and dad who took care of Chiara and cheered for us, it meant a lot😊 Dagen efter Semesterloppet var det dags för Getaloppet på rullskidor, ett 44 km-lopp med tre varv på en 14 km bana och en finish som består av en uppförsbacke på drygt 1,5 km. Jag visste att det skulle vara tufft att tävla två dagar i rad, men jag tyckte verkligen att det skulle vara kul att få köra ett klassiskt lopp, och jag ville tävla i tävlingsklassen och då var jag tvungen att välja 44 km (man kunde också åka 2 varv). Jag kände mig nog lite trött innan starten, men såg fortfarande väldigt mycket fram emot loppet. Vi var bara två damer i min klass (samma person som jag tävlade mot förra året i ÅM då jag blev tvåa). Min plan innan loppet var att ge allt och bara försöka hålla hennes rygg, men tyvärr var det inte vad som hände. De första tre kilometerna hade en blandning av sidovind och motvind, och jag var tvungen att kämpa för att hålla hennes rygg, och när hon också gled ifrån mig i nedförsbackarna tyckte jag att det blev för tufft att hålla hennes rygg, om jag skulle kunna hålla hela loppet. Efteråt vet jag inte riktigt hur jag tänkte där, jag borde bara ha givit precis allt jag hade och inte tänkt på hur länge jag skulle orka. Att tänka att jag skulle kunna komma i kapp henne senare i loppet, är nästan omöjligt då hon var fräsch och jag hade tävlat dagen innan, hon är van vid långdistansskidlopp som Vasaloppet och det var stark motvind den sista delen av varje varv. Jag tycker ändå att det första varvet gick ganska bra, särskilt i delarna med med- och sidovind. På det andra varvet började jag bli trött och led lite av vätskebrist och kramper i magen. Det tredje varvet handlade mest om att ta sig i mål: Bensinen var helt enkelt slut😊De platta delarna med sido- och medvind gick fortfarande okej, men när jag kom till delen med motvind krampade mina lår så mycket att jag i perioder hade problem att staka. Jag började få lite kramper redan tidigare men då påverkade det mig mest i stakning med frånskjut, så att jag var tvungen att diagonala i stället. Sammanfattningsvis: Det var väldigt roligt att tävla, men om du vill prestera ditt bästa, tävla inte två dagar i rad. Och ett stort tack till min mamma och pappa som tog hand om Chiara och hejade på oss, det betyder mycket😊  The finish. Very nice with all the cheering and the music, even though people had been there for a while  Ready for some "fika" afterwards  Marcus did a good race finishing 6th  The podium: 1. Isac Holmström, 2. Olli Tyrväinen, 3. Jerry Danielsson  Celebrating our wedding anniversary in the best way
0 Comments
Most of our first week of vacation we spent on Marcus parents' cottage with them and Marcus brother with family. Chiara really like to be with her cousin so I think she appreciated the days there a lot. The first day Chiara and her cousin tested to catch some stickleback with nets     On the second day we went to the main island of Kumlinge for some running, and most of the day was otherwise about relaxing. Chiara and I were also out in the forest for picking blueberries.       The third day was also mostly about taking it easy and a visit to the playground and the shop on the main island.   The fourth day consisted of a test run for Marcus (unfortunately not for me, becaus eof back problems), fishing, a trip to some friends with the gig and enyoing our own catch for dinner.           The last day was mostly about packing, but I and Marcus went up early and I did some strength training on the bridge and Marcus went out for a jog in the forest  Some nice days in the Åland archipelago, and I think Chiara really liked spending time with her cousin
 We managed to finish all our work one day earlier than planned, so our first day of vacation Marcus and I ran a part of Lemlandsleden 19k/25k. This training session is one we have talked a lot about that we would like to do, and when my parents were coming to town at a good time, we could run from A to B, instead of having to run the same way back to the car again. The part that we ran turned out be well marked, only at one place one pole was hidden behind a tree, and at one place only we took the wrong way. It was fun to ran at new places, and in another pace than we are used to. The trail consists mostly of different types of forest, but it also of rocks and some easier climbs at some places. Some kilometers were also gravel and asphalt, and I know that a big part of the trail that we didn’t run is also asphalt. To sum it up: it is a nice trail to walk or run, and absolutely worth a training session, but I don’t think that you should have too high expectations. They promote it with great views, but still I think that the places with great views are very few, and mostly you are surrounded by forest.     Vi lyckades bli klara med allt vårt arbete en dag tidigare än planerat, så på vår första semesterdag sprang Marcus och en stor del av Lemlandsleden 19 km/25 km. Detta träningspass är ett som vi har pratat mycket om att vi skulle vilja göra, och när mina föräldrar var på väg till stan en bra tid, kunde vi springa från A till B, istället för att behöva ta samma väg tillbaka till bilen igen. Den del som vi sprang visade sig vara väl markerad, på bara på en plats var en stolpe gömd bakom ett träd, och på bara ett ställe tog vi fel väg. Det var kul att sprida på nya platser och i en annan fart än vi är vana vid. Leden består mestadels av olika typer av skog, men också av berg och några enklare klättringar på vissa ställen. Några kilometer gick också på grus och asfalt, och jag vet att en stor del av den del som vi inte sprang också är asfalt. För att sammanfatta det: Det är en fin led att vandra eller springa, och absolut värt ett träningspass, men jag tycker inte att man ska ha alldeles för höga förväntningar. De marknadsför leden det med fin utsikt, men ändå tycker ändå att platserna med fin utsikt är väldigt få, och mestadels är du omgiven av skog.      This year we did a repeat of an old favorite and went to Bentes in Eckerö to the theatre Pippi in the South Seas. We thought it was good last year and a quite cosy summer activity, so we asked Chiara if she wanted to go this year too. We watched the movie back home first to see that it wasn’t going to be too frightening, but she really liked it. The theatre was about two hours with a pause in between, a quite okay length for Chiara. We liked it this year too; the positive thing was that it was more songs this year (something Chiara likes) and the negative thing was that it was more “the same” this year. Last year’s theatre had more different scenes. På Chiaras första lediga dag på sommaren gjorde vi en favorit i repris och åkte till Bentes i Eckerö för att gå på teatern Pippi Långstrump på de sju haven. Vi tyckte att det var bra förra året och en rätt mysig sommaraktivitet, så vi frågade Chiara om hon ville gå i år också. Vi såg filmen hemma först för att kolla lite att den inte skulle vara för skrämmande, men hon gillade den verkligen. Teatern var ungefär två timmar med paus, en ganska okej längd för Chiara. Vi gillade teatern i år också. Positivt var att det var fler sånger i år (något Chiara gillar) och det negativa var att det var mer ”lite samma sak” i år. Förra årets teater hade fler olika typer av scener.     Filippa Enroos is really doing a great job as Pippi Långstrump, a very good actress and very good with children After the performance we went to the beach for some swimming and homemade red currant pie. Efter teatern åkte vi till en strand för lite bad och hemlagad rödvinbärspaj.    A couple of weeks ago, we three and Chiaras cousin with parents, went to Stall Bifrost in Hammarland for Chiara's birthday gift. She got the opportunity to hang around with different animals at a farm, and most importantly for her, to tace care of a horse and also tested to ride for the first time. It was a nice visit, and I also think it was very nice to be around animals, and Marcus also thought it was nice to see and pet newly born chickens. Chiara especially liked the part where she got to be with the horse, since that is something she hasn't done so much and something she thinks is exciting. In Toblach we are often in the stable so she is used to the environment and there she sees hens, and eggs (and also cows) all the time. Also the cat was popular, but I think she appreciated it all. A very nice gift from her cousin with family!    För ett par veckor sedan var vi tre och Chiaras kusin med föräldrar, till Stall Bifrost i Hammarland för Chiaras födelsedagspresent. Hon fick möjlighet att träffa olika djur på en gård, och viktigast av allt för henne, att "sköta" en häst och också att rida för första gången. Det var ett trevligt besök, och jag tycker också att det var väldigt härligt att vara bland djur, och Marcus tyckte också att det var roligt att se och klappa nyfödda kycklingar. Chiara gillade särskilt den del där hon vara med hästen, eftersom det är något som hon inte gjort så mycket och tycker att är spännande. I Toblach är vi ofta i stallet så hon är van vid miljön och där ser hon också höns och ägg (och även kor) hela tiden). Katten var också populär, men jag tror att hon uppskattade allt. En väldigt trevlig gåva från hennes kusin med familj!       Ready for start  Happy and halfways Two weeks ago, I, Chiara and Marcus participated in Semesterloppet in Eckerö on Åland. Marcus and Chiara did the 1k race together (and I was also with the last half as a part of my warmup). For Chiara the race went well, and for me not so good.😉 I ran 12k on a three laps course where the track consists of grass, gravel road, forest paths and maybe 500 meters of ”stocks and logs”. My plan was to not start so fast, but rather get a good feeling and hopefully be able to increase the speed the second and third lap. Unfortunately, the warmup didn’t feel any good, my legs were not very good, but even worse was that I also felt short of breath. I stuck to my plan to start not too fast, but I still think that I had to work hard for every meter. I was also a bit concerned of breath because I still felt short of breath. When the second lap started, I was tired, but then I caught another runner and took his back in the head wind. This lap went slower, but it also felt smart to stay behind him as long as it was head wind since it was way too long to the woman in front of me, and I didn’t have anyone close behind (I also had in mind that I was going to compete the day after too). When we came to the ”rougher” part I passed him and then I think that I ran the last part of the second/beginning of the third lap smarter, and the third lap went a bit faster again. I tried to not go all that I had, to save some energy for the day after, so I was tired when crossing the finish line but not totally exhausted. If I shall come up with something positive, I feel that I have improved running in rougher terrain, and I did better this year than 2021, otherwise I unfortunately don’t have so much positives things to take with me.   Ready for a high five with Chiara on the finish line För två veckor sedan deltog jag, Chiara och Marcus i Semesterloppet i Eckerö på Åland. Marcus och Chiara sprang 1 km-loppet tillsammans (och jag var också med den sista halvan som en del av min uppvärmning). För Chiara gick loppet bra, och för mig inte så bra 😉 Jag sprang 12 km på en varvbana med 4 km-varv där banan består av gräs, grusväg, skogsvägar och cirka 500 meter över ”stockar och sten”. Min plan var att inte börja så snabbt, utan snarare få en bra känsla och förhoppningsvis kunna öka farten andra och tredje varvet. Tyvärr kändes inte uppvärmningen något vidare, mina ben var inte särskilt pigga, men ännu värre var att jag också kände mig andfådd på ett konstigt sätt. Jag höll fast vid min plan att börja inte för snabbt, men jag tyckte ändå att jag var tvungen att jobba hårt för varje meter. Jag var också lite orolig för min andfåddhet och konstiga känsla jag inte var van vid. När det andra varvet började var jag trött, men sedan kom jag ikapp en annan löpare och höll hans rygg i motvinden. Detta varv gick långsammare, men det kändes också smart att hålla sig bakom honom så länge det var motvind eftersom det var alldeles för långt till nästa dam framför mig, och ingen låg nära bakom (jag hade också i åtanke att jag skulle tävla dagen efter). När vi kom till den ”mer obanade delen” passerade jag honom och sedan tycker jag att jag sprang den sista delen av det andra/början av det tredje varvet smartare, och det tredje varvet gick lite snabbare igen. Jag försökte att inte gå allt jag hade, för att spara lite energi för dagen efter, så jag var trött när jag korsade mållinjen men inte helt slut. Om jag ska komma med något positivt, känner jag att jag har blivit bättre på att springa i ”tuffare” terräng, och jag presterade bättre i år än 2021, annars har jag tyvärr inte så mycket positiva saker att ta med mig.  Nice with a swim afterwards in the quite cold water For Chiara the first day of the trip consisted of play at the playroom on the ferry and then more play at a playground before the race and then swimming in the sea while I was warming up and ran. Things that she really likes. För Chiara bestod den första dagen på resan av lek i lekrummet på färjan och sedan mer lek på en lekplats före loppet och sedan bad i havet medan jag värmde upp och sprang loppet. Saker som hon verkligen gillar.   We had booked a family room and I had read somewhere that the hotel offered a small gift for children, something I message the hotel about. Unfortunately I didn't seem to be for our booking, so I just let it go. But we were very happy to see that at check in Chiara got a small gift box (I don't know if this still was for every family or if it was my message), which she was very happy for. Vi hade bokat ett familjerum och jag hade läst någonstans att hotellet erbjöd en liten gåva till barn, något jag skickade ett meddelande och frågade hotellet om. Tyvärr verkade det inte gälla för vår bokning, så jag tänkte inte mer på det. Men det var väldigt fint att se att vid incheckningen fick Chiara en liten present (jag vet inte om detta ändå gällde för alla familjer eller om det var mitt meddelande), som hon blev riktigt glad över.  The second day started with hotel breakfast (after Marcus run, and some work before Chiara woke up), something we all like:) Den andra dagen började med hotellfrukost (efter Marcus löptur, och lite jobb innan Chiara vaknade), något vi alla gillar :)   Then the rest of the day consisted of nice walks, a boat ride, more playing at a playground, first tube ride for Chiara and some ice cream in the sun. Sen bestod resten av dagen av trevliga promenader, en båttur, mer lek på en lekplats, första turen med tunnelbana för Chiara och lite glass i solskenet           Two days that we all were very happy about!
Två dagar som vi alla gillade!  When we decided to go to Stockholm for the race, we wanted that all of us would get something that we like on the trip. Both Marcus and I love morning runs, and since I had competed the day before, Marcus went out alone for a fantastic morning run in such a lovely part of Stockholm, the area of and around Hammarby Sjöstad. We have been staying here before and we really like this part of Stocholm. Take a look at the photos and you see why :)    När vi bestämde oss för att åka till Stockholm för löploppet ville vi att vi alla skulle få uppleva något som vi gillar på resan. Både Marcus och jag älskar att löpa på morgonen, och eftersom jag hade tävlat dagen innan stack Marcus ut ensam för ett fantastiskt morgonpass i en så fin del av Stockholm, i och runt Hammarby Sjöstad. Vi har bott här tidigare och vi gillar verkligen den här delen del av Stochkolm. Ta en titt på bilderna så förstår ni varför :)     Four weeks ago we made a spontaneous trip to Stockholm for the race Sthlm10k. The same day as the race took place it was ÅM in rollerskis, a race we would have liked to participate in, but since Marcus had been sick the weeks before and couldn’t start, he came up with the idea on Sunday to go to Stockholm so that I could run the race on Tuesday😊 Since I want to have some 10k races, I thought it was a nice idea, (even though I also thought that it would have been nice to ski ÅM). We went to Sweden with the day ferry since the race took place at 19.30 (first time for that I was running an evening race). I was glad that the air conditioning was on both on the ferry and on the bus because it was a very warm day (when we came to Stockholm the temperature was 27 degrees). We went by foot to Rålambshovsparken, the place where I could pay and pick up my bib and where the race started. After that it was time for some time in the playground and snack, until I started the warm up around 30-40 minutes before the start. I think that the warm up felt okay, although it was very hot (and unfortunately I didn’t have any water before the start, don’t forget that next time😊) Since the race had pacers at different pace I had decided to try to stay behind the 45 minutes pacer. Unfortunately, the start went a bit too fast for me in periods and I decided to drop the pacer. The first two kilometers were under 4.30 and felt okay, but then it was unfortunately very tough until the finish line. I had hoped that I could have gone quite easily the first 5k and the hopefully could have increased the pace a bit until Västerbron, that is a quite tough part of the course, who logically would go slower, and hopefully would have had some strength left to push the last two kilometers. Unfortunately, I couldn’t stick to this plan at all since I really had to dig deep from three kilometers to the finish line. I don’t really know why I did such a bad race but probably the warmth was the main factor. It really felt that the heat surrounded you from all sides, and the fact that I forgot my water bottle before the start didn’t make it better. I also think that I was standing still too long before the start. They wanted us to come to the starting line around 10-15 minutes before the start, and I think that I got a bit stiff before the race started. It really feels very disappointing hat I have tough to show my best when it comes to races. Almost always I am better at the training sessions, than at the races. Extremely annoying and disappointing, and very often I don’t know the reason for it. When I am nervous, I understand that I could perform less good, but now I am more often not nervous than nervous. Before I was maybe a bit worried to start to hard to not be able to keep up the speed the whole race, but now I don’t know if it is more the opposite that is the problem. One reason could also be the lack experience of competitions, since I really started competing in 2017, but at the same time, that is now six years ago. I was still very pleased with the fact that I really struggled and gave all I had to the finish line, and I also managed the pass many runners the last hundred meters, after a long sprint (something I have worked on). Although I really struggle with my performance, I still love the whole thing with competitions, the expectations before the race, the struggle or hopefully the good feeling and often great atmosphere during the race, and the, hopefully, joy and exhaustion after the race.  Åländska Johanna Bäcklund vann efter en mycket bra finish    För fyra veckor sedan gjorde vi en spontan resa till Stockholm för loppet Sthlm10. Samma dag som loppet ägde rum var det också ÅM i rullskidor, ett lopp som vi båda skulle ha velat delta i, men eftersom Marcus hade varit sjuk veckorna innan och kunde inte starta, kom han på söndagen innan (loppet gick på en tisdag) på idén åka till Stockholm så att jag kunde springa loppet på tisdagen😊 Eftersom jag gärna vill springa 10 km-lopp, tyckte jag att det var en kul idé (även om jag också tyckte att det hade varit skoj att köra rullskidstävlingen). Vi åkte till Sverige med dagsfärjan eftersom loppet startade först 19.30 (första gången jag sprang ett kvällslopp). Jag var glad att luftkonditioneringen var på både på färjan och på bussen eftersom det var en väldigt varm dag (när vi kom till Stockholm var det 27 grader). Vi promenerade till Rålambshovsparken, platsen där jag kunde betala och hämta min nummerlapp och där starten för loppet var. Tiden fram till start tillbringades på en lekplats och ätandes lite mellanmål tills jag började uppvärmningen cirka 30–40 minuter före start. Jag tyckte att uppvärmningen kändes okej, även om det var väldigt varmt (tyvärr hade jag ingen vattenflaska med till starten, något jag inte får glömma nästa gång). Eftersom loppet hade farthållare för olika farter hade jag bestämt mig för att försöka hålla mig bakom 45 minuters farthållaren. Tyvärr gick starten lite för snabbt för mig i perioder och jag bestämde mig för att släppa farthållaren. De första två kilometerna gick under 4.30 och kändes okej, men sen var det tyvärr väldigt tufft ända fram till mål. Jag hade hoppats att jag kunde ha sprungit ganska lätt de första 5 km och förhoppningsvis kunde ha ökat takten lite fram till Västerbron, en ganska tuff del av banan, som logiskt skulle gå långsammare, och sen förhoppningsvis haft lite kraft kvar för att trycka på de två sista kilometerna. Tyvärr kunde jag inte hålla mig till den här planen alls eftersom jag verkligen var tvungen att kriga från tre kilometer fram till mål. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde ett så dåligt lopp men förmodligen var värmen den största orsaken. Det kändes verkligen som om värmen omgav mig från alla håll (solen kom också lagom fram till start), och det faktum att jag glömde min vattenflaska innan starten gjorde det inte bättre. Jag tror också att jag stod lite för still lite för länge innan starten. De ville att vi skulle komma till startlinjen cirka 10–15 minuter före starten, och jag tror att jag blev lite styv innan loppet började. Det är verkligen en stor besvikelse att jag har svårt att få till mitt bästa på tävlingar. Nästan alltid är jag bättre på träningspassen än på tävlingarna. Extremt irriterande och nedslående, och mycket ofta vet jag inte orsaken till det. Om jag är nervös förstår jag att det kan vara svårare att prestera bra, men nu är jag oftare inte nervös än nervös. Tidigare var jag kanske lite orolig för att börja får tufft för att inte kunna hålla farten uppe hela loppet, men nu vet jag inte om det i stället är mer det motsatta som är problemet. En anledning kan också vara bristen på tävlingsvana, eftersom jag verkligen började tävla först 2017, men samtidigt är det nu sex år sedan. Jag är fortfarande mycket nöjd med det faktum att jag verkligen kämpade och gav allt jag hade ända fram till mål, och jag lyckades också passera många löpare de sista hundra metrarna efter en lång spurt (något jag tränat på). Även om jag verkligen kämpar med att prestera på tävlingar, älskar jag fortfarande allt som har med tävlingar att göra, förväntningarna före loppen, kampen eller förhoppningsvis den goda känslan och ofta härliga atmosfären under loppen, och förhoppningsvis glädjen och tröttheten efter loppet.   |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Juni 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde