När vi landade i Italien med flyget från Turkiet hann vi med ett besök i Bologna. En stad vi verkligen kom att gilla! Bologna är huvudstad i regionen Emilia-Romagna, och ligger cirka två och en kvarts bilresa från Volterra. Staden kändes först lite ruffig när vi kom in i den, (vilket ju många städer kan vara), men centrum visade sig sen vara riktigt fint och väldigt trevligt. Hela stan kryllade av folk, flera gatumusikanter spelade musik och flera butiker hade börjat julpynta, vilket bidrog till en väldigt mysig stämning. Överlag var de flesta människorna riktigt trevliga här också, allt från flygplatspersonal till olika yrkesgrupper på stan. Bologna är också en riktig studentstad, med ett av världens, och Europas äldsta universitet, grundat 1088. Här finns många olika fakulteter, och cirka 100 000 inskrivna studenter. Såg att man bland annat kan studera översättning och tolkning, vilket ju kändes lite kul för mig:) En speciell sak med Bologna är att en stor del av gatunätet är täckt av valv, vilket förutom att det är mäktigt och annorlunda, dessutom är väldigt praktiskt om det regnar. Bologna har också sitt eget lutande torn dock är det inte alls lika känt som Pisas, av någon anledning vi tyvärr inte känner till. Bologna räknas också som Italiens mathuvudstad, och vi ville ju gärna prova något av utbudet. Vi hade tänkt oss en riktig tagliere (en tallrik med kallskuret och ostar), en pasta bolognese (omtvistat om den är härifrån eller inte, men tänkte att det kunde vara kul att prova på i vilket fall som helst) och en zuppa inglese (en efterrätt gjord på sockerkaka/savoiardikex och vaniljkräm, som en variant av tiramisu). Medan vi strosade runt kom vi in på en riktig matgata och gick förbi ett mysigt, lite speciellt ställe där vi såg att de serverade tagliere. Många satt ute fastän det var ganska kyligt, men vi kände mer för att sitta inne, och hade tur och fick plats fastän det bara fanns ett fåtal bord inomhus. Vi tänkte att vi kunde börja här med förrätt, och sen gå vidare någon annanstans. Förutom kallskuret och olika ostar beställde vi in olika bröd. Till det ett rödvin också, kul att pröva ett från en annan region. Det mesta var riktigt gott, och mycket var det också, vilket gjorde att vår kulinariska Bologna-resa slutade där, vi var båda helt enkelt för mätta för att äta något mer:)
Lite dåligt med uppdateringar på bloggen de senaste två veckorna, men nu ska det bli bättre igen. I det här inlägget kommer en bildkavalkad (och lite text också) om våra veckor i Alanya, fastän det är lite på en vecka sen vi kom därifrån. Alanyas centrum. Lite bilder från olika platser i staden. Strandpromenaden vid Kleopatra-stranden Parker och planteringar. Inne i Alanya finns många vackra planteringar och flera parker, där du kan slå dig ner och koppla av en stund. Blomsterprakt. Härligt klimat leder till att det prunkar av blommor på många ställen. Träning. Marcus hyrde cykel och fick till flera bra pass på 60-70 km. En del gympass, löppass och rullskidspass blev det också för hans del. Många tittade ganska långt :) Jag själv spenderade många pass på mina föräldrars crosstrainer, och körde också styrke- och stabiltetsövnigar. När vi bodde på Sunprime blev det också crosstrainer och gym för mig. Morgondopp efter träningen, den perfekta starten på dagen! Turkisk mat. Lite bilder från lite olika maträtter som äts här nere. Hav och strand Utsikt Marknaden. En av våra höjdpunkter. Vi gillar verkligen att strosa omkring på marknaden, och handla frukt och grönt, och den här gången även fisk.
Under vår trip till Alanya har vi bott några dagar på Sunprime Alanya Beach. Hotellet ligger mitt på Kleopatra-stranden, och har mest skandinaviska gäster. Standarden är hög och personalen mycket professionell. Här kommer en lite summering från dessa dagar: Förutom att du har tillgång till Medelhavet ett stenkast från balkongen och restaurangen finns här också två mycket fina poolområden. Ett av kriterierna när vi bestämde hotell var att det skulle finnas ett bra gym, och det finns det här. Både maskiner och fria vikter, och rent och snyggt. Restaurangen har ett mycket fint läge mitt på stranden. Vi hade all inclusive när vi bodde här, och eftersom det är slutet på säsongen var det vissa dagar buffé, vissa dagar à la carte och vissa dagar man fick välja mellan ett visst antal rätter. Loungen på stranden Fina rum, vacker utsikt och nya djur varje dag:) Det är som sagt slutet på säsongen här så i lördags var vi 4 personer på hotellet, och 1 katt;), kändes lite speciellt Så hur sammanfattar vi dagarna: mycket trevlig och professionell personal, fräscht och rent överallt, snygga faciliteter, fina rum samt ett bra gym. Men all inclusive är nog inget för oss; visst är det skönt att få allt färdigt vid nästan alla tidpunkter på dagen, men jag tycker nog betydligt bättre om att gå ut och äta ibland (för då känns det mer speciellt) och att pröva olika/nya ställen. Dessutom tycker jag om att laga mat själv också:) Vi kom också fram till att all inclusive nog är för personer som tränar cirka 2 pass om dagen, men tanke på att man nog äter lite för mycket lite för ofta;) Under våra dagar hade vi också lite för många dagar då vi inte mådde riktigt bra, tror inte att maten var dålig, men det var tydligt att det var något som vi inte riktigt tålde. En trevlig upplevelse, men vi tycker att det är väldigt skönt att vara tillbaka i mina föräldrars lägenhet!:) /Anna
Pienza är en liten stad i Orciadalen. Staden finns med på UNESCOs världsarvslista och är bland annat känd för sin pecorino, en typ av fårost. Pienza är en av de städer i Toscana vi gillat mest. Den är vackert belägen på en höjd, har en mysig gammal stadskärna men här finns också en lite nyare del som också var riktigt trevlig. Vi var här i nån timme och åt lunch på en restaurang med fantastisk utsikt. Siena är en stad i mellersta Toscana känd för sitt stora torg och hästkapplöpningen som hålls två gånger om året. Tyvärr hade vi ingen chans att uppleva den då den äger rum i juli och augusti. Tror dock att det skulle vara en riktigt häftig upplevelse eftersom den går av stapeln på torget på bilden ovanför. När vi var på besök här strosade vi mest omkring och avslutade dagen med ett besök på ett kafé innan det bar iväg hemåt igen.
Många tänker direkt på vin när de hör namnet Toscana. Det är inte så konstigt med tanke hur mycket vin som produceras här. De mest kända vinerna kommer som tidigare nämnts från Chianti-regionen. Den huvudsakliga druvan i dessa är Sangiovese, och därtill förekommer Canaiolo Nero, Cabernet Sauvignon, Merlot och Pinot noir. Chianti-regionen är uppdelad i 7 underregioner och de finaste och mest ansedda vinerna framställs i enlighet med stränga regler i Chianti Classico-distriktet. På viner från Chianti Classico finns den svarta tuppen ”Gallo Nero” på flaskans hals. Ett annat vin som klassas som mycket bra är Brunello-vinet. I Toscana är det röda viner som gäller, cirka 90 % av produktionen är röda viner. Det finns dock också flera bra vita viner, men det är mest de röda som regionen är känd för. När man ska handla dryck här märker man verkligen hur viktigt vinet är och hur stor produktionen är. Nedan är två bilder som visar på prisskillnaden mellan att köpa vin och mjölk. Alla italienare åker till sin ”egen” vinbutik eller vingård för att fylla sina flaskor eller bag-in-boxar. Har man med sina egna flaskor fyller de dem och korkar sen igen dem på nytt. Urdruckna bag-in-boxar fylls också med en speciell maskin. Det är också vanligt att köpa stora 5-liters flaskor, som man sen tar hem och häller över i mindre flaskor. Köper man en ”vanlig” flaska i affären kostar den från 2 EUR och uppåt. Alla viner är dock inte billiga, vi har t.ex. sett Amarone-viner här i butiker som är dyrare än på färjan hemma, och flera vingårdar kan sälja årgångsviner för flera tiotals tusen euro. En bra sak våra grannar berättade för oss är att man kan åka upp till stan och fylla på sina vattenflaskor gratis. Det är butikskedjan Coop som sponsrar. Superbra eftersom dricksvattnet inte går att dricka här på vårt boende, och det går åt en hel del vatten:)
Vi är båda väldigt intresserade av viner, och tycker att det är intressant att besöka vingårdar och vara med på vinprovningar. Eftersom ju septembermånad innebär vinskörd i Toscana, ville jag väldigt gärna få besöka en vingård och få en chans att se när druvorna skördas. Vi fick några tips på bra ställen från granngården, och jag skickade lite mail och kollade upp dem på tripadvisor. Valet föll på Agricola Tamburini, en vingård cirka 40 minuters bilresa härifrån. Upplevelsen fick en rolig början då värdinnan Emanuela, dottern i familjen, berättade att vi skulle vänta in två till som skulle vara med på provningen, och de två visade sig vara våra grannar. Ett par i vår ålder från Minnesota. Riktigt trevligt att träffa lite olika personer att ha intressanta diskussioner med. Själva vinprovningen började med att Emanuela berättade lite om gården, bland annat att det nu var den 5:e generationen som drev den. Efter det gick vi ner bland vinrankorna och fick testa druvorna. Hon berättade också en del om hur själva skördeprocessen går till, bland annat skillnaden mellan att skörda för hand och maskinellt. Därefter gick vi in till vinkällaren där flera viner fanns på lagring i jättetankar. Vi fick testa på 1 dag gammalt vin och 10 dagar gammalt vin, det första smakade precis som jättesöt saft, och det andra hade börjat få sin mer ”vinaktiga” smak. Medan vi testade dessa berättade hon mer om själva jäsningsprocessen, hur lagringen går till, skillnaden mellan olika viner etc. Intressant! Efter rundvandringen blev vi sen inbjudna till själva vinprovningen ute på gården. Det var jättefint uppdukat för oss fyra. Vi fick testa på 1 sorts vitt vin (det enda de producerar), 4 sorters rödvin, 1 Vin Santo, 1 Grappa och deras egen olivolja. Lite roligt var att två av rödvinerna var döpta efter hennes pappa (The Boss) och farfar och hade deras profiler på flaskan. Två av rödvinerna var Chianti DOCG-viner, ett var en Supertoscanare och ett var en Brunello (av druvor som måste odlas i ett annat distrikt). Till vinerna serverades bruschetta, Pappa al pomodoro (tomatsoppa), en tallrik med prosciutto och salami, färska tomater med basilika och oliver, bröd samt cantuccini och crostata. Mycket gott! Rundvandringen och vinprovningen tog sammanlagt 2 timmar, och kostade bara 20 EUR per person. Väldigt billigt med tanke på att t.ex. bara soppan kostar 8-10 EUR om du köper den på restaurang. Köpte med oss två flaskor vin, ett vitt och ett rött, och fick två vinglas med som souvenirer. En riktigt lyckad vinprovning! du vill redigera.
Även soppor, t.ex den klassiska minestronen, är vanliga här i Toscana, och nu under hösten när det blir kallare ska det också bli intressant att testa olika grytor, t.ex. lepre in dolce el forte (gryta gjord på hare och grönsaker), samt caccuicco (fisk- och skaldjursgrytan jag nämnt förut). En annan italiensk klassiker är ju förstås också stenugnsbakad pizza! Nu när vinskörden är i full gång är också schiacciata con uva, foccaccia med vindruvor, populärt. Själv föredrar jag dock foccaccia och vindruvor var för sig! Just foccaccian är ett vanligt bröd här, tillsammans med t.ex. panini, ciabatta, pane basso, olivbröd och grissini. Brödet här i Toscana är känd för att vara ganska saltfattigt, men vet inte om jag tycker att reagerat så mycket över det. Sen måste man absolut se till att provsmaka Trippa alla fiorentina, dvs. komage med tomat, salvia och parmesanost, som är Florens svar på snabbmat, och komma ihåg att det är en dödssynd att dricka något annat i kaffeväg en espresso efter kl. 10.00 på dagen! (Vi har bara brutit mot den dödssynden två gånger sen vi kom hit:))
Jag har alltid tänkt att det skulle vara kul att gå en matlagningskurs när man är i Italien, och få se hur maten tillagas här nere och få testa på själv. Vi hörde oss för lite i början vad ett sådant tillfälle skulle kosta, och när jag hörde att priset på ett ställe låg på 150 EUR per person så förkastade jag snabbt den idén helt och hållet. För ett tag sen råkade jag dock gå in på tripadvisor för att läsa på lite om grannstället och såg att flera gäster hade varit med på matlagningskurs där och varit jättenöjda. När vi sen sprang på ägaren frågade vi om de erbjöd kurser, och vad de i så fall kostade. Priset: 25 EUR per person. Vettlöst mycket billigare än 150 EUR! Så förra lördagsförmiddagen var det så dags. Stället drivs av ett par, och i köket fanns frun, hennes mamma och en anställd. Mamman och den anställde var de som mest stod för matlagningen, medan ägarinnan mest fungerade som tolk. Vi fick tillaga ravioli, gnocchi, cantucci och tiramisu. Spännande att få vara med när allt lagades från grunden, även fast man nog hade ganska bra koll på hur det går till. Dock en helt annan sak att själv laga degen till de olika rätterna, och förstå exakt hur den ska se ut och kännas när den är klar. Det är absolut det svåraste, annars är ju den italienska matlagningen i själva verket ganska enkel, inte en massa ingredienser, utan färre råvaror av bra kvalitet. När vi kom till kursen fick vi ett häfte där vi hela tiden kunde anteckna ingredienser och hur man gjorde, ett kul minne. Hela sessionen avslutades med att vi fick ta hem vår egenlagade mat, så lunchen den lördagen bestod av hemlagad ravioli, tiramisu och cantucci. Lyxigt! Här följer receptet på cantuccini om någon vill testa. Observera att detta är ett italienskt recept, det betyder att alla mängder och tider är ungefärliga:)
300 g hela mandlar 1 kg mjöl 500 g socker 1 halv näve salt 6 ägg 16 g bakpulver 300 g smör Sätt ugnen på 180 grader. Sätt mjöl i en ring på ett bakbord. Fyll på med sockret i ringen, knäck äggen ovanpå och strö därefter över bakpulvret. För ihop det lite i gången till en smet, sätt därefter i mandlarna, knåda en stund och sätt därefter i smöret, och fortsätta knåda tills du får en färdig deg. Ta bitar av degen och rulla dem till längder (cirka 2,5 cm breda), och pensla dem därefter med äggula. För in dem i ugnen i cirka 15 minuter. Tag därefter ut dem och skär dem i passliga bitar. Sätt därefter in dem igen i ugnen i cirka 5-10 minuter. Avnjut dem, gärna tillsammans med ett glas Vin Santo:) Tänkte göra några inlägg om maten och drycken i Toscana, eftersom det ju är en av de viktigaste faktorerna till Toscanas berömdhet. I det första inlägget kommer jag att berätta om hur de olika måltiderna under dagen ser ut, och nämna lite exempel på vanliga maträtter här. I det andra inlägget kommer jag att nämna lite fler specialiteter, och skriva lite om det så viktiga brödet som ska ingå i varje måltid. Det tredje och sista inlägget kommer att handla om drycker och då framförallt om vin, vatten och mjölk:) De flesta italienare börjar dagen med en cappuccino eller en espresso, och till det ofta en croissant. Bor du i en stad slinker du oftast bara in på en bar, och i princip kastar i dig detta i farten. (På de flesta barer kostar det extra om du vill sitta ner). Lunchen kan se väldigt olika ut. Ibland intas långa luncher med flera rätter, men ofta tar man bara en panini eller kanske en pizza al taglio (pizza bakad i elektrisk ugn) eller något liknande. Middagen är, beroende på lunchens storlek, antingen en lättare tillställning eller dagens huvudmål (gånger 100, känns det åtminstone som ibland:)). Ska du äta en middag bestående av alla rätter börjar du med en aperitivo (en dryck som fungerar som en aptitretare innan maten). Den kan vara t.ex. en prosecco, aperol, spritz eller campari. Därefter följer en antipasto, som här ofta består av en caprese (tomat med mozzarella), en tallrik med olika sorters ostar, t.ex. ricotta, mucchino, pecorino eller en tallrik med olika sorters skinkor, en carpaccio (tunna skivor marinerat rått oxkött med olivolja, basilika och kryddor), bruschetta (grillat bröd toppat med tomater och olivolja) eller en prosciutto e melone (lufttorkad skinka med melon). Därefter kommer en primi piatti, vilket nästan alltid är en pasta (kan även vara t.ex. en risotto). Här en bit in i landet i Toscana är vildsvin, hare och tryffel väldigt populärt, så många pastarätter är gjorda på någon av dessa ingredienser. Vid kusten är det istället ofta Pasta Vongole (med musslor), eller Spaghetti ai frutti di mare (med fisk- och skaldjur) som serveras. Toscanas paradrätt när det kommer till secondo piatti (som vår huvudrätt) är nog Bistecca alla fiorentina (fiorentinsk stek). Rätter gjorda på gris, fågel och vilt är också vanliga. Det vi har upplevt som sämst när vi ätit secondo tillagade på kött är bristen på kryddor. Ofta marinerar de bara köttet med lite olja och endast lite kryddor, meningen är att det ska smaka så naturellt som möjligt. När vi åt lunch på vinfestivalen vi besökte fick vi däremot ett kött som var mycket mer kryddat an vanligt, helt klart den godaste kötträtten vi ätit i Italien. Till secondon kan du även beställa en contorno, en sidorätt, t.ex. en sallad, någon form av potatis eller tillagade grönsaker. Efter secondo piatti kommer så en dolce, en efterrätt. Här är cantucci med Vin Santo mycket vanligt. Det är mandelskorpor (vanliga även hemma) som man doppar i Vin Santo, ett sött dessertvin (inte lika vanligt hemma kanske:)). Både gelato (glass) och semifreddo (halvfryst dessert gjord på bland annat grädde och ägg) är också vanligt. Nu under hösten är även kakor gjorda på kastanjer populära. Såklart får man även den klassiska efterrätten Tiramisu.
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2024
Kategorier
Alla
|