Sunday March 12th we both participated in Engadin Skimaraton, a 43,5 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. The only bad side was that neither of us felt really good before the start with cold symptoms Conditions: partly cloudy to cloudy, some snowflakes, around 0 degrees in the start and some plus degrees at the finish Starting procedure: The start takes place in different waves and you are allowed to put your skis at the start from 6.30 (in the groups Marcus and I were in). The waves open one after the other and the time starts running when you cross the starting line. Anna's race: Marcus and I were there at the start around 6.45 and I could put my skis first in my wave. Before the start the warm-up consisted of some jogging. Since you take the bus to the start and the train or bus back home after the finish it is not possible to take any extra skis for the warm-up. The start went very smooth for me. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. At this part we had tailwind and sidewind, and the tracks were very icy at some parts. This part of the race is just about trying to push on V2 Alternate as much as you have, and I was pleased to notice that to just push on V2 Alternate felt okay. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Last time I stood completely still here for 6 minutes. This year I saw that there was no complete standstill, which made me very happy, but that it was still a queue, so I tried to go harder and take as many positions as possible before the climb, cause I knew that it still would be some possibility to rest there. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the course took a new turn this year, because of lack of snow. A small uphill and 90 degrees turn with a fast downhill waited before the track continued on the south part of St Moritz lake. After the lake an uphill waited and then the track got very narrow, and with a climb at the same time, it meant a long queue and a standstill. Of course this was very disappointed, especially when I thought that I had passed the only possible standstill. But at the same time you have to think that you don’t lose any (or at least hopefully not so many) positions and you get a chance to rest and drink and maybe take a gel etc. For me maybe this was also good due to the fact that I had a cold, and that I didn’t feel so good in the parts that were tougher. Still it feels a bit dull to look at the watch and realize that you have been standing still for 12 minutes. After this part the course continues up to Pontresina with some smaller uphills and a steep windy downhill. This part went okay, but it was tough to pass any skiers since the part is quite narrow. From Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. Here I took positions, but after maybe 4 k from Pontresina we got a strong headwind and here I ended up skiing without the opportunity to take anyone’s back, and I had a tougher period. The race ends with 5 hilly kilometers. It was fun to go into this last part, since I remember from last time that it went well for me and that I took lots of positions. This last part was also this year a good part for me. I was stronger than many skiers around me (even though I didn’t feel so strong) and took lots of positions in the last uphills and downhills. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the quite short finish. I really tried to push hard to the finish line and also took some positions on the last couple of meters. I had really no idea at all what position I had when I crossed the finish line. When Marcus came and he told me that I was 198 of 2217 overall and 14 of 219 in D35 I was really satisfied (although I know that the position could change because of the wave start). Top 200 was a goal and considering that I was sick I think I did a good race. For me this race was a special one since this was the first time that I really think that I made a good result/performed well. Engadin Ski Marathon is still the biggest skate race in the world with over 12 000 participants, and there are lots of good skaters in Central Europe. Skis: Madshus F3, grinding L1, ceramic base, powder, I was extremely satisfied with my skis Liquid: I did the race with a liquid belt with a bottle. I took liquid at several stations (good service), but also used my own two times, at the standstill and in one downhill when also the other women around me took their own liquid Marcus's race: I started in group B1, which was the first group after the elite skiers. I put my skis in the third line in my group, but it was chaos where the skis were put. There were no tracks so after I put my skis, there were many more skis around me when I got to the start. Many had also put their skis further ahead. Next time I'll do the race I will try to put the skis in the first line. I was at the start about 1 hour 20 minutes before the start took place. I warmed up a little bit with some running. I chose to start with a liquid belt and a fairly strong mix of sports drink. 3 ladles in 1 liter water plus a gel. The liquid worked well during the race. Maybe I should have drunk more from my own belt and not have taken anything at the stations. I lost several positions there on several occasions. I started the race calmly because, as previously written, I had had mild cold symptoms before. The start procedure itself went well even though there were so many skiers, because people were showing consideration quite well for each other and the start is on a lake which means there is a lot of space. As I wrote, I started calmly, but I didn't feel much of the cold. The race went well, but I felt afterwards that I should have pushed harder in the beginning and then I should have gone a little harder overall. I had an average heart rate of 180, which is relatively high, but especially in the beginning it was a little too slow. My final position was 401 and the time 2.00.11. (22 km/h). That's 103 positions better than 2019 when I participated last time. But then Visma Ski Classics-skiers took part in the competition. Then I went faster than this year. In addition to my problems with my arm and fingers, I have had some problems with my right knee, which has meant that I have had to adjust my training. The knee still worked well during the race. To think about next time: - Put the skis as far forward as possible in my starting group. - Start harder. - Keep to the right on the lakes, now I took many extra long curves. - Using a drinking belt works well. Drink only from it. - Practice a lot on V2 Alternate. Skis: the same as Anna. They worked very well. Söndagen den 12 mars skidade både Marcus och jag Engadin Skimaraton, ett 43,5 km långt (vanligtvis 42 km, men en ändring av banan på grund av snöbrist gjorde loppet längre) lopp i fri teknik i Engadindalen i Schweiz. Det enda negativa var att ingen av oss kände oss riktigt bra utan drogs med lite förkylningssymptom
Förhållanden: halvklart till molnigt, några snöflingor, runt 0 grader i starten och några plusgrader i mål Startprocedur: Starten sker som vågstart och man får sätta skidorna på startlinjen från 6.30 (för Marcus och min grupp). Startfållorna öppnar sig efter varandra och tiden börjar när man passerar startlinjen. Annas lopp: Marcus och jag var vid starten runt 6.45 och jag kunde sätta skidorna längst fram i min startfålla. Starten gick väldigt smidigt för mig. De första 12 kilometerna av loppet är platta eftersom de mestadels går på två sjöar. Under den här delen hade vi med- och sidovind och spåren var väldigt isiga på vissa partier. Den här delen av loppet handlar bara om att försöka trycka på fyrans växel så mycket du orkar, och jag var glad att det kändes okej att bara ligga och trycka på den växeln. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometrar slutar med en brant uppförsbacke. Förra gången jag åkte loppet stod jag helt stilla här i 6 minuter. I år såg jag att det inte var helt stopp, vilket gjorde mig väldigt glad, men att det fortfarande var kö, så jag försökte gå hårdare och ta så många positioner som möjligt innan backen, för jag visste att det fortfarande skulle finnas åtminstone lite möjlighet att vila där. Efter uppförsbacken väntar en snabb nedförsbacke till St Moritz och sedan tog banan en ny vändning i år, på grund av snöbrist. En liten uppförsbacke och en 90 graders sväng tillsammans med en snabb nedförsbacke väntade innan banan fortsatte på den södra delen av St Moritz sjön. Efter sjön väntade en uppförsbacke och sedan blev banan väldigt smal, och med en stigning samtidigt, innebar det lång kö och stillastående. Detta var förstås en besvikelse, speciellt när jag trodde att jag hade passerat det enda möjliga stoppet. Men samtidigt måste man tänka att man förhoppningsvis inte tappar några (eller åtminstone inte många) placeringar och man får en chans att vila och dricka och ta en gel etc. För mig kanske detta också var bra pga. att jag var förkyld, och att det inte kändes så bra i de partier som var tuffare. Ändå känns det lite trist att titta på klockan och inse att du har stått still i 12 minuter. Efter denna del fortsatte banan upp till Pontresina med några mindre uppförsbackar och en brant slingrig nedförsbacke. Den här delen gick okej, men det var tufft att kunna passera åkare eftersom det är ganska smalt. Från Pontresina och till 5 km innan mål går banan lätt utför och det handlar mycket om att trycka på fyrans växel. Här tog jag positioner, men efter kanske 4 km efter Pontresina blev det rejäl motvind och här hamnade jag lite i ingenmansland, utan möjlighet att ta någons rygg och jag hade en tuffare period. Loppet avslutas med 5 kuperade kilometer. Det kändes bra inför den här sista delen, eftersom jag mindes från förra gången att det gick bra för mig och att jag tog många positioner. Den sista delen var också i år en bra del för mig. Jag var starkare än många skidåkare runt mig (även om jag inte kände mig så stark) och tog väldigt många positioner i de sista upp- och nedförsbackarna. Sista kilometern börjar med en skarp kurva, och sedan en nedförsbacke innan en skarp kurva leder till det ganska korta upploppet. Jag försökte verkligen trycka på hårt hela vägen efter mållinjen och tog även några positioner de sista metrarna. Jag hade verkligen ingen aning alls om vilken plats jag hade när jag passerade mållinjen. När Marcus kom och han berättade att jag var 198:a (av 2 217) (och jag senare såg att jag var 14:e (av 219) i D35 var jag riktigt nöjd (även om jag vet att placeringen kan ändras på grund av vågstarten). Topp 200 var ett mål och med tanke på att jag var sjuk tycker jag att jag gjorde ett bra lopp. För mig var detta lopp lite speciellt eftersom det var första gången som jag verkligen tycker att jag gjorde ett bra resultat/presterade bra. Engadin Ski Marathon är ändå det största skateloppet i världen med över 12 000 deltagare, och det finns väldigt många duktiga skate-åkare i Mellaneuropa. Skidor: Madshus F3, slipning L1, keramisk bas, puder, jag var extremt nöjd med mina skidor Vätska: Jag åkte loppet med ett vätskebälte med en flaska. Jag tog vätska på flera stationer (bra service), men använde även min egen två gånger, när det var totalt stopp och i en nedförsbacke då även de andra damerna runt mig tog av egen vätska Marcus lopp: Jag startade i grupp B1, som var första grupp efter eliten. Jag kom i tredje led i min grupp, men det var kaos när man lade ut skidorna och mycket oredigt. Det fanns inga spår så efter jag lagt ut skidorna var det många flera skidor runt mig när jag kom till start. Många hade också lagt ut skidorna längre fram. Nästa gång jag åker kommer jag att försöka lägga skidorna i första led. Jag var på start cirka 1 h 20 min före min start. Jag värmde upp lite lätt en kort sväng innan med att löpa. Jag valde att starta med vätskebälte och ganska stark sportdryck. 3 skopor på 1 liter plus en gel i bältet. Vätskan fungerade bra under loppet. Jag kanske borde druckit mer ur mitt eget bälte och inte tagit något på stationerna. Tappade flera placeringar där vid flera tillfällen. Jag inledde loppet lugnt eftersom jag, som tidigare skrivits, hade haft lättare förkylningssymptom innan. Själva startproceduren gick bra trots att det var så tätt eftersom folk visade ganska bra hänsyn till varandra samtidigt som loppet börjar på en sjö vilket gör att det finns mycket utrymme. Som jag skrev inledde jag lugnt, men jag kände inte så mycket av förkylningen. Loppet flöt på bra, men jag kände att jag så här i efterhand borde ha gått på hårdare i början och sen borde jag ha gått lite hårdare överlag. Jag hade en medelpuls på 180, vilket är relativt högt, men framförallt i början gick det lite för lugnt. Min slutplacering blev 401 och tiden 2,00,11. (22 km/h). Det är 103 placering bättre än 2019 när jag åkte det senast. Men då var Visma Ski Classics-åkare med i tävlingen. Då åkte jag snabbare än i år. Jag har utöver mina problem med armen och fingrar haft lite problem med höger knä vilket gjort att jag fått anpassa träningen. Knäet fungerade ändå bra under loppet. Att tänka på inför nästa gång: - Lägg skidorna så långt fram som möjligt i min startgrupp. - Starta hårdare - Håll till höger på isen, blev många extra långa kurvor - Att använda drickabälte fungerar bra. Drick endast ur det. - Träna mycket på 4:ans växel. Skidor: Likadana som Anna. Fungerade riktigt bra.
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2025
Kategorier
Alla
|