 Åland - a great place for rollerskiing/rollerblading An update of my training status – if someone is interested to hear about that anymore;) Last time I wrote something about my back-/hip problems where in the beginning of March and then the post looked like this: ”Now the focus for me will be to have a lovely month of skiing in Dobbiaco, with a mix of long skiing sessions with shorter high intensity training on the FIS-track Saskia, (longing:)) and lots of strength training. And when we come back to Åland again I am just going to do everything I can to solve the back problem. This winter has been lovely in many ways and I am happy to have been able to go to races. But at the same time, it has been mentally extremely though. Even though I found is so nice to see how well it has been going for the other skiers around me (and of course I wish them all the best all the time), it is also, every time, mentally very though to be so much behind and knowing that my results are so bad. The problem for me is that I both love to practise and compete, but know I have realized that I have to put all my efforts at getting a great back again, so that I can start practise and competing at the level I want to be.” So when we came back to Åland in April I took away almost all training except for weight training. To that I added walkings with poles. And noticed that I got worse every day….. A feeling of both resignation and happiness went through me. Of course resignation because no matter what I did or not did I didn’t get any better, but at the same time I was happy because it showed that still training is good for me. I decided to go back to the first doctor, to whom I went two years ago and I came there with a strange feeling of both hope and resignation. He is very straightforward, not afraid of asking all the tough questions, like for example what if you are being told that you can never train hard anymore etc. He once more checked my body and realised that my iliopsoas were extremely tight. Since he has been working both in Sweden and Finland with lots of athletes he knows a lot of different doctors, physios etc and he gave me the contact information to a physio in Västerås, that he thought might be able to help me.  Rollerblading with Team Serneke, 75 k this day. Photo: Mia Kemppanen And to make a long story short, he absolutely could! He examined my body and found out that it was quite imbalanced and that many small muscles in my bottom and hips were very weak. After the examination, which also contained some treatments, he showed me some exercises and did some taping. He also told me that I could feel worse at first and that I may have to come back several times to him for treatments. The first thing I realised afterwards was that it was easier for me to sit for longer periods. I also wasn’t in as much pain after a couple of hours after the trainings that I was before. He also told me that it is not bad for me to train and he said that I could start running the next day after the treatment. Or as he pointed it: what’s the idea to wait😊 I wanted to take it a bit careful although he said that I could do whatever I want, since even though I have been training a lot the last 1,5 years, I could count maximum performances on one hand. The appointment took place May 7th and 6,5 weeks afterwards I reduced my personal best on 10 k with 40 seconds. It feels amazing that I could do this after just 6,5 weeks with harder training and just four running intervals. Probabaly all the other training has built up a good basic fitness, and with all the rollerblades training my legs have had to work a lot. Having been able to train harder and doing intervals has really been like getting part of my life back. It is hard to describe how much it means to me, but I just read my medical records that my doctor wrote for me and that explains it quite well: ”Anna’s biggest wish is to be able to practice endurance training to be able to go long distance-races”. So a you can see it is quite important for me:) So is everything just fine now? No, unfortunately not perfect. It was best the first couple of weeks after the treatment, and then it has become worse. Unfortunately, also classical rollerskiing is the form of training that causes the most trouble for me, which is not perfect if you want to become a better long distance cross country skiier. So now it is just to use common sense and not train too hard, and to book a new appointment in Västerås. Västerås also showed its best sides when we were there last time and therefore we gladly visit the city again. (In the next post I will show you some photos from the city.)  Love to be able to run again  Very happy after the 10 k Här kommer en uppdatering av min träningsstatus - om någon fortfarande är intresserad av att höra om den;) Senast jag skrev något om mina rygg-/höftproblem var i början av mars och då såg inlägget ut så här: ”Nu kommer jag att fokusera på att ha en härlig månad med skidåkning i Dobbiaco, med en blandning av långa skidpass och kortare intensive pass på FIS-spåret Saskia (längtar:)) och massor av styrketräning. Och när vi kommer tillbaka till Åland igen, kommer jag bara att göra allt jag kan för att lösa mina ryggproblem en gång för alla. Den här vintern har varit underbar på många sätt och jag är glad att jag har kunnat köra två tävlingar. Men samtidigt har det varit extremt tufft mentalt. Det har varit superkul att följa de andra skidåkarna och sett hur bra det har gått för dem (och naturligtvis önskar jag dem alltid det allra bästa:), men varje gång har det också varit mentalt väldigt tungt att vara så mycket bakom och veta att mina resultat är så dåliga”. Så när vi kom tillbaka till Åland i april tog bort nästan all träning, bortsett från styrketräning. Istället lade jag till promenader med stavar. Och märkte att jag blev värre och värre varje dag som gick En känsla av såväl uppgivenhet som glädje gick genom mig. Självklart uppgivenhet för att jag inte blev bättre, oavsett vad jag gjorde eller inte, men samtidigt var jag glad eftersom det visade att träning ändå är bra för mig. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till den första läkaren jag gick till för två år sedan och jag kom dit med en konstig känsla av både hopp och uppgivenhet. Han är väldigt rak och har inga problem med att ställa tuffa frågor, till exempel undrade han vad jag skulle säga om jag aldrig kan träna hårt igen etc. Han undersökte mig och insåg att mina höftböjare var extremt tighta. Eftersom han har jobbat både i Sverige och Finland med massor av idrottare, känner han till många olika läkare, fysioterapeuter mm och han gav mig kontaktuppgifterna till en fysioterapeut i Västerås, som han trodde att kanske skulle kunna hjälpa mig.  New favourites - so much fun, even though they are very slow:)  Great with lots of bicycle paths Och för att göra en lång historia kort, det kunde han absolut! Han undersökte min kropp och upptäckte att den var ganska obalanserad och att många små muskler i min rumpa och mina höfter var väldigt svaga. Efter undersökningen, som också innehöll behandling, visade han mig några övningar och tejpade mig. Han berättade också för mig att jag kunde känna mig sämre till en början och att jag kanske måste komma tillbaka flera gånger till honom för behandlingar. Det första jag insåg efteråt var att det var lättare för mig att sitta i längre perioder. Jag hade heller inte lika ont ett par timmar efter träningen som jag hade förut. Han berättade också träningen inte skadar mig och han sa att jag kunde börja springa redan nästa dag efter behandlingen. Eller som han uttryckte det: det är väl ingen idé att vänta😊 Jag ville ta det lite försiktigt även om han sa att jag kunde träna vad jag ville, eftersom även om jag har tränat mycket de senaste 1,5 åren, kan jag räkna maxprestationer på en hand. Undersökningen ägde rum den 7 maj och 6,5 veckor efteråt sänkte jag mitt personliga rekord på 10 km med 40 sekunder. Det känns fantastiskt att jag kunde göra detta efter bara 6,5 veckor med hårdare träning och efter bara fyra löpintervaller. Antagligen har all den andra träningen byggt upp en bra grundkondition, och mina ben har fått jobba hårt med all rollerbladesträning. Att ha kunnat träna hårdare och även göra olika intervallpass har verkligen varit som att få en del av livet tillbaka. Det är svårt att beskriva hur mycket det betyder för mig, men jag läste just min patientjournal och utlåtandet förklarar det ganska bra: ”Annas största önskan är att kunna utöva uthållighetsträning för att köra olika långlopp”. Så som ni ser är det ganska viktigt för mig:) Så är allt bara bra nu? Nej, tyvärr inte riktigt. Det var bäst de första veckorna efter behandlingen, och efter det har det blivit sämre. Tyvärr är också klassisk rullskidåkning det sämsta för mig, vilket ju inte är det bästa om man vill bli en bättre långloppsåkare. Så nu är det bara att använda sunt förnuft och inte träna för hårt, och förstås boka en ny tid i Västerås. En stad som dessutom verkligen visade sina bästa sidor när vi var där förra gången och därför gärna besöker igen. (Tänkte lägga upp lite bilder därifrån i nästa inlägg.)  Nice running by the sea  Walking with poles  All these lovely morning trainings
0 Kommentarer
 A thing I have mentioned here on the blog earlier is the difference of the use of helmet by people in Central Europe and people here in the Nordic Countries. If you follow different skiers on instagram you almost never see any skier from the Nordic Countries not using a helmet, but it is very common to see that in Central Europe. If that would have been the fact today, this day could have had a devastating end. As a part of hour long distance A1 training today we did an appr. 1,2 km long up/downhill with a climb of 75 meters, and it was on the last part of that hill the accident happen. At appr. 42 km/h Marcus fell straight forward, when the skis suddenly locked. Consider the fall he was very lucky and just got lots of scratches and wounds, but when we got home he realized that the helmet had a dent and was cracked right trough. Shouldn't he had worn a helmet, he could actually have died. The purpose of this post is absolutely not to scare anyone, but just to remind everyone how important it is to wear a helmet! Except from this we had a nice training together with good friends and with a nice stop for coffee.   En sak som vi har nämnt här på bloggen tidigare är skillnaden i användning av hjälm av rullskidåkare i Centraleuropa och här i Norden. Om du följer olika skidåkare på instagram ser du nästan aldrig någon skidåkare från Norden som inte använder hjälm, men det är mycket vanligt att se det i Centraleuropa. Om det skulle ha varit fallet idag, hade den här dagen kunnat haft ett förödande slut. Som en del av ett A1 pass åkte vi en omkring 1,2 km lång uppförs-/nedförsbacke med en stigning på 75 meter, och det var i slutet av den backen som olyckan inträffade. I cirka 42 km/h föll Marcus rakt fram när hjulen plötsligt låste sig. Med tanke på fallet hade han riktigt tur och fick endast repor och sår, men när vi kom hem såg han att hjälmen hade både en buckla och var sprucken rakt igenom. Skulle han inte ha haft hjälm, kunde han faktiskt ha dött. Syftet med det här inlägget är verkligen inte att skrämma någon, utan bara att påminna om hur viktigt det är att bära hjälm! Bortsett från detta hade vi en fint pass tillsammans med trevliga vänner och en skön fikapaus.     Yesterday I was out just having fun on skis. Last week we got a new pair of skate rollerskis that I had just tested outside the door, but yesterday I had some time and decided to try them a bit more. It is a pair of Marwe skis with resistant 7, which means that they are slow. If you compare them to winter conditions it is like skiing on wet snow or in snowfall. As I have been rollerblading a lot the last month and a half, I am quite used to the technique, but still there are differences between rollerskis and rollerblades. The skis are really great and stable, but still they are not as stable as rollerblades, and you feel that your ankles and hips have to work harder. Instead the skis are not as sensitive to vibrations, which is very nice, and since they are slow the downhills feels great too:) The last 45 minutes of the training I put on my classic rollerskis and practise curve technique and fast stops. We have a paved short rollerski track of just 200-300 meters perfect for practising these things. No people and no cars:) Things like these are great to practise every now and then, but unfortunately, at least I, don’t take the time to do that very often. /Anna   Igår kväll var jag ute och hade lite skoj på rullskidorna. Förra veckan fick vi ett par skate rullskidor på posten som jag endast testat lite kort utanför dörren, men igår hade jag lite tid och bestämde mig för att prova dem lite mer. Det är ett par Marwe med motstånd 7, vilket betyder att de är tröga. Jämför man med vinterförhållanden är det som att åka på våt snö eller i snöfall.
Jag har åkt mycket rollerblades den senaste 1,5 månaden och är därför ganska van vid tekniken, men det är fortfarande skillnader mellan rullskridskor och rollerblades. Skidorna är riktigt bra och stabila, men såklart inte lika stabila som rollerblades så du märker att vrister och höfter får jobba hårt. Istället är de inte lika vibrationskänsliga, vilket är väldigt behagligt, och eftersom de går trögt känns nedförsbackarna också bra:) De sista 45 minuterna av träningen tog jag min klassiska rullskidor och tränade kurvteknik och att stanna snabbt. Vi har en asfalterat rullskidbana på runt 200-300 meter som passar perfekt för träning av detta. Inga människor och inga bilar:) Saker som dessa är väldigt bra att träna då och då, men tyvärr tar, åtminstone inte jag, mig tiden tid att göra det så ofta. /Anna Just want to wish everyone a Happy Midsummer!   Starting the day with some training  Midsummer food:) A last post from our trip from Dobbiaco back to Åland that took place in April. Just a short post of a place that could really be visited for only two things: their cool plates and the microstate's great location very close to many other countries (Liechtenstein is situated between Austria and Switzerland and only 50 minutes from Germany). Ett kort inlägg om en plats som kan besökas egentligen för bara två saker: deras häftiga registerplåtar och mikrostatens fantastiska läge nära flera andra länder (Liechtenstein ligger mellan Österrike och Schweiz och bara 50 minuter från Tyskland).  Cool plates  I had been in Vaduz once when I was very young, and when talking to my parents they said that it is not really a place worth going to again. But since it was on the way on our way back to Åland, I didn't remember it and Marcus hadn't been there we thought that we could drive through. And that was pretty much what we did. As you maybe have realized it wasn't a place that impressed us. It was just like an ordinary village with a castle. If you don't know the place you could pretty much miss it when driving through. Jag var i Vaduz en gång när jag var liten, och när jag pratade med mina föräldrar sa de att det inte är en plats som man direkt behöver besöka igen. Men eftersom det låg på vägen tillbaka till Åland, jag inte kom ihåg nästan något alls därifrån och Marcus inte hade varit där, tänkte vi att vi kunde köra igenom. Och det var precis det vi gjorde. Som ni kanske har insett var det inte en plats som imponerade på oss. Det var som en vanlig by med ett slott. Om du inte känner till platsen kunde du lika gärna missa den när du kör igenom.  The castle Liechtenstein is a very small state with an area just over 160 square kilometres, making it the fourth smallest state in Europe. Liechtenstein is also a region with lots of mountains and a therefor a real winter sport destination. The region has also one of the highest standard of living in the world and its unemployment rate is one of the lowest in the world. All these aspects make it a very interesting place, but if you only visit the place as a tourist for a couple of hours then there are other places that are more beautiful and more picturesque. But we don’t regret our visit, since it is always interesting to discover new places! Liechtenstein är ett litet land med en area på bara drygt 160 kvadratkilometer, vilket gör det till den fjärde minsta staten i Europa. Liechtenstein består mestadels av berg och är därmed en riktig vinterort. Regionen har också en av världens högsta levnadsstandarder och arbetslösheten är en av de lägsta i världen. Alla dessa aspekter gör det till en mycket intressant plats, men om du bara besöker platsen som turist för ett par timmar finns det vackrare och mysigare platser att besöka. Dock var vårt besök där inget vi ångrar, eftersom det alltid är intressant att se nya platser!   Before the race Photo: Lisette Danielsson  Testing skis Last Saturday it was time for the first rollerski competition for the season, Rullskidgalejet in Norrtälje (43 km). This was also my first rollerski competition outside Åland. The track was quite hilly, and there were very few long straight parts. This suited me very well. The training before the race has gone well with a mix of rollerskiing, running and rollerblading with poles. Prior to the race, I had no real specific goal. I thought that I should try to follow the other participants från Åland (we were totally 4 in my class). Already in the beginning, I lost track of the others and instead found a group of other skiiers that I hang on to. We were maybe 6 in the group and especially one skier was in the front a lot, doing the hard work. I was often well to the front, but not often at the very front. A few times I went up in the lead when the pace was a bit slower, but that was clearly heavier. It was especially clear, that it was a lot easier to be behind, when we managed to got a gap, and shortly afterwards the others caught up. After about 35 km, the heat and the sun started to be a factor (it was about 23 degrees in the shadow), so then I began to get tired and I started to feel that I had sweated a lot. The last bit went still well, and the race ended with a 1 km long straight. Here, unfortunately I showed my lack of experience and went out a bit too early and started to spurt so I came last of those who were in my group. I became 32nd at 1.54, i.e. an average speed of 22,5 km/h. I am happy with my performance, the race went surprisingly well and I managed to borrow a pair of Elpex 610s, which rolled a lot better than my own Skigos. Some notes: - A lot easier to not be in the lead of a group, even more advantage than in the winter. - Do not start to spurt too early. - It worked well with the liquid. I just ate some chocolate and a piece of salt bread after half the race. In total I had an average heart rate of 181 and a max rate of 196.  The leading group after the first sprint Photo: Lisette Danielsson  The leading group at half the race Photo: Lisette Danielsson  Ready with liquid, some chocolate and salt Photo: Lisette Danielsson Förra lördagen var det dags för säsongens första rullskidslopp, Rullskidgalejet i Norrtälje (43 km). Detta var också mitt första rullskidslopp utanför Åland. Loppet gick på en bana med mycket kullar, så de var en hel del upp och ner. Få delar av banan var långa staksträckor. Att det gick mycket upp och ner gynnande mig en hel del. Träningen inför loppet har löpt på bra med varierad träning mellan rullskidor, löpning och rollerblades med stavar. Inför loppet hade jag ingen klar målsättning. Jag tänkte att jag skulle hänga med de andra ålänningarna som vara med (vi var totalt 4 stycken i min klass). Redan i starten så tappade jag bort de andra och hittade ganska tidigt en grupp med andra åkare som jag hängde på. Vi var kanske en 6 stycken i gruppen och framförallt en åkare som drog mycket. Jag låg ofta långt fram i klungen, men drog inte så mycket. Några gånger gick jag fram när jag kände att tempot var lite lägre. Det var klart tyngre att dra än att ligga bakom i suget. Framförallt märktes det om vi lyckades få någon lucka i gruppen, så rullade ofta de andra fast när det gick utför. Efter cirka 35 km så började värmen och solen ta ut sin rätt (cirka 23 grader i skuggan), då började jag bli trött och det kändes att man hade svettats mycket. Den sista biten in på löpte ändå på bra och vi avslutade med ett 1 km långt upplopp. Här visade sig man vara lite för orutinerade och gick ut lite för tidigt och började spurta så jag kom sist av de som var i min klunga. Totalt blev jag 32:a på tiden 1,54, dvs en medelfart på 22,5 km/h. Efter loppet får jag vara nöjd med min insats. Loppet gick förvånansvärt bra och jag lyckades få låna ett par Elpex 610:or, som rullade mycket bättre än mina egna Skigo. Noteringar:
Totalt hade jag 181 i snittpuls och 196 i maxpuls under loppet.  The winner: Anders Høst  Just before the finish line  Photo: Lisette Danielsson   Photo: Lisette Danielsson  We were five skiers from Åland who participated in the event Photo: Mia Kemppanen Ål in – with Team Serneke On Wednesday a real fun event was organized at Åland. Team Serneke (a Swedish long distance ski race team) has been having a training camp in Roslagen before the competition Rullskidgalejet (another post about the competition will follow), which took place yesterday, and as a part of their camp they chose to have a part of a long distance training at Åland (40 km from Eckerö to Mariehamn). The training session was open to the public, which meant that it was just to join! In order to get a great training session we were four people, who went from Jomala to Eckerö and then to Mariehamn, 75 km. Marcus with type 2 wheels and I with rollerblades. It was a really fun training which we both think went well and was quite easy. It was a bit extra fun to be skiing with Anders Høst, who has been number 3 at Vasaloppet. It was nice to study the technique and for me who had rollerblades it was nice that their female skier Julia Angelsiöö was skating. A very nice team and it was great that we were two girls and interesting to hear some thoughts from her . The team was very impressed with the asphalt here and the great conditions that we have for roller skating. This is also something that we of course enjoy a lot. Åland has many nice roads and soon there will be pedestrian and cycle paths across Åland, about 65 kilometres! The session ended with a question time and a presentation of the team which for the next season focus on younger skiers. Team Serneke will consist of Bob Impola (second place this year at Vasaloppet), Anders Høst, Ludwig Tärning, Pontus Nordström, Julia Angelsiöö plus another girl. A very interesting end to a very fun day!  Quite a few skiers ready to go! Photo: Mia Kemppanen  Great asphalt at the pedestrian and cycle paths Photo: Mia Kemppanen  Photo: Mia Kemppanen  Photo: Mia Kemppanen  Photo: Mia Kemppanen  Photo: Mia Kemppanen  Photo: Mia Kemppanen Ål in – Åland t/r m. Team Serneke I onsdags anordnades ett riktigt kul arrangemang på Åland. Team Serneke (svenskt långloppsteam) har legat på träningsläger i Roslagen inför tävlingen Rullskidgalejet som gick av stapeln igår (mer om den tävlingen kommer i ett annat inlägg), och som en del av deras läger valde de att genomföra en del av ett långpass på Åland (40 km från Eckerö till Mariehamn). Träningspasset var öppet för allmänheten vilket betydde att det var bara att hänga på. För att vi också skulle få till ett riktigt långpass var vi fyra stycken som åkte från Jomala ut till Eckerö och därefter in till Mariehamn, ett pass på 75 km. Marcus på 2:or och jag på rollerblades. Det var ett riktigt kul pass som vi båda tyckte kändes både lätt och bra, och lite extra kul var det att få åka tillsammans med Vasaloppstrean Anders Høst. Kul att kunna studera lite teknik och för mig som åkte rollerblades var det lite kul att deras kvinnliga åkare Julia Angelsiöö körde skate. Ett väldigt trevligt gäng och lite extra kul att vi var två tjejer och att man hann prata lite med varandra. Teamet var väldigt imponerade av asfalten och möjligheten till rullskidåkning här, och det är verkligen något vi är glada över. Här finns mycket fina vägar och snart kommer det att finnas gång- och cykelväg tvärs över hela Åland, en sträcka på cirka 6,5 mil! Träningspasset avslutades med tillfälle att ställa frågor och en presentation av teamet som satsar långsiktigt och på yngre åkare. Team Serneke kommer inför nästa säsong att bestå av Bob Impola (årets tvåa i Vasaloppet), Anders Høst, Ludwig Tärning, Pontus Nordström, Julia Angelsiöö plus en tjej till. En mycket intressant avslutning på en väldigt skoj dag!  Photo: Mia Kemppanen  Photo: Mia Kemppanen  The finish:) Photo: Mia Kemppanen  Team Serneke What a fantastic May this year! Summer days filled with lots of training, great dinners outside and work, just the way we like it:) Vilken fantastisk maj vi hade i år! Sommardagar fyllda med träning, härliga middagar utomhus och arbete, precis som vi vill ha det:)  A Sunday morning jog    Mother's Day dinner: smoked salmon  Rollerskiing  Lovely dinner  Pictures from 3 hours of rollerskiing in an amazing weather  Working at the terrace  Another great working day  Nature is amazing! View from the training in the garden  Canoeing at Mälaren Photo: Daniel Ankaström  Morning run in Upplands Väsby  A lovely morning  Cinnamon buns  Last weekend in May we visited the Åland Grönskar-festival and made it as a long distance training as the same time. We did the same thing last autumn when Skördefesten (The Harvest Festival), a similar festival, took place. It is very nice to combine training with going to different farms, eating local products and maybe buy some great food. This year we spent appr. three hours on bikes and 1,5 hours at rollerskis/rollerblades. Last year we just took the rolllerskis. The weather was perfect, as it really has been the whole May, and we had a great day on the roads. We started with two hours biking before we had breakfast at Pub Stallhagen, a microbrewery. A very nice way to start the morning with almost no cars on the roads. We chose to have breakfast there because during this festival they served a special Åland island breakfast with only local products. And it turned out to be a real good experience, everything except for the coffee was produced here and everything tasted very good! Sista helgen i maj besökte vi Åland Grönskar-festivalen och gjorde det till ett långpass på samma gång. Vi gjorde samma sak förra hösten när Skördefesten, en liknande festival, ägde rum. Det är väldigt trevligt att kombinera träning med att besöka olika gårdar, testa lokala produkter och kanske med några lokala produkter. I år körde vi sammanlagt ungefär 4,5 timmar, tre timmar på cyklar och 1,5 timmar på rullskidor/rollerblades. Förra året tog vi bara rullskidorna. Vädret var perfekt, som det har varit hela maj, och vi hade en härlig dag ute på vägarna. Vi började med två timmar cykling innan vi åt frukost på Pub Stallhagen, ett mikrobryggeri. Ett mycket trevligt sätt att börja morgonen på då nästan inga bilar hunnit ut på vägarna. Vi valde att äta frukost på Stallhagen eftersom de under denna festival serverade en speciell Ålands frukost med endast lokala produkter. Och det visade sig vara en riktigt bra upplevelse, allt utom kaffet var lokalproducerat och allt smakade mycket bra!   Ålands frukost (Åland's breakfast)     After the breakfast we biked for a little more than an hour before we came back home for some rest before we changed to rollerskis/rollerblades and went out on the roads again. This time a visit to Åland's other microbrewery Open Water Brewery was a part of the route. It was interesting to here about the different beers and the brewery process, and it is nice when people start own small businesses here. Efter frukosten cyklade vi i lite mer än 1 timme till innan vi tog oss hem, vilade en stund för att sen byta om till rullskidor/rollerblades och sticka ut på pass nr 2. Den här gången var ett besök på Ålands andra mikrobryggeri en del av rutten. Det var intressant att höra om de olika ölsorterna och bryggningen, och det är roligt folk startar egna företag.  Nice biking past the castle    Åland Grönskar and training was a great way to spend a Saturday, highly recommended:) Åland Grönskar och träning var ett perfekt sätt att tillbringa en lördag, rekommenderas starkt:)  So many beautiful apple trees everywhere Some pictures from our last stop on the trip back to Åland last month, Odense. We experienced Odense the way we like it: by a morningjog. Almost nothing was open so it was just to see things, experiencing the morning atmosphere and stopping by a bakery for some breakfast before heading back home to our cozy house. The old part of the town  Best way to start the morning:)     HC Andersen's childhood home The newer part    Great with cycle paths everywhere The harbour area   Lots of modern buildings Our cozy apartment  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde