Morning run in maybe the most beautiful valley: Val Fiscalina/Fischleintal. It was an epic run in lovely sunshine, and so beautiful with the red rowanberries, the white snow up in the mountains and the golden larch trees .
Morgonlöpning i kanske den vackraste dalen: Val Fiscalina/Fischleintal. Det var en episk löpning i härligt solsken, och så vackert med röda rönnbär, den vita snön uppe i bergen och de guldfärgade lärkträden.
0 Kommentarer
On October 25th our babygirl turned one year old. When she turned a half year old I wrote that she was a very easygoing baby, and most of the time that is also true now. She has although become much more determined and more "loud", and she really loves being with her father, and the best part of the day is when they go to bed together:) She is also a baby that is very good at keeping herself busy, and she absolutely loves books. She can sit by herself for a long time just looking at the pictures and "talk" to them, perfect entertainment also in the car, especially when travelling to and back from Italy. Except from "reading" she really likes to walk around (holding on to things) exploring new things, she's very curious, but in a quite careful way. The last couple of weeks she has also learned to stand by herself and been taking her first steps. Other things that have happen is that she has got some teeth and said her first words. She also understands lots of things that we say to her, for example grabbing a ball when we talk about the ball and smiles when we are talking about cows (that she got very fascinated about when we were staying in Italy). To her parents joy she also likes to sit in the chariot, it's no problem to train with her for a couple of hours, and she also really likes to sit in our child carrier from Osprey, probably because she is close to Marcus then and has a great view over everything that happens around her. We are also very lucky that she has been liking to be out for lunch with us, she has no problem sitting with us in peace and quite, and it feels like she thinks it is quite fun to sit a watch everything that happens around her, and if she gets a bit bored you can always give her a book.:) Den 25 oktober fyllde vår dotter ett år. När hon fyllde ett halvår skrev jag att hon var en väldigt lättsam bebis, och oftast är det också sant nu. Hon har dock blivit mycket mer bestämd och mer "högljudd", och hon älskar verkligen att vara med sin pappa, och den bästa tiden på dagen är när de går och lägger sig tillsammans på kvällen:) Hon är också en person som är väldigt bra på att hålla sig sysselsat , och hon fullkomligt älskar böcker. Hon kan sitta länge för sig själv och bara titta på bilderna och "prata" med dem, perfekt underhållning också i bilen, särskilt när man reser till och tillbaka från Italien:) Förutom att "läsa" gillar hon verkligen att gå runt (håller dock fast vid saker ännu) och utforska nya saker, hon är väldigt nyfiken, men på ett ganska försiktigt sätt. De senaste veckorna har hon också lärt sig att stå själv och ta sina första steg. Andra saker som har hänt är att hon har fått tänder och sagt sina första ord. Hon förstår också många saker som vi säger till henne, till exempel hämtar hon bollen när vi pratar om bollen och ler när vi pratar om kor (som hon blev väldigt fascinerad av när vi bodde i Italien).
Till sina föräldrarnas stora glädje tycker hon också om att sitta i charioten, det är inget problem att träna med henne ett par timmar, och hon gillar också att sitta i vår bärstol från Osprey, förmodligen för att hon är nära Marcus där och har en fantastisk utsikt över allt som händer runt henne. Vi är också väldigt tacksamma över att hon gillar att vara ute och till exempel äta lunch med oss, hon har inga problem att sitta med oss i lugn och ro, och det verkar som att hon tycker att det är ganska kul att sitta och titta på allt som händer runt henne, och om hon skulle bli lite uttråkad kan du alltid ge henne en bok. :) The views during an absolutely amazing morning run at an absolutely amazing place.
Vyerna under en helt fantastisk morgonlöpning på en helt fantastisk plats. Autumn feeling Training
A couple of weeks ago we did a hike in Gsiesertal/Valle di Casies that turned out a bit different:) We started the hike just appr. kilometer from where we stayed. We didn't have a specific goal, just thinking that we would hike up to maybe some huts. The hike we decided to take was demanding physically, but technically easy, perfect when wanting to have a good training but still feeling comfortable with Chiara with us. The first funny thing happened after maybe half one hour when we met a couple who was taking down their cows from the alps for the winter. Chiara who loves cows really think it was fun to see so many cows and her parents find it very nice to be offered some doughnuts from the woman. Such a nice gesture:) After this nice happening we just managed to walk a couple of minutes before a car stopped by and asked where we were going. Since we really didn't had any final destination we just said that we didn't know but planned to walk a bit further. The woman in the car asked if we wanted to join her up to her hut at around 2 000 m.a.s.l. and being able to see the amazing view over all the mountains. We thought that would be nice and jumped in. When we came up to the hut she told us that if we wanted to get a ride back down she would return at 2.30 so it was just to show up then. Since both Marcus and I enjoy the hiking parts that going upwards or flat, we thought it would be nice to take a hike up high in the mountains and then get a ride back down. It turned out to be a nice hike with lots of beautiful spots and an amazing view wherever you were looking. Before the descent we also had time for a coffee break. It was also very nice to be talking this and that with the woman who was so nice to offer us a lift. För ett par veckor sen gjorde vi en vandring i Gsiesertal/Valle di Casies som blev lite annorlunda :) Vi började vandringen bara ungefär en kilometer från där vi bodde. Vi hade inget specifikt mål, utan tänkte bara att vi skulle vandra upp till kanske någon hütte eller bara så länge vi tyckte. Vandringen som vi bestämde oss för var rätt så krävande fysiskt, men tekniskt lätt, perfekt när vi ville få till bra träning men att det ändå skulle känna bra att ha Chiara med oss.
Det första lite roliga grejen hände efter kanske en halvtimme när vi mötte ett par som var på väg ner med sina kor från almarna för vintern. Chiara som älskar kor tyckte verkligen att det var kul att se så många kor på en gång och hennes föräldrar tycker det är väldigt trevligt att bli bjudna på munkar från kvinnan. En verkligt trevlig gest :) Efter denna trevliga händelse hann vi bara gå ett litet tag innan en bil stannade och kvinnan bakom ratten frågade vart vi skulle. Eftersom vi egentligen inte hade något mål sa vi bara att vi inte visste men planerade att gå lite längre fram på vägen. Då frågade hon om vi ville hänga med henne upp till hennes hütte på cirka 2000 m.ö.h. för att få se den fantastiska utsikten över alla bergen. Vi tänkte att det skulle vara trevligt och hoppade in. När vi kom fram till hennes hütte sa hon till oss att om vi ville få skjuts tillbaka skulle hon vara tillbaks vid bilen kl halv tre och då var det bara att hänga med tillbaks ner. Eftersom både Marcus och jag gillar att vandra uppför eller platt, tyckte vi att det skulle vara fint att vandra högt upp i bergen och sedan åka ner igen med henne. Vi fick till en riktigt fin vandring då vi fick uppleva flera vackra platser och en fantastisk utsikt vart vi än tittade. Innan färden tillbaka ner hann vi också med en liten fikapaus. En riktigt fin vandringsdag och det var också riktigt trevligt att prata lite ditt och datt med kvinnan som var så snäll och erbjöd oss skjuts. A Saturday morning Anna drove me to Lienz so that I could rollerski from Lienz to Toblach, the opposite direction of the cross country-ski race Dolomitenlauf. It is a good "track" for training since it is a cycle path with almost no traffic and mostly quite good asphalt, and it is going uphill almost the whole time (from around 680 to around 1300 m.a.s.l). The downsides are some wooden bridges and, this time, some road work. Altogether it was a good training session in some nice sceneries. En lördag morgon körde Anna mig till Lienz så att jag kunde åka rullskidor från Lienz till Toblach, skidloppet Dolomitenlauf "fel väg". Det är en bra sträcka att träna på eftersom det är en cykelväg med nästan ingen trafik och mestadels ganska bra asfalt, och det går uppför nästan hela tiden (från cirka 680 till cirka 1 300 m.ö.h.). Nackdelarna är några träbroar som ska passeras och den här gången vägarbeten på några ställen. På det hela var det ett bra träningspass i ett mestadels vackert landskap.
One day we did a hiking up to 2 100 meter above sea level in Gsiesertal/Valle di Casies. We parked the car in Santa Maddalena and started the hiking at 1 480 m a s l hiking along path nr 49. The weather was so nice in the beginning, although very cold, so it became a lovely hiking. En dag gjorde vi en vandring upp till 2 100 m.ö.h. i Gsiesertal/Valle di Casies. Vi parkerade bilen i Santa Maddalena och började vandringen på 1 480 m.ö.h. och gick längs med led nr. 49. Vädret var helt perfekt i början, även om det var rätt så kallt, så det blev en härlig vandring. You get to see quite a lot of animals along the paths, mostly cows, but this time also horses, which makes the hiking very fun for Chiara (and her parents too:) Du får se en hel del djur längs stigarna, mestadels kor, men den här gången också hästar, vilket gör vandringen väldigt spännande för Chiara (och hennes föräldrar också :) Nice seeing the snow:) Härligt att träffa på snö:) Kradorferalm hütte at 1 704 m a s l, very picturesque place Kradorferalm hütte 1 704 m.ö.h., en riktigt pittoresk plats Perfect to be able to fill your water bottle along the way, with good tasting cold water
Perfekt med möjligheten att fylla vattenflaskan med kallt gott vatten längs vägen On October 9 we run from Toblach to Cortina, a training session that we had looked forward to doing again. We did exactly the same run two years ago, and it turned out to be on the exact same date. The difference this time was that we were three. Aslo the temperature in the start was a bit lower than two years ago. The track is about 29 km long and the first 15-16 km go upwards and the rest downwards. Although you're out for quite a long time, we were both surprised that it felt so good for both of us. We did the run quite a lot faster than two years ago, and even though you felt some "tiredness" in the legs/hips, neither of us really felt that we had been running for a couple of hours. A nice feeling:) We ended the run with a lunch on the main street in Cortina in lovely weather. Such a nice day! Den 9 oktober sprang vi från Toblach till Cortina, ett träningspass som vi båda hade sett fram emot att göra igen. Vi gjorde exakt samma träningspass för två år sedan, och det visade sig dessutom vara exakt samma datum. Skillnaden den här gången var att vi var tre:) Förutom det var det lite kallare när vi startade än för två år sedan.
Sträckan blir cirka 29 km lång och de första 15-16 km går uppför och resten nedför. Även om man är ute länge, blev vi båda förvånade över att det kändes så bra för oss båda. Vi sprang ganska mycket snabbare än för två år sedan, och även om man såklart kände en del "trötthet" i benen/höfterna, kände ingen av oss egentligen påverkade av löpningen. En härlig känsla :) Vi avslutade löpningen med en lunch på huvudgatan i Cortina i härligt väder. En verkligt fin dag! At Prato Piazza/Plätzwiese at around 2000 m.a.s.l. in October. It felt just like a day in January, just amazing:)
Prato Piazza/Plätzwiese omkring 2 000 m.ö.h. i oktober. Kändes precis som en dag i januari, helt fantastiskt :) As you have seen in the last posts we're back in Italy again. We took the usual way down through Europe, but this time we chose smaller accommodations and, if possible, places where you didn't have to meet someone, because of the corona. The trip went quite as normal, it was just to cross the borders, no controls and no queues, but the uncommon thing where the rule to use masks everywhere, and the different procedures at the breakfasts. Even though the corona felt very present, it still felt very safe to travel, and people took the rules quite seriously I think. The accommodations also get very well disinfected before new guests arrive. Som ni har märkt på de senaste inläggen är vi tillbaka i Italien igen. Vi tog den vanliga vägen ner genom Europa, men den här gången valde vi mindre boenden och om möjligt platser där man inte behövde träffa någon på grund av corona. Resan gick i princip som vanligt, det var bara att korsa gränserna, inga kontroller och inga köer, men det speciella var regeln om att använda masker överallt och de olika procedurerna vid frukostarna. Trots att corona kändes väldigt närvarande, kändes det fortfarande väldigt säkert att resa, och folk tog reglerna ganska seriöst tycker jag. Boendena desinficeras också ordentligt innan nya gäster anländer. Long time ago since you took Eckerö Linjen to Sweden:). / Länge sedan sedan man tog Eckerö Linjen till Sverige:). |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2021
Kategorier
Alla
|