 Last Sunday we went to the Olympics and watched the Biathlon Mixed Relay 4 x 6km in Anterselva/Antholz. We thought we should be leaving in plenty of time, so we set off three hours before the race, and Anterselva is only about 30 minutes from Toblach. But as we started approaching the junction into the valley, the queues began. That in itself wasn’t a big problem, but then we found out that the parking area we had planned to use was already full. Instead, we were directed to another one farther away, and from there we had to wait for a shuttle bus that would take us part of the way into the valley to catch another bus. The waiting time for the first shuttle was enormous, and in the end we squeezed our way forward in the line – luckily we did, because we reached the stadium and our seats in the stands just two minutes before the race started. It was definitely worth the wait, though, as we got to see a truly exciting and interesting race. The weather was also really pleasant, and Chiara enjoyed it too! It was extra special that Italy managed to win a silver medal on home soil. France took gold and Germany bronze. Unfortunately, Finland didn’t quite succeed and finished in sixth place. The atmosphere in Anterselva is always incredible, and we finished the day with a visit to the party tent, where the vibe was fantastic! The shuttle back to the parking lot and the drive home to Toblach went much more smoothly than the journey there. I söndags var vi på OS och såg Mixed-stafetten 4x6 km i skidskytte i Anterselva/Antholz. Vi tänkte att vi skulle vara ute i god tid så vi startade 3 timmar innan loppet skulle gå, och Anterselva ligger bara 30 minuter från Toblach. Men när vi började närma oss vägskälet in i dalen började köerna, vilket i sig inte var någon fara, men då fick vi reda på att parkeringen vi tänkte ta var full. Istället fick vi åka till en annan längre bort, och därefter vänta på en transferbuss som skulle ta oss en bit in i dalen för att hoppa på nästa buss. Väntetiden till den första var enorm, och till sist trängde vi oss före och tur var det, för på stadion och våra platser på läktaren var vi 2 minuter innan loppet började. Väntan var dock väl värd för vi fick se ett riktigt spännande och intressant lopp. Vädret var också riktigt skönt och Chiara tyckte också att det var kul! Extra kul var att Italien lyckades ta en silvermedalj på hemmaplan! Frankrike tog guldet och Tyskland bronset. Tyvärr lyckades Finland inte riktigt och slutade på en sjätte plats. Stämningen i Anterselva är alltid otroligt häftig, och vi avslutade med att ta en tur via partytältet, där det var riktigt bra drag! Transfern tillbaka till parkeringen och hemresan till Toblach löpte på betydligt bättre än ditresan.            
0 Comments
 We are back in Toblach/Dobbiaco and we have enjoyed cross country-skiing, the sun, one of many playgrounds, the swimming pool, the Snow Festival in Innichen/San Candido (more in an own post), picnic, coffees on the balcony and last, but not least the Olympic Games (more in own posts). It has been great days, but now unfortunately we are both having a (hopefully slight) cold. Vi är tillbaka i Toblach/Dobbiaco och har njutit av längdskidåkning, solen, en av de många lekplatserna, simhallen, snöfestivalen i Innichen/San Candido (mer om den i ett eget inlägg), picknick, kaffe på balkongen och sist men inte minst OS (mer om det i senare inlägg). Det har varit väldigt fina dagar, men nu har vi tyvärr båda åkt på en (förhoppningsvis lindrig) förkylning.             Lots of time outside Massor av tid utomhus        Got a jump on Shrove Tuesday Tjuvstartade ätandet av fastlagsbullar  Some running sessions En del löppass  Jizerská padesátka  More cross country-skiing and time outside Mer längdskidåkning och tid utomhus    It got cold Det blev kallt  Working mode Arbete  And more time outside in the beautiful winter weather Och mer tid utomhus i det vackra vintervädret     And it got even colder Och det blev ännu kallare  And more time outside Och mer tid utomhus       On January 17th, I did Dolomitenlauf 20 km in free technique in Obertilliach, Austria, about 40 minutes from Toblach. The original plan was to go Toblach–Cortina (which this year was changed to Toblach–Toblach due to the Olympics in Cortina), but when that course was changed because of snow conditions and ended up being quite similar to the race I had done the week before, I felt it would be more fun to go to Obertilliach and race the Dolomitenlauf, which I’ve done every year since 2023. The course there has been a bit different over the years as well, and this year it was a loop course: two laps on a 10 km loop for the 20 km race, and four laps for the long 40 km race. This time, the longest downhills and descents had been removed, resulting instead in a course that was easier but instead made you have to push almost all the time. After the race the previous weekend, I really only had one goal: to go as hard as possible the entire race. We were there a couple of days beforehand to check out the course, and during those sessions I tested pushing hard in certain sections and decided that was something I wanted to bring into the race—constantly thinking about power. We came to the race appr. 1.5 hours before the start and first I got to the registration. For the first time, I got to start in start group 1, just behind the elite skiers, and I had a really good start. I felt okay during the race, but I never quite found any real flow. I really tried to keep pushing the whole time and use V2 alternate more than I usually do (I normally use V2 a lot). What was tough, though, was that I couldn’t quite manage to take the back of skiers who passed me — it worked for a short while, but then they eventually pulled away anyway. I finished 7th among the women, 1st in my age group, and 47th overall. Fun to finish first for once, even if the race itself didn’t quite feel that great ;) Conditions: –2°C and clear skies Clothing: race suit, short-sleeve base layer, buff, thin headband, heated socks Skis: Madshus F3 Co1, Long Distance: 0 to –5 Star, dark (to better absorb moisture), structure: Foam V Den 17 januari körde jag Dolomitenlauf 20 km fri teknik i Obertilliach, Österrike, 40 minuter från Toblach. Tanken från början var att jag skulle åka Toblach-Cortina, (som i år skulle vara Toblach-Toblach på grund av OS i Cortina), men då banan ändrades (på grund av snöförhållandena) till att vara rätt så lika den jag körde veckan innan tyckte jag att det var roligare att åka till Obertilliach och köra Domolitenlauf som jag gjort alla år sen 2023. Banan har sett lite olika ut där också under åren, och i år var det en varvbana, med två varv på en 10 km slinga för tävlingen på 20 km, och fyra varv för den långa tävlingen på 40 km. Den här gången var de längsta nedförsbackarna och utförsbackarna borttagna, så istället blev det en bana som var lättare men där man fick ligga på rätt mycket hela tiden. Efter loppet helgen före, hade jag egentligen bara ett mål, att gå så hårt som möjligt hela tiden. Vi var där och kollade in banan ett par dagar innan, och testade då att jag på hårt i vissa partier och tänkte att det ska jag försöka ta med mig till loppet - att hela tiden tänka kraft. Vi kom till tävlingen ca 1,5 h innan start och gick först och anmälde mig. För första gången fick jag starta i stargrupp 1, efter eliten, och jag fick en riktigt bra start. Jag tycker att det kändes ok under loppet, men kände inte riktigt att jag fick något flow. Jag försökte verkligen att hela tiden trycka på, ha kraftigare stavtag och benskär och försöka använda 4:ans växel lite mer än vanligt (annars trycker jag rätt ofta på på 3:ans växel). Jobbigt var dock att jag inte klarade av att riktigt ta rygg på åkare som passerade, det gick en liten stund men sen gled de ändå ifrån mig. Jag slutade 7:a bland damerna, 1:a i min åldersklass och 47:a totalt. Kul att en gång komma först, även om loppet inte riktigt kändes så;) Förhållanden: -2 grader och klart Kläder: tävlingsdräkt, kortärmat underställ, buff, tunt pannband, elsockor Skidor: Madshus F3 Co1, Long distance: 0--5 Star, mörk för att bättre ta upp vatten, rill: Foam V       On January 11th, I raced the Prato Piazza Mountain Challenge. It was a race I hadn’t originally planned to do, but since the course was completely changed (normally it’s a 30 km race with a climb from about 1,100 m to 2,000 m), it ended up being a 23 km race on a more hilly course. The start was the same, but the new course included two laps on the World Cup track in Toblach, a loop towards Cortina, and a finish at the Nordic Arena in Toblach. Because of this change, I decided to take the opportunity to do one more race. I didn’t feel particularly well prepared, but I saw it as a good tough workout ahead of Toblach–Cortina the following weekend. My plan for this year has been to simply ski as much as possible, since we are spending less time in the Alps than usual, and therefore not doing the most optimal race-specific preparations. During the race itself, I struggled to get my heart rate up and I felt like I couldn’t really push myself to the limit—it felt a bit flat throughout the entire race. I also found it quite difficult to know how to pace the race and how hard I dared to go early on, since the course was fairly tough and also finished with a lap on the World Cup track. One positive takeaway, however, was the downhills, where I feel that I’ve improved a lot. I finished 2nd in my age group and 11th among the women. A big bonus was that, as 2nd won 2 kg of cheese and a box of apples 🙂 Conditions: –4°C and clear skies Clothing: race suit, short-sleeve base layer, buff, headband, heated socks Skis: Madshus F3 Co1 , Long Distance: –3 to –8 Den 11 januari körde jag Prato Piazza Mountain Challenge. Det var en tävling som jag inte hade planerat att köra men då bansträckningen ändrades helt och hållet (normalt sätt är det 30 km som går från ca 1100 m till 2000 m), till att nu bli 23 km på en mer kuperad bana, med samma startplats men med två varv på världscupbanan in Toblach och en sväng upp mot Cortina och med avslutning på Nordic Arena i Toblach, passade jag på att få ett till lopp. Jag kände mig inte så förberedd men tänkte att det är bra med en genomkörare inför Toblach-Cortina som skulle komma helgen efter. Mina planer för det här året har varit och bara skida så myket so möjligt, eftersom vi tillbringar mindre tid i Alperna än normalt, och inte köra de mest optimala förberedelserna inför tävlingarna. Under själva loppet hade jag svårt att komma upp i puls, och kände att jag inte riktigt kunde ta ut mig – det kändes rätt segt hela loppet igenom. Jag tyckte också att det var rätt svårt att veta hur jag skulle lägga upp loppet och hur hårt jag skulle våga gå tidigt då banan var rätt tuff och också avslutades med ett varv på världscupbanan. Ett plus var dock nedförsbackarna, i vilka jag tycker att jag blivit mycket bättre. Jag slutade 2:a i min ålderskategori och 11:a bland damerna. Ett stort plus var att jag som 2:a vann 2 kg ost och en låda med äpplen 🙂' Förhållanden: - 4 grader och klart. Kläder: tävlingsdräkt, kortärmat underställ, buff, pannband, elstrumpor. Skidor: Madshus F3 Co1, Long distance: -3–8.         Photo bomb from four hours of skating in wonderful weather in different tracks all the time (Toblach - Niederdorf - Welsberg - Taisten - Pichl - St. Martin - St. Magdalena - St. Martin - Pichl/Dobbiaco - Villabassa - Monguelfo - Tesido - Colle - San Martino - Santa Maddalena - San Martino - Colle) Fotobomb från fyra timmar skate i fantastiskt väder i olika spår hela tiden (Toblach - Niederdorf - Welsberg - Taisten - Pichl - St. Martin - St. Magdalena - St. Martin - Pichl/Dobbiaco - Villabassa - Monguelfo - Tesido - Colle - San Martino - Santa Maddalena - San Martino - Colle)           Throwback to an almost perfet day at Plätzwiese/Prato Piazza Tillbakablick på en i princip perfekt dag på Plätzwiese/Prato Piazza            Enjoying the view   Working  Running sessions    Ice skating   Enjoying some good food and drinks      Lots of swimming (both at home and at Sexten Caravan Park)      Playing outside  Welcoming spring  Sledging   Back home on Åland for work and seeing our families. Tillbaka hemma på Åland för jobb och träffa våra familjer.  Our trip to Munich went through a very snowy landscape with heavy snowfall  A short night in Stockholm  Breakfast   From the Alps to the sea     NIce when you can ski the whole 8.5k track, and fun to be able to ski together   Dinner at my parents' house   Winter running   More cross country-skiing  And more winter running |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde