Two weeks ago, I, Chiara and Marcus participated in Semesterloppet in Eckerö on Åland. Marcus and Chiara did the 1k race together (and I was also with the last half as a part of my warmup). For Chiara the race went well, and for me not so good.😉 I ran 12k on a three laps course where the track consists of grass, gravel road, forest paths and maybe 500 meters of ”stocks and logs”. My plan was to not start so fast, but rather get a good feeling and hopefully be able to increase the speed the second and third lap. Unfortunately, the warmup didn’t feel any good, my legs were not very good, but even worse was that I also felt short of breath. I stuck to my plan to start not too fast, but I still think that I had to work hard for every meter. I was also a bit concerned of breath because I still felt short of breath. When the second lap started, I was tired, but then I caught another runner and took his back in the head wind. This lap went slower, but it also felt smart to stay behind him as long as it was head wind since it was way too long to the woman in front of me, and I didn’t have anyone close behind (I also had in mind that I was going to compete the day after too). When we came to the ”rougher” part I passed him and then I think that I ran the last part of the second/beginning of the third lap smarter, and the third lap went a bit faster again. I tried to not go all that I had, to save some energy for the day after, so I was tired when crossing the finish line but not totally exhausted. If I shall come up with something positive, I feel that I have improved running in rougher terrain, and I did better this year than 2021, otherwise I unfortunately don’t have so much positives things to take with me. För två veckor sedan deltog jag, Chiara och Marcus i Semesterloppet i Eckerö på Åland. Marcus och Chiara sprang 1 km-loppet tillsammans (och jag var också med den sista halvan som en del av min uppvärmning). För Chiara gick loppet bra, och för mig inte så bra 😉
Jag sprang 12 km på en varvbana med 4 km-varv där banan består av gräs, grusväg, skogsvägar och cirka 500 meter över ”stockar och sten”. Min plan var att inte börja så snabbt, utan snarare få en bra känsla och förhoppningsvis kunna öka farten andra och tredje varvet. Tyvärr kändes inte uppvärmningen något vidare, mina ben var inte särskilt pigga, men ännu värre var att jag också kände mig andfådd på ett konstigt sätt. Jag höll fast vid min plan att börja inte för snabbt, men jag tyckte ändå att jag var tvungen att jobba hårt för varje meter. Jag var också lite orolig för min andfåddhet och konstiga känsla jag inte var van vid. När det andra varvet började var jag trött, men sedan kom jag ikapp en annan löpare och höll hans rygg i motvinden. Detta varv gick långsammare, men det kändes också smart att hålla sig bakom honom så länge det var motvind eftersom det var alldeles för långt till nästa dam framför mig, och ingen låg nära bakom (jag hade också i åtanke att jag skulle tävla dagen efter). När vi kom till den ”mer obanade delen” passerade jag honom och sedan tycker jag att jag sprang den sista delen av det andra/början av det tredje varvet smartare, och det tredje varvet gick lite snabbare igen. Jag försökte att inte gå allt jag hade, för att spara lite energi för dagen efter, så jag var trött när jag korsade mållinjen men inte helt slut. Om jag ska komma med något positivt, känner jag att jag har blivit bättre på att springa i ”tuffare” terräng, och jag presterade bättre i år än 2021, annars har jag tyvärr inte så mycket positiva saker att ta med mig.
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Mars 2025
Kategorier
Alla
|