Spontaneous trip to Stockholm for Sthlm10: Part 1

Four weeks ago we made a spontaneous trip to Stockholm for the race Sthlm10k. The same day as the race took place it was ÅM in rollerskis, a race we would have liked to participate in, but since Marcus had been sick the weeks before and couldn’t start, he came up with the idea on Sunday to go to Stockholm so that I could run the race on Tuesday😊 Since I want to have some 10k races, I thought it was a nice idea, (even though I also thought that it would have been nice to ski ÅM). We went to Sweden with the day ferry since the race took place at 19.30 (first time for that I was running an evening race). I was glad that the air conditioning was on both on the ferry and on the bus because it was a very warm day (when we came to Stockholm the temperature was 27 degrees). We went by foot to Rålambshovsparken, the place where I could pay and pick up my bib and where the race started. After that it was time for some time in the playground and snack, until I started the warm up around 30-40 minutes before the start. I think that the warm up felt okay, although it was very hot (and unfortunately I didn’t have any water before the start, don’t forget that next time😊) Since the race had pacers at different pace I had decided to try to stay behind the 45 minutes pacer. Unfortunately, the start went a bit too fast for me in periods and I decided to drop the pacer. The first two kilometers were under 4.30 and felt okay, but then it was unfortunately very tough until the finish line. I had hoped that I could have gone quite easily the first 5k and the hopefully could have increased the pace a bit until Västerbron, that is a quite tough part of the course, who logically would go slower, and hopefully would have had some strength left to push the last two kilometers. Unfortunately, I couldn’t stick to this plan at all since I really had to dig deep from three kilometers to the finish line. I don’t really know why I did such a bad race but probably the warmth was the main factor. It really felt that the heat surrounded you from all sides, and the fact that I forgot my water bottle before the start didn’t make it better. I also think that I was standing still too long before the start. They wanted us to come to the starting line around 10-15 minutes before the start, and I think that I got a bit stiff before the race started.
It really feels very disappointing hat I have tough to show my best when it comes to races. Almost always I am better at the training sessions, than at the races. Extremely annoying and disappointing, and very often I don’t know the reason for it. When I am nervous, I understand that I could perform less good, but now I am more often not nervous than nervous. Before I was maybe a bit worried to start to hard to not be able to keep up the speed the whole race, but now I don’t know if it is more the opposite that is the problem. One reason could also be the lack experience of competitions, since I really started competing in 2017, but at the same time, that is now six years ago.
I was still very pleased with the fact that I really struggled and gave all I had to the finish line, and I also managed the pass many runners the last hundred meters, after a long sprint (something I have worked on).
Although I really struggle with my performance, I still love the whole thing with competitions, the expectations before the race, the struggle or hopefully the good feeling and often great atmosphere during the race, and the, hopefully, joy and exhaustion after the race.

Åländska Johanna Bäcklund vann efter en mycket bra finish

För fyra veckor sedan gjorde vi en spontan resa till Stockholm för loppet Sthlm10. Samma dag som loppet ägde rum var det också ÅM i rullskidor, ett lopp som vi båda skulle ha velat delta i, men eftersom Marcus hade varit sjuk veckorna innan och kunde inte starta, kom han på söndagen innan (loppet gick på en tisdag) på idén åka till Stockholm så att jag kunde springa loppet på tisdagen😊 Eftersom jag gärna vill springa 10 km-lopp, tyckte jag att det var en kul idé (även om jag också tyckte att det hade varit skoj att köra rullskidstävlingen). Vi åkte till Sverige med dagsfärjan eftersom loppet startade först 19.30 (första gången jag sprang ett kvällslopp). Jag var glad att luftkonditioneringen var på både på färjan och på bussen eftersom det var en väldigt varm dag (när vi kom till Stockholm var det 27 grader). Vi promenerade till Rålambshovsparken, platsen där jag kunde betala och hämta min nummerlapp och där starten för loppet var. Tiden fram till start tillbringades på en lekplats och ätandes lite mellanmål tills jag började uppvärmningen cirka 30–40 minuter före start. Jag tyckte att uppvärmningen kändes okej, även om det var väldigt varmt (tyvärr hade jag ingen vattenflaska med till starten, något jag inte får glömma nästa gång). Eftersom loppet hade farthållare för olika farter hade jag bestämt mig för att försöka hålla mig bakom 45 minuters farthållaren. Tyvärr gick starten lite för snabbt för mig i perioder och jag bestämde mig för att släppa farthållaren. De första två kilometerna gick under 4.30 och kändes okej, men sen var det tyvärr väldigt tufft ända fram till mål. Jag hade hoppats att jag kunde ha sprungit ganska lätt de första 5 km och förhoppningsvis kunde ha ökat takten lite fram till Västerbron, en ganska tuff del av banan, som logiskt skulle gå långsammare, och sen förhoppningsvis haft lite kraft kvar för att trycka på de två sista kilometerna. Tyvärr kunde jag inte hålla mig till den här planen alls eftersom jag verkligen var tvungen att kriga från tre kilometer fram till mål. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde ett så dåligt lopp men förmodligen var värmen den största orsaken. Det kändes verkligen som om värmen omgav mig från alla håll (solen kom också lagom fram till start), och det faktum att jag glömde min vattenflaska innan starten gjorde det inte bättre. Jag tror också att jag stod lite för still lite för länge innan starten. De ville att vi skulle komma till startlinjen cirka 10–15 minuter före starten, och jag tror att jag blev lite styv innan loppet började.

Det är verkligen en stor besvikelse att jag har svårt att få till mitt bästa på tävlingar. Nästan alltid är jag bättre på träningspassen än på tävlingarna. Extremt irriterande och nedslående, och mycket ofta vet jag inte orsaken till det. Om jag är nervös förstår jag att det kan vara svårare att prestera bra, men nu är jag oftare inte nervös än nervös. Tidigare var jag kanske lite orolig för att börja får tufft för att inte kunna hålla farten uppe hela loppet, men nu vet jag inte om det i stället är mer det motsatta som är problemet. En anledning kan också vara bristen på tävlingsvana, eftersom jag verkligen började tävla först 2017, men samtidigt är det nu  sex år sedan.

Jag är fortfarande mycket nöjd med det faktum att jag verkligen kämpade och gav allt jag hade ända fram till mål, och jag lyckades också passera många löpare de sista hundra metrarna efter en lång spurt (något jag tränat på).
​
Även om jag verkligen kämpar med att prestera på tävlingar, älskar jag fortfarande allt som har med tävlingar att göra, förväntningarna före loppen, kampen eller förhoppningsvis den goda känslan och ofta härliga atmosfären under loppen, och förhoppningsvis glädjen och tröttheten efter loppet.