Race report: ÅM in classic technique on rollerskis

On July 5th Marcus and I competed in ÅM in classic technique on rollerskis in Lemland.

Marcus just before the finish line

Anna’s race: I haven’t competed in a classic ski race since January 2019 and never in a rollerski competition on classic skis. This together with haven’t done any intervals on classic skis since January 2019 and only one tougher session on classic rollerskis this year meant that I was very well prepared for the race, or not. But I really felt that it would be so fun to race. Since January, when I got my stress fracture, I have done lots of double poling and I have found it very fun to be doing that again, and my body can cope with the calmer sessions. I also found it nice to maybe have the chance to really race against another woman (we were 2 women participating). I thought that she must be better than I am, because she is training for Vasaloppet, and has a body better suited for rollerskis than I, but I also know that I am quite well trained, and I also really wanted to get a though training session. Since the track is also close to my parents it was easier for us to get someone that could take care of Chiara during the race (thank you mum and dad:).
 
I hadn’t done any specific preparations for the race since I wasn’t sure if I would compete or not and took the final decision the same day.
 
The race itself was so fun, although I ended up in 2nd place, and last. It was the first time that I really had someone to really compete against. I started in a quite controlled way and decided to keep that until she would either pass me or let go. After maybe 1 km she passed me and I immediately felt that she was a better double poler than I am, but I manage to take her back. I stayed very close to her in the quite strong headwind and tried to save as much energy as possible. When she wanted me to be in front, I passed her but tried to not go so hard to not use too much energy. After appr. 9 km I was going to drink and unfortunately, I dropped my bottle. Since she had a drink belt with tube, I know that I had to plan how to take water from the liquid station so that she shouldn’t have a change to leave me behind then. After the first liquid station after appr. 10 k there is a slight uphill for some kilometers, and then I tried to push a bit harder in the tail wind. I felt that I was stronger than her in this part, but still, I couldn’t leave her behind. After the uphill she passed me and then I had to fight quite hard to keep up with her, but we went together until it was 7 k with strong headwind left. I knew that this would be the toughest part for me, since this part is quite flat, and she was stronger than me in double poling in that type of terrain. I managed to come a bit closer in the two quite short light uphills, but of course that wasn’t enough. I still fought what I had, and, in the end, I was 42 sec behind.
 
I am happy with my performance. I did a good race when it comes to tactics, (except for the fact that I dropped my bottle and had to do the whole race without sport drinks) and I know that my weak side is my strength and of course my lack of tougher classic sessions and intervals. I also wasn’t as tired as I want to be after a race, but the problem wasn’t that I was too tired to push harder, but that I hadn’t the strength to follow her.

Annas lopp: Jag har inte tävlat i ett klassiskt skidlopp sedan januari 2019 och aldrig i en rullskidtävling på klassiska skidor. Detta ihop med att jag inte heller kört några intervaller på klassiska skidor sedan januari 2019 och bara ett tuffare pass på klassiska rullskidor i år gjorde att jag var väldigt väl förberedd inför loppet, eller så inte :). Men jag var verkligen riktigt sugen på att tävla. Sen januari, när jag fick min stressfraktur, har jag stakat mycket och jag har tyckt att det är väldigt roligt att göra det igen, och min kropp klarar rätt bra av de lite lugnare passen. Jag tyckte också att det skulle vara kul att kanske få chansen att tävla mot en annan kvinna (vi var 2 kvinnor som deltog). Jag antog att hon måste vara bättre än jag är, för hon tränar för Vasaloppet, och har en kropp bättre lämpad för rullskidor än jag, men jag vet också att jag är rätt så vältränad, och jag ville också verkligen få ett riktigt tufft träningspass. Eftersom banan också ligger nära mina föräldrar var det lättare för oss att få någon som kunde ta hand om Chiara under loppet (tack mamma och pappa:).

Jag hade inte gjort några specifika förberedelser inför loppet eftersom jag inte var säker på om jag skulle tävla eller inte och tog det slutgiltiga beslutet samma dag.

Själva loppet var riktigt kul, även om jag kom på 2:a plats, och därmed också sist. Det var första gången som jag verkligen hade någon att tävla mot. Jag startade kontrollerat och bestämde mig för fortsätta så tills hon antingen skulle passera mig eller hamna effter. Efter kanske 1 km passerade hon mig och jag kände direkt att hon var en bättre stakåkare än jag, men jag lyckas hålla hennes rygg. Jag åkte riktigt nära henne i den ganska starka motvinden och försökte spara så mycket energi som möjligt. När hon ville att jag skulle dra gick jag upp men försökte att inte gå så hårt för att inte använda för mycket energi. Efter ca. 9 km skulle jag dricka och tyvärr tappade jag då min flaska. Eftersom hon hade ett vätskebälte med slang visste jag att jag var tvungen att planera hur jag skulle ta vatten från vätskestationerna så att hon inte skulle ha chansen att gå ifrån mig då. Efter den första vätskestationen efter ca. 10 k är det en liten uppförsbacke några kilometer, och då försökte jag trycka på lite hårdare i medvinden. Jag kände att jag var starkare än henne i den här delen, men ändå kunde jag inte gå ifrån. Efter uppförsbacken passerade hon mig och då fick jag kämpa ganska hårt för att hänga med henne, men vi åkte tillsammans tills det var 7 k med stark motvind kvar. Jag visste att detta skulle vara den tuffaste delen för mig, eftersom den här delen är ganska platt, och hon var starkare än mig i stakning i den typen av terräng. Jag lyckades komma lite närmare i de två uppförsbackarna som finns, men det räckte förstås inte. Jag kämpade dock fortfarande på det jag hade och i mål var jag 42 sekunder efter.

Jag är nöjd med min prestation. Jag gjorde ett bra lopp taktiskt (bortsett från det faktum att jag tappade min flaska och var tvungen att köra hela loppet utan sportdryck) och jag vet att min svaga sida är min styrka och naturligtvis min brist på tuffare klassiska träningspass och intervaller. Jag var inte heller så trött som jag vill vara efter ett lopp, men problemet var inte att jag var för trött för att trycka på hårdare, utan att jag inte var tillräckligt stark för att kunna följa henne.

Marcus finished 2nd

Track: H21 38 km, D21 26 km in Lemland, flat track
Weather conditions: wind from south west, 8 m/s, quite sunny, around 20 degrees
Skis: Marwe 0 (equal with 2)