When life gives you lemon, (makes lemon juice) or start double poling

Today shoud have been my last race for the season, but unfortunately this season practically ended before it started. ​ In a blog post a couple of week ago I wrote that I was disappointed to miss Toblach-Cortina due to a cold and sinus infection, but unfortunately there was more to come. On my first a bit harder training session after the course of antibiotics was over, I felt a pain on the upper part of my foot. In the beginning of the session I didn't feel anything but along the way it got worse and worse. I almost immediately got afraid that it would be a stress fracture, because the place and the symptoms were spot on. The only thing that didn't point to a stress fracture was the cause of it. I haven't trained any harder or more than before or started with some other type of training that I am not used to, which are the most common ways of getting a stress fracture. The only thing that I could come up with that could have caused a potential stress fracture were my new skating shoes, since they maybe caused a slightly different angle on my foot.
​
I started to feel the pain on a Monday and I got an appointment to a doctor in Toblach on Tuesday  afternoon. The doctor suspected a stress fracture, but wanted me to have an MRI to be sure. So on Wednesday I was to Reischach, 30 minutes from Toblach, for an MRI  at Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, a center at the foot of the huge alpine system that the Dolomites are famous for. I got the answer directly after the MRI that it, unfortunately, was a stress fracture in the metatarsal bone. Since I only got the medical results (and the fact that it also was only in German and Italian) I really wanted to meet a doctor that could explain the results and tell me more specifically about the rehab. I was very lucky to be so close to this center, because so many specialists are working there. Specialists at knees, hips, feet, elbows etc. On Saturday a got an appointment to a foot specialist and I have to say that I was so satisfied with my visit. The doctor felt very proficient and he also took into consideration my background and my will when discussing the rehabilitation period. The result was also quite promising with hopefully not the longest rest period, also since I had been resting three weeks before this happend. The doctor also recommended me to get inlays for my shoes and boots, and recommended me a shoe shop with an orthopedic clinic that makes inlays, and that has helped many famous cross country skiers, biathletes and alpine skiers, also around 30 minutes from Toblach. So on Tuesday exactly a week after my first visit to the doctor in Toblach I got to try out inlays for me and two days later the were ready. I have to say that it has been very convenient to be here in Toblach when getting this problem. I have got help so fast, every place I have visit have been so close and I have also felt that I have got very professional help from people that really have been proficient with lots of experience. 

When you get a stress fracture and not being an athlete you often get the advice to just rest, but if you're an athlete or just a person who wants to train you get the advice to be active doing things that don't cause any pain. The first thing that got into my mind after having met the first doctor and got the result from the MRI is perhaps, and hopefully, I can double pole. I know that the three things I like the most, skate, traditonal classic skiing and running, were impossible, but I was thinking that maybe doublepoling would work since you can keep your feet pretty much totally still then. So the day after I was out in the tracks double poling a whole session for the first time (on snow) in, I think five, years. And the best thing was that it didn't hurt and the second best thing was that it felt better than I thought it would.  Another thing that is okay to do when having a stress fracture is aqua jogging and luckily we can use the swimming pool at the neighbouring hotel whenever we want. That means that there have been quite some aqua jogging sessions early in the morning there the last couple of weeks. I don't think it is the funniest training but it is good to do something else than just double poling and doing strength training every day. 

So the last couple of weeks when it comes to training have been all about alternative training and the last week I think that there has been some improvement, so I cross my fingers that hopefully I'm soon back in normal training. I am thankful that I have been able to double pole this period (and I hope that my back/hips manage to stay okay a while longer), but it feels and has felt very disappointing that I missed almost the entire competition season which I have trained a lot for.

Idag skulle jag ha kört min sista tävling för säsongen, men tyvärr slutade denna säsong praktiskt taget innan den ens hann börja. I ett blogginlägg för några veckor sedan skrev jag att jag var besviken över att missa Toblach-Cortina på grund av en förkylning som slutade med bihåleinflammation, men tyvärr skulle det komma mer. På mitt första lite hårdare träningspass efter antibiotikakuren var över, kände jag smärta uppe på foten. I början av träningspasset kände jag inget alls men sen det blev värre och värre ju längre jag körde. Jag blev rädd nästan direkt att det skulle vara en stressfraktur, eftersom platsen och symptomen stämde precis. Det enda som inte pekade på en stressfraktur var den bakomliggande orsaken. Jag har inte tränat hårdare eller mer än tidigare eller börjat med någon annan typ av träning som jag inte är van vid, vilka är de vanligaste sätten att få en stressfraktur. Det enda jag kunde komma på som kunde ha orsakat en potentiell stressfraktur var mina nya skatepjäxor, eftersom de kanske orsakar en lite annorlunda vinkel på foten.

Jag började känna smärtan på en måndag och jag fick en tid till en läkare i Toblach på eftermiddagen dagen efter. Läkaren misstänkte att det handlade om en stressfraktur, men ville att jag skulle åka på en MR för att vara säker. Så på onsdagen åkte jag till Reischach, 30 minuter från Toblach, för en MR på Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, en anläggning vid foten av det stora alpina systemet som Dolomiterna är känt för. Jag fick svar direkt efter MR:n att det tyvärr var en stressfraktur i andra metatarsalbenet. Eftersom jag bara fick resultaten till pappers (och det faktum att de också var skrivna på endast tyska och italienska) ville jag verkligen träffa en läkare som kunde förklara resultaten och berätta mer specifikt om rehab. Jag var väldigt glad över att vi bor så nära Traumacenter Plan de Corones/Kronplatz, eftersom väldigt många specialister arbetar där. Specialister på knän, höfter, fötter, armbågar etc. På lördagen fick jag en tid till en läkare specialiserad på fötter och jag måste säga att jag var så nöjd med mitt besök. Läkaren verkade väldigt kunnig och han tog också hänsyn till min bakgrund och min åsikt och mina tankar när vi diskuterade rehabiliteringsperioden. Resultatet var också ganska lovande vilket förhoppningsvis innebar inte den allra längsta rehaben, också tack vare att jag hade vilat tre veckor innan det hände. Läkaren rekommenderade mig också att skaffa inlägg till mina pjäxor och skor och rekommenderade mig en skoaffär med en ortopedisk klinik som gör inlägg, (och som hjälpt många kända längdskidåkare, skidskyttar och alpina skidåkare), även det endast cirka 30 minuter från Toblach. Så på tisdagen exakt en vecka efter mitt första besök hos läkaren i Toblach fick jag prova ut inlägg och två dagar senare var de klara. Jag måste säga att det har varit mycket bekvämt att vara här i Toblach när jag drabbades av den här skadan. Jag fick hjälp väldigt snabbt, alla ställen jag har besök har legat så nära och jag har också känt att jag har fått professionell hjälp från människor som verkligen har varit kunniga och haft mycket erfarenhet.

När du får en stressfraktur och inte är idrottare får du ofta rådet att bara vila, men om du är idrottare eller bara en person som vill träna får du ofta rådet att du ska vara aktiv så länge det du gör inte orsakar smärta. Det första jag tänkte efter att ha träffat den första läkaren och fick resultatet från MR:n är att kanske, och förhoppningsvis, kan jag staka. Jag vet att de tre saker jag gillar mest, skate, traditionell klassisk skidåkning och löpning, var omöjligt, men jag tänkte att kanske stakning skulle fungera eftersom du kan hålla fötterna nästan helt stilla då. Så dagen efter var jag ute i spåren och gjorde mitt första stakpass på snö (alltså endast stakning) på kanske fem år. Och det bästa var att det inte gjorde ont och det näst bästa var att det kändes bättre än jag trodde det skulle kännas. En annan träningsform som är okej när du har en stressfraktur är vattenlöpning och turligt nog kan jag använda poolen på det närliggande hotellet när jag vill. Det betyder en hel del vattenlöpning tidigt på morgonen de senaste veckorna. Jag tycker inte att det är den roligaste träningen men det är bra att göra något annat än att bara staka och köra styrketräning varje dag.

Så de senaste veckorna, när det kommer till träning, har handlat om alternativ träning och den senaste veckan känns det som om det har skett en viss förbättring, så nu håller jag tummarna att jag snart är tillbaka i normal träning igen. Jag är väldigt tacksam att jag har kunnat staka den här perioden (och jag hoppas att min rygg/mina höfter pallar med ännu ett tag), men det känns och har känts väldigt tråkigt att jag missade i princip hela tävlingssäsongen som jag tränat mycket inför.