Marcialonga Race report

2/2/2019

Ski testing at Canazei

Weather conditions: articial snow, appr. -4 degrees at the start, a couple of plus degrees along the way, mostly cloudy, some sunshine along the way
Glide: Base wax: HWK LF Silver -4 to -20, HWK Base HF, Powder Swix FCX 7, Roller straight 2 mm
Grip wax (Anna): Klisterspray, Blue Vauhti klister ironed, 3 layers VR45 SWIX, 2 layers with v40, V45 3 layers corked, v30 corked

Förhållanden: konstsnö (i princip bara), -4 grader vid start, ett par plus längs vägen, mulet, solen sprack igenom någon gång
Glid: Bas: HKW LF silver -4 till -20, HKW Base HF, Pulver Swix FCX 7, Rak rill 2 mm
Fäste (Anna): Klisterspray, Blå Vauhti klister invärmt, 3 lager VR45 SWIX, 2 lager v40, 3 lager VR45 korkade, V30 korkat

Ski testing

Anna's race:
The first 18 km uphill felt good. It felt comfortable to push quite tough because you know that there will unfortunately be quite a lot of stops in the steeper uphills where you get some rest. (Unfortunately, this happen when you start in the grid that I start). I tried not to get stressed even though the time passed when standing still, and instead think that I get some rest. Sometimes that was easier, and sometimes not😉
In Canazei, the track turns and get slightly downhill for about 45 km, unfortunately, then my tough period began, and it pretty much stopped in Molina when the track turn again and starts to go uphill (about 6 km from the finish). The gliding was unfortunately terrible, and when you’re not so good at double-poling at the moment, it was very though. The worst part was from about 25 km to about 40 km, then people just swooshed past me. I tried everything, tried to be just behind other skiers, changed tracks, tested to go between the tracks (here the glide was at least better) and double-poled everything I could, even though the speed was far too low. If the track had been in the other direction, I think I would have done a pretty good race😉, but now I can only be satisfied with the uphills. I was 129 in Canazei and 164 when the casacata (last uphill) began, and I finished 159. I was 40 positions better than last year, but I had really hoped for a much better result.

Unfortunately, it was not either a really fun race this year, I struggled too much in downhills, realized early that the result would not be good, and it is not so fun to see people swooshing past you all the time. It was a bit tough to motivate yourself, when I realized early that I couldn’t for example manage the medal time (1,5 times the winning time) and that I had no idea what position I had. It wasn’t either that fun knowing that the result would still not be good even though I tried my best and also knowing that the next race (Dobbiaco-Cortina) is only 6 days away. However, I tried to be positive and tried to pass as many women as possible when I had the opportunity.

Some things to take with me from the race:
• I'm pretty good uphill
• The “cascata” becomes shorter each year😊
• Gel works well as energy intake
• I have to have better glide in my races
• I have to become better at double-poling
• I should try to find shorter races with smaller participants to get a better starting position in order to avoid a lot of queues along the way

Anna:
De första 18 km uppför kändes bra. Går bra att trycka på ganska tufft eftersom man vet att det tyvärr blir rätt många stopp i de lite brantare uppförsbackarna där man får vila. (Blir så i det startled jag startade). Jag försökte att inte stressa fastän klockan tickade iväg när man står still, utan försökte istället tänka att det blir lite gratis vila. Det tankesättet gick bättre ibland, och sämre ibland😉

I Canazei vänder banan och lätt åkning väntar i cirka 45 km, tyvärr började då min jobbiga period som höll i sig i princip till Molina och vändningen tillbaka då det igen börjar gå lätt uppför (ungefär 6 km från mål). Jag hade helt enkelt fruktansvärt dåligt glid, och när du inte är så stark i stakåkningen för tillfället så blir det riktigt tungt. Värst var det från omkring 25 km till omkring 40 km då folk bara svischade förbi mig. Jag försökte allt, lägga mig i rygg, byta spår, testa mellan spåren (gled i alla fall bättre där) och staka allt jag orkade, trots detta blev farten alldeles, alldeles för låg. Skulle banan ha varit lagd åt andra hållet tror jag att jag skulle ha gjort ett rätt bra lopp😉, men nu kan jag endast vara nöjd med allt som gick uppför. Var 129 i vändningen i Canazei och 164 när cascatan (sista backen) började. I mål var jag 159. Jag förbättrade mig 40 platser från ifjol, men hade verkligen hoppats på ett mycket bättre resultat.

Tyvärr var det inget riktigt roligt lopp i år, jag slet alldeles för mycket i stakåkningen, förstod tidigt att resultatet inte skulle bli bra, och det är ju inte så kul att se folk svischa förbi dig hela tiden. Lite svårt att motivera sig också när man vet att det i princip blir omöjligt att t.ex. klara medaljtid, och man inte har någon aning om vad för placering man har. Kändes inte heller riktigt kul att slita som tusan, veta att resultatet ändå inte skulle bli bra och dessutom veta att nästa långlopp (Dobbiaco-Cortina) är bara 6 dagar bort. Försökte dock tänka positivt och satsade på att försöka ta så många damer som möjligt när jag hade möjligheten.

Några sammanfattande punkter från loppet:

jag är rätt bra uppför😊
cascatan blir kortare varje år😊
gel fungerar bra som energi
jag måste ha bättre glid i mina lopp
jag måste bli en bättre stakåkare
jag borde försöka hitta kortare lopp med mindre deltagare för att få en bättre startposition för att slippa en massa köer under vägen

Marcus's race:

Last weekend we did Marcialonga. This was one of my biggest goals for the season and I had trained well before the race.
I started in grid 1 after those who started first. In Marcialonga you let skiers go step by step and not as in Vasaloppet where everyone starts at the same time. Two years ago, I started in grid 14 of 15. I got quite far behind in the grid and there were some queues the first 18 km that goes uphill. At this part I found some good skiers to use the drafting benefits from. After the turning when the track starts to go downhill, I noticed that my glide was not optimal, and many skiers passed me. Otherwise, double poling slightly downhill should be best for me. After about 40 km the skis began to glide a bit better when the snow was warmer, and it was a bit more ice in the track. I also found some skiers to stick close to. I also tried to find fastest track, and usually it was best for me to double pole beside the track.
Before the last uphill, the “cascata”, I was unsure if I would put on grip wax or not. Toko has 2 “klistermachines”, where people help you to out on klister. But since there was such a long queue, I didn’t choose to put on any klister, and instead double poled the uphill. It was heavy and I lost some positions on the way. However, I don’t think I I would have become better overall if I had waited for klister.

My position among the men was 492, 225 positions better than last year, so I have to be satisfied with that, even though I might have hoped for a little better feeling along the way.

• Important with the right structure
• Energy intake worked well (Enervit)
• I have to drink more from the fluid belt or blow into it, preventing it from freezing.

Marcus lopp:
I helgen som var körde vi Marcialonga. Detta var ett av mina stora mål för säsongen och jag har tränat bra inför loppet.
Jag startade i folla 1 efter de som fick starta först. I Marcialonga släpper man iväg åkare efter hand och inte som i Vasaloppet där alla startar samtidigt. För 2 år sedan startade jag i folla 14 av 15. Jag kom ganska långt bak i follan och hade en del köer de första 18 km som går uppför. Jag hittade på denna väg en del bra ryggar. Efter vändning där nedförsbackarna började så märkte jag att mitt glid inte var optimalt. Jag blev omåkt av ett flertal. Annars borde stakning i lätt terräng vara det bästa för mig. Efter cirka 40 km så började skidorna glida lite bättre när snön var varmare och det var lite mera is i spåret. Jag hittade en del ryggar också. Jag försökte också att hitta det spår som gick snabbast, och oftast var det bäst för mig att staka utanför spår.
Inför sista backen var jag osäker på om jag skulle sätta på valla eller inte. Toco har 2 klistermaskiner där det står folk för att hjälpa en att få på klister. Men eftersom det var så lång kö så jag valde att inte sätta på klister, så de blev att staka uppför sista backen. De var tungt och jag tappade en del placeringar i backen. Däremot tror jag att jag inte skulle blivit bättre totalt om jag väntat vid klistermaskinen.

Min placering bland herrarna blev 492. 225 placeringar bättre än ifjol, så det får ändå vara godkänt, fast jag kanske hade hoppats på lite bättre känsla under vägen.