Throwback to a beautiful autumn day when I and Chiara went up to Lago di Landro/Dürrensee for a walk, when Marcus did a longer bike session in the mountains. So nice weather, and we also had a snack by the lake. Tillbakablick till en vacker höstdag när jag och Chiara åkte upp till Lago di Landro/Dürrensee för en promenad, samtidigt som Marcus körde ett längre cykelpass i bergen. Underbart väder, och vi gjorde också ett stopp för mellanmål vid sjön. Some days after Marcus and I decided to go to Dürrensee again for some running/hiking. Lots of nice trails and lovely environment.
Några dagar efter bestämde jag och Marcus att åka till Dürrensee igen för en löptur/promenad. Många fina stigar och en fantastisk miljö.
0 Comments
Some pictures from some training sessions in Toblach, some biking, some running and a test run. Altogether the training in October was very good for Marcus, but for me the month was unfortunately a lot about coughing and having back/hip pains. But at least the month ended better than it started for me, so that is good. Although very irritating to always have to be so foresight and "smart" when training. Lite bilder från några träningspass i Toblach, lite cykling, lite löpning och ett testlopp. Sammantaget gick träningen i oktober väldigt bra för Marcus, men för mig handlade månaden tyvärr mycket om hosta och problem med ryggen/höften. Men månaden slutade åtminstone bättre än den började för mig, så det är bra. Ändå det väldigt irriterande att alltid behöva vara så förutseende och "smart" när man tränar. Biking up to Passo Falzarego: Biking crossing the Austrian border: Test run around Lago di Dobbiaco/Tobacher See. My last training session before going to Turkey. Pouring rain almost the whole session, except for in the end when it instead started to come sleet. I had to wring my gloves, so that they wouldn't drip in the car.:)
Mitt sista träningspass innan vi åkte till Turkiet. Hällregn nästan hela passet, förutom i slutet då det istället började komma snöslask. Jag var tvungen att vrida ur handskarna för att de inte skulle droppa i bilen. :) Friday 1,5 weeks ago Marcus and I did a mountain run/hike up to the famous landmark Tre Cime/Drei Zinnen, three peaks in the Dolomites (from Drei Zinnen Blick). We chose this run/hike because it is close to us, and we just have the hours that Chiara is at Kindergarten, but also because Marcus had been running the beginning of it, some days earlier, and thought it was very nice. We had decided to a run that Friday but had some concerns with the weather since it was stormy and rainy when we woke up, but the weather forecast had that said after a while it would be better. We still decided that we should start and see how the weather was going to be. Fortunately, we were so lucky. When we started the run at 9 o’clock in the morning, it stopped raining and then the weather just got better and better, and at the peak we were met by snow, an amazing sunshine, and almost no wind. We were out running for three hours and took around 1 100 altitude meters. While I mostly walked on the way down, because of my back/hip problems, Marcus also ran a lot downwards. A big part of the track is runnable, but there are also passages, especially towards the end, that is quite steep, and more suitable for walking. This run/hike was maybe the nicest one we’ve done so far, with amazing views and sceneries. Fredagen för 1,5 vecka sedan gjorde Marcus och jag en löptur/vandring upp till det berömda landmärket Tre Cime/Drei Zinnen, tre toppar i Dolomiterna (från Drei Zinnen Blick). Vi valde denna löpning/vandring för att den ligger nära oss, och vi har bara de timmar som Chiara är på dagis till förfogande, men också för att Marcus hade sprungit början av den, några dagar tidigare, och tyckte att det var väldigt fint.
Vi hade bestämt oss för att springa den på fredagen men var lite oroade över vädret eftersom det var stormigt och regnigt när vi vaknade, men väderprognosen lovade att det efter ett tag att det skulle bli bättre. Vi bestämde oss ändå för att vi skulle börja och se hur vädret skulle bli. Och vi hade verkligen tur. När vi startade löpningen vid 9-tiden på morgonen slutade det regna och sedan blev vädret bara bättre och bättre, och på toppen möttes vi av snö, ett fantastiskt solsken och nästan ingen vind. Vi var ute och sprang i tre timmar och tog runt 1 100 höjdmeter. Medan jag mest gick på vägen ner, på grund av mina rygg-/höftproblem, sprang Marcus också mycket på nedvägen. En stor del av vandringen är löpbar, men det finns också passager, särskilt mot slutet, som är ganska branta och mer lämpade för vandring. Denna löpning/vandring var kanske den finaste vi har gjort hittills, med fantastiska vyer och landskap. A couple of weeks ago Marcus and I did one of my favourite hikes in Val di Casies/Gsiesertal. I really like it because it has lots of beautiful views, you cross alpine pastures, it is tough for the physics, but not technical, and you also pass cute mountain huts.
We let the pictures speak for themselves. För ett par veckor sedan gjorde jag och Marcus en av mina favoritvandringar i Valle di Casies/Gsiesertal. Jag gillar verkligen den eftersom det har massor av vackra vyer, man korsar alpängar, den är fysiskt rätt tuff, men inte teknisk, och man passerar även mysiga alpstugor. Bilderna får tala för sig själva. When you have kids, spending time on playgrounds is probably quite common. When we're in Dobbiaco/Toblach this is most often fun for all of us, since there are lots of great playgrounds in the near. The first one below is in Austria, and situated in the near from a grocery store we visit every now and then, (especially when we need to fill the tank since the petrol is cheaper in Austria than in Italy). Even though we have been here in Toblach for many years, this was the first time we visited it. A huge playground with lots of activities for kids. In the summer a very cool high rope course is also open, and in the winter there also seems to be a lot of fun activities. När man har barn är det förmodligen ganska vanligt att tillbringa tid på lekplatser. När vi är i Dobbiaco/Toblach är detta oftast något som är roligt för oss alla, eftersom det finns massor av riktigt bra lekplatser i närheten. Den första nedan är i Österrike, och belägen i närheten av en livsmedelsbutik vi handlar i lite nu och då, (särskilt när vi behöver tanka bilen eftersom bensinen är billigare i Österrike än i Italien). Även om vi har varit här i Toblach i många år var det första gången vi besökte detn En stor lekplats med massor av aktiviteter för barn. På sommaren är också en väldigt häftig höghöjdsbana öppen, och på vintern verkar det också finnas många roliga aktiviteter. Next is one of our absolute favourite playgrounds, a playground in Monguelfo/Welsberg. Here there are quite a lot of equipment, like a climbing frame, slides, swings, a chessboard and also nice benches and tables for picnics. The great thing with this playground is also its perfect location, here is a lot of sun, and also not much wind. Näst på tur är en av våra absoluta favoritlekplatser, en lekplats i Monguelfo/Welsberg. Här finns en hel del riktigt bra utrustningar, som en klätterställning, rutschkanor, gungor, ett schackbräde och även fina bänkar och bord för picknick. Det fina med den här lekplatsen är också dess perfekta läge, här är mycket sol, och dessutom sällan någon vind. The playground in Dobbiaco/Toblach has gotten new attractions for this year, so here are also a lot to do, like a climbing frame, swings, slides, and also a small pond with a raft. The disadvantage with this playground is that is quite shady, which is perfect in the summer, but maybe not the rest of the year. Lekplatsen i Dobbiaco/Toblach har fått nya attraktioner för i år, så här finns också massor att göra, som en klätterställning, gungor, rutschkanor och även en liten damm med en flotte. Nackdelen med denna lekplats är att den är ganska skuggig, vilket är perfekt på sommaren, men kanske inte under resten av året. There are three more playgrounds that we visit every now and then. One is in Toblach near the train station, perfectly situated along the rollerski track in the summer, and along the Pustertaler Ski marathon track in the winter, very convenient if I need to give liquid :)
Then there two very nice ones in the nearby village of Villabassa/Niederdorf, one with lots of different attractions and an outdoor motor skill park (that I also heared has been renovated), and another one with som activities and animals, like rabbits, birds and horses. Det finns ytterligare tre lekplatser som vi besöker då och då. Den ena är i Toblach nära tågstationen, perfekt belägen längs rullskidsvägen på sommaren, och längs Pustertaler Ski Maraton-banan på vintern, mycket bekvämt ifall jag behöver langa vätska :) Sedan finns det två väldigt trevliga i den närliggande byn Villabassa/Niederdorf, en med många olika attraktioner och en motorisk park (som jag också hört att fixats till), och en annan med några aktiviteter och djur, som kaniner, fåglar och hästar. Last year Chiara hiked two times up to the church (it is our hosts') in the forest above our house. Two weekends ago, it was time again, and now she says she wants to do it again. Cool little girl! The hike is not so long, but it is 200 steep altitude meters. This time it still was a bit easier since it was possible to take another way, which meant less tough for your legs.
Förra året vandrade Chiara två gånger upp till kyrkan (det är våra hyresvärdars) i skogen ovanför vårt hus. För två helger sedan var det dags igen, och nu säger hon att hon vill göra det igen. Cool liten tjej! Vandringen är inte så lång, men det är 200 branta höjdmeter. Den här gången var det dock lite lättare eftersom det var möjligt att gå ner en annan väg, vilket betydde mindre tufft för benen. Our first weekend in Dobbiaco/Toblach we three did a very nice hike up on Prato Piazza/Plätzwiese. Nice in every way beside the fact that I got lumbago in the morning. Still it felt okay to walk, lots better than sitting in the car up to Plätzwiese at least. The hike was appr. 6k with not so many altitude meters, so it was an easy hike (also possible to go with a stroller). We passed pastures, mountain refuges and amazing viewpoints. We finished the hike at one of our favourite restaurants enjoying nice food and the amazing weather. It was also perfect for Chiara that just beside our table there was both a sandbox and a swing. Första helgen i Toblach gjorde vi tre en väldigt trevlig vandring uppe på Prato Piazza/Plätzwiese. Fantastiskt på alla sätt förutom att jag fick ryggskott på morgonen precis innan. Ändå kändes det okej att gå, åtminstone mycket bättre än att sitta i bilen upp till Plätzwiese. Vandringen blev ca 6 km med inte så många höjdmeter, så det var en lätt vandring (går även att göra den med vagn). Vi passerade almar, alpstugor och fantastiska utsiktsplatser. Vi avslutade vandringen på en av våra favoritrestauranger och njöt av god mat och det fantastiska vädret. Det var också perfekt för Chiara att det precis bredvid vårt bord fanns både en sandlåda och en gunga.
So many beautiful summer days lately Så många vackra sommardagar den senaste tiden Never thought that it was going to be possible to sit on the balcony after sunset having dinner in the middle of October Trodde aldrig att det skulle gå att sitta på balkongen efter solnedgången och äta middag i mitten av oktober Someone got very happy for her a bit early birthday gift. We decided to buy Chiara a trampoline, since this is something she likes to use almost everyday back home on Åland, and something she always said that she is going to miss when we are not on Åland
Någon blev väldigt glad för sin lite för tidiga födelsedagspresent. Vi bestämde oss för att köpa en studsmatta till Chiara, eftersom det är något hon gillar att använda nästan varje dag hemma på Åland, och något hon alltid sa att hon kommer att sakna när vi inte är på Åland Last Friday after Kindergarten and the job were finished for the day we went to Toblacher See/Lago di Dobbiaco for a picnic lunch in the absolutely amazing weather.
Förra fredagen efter att dagis och jobbet var slut för dagen åkte vi till Toblacher See/Lago di Dobbiaco för en picknick-lunch i det helt fantastiska vädret. The first week of April, we went to Cortina for some alpine skiing, but in hindsight, we should have done it earlier because of the conditions, but unfortunately I was sick very long after Engadin Ski Marathon. We really wanted to give it a try to go all of us and try to let Chiara ski a bit more that the first time when she got a one hour lesson. Therefor we chose a place in Cortina where there was a child slope but also the possibility to go further up in the mountains and choose more difficult slopes. Since none of us are so used to alpine skiing, and especially I am not so good, I knew that I was not good and brave enough to let Chiara ski by herself. Therefor we bought a harness so Chiara could ski in front of us and I/Marcus could ski behind and slow down the speed if necessary. That idea turned out very good, and I think Chiara find it quite nice to be able to ski by herself but with the scurity of the harness. The child slope was perfect, not too short, and with a normal chairlift but with a bit lower speed and with lift operators that gave some extra help. Perfect for learning how to use the lifts. Beside the slope there was also a playground which was perfect for a break in between. First of all Marcus and I were both in the child slope, but then Marcus went away for some skiing by himself, and I and Chiara stayed in the child slope. At lunchtime we had pizza at a restaurant close by the slope, a welcomed break, because then Chiara started to get tired. If we do this again, the day should maybe have stopped here. Next time we should start directly when the lifts open, and Marcus and I should split the formidday between us, one being with Chiara and the other one skiing by her-/himself (especially if we go skiing when the conditions are getting softer.) After lunchtime we wanted to go with the lift up further in the mountains, so that one of us could spend the afternoon at a restaurant with Chiara and the other one could go skiing and then we could alternate. Unfortunately this idea turned out not so good. The conditions were way to tough to be skiing with Chiara, and we really had to just slither down with her to the nearest restaurant. Marcus and I did some skiing, but neither of us found it so nice anymore, so the last part of the day was spent in the sun at the restaurant instead. Maybe not as planned, but when you are sitting all together in the Italian sun and with something nice in the glass, it is not that bad 😊 Första veckan i april åkte vi till Cortina för lite utförsåkning, tyvärr med facit i hand, lite för sent på säsongen med tanke förhållandena, men tyvärr var jag sjuk väldigt länge efter Engadin Ski Marathon. Vi ville testa att åka allihopa tillsamman och låta Chiara åka lite mer skidor än första gången när hon fick en timmes lektion. Därför valde vi en plats i Cortina där det fanns en barnbacke, men också möjligheten att åka längre upp i bergen och välja svårare backar.
Eftersom ingen av oss är så vana att åka utför och speciellt jag är inte så bra, visste jag att jag inte var tillräckligt bra eller modig för att låta Chiara åka skidor själv. Därför köpte vi en sele så att Chiara kunde åka skidor framför oss och jag/Marcus kunde åka skidor bakom och bromsa hastigheten vid behov. Den idén visade sig vara väldigt bra, och Chiara verkade gilla att att kunna åka skidor själv men med selen som trygghet. Barnbacken visade var perfekt, inte för kort, och med en normal stollift, om än med lite lägre hastighet och med liftskötare som hjälpte till lite extra. Perfekt för att lära sig att använda liftarna. Förutom backen fanns det också en lekplats som var perfekt för en paus däremellan. I början var både Marcus och jag båda i barnbacken, men sedan åkte Marcus iväg till lite andra backar och jag och Chiara stannade kvar. Vid lunchtid åt vi pizza på en restaurang nära backen, en välkommen paus, för då började Chiara bli trött. Om vi gör detta igen, skulle dagen kanske ha slutat här. Nästa gång vi ska se til at vara i backarna direkt när liftarna öppnar, och Marcus och jag borde dela upp förmiddagen mellan oss, en är med Chiara och den andra åker själv (särskilt om vi åker när förhållandena blir mjukare.) Efter lunchtid ville ta liften längre upp bergen, så att vi att en av oss hade närmare tillgång till de lite svårare backarna och den andra kunde tillbringa eftermiddagen på en restaurang med Chiara och så skulle vi varva. Tyvärr visade sig denna idé inte vara så bra. Förhållandena var alldeles för tuffa att åka skidor med Chiara, och vi var verkligen tvungna att bara hasa ner med henne till närmaste restaurang. Marcus och jag åkte lite, men ingen av oss tyckte det var så speciellt kul längre, så den sista delen av dagen tillbringades i solen på restaurangen istället. Kanske inte som planerat, men när du sitter alla tillsammans i den italienska solen med något gott i glaset är det inte så illa ändå😊 |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2024
Kategorier
Alla
|