Friday 1,5 weeks ago Marcus and I did a mountain run/hike up to the famous landmark Tre Cime/Drei Zinnen, three peaks in the Dolomites (from Drei Zinnen Blick). We chose this run/hike because it is close to us, and we just have the hours that Chiara is at Kindergarten, but also because Marcus had been running the beginning of it, some days earlier, and thought it was very nice. We had decided to a run that Friday but had some concerns with the weather since it was stormy and rainy when we woke up, but the weather forecast had that said after a while it would be better. We still decided that we should start and see how the weather was going to be. Fortunately, we were so lucky. When we started the run at 9 o’clock in the morning, it stopped raining and then the weather just got better and better, and at the peak we were met by snow, an amazing sunshine, and almost no wind. We were out running for three hours and took around 1 100 altitude meters. While I mostly walked on the way down, because of my back/hip problems, Marcus also ran a lot downwards. A big part of the track is runnable, but there are also passages, especially towards the end, that is quite steep, and more suitable for walking. This run/hike was maybe the nicest one we’ve done so far, with amazing views and sceneries. Fredagen för 1,5 vecka sedan gjorde Marcus och jag en löptur/vandring upp till det berömda landmärket Tre Cime/Drei Zinnen, tre toppar i Dolomiterna (från Drei Zinnen Blick). Vi valde denna löpning/vandring för att den ligger nära oss, och vi har bara de timmar som Chiara är på dagis till förfogande, men också för att Marcus hade sprungit början av den, några dagar tidigare, och tyckte att det var väldigt fint.
Vi hade bestämt oss för att springa den på fredagen men var lite oroade över vädret eftersom det var stormigt och regnigt när vi vaknade, men väderprognosen lovade att det efter ett tag att det skulle bli bättre. Vi bestämde oss ändå för att vi skulle börja och se hur vädret skulle bli. Och vi hade verkligen tur. När vi startade löpningen vid 9-tiden på morgonen slutade det regna och sedan blev vädret bara bättre och bättre, och på toppen möttes vi av snö, ett fantastiskt solsken och nästan ingen vind. Vi var ute och sprang i tre timmar och tog runt 1 100 höjdmeter. Medan jag mest gick på vägen ner, på grund av mina rygg-/höftproblem, sprang Marcus också mycket på nedvägen. En stor del av vandringen är löpbar, men det finns också passager, särskilt mot slutet, som är ganska branta och mer lämpade för vandring. Denna löpning/vandring var kanske den finaste vi har gjort hittills, med fantastiska vyer och landskap.
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2025
Kategorier
Alla
|