Alpine skiing in Cortina

The first week of April, we went to Cortina for some alpine skiing, but in hindsight, we should have done it earlier because of the conditions, but unfortunately I was sick very long after Engadin Ski Marathon. We really wanted to give it a try to go all of us and try to let Chiara ski a bit more that the first time when she got a one hour lesson. Therefor we chose a place in Cortina where there was a child slope but also the possibility to go further up in the mountains and choose more difficult slopes.

Since none of us are so used to alpine skiing, and especially I am not so good, I knew that I was not good and brave enough to let Chiara ski by herself. Therefor we bought a harness so Chiara could ski in front of us and I/Marcus could ski behind and slow down the speed if necessary. That idea turned out very good, and I think Chiara find it quite nice to be able to ski by herself but with the scurity of the harness. The child slope was perfect, not too short, and with a normal chairlift but with a bit lower speed and with lift operators that gave some extra help. Perfect for learning how to use the lifts. Beside the slope there was also a playground which was perfect for a break in between.

First of all Marcus and I were both in the child slope, but then Marcus went away for some skiing by himself, and I and Chiara stayed in the child slope. At lunchtime we had pizza at a restaurant close by the slope, a welcomed break, because then Chiara started to get tired.

If we do this again, the day should maybe have stopped here. Next time we should start directly when the lifts open, and Marcus and I should split the formidday between us, one being with Chiara and the other one skiing by her-/himself (especially if we go skiing when the conditions are getting softer.)

After lunchtime we wanted to go with the lift up further in the mountains, so that one of us could spend the afternoon at a restaurant with Chiara and the other one could go skiing and then we could alternate. Unfortunately this idea turned out not so good. The conditions were way to tough to be skiing with Chiara, and we really had to just slither down with her to the nearest restaurant. Marcus and I did some skiing, but neither of us found it so nice anymore, so the last part of the day was spent in the sun at the restaurant instead. Maybe not as planned, but when you are sitting all together in the Italian sun and with something nice in the glass, it is not that bad 😊

Första veckan i april åkte vi till Cortina för lite utförsåkning, tyvärr med facit i hand, lite för sent på säsongen med tanke förhållandena, men tyvärr var jag sjuk väldigt länge efter Engadin Ski Marathon. Vi ville testa att åka allihopa tillsamman och låta Chiara åka lite mer skidor än första gången när hon fick en timmes lektion. Därför valde vi en plats i Cortina där det fanns en barnbacke, men också möjligheten att åka längre upp i bergen och välja svårare backar.

Eftersom ingen av oss är så vana att åka utför och speciellt jag är inte så bra, visste jag att jag inte var tillräckligt bra eller modig för att låta Chiara åka skidor själv. Därför köpte vi en sele så att Chiara kunde åka skidor framför oss och jag/Marcus kunde åka skidor bakom och bromsa hastigheten vid behov. Den idén visade sig vara väldigt bra, och Chiara verkade gilla att att kunna åka skidor själv men med selen som trygghet. Barnbacken visade var perfekt, inte för kort, och med en normal stollift, om än med lite lägre hastighet och med liftskötare som hjälpte till lite extra. Perfekt för att lära sig att använda liftarna. Förutom backen fanns det också en lekplats som var perfekt för en paus däremellan.
​
I början var både Marcus och jag båda i barnbacken, men sedan åkte Marcus iväg till lite andra backar och jag och Chiara stannade kvar. Vid lunchtid åt vi pizza på en restaurang nära backen, en välkommen paus, för då började Chiara bli trött.

Om vi gör detta igen, skulle dagen kanske ha slutat här. Nästa gång vi ska se til at vara i backarna direkt när liftarna öppnar, och Marcus och jag borde dela upp förmiddagen mellan oss, en är med Chiara och den andra åker själv (särskilt om vi åker när förhållandena blir mjukare.)

Efter lunchtid ville ta liften längre upp bergen, så att vi att en av oss hade närmare tillgång till de lite svårare backarna och den andra kunde tillbringa eftermiddagen på en restaurang med Chiara och så skulle vi varva. Tyvärr visade sig denna idé inte vara så bra. Förhållandena var alldeles för tuffa att åka skidor med Chiara, och vi var verkligen tvungna att bara hasa ner med henne till närmaste restaurang. Marcus och jag åkte lite, men ingen av oss tyckte det var så speciellt kul längre, så den sista delen av dagen tillbringades i solen på restaurangen istället. Kanske inte som planerat, men när du sitter alla tillsammans i den italienska solen med något gott i glaset är det inte så illa ändå😊