Pre Marcialonga

Testing skis, not like the profis that have a few dozen:)

Anna:
Tomorrow, it’s time again for one of the highlights of the year, the long distance ski race Marcialonga! It shall be very fun, but unfortunately the preparations haven’t really been the best.
 
I didn’t decide to compete before appr. two weeks ago, since the preseason hasn’t been the best, again, because of my back. But when we spent 10 days in Orsa in December, I noticed that it worked very well then to go cross country-skiing. The worse parts are still absolutely sitting for a long time, especially long car journeys are not good. It is not just it hurts at the meantime, but many days afterwards too. I also took a look at all the training I had done in the summer and autumn, and still it is quite a lot.
 
After taken the decision to go Marcialonga I thought that the most important thing was to get some trainings in race speed, to really wake up the body and get it used to the speed.
 
The idea was good, but then came the cold:(
 
Last Sunday I spent in bed, and then I have done three short trainings this week, on Tuesday, Wednesday and Thursday, and, to be honest, when I have been thinking about competing now on Sunday it has felt quite tough.
 
But as written in the beginning, Marcialonga is a lovely race, and if I will be totally exhausted I can enjoy the sun (the weather forecast looks good), the lovely atmosphere and the pasta part afterwards:) It will also be very fun to meet the people from Åland who will be competing as well.
 
So looking forward to a great Sunday in the tracks, with a body that hopefully isn't too tired:)

Imorgon är det dags igen för en av årets höjdpunkter Marcialonga! Det ska bli väldigt skoj, men tyvärr har förberedelserna inte varit de bästa.
 
Jag bestämde mig först för två veckor sedan att tävla, eftersom försäsongsträningen inte heller det året har varit den bästa, på grund av min rygg. Men när vi tillbringade 10 dagar i Orsa i december märkte jag att fungerade mycket bra då att åka skidor. Värst är det fortfarande när jag sitter länge, särskilt långa bilresor är inte bra. Det är inte bara det att det gör ont under tiden, utan att det gör ont i många dagar efteråt. Jag tittade också på all träning som jag ändå fått ihop under sommaren och hösten, och det är ändå en hel del.
 
Efter att ha fattat beslutet att gå Marcialonga tänkte jag att det viktigaste är att få upp farten, för att verkligen väcka kroppen till liv och bli lite van vid tävlingsfart.
 
Tanken var bra, men då kom förkylningen:(
 
Förra söndagen tillbringade jag i sängen, och efter det har jag gjort tre korta träningspass i veckan, på tisdag, onsdag och torsdag, och om jag ska vara ärlig, när jag har tänkt på att tävla nu på söndag under träningspassen har det känt ganska tufft.
 
Men som jag skrev i början är Marcialonga en fantastisk tävling och om jag möter väggen så får jag väl njuta av vädret (väderprognosen ser bra ut), den härliga atmosfären och pastapartyt efteråt :) Det ska också bli roligt att träffa de andra ålänningarna som också kommer att tävla.
 
Så ser fram emot en härlig söndag i spåren, med en kropp som förhoppningsvis inte är allt för trött :)

Marcus:
Tomorrow is time for one of the greatest competitions of the year, Marcialonga. Unfortunately, also my preparation has been a bit ruined by a cold. During the last two-three weeks I haven’t done any real though training, and therefore I am very uncertain about my shape. I have to see how the race starts, how it feels during the way and with Toblach-Cortina (50 km) next weekend, this competition may only be a preparation for next week’s race, if I don’t get into the race mode:) No matter what happens, the race is in itself a great event.
 
Apart from the cold, the training during the year has been very good and fun, so it’s great to think about that the road to the races is as important, if not more important, than the races themselves.

Imorgon är det dags för ett av årets roligaste lopp, Marcialonga. Tyvärr har också min uppladdning störts av en förkylning den senaste tiden. Så under den senaste tiden har det inte blivit ett enda maxpass, vilket gör att formen känns mycket osäker. Får se hur loppet börjar och hur det känns under vägen och med tanke på loppet Toblach-Cortina (50 km) nästa helg känns det som om loppet kanske bara blir en genomkörare, om inte tävlingsdjävulen slår till:) I vilket fall som helst så är bara att vara med i loppet en upplevelse i sig.

Annars har träningen under hela året varit väldigt bra och skoj, så det är roligt att tänka på att vägen till målet är lika viktig, om inte viktigare, än målet självt.

The everlasting wax problem:
 
All weather forecasts say sunny weather for tomorrow, but they differ a lot in temperatures, some predict minus in the start and some predict plus. At the finish it will be plus anyway and the last three kilometers uphill will be very moddy.
Anna will be going with grip wax (klister). In the bottom SWIX green base klister, and above a mix of RODE mulitgrain and VAUHTI (sitting in the car right now and don’t remember the nameJ) Marcus is douple-poling. We are both having SWIX Marathon HF and above that powder. When testing skis we have both founding it tough to choose skis and we hope to not have to rethink today in Val die Fiemme.

Den eviga vallaproblematiken:
 
Vädret ser ut att bli riktigt fint på söndag, däremot visar olika vädersidor väldigt olika temperaturer, vissa minus vid starten och vissa plus. I målet är det garanterat plus i vilket fall som helst, och sista backen är garanterat mer eller mindre sörja.
Anna kommer att köra med fäste och satsar på klister: underst SWIX grön grundklister, och ovanpå en blandning av RODE:s multigrain och VAUHTI (sitter i bilen nu och har inte koll på namnetJ. Marcus stakar hela loppet och slipper fundera på fäste.  Vi kör båda på SWIX Maraton HF, och ovanpå det pulver. Har båda tyckt att valet av skidor har varit svårt, och vi hoppas på att inte behöva tänka om idag i Val die Fiemme.

Waxing skis

Bye for now and wish us good luck:)
Hej till nästa gång och önska oss lycka till:)